Privatägda offentliga platser
En fallstudie om Emporias takpark
Privately Owned Public Spaces
A case study of Emporia rooftop park
Matilda Lindby & Lisa Lorentzi Wall
Huvudområde: Byggd miljö Kandidatnivå
Omfattning: 20 hp VT2018
Sammanfattning
Vår undersökning behandlar fenomenet POPS, Privately Owned Public Spaces. Offentliga platser har historiskt sett varit viktiga för en stad på grund av dess demokratiska och sociala värden. Dessa värden riskerar att försvinna när stadens offentliga platser privatiseras. Vi har gjort en fallstudie av Emporias takpark där vi undersökt hur platsen används och kontrolleras. Analysen visar att privatägda offentliga platser tenderar att kontrolleras med verktyg som övervakning och regler. Detta leder till att vissa grupper i samhället mer eller mindre exkluderas från dessa platser till förmån för en köpstark samhällsgrupp och i förlängningen stadens image.
Nyckelord: Privatägd offentlig plats, privatisering, offentlig plats, territoriell kontroll, entreprenörsurbanism
Abstract
Our study treats the phenomenon POPS, Privately Owned Public Spaces. Public places have historically been important in cities because of their democratic and socials values. There is a risk that these values disappear when public places of the city are privatized. We have done a case study of Emporia rooftop park where we researched how the space is used and controlled. Our analysis shows that privately owned public places tend to be controlled by tools such as surveillance and rules. This leads to certain groups in society getting more or less excluded from these places in favor of a more well-funded social group and in extension the image of the city.
Keywords: POPS, Privately Owned Public Spaces, privatization, public place, territorial control, entrepreneurial urbanism
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till Anders Börgdal, utan honom hade detta inte varit möjligt.
Vi vill också tacka vår handledare Hoai Anh Tran för engagemang och ovärderlig hjälp.
Våra vänner och vår studiemiljö på Gäddan har bidragit till att vårt uppsatsskrivande har varit en ren fröjd.
Sammanfattning 2
Abstract 2
Förord 3
1. Inledning 6
1.1 Problemformulering 6
1.2 Syfte och frågeställning 8
1.3 Disposition 9
2. Teorier & begrepp 10
2.1 Offentlig plats och offentligt rum 10
2.2 Territoriell kontroll 11
2.2.1 Mellanrum 12
2.2.2 Snäva och lösa platser 13
2.2.3 Exkluderande strategier 13
2.2.4 Förbjudande rum 14
2.3 Exkludering som stadsutvecklingspolitik 15
3. Metod 18
3.1 Fallstudie av Emporias takpark 18
3.2 Dokumentstudie 19
3.3 Observationer 21
3.4 Situationsplan 25
3.5 Intervju 25
4. Hyllie & Emporia 27
5. Analys av Emporias takpark 28
5.1 Malmö stads vision för Hyllie 28
5.2 Emporia som imageskapande projekt 30
5.3 Behagliga rum 31
5.4 Förväntad målgrupp 32
5.5 Utformning 33
5.5.1 Snäva och lösa platser 33
5.5.2 Mellanrum 36
5.6 Territoriell kontroll genom ägandeskap 37
5.7 Hård kontroll som exkluderingsstrategi 38
7. Diskussion 44 8. Källförteckning 46 8.1 Tryckta källor 46 8.2 Elektroniska källor 48 8.3 Figurer 51 9. Bilagor 53 Bilaga 1 53 Bilaga 2 55
1. Inledning
1.1 Problemformulering
Offentliga platser har historiskt sett varit viktiga för städer av flera anledningar. En av de mest tydliga är att offentliga platser har varit viktiga ur ett demokratiskt perspektiv, då det är en neutral plats där människor har fått uttrycka sig fritt (Madanipour, 2003, s. 233). Många viktiga historiska händelser har utspelat sig på just offentliga platser, till exempel Occupy Wall Street, en serie demonstrationer som startade i New York 2011 (NE, 2018). I Malmö är Möllevångstorget en offentlig plats som ofta används för demonstrationer. Att en offentlig plats är demokratisk innebär i det vardagliga livet att det finns en balans mellan många olika användningar vilket gör den offentliga platsen öppen för alla samhällsgrupper (Franzén, Hertting & Thörn, 2016, s. 9). På en offentlig plats som präglas av demokratiska funktioner synliggörs även samhällets sociala
skillnader och konflikter. Under sent 1800-tal kom offentliga platser att få ytterligare ett viktigt värde, då städerna blev allt mer trångbodda (Banerjee, 2001, s. 11). Utöver de demokratiska värdena blev det nu mer viktigt med rekreation och sociala värden. De offentliga platserna beskrevs som en allmännyttig service, som städernas lungor, där invånarna kunde känna samhörighet med naturen och förbättra både sin fysiska och mentala hälsa. De huvudsakliga karaktärsdragen för en offentlig plats är dock demokrati och representation, vilka utgör en grund för att alla ska kunna mötas och kommunicera samt utbyta information (Carmona, Heath, Oc & Tiesdell, 2003, s. 109). Offentliga platser i staden är alltså gemensamma platser som kan användas för möten och socialisering, men dessa är inte alltid tillgängliga för alla (Madanipour, 2003, s. 209).
Olika sorters åtskiljning mellan privat och offentligt har sedan städers uppkomst varit viktigt för att organisera staden, både de rent fysiska platserna, men också invånarnas sociala liv (Madanipour, 2003, s. 5). När både den fysiska staden och samhället delas upp i privata och offentliga sfärer regleras människors beteende, deras mentala tillstånd påverkas och en ihållande struktur befästs vad gäller samhällen och dess platser
(Madanipour, 2003, s. 2). På offentliga platser är alla traditionellt sett mer fria att uttrycka sig och använda platsen som önskas medan denna frihet tenderar att begränsas
på privatägda platser. Vi har förståelse för hur uppdelning mellan offentligt och privat formar ett samhälle och dess invånare. Frågan är dock hur dessa påverkas när
privatisering blir allt mer vanligt och gränserna suddas ut på bekostnad av friheten på offentliga platser.
Med privat ägande kommer rätten att bestämma över en plats, därför är det lättare att påverka en plats karaktär (Carmona et al., 2003, s. 126). Privatägda offentliga platser präglas ofta av ordning, är inåtvända och oflexibla vilket ofta går hand i hand med kontroll, social selektion och imageskapande (Loukaitou-Sideris, 1993, s. 153). Detta till skillnad från en offentligt ägd plats där frihet och öppenhet är viktiga karaktärsdrag. Att offentliga platser är privatägda är ett fenomen som kallas POPS, privately owned public space. Fenomenet är utbrett i framförallt USA och Storbritannien, och har flera förklaringar där den första handlar om att den offentliga sektorn söker sätt att lätta på vissa kostnader. Dels kan det handla om underhållet av en offentlig plats, men också att de inte hinner anlägga nya sådana i samma takt som invånarna och övrig bebyggelse i städerna ökar (Loukaitou-Sideris, 1993, s. 140). En annan aspekt gäller offentlig-privat samverkan som fått fäste inom stadsbyggande. Många anser att offentlig och privat sektor samarbetar på lika villkor, och att privatisering därför är en effektiv process (Loukaitou-Sideris, 1993, s. 147ff). I verkligheten har privata aktörer ofta mer inflytande och tenderar att utöva kontroll och begränsa i stadsrummet.
Ett problem som har identifierats är att dagens POPS är både inkluderande och
exkluderande på samma gång, och att de kan karaktäriseras som filtrerade platser vilket innebär att de verkar för att endast attrahera de som passar in och är önskvärda på platsen (Schmidt et al., 2011, s. 2). Ett sätt att attrahera de som önskas på platsen är att uppmuntra till konsumtion. Allt fler POPS visar en tydlig vilja till detta, vilket i sig gör att en plats riktar sig till en specifik grupp (Schmidt et al., 2011, s. 8). Offentliga platser är dessutom ofta utformade för att tillfredsställa behoven för endast de grupper som är mest benägna att konsumera det som erbjuds (Loukaitou-Sideris, 1993, s. 155).
Fenomenet POPS är inte utbrett i Sverige men vissa tendenser kan ses, dels genom privat ägandeskap men främst genom offentlig-privat samverkan. Även om platsen är offentligt ägd kan användningen av den påverkas med dessa samarbeten. Catharina Thörn (2011, s. 998ff) skriver om Göteborgs innerstad, där aktörer genom olika
strategier strävat mot att göra staden mer trygg och vacker, vilket de gör genom att skapa offentliga platser med syftet att få människor att känna sig som hemma. En åtgärd som används är övervakning i form av väktare som är anställda av de företag och fastighetsägare som samarbetar i innerstaden. Även med fysiska åtgärder som att ta bort buskar och offentliga toaletter görs stadskärnan mer trygg, men inte för alla. De här strategierna bygger i grunden på att exkludera hemlösa/fattiga och därmed göra staden mer trygg för de grupper i samhället som anses önskvärda.
Trots att studier visar på negativa effekter av POPS i andra länder som USA, börjar alltså fenomenet söka sig till Sverige. Förutom att vissa grupper trängs undan från de offentliga platserna i staden riktas även kritiken mot att de demokratiska värdena riskerar att försvinna (Franzén et al., 2016, s. 368). När allt fler platser i staden
privatiseras minskar också utrymmet för människor tillhörande olika etnicitet, kön och klass att mötas. I denna undersökning ämnar vi fokusera på Emporias takpark som beskrivs vara en park som är till för allmänheten (Nyman, 2012). Samtidigt ägs parken av Steen & Ström vilket kan medföra karaktärsdrag som skiljer sig från en offentligt ägd park.
1.2 Syfte och frågeställning
Med stöd av tidigare forskning på ämnet är vårt syfte att undersöka hur äganderätten inverkar på hur en takpark kan användas eller kontrolleras. Vi vill också få en ökad förståelse för hur privatisering används som verktyg i en exkluderande
stadsutvecklingspolitik. Som stöd har vi dessa frågeställningar:
• Varför har Steen & Ström valt att bygga en takpark på Emporia köpcentrum? • Hur möjliggörs och begränsas allmänhetens användning av takparken?
• Vad har takparkens utformning för betydelse för detta?
Utifrån frågeställningarna och de analyser vi utfört kommer vi också diskutera vilka konsekvenser som kommer ur privatisering av offentliga platser.
1.3 Disposition
Vi börjar med att presentera de begrepp och teorier som vi har valt att använda oss av. Vidare beskriver vi vår fallstudie samt de metoder vi använt för att samla in vårt empiriska material. Analysen utgår från användningen och kontrollen på Emporias takpark och i slutsatsen presenteras kort våra resultat och reflektioner. Efter det följer en diskussion om privatiseringens drivkrafter och hur de påverkar offentliga platser.
2. Teorier & begrepp
För att undersöka vad privat ägandeskap kan ha för inverkan på en offentlig plats och i längden förstå fenomenet POPS har vi använt oss av olika teorier om användning och kontroll. Teorierna ligger till grund för analysen av det empiriska material vi har tagit fram. Genom en triangulering av dessa får vi en rikare och mer omfattande bild av det fall vi har undersökt (Patel & Davidsson, 2011, s. 107). Ytterligare teorier om
stadsutvecklingsstrategier bidrar till vår förståelse för fenomenet.
2.1 Offentlig plats och offentligt rum
Tidigare kallades en offentlig plats för allmän plats och gör det fortfarande i vissa sammanhang, exempelvis i Plan- och bygglagen. Där beskrivs allmän plats som ett område som är avsett för gemensamt behov, där exempel på sådana platser är gator, torg och parker (SFS 2010:900). Kommuner ska ha ansvar för allmänna platser, men har i särskilda fall möjlighet att överföra ansvaret till andra aktörer. Trots detta ska
kommunen i detaljplan ändå bestämma över hur allmänna platser ska användas och utformas.
Enligt ordningslagen (SFS 1993:1617) är en offentlig plats exempelvis gator, vägar, torg och parker. Vi förstår begreppet offentlig plats som en plats till för allmänheten, vilket enligt Nationalencyklopedin är de flesta medborgare förutom en viss liten styrande grupp (NE, 2018). Vi kommer utifrån dessa definitioner att använda begreppen offentlig plats som en kommunalt reglerad plats och privatägd offentlig plats för platser som regleras av privata aktörer.
Ett offentligt rum skiljer sig från offentlig plats eftersom det, oberoende av vem som reglerar platsen, är tillgängligt för allmänheten (NE, 2018). Till skillnad från en
offentlig plats kan offentliga rum vara belägna inomhus, som exempelvis gallerior eller tåg- och busstationer.
Den ‘offentliga världen’ kan i stora drag definieras som de platser och rum som är tillgängliga för, och används av, allmänheten. Carmona et al. (2003, s. 111) beskriver tre sorters offentliga rum vilka är de externa, de interna samt de som är både och - externa
och interna - quasi-offentliga rum. I en urban kontext innefattar den första sortens rum mark som finns mellan privatägda platser, till exempel gator, torg och parker vilket är vad Carmona et al. (2003, s. 111) kallar ‘offentlig plats i sin renaste form’. Det är också det som vi valt att referera till som offentlig plats. Den andra sortens rum, de interna offentliga rummen, är platser som bibliotek och museum. Till sist har vi de quasi-offentliga rummen, de som är privatägda men ändå platsar i den quasi-offentliga världen. Exempel på detta är restauranger, köpcentrum, biografer och sportarenor. Inom denna kategori finns även de offentliga platser som kallas ‘privatiserade’, till exempel torg som domineras av uteserveringar.
Idealet för en offentlig plats är att det ska vara just en arena för demokrati och representation (Carmona et al., 2003, s. 109). Dessutom har offentliga platser stor betydelse för sociala värden samt folkhälsan, då dessa platser ofta används för rekreation.
När utvecklingen går mot att det uppkommer fler privatiserade offentliga platser, kan det kanske vara en större förändring i Sverige än på andra ställen. Detta eftersom offentliga platser i Sverige i stor utsträckning har varit kommunalt ägda och
allemansrätten spelar en stor roll i landet. Detta innebär att vi är vana vid att röra oss som vi vill och ju större roll privat ägande får desto mindre roll får allemansrätten och vår rörelsefrihet.
2.2 Territoriell kontroll
Territorium definieras av handlingar då en plats ockuperas, och är inte direkt beroende av fysisk form, utan bara någon som utövar rumslig kontroll (Habraken, 1998, s. 128). För att förstärka ett territorium och utöva denna kontroll krävs mer än bara gester och kroppsspråk men behöver inte vara så tydligt som väggar eller staket utan det går att med små medel påverka människors rörelsemönster. Tittar vi på en mänsklig skala handlar territorialitet om att begränsa där den fysiska formen inte gör det (Habraken, 1998, s. 141). Kopplat till privatisering kan dessa förstärkningar av territorium ses genom regler, skyltar och andra strategier eller gestaltningsverktyg.
I grund och botten handlar kontroll över en plats, och tillgången till den, om att uttrycka makt (Carmona et al., 2003, s. 124). Varför kontroll av aktivitet sker, speciellt i quasi-offentliga rum, är på grund av förvaltarens ansvar för just vad som sker på platsen, underhåll av den och i förlängningen för dess konkurrenskraft (Carmona et al., 2003, s. 124). I och med den makt som kontroll medför, skapas en asymmetri i användandet av en plats. Detta kan ta sig uttryck som flera grader av kontroll, där möjligheten att röra sig fritt begränsas eller utökas, och det skapar i sin tur en territoriell hierarki
(Madanipour, 2004, s. 50). Ju mer privat en plats är, desto mer kontroll utövas där och användarna är färre och mindre fria. Det innebär även att ju mer offentlig en plats är, desto mindre kontroll utövas och användarna är fler och mer fria. Asymmetrin finns alltså även mellan användare och kontroll, och den territoriella hierarkin skapas därmed i graderna av offentligt och privat.
Territoriell kontroll är starkt kopplat till ägande, eftersom ägande ger en rätten att bestämma över den platsen (Habraken, 1998, s. 136). Detta innebär också att ägaren besitter rätten att exkludera människor eller grupper därifrån. Offentliga platser har i Sverige ofta varit offentligt reglerade, med en låg grad av kontroll och stor frihet för människor att använda platsen. I princip kan inte någon lagligt bli exkluderad från en offentlig plats, men i den ‘publika världen’ ingår även rum och platser som ter sig som offentliga, men i själva verket är privatägda (Carmona et al., 2003, s. 126). När den nya sortens offentliga platser är privatägda blir det där en högre grad av kontroll, vilket möjligtvis kan leda till en viss inskränkning av människors frihet.
2.2.1 Mellanrum
På territoriella hierarki-skalan, mellan olika territorier eller platser med olika grader av kontroll, finns en yta som kallas in-between space, eller mellanrum på svenska
(Hertzberger, 2009, s. 32). Territorier, vare sig de är offentliga eller privata, är likt nyanser och överlappar varandra (Madanipour, 2003, s. 58). Platser av olika ordning kan vara exempelvis privata och offentliga platser, och mellan dessa ytor kan rumsliga förutsättningar för möten och samtal skapas. Ytorna är viktiga för att främja sociala möten i en stad och Hertzberger (2009, s. 35) menar att gränsen mellan exempelvis gata och byggnad, som kan utgöra mellanrum, är lika viktig för sociala aspekter som en tjock vägg är viktig för avskildhet. Då mellanrummen ligger mellan privata och offentliga
platser kan ytan också vara antingen privatägd eller offentligt ägd, dock ska båda sidor kunna använda platsen på lika villkor (Hertzberger, 2009, s. 40).
2.2.2 Snäva och lösa platser
Ett annat sätt att prata om kontroll på är med begreppen tight och loose space (Franck & Stevens, 2006, s. 2). Vi har valt att översätta dessa begrepp till snäv och lös plats. Begreppen definierar hur tillåtande en plats är designmässigt för olika sorters användningar. En snäv plats är en väldefinierad plats som endast tillåter en specifik planerad användning att ske och erbjuder alltså ingen frihet att göra vad man vill på platsen (Franck et al., 2006, s. 2). Löshet på en plats erbjuder större frihet och tillåter att platsen används på flera olika sätt, eller på sätt som inte förväntas eller är menade från början. En plats som är utformad på ett inte allt för tydligt sätt kan lättare involvera fler människor. Lösa platser anses, precis som mellanrum, vara viktiga för att ge staden liv och vitalitet eftersom människor på dessa platser tillåts använda dessa på oplanerade och varierande sätt. Dessa platser bör vara öppna för förändring och olika sorters användning, likt en bakgrund till aktiviteter snarare än en betydande beståndsdel av dessa (Franck et al., 2006, s. 3).
2.2.3 Exkluderande strategier
En offentlig plats ska, som vi tidigare beskrivit, vara öppen och till för alla. Trots detta sker det i vissa fall exkluderingsprocesser, oavsett om de är avsiktliga eller inte
(Carmona et al., 2003, s. 124). Vi har valt att använda oss av begreppet exkluderande design utifrån Edins (2017) och Carmonas (2003) beskrivningar av strategier som används för att exkludera vissa grupper och individer i samhället. Dessa strategier är ett sätt att utöva territoriell kontroll vilket möjliggörs med ägandeskap. Strategierna eller kontrollverktygen kan delas in i två kategorier utefter om de är hårda eller mjuka. Den hårda kontrollen handlar om aktiv kontroll av en plats med hjälp av till exempel
övervakningskameror, ordningsvakter och regler, medan den mjuka kontrollen syftar till de mer passiva verktygen som verkar för att avskräcka oönskade aktiviteter, som att inte tillhandahålla vissa element (Loukaitou-Sideris and Banerjee 1999, s. 183ff i Carmona et al., 2003, s. 125). Exempel på det här kan vara att ta bort buskage och träd för att undvika undanskymda platser och därav göra platsen mer överskådlig och trygg, eller
att inte tillhandahålla offentliga toaletter. Den hårda kontrollen kan i urbana designtermer översättas till ett panoptiskt tillvägagångssätt där privatisering,
övervakningskameror och väktare ger en total överblick över en plats, och därmed kan användningen av den kontrolleras. Ytterligare exempel på exkluderande design kan vara lutande bänkar (för att undvika att någon sover på dom), konsumtionskrav (alltså att det krävs att du konsumerar för att få vistas på platsen, som ett cafés sittplatser), eller platser som är undanskymda för att bara vissa ska hitta dit (Carmona et al., 2003, s. 126f). Flusty (1997, s. 48f, i Carmona et al., 2003, s. 126) delar upp de fysiska exkluderingsstrategierna i fem olika kategorier av platser beroende på hur de ter sig.
Smygande platser är sådana som är svåra att hitta, antingen för att de är kamouflerade
eller för att de är skymda av olika objekt eller nivåskillnader. Hala platser kan inte nås på grund av att vägar dit saknas eller är slingriga. Skorpiga platser är sådana som har tydliga hinder i form av väggar eller grindar. Taggiga platser är obekväma att vistas på, med objekt som lutande bänkar. Nervösa platser karaktäriseras av övervakning, som kameror eller väktare. Det huvudsakliga syftet med sådan design är att utesluta och dölja vissa grupper i samhället, som fattiga och hemlösa, från offentliga rum (Carmona et al., 2003, s. 124ff). Syftet är också att skapa en mer säker plats genom att reducera möjligheter till kriminell aktivitet, detta kan också öka den allmänna trygghetskänslan och i förlängningen öka konsumtion. Sådana designstrategier kan stärka känslan av trygghet, och i viss mån minska kriminalitet på en plats, men kan inte förändra beteenden hos ‘oönskade’ individer (Carmona et al., 2003, s. 120). Medan
förutsättningar för en tryggare miljö skapas på en plats, riskerar de underliggande problemen att bara flyttas till en annan plats vilket kallas geografisk omflyttning (Carmona et al., 2003, s. 123). Detta fenomen sker i bland annat Göteborg där sådana strategier tvingat ut hemlösa och fattiga till förorterna, för att visa upp en attraktiv bild av Göteborgs innerstad (Thörn, 2011, s. 1005).
2.2.4 Förbjudande rum
Exkludering för ofta med sig uppfattningen om att det är ‘exklusivt’ eller till och med ‘säkert’ vilket också är målet med interdictory space som beskrivs av Flusty (2001). Sådana rum, som på svenska kallas förbjudande rum, är ett fenomen som bygger på en rädsla för att vistas på offentliga platser och syftar till att exkludera de grupper i samhället som upplevs som hotfulla eller olämpliga (Flusty, 2001, s. 659ff). Dessa
grupper är de som kulturellt och klassmässigt skiljer sig från den offentliga platsens målgrupp, alltså fattiga eller hemlösa människor. För att upprätthålla en viss ordning i förbjudande rum utövas territoriell kontroll genom exempelvis regler, förbudsskyltar och övervakning i form av vakter och kameror. Sådan form av övervakning har blivit mer och mer vanlig och är nu så neutraliserat att människor inte längre tänker på dess närvaro, utan snarare ser det som en trygghet (Flusty, 2001, s. 660). Detta gäller självklart inte de grupper som övervakas, vilket också är tanken. Detta innebär att en sådan plats egentligen är öppen och tillgänglig för alla så länge du beter dig som du ska och anpassar dig till de strikta regler som gäller för platsen (Flusty, 2001, s. 659).
Sammanfattningsvis är olikheter i förbjudna rum okej så länge du inte visar dessa, vilket filtrerar besökarna och skapar en homogen, trygg plats.
2.3 Exkludering som stadsutvecklingspolitik
Strävan efter att kontrollera hur offentliga platser används och av vem grundar sig i en ny typ av stadsutvecklingsstrategi som kallas entreprenörsurbanism.
Entreprenörsurbanismen är ett svar på fordismens kris, och syftar till att göra staden mer konkurrensstark på stadsnivå (Franzén et al., 2016, s. 22). Sveriges motsvarighet till fordismen kallas ‘den svenska modellen’ och präglades av massproduktion,
masskonsumtion och reglerande institutioner (Franzén et al., 2016, s. 16). Det var dessa krafter som formade samhället och fordismen kan beskrivas som en mall för ekonomisk tillväxt och samhällsorganisering i samarbete med välfärdsstaten och kapitalism.
Typiskt för stadsbyggandet i Sverige under denna period var miljonprogrammets bostadsområden, centrumsaneringar och nya trafikleder på grund av bilens stärkta roll i samhället (Franzén et al., 2016, s. 19). Kritiken mot att bygga städer på detta sätt kom under 60-talet och fordismens kris tog fart under mitten av 70-talet i samband med oljekrisen. Mer specifikt riktades kritik mot städernas storskalighet och att modernismen ansågs ha skapat enformiga stadsrum och ett grått vardagsliv (Franzén et al., 2016, s. 19f). Entreprenörsurbanismen sågs som en lösning på detta och strategin kan delas upp i två delar där den första handlar om att stärka stadens konkurrenskraft och den andra handlar om olika förändrade åtgärder av staden (Franzén et al., 2016, s. 23f).
Förändringen skedde i framförallt stadens centrala delar som nu präglas av caféer, restauranger och butiker (Franzén et al., 2016, s. 19f). Utvecklingen skedde småskaligt
där butiker, fastigheter och deras fasader byttes ut för att passa in i den nya stadsmiljön men också storskaligt i form av exklusiva köpcentrum och helt nya bostadsområden i övergivna hamn- eller industriområden (Franzén et al., 2016, s. 20f). Dessa åtgärder riktar sig endast mot vissa delar av staden men kan ändå märkbart förändra hela staden och framförallt dess image (Franzén et al., 2016, s. 24). Detta är en del av den strategi som kallas city branding. Inom city branding är det vanligt med imageskapande projekt som exempelvis stora musik- och sportevenemang eller stora uppseendeväckande byggnader som kan bidra till att staden blir internationellt omtalad. Imageskapande projekt kan även vara mer småskaliga förändringar, till exempel kan offentliga platser som torg och parker få nya utseenden som gör staden unik och därmed bidrar till att sälja staden. För att konkurrera med andra städer krävs trygga och tilltalande platser och just stadens offentliga platser har blivit ett verktyg för att sälja staden på detta sätt (Madanipour, 2003, s. 208; Madanipour, 2003, s. 238). De platser som utvecklas är platser som anses ha marknadspotential och som kan bidra till att göra staden
konkurrensstark (Franzén et al., 2016, s. 25). Centralt för entreprenörsurbanismen är handel och konsumtion vilket är ett tydligt medel som används för att sälja staden (Franzén et al., 2016, s. 392). En annan strategi som används avser att ‘städa undan’ störande inslag i staden, såsom vandalisering och skräp (Franzén et al., 2016, s. 32). Sådan renhållning har en tendens att gälla även beteenden som anses
förargelseväckande, och sociala grupper som betraktas som störande, till exempel hemlösa och människor som tigger. Dessa åtgärder tas alltså för att skapa, eller
upprätthålla, en viss image för staden som anses kunna stärka dess varumärke (Franzén et al., 2016, s. 24). Offentliga platser var tidigare betydelsefulla i staden ur exempelvis ett politiskt och kulturellt perspektiv, men detta riskerar att försvinna med
entreprenörsurbanismen (Franzén et al., 2016, s. 47). Offentliga platser anses
fortfarande vara viktiga för att bidra till social sammanhållning och kulturell mångfald (Madanipour, 2003, s. 208). Men hur kan exempelvis offentliga platser med en tydlig inriktning, t ex konsumtion, bidra till social sammanhållning när en sådan plats tydligt exkluderar stora delar av befolkningen?
Grundtanken med entreprenörsurbanismen är alltså att utveckla en stads varumärke för att göra staden konkurrenskraftig (Franzén et al., 2016, s. 25). En förutsättning för strategin är att det finns ett samarbete mellan offentligt politisk makt och privat
ekonomisk makt. Det är genom offentlig-privat samverkan av olika slag som
stadsutvecklingen sker inom entreprenörsurbanismen. Samarbetet formas efter varje specifikt fall i staden, och planeringen präglas inte av någon kommunal övergripande planering. Privat ägande i staden och dess offentliga platser är alltså en väsentlig del av denna stadsutvecklingsstrategi.
Privatisering av det offentliga rummet går att tala om med hjälp av
‘entreprenörsurbanismens organisationstrappa’. Trappan har fyra steg där det lägsta har minst påverkan från privatisering och det högsta steget är mest privat, men inte helt (Franzén et al., 2016, s. 60f). De fyra stegen är nollösning, partnerskap, BID (Business Improvement District) och galleria. I en galleria eller ett köpcentrum har privatisering helt tagit överhanden eftersom allt är under ett och samma privata tak. Detta är alltså det steg som är mest påverkat av privatekonomiska intressen. Privatägda offentliga platser, POPS, är platser som är privatiserade och bör därför klassas som mest påverkade av privatiseringstrycket, alltså det fjärde steget i organisationstrappan. Trots att det är en offentlig plats finns en stark påverkan av territoriell kontroll på grund av att platsen är privatägd.
3. Metod
Vi kommer i denna del förklara vilka metoder vi har använt oss av för att samla in information om det fallet vi har valt. I kapitlet beskrivs syftet med metoderna samt de för- och nackdelar vi ser med dessa. Vi har utfört en kvalitativ fallstudie och använt oss av observationer, intervju och dokumentstudie som metod för att sedan analysera resultaten med hjälp av tidigare forskning och teorier inom ämnet.
3.1 Fallstudie av Emporias takpark
För att få svar på den forskningsfråga vi valt passar en fallstudie då uppsatsen avser undersöka en specifik situation (Merriam, 1994, s. 24). Då vi vill göra en så välgrundad tolkning som möjligt av vårt fall har vi använt oss av olika metoder för insamlandet av information, vilket är ett karaktäriserande drag för en fallstudie (Patel & Davidsson, 2011, s. 57). Merriam (1994) hänvisar till Olson (i Hoaglin et al., 1982, s. 138f) som menar att en kännetecknande aspekt för en fallstudie är att den kan “gälla en speciell situation men ändå belysa ett generellt problem,” (s. 27). Vi anser att vår fallstudie ger en tydlig bild av fenomenet privatägda offentliga platser eftersom Emporia är en
privatägd plats och takparken därmed är en privatägd offentlig plats. Olson (i Hoaglin et al., 1982, s. 138f) menar också att det i en fallstudie inte endast finns en faktor som påverkar fallet utan flera (Merriam, 1994, s. 27). Vi har därför valt att undersöka
Emporias takpark utifrån två synvinklar där den ena fokuserar på takparkens utformning och användning medan den andra berör stadsutvecklingsstrategier. Med hjälp av
metoderna vill vi få en bild av hur Emporias takpark används och kontrolleras, samt hur den är utformad och vad det har för betydelse för takparken.
Vi har valt att undersöka Emporias takpark då den är en av få privatägda offentliga platser i Sverige. Det som gör takparken till en speciell företeelse är dels att den är en del av ett köpcentrum men också att den är upphöjd från marknivån, vilket skiljer sig från de flesta andra parkerna i Malmö. Fördelen med parken som fall är att den ägs av ett företag, men nackdelen är att den är placerad på taket vilket kan göra det svårt att jämföra med en vanlig offentlig plats, till exempel ett torg. På grund av att köpcentrum är privatägda innebär det att ägarna innehar en rätt att exkludera grupper från platsen
(Carmona et al., 2003, s. 126). Samtidigt marknadsförs Emporias takpark som en offentlig plats som är öppen för allmänheten, vilket gör den till ett intressant fall för vår studie.
Sannolikheten för att göra en bra undersökning ökar om flera fall kan användas (Yin, 2007, s. 76). Därför försökte vi hitta liknande platser att jämföra med. Ytterligare en anledning till att vi ville undersöka fler fall är att Emporias takpark som sagt inte är särskilt lik en vanlig offentlig plats. Vi tittade därför på möjligheterna att undersöka Mobilias köpcentrum och dess offentliga torgyta, då även den är privatägd, men platsen är just nu under konstruktion vilket gjorde att det inte var möjligt. Då vi inte kunde hitta fler privatägda offentliga platser i Malmö anser vi att takparken, trots att den skiljer sig från traditionella offentliga platser, ändå är ett användbart exempel för vår studie. På grund av detta är valet av endast ett fall försvarbart (Yin, 2007, s. 67).
3.2 Dokumentstudie
Vi har använt oss av ett flertal dokument för att få en djupare förståelse för utvecklingen av Hyllie, Emporia och takparken. Med dokumenten hoppas vi förstå vad Emporia har för betydelse för utvecklingen i Hyllie. I samband med vår intervju med Anders Börgdal fick vi tre dokument av honom som handlar främst om Emporia men också om
takparken. Det ena dokumentet är ett nyhetsbrev som kom ut hösten 2012, alltså i samband med Emporias invigning den 25 oktober 2012. I nyhetsbrevet finns
information om köpcentrumets konst, service och vilka butiker som finns. Det går även att läsa om takparken samt att Emporia är Sveriges första miljöcertifierade köpcentrum. Nyhetsbrevet inleds med en text av utvecklingschefen samt information om
köpcentrumets centrumledning. Dokumentet spreds i 24 000 exemplar till boende i Malmö. Det andra dokumentet är snarlikt nyhetsbrevet men är skrivet på engelska. Även detta innehåller information om Emporia, om än lite mer omfattande än
nyhetsbrevet. Förutom information om arkitektur, konst och all service som Emporia erbjuder finns en guide till hur besökarna kan ta sig till köpcentrumet med tåg, buss eller bil. Det sista dokumentet är en inbunden bok som marknadschefen förklarade är skapad av Steen & Ströms dåvarande reklambyrå. Boken riktar sig till hyresgäster innan öppningen och är tänkt att sälja Emporia som koncept. Alla dokument anser vi har ett
tydligt syfte att sälja in Emporia hos kunder och hyresgäster. Vi förstår att dessa dokument kommer från ett och samma perspektiv och det är viktigt att ha i åtanke att det kan ge en något skev bild när vi använder dokumenten för vår analys. Patel & Davidsson (2011, s. 69) menar att man ska välja material som både stödjer och säger emot ens idéer för att motverka skevhet i underlaget. Vi har haft problem med att hitta dokument av olika karaktär och som är skrivna ur olika perspektiv vilket har gjort det svårt att uppfylla detta. Men vi är medvetna om risken och har haft det i åtanke när vi har analyserat innehållet. I en dokumentanalys är det också viktigt att ha ett kritiskt förhållningssätt och ställa frågor som var, när och varför dokumenten skapats (Patel & Davidsson, 2011, s. 68). Syftet med dokumenten om Emporia är att marknadsföra för kommande kunder och hyresgäster, dokumenten är också utgivna i samband med invigningen av köpcentrumet. Dessa två aspekter gör att dokumenten har ett tydligt marknadsföringsperspektiv.
Vi har även använt oss av Malmö stads översiktsplan för södra Hyllie från 2015. Ett problem med detta dokument är att det handlar om just södra delen av stadsdelen, dit Emporia inte tillhör. Däremot finns det mycket övergripande information om stadsdelen som är intressant och användbar för oss. I översiktsplanen beskrivs bland annat
områdets stadsbyggnadsidé, vision och inriktningsmål vilka är väsentliga delar för oss i vår analys av Emporia och takparken. Slutligen har vi studerat Malmös översiktsplan från 2014 för mer övergripande information om Malmö stads planering. Återigen är det viktigt att vara något kritiskt till vad som står i texterna vi läser. Översiktsplanen är inte ett juridiskt bindande dokument (Boverket, 2016). De visioner och mål som Malmö stad har för Hyllie kan därav tolkas som lite väl vaga.
Vi har överlag haft svårigheter med att hitta dokument om Hyllie och utvecklingen av stadsdelen som är relevanta för vår studie. Detta tänker vi kan bero på att det är många olika privata aktörer inblandade i byggnationen av Hyllie. En av svårigheterna med en dokumentanalys menar Yin (2007, s. 112) är just att vissa dokument inte är tillgängliga för alla. Statlig och kommunal information ska enligt offentlighetsprincipen vara
tillgänglig för enskilda individer (Regeringskansliet, 2015). Detta omfattar däremot inte privata aktörer och deras information vilket kan ha försvårat vårt sökande efter relevanta dokument.
Eftersom de tre första dokumenten handlar om Emporia och det sista dokumentet av Malmö stad handlar om Hyllie kompletterar dessa varandra bra för vårt syfte att få en djupare förståelse för utvecklingen av Hyllie och Emporia. För att ytterligare
komplettera vårt material och för att få mer uppdaterad information har vi även använt oss av Emporias hemsida samt Malmö stads hemsida om Hyllie utbyggnadsområde.
3.3 Observationer
Vi har utfört ostrukturerade observationer som syftade till att få en förståelse för Emporias takpark som plats, hur användningen kan se ut, samt vilka strategier för kontroll som syns där. Med våra observationer kan vi få en mångsidig bild av takparken och möjligtvis få reda på sådant som riskerar att undanhållas i dokument eller intervjuer (Patel & Davidson, 2011, s. 91ff). Vi har under våra observationstillfällen fokuserat på två teman - kontroll som utförs av ägare samt användning av takparken.
Vi utförde observationer under fyra tillfällen på takparken. Vi har valt att utföra observationerna under olika tidpunkter och olika dagar. Detta för att få en så bred och mångsidig bild som möjligt av användningen av parken (Patel & Davidsson, 2011, s. 93). Väderförhållanden på de dagar som observationerna har utförts kan vara avgörande för om och hur länge besökare vill vistas utomhus och det är även en aspekt som vi är medvetna om. Även tidpunkt kan påverka hur många som besöker parken. Eftersom vi besökt takparken vid förhållandevis få tillfällen, och under en relativt kort period, kan det finnas svårigheter att få en heltäckande bild av användningen och kontrollen på platsen.
Vårt första observationstillfälle var på långfredagen, den 30 mars vid klockan halv ett på eftermiddagen. Det var en solig vårdag. Detta kan ses som ett bra tillfälle för
observationer dels eftersom det var långfredag och alltså en röd dag vilket kan innebära att fler har tid att besöka Emporia och takparken än på en vanlig arbetsdag. Dock skulle det också kunna betyda det motsatta, att många är bortresta över påsk och därmed inte besöker Emporia. Att vi var där vid lunchtid kan ha påverkat observationerna positivt då fler eventuellt använder parken för att äta lunch på än vid andra tider eller väljer att spendera sin rast på takparken. Däremot finns en stor chans att köpcentrumets
besökarantal ökar framåt eftermiddagen när arbetsdagen tar slut. Slutligen kan vi anta att det soliga vädret denna dag är helt avgörande för i vilken grad takparken användes. Det var relativt mycket aktivitet under tiden vi var där, dock sker de flesta aktiviteter på ungefär samma ställen på takparken. Sammanlagt såg vi 10 personer varav sju kvinnor och tre män. Ett par satt och åt och tre personer använde sittplatserna och rökte. Det är alltså sittplatserna som används mest. Några promenerar och kollar på utsikten vid kanten eller på den upphöjda utsiktsplatsen. De aktiviteter vi kunde se vid detta tillfälle var: äta köpt mat, sola, sitta, röka, kolla på utsikten, leka, fotografera och promenera.
Vårt andra observationstillfälle var fredagen 6 april vid klockan två på eftermiddagen. Även denna dag var det soligt och fint väder vilket är bra förutsättningar för aktivitet på takparken, men det var även mycket blåsigt. Förhållandena denna dag är relativt lika förhållandena vid vårt första observationstillfälle. Undantaget är att denna fredag är en vanlig arbetsdag vilket kan betyda färre besökare då många arbetar eller går i skolan. Angående tiden för observationerna gäller liknande som vid första tillfället, hade vi varit på plats ett par timmar senare hade det förmodligen varit fler besökare på Emporia och eventuellt även på takparken. Dock anser vi att det är viktigt att utföra observationer även under dessa tider för att inte endast få en bild av hur användningen ser ut under köpcentrumets mest aktiva tider. Aktiviteterna och platserna för aktiviteterna var
koncentrerade till liknande ställen som vid första observationstillfället. Sammanlagt såg vi 15 personer varav åtta kvinnor och sju män. En kille lyssnar på musik på trappan och en tjej sitter i solen på trappan. Ytterligare en tjej äter sin matlåda på en bänk. Två äldre damer sitter i solen på en annan bänk. Några ungdomar sitter och röker på en bänk. Några kollar på utsikten och fotograferar. Återigen är det utsiktsplatsen och sittplatserna som används, gärna de som står intill en vägg och i solen. De aktiviteter vi kunde utläsa
från observationstillfället var: äta matlåda, sola, sitta, lyssna på musik, röka, kolla på utsikten, leka, fotografera och promenera.
Vårt tredje observationstillfälle var tisdagen 24 april vid klockan halv elva på
förmiddagen. Vädret var mulet, blåsigt och inte speciellt varmt vilket kanske inte är de bästa förutsättningarna för att vistas på takparken. Dessutom är detta en
vardagsförmiddag och även om vi såg viss aktivitet i köpcentrumet kan det tänkas att många har annat för sig än att spendera sin tid på parken. Den enda aktivitet vi såg var en man som arbetade med någon form av underhåll på takparken. Vi förväntade oss inte speciellt mycket aktivitet på grund av den dag och tid vi valt och vi fick också det bekräftat och kan anta att andra vardagar vid samma tid ser liknande ut. Dock ville vi besöka parken under denna tid för att täcka så många tider som möjligt av parkens öppettider för att se hur användningen är fördelad över dagar och tider. Vi såg inte någon skylt med parkens öppettider som vi sett tidigare. Dock är vi inte säkra på om det beror på att tiderna har ändrats för våren/sommaren eller om de som jobbar där inte hade hunnit ställa ut skylten. De aktiviteter vi såg under denna observation var underhållsarbete och några som parkerade bilar.
Vårt fjärde och sista observationstillfälle var onsdagen 9 maj vid klockan tre på eftermiddagen. Det var väldigt bra väder, strålande sol, över 20 grader och lite blåsigt, som de flesta gånger vi varit på takparken. Aktiviteterna var liknande som vid tidigare tillfällen, alltså att besökare sitter på sittplatser och trappan, solar och kollar på utsikten. Vi såg sammanlagt 13 personer varav åtta män och fem kvinnor. Två av männen är väktare i 25-30-årsåldern som pratar glatt med två unga män. Den äldre kvinnan sitter och solar i ett hörn. Två killar sitter med sina laptops på trappan och två tjejer sitter på en bänk i solen och röker. Vi förväntade oss lite mer aktivitet på grund av tiden vi var där samt det fina vädret men det var liknande antal människor som befann sig på takparken. Väderförhållandena kan ha haft motsatt effekt, alltså att människor åker någon annanstans än att shoppa på Emporia. De aktiviteter vi såg under denna observation var: sola, röka, kolla på utsikten, sitta, plugga/jobba på laptop.
Vi har velat utföra observationer under något tillfälle när Emporia har arrangerat ett evenemang, men tyvärr har det inte varit några sådana under tiden vi utfört denna studie.
Under observationer av takparken och dess omgivning har vi sett att bärnstensentrén som är huvudentrén ut mot Hyllie station är högre än större delen av den resterande köpcentrumsbyggnaden. Trappan och snedbanehissen som leder upp till taket från gatunivå är placerad på den södra sidan av byggnaden. Både takparken och trappan ligger bakom bärnstensentrén vilket gör att de blir skymda från stationstorget. Ovanför trappan och hissen finns den grind som stänger takparken, vilket gör att trappan är öppen dygnet runt. Under samtliga av våra observationstillfällen har snedbanehissen varit ur funktion. Vi har använt både trappan och hissarna inne i köpcentrumet för att ta oss upp till takparken. Skyltar vid och i hissarna visar vilken våning takparken ligger på (se figur 2). När vi går ur hissen på takparkens våning är det vid en första anblick svårt att förstå att vi har kommit till en park, då hisshusen är relativt kalt inredda och vi måste gå igenom ytterligare en dörr för att komma ut på takparken. I hisshusen, i anslutning till dörrarna, har vi sett övervakningskameror. På takparken finns skyltar som markerar var besökarna får och inte får röka, men dessa är komplicerade att tolka då det är svårt att förstå var de hänvisar en (se figur 3 och 4). Ett par större skyltar visar information om takparken och dess olika ytor, men också ett antal förbudssymboler.
Figur 2: Skylt vid hissen som förklarar vad som finns på varje våningsplan.
Figur 3: Pil som hänvisar till rökruta.
Figur 4: Skylt som visar att det är rökförbud.
3.4 Situationsplan
Vi har tagit fram en situationsplan över parken med Eniros kartverktyg som grund, för att utifrån våra observationer tydligare kunna visa var olika sorters användning sker (se figur 5).
3.5 Intervju
Syftet med att utföra en intervju var att få reda på vad Emporias vision för takparken är, vad det finns för svårigheter med takparken och hur användningen av den ser ut. Vi utförde en intervju med Anders Börgdal som är regional marketing manager på
köpcentrumföretaget Steen & Ström vilka äger Emporia. Vidare kommer vi att benämna honom som marknadschef. Att intervjua någon med expertkunskap inom ett ämne innebär att denne är i en högre maktposition än de som utför intervjun, vilket innebär en risk att intervjurelationen kan bli ojämlik (Kvale & Brinkmann, 2014, s. 187). För att göra denna relation mer jämställd såg vi som intervjuare till att vara ordentligt pålästa inom ämnet och de teorier vi skulle använda oss av i vår analys. Dessutom hade vi Utsiktsplats
N
bänkar odling gräs ingång till takpark förråd/soprum
trappa från gata ingång från parkering
Vilda hörnan Eventyta
Sinnenas trädgård
Figur 5: Situationsplan över takparken och dess användning. Planen är inte skalenlig.
utfört observationer innan vilket var till hjälp när vi förberedde våra frågor. Intervjun utfördes på Emporia, där vi gick in på markplan på baksidan där det fanns flera kontor. Anders bjöd på kaffe och vi satt i fåtöljer inne på Anders kontor. Vi började med att fråga om vi fick spela in intervjun vilket vi också fick, intervjun pågick sedan i ca 30 minuter.
När en kvalitativ analys av en intervju ska göras bör strukturering och standardisering hålla en låg grad (Patel & Davidsson, 1994, s. 62). Att vi hade en låg grad av
standardisering innebär att vi ställde frågorna i den ordning som var lämplig under intervjun och inte i någon förutbestämd ordning. De frågor vi hade formulerat var endast vägledande och vi anpassade frågorna efter situationen. Graden av strukturering bestäms av hur stort utrymme respondenten får att svara på frågorna och detta avgörs av hur frågorna är formulerade (Patel & Davidsson, 1994, s. 61). De frågor vi ställde gav respondenten stort utrymme att svara och var alltså ostrukturerade frågor. Frågorna hade vi på en checklista som vi använde som stöd under intervjun för att hålla koll på att vi hade pratat om de ämnen, och fått svar på de frågor, vi ville. Vi valde att lägga upp intervjun på detta sätt då vi inte hade tillräckligt med förkunskaper om ämnet för att kunna ställa konkreta frågor, samt att vi ville få reda på så mycket som möjligt om takparken och användningen av den. Anders svarade utförligt på våra frågor så att ha öppna frågor och en låg standardiseringsgrad passade bra för vår intervju.
Det som vi anser vara positivt med att vi fick en intervju med just marknadschefen på Emporia är att han har mycket kunskap om hur ägarna vill att parken ska användas. Han vet om reglerna och kunde även förklara tanken med olika typer av kontroll som finns på takparken. Dock har han, som han själv nämner i intervjun, ett mer kommersiellt perspektiv än vad exempelvis en arkitekt som varit med och utformat platsen hade haft. Därav finns det en risk att vi har fått en relativt onyanserad bild av takparken med endast denna intervju. Vi var även i kontakt med arkitekten som utformade takparken men tyvärr utan resultat. Eftersom vi var mycket intresserade av användningen av platsen och olika former av kontroll som utövas på offentliga platser är vi ändå nöjda med att vi fick en intervju med just marknadschefen.
4. Hyllie & Emporia
I samband med beslutet om att Citytunneln skulle byggas började stadsdelen Hyllie i sydvästra Malmö etableras, och idéprojekteringen startade redan 2001 (Malmö Arena, u.å.). Stadsbyggnadsnämnden godkände 2004 den detaljplan som möjliggjorde bygget av Malmö Arena och 2006 köpte Percy Nilsson marken i Hyllie (Westerberg, 2006, 15 juni). Köpet var omstritt då Malmö stad sålde marken för en summa som många tyckte var för liten vilket ledde till att markförsäljningen överklagades (Sjö, 2006, 29 april). Köpet gick ändå igenom och bara ett par dagar efter sålde Nilsson en del av marken till Steen & Ström som 2008 satte första spadtaget för bygget av Emporia, som formgavs av Wingårdhs Arkitekter (Malmö Arena, u. å.). Steen & Ström är Skandinaviens ledande ägare av köpcentrum och fastighetsbolaget ägs i sin tur av det franska företaget Klépierre som är en av de ledande aktörerna inom detaljhandeln i Europa (Klépierre, u.å.). Steen & Ström äger och driver utöver Emporia ytterligare 4 köpcentrum i Sverige. Wingårdhs Arkitekter är ett av Sveriges ledande arkitektkontor och har utformat flera uppmärksammade byggnader som Malmö saluhall och Victoria tower (Byggfakta, 2017). Gert Wingårdh är VD på Wingårdhs arkitekter och är flerfaldigt belönad med Kasper Salin-priset, som är Sveriges mest prestigefyllda arkitektpris (Wingårdhs, u.å.; Hugo, 2015, 18 november). Malmö Arena, som också är formgiven av bland annat Wingårdhs, stod klart 2008, citytunneln invigdes 2010, Emporia slog upp sina portar 2012, och utvecklingen av Hyllie pågår fortfarande med kontor och bostäder (Malmö Arena, u.å.; Malmö stad, 2017).
5. Analys av Emporias takpark
5.1 Malmö stads vision för Hyllie
“Hyllie ska bidra till tillväxt och utveckling av regionens näringsliv.”
(Malmö Stad, 2015)
Malmö stads planering präglas i stort av att öka Malmös tillväxt samt stärka stadens attraktivitet och konkurrenskraft. För att uppnå målet om att attrahera fler boende, anställda, studenter, investerare och konsumenter är det viktigt att stärka stadens image (Malmö stad, 2014, s. 16). Malmö stad satsar stort på tre områden där Hyllie är ett av dessa. Områdena har stor potential för att stärka stadens attraktivitet eftersom de beskrivs vara strategiskt viktiga bland annat på grund av att de ligger i stationsnära lägen (Malmö stad, 2014, s. 60). Ett mål för Malmö är att staden ska vara
konkurrenskraftig och bidra till grön tillväxt i regionen (Malmö stad, 2014, s. 15). Hyllie spelar en stor roll i att uppnå dessa mål eftersom Malmö stad strävar efter att stadsdelen ska vara den mest klimatsmarta stadsdelen i Öresundsregionen (2016).
“Hyllies centrala plats i regionen ska ge en internationell karaktär med en tydlig egen identitet: öresundskt kosmopolitisk.”
(Malmö Stad, FÖP Södra Hyllie, juni 2015)
Ett av Malmö stads inriktningsmål för Hyllie som stadsdel är att den ska vara en kommunikationsnod med internationell karaktär, mycket beroende på närheten till Köpenhamn och läget i Öresundsregionen i stort (Malmö Stad, 2015). Stadsdelen anses vara en viktig del i utvecklingen av regionens näringsliv och dess tillväxt. Fler
arbetstillfällen och bättre kommunikationer ska göra att Hyllie bidrar till ökad social hållbarhet. Integration lyfts som ett annat inriktningsmål för stadsdelen, där det dels handlar om att på lokal nivå länka samman de fysiskt segregerade områdena i södra Malmö, men även om att på en regional nivå locka aktörer och privatpersoner från hela Köpenhamn-Malmö-regionen.
“Citytunneln bidrar till att Hyllie ligger tillgänglig mitt i regionen. Med sin utbyggnad skapas här dessutom en ny centrumkärna för fler verksamheter och kontor.”
(Malmö stad, 2017).
I samarbete med flera olika privata aktörer ska sammanlagt 12 000 nya arbetstillfällen skapas i Hyllie (Malmö stad, 2017). Flera kontorsprojekt står färdigställda, som lokaler i Emporia samt Point Hyllie som är regionens högsta kontorsbyggnad. En stor del av de kontorslokaler som byggs placeras omkring stationen för att underlätta för företagen och deras anställda (Malmö stad, 2015). Citytunneln sträcker sig till Hyllie och stationen är en förutsättning för att besökare, boende och anställda ska kunna ta sig till och från Hyllie. Viktiga strategier inom entreprenörsurbanismen är för det första att genomföra åtgärder för att göra staden konkurrensduglig bland annat genom att främja ett bra företagsklimat (Franzén et al., 2016, s. 23f). För det andra handlar det om att genomföra åtgärder som förändrar staden och hur den fungerar. Just ny infrastruktur och nya stadsdelar är exempel på sådana förändringar som används för att stärka stadens image och därmed konkurrenskraft.
I Hyllie gestaltningsprogram (2016) förklaras den stadsrumshierarki de strävar efter i utformningen av stadsdelen, där olika stadsrum ska ha olika karaktär beroende på hur många människor stadsrummet kommer ha betydelse för. Den sortens stadsrum som är lägst i hierarkin är kvartersnivå, vilket innebär intima rum som ska fungera som mindre mötesplatser för de närmast boende. Därefter följer grannskapsnivå, med utrymme för någon mindre verksamhet. Ett steg högre upp i hierarkin är stadsdelsnivå vilket
innefattar mellanstora torg och parker, men också skolor, och dessa stadsrum är således viktiga för hela Hyllie. Emporia ingår i den översta nivån i stadsrumshierarkin som kallas stadsnivå. Denna nivå är viktig ur ett Malmöperspektiv, då det ska syfta till att vara representativt och identitetsskapande, samt locka människor från hela staden (Malmö Stad, 2016).
5.2 Emporia som imageskapande projekt
Hyllie beskrivs som sagt vara en viktigt del för regionens tillväxt och näringsliv och har därav en stark ekonomisk drivkraft där Emporia kan antas vara en viktigt del i detta för stadsdelen. Även i strävan mot att stadsdelen ska vara klimatsmart är Emporia, som är ett hållbart köpcentrum, viktigt och framförallt takparken beskrivs som en väsentlig del av arbetet kring detta (Steen & Ström, 2012).
Emporia är ett 67 200 kvadratmeter stort köpcentrum på tre våningar som ligger precis vid Hyllie station och tillhörande stationstorg (Klépierre, u.å.). Ovanpå dessa våningar, på den fjärde våningen, ligger takparken som går att nå både via trappa eller hiss inifrån köpcentrumet och på samma sätt utifrån gatan. Köpcentrumet är ett av de största
köpcentrumen i Skandinavien och beskrivs av Steen & Ström (u.å.) som ett köpcentrum med internationell karaktär.
“[...]vår vision har ju hela tiden varit att när man är på Emporia ska man få energi, många upplever när man är på ett köpcentrum att man kanske nästan tar energi från en,
och då är takparken litegrann av ett andningshål.”
(Anders Börgdal, intervju, 6 april 2018)
I köpcentrumet finns både musik och design som ska sprida ett lugn och minska stress för besökarna. Även takparken är en viktig del i detta och kan vara en avkopplande plats. För att ytterligare förstärka köpcentrumets karaktär finns noga utvald konst både utanför och inne i köpcentrumet (Steen & Ström, u.å.). Malmö stad (2016) har som mål för Hyllie som stadsdel att bli Öresundsregionens mest klimatsmarta stadsdel, och Emporia bidrar till detta genom att vara en ekologiskt hållbar byggnad (Steen & Ström, 2012). Emporia är dessutom Sveriges första miljöcertifierade köpcentrum, enligt BREEAM som är en internationell miljöcertifiering av byggnader, där målet är att minska hela byggnadens miljöpåverkan (Steen & Ström, 2012). En stor del av detta arbete kring miljö- och hållbarhetsfrågor utgörs av takparken på 26 700 kvadratmeter. Förutom att vara en park med utsikt över Malmö och Öresund, bidrar parken enligt Steen & Ström (u.å.) till flera tekniska och miljömässiga nyttor. Dels består parken av
sedum som minskar buller, isolerar och fångar upp dagvatten, men också av hårdgjorda ytor, gräsmattor, trappor och bänkar som brukas för rekreation och olika aktiviteter.
Emporia är ett typiskt flaggskeppsprojekt för Hyllie av den enkla anledning att det är ett köpcentrum, men visar dessutom upp spektakulär arkitektur och konst. Wingårdhs som utformat Emporia har inspirerats av Pantheon i Rom, en ikon i sig, och Steen & Ström har även investerat 10 miljoner på konst i och runt köpcentrumet (Samsyn Hyllie, 2012; A. Börgdal, intervju, 6 april 2018). Förutom dessa tydliga komponenter anses Emporia vara ett av de högst ansedda köpcentrumen i Europa och har fått flera utmärkelser (Steen & Ström, u.å.). Takparken är dessutom en av världens största takparker och beskrivs av Steen & Ström (2012) vara en takpark i världsklass. Inom
entreprenörsurbanismen används ofta imageskapande projekt för att sälja staden eller signalera sin närvaro i den (Franzén et al., 2016, s. 26). Projekten är spektakulära och handlar oftast om flaggskeppsprojekt, ikonarkitektur eller events. Symbolvärdet för sådan ikonarkitektur är högt och skapar en status för området och staden som varumärke, men vem av arkitekten, företaget eller staden som tjänar mest på detta mervärdet kan diskuteras (Franzén et al., 2016, s. 27).
5.3 Behagliga rum
För att uppnå den atmosfär som önskas i staden kan olika element som ses som icke-önskvärda, till exempel hemlöshet och fattigdom, gömmas undan. Även detta är en strategi inom entreprenörsurbanismen, alltså att utesluta vissa element som inte anses stämma överens med den bild som staden vill förmedla (Franzén et al., 2016, s. 388f). Istället skapas en fasad av en ’trygg och vacker stad’ där endast vissa av stadens invånare är inkluderade och välkomna, däremot riskeras det att stadsrummen blir ensidiga både socialt och sett till utformning. Det innebär att det inte endast är vilka som använder en plats som kontrolleras utan också användningen av den samt hur detta uppfattas.
“Nu är ju inte högtalarna igång hela tiden som sagt, men vi har alltså vertikala högtalare som gör att du får en upplevelse, och det är också ett sätt att lite subtilt få
kunderna att få ett lugnare tempo och kunna koppla av”
(Anders Börgdal, intervju, 6 april 2018).
Även takparken är tänkt att skapa ett lugn och bidra till den karaktär som önskas på köpcentrumet (A. Börgdal, intervju, 6 april 2018). Eftersom en stor del av
entreprenörsurbanismen handlar om att visa upp en stad eller område från dess bästa sida, eftersträvas kontroll över stadens visuella uttryck för att göra den så
konkurrensstark som möjligt (Franzén et al., 2016, s. 282). Att just skapa behagliga rum, utan sådant som stör eller skapar spänningar, är en viktig strategi för att förmedla den bild av staden som önskas (Franzén et al., 2016, s. 389).
5.4 Förväntad målgrupp
“[...] det är ju en öppen park på det sättet, så den är framförallt till för kunderna men självklart även de närboende”
(Anders Börgdal, intervju, 6 april 2018)
På grund av takparkens placering ovanpå köpcentrumet samt dess läge i Hyllie finns det en förväntad publik, och i Emporias fall kan vi därför anta att takparken främst används av kunder och de som bor i Hyllie. Detta trots att takparken är öppen för allmänheten och att alla är välkomna att nyttja den. Stadsdelen är etablerad på en tidigare obebyggd plats, vilket gör att vi kan anta att bostadspriserna är relativt höga och att alla inte har råd att bosätta sig där. Dessutom är Hyllie tydligt avgränsat, med stora vägar och gröna fält, från äldre befintlig bebyggelse i Holma och Kroksbäck vilket ytterligare tydliggör vilka som förväntas använda takparken. Detta står dessutom i motsats till Malmö stads (2015) inriktningsmål om att integrera Hyllie med kringliggande områden. Hur en offentlig plats används och av vilka är dessutom nästan alltid beroende av hur området den ligger i ser ut, och därför sker redan där en social selektion (Franzén et al., 2016, s. 49). På så sätt ser vi att takparken från början har en begränsad användarkrets även om den uttrycks vara öppen för alla. Att tillämpa strategier för att endast attrahera de som
anses stämma överens med stadens image, och samtidigt få de som inte gör det att välja andra platser eller hålla sig borta, är ytterligare en del i stärka stadens konkurrenskraft (Franzén et al., 2016, s. 386).
5.5 Utformning
Takparken ska vara en grön oas för människor, men också för insekter och fåglar (Steen & Ström, 2012). Relativt stora delar av parken är avgränsade med staket för att besökare inte ska kunna beträda marken, främst där det är sedumklädda kullar som innehåller till exempel ventilation och lager (A. Börgdal, intervju, 6 april 2018). Trots det är takparken en relativt öppen park och har olika ytor med teman som Vilda hörnan och Sinnenas
trädgård där besökarna kan läsa om och utforska ytorna. Vilda hörnan visar exempel på
hur växtligheten utvecklas i olika jordmåner, medan Sinnenas trädgård består av
odlingslådor med olika ätbara kryddor och bär. Ytorna sammankopplas med en stenlagd gång med bänkar utplacerade runt omkring. Bänkarna är utformade som kompakta trälådor utan ryggstöd eller armstöd, och är placerade i sådana formationer som gör att det går att sitta åt olika håll (se figur 7). En liten trappa leder upp från den stenlagda ytan till en utsiktsplats där besökarna med kikare kan se ut över Malmö och Öresund. Det finns även en eventyta som består av en träbelagd yta och en stor trappa i trä. Ytterligare en trätrappa i form av en pyramid finns på parkens östra sida, och används också vid event.
5.5.1 Snäva och lösa platser
Det finns på takparken utrymme för spontana aktiviteter, som Emporia själva uttrycker sig eftersträva, men även mer planerad användning som att utforska Sinnenas trädgård, titta på utsikten samt evenemang som Emporia håller för kunder och besökare i olika åldrar (Steen & Ström, 2012; A. Börgdal, intervju, 6 april 2018). Designmässigt är platsen till stor del ganska avskalad och öppen. En sådan utformning kan öppna upp för många olika aktiviteter vilket är ett kännetecken för en lös plats (Franck et al., 2006, s. 3). Däremot består takparken av flera mindre platser som utgör olika grader av snävhet och löshet (se figur 10). De platser som vi under våra observationer sett flest besökare använda är utsiktsplatsen och de bänkar som står mot en vägg. De är också de delar av parken som är mer snäva och till för en mer planerad användning.
Utsiktsplatsen är en upphöjd plattform med en trappa som leder från parkens
stenbelagda yta. Platsen utgörs av en relativt liten yta med staket runt, samt två stora kikare. Möjligheter att använda utsiktsplatsen till något annat än att just titta på
omgivande landskap finns därmed inte. Bänkarna är utformade på det sätt att de inte har varken arm- eller ryggstöd, vilket troligtvis är varför den största användningen ses på de bänkar som står mot en vägg. Under de observationer vi genomfört sitter dessutom de flesta på bänkarna som står i västligt läge, kanske för att läget då var soligt.
Ytterligare en snäv plats är Sinnenas trädgård som består av något upphöjda
odlingslådor kombinerade med sittytor (se figur 6). Odlingarna utgörs av olika örter och kryddor som ska kunna stimulera flera av våra sinnen, eftersom alla är ätbara, men de doftar också gott och kan vara spännande att känna på. Sinnenas trädgård är aktiv under sommarhalvåret och under vinterhalvåret finns en isbana på parken, som även den är en snäv plats. Eftersom vi endast utfört observationer under tidig vår har vi inte sett någon användning där, men vi har genom intervjun fått reda på att de används under respektive säsong.
En yta som vi uppfattar utgör en lös plats är en mindre gräsmatta där olika oplanerade aktiviteter kan äga rum (se figur 8). Gräsmattan är en av de större öppna ytorna på platsen och det finns inget annat som ockuperar den, vilket kan vara en förutsättning för att olika oplanerade aktiviteter kan ske där. På den ytan har vi inte sett någon aktivitet, men även det beror troligtvis på vilken årstid vi utfört observationerna.
En plats som kan tolkas som en nyans mellan lös och snäv är den träbelagda eventytan med en stor trappa, som kan användas på olika sätt beroende på tidpunkt och vem som ockuperar den (se figur 9). Vid observationer har vi sett att ytan används som sittplats, ofta då två eller flera unga personer har suttit och umgåtts. Vi har även sett ensamma personer använda trappan som sittplats när de lyssnat på musik eller ätit. I vår intervju fick vi reda på att den används på olika sätt vid evenemang. Även den pyramidformade trappan kan användas på olika sätt vid olika tillfällen. När det till exempel hållits zumbapass på takparken har trappan använts som en scen för instruktören, medan deltagarna stått nedanför på den stenbelagda ytan.
Lösa platser är viktiga för att ge liv och vitalitet till en stad, eller stadsdel, och är alltså viktiga ur ett socialt perspektiv (Franck et al., 2006, s. 4). Då besökare på sådana platser tillåts använda platsen mer spontant skapas mer liv på platsen. Just sådant liv och rörelse är något som marknadschefen berättar att de haft problem med att skapa på takparken, och de anordnar därför aktiviteter som riktar sig till olika målgrupper. Isbanan på taket riktar sig till barn, och under sommarhalvåret arrangeras evenemang för äldre målgrupper, som P3 Din Gata roof top party för ungdomar/unga vuxna samt zumbapass och allsång för lite äldre. De har även ett samarbete med Sommarscen Malmö som anordnar kostnadsfria scenföreställningar över hela staden (Malmö stad, 2016).
En förklaring till varför takparken inte används så mycket som de önskar, utan främst under evenemang, trots att det verkar finnas lösa platser, kan bero på dess placering på taket. I detta avseende utgör takparken enligt Flustys (1997, s. 48f, i Carmona et al., 2003, s. 126) kategorier en smygande plats, eftersom nivåskillnaden kan göra den svår
att hitta. Användningen av en offentlig plats beror ofta på rörlighet, det vill säga människor som är på väg någonstans och därmed passerar, eller kanske stannar till på, en plats (Franzén et al., 2016, s. 50). Placeringen på taket gör att platsen inte används på detta sätt, utan besökare behöver ha kännedom om takparken och ett tydligt syfte med att vistas där.
5.5.2 Mellanrum
Från Hyllie stationsväg finns en bred trappa som leder upp till takparken. Trappan är placerad på sidan av byggnaden, mellan stora huskroppar. Detta medför att takparken är en hal plats, då vägen till den inte är självklar. Under ett av våra observationstillfällen såg vi två män sitta på trappan i solen. Dock har vi aldrig sett den användas till något annat än att ta sig upp eller ner från takparken under övriga observationstillfällen. När takparken stänger för dagen så används en grind ovanför trappan för att stänga av ingången till parken. Trappan är alltså fortfarande möjlig att gå i och använda även om parken inte är öppen. Trappan ser vi som ett mellanrum eftersom den gör gränsen mellan den privatägda takparken och den offentliga gatan något otydlig. Det går också att nyttja trappan oavsett om du kommer från takparken eller gatan, när parken är öppen.
Figur 10: Situationsplan över takparken med snäva och lösa platser samt mellanrum. Planen är inte skalenlig.
N
bänkar odling gräs ingång till takpark förråd/soprum trappa från gata ingång från parkering snäv plats lös plats mellanrum
En förutsättning för ett mellanrum är att båda sidor, privat och offentlig, ska kunna använda platsen på lika villkor (Hertzberger, 2009, s. 40). När takparken stänger sker dock ett skifte och den offentliga sidan har tillgång till detta mellanrum men den privata sidan har det inte.
5.6 Territoriell kontroll genom ägandeskap
Emporias takpark kan beskrivas som en quasi-offentlig plats, vilket enligt Carmona et al. (2003, s. 111) är en plats som är privatägd men ändå offentlig. Emporias
marknadschef menar att parken är öppen för alla men att den främst är till för Emporias kunder och närboende vilket gör att det är tydligt vem de önskar ska använda parken (A. Börgdal, intervju, 6 april 2018). Flera gånger i intervjun beskriver han parken som en “oas” eller ett “andningshål” för de som besöker Emporia. Eftersom shopping och köpcentrum ofta upplevs vara energikrävande så kan kunderna få en lugn stund på takparken för att exempelvis äta sin lunch eller låta sina barn springa av sig lite (A. Börgdal, intervju, 6 april 2018). En form av kontroll är att takparken är placerad ovanpå just ett köpcentrum i stadsdelen Hyllie. Eftersom stadsdelen marknadsförs som en viktig del för tillväxten i Öresundsregionen, anser vi att området därför präglas av konsumtion. Även om det inte krävs att besökare ska konsumera för att vistas på takparken så går det att ifrågasätta hur välkomnande en sådan plats är för en mindre köpstark samhällsgrupp som inte vanligtvis shoppar på Emporia, eller bor eller jobbar i Hyllie. Detta är en subtil form av konsumtionskrav och en form av kontroll som kan påverka vilka som vistas på en plats (Carmona et al., 2003, s. 127). I intervjun berättar marknadschefen att de strävar efter att utveckla takparken och få in fler aktiviteter, både kostnadsfria och avgiftsbelagda.
“[...] det är klart vi har tankar på hur man kan utveckla den, det kan vara allt ifrån andra aktiviteter som man kan göra men också kanske mer att man kanske ska ha en lekplats där uppe, kanske boulebanor. Det finns ju massor av saker man kan utveckla, men också kanske att man hittar någon aktör som vill öppna ett spa eller en restaurang
eller nånting sånt där för att du har ju en fantastisk utsikt, du har en miljö som faktiskt är unik.”
