Examensarbete HT 2020
Institutionen för pedagogik, didaktik och
utbildningsstudier
Examensarbete i Pedagogik med inriktning mot vuxna och arbetsliv C
Kompetensutveckling inom
ungdomsfotbollen i Stockholm
En studie om ungdomstränare
David Berg
Handledare: Henrik Román
Abstract
The youth football in Stockholm is one of the most practiced sports in the region with 95 000 players and 100 000 active coaches and parents. Today there is a big debate regarding the elite initiatives taking place in the youth football. Both politicians and other participants have debated what would be best for young players. Development opportunities for the active coaches in Stockholms’ youth football are available through courses that have been created by for example Stockholms Fotbollsförbund (Stockholms Fotbollsförbund, u. å.). This study tends to research the competence development for youth trainers that takes
place at football clubs in Stockholm, and how football clubs are developing their youth coaches competence around elite initiatives. The purpose with the study will be researched with help by the research questions: ”What does people with experience as youth coaches think of the competence development at their football clubs?” and
“How do football clubs and youth coaches work with competence development regarding elite initiatives?”. This study takes a qualitative approach which means that five semi- structured interviews has been used to collect empirical data. The study’s results are concluded to seven different themes and has been presented in connection with three theoretical frameworks: IN-, I-, UT-processen, 4I-processerna and Självstyrt lärande. The participating youth coaches in the study mean that educational
opportunities in their football clubs are limited and the best way for competence development is through self-directed learning and by interaction with other youth coaches. According to the respondents the courses offered by STFF are on a too basic level and are not much of a challenge. However, the respondents realize that STFF has chosen a low difficulty to focus on the basic knowledge for wider range of youth coaches. Competence
development regarding elite initiatives for the youths is not frequent at the football clubs covered in this study. Instead, the key to developing the skills regarding elite initiatives in youth football is created through self-directed learning and by interaction with other youth coaches. The respondents mean that they by self-directed learning acquires knowledge about elite initiatives which they later can use in practice.
Sammanfattning
Ungdomsfotbollen i Stockholm är en av de största sporterna i området där ungefär 95 000 ungdomsspelare och 100 000 ledare och föräldrar är engagerade. Idag pågår en stor debatt kring den elitsatsning som sker i sporten bland unga utövare. Både politiker och andra intressenter har debatterat om vad som kan vara bäst för ungdomarna.
Utvecklingsmöjligheter för de tränare som är aktiva i ungdomsfotbollen i Stockholm finns bland annat genom kurser som Stockholms Fotbollsförbunds erbjuder (Stockholms
Fotbollsförbund, u. å.). Denna studie syftar till att undersöka kompetensutveckling för tränare hos idrottsföreningar inom ungdomsfotbollen med avgränsning till Stockholmsområdet, samt hur idrottsföreningar respektive ungdomstränare hanterar aspekten elitsatsning i samband med kompetensutveckling. Syftet har undersökts med hjälp av frågeställningarna ”Hur ser personer med erfarenhet som ungdomstränare på den kompetensutveckling som sker i deras idrottsförening?”, samt ”Hur hanterar idrottsföreningar respektive ungdomstränare aspekten elitsatsning i samband med kompetensutveckling?”. En kvalitativ ansats användes i studien, där fem semistrukturerade intervjuer genomförts med ungdomstränare i Stockholm för att samla in empiriskt material. Resultatet mynnade ut i sju olika teman och har haft
utgångspunkt från tre teoretiska ramverk; IN-, I-, UT-processen, 4I-
processerna samt Självstyrt lärande. Ungdomstränarna i studien menar att möjligheten till
utbildningar inom idrottsföreningar sker i liten skala och att lärande på egen hand och interaktion med andra idrottstränare är den främsta nycklarna till
utvecklingsmöjligheter. Respondenterna menar att de kurser som STFF kan erbjuda har en alltför grundläggande nivå och inte är särskilt utmanande. Dock är detta någonting
respondenterna har förståelse för då STFFs kurser till stor del är till för att skapa
baskunskaper för ungdomstränare. Kompetensutveckling avseende aspekten elitsatsning sker i liten utsträckning bland idrottsföreningar menar respondenterna och de säger att istället skapas kunskap om detta ämne till stor del genom självstyrt lärande och genom kontakt med övriga ungdomstränare. Ungdomstränarna i studien menar att de själva lär sig kring
elitsatsning, för att sedan använda denna kunskap i praktiken.
Innehållsförteckning
Inledning och bakgrund ... 5
Syfte ... 7
Frågeställningar ... 7
Tidigare forskning ... 7
Fotbollstränarrollen i ett historiskt perspektiv ... 7
Tränarnas syn på ungdomsfotbollen ... 8
Kompetensutveckling för ungdomstränare inom fotboll ... 9
Kompetensutveckling i koppling till elitsatsning ... 10
Tidigare forskning i relation till studiens syfte ... 11
Teoretiska utgångspunkter ... 12 Metod ... 15 Urval ... 16 Material ... 17 Studiens kvalitet ... 18 Etiska överväganden ... 19 Metoddiskussion ... 20
Resultat och analys ... 20
Kurser i koppling till utbildningsstegen från STFF ... 21
Idrottsföreningens förutsättningar och vilja till kompetensutveckling ... 22
Självstyrt lärande inom idrottsföreningarna ... 24
Hur förs lärande vidare inom idrottsföreningar ... 26
Idrottsföreningars, samt STFF:s kompetensutveckling kring elitsatsning ... 27
Hur förs lärande vidare inom idrottsföreningar kring elitsatsning ... 28
Självstyrt lärande kring elitsatsning ... 29
Sammanfattning av resultat och analys ... 30
Diskussion ... 31
Referenslista ... 34
Bilagor ... 38
Samtyckesformulär ... 38
Inledning och bakgrund
I Stockholm utförs fysisk aktivitet bland många ungdomar i olika typer av sporter. Totalt 95 000 ungdomsspelare och 100 000 aktiva ledare finns i Stockholms ungdomsfotboll idag (STFF, u. å.). Genom Stockholms Fotbollsförbund, förkortas STFF, har man som vision för ungdomar att bidra till fysisk aktivitet och skapa goda verksamheter i idrottsföreningarna. I Stockholm finns idag ungefär 5071 aktiva lag i ungdomsfotbollen, där alla lag har möjlighet till tävling (GIH, 2019).
Ungdomsfotbollen i Stockholm är uppdelad i två olika nivåer. I den första nivån finns breddfotbollen som inkluderar de lag som inte tillhör föreningars elitlag. Stockholms
Fotbollförbund (STFF, 2013) beskriver att ett breddlag är för spelare som ännu inte uppvisat rätt potential, men har ett intresse för fotbollen. Elitfotboll omfattar ungdomar som valts ut till ett elitlag där specialiserad träning utförs i tidig ålder (GIH, 2019). I Hammarby Fotboll genomförs provträningar vid sex års ålder för att handplocka spelare som ska utgöra ett elitlag i den specifika åldersgruppen.
Idag finns en stor debatt inom ungdomsfotbollen vad gäller elitsatsning. Många menar att det inte bör finnas elitlag överhuvudtaget, där ungdomar selekteras i tidig ålder för att
representera sin idrottsförenings bästa ungdomar (Aftonbladet, 2018). Andra aktörer anser att elitlag inom ungdomsfotbollen är kvar för att stanna och att man måste kunna se de positiva dragen i detta. De menar att elitlagen lägger grunden för att få fram nya talanger inom fotbollen (Tipselit, 2013).
Debatten har sysselsatt både aktiva inom ungdomsfotbollen och lokala politiker (SVT, 2013). För de 100 000 aktiva ledarna finns möjlighet till utbildningar för att förbättra sina kunskaper för att bli mer kompetenta ungdomstränare. Dessa tränarutbildningar lägger fokus på att skapa förståelse för fotbollen, förstå kommunikation med barn, samt skapa bra och roliga övningar (Stockholms Fotbollsförbund, u. å.). Oavsett vilken erfarenhet tränarna har sedan tidigare börjar all utbildning med kursen “Tränarutbildning C” (Figur 1). Enligt modellen nedan kan tränare efter genomförd “Tränarutbildning C” antingen inrikta sig på seniorfotboll eller ungdomsfotboll. Tränare som vill bli målvaktstränare kan välja
Fotbollsförbundet beroende på nivå (Stockholms Fotbollsförbund, u. å.). Nedan finns information om hur utbildningsstegen ser ut:
Figur 1 (Stockholms Fotbollsförbund, u. å.).
Det viktiga att förstå med denna utbildningsmodell är att tränare inte är tvungna att genomföra alla utbildningar för att kunna kalla sig fotbollstränare (Stockholms
Fotbollsförbund, u. å.). De flesta lag har olika policy när det gäller tränarutbildning. AIK som är en av de största idrottsföreningarna inom ungdomsfotbollen i Stockholm beskriver att man har som mål och vision att minst en tränare per träningsgrupp ska ha genomfört
Tränarutbildning C (AIK Ungdomsfotboll Verksamhetsplan, 2020, s. 8).
På grund av den aktuella debatt som råder gällande elitsatsning för ungdomar och det stora antalet aktiva aktörer som finns inom ungdomsfotbollen i Stockholm, finns det ett
samhällsintresse att undersöka hur kompetensutvecklingen ser ut för ungdomstränare i Stockholms idrottsföreningar. Denna studie ska vara ett komplement till den tidigare forskning som har gjorts kring studieämnet, då ingen tidigare studie undersökt hur just kompetensutvecklingen ser ut hos Stockholms idrottsföreningar som är aktiva inom ungdomsfotboll.
Syfte
Denna studie syftar till att skapa kunskap kring kompetensutveckling för ungdomstränare i idrottsföreningar i Stockholmsområdet, särskilt med koppling till elitsatsning som en aspekt av tränarnas kompetensutveckling.
Frågeställningar
● Hur ser personer med erfarenhet som ungdomstränare på den kompetensutveckling som sker i deras idrottsförening?
● Hur hanterar idrottsföreningar respektive ungdomstränare aspekten elitsatsning i samband med kompetensutveckling?
Tidigare forskning
För att hitta tidigare relevant forskning och få fram många sökträffar har jag använt mig av akademiska databaser som exempelvis Uppsala universitets söktjänst, Libris och DiVA. Jag har även funnit forskning via flera C-uppsatser som handlat om idrottsledarens arbete och kompetens (Lundgren, 2007; Alm & Casse, 2015; Forsberg & Höcke, 2018).
Följande sökord har använts för att finna den tidigare forskningen från de akademiska databaserna: ”Ungdomstränare OCH kompetensutveckling”, ”Riksidrottsförbundet OCH
ungdomsidrott”, ”Tränarbeteenden”, ”Kompetens OCH tränare”, ”Lagsport OCH ledarskap”, “Fotbollstränare”, ”Idrottstränare”.
Fotbollstränarrollen i ett historiskt perspektiv
Svensson (2018) diskuterar hur tränarens roll har förändrats från 1960-talet till 2010-talet inom herrfotboll. Han menar att flertalet olika aspekter har förändrats i tränarens roll.
Exempelvis har tränarnas syn på vad och vem en fotbollsspelare är förändrats mycket. Under 1960-talet intresserade man sig mest för fotbollsspelarens fysiska egenskaper och träningen fokuserades på att förbättra spelarens kondition, styrka och smidighet. Med inspiration från till exempel England blev den taktiska förståelsen genom spelupplägg och spelförståelse
starkare under 1970-talet då tränare började se spelare som mer komplexa och speciella individer. Hänsyn togs till att spelarna fick ta egna initiativ och beslut på fotbollsplanen. Svensson (2018) beskriver att tidigare hade man i princip endast skilt mellan målvakt och utespelare. Under 1970-talet började man tydligare skilja mellan olika spelarpositioner som back, mittfältare eller anfallare, vilket mer visade på deras olika funktioner under en
fotbollsmatch.
En annan förändring som Svensson (2018) tar upp i sin studie är utvecklingen kring tränarens roll. Under 1960-talet kunde tränaren ses som en figur som stod mer i bakgrunden medan fotbollsspelarna hade strålkastarljuset på sig. Då var fotbollstränarens främsta uppgift att organisera träningar och ordna med material, medan uttagningar samt ansvar för truppen inte låg inom tränarens ansvarsområde utan hos en uttagningskommitté samt hos lagledaren. På grund av den förändring som skedde under 1970-talet kring det taktiska spelet på planen, omvandlades tränarens roll. Detta skifte gjorde att tränaren under kommande årtionden gick från att stå i periferin till att vara centrum i laget. Tränaren fick nu ansvar för prestationer, uttagningar samt uppbyggnad av laget. Tränaren har därmed gått från att vara en
bakgrundsfigur endast ansvarig för träningar, till att nu verka som personalchef över en hel idrottsförening (Svensson, 2018, s. 335-338). Utvecklingen har gjort att strålkastarljuset nu är riktat mot tränaren och vad denne gör för att få laget att prestera så väl som möjligt.
Tränarnas syn på ungdomsfotbollen
Ungdomsidrott präglas mycket av vikten av att vinna. Redelius (2007) visar i sin avhandling
Ledarna och barnidrotten. Idrottsledarnas syn på idrott, barn och fostran att ledare inom
ungdomsidrott anser att tävlingsutövande har stor inverkan på ungdomars personliga utveckling. För att vissa ungdomar ska tycka det är roligt att utöva sin idrott, kan det, enligt Redelius, krävas att tävlingsmomentet finns med som en sporre. Tränare beskriver sin framgång i tränaryrket med hur väl deras lag presterar. Redelius visar samtidigt att vissa tränare som ingått i hennes studie kunde se barnens idrott ur ett mer lekfullt perspektiv och inte såg tävlingen som idrottens främsta prioritet. Att ungdomstränare tänker olika kan enligt Redelius bero på den kultur som finns i deras idrottsförening. Hon menar att sådana
kulturskillnader i sin tur kan bero på hur man valt att strukturera organisationen antingen genom att vissa idrottsföreningar har elitsatsning och toppar lagen, andra väljer att gemenskap är det viktigaste, eller ett tredje alternativ är att låta pojkar och flickor träna
tillsammans.
I studien I skilda idrottsvärldar. Barn ledare och föräldrar i flick- och pojkfotboll har Eliasson (2009) undersökt huruvida flickor och pojkar socialiseras in i fotbollsvärlden. Eliasson tar upp vikten av de förväntningar, uppfattningar, interaktioner och önsketänkande som skapats av barn, ungdomstränare och föräldrar. I studien undersöks varför
ungdomstränare respektive ungdomar har valt att hålla på med fotboll. En större majoritet ungdomar menade att anledningen till att de spelade fotboll berodde på möjligheten att skaffa vänner och få tillgång till den sociala värld som fotbollen erbjuder. Ungdomstränarna hade däremot andra motiv till varför de var sysselsatta med sporten. Många av de tränare som deltog i studien ansåg att det viktigaste var att kunna se ungdomars utveckling på
fotbollsplanen, för att på så sätt kunna ha möjlighet att vinna matcher. I undersökningen menade vissa ungdomstränare att ungdomarna ska få ha det roligt i samband med träningar, men att det inte får ta allt för mycket fokus från att prestera på fotbollsplanen. Vissa
ungdomstränare ansåg att vinnarmentalitet inte var det viktigaste för deras lag, men valde trots detta att genomföra träningar med disciplinerande regler som ska leda till att
ungdomarna presterar på sin högsta nivå. Eliasson menar att ungdomstränare försöker tona ned allvaret med ungdomarnas utövande, men att normerna och strukturerna under
fotbollsträningar ändå gör att allvaret finns där.
Kompetensutveckling för ungdomstränare inom fotboll
Studier kring kompetensutveckling för ungdomstränare tyder på att det finns brister inom detta område. Åkesson och Hedberg (2017) menar i studien Tränarens karriärväg utarmar
ungdomsidrotten att flertalet av de problem som finns beror på att utbildningsstegen för
tränare är alldeles för begränsad. Man börjar en tränarutbildning som är inriktad mot mindre barn, för att sedan ta nya steg i utbildningstrappan mot tonåringar och sedan mot äldre
ungdomar. På så sätt menar Åkesson och Hedberg (2017) att systemet är uppbyggt så att man måste genomgå alla steg i utbildningstrappan, det vill säga att man inte kan utbilda sig för en specifik åldersgrupp. Detta kan medföra konsekvenser för ungdomstränare som ska träna ett lag med äldre ungdomar att dennes tidigare erfarenheter och utbildning inte är tillräckliga för den nya åldersgruppen. Åkesson och Hedberg (2017) hänvisar till Riksidrottsförbundet som har satt som mål att ungdomar ska kunna spela fotboll i en bra verksamhet så länge som möjligt. Åkesson och Hedberg menar att det krävs att utbildningssystemet för svenska tränare
förbättras och att möjlighet ges till att fördjupa sig inom en specifik åldersgrupp.
Hedberg (2015) har gjort en studie vid namn Stora brister i tränares kompetensutveckling där hon har undersökt vad ungdomar, som går på något riksidrottsgymnasium anser krävs av en duktig ungdomstränare. Hedberg lyfter fram att en bra tränare behöver professionalitet, samt besitter en interpersonell kunskap, det vill säga att tränaren har en god social förmåga och är duktig på att kommunicera. Studien visar också hur tränare på eget initiativ väljer att
vidareutveckla sig. Ungdomstränarna som deltog i studien menade att de inte hade tillräckligt med tid för att kunna utbilda sig och att utbildningarna var för dyra. Hedberg (2015) menar att kompetensutvecklingen för ungdomstränare generellt är undermålig på grund av att för lite eller ingen tid avsätts för att dokumentera pågående verksamhet. Därför kan ingen reflektion göras över tränarnas utförda arbete och man ger därmed inte möjlighet till livslångt lärande.
Andra forskare som undersökt hur välutbildade tränare påverkar ungdomars utveckling är Smith, Smoll och Curtis (1979) i studien Coach Effectiveness Training: A Cognitive-
Behavioral Approach to Enhancing Relationship Skills in Youth Sport-Coaches. Deras studie
syftar till att undersöka hur en viss typ av utbildning utvecklar ungdomstränare och påverkar spelarnas självförtroende, samt spelarnas attityd mot ledare och andra spelare. I
undersökningen valde man att kompetensutveckla ungdomstränarna, exempelvis hur de för sig i kontakten med sina spelare, hur de hanterar beteenden i olika situationer och vilka konsekvenser olika beteenden kan få. Denna studie gjordes genom en experimentell ansats där Smith et al använde sig av två grupper och testade att utbilda den ena delen, medan den andra inte fick delta i utbildningarna. De jämförde skillnaderna mellan hur ungdomarna upplevde sina tränare med respektive utan utbildning. Efter genomfört experimentet kom Smith et al fram till att den grupp ungdomar som spelade i det lag med utbildade tränare uppvisade större uppskattning för sin tränare, kände större positiv känsla för sitt lag och sina lagkamrater, samt ökad spelförståelse. Resultatet kom fram genom en kvalitativ ansats, då intervjuer genomfördes med ungdomarna efter avslutat experiment.
Kompetensutveckling i koppling till elitsatsning
Riksidrottsförbundet (RF) lanserade år 2009 ett idéprogram vid namn Idrotten vill där RF presenterade hur man anser att ungdomsidrotten i Sverige bör bedrivas. Detta program kan användas som läroplan för idrottsföreningar avseende hur de kan bedriva sin verksamhet. I
idéprogrammet diskuteras även elitsatsningar och hur sådana kan genomföras under trygga former och med bra utbildade tränare. Det skrivs att elitsatsning får genomföras i en idrottsförening om det tillämpas med spelarnas välbefinnande i åtanke.
I studien Gör idrotten som idrotten vill? diskuterar Redelius et al (2016) om det är så att idéprogrammet Idrotten vill fått genomslag. Redelius et al har undersökt hur de idéer som formulerats på central nivå utifrån Idrotten vill, har tagits ned till en mer lokal nivå inom ungdomsidrotten. Dessa idéer har enligt deras studie förmedlats till ungdomstränare genom att idrottsföreningar inspirerats av RF att ta fram material som finns tillgängligt på deras hemsidor, till exempel i form av lokala policy- och värdegrundsdokument. Redelius et al undersöker hur tränare tagit till sig information som idéprogrammet fört fram. Det som studien visar är att idrottsföreningar inom fotbollen väljer att dra upp riktlinjer och presentera dessa för sina ungdomstränare. Ungefär hälften av ungdomstränarna i studien hade kännedom om innehållet i Idrotten vill. Däremot menade flera ungdomstränare att de hade god kunskap om föreningens riktlinjer och hur deras idrottsförening vill arbeta med ungdomar.
Tidigare forskning i relation till studiens syfte
Denna studie syftar till att skaffa kunskap kring idrottsföreningars kompetensutveckling för ungdomstränare i Stockholmsområdet generellt och, kopplat till elitsatsning. Studien ska bidra till att skapa förståelse för hur aktiva ungdomstränare kan ta till sig ny kunskap, skapa stöd för idrottsföreningars ledningar inom ungdomsfotbollen att förstå de behov som
ungdomstränare har beträffande kompetensutveckling, samt bidra till hur
kompetensutveckling sker kring elitsatsning inom idrottsföreningar. Den tidigare forskningen tar upp hur ungdomstränare ser närmare på vad idrotten ska ge ungdomar. Forskningen visar på stor variation mellan olika tränare: Vissa är enbart inriktade på att ungdomarna ska prestera på träning och vid matchtillfällen, medan andra betonar vikten av att spelarna ska få ha roligt i samband med idrotten. Forskare som till exempel Hedberg (2015) menar att möjligheten till kompetensutveckling för ungdomstränare är undermålig. Föreningar följer sällan upp ungdomstränares behov eller erfarenheter av kompetensutveckling och
ungdomstränare anser inte de har vare sig tid eller resurser för att kunna gå de utbildningar som främjar deras kompetensutveckling. Som Smith, Smoll och Curtis (1979) påvisar i sin studie att genom kompetensutveckling för ungdomstränare ges möjlighet till att förbättra spelarnas egenskaper.
Den tidigare forskningen belyser inte specifikt hur utvecklingsmöjligheter ser ut för
ungdomstränare i Stockholm, utan mer på ett generellt plan. Denna studie ska syfta till att ge kunskap och förståelse om hur ungdomstränare anser kompetensutveckling fungerar hos deras idrottsföreningar specifikt i Stockholm. Bristen av liknande studier inom området gör att denna studie väl kompletterar den tidigare forskningen genom att knyta an till tidigare idéer och ge en ny infallsvinkel på problemområdet.
Teoretiska utgångspunkter
Den kompetens som finns i en organisation kan användas som en konkurrensfördel mellan olika organisationer och skapa möjlighet att locka till sig medarbetare (Nilsson et al, 2011, s. 75). Genom kompetensförsörjning kan aktiviteter planeras för att skapa rätt kunskap för organisationer. Utbildningar, konferenser, personalträffar och handledning är exempel på aktiviteter som kan utveckla en medarbetares kvaliteter inom organisationen (Nilsson et al, 2011, s. 80). Kompetensförsörjningen består av tre delar:
Figur 2: IN-, I-, UT-processen (Nilsson et al, 2011, s. 167).
Modellen ovan består av tre delar: IN, I och UT. IN-processen syftar till att kunna rekrytera och locka nya medarbetare till organisationen. I nästa steg i modellen finns I-processen där vikt läggs vid att ta hand om medarbetare i organisationen. Här utförs arbete med att bibehålla den kompetens som organisationen redan rekryterat och lockat till sig. I det sista steget finns UT-processen som handlar om att kunna avveckla den personal som lämnar organisationen av olika anledningar (Nilsson et al, 2011, s. 176). I denna studie kommer
fokus att vara på I-processen för att kunna undersöka studiens frågeställning och syfte.
För att bygga vidare på I-processen beskriver Nilsson et al (2011) den genom 4I-processerna. Denna modell innefattar de fyra delarna institutionalisering, integrering, interpretation, samt insikt (Figur 3). 4I-processerna bygger på sammankoppling mellan individuellt och kollektivt lärande för att kunna uppnå ett organisatoriskt lärande (Nilsson et al, 2011, s. 66-67). I denna modell lägger man fokus på olika nivåer kring lärande: Individuell nivå, gruppnivå, samt organisatorisk nivå.
Figur 3: 4I-processerna (Nilsson et al, 2011, s. 66).
Nilsson et al (2011, s. 67) menar att en organisation i sig inte kan lära, utan lärandet sker först på individnivå. Detta motsvarar 4I-processernas första steg som innebär att lärande skapas när en individ kommer till insikt om någonting. Exempelvis kan det röra sig om visioner, föreställningar eller erfarenheter. I modellens andra steg följer interpretation som innefattar att individen skapar sig en uppfattning om tidigare insikt som förekommit. Individen reflekterar och skapar ett lärande på gruppnivå genom att dela med sig av sin insikt med andra (Nilsson et al, 2011, s. 68). I modellens tredje del finner vi integrering som börjar på gruppnivå för att sedan tas till en organisationsnivå. Vid integreringen börjar personer i organisationen anpassa sig, skapa förståelse och handlande till det som sedan tidigare tillförts. Om handlandet förekommer på en mer upprepad basis har detta möjlighet att skapa nya
strategier och rutiner i organisationen. Därmed kan integreringsprocessen gå från en gruppnivå till en organisationsnivå vilket vi finner i 4I-processernas sista steg:
Institutionalisering. I den sista delen sker lärandet helt på organisationsnivå och exempelvis kan arbetsuppgifter definieras och önskvärda arbetssätt framställas i denna del. Allt lärande som tidigare skapats genom 4I-processerna, utmynnar möjligtvis i en institutionalisering, då lärandet instiftas i definition av arbetsuppgifter, rutiner, regelverk, policy, arbetssätt och organisatoriska system. Däremot måste ledning eller högre chefer bestämma att ett visst lärande ska institutionaliseras, och kan därför inte göras på egen hand av individen. Någonting som dessutom bör uppmärksammas inom denna modell är det så kallade vidarebefordringen, respektive återkopplingen. Detta är vad som skapar ett
anpassningsinriktat och utvecklingsriktat lärande inom en organisation. Vidarebefordran innebär hela den process där lärande startar på individnivå, fram till att det kan nå en organisationsnivå. Återkoppling handlar istället om hur organisationen väljer att återkoppla lärande från organisationsnivå och sprida detta till grupp och individnivå.
4I-processerna handlar om att skapa möjligheter för organisationens kompetensutveckling. För att kunna skapa förutsättningar för kompetensutveckling i en organisation krävs vissa delar som handlingsutrymme, interaktionsutrymme, utbildningsmöjligheter,
organisationskultur och individens engagemang att lära (Nilsson et al, 2011, s. 82-85). Denna studie kommer att utgå från individnivå avseende hur idrottsföreningar arbetar med
kompetensutveckling, samt i koppling till elitsatsning. Genom att lägga fokus på vad individen tycker om kompetensutveckling kommer det kunna ge oss information om hur lärandet sker på grupp- och organisationsnivå. Mer djupgående kommer denna teoretiska utgångspunkt leda till att respondenterna ger sin syn på hur lärande kan vidarebefordras inom deras idrottsförening och om möjlighet finns att föra lärandet vidare till en mer organisatorisk nivå. En annan väg kan enligt 4I-processerna vara att lärande mest återkopplas från toppen av organisationen och vidare ned till lagen i föreningen.
Jarvis et al (2003, s. 89–90) menar att det individuella lärandet har en stor betydelse för kompetensutveckling. Han väljer att återge Malcolm Knowles (1975) syn kring begreppet självstyrt lärande och hur en person efter att fått till sig ny kunskap, faktiskt använder sig av den (Jarvis et al, 2003. s. 94). Självstyrt lärande är en process där flertalet olika delar spelar in, som exempelvis människans egna lärandemål, strategier och inlärningsbehov. Det ligger hos människan själv om den vill lära sig ny kunskap och hur man lär sig på bästa sätt (Jarvis
et al, 2003, s. 94). På grund av dessa olika aspekter kan självstyrt lärande ses som en process och kan bli användbart vid exempelvis kompetensutvecklingskurser. Knowles (Jarvis et al, 2003, s. 94–95) väljer att gå in mer på djupet av självstyrt lärande och menar enligt Jarvis att detta krävs för människan och dess överlevnad. Det är en mänsklig mekanism som krävs för individer att kunna tillämpa ny kunskap och använda den under sitt liv. Det självstyrda lärandet kan ses som en mekanism och komponent till det livslånga lärandet. För att nå ett livslångt lärande krävs att man är självstyrd och att man även utövar den kunskap som man tidigare lärt sig.
I denna studie undersöks kompetensutveckling på en individnivå hos ungdomsledare, vilket till stor del kan grunda sig på ett självstyrt lärande. Författarna Rana, Ardichvili och Polesello (2015) beskriver i den vetenskapliga artikeln Promoting self-directed learning in a learning
organization: tools and practices att självstyrt lärande är en av de främsta faktorerna till
utveckling för medarbetare på deras arbetsplats och att organisationer fått större svårigheter att handskas med medarbetares självstyrda lärande. Detta beror på de många och snabba förändringar som skett i samhället och att organisationer inte följt med i denna utveckling för att ge utrymme för detta. Nilsson et al (2011, s. 82) menar att engagemanget hos individer är en förutsättning för kompetensutveckling inom organisationer, vilket kan ses som en
koppling till det självstyrda lärandet. Detta menar Rana, Ardichvili och Polesello (2015) som beskriver att en platt organisationsstruktur som tillämpar ett mer självstyrt lärande har
möjlighet att skapa ett större engagemang och lojalitet hos sina medarbetare.
Metod
En kvalitativ ansats har använts för att undersöka studiens frågeställningar och syfte. Den gör det möjligt för en forskare att undersöka förändringar som sker i samhället (Ahrne &
Svensson, 2018, s. 9).
I denna undersökning har intervjuer använts som insamlingsmetod. För att göra det möjligt för respondenterna att påverka intervjuns ämne och innehåll, hölls intervjuerna
semistrukturerade (Alvehus, 2013, s. 83). När man gör en semistrukturerad intervju krävs det att intervjuaren ställer relevanta frågor sett till ämnet, ger respondenten möjlighet att svara i sin egen takt samt skapa ett samtal som ger respondenten utrymme för reflektion. Innan man
påbörjar intervjuerna är det viktigt att en intervjuguide har skapats för att samtalet kan följa en viss struktur (Alvehus, 2013 s. 83).
Urval
Denna studie har använt ett strategiskt urval och bekvämlighetsurval för att komma fram till respondenter. Det innebar att jag själv valt ut personer som jag ansåg lämpliga för studien (Alvehus, 2013, s. 67-68). Krav som ställdes för att delta som respondent, var att ha
erfarenhet som ungdomstränare i minst ett år och att ha varit verksam i Stockholmsområdet. Ungdomstränarna som deltog i studien var på olika nivåer erfarenhetsmässigt, men alla hade erfarenhet från både breddlag och elitsatsande lag. Nedan finns kort beskrivning om de respondenter som deltar i studien:
Respondent 1: Erfarenhet som ungdomstränare och har specialiserat sig som assisterande tränare och målvaktstränare. Har cirka två års erfarenhet från ungdomsfotbollen i Stockholm och varit aktiv i några olika idrottsföreningar.
Respondent 2: Denne deltagare har erfarenhet som tränare både från senior- och ungdomsfotboll och har totalt åtta års erfarenhet. Har kunskap både från mindre och större idrottsföreningar i Stockholmsområdet. Respondenten har även mångårig utbildning inom ledarskap och idrottslära.
Respondent 3: Ungefär tretton års erfarenhet som ungdomstränare. Har erfarenhet från både större, samt mindre idrottsföreningar i Stockholmsområdet. Denne respondent har utbildat sig i flertalet år inom idrottslära och ledarskap.
Respondent 4: Har en tioårig erfarenhet som ungdomstränare. Utöver detta har hen haft andra uppdrag som styrelsemedlem i sin idrottsförening, samt varit lagledare för andra lag i föreningen.
Respondent 5: Har haft uppdrag både som assisterande tränare, men framförallt huvudtränare inom ungdomsfotbollen och har totalt tio års erfarenhet. Respondenten har erfarenhet från både större och mindre idrottsföreningar.
Att kunna veta hur många respondenter som behövdes för att kunna besvara studiens frågeställning, var svårt att besvara på förhand (Alvehus, 2013, s. 73). Sett till att studien
genomfördes av endast en person kom undersökningen att omfatta fem intervjuobjekt. Min uppfattning var att denna mängd respondenter var tillräcklig för att kunna undersöka och analysera studiens syfte och frågeställningar. Med tillgång till ett större antal respondenter skulle jag fått större insikt i det jag hade för avsikt att undersöka, däremot skulle en fördel kunna vara med att endast intervjua fem stycken respondenter att en semistrukturerad intervju blir mer djupgående.
Material
För att få fram datamaterial, strukturerades intervjuerna upp genom att använda
förutbestämda frågor. Intervjuerna genomfördes genom ett semistrukturerat tillvägagångssätt vilket innebär att intervjuaren håller vissa bestämda frågor där respondenten kan påverka intervjuns innehåll. Viktigt för mig som intervjuare var att vara en aktiv lyssnare och ställa följdfrågor (Alvehus, 2013, s. 82). En egen intervjuguide skapades med generella och inte alltför detaljerade frågor, för att kunna få en struktur på intervjuerna (Alvehus, 2013, s. 88). Det var viktigt att nå en röd tråd i samtalen med respondenterna och denna skapades genom att jag visade tålamod under intervjuerna (Rautalinko, 2013, s. 68). Tålamodet innebar att lyssna aktivt, följa intervjuns struktur samt vara tydlig under hela samtalet (Rautalinko, 2013, s. 84 - 90).
För att på bästa sätt kunna analysera och tolka de genomförda intervjuerna, spelades de in och transkriberades sedan. Alvehus (2013, s. 89) menar att användning av inspelning under intervjuer kan vara gynnsamt då det kan vara svårt att kunna anteckna ned hela intervjun. Däremot kan tillvägagångssättet med att spela in en intervju skapa svårigheter på grund av teknikproblem som exempelvis att inspelningsljudet inte är tillräckligt bra. För min del förekom detta problem vid två påföljande intervjuer, men då jag gjorde anteckningar kunde jag lättare följa det inspelade materialet. Direkt efter en genomförd intervju påbörjades transkriberingen, medan information och uppfattningar hölls färskt i minnet. Hänsyn togs till att ha gott om tid och vara noggrann med transkriberingarna. Ahrne och Svensson (2018, s. 63) menar att det gynnar transkriberingen att den genomförs i en lugn miljö och för att skapa goda resultat för studiens reliabilitet. Transkriberingen kom att skapa en första förståelse och gjorde att jag fick ett första intryck av mitt material (Ahrne & Svensson, 2018, s. 63).
(2018, s. 689) beskrivning av öppen kodning där han säger att det är skapandet av enstaka termer som beskriver respondentens svar. Genom denna typ av kodning kunde jämförelse göras mellan de olika koderna. De koder som jag ansåg som likartade kategoriserades in i grupper. På så sätt lade dessa kategorier grunden för min tematiska analys och skapandet av sju olika teman som uppstod genom de repetitioner, likheter och skillnader som kom fram genom kodningen (Bryman, 2013, s. 705). Hur dessa teman är kopplade till studiens teorier, samt analys kommer att presenteras i resultatdelens inledning. Risken som kan uppstå med användning av en öppen kodning, kategorisering och tematisk analys kan bli att mönster och repeteringar inte mynnar ut till skapandet av teman. Bryman (2018, s. 705) menar på att endast för att vissa respondenter säger liknande saker betyder inte det skapandet av ett tema. Detta beror på att de teman som identifieras måste skapats med studiens forskningsfrågor och syfte i åtanke. Under hela min intervjuprocess med respondenterna har detta tillvägagångsätt funnits för att kunna skapa teman som berikar studien.
Studiens kvalitet
Alvehus (2013, s. 122) menar att reliabilitet är någonting som beskriver en studies pålitlighet. Reliabiliteten tar hänsyn till om vår studiens resultat är upprepningsbart. Detta innebär att om studien skulle göras om på nytt med samma deltagare och man fick samma resultat skulle det betyda att studien håller en hög reliabilitet. Alvehus (2013, s. 122) beskriver att kunna nå dit behövs tillgänglighet till samma mätinstrument om studien görs på nytt. För att studien ska få så god reliabilitet som möjligt har jag lagt mycket arbete på att min intervjuguide håller hög kvalitet, därmed lades tid på att säkerställa att mitt mätinstrument höll en bra struktur och öppna frågor användes.
Validitet handlar om att man undersöker det man verkligen avser att undersöka (Alvehus, 2013, s. 122). Hänsyn togs till tre olika typer av validitet. Alvehus (2013) beskriver begreppet
hantverkarvaliditet som syftar till att insamlingen av data och analys följer ett metodiskt och
strukturerat arbete. Vidare är det viktigt att kunna belysa forskningsområdet som avses att mätas ur olika synpunkter. I studien genomfördes analysen och diskussionen på ett
strukturerat sätt utifrån en tidsplan. På så sätt skapades möjlighet att få med alla delar som avser att förbättra hantverkarvaliditeten. En annan aspekt av validiteten som jag tog hänsyn till var kommunikativ validitet. Denna typ av validitet handlar om att kommunikation i kontakt med respondenter är relevant sett till det som avses att undersökas. Alvehus (2013, s.
123-124) beskriver hur dialogen kan ske med respondenter och att ett bra sätt för att få
kunskap kring detta är att ta kontakt med någon som redan har information inom området. Jag har under studiens gång kommit i kontakt med flera aktiva inom ungdomsfotbollen för att få inspiration och kunskap om hur dialogen och frågorna kan byggas upp innan intervjuerna. Den sista begreppet som Alvehus (2013, s. 124) väljer att ta upp är pragmatisk validitet som handlar om att skapa nytta för samhället med den studien som man håller på med. Mer djupgående innebär det att man överväger vem studien ska kunna användas av, om den exempelvis är till för vetenskapsområdet eller den grupp som undersöks. Jag bestämde att denna studie skulle vara till för aktiva ungdomstränare och idrottsföreningar inom
Stockholmsfotbollen för att skapa en bild av hur kompetensutveckling ser ut. På så sätt förgylls den pragmatiska validiteten genom att verka för de aktörer som finns inom studiens område.
Etiska överväganden
Denna studie har följt Vetenskapsrådets anvisningar när det kommer till hur en studie ska utföras. Vetenskapsrådet tar upp fyra krav som måste följas vid en forskning
(Vetenskapsrådet, 2002). Det första kravet innebär informationskravet som handlar om att respondenter måste få information om vad det är som undersöks i studien och vad syftet är. I samtliga intervjuer har respondenterna underrättats med information kring studiens syfte, samt att personen när som helst kunde avbryta sin medverkan. Att respondenten hade rätt att avbryta sitt deltagande i studien omfattas av Vetenskapsrådets andra huvudkrav,
samtyckeskravet. Denna information fick deltagarna ta del av genom det samtyckesformulär som gavs till respondenterna innan intervjuerna gjordes. Dessutom informerades deltagarna om detta muntligt innan intervjuerna påbörjades. På så sätt informerades respondenterna om att de har full rätt att bestämma sitt deltagande i studien. Det tredje anspråket är
nyttjandekravet som innebär att respondenten ska få information om hur det resultatet i studien kommer att användas. Respondenterna informerades om att det insamlade materialet endast kommer att användas för forskningsändamål. Efter genomförda intervjuer,
transkribering och analys höll jag mig till konfidenskravet vilket innebär att alla respondenter ska hållas anonyma. Därmed kom ingen respondent att uttalas vid namn i studien och inte var personen arbetade. Studien har följt detta krav i den utsträckning att läsaren inte kan förstå vem den intervjuade respondenten är.
Metoddiskussion
En nackdel med att studien genomfördes med en kvalitativ studie är att respondenterna kan ha en tendens att beskriva en begränsad del av det forskningen avser (Ahrne & Svensson, 2018, s. 53). Respondenterna kan exempelvis välja att svara på ett sådant sätt som anses lämpligt utifrån vad deras idrottsföreningar skulle tycka. Användning av ett strategiskt urval kan skapa svårigheter och göra att studien blir för ensidig (Alvehus, 2013, s. 67). Det
strategiska urvalet kan medföra att man faktiskt inte valt ut rätt personer som besitter den kunskap som anses intressant för studien.
Innan intervjuerna påbörjades övervägde jag om anteckningar endast skulle föras för hand, genom inspelning eller både och. I slutändan bestämde jag mig för att intervjuerna skulle spelas in, samtidigt som anteckningar gjordes under intervjuns gång. Alvehus (s. 85, 2013) menar att genom att spela in intervjun så kan både respondenten och jag som intervjuare säkerställa att vartenda ord fås med. På så sätt behöver man inte enbart förlita sig på
anteckningarna. När man antecknar riskerar man att inte hinna med att skriva ned allting eller att intervjuaren uppfattar någonting som egentligen inte stämmer (Alvehus, 2013, s. 85).
Resultat och analys
Efter genomförda intervjuer och påbörjat analysarbete skapades teman utifrån studiens undersökning. Dessa har skapats utifrån repetitioner, likheter och skillnader som motsvarar respondenternas upplevelser sett till kompetensutveckling, samt aspekten elitsatsning i samband med kompetensutveckling. Teman har skapats för att belysa studiens
forskningsfrågor samt syfte, och på så sätt fanns möjlighet att applicera de teoretiska
utgångspunkter som tidigare beskrivits i studien; IN-, I-, UT-processen, 4I-processerna samt självstyrt lärande. För att strukturera analysen och underlätta för läsaren fungerar de sju temana som ett ramverk för att fördjupa förståelsen av hur tränarna upplever nyttan av kompetensutveckling generellt och i koppling till elitsatsning. Nilsson et al samt
Jarvis/Knowles teoretiska utgångspunkter kommer att refereras löpande i analysen i samband med tolkning av respondenternas citat. Citaten nämns utan inbördes ordning. Följande teman har kommit fram genom studiens kodning och tematiska analys:
Kurser i koppling till utbildningsstegen från STFF
Idrottsföreningens förutsättningar och vilja till kompetensutveckling
Självstyrt lärande inom idrottsföreningarna
Hur förs lärande vidare inom idrottsföreningar
Idrottsföreningars, samt STFF:s kompetensutveckling kring elitsatsning
Hur förs lärande vidare inom idrottsföreningar kring elitsatsning
Självstyrt lärande kring elitsatsningKurser i koppling till utbildningsstegen från STFF
Det första temat rör respondenternas upplevelser avseende kurserna i utbildningsstegen från Stockholms Fotbollförbund. Samtliga respondenter, inklusive respondent 1 menar att kurserna som de deltagit i, varit på en alltför grundläggande nivå och inte varit utmanande:
Jag kommer ihåg det som väldigt låg nivå. Det var mer som en sak som behövde göras. Det var ingenting utmanande. Det var inga nya grejer, det är säkert bra för dem som inte har varit på en fotbollsplan förut. Men det är ju trots allt grundutbildningar (Respondent 1).
Detta citat kan jämföras med Nilsson et al (2011, s. 82-85) som menar att en förutsättning för att kunna främja kompetensutveckling ligger i att personal ska ha möjlighet till att delta i formella och icke-formella utbildningar som konferenser eller seminarier. För att ge en ungdomstränare utbildningsmöjligheter krävs det enligt Nilsson et al (2011, s. 107) att kvaliteten på utbildningen är på en tillfredställande nivå, för att kompetensutvecklingen ska ge den utbildningseffekt som man vill nå. Även respondent 2 menade att kurserna varit för grundläggande och inte varit särskilt utmanande, då hen redan sökt och tagit till sig
information i ämnet på egen hand:
Jag hade valt att utveckla mig själv mycket innan på egen hand innan jag gick på kurserna. Så för min del, innehållsmässigt, var de lite enkla. Men tittar man på vilken målgrupp som man ska nå ut till så var de väldigt bra. De var väldigt enkla och basic. Däremot finns det väldigt mycket att hämta ur dessa enkla delar (Respondent 2).
Respondent 2 menade att det kan vara svårt att skapa utbildningar som har rätt nivå för deltagarna. Utbildningarna var inte på den nivå som respondent 2 sett fram emot på grund av att hen tidigare valt att kompetensutveckla sig på egen hand. På så sätt har respondent 2 tillämpat ett självstyrt lärande för att ta till sig ny kunskap innan utbildningen (Jarvis et al,
2003). Vidare i dessa utbildningar tas en annan synpunkt upp enligt respondent 2 avseende den interaktion som skapas mellan tränare vid dessa utbildningstillfällen:
En viktig del i utbildningarna är det sociala. Att ha möjlighet att prata med de övriga deltagarna och interagera med dem som är där. Ha tid just vid diskussionsbänken (Respondent 2).
Respondent 2 anser alltså att det är viktigt att det ges möjlighet vid utbildningarna att diskutera och samtala med andra tränare. Det kan kopplas till Nilsson et al (2011, s. 82-84) som beskriver att en av förutsättningarna för att främja god kompetensutveckling i en organisation är interaktionsutrymme, det vill säga att skapa tillfällen för diskussion och lärande mellan kollegor. Utbildningar från STFF:s utbildningsstege ger tränarna möjlighet till att interagera och lära sig av varandra, som respondent 2 beskriver i citatet ovan.
Respondent 3 menar att den egna fotbollsföreningen föredrar att föreningens ungdomstränare deltar i STFF:s utbildningar framför att välja mer specialiserade utbildningar:
En anledning till att de är lite snålare nu, är att de är mer villiga för en att gå utbildningarna från förbundet i jämförelse med de mer specialiserade utbildningarna (Respondent 3).
I citatet ovanför kan information och analys erhållas i koppling till 4I-processerna. Nilsson et al (2011, s. 66–67) beskriver i 4I-processerna hur ett organisatoriskt lärande sker i en
organisation. Respondent 3 har i detta fall kommit till insikt om att hen föredrar
specialiserade utbildningar framför det som erbjuds av STFF. Däremot går det att tolka ur det citat som sägs av respondenten att det institutionaliserats i idrottsföreningens rutiner och arbetssätt att föredra STFF:s utbildningar, på grund av de ekonomiska resurserna.
Idrottsföreningens förutsättningar och vilja till kompetensutveckling
I detta tema presenteras respondenternas erfarenheter sett till kompetensutveckling, samt vilka förutsättningar som deras idrottsföreningar ger ungdomstränarna när det gäller vidareutveckling. Inom detta område kan man se en snarlik uppfattning mellan
respondenterna. Tillgängligheten till kurser som den egna idrottsföreningen erbjuder är inte särskilt stor och kan bero på flera saker:
Vad jag upplever är att klubbar sällan har en utbildningsplan för tränare som vill mer än bara komma till den basala biten. Men jag förstår det, för i de klubbar jag varit i har det varit till 99% föräldraledare och det är ju inte särskilt konstigt att man inriktar sig på den biten (Respondent 2).
Som respondent 2 beskriver ovan så är inte utbildningsmöjligheterna särskilt stora när det kommer till kurser som erbjuds av dennes idrottsförening. Respondenten menar att idrottsföreningen väljer att inrikta sig på tränare som vill nå en grundläggande nivå, men samtidigt tycker deltagaren att det inte är särskilt konstigt då större delen av ungdomstränarna är föräldrar till barn som spelar i deras lag.
Däremot finns det en annan möjlighet att få tillgång till mer specialiserade kurser. För att kunna utvecklas som ungdomstränare inom en idrottsförening måste man ha ett eget driv, menar flera av respondenterna, som exempelvis respondent 4:
Basutbudet kom från klubben, det vill säga utbildningar som erbjuds från STFF då klubben ville att man skulle gå de utbildningarna. Sen kunde man själv driva på om man ville gå övriga kurser, såsom idrottsskador och andra kurser (Respondent 4).
Av detta svar kan vi utläsa att respondent 4 behövde uppvisa ett eget engagemang för att få tillgång till andra utbildningar utöver det som erbjuds från STFF. Lusten att lära i en idrottsförening är enligt Nilsson et al (2011, s. 82-86) vad som skapar förutsättningar för kompetensutveckling inom en organisation. Detta kan även förstås som ett självstyrt lärande där en person arbetar själv för att få tillgång till ny kunskap. I detta fall ser respondenten till att driva på frågan så att hen kan få tillgång till mer specialiserade kurser, för att på så sätt ta till sig ny kunskap. Det krävs att organisationen erbjuder tillgängliga utbildningar för att skapa förutsättningar för givande kompetensutveckling (Nilsson et al, 2011, s. 85).
Respondent 2 pekar också på vilken betydelse den egna föreningens kultur och struktur har för ens möjligheter att utvecklas som tränare:
Jag tycker ofta att det är ganska gemytligt och varm gemenskap i klubben som gör att man kan utveckla sig. Däremot tror jag det är ganska sällsynt att ha en kultur kring föreningen att göra varandra bättre och bättre i och med att det är så pass föräldrastyrt bland tränare i föreningen. (…) På så sätt tycker jag man skulle kunna haft en ännu tydligare struktur på hur man kan utveckla sina ledare i föreningen.
Det som kan uttolkas ur citatet ovan är just att respondenten är nöjd med den kultur som finns i idrottsföreningen, men att det skulle behövas en tydligare plan för hur idrottsföreningen ska arbeta med att utveckla sina ungdomstränare. Respondenten menar att det är ganska sällsynt i idrottsföreningar att tillämpa en utbildningskultur med många utbildningstillfällen, på grund
av att det finns många föräldratränare. I sådana fall tillämpas inte IN-, I-, UT-processen särskilt bra i respondentens idrottsförening då utbudet av utbildningar inte är särskilt stort (Nilsson et al, 2011, s. 85)
En sak som flertalet respondenter, som exempelvis respondent 2 har påpekat är möjligheten att utveckla sin egen kompetens genom interaktion med andra tränare som finns i
idrottsföreningen:
Man har en väldigt bra kontakt med sin chef och det lag som är ovanför en. Den kollegiala gemenskapen har varit så pass bra och att man har möjlighet att utveckla sig själv i kontakt med övriga tränare genom diskussion och eller tips av specifikt material (Respondent 2).
Svaret pekar på att respondentens förening bidrar till interaktionsutrymmen mellan kollegor och mellan kollegor och chefer som är gynnsamma för att bolla idéer och tankar, det vill säga att det skapat formella och informella möjligheter och tillfällen för medarbetare att kunna sprida kunskap och idéer. (Jfr Nilsson et al, 2011, s. 84) Respondent 3 beskriver hur interaktion kan skapas mellan chef och medarbetare:
Min närmaste chef är ute väldigt mycket och ser vad man gör och är bra på att ge feedback. Ställer frågor och kan utmana lite. Det är ju någon form av kompetensutveckling. Det är ju inte en formell kompetensutveckling. Den typen av utveckling, tycker jag ger mer än att gå en formell utbildning (Respondent 3).
Citatet ovan är i linje med vad Nilsson et al (2011, s. 84) menar att interaktionsutrymme inom ens eget arbetslag är något som förbättrar lärandet inom organisationen. Någonting som bör läggas till här är att samtliga respondenter, inklusive respondent 3 finner att interaktionen med övriga tränare och ledare är det som lägger grunden för lärande inom idrottsföreningen:
Bästa sättet för lärande är nog kommunikation med andra ledare. Framförallt dem som man arbetar närmast med. Målvaktstränare och huvudtränare som jag jobbar med. Dels när man sitter och diskuterar med dem innan och efter träningar. Dessutom när du observerar dem och ser när dem gör saker, så kan man observera dem väldigt mycket (Respondent 3).
Självstyrt lärande inom idrottsföreningarna
Många respondenter belyser att det är den egna viljan och drivet till att bli en bättre
ungdomstränare som ligger till grunden för den egna utvecklingen. Knowles (enligt Jarvis, 2003, s. 94–95) beskriver hur självstyrt lärande innehåller flertalet olika inlärningsprocesser
som en individ kan använda sig av, som exempelvis strategier, inlärningsbehov och
lärandemål. Detta är någonting som vi ser hos flera av respondenterna att de tar eget ansvar för att utveckla sig själva som fotbollstränare:
En stor informationskälla som jag väljer att ta inspiration ifrån är just sociala medier och då framförallt Twitter, där finns det jättemycket idéer och sådant som sprids. Där finns det väldigt mycket information att tillgå. Även så läser jag mycket böcker (Respondent 2).
I citatet ovan kan vi utläsa att respondent 2 finner en stor kunskapskälla i internet där många tränare och andra insatta sprider idéer om sina tillvägagångssätt inom fotbollen. Någonting som kan uppmärksammas och analyseras här är att personen självständigt väljer att söka fram information utan att någon annan begärt av respondenten att göra det. Enligt Knowles (Jarvis et al, 2003, s. 94-95) teori om det självstyrda lärandet ligger det i människans egen natur att hen vill ta till sig ny kunskap, samt skapa strategier för att lära sig nytt. En annan sak som Knowles också (enligt Jarvis, 2003) tar upp som en viktig aspekt av självstyrt lärande handlar om hur man använder den nya kunskapen i praktiken. Respondent 4 beskriver sitt sätt att bearbeta ny tränarrelevant kunskap:
Det är som en stor meny som man har med material. Så har man själv möjlighet att ta all denna information och testa vad som kan fungera bättre och hur man ska lägga upp det. Då använder man sig av de övningar och idéer som fungerar i praktiken (Respondent 4).
Av citatet ovan kan utläsas att respondent 4 använder sig av en tydlig strategi för inlärning och struktur för att kunna bedriva sitt lärande. Knowles (Jarvis et al, 2003, s. 94–95) lägger vikt vid tillvägagångssättet för hur personer tar till sig ny kunskap och faktiskt använder sig av det man lärt sig. Denna struktur är någonting som man tillämpar för ett livslångt lärande.
Att genomsyras av ett självstyrt lärande och hela tiden sträva efter ny kunskap är inte målet för samtliga ungdomstränare. Respondent 1 lyfter fram andra motiv:
Jag gör det inte för att utvecklas egentligen, utan jag gör det för att jag tycker det är kul rent av. Så jag har inte några mål och det är inte därför jag sysslar med det. Det är bara för att jag tycker det är roligt (Respondent 1).
Respondent 1 menar att det viktiga med fotbollen inte är att utvecklas som ungdomstränare, utan det betydelsefulla för ungdomstränaren är att den tycker att det är roligt. Hen lägger inte särskild stor vikt inom det självstyrda lärandet.
Hur förs lärande vidare inom idrottsföreningar
Ytterligare ett tema som skapats utifrån respondenternas utsagor är hur lärandet uppstår och hanteras inom deras idrottsförening. En del av respondenterna upplevde att det oftare sker återkoppling vad gäller lärande, snarare än vidarebefordran utifrån 4I-processerna (Nilsson et al, 2011, s. 66-69). Det betyder att lärande och kunskap förmedlas genom policys, arbetssätt och rutiner, istället för att lärande tas från en individnivå och vidare till ett organisatoriskt lärande. Respondent 1 är en av de deltagare som upplevde att hen inte styrdes av någon institutionalisering från sin idrottsförening:
I vårt specifika fall så sköter vi det som är på planen, vi har inte direkta riktlinjer hur vi ska förhålla oss enligt ledning. Vi är helt fria att själva välja hur vi ska spela (Respondent 1).
Här kan vi utläsa att ungdomstränaren upplever att den har handlingsutrymme i sin
idrottsförening. Nilsson et al (2011, s. 83-84) menar att detta är en av nycklarna för att kunna skapa en fungerande kompetensutveckling inom en organisation. Enligt Nilsson et al (2011, s. 66–69) kan en organisation följa 4I-processerna, där flera olika steg krävs för att kunna föra lärande vidare inom organisationen och kunna nå ett organisatoriskt lärande. I detta fall kan vi se att inget anpassningsinriktat lärande kommer från idrottsföreningens
institutionalisering, varken genom arbetssätt eller riktlinjer. Lärandet hålls istället på en gruppnivå och vidarebefordras inte vidare till en organisatorisk nivå. Respondent 5 upplever det anpassningsinriktade lärandet på ett annat sätt:
Vi har ju relativt bra med utvärderingar om vad vi önskar att förbättra och sådär. Man måste vara medveten om att allting inte kan implementeras samtidigt. Som klubb måste man vara beräknelig. Föräldrar och spelare måste veta vad de får möjlighet till. De gör ju också att det skapar processer och gör det på ett positivt sätt att allting tar längre tid att implementera på ett större plan. Däremot i vårt lag kan det gå snabbare, men för klubben i helhet kan det ta längre tid. Det gäller att ha en tydlig struktur på hur klubben ska bedrivas (Respondent 5).
I citatet ovan kan vi se att vidarebefordran av lärande inom respondentens idrottsförening är en process som tar lång tid för att kunna nå en organisatorisk nivå. Det som kan ta lång tid i detta fall är 4I-processernas tredje steg, integreringen, då lärandet tas från gruppnivå vidare till ett mer organisatoriskt lärande. Enligt Nilsson et al (2011, s. 68) påbörjas detta steg med att fler människor i organisationen börjar anpassa sig efter det nya lärandet genom till exempel kommunikation. Integreringsprocessen påbörjas på ett informellt sätt, för att sedan
övergå till att utmynna i en institutionalisering där exempelvis rutiner implementeras. Däremot när det gäller förändringar i respondents eget lag, så kan det göras snabbare därför att beslutsvägarna är kortare. Många svårigheter kan uppstå vid förändring på grund av att många faktorer spelar in, som exempelvis åsikter av föräldrar och spelare föräldrars.
Respondent 3 menar dessutom att möjligheten att föra lärande vidare inom en idrottsförening kan vara svårt:
Men däremot om jag skulle ha en annan filosofi och försöka ta fram det och den kunskapen, så skulle jag känna mig mer styrd uppifrån. Jag upplever den förening jag är i nu som en väldigt toppstyrd förening (Respondent 3).
I citatet ovan kan vi tydligt utläsa att även denna respondent upplever att lärande på individnivå kan vara svårt att föra fram till idrottsföreningens institutionalisering. Respondenten menar också att idrottsföreningen styrs mer genom ett anpassningsriktat lärande då direktiv till största delen kommer från idrottsföreningens ledning, styrelse samt institutionalisering.
Idrottsföreningars, samt STFF:s kompetensutveckling kring elitsatsning
Elitsatsning för ungdomar är idag ett aktuellt och debatterat ämne där ungdomar selekteras i tidig ålder (Kierkegaard, 2019, GIH). Överlag menar respondenterna att begreppet
elitsatsning knappas nämns överhuvudtaget vid STFF:s eller den egna idrottsföreningens utbildningstillfällen. Respondent 3 är en av de få som menar att det har tagits upp i samband med kurser:
Dels kommunikation med andra ledare, dels är det ganska baserat på egna erfarenheter. Jag har i min erfarenhet varit med om bara ett tillfälle då elitsatsning tagits upp på en kurs, då man pratat om det i ett sådant forum. Då var det just en fråga som ställdes om vad föreläsaren tyckte om elitsatsning (Respondent 3).
Som respondent 3 beskriver har elitsatsning som begrepp endast nämnts en gång vid de tillfällen hen har utbildat sig. Sett till att elitsatsning är ett aktuellt ämne, kan man
uppmärksamma att ämnet endast nämnts vid ett tillfälle för denne aktive ungdomstränare, och då var det en fråga som ställdes av en annan person och det ingick inte i utbildningen. Nilsson et al (2011, s. 167-175) menar att en viktig del för en organisation handlar om att kunna talangutveckla de medarbetare som finns i organisationen, för att kunna behålla dessa inom
organisationen. Ämnet elitsatsning som är aktuellt idag, tas nästan aldrig upp på utbildningar, men respondent 4 ger en annan infallsvinkel kring detta:
STFF, vad jag vet så gör dem ingen skillnad på utbildningarna vad gäller elitsatsning. Dem fokuserar på att utbilda fotbollstränare på samma villkor, oavsett om det är breddidrott eller elitidrott (Respondent 4).
Respondent 4:s erfarenhet och uppfattning är alltså att utbildning kring elitsatsning inte är ett ämne som man tar upp, på grund av att det inte är tränarutbildningarnas fokus. Respondent 4 menar att STFF:s syfte med utbildningarna ska vara att utbilda fotbollstränare, och inte skapa filosofi kring hur tränare ska fungera i sina specifika idrottsföreningar.
En annan aspekt är hur kompetensutveckling sker när det gäller elitsatsning i respondenternas respektive idrottsföreningar. Vissa respondenter menar att en vision och policy finns i deras idrottsförening, medan andra inte är av samma åsikt. Respondent 2, beskriver förhållandet i den egna idrottsföreningen:
Det klubben erbjuder är en vision och kompetensutveckling med hur de ser på hur de vill att klubben ska bedrivas, samt vad elitsatsning innebär. Däremot tycker jag att klubben kan tappa kontrollen kring detta och att det fallerar. Detta på grund av att de saknar sportchef och övrig personal (Respondent 2).
I citatet ovan beskriver respondent 2 att visionen och kompetensutveckling kring elitsatsning finns tillgängligt inom idrottsföreningen. Nilsson et al (2011, s. 85-86) menar att en
organisation som besitter en organisationskultur som främjar lärande, skapar en bättre förutsättning för personal att stanna kvar inom organisationen. Det vi kan tolka från citatet ovan är att en organisationskultur byggts upp kring elitsatsning inom respondentens
idrottsförening genom den vision som förmedlats. Anledningen till att idrottsföreningen inte kan upprätthålla sin vision beror på att man saknar resurser, som exempelvis ledarfunktioner.
Hur förs lärande vidare inom idrottsföreningar kring elitsatsning
Ett ämne som togs upp var hur kunskap skapas inom idrottsföreningar kring elitsatsning och det visade sig att respondenternas uppfattning i ämnet liknade varandra, dock inte allas. Respondent 5 är en av de deltagare som menar att lärande kring elitsatsning kommer ifrån idrottsföreningens övre skikt, det vill säga ledning eller styrelse:
Det är ju frågan om i vilken bemärkelse man pratar om ämnet. Debatten kring elitsatsning kan bli så pass negativ. Den debatten har man väl inte pratat om, hur idrottsföreningen formulerat dessa krav, så att de blir hållbara. Att spelarna känner ett inre driv att ta sig dit till sina mål. Att kraven inte kommer utifrån, utan att de kommer inifrån (Respondent 5).
Detta citat kan tolkas utifrån 4I-processerna att lärandet kring elitsatsning är något som skapas genom ett anpassningsinriktat lärande som återkopplas från idrottsföreningens ledning och institutionalisering. En annan respondent menar däremot att lärandet kring elitsatsning inte enbart kommer från idrottsföreningens institutionalisering:
Kunskapen kring dessa bitar kommer inte endast från klubben, utan mycket från sociala medier, tydlig informationskälla. Dessutom diskuteras det ganska flitigt på tränarkurser. Det finns många informationsflöden att tillgå (Respondent 5).
Utifrån vad respondent 5 säger går det att utläsa att den information hen har fått inte enbart kommer från idrottsföreningen, utan mycket material och kunskap kommer från yttre faktorer. Som exempel tar respondenten upp sociala medier. Här kan tolkning göras att interaktionsutrymme har en stor inverkan på lärandet för respondenten, att kunna
kommunicera med andra ungdomstränare vid utbildningstillfällen (Nilsson et al, 2011, s. 84). Dessutom nämner respondenten att hen väljer att söka fram kunskap om ämnet elitsatsning, vilket kan kopplas till ett självstyrt lärande.
Självstyrt lärande kring elitsatsning
Respondenterna har olika uppfattningar hur det självstyrda lärandet kring elitsatsning fungerar. Vissa respondenter menar att man får kunskap om elitsatsning genom kommunikation med andra ledare, medan andra ungdomstränare menar att kunskapen
kommer från egna erfarenheter som spelare. Respondent 5 ger ett exempel på hur den tidigare inlärningen har kunnat omsättas i praktiken:
Det blir ju någonstans att man själv lägger egen vikt att lära sig i hur människor fungerar utifrån kraven i en elitsatsning och kan motivera spelare vidare för att fortsätta. Det är ju det som är det viktiga. Att man inte bara ställer krav. Utan lägger fokus i hur vi ska gå tillväga för att de målbilderna som är meningsfulla (Respondent 5).
I detta citat kan vi tolka hur Knowles (enligt Jarvis, 2003) ser på självstyrt lärande och hur man som person väljer att lära sig om ett speciellt ämne. Knowles (enligt Jarvis, 2003) menar
att mycket ligger i människans natur hur den tar in ny kunskap och sedan använder sig av den. Här kan vi se att respondenten lägger ner vikt på inlärning avseende hur du får ut det bästa av ungdomar i ett elitlag. Respondenten väljer att söka kunskap på egen hand, för att sedan använda den i praktiken. Vidare menar vissa respondenter att de kommit i kontakt med olika forum där elitsatsning har diskuterats. Respondent 2 nämner ett exempel där det gavs möjlighet att ta till sig ny kunskap och kunna använda denna i sin egen coaching:
Synen på ungdomsidrott och inte falla i de tydliga groparna i vem som är bra respektive dålig. Att försöka motivera sig att se alla. (…) Det är någonting som jag verkligen känner att jag fått ta med mig från utbildningar i interaktion med andra tränare, och kunna använda (Respondent 2).
Här ovan ser vi ett exempel hur insamlad kunskap faktiskt används i praktiken. Knowles (2003) diskuterar närmare just kring hur kunskap tas in och faktiskt används och på så sätt skapas självstyrt lärande. Ungdomstränaren har utnyttjat det interaktionsutrymme som hen tagit del av genom de utbildningar respondenten deltagit i, för att sedan kunna använda dessa kunskaper praktiskt.
Sammanfattning av resultat och analys
Denna analys har gett en överblick om hur kompetensutveckling inom ungdomsfotboll i Stockholm sker för ungdomstränare generellt och särskilt med aspekt på elitsatsning. En stor del av respondenterna som deltagit i STFF:s kurser menar att dessa inte höll hög
kvalitetsmässig nivå. Däremot som en av respondenterna nämner har nivån på vissa av dessa kurser lagts för att skapa en grundläggande kunskap för ungdomstränare och de
ungdomstränare som har tidigare erfarenhet som tränare får inget utbyte av dessa kurser. De flesta av respondenterna menar att utbildningsmöjligheterna inom idrottsföreningarna är för få. Vidare kan vi se hur ungdomstränare på egen hand väljer att söka ny information genom informationskällor såsom sociala medier och annan litteratur. En stor del av lärandet inom området sker genom interaktion med andra ledare och chefer, det vill säga skapandet av kunskap kommer både från idrottsföreningens ledning samt individnivå.
Genom intervjuerna kan utläsas att idrottsföreningars kompetensutveckling kring elitsatsning sker i liten skala. En av respondenterna menar att endast vid ett tillfälle under hans
tränarkarriär har ämnet elitsatsning tagits upp vid ett utbildningssammanhang. De tillfällen som kunskap skapas kring elitsatsning kommer både från idrottsföreningens ledning genom
riktlinjer, personliga erfarenheter samt vid interaktion med övriga ungdomstränare. Vissa respondenter menar att de själva valt att lära sig kring elitsatsning, för att kunna omsätta det i praktiken.
I analysen kan koppling ses mellan det empiriska materialet och teoretiska utgångspunkter som tagits upp i studien. De teoretiska utgångspunkter som tas upp kan tillämpas i
idrottsföreningars kompetensutveckling samt skapa förståelse kring hur ungdomstränare ser på utbildningar och utveckling.
Diskussion
Utifrån den analys som presenterats finns det flertalet olika diskussionsämnen som närmare kan studeras. Åkesson och Hedberg (2017) menar att utbildning för ungdomstränare är alldeles för begränsad och fokuserar för mycket på åldersgrupper. Detta beror på att nivåerna i utbildningarna är uppbyggd på så sätt att ungdomstränarna oavsett erfarenhet måste börja på en nivå som är tillämpad för barn. Forskarna menar att ungdomstränare inte får möjlighet att fokusera på den åldersgrupp som de verkligen avser att träna. Detta är en koppling som kan göras till det empiriska material som insamlats i denna studie. Flertalet respondenter menar att de utbildningar som STFF arrangerat har hållit en alltför låg nivå med hänsyn till den erfarenhet och kunskap som de har sedan tidigare. En lösning på detta skulle kunna vara som Åkesson och Hedberg presenterar, att ungdomstränare inte ska behöva vara styrda till
utbildningsstegen utan ska kunna välja utbildning sett till den åldersgrupp som de tränar. Smith, Smoll och Curtis (1979) diskuterar närmare i deras studie hur en välutbildad tränare påverkar en ungdomsspelares självförtroende och hur dennes beteende förbättras. Kopplingar mellan den tidigare forskningen och min studies empiri kan göras kring den möjlighet som ungdomstränare får till kompetensutveckling inom sina respektive idrottsföreningar. Respondent 3 menade att idrottsföreningen var villig att låta ungdomstränare gå kurser hos STFF, men inte mer specialiserade utbildningar. Det är en intressant aspekt att möjlighet till kompetensutveckling för ungdomstränare inte finns i särskilt stor utsträckning hos
idrottsföreningar, när tidigare forskning tyder på att välutbildade ungdomstränare påverkar spelares självförtroende positivt. De respondenter som intervjuats säger att det mest
betydelsefulla inlärningssättet är genom interaktion med andra tränare, både i och utanför sin idrottsförening, men även självstyrt lärande har en stor betydelse. Däremot har ingen tidigare
