Damidrotten och den onda cirkeln
En jämförelse av public service och kommersiella etermediers sportrapportering
Av: Rebecka Lindqvist & Simone Nathanson
Handledare: Emil Annetorp
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskap Kandidatuppsats 15 hp
Journalistik | Höstterminen 2020
!
Abstract
Uppsatsen undersöker kommersialiseringens påverkan på sportrapportering ur ett
jämställdhetsperspektiv. TV-kanalerna SVT och TV4 ligger till grund för undersökningen och deras största sportprogram Sporten och Sportnytt jämförs. Frågeställningarna som besvaras i
undersökningen handlar om hur könsfördelningen ser ut i kanalernas TV-sändningar, vilka idrotter som prioriteras samt hur kanalernas jämställdhetsarbete ser ut och motiveras. De teoretiska
utgångspunkterna är kommersialiseringsteori, genusteori och tokenism. Undersökningen utgår från en blandning av kvantitativ och kvalitativ metod. Den kvantitativa innehållsanalysen består av 51 sportsändningar från respektive kanal varav 460 inslag från TV4 och 549 inslag från SVT. Kvalitativa intervjuer har genomförts med kanalernas sportchefer.
Resultatet visar att SVT rapporterar om damidrott i högre utsträckning än TV4. Resultatet visar också att SVT har en tydligare utarbetad jämställdhetsplan än TV4 men att båda kanalerna strävar mot att bevaka damidrott i större utsträckning än vad de enligt våra mätningar gör i dagsläget.
Undersökningen kommer fram till att orsakerna till varför damidrott är mindre bevakat än herridrott huvudsakligen beror på kommersialisering av sport och genusstrukturer.
Nyckelord: genus, jämställdhet, sportjournalistik, kommersialisering, SVT, TV4
Innehållsförteckning
1. Begreppen idrott och sport 4
2. Inledning 4
3. Bakgrund 5
3.1 SVT 5
3.2 TV4 6
3.3 Damidrott i Sverige 6
3.4 Sportåret 2019 7
4. Syfte & frågeställningar 9
5. Tidigare forskning 9
5.1 The New York Times bevakning av damidrott 9
5.2 Global Media Monitoring Project 2015 10
5.3 Fotbollens hegemoniska maskulinitet 12
5.4 Femininitet och maskulinitet inom idrott 13
5.5 Studentuppsatser 13
6. Teoretisk ram 14
6.1 Sportens kommersialisering & medialisering 14
6.2 Hirdmans teori om genussystemet 16
6.3 Tokenism 17
7. Metod, material & urval 18
7.1 Material & urval 18
7.2 Kvantitativ innehållsanalys 19
7.3 Kvalitativa intervjuer 20
7.4 Metoddiskussion 22
7.4.1 Reliabilitet 22
7.4.2 Validitet 23
7.4.3 Etiska avvägningar 23
7.5 Pilotstudier 24
8. Resultat 25
8.1 Kvantitativ innehållsanalys 25
8.1.1 Könsfördelning i inslagen 25
8.1.2 Idrotter 26
8.1.3 Utrymme 28
8.1.4 Internationellt och nationellt 30
8.2 Kvalitativa intervjuer 32
8.2.1 Jämställdhetsarbete 32
8.2.2 Ansvar & makt 34
8.2.3 Självbild 36
9. Analys 36
10. Slutsats, diskussion & framtida forskning 41
Referenser 43
Bilagor 46
1. Begreppen idrott och sport
Uppsatsen utgår från Peter Dahléns definition av begreppen idrott och sport. Han skiljer på dessa genom att definiera sport som hela den kommersiella tävlingsidrottsliga apparaten medan han menar att idrott syftar på den idrottsliga utövningen (Dahlén 2008, s. 15).
2. Inledning
Nyligen kvalade det svenska damlandslaget i fotboll vidare till EM 2022. När herrlandslaget gjorde detsamma fick Svenska fotbollsförbundet nästan 100 miljoner kronor i förskottsbelöning från Uefa, damerna fick noll (Grefve 2020). Skillnaden tyder på att damfotbollen inte värderas i närheten lika högt som herrfotbollen. Landslagsspelaren Kosovare Asllani kommenterade händelsen:
Det måste bli en förbättring. Det är det vi strävar efter hela tiden, förbundet kan bara göra sitt och visa var Sverige står när det kommer till att visa hur man själv vill satsa utåt. (Grefve 2020)
Idrotten har traditionellt sett varit mansdominerad, inte förrän på 70-talet slog damidrotten igenom i Sverige (Jönsson 2001). Trots en ökad andel kvinnliga idrottare tycks publikintresset för damidrott fortfarande inte kunna mäta sig med intresset för herridrott och forskning visar att män är
överrepresenterade i sportrapporteringen (Enbom & Carlsson 2019, s. 204).
Hypoteser om kommersialisering och marknadsanpassning av utbud och innehåll i medierna har vuxit fram ur den ökade konkurrensen mellan public service och kommersiella etermedier (Håkansson 2019, s. 353). Eftersom de kommersiella etermedierna, däribland TV4, drivs av vinstkrav är det begripligt att innehållet till viss del måste anpassas efter vad som drar in mer publik och
annonsintäkter. Sportens kommersialisering är byggt på dess beroende av media. Sporten behöver media för etablering och synlighet och media är beroende av sport på grund av de vinster som kommer med det stora allmänintresset (Frandsen 2014, s. 527). Kommersialiseringen och strävan efter vinster betyder inte bara att kvinnliga idrotter nedprioriteras för att ge utrymme till de manliga som drar in större publik och därmed mer pengar utan även att andra sporter som inte lockar lika många sponsorer och tittare försvinner i urvalet.
I uppsatsen vill vi besvara hur mycket ett kommersialiserat medielandskap påverkar jämställdheten i sportbevakningen? Tar SVT sitt ansvar och förmedlar den sportbevakning som medborgarna behöver, det vill säga en jämställd sådan? Påverkar kommersialisering och vinstkrav TV4:s sportbevakning och är det i så fall målet om en jämn könsfördelning som bortprioriteras?
3. Bakgrund 3.1 SVT
SVT är ett av de tre public service företag som finns i Sverige, de andra är Utbildningsradion (UR) och Sveriges Radio (SR). Idén med public service är att medborgarna i ett demokratiskt land ska ha tillgång till oberoende och mångsidig information och rapportering (Myndigheten för press, radio och TV u.å.). SVT skriver själva att deras verksamhet ska “bedrivas och uppfattas som oberoende av politiska, kommersiella och andra intressen.” (SVT u.å.) Med andra ord ska innehållet inte vara beroende av efterfrågan utan borde snarare styras av vad medborgarna behöver för att få en mångsidig rapportering.
Public Service finansierades länge genom en tv- och radiolicens men 2019 ersattes den av en inkomstbaserad avgift som ska betalas av alla över 18 år. SVT är således skattefinansierat och verksamheten bedrivs i allmänhetens tjänst (Weibull, Wadbring & Ohlsson 2018, s. 159-160). Idén med public service är att dessa verksamheter inte ska vara marknadsstyrda på samma vis som de kommersiella kanalerna och därmed kunna rapportera bredare. Men den tilltagande konkurrensen på tv-marknaden har på senare år ändrat förutsättningarna. Särskilt för större sportevenemang går andra program nu om SVT på grund av att priserna för sändningsrättigheterna gått upp till följd av
tilltagande konkurrens mellan bolagen. För att SVT ska kunna möta de stigande priserna har de fått möjligheten att använda sponsorintäkter (Weibull, Wadbring & Ohlsson 2018 s. 162-163). Detta problematiserar SVT:s roll som en oberoende aktör på mediemarknaden.
I år belönades SVT sport med Svenska Jämställdhetspriset, ett pris som delas ut till aktörer som genom sin verksamhet bidrar till att skapa ett mer jämställt samhälle. I motiveringen lyfts fram att SVT är världsledande inom jämställd sportbevakning (Edlund Jönsson 2020). Åsa Edlund Jönsson är sportchef på SVT och i ett blogginlägg skriver hon om varför de jobbar med jämställd
sportbevakning.
Vi vill vara relevanta för alla som gillar sport och sportjournalistik och då krävs en likvärdig bevakning av både elitidrottande kvinnor och män. Sen är jämställdhet ett samhällsbärande fundament i Sverige, män och kvinnor ska ha samma rättigheter, skyldigheter och
möjligheter. Det tycker vi ska synas i vår sportbevakning också. (Edlund Jönsson 2020)
2015 satte SVT Sport målet att ha en 50-50 bevakning av dam- och herridrott. Då bestod 20-25 procent av innehållet på kanalen av damidrott. Enligt egna mätningar bestod deras sportbevakning 2019 av 42 procent damidrott (Edlund Jönsson 2020).
3.2 TV4
När TV4 startade 1992 var det inte bara den första kommersiella tv-kanalen utan också en ny form av tv-organisation. Bolaget var uppbyggt av en liten central organisation och fristående produktionsbolag
(Weibull, Wadbring & Ohlsson 2018, s. 165). Idag är TV4 den största kommersiella kanalen i Sverige och 2015 redovisades en samlad vinst för hela TV4-Gruppen på drygt 4.3 miljoner kronor. Den ekonomiska grunden består av reklamintäkter (Weibull, Wadbring & Ohlsson 2018, s. 168).
TV4 ägs av statliga Telia Company men står oberoende både från den egna ägaren och politiska partier, organisationer och ekonomiska sfärer (TV4 2019). C More är en del av TV4-Gruppen och är Sveriges största streamingtjänst. Till skillnad från TV4 som är tillgänglig för alla skattebetalare är C More en betaltjänst. C More äger rättigheterna till många stora sporttävlingar, till exempel Svenska damhockeyligan (SDHL) och Svenska hockeyligan (SHL) 2018-2024 (Weibull, Wadbring & Ohlsson 2018, s. 168).
TV4:s målsättning är att 40 procent av rapporteringen ska handla om damidrott. Orsaken till att de inte strävar efter att nå en jämlikt fördelad bevakning grundar sig i marknadsmässiga mål som begränsar rapporteringen av damidrott (Westberg 2020).
Anledningen till att det inte är 50-50 i våra sportnyheter är bland annat att vi är ett
kommersiellt bolag som måste ta hänsyn till våra sporträttigheter och vilka sporter som har nyhetsrätter. Så ser världen ut idag, till exempel går inte manlig ishockey att jämföra rent kommersiellt med hur många som är villiga att betala för att titta på respektive damliga, det är helt olika affärer. (Westberg 2020)
3.3 Damidrott i Sverige
“Olympiska spelen för kvinnor” anordnades 1922 i Paris av en internationell
kvinnosportsorganisation. Det var första gången ett OS anordnades för kvinnor, och det blev en succé med över 20 000 åskådare. Tidigare hade kvinnor fått tävla i utvalda grenar, såsom tennis, ridning och golf. Men redan på antiken tävlade kvinnor i löpning. Utanför de olympiska spelen för män
anordnades vart fjärde år en löptävling (Jönsson 2001). Men synen på kvinnor som idrottare var länge otänkbar, doktor Gunnar Frostells synpunkter på att Sveriges olympiska kommitté skickade kvinnliga friidrottare till OS i Amsterdam 1928 var följande:
Nervösa kräkningar, extas och förkrosselse, som utlöser sig i hejdlöst gråt, förekom vid nämnda tillfälle ingalunda sällsynt, är vidrigt i samband med en fostrande idrott och bör snarast bortskaffas från de olympiska spelen såväl som varje idrottsligt program. (Jönsson 2001)
1977 vid Riksidrottsmötet antogs ett handlingsprogram som syftade till att stärka damidrottens ställning, “Idrott tillsammans på lika villkor, för kvinnor och män, flickor och pojkar”. Nu etablerades en strävan om jämställd sport i Sverige (Tolvhed 2015, s. 48-49). Från att knappt bli accepterade som professionella idrottare, bli förlöjligade och förknippade med stereotyper i början av århundradet har
respekten och erkännandet av damidrottare bara ökat under de senaste årtiondena (Tolvhed 2015, s.
16). Ett exempel på hur damidrotten vuxit är Sveriges VM-silver i fotboll 2003. Finalen slog då rekord på TV4 med 3 790 000 tittare och var den dåvarande högsta tittarsiffran kanalen någonsin haft (TT 2003).
För att få en bild av hur många män respektive kvinnor som utövar idrott i Sverige idag presenteras nedan statistik hämtad från Riksidrottsförbundet. Intressant för undersökningen är att se hur bevakningen av dam- respektive herridrott ser ut i jämförelse med hur många som faktiskt utövar idrott i Sverige. Statistiken mäter medlemmar i idrottsklubbar som är anslutna till
Riksidrottsförbundet. Det mäter alltså inte andelen elitidrottare, som oftast bevakas i medierna, men vi kan trots det få en bild av hur många kvinnor och män som utövar sport i landet (Riksidrottsförbundet 2020).
Figur 1 Allmänt idrottsutövande i Sverige
Idrott Antal deltagare Andel män Andel kvinnor
Fotboll 243 016 69 % 31 %
Ridsport 133 705 6 % 94 %
Golf 64 920 64 % 36 %
Innebandy 42 357 68 % 32 %
Ishockey 55 067 88 % 12 %
Handboll 35 745 52 % 48 %
Gymnastik 28 634 16 % 84 %
Kommentar: Tabellen visar de idrotter med flest deltagare under 2019 (Riksidrottsförbundet 2020).
3.4 Sportåret 2019
Följande avsnitt presenterar de viktigaste händelserna för svenska idrottsutövare i sportsammanhang året 2019, detta i syfte att till viss del kunna förklara varför en del idrotter rapporteras mer om än andra. Urvalet har gjorts utifrån de mest uppmärksammade tävlingarna och evenemangen för Sveriges räkning, internationellt och nationellt, baserat på att den huvudsakliga delen av undersökningens resultat berör dessa tävlingar och idrottare. Notera att ytterligare tävlingar ägde rum som inte omnämns nedan, som till exempel Champions League och Women’s Champions League.
Figur 2 Sportåret 2019 Sportåret 2019 Vinter/Vår
10 - 27 januari Handbolls-VM för herrar spelas i Danmark. Sverige slutar på femte plats.
4 - 17 februari Alpin-VM avgörs i Åre. Sverige vinner en medalj.
september - februari SDHL äger rum. Luleå HF vinner.
mars - november EM-kvalet i fotboll för herrar avgörs. Sverige kvalificerar för EM 2021.
3 mars Vasaloppet avgörs. Sverige vinner damklassen.
6 - 17 mars Skidskytte-VM avgörs i Östersund. Sverige vinner tre medaljer.
4 - 14 april Ishockey-VM för damer spelas i Finland. Sverige slutar på nionde plats.
september - maj Frölunda HC blir mästare i SHL.
10 - 26 maj Ishockey-VM för herrar spelas i Slovakien. Sverige slutar på femte plats.
Sommar
7 juni - 7 juli Fotbolls-VM för damer spelas i Frankrike. Sverige vinner brons.
26 juni - 2 juli SM-veckan avgörs i Malmö.
27 juni - 7 juli Basket-EM för damer spelas i Lettland och Serbien. Sverige förlorar i kvartsfinalen.
12 - 28 juli Sim-VM avgörs i Sydkorea. Sverige vinner fem medaljer.
Höst/Vinter 27 september - 6
oktober Friidrotts-VM avgörs i Qatar. Sverige vinner 3 medaljer
mars - november Djurgårdens IF vinner herrallsvenskan.
april - oktober Damallsvenskan äger rum. FC Rosengård vinner.
15 - 23 november Curling-EM avgörs i Helsingborg. Sverige vinner guld i både herr- och damklassen.
30 november - 15
december Handbolls-VM för damer spelas i Japan. Sverige slutar på sjunde plats.
Kommentar: Tabellen visar vårt urval av de mest uppmärksammade sportrelaterade händelserna för Sveriges räkning 2019.
4. Syfte & frågeställningar
Syftet med studien är att undersöka om det finns skillnader mellan SVT och TV4 i hur de bevakar sport utifrån ett genusperspektiv. Undersökningen ämnar att förstå om och isåfall hur jämställdheten i sportrapporteringen påverkas av kommersialisering och andra aspekter som genusnormer.
Frågeställningarna blir således följande.
1. Skiljer sig könsfördelningen i sportrapporteringen hos ett vinstdrivande bolag från ett icke- vinstdrivande mediebolag, i så fall i vilken utsträckning?
2. Vilka idrotter, i förhållande till könsfördelning, rapporteras om i de två kanalerna, samt hur mycket bevakas internationell damidrott i förhållande till nationell damidrott?
3. Arbetar redaktionerna med jämställd sportbevakning, isåfall hur?
5. Tidigare forskning
Frågor om sportens relation till genus är ett återkommande spår inom journalistikforskningen. Att undersöka skillnader mellan kvinnor och män i rapporteringen har gjorts flertalet gånger, och forskningen visar att män är starkt överrepresenterade i medierna (Enbom & Carlsson 2019, s. 204).
Även forskning som jämför sportinnehållet i public service med kommersiell media har gjorts. Denna typ av forskning utgår ofta från kommersialisering och marknadsanpassning (Håkansson 2019, s.
352-353). Vi har inte hittat någon svensk forskning som utgår från kopplingen mellan
kommersialisering och damidrottens utrymme i media. Internationell litteratur som till exempel Sports Journalism behandlar ämnet i begränsat format (Boyle 2006). Undersökningen blir således unik i form av det svenska materialet samt kopplingen mellan kommersialisering, genusteori och fördelning av damidrottens utrymme i media.
5.1 The New York Times bevakning av damidrott
Hans C. Schmidt, professor i kommunikation, är en av de som undersökt representationen av kön i sportrapportering. Han har utfört en studie som undersöker hur damidrottens utrymme i media har förändrats samt hur kvinnliga idrottare porträtteras under en tidsperiod på 30 år. Schmidt har fokuserat på sportartiklar publicerade i The New York Times från 1984 till 2013 (Schmidt 2016, s. 275).
Resultatet av Schmidts undersökning, sett till alla 30 år tillsammans, visade att 86,7 procent av artiklarna handlade om manliga idrottare medan 5,2 procent handlade om kvinnliga idrottare (Schmidt 2016, s. 280-281). Trots att rapporteringen om kvinnliga idrottare ökade under några år sjönk den senare återigen och resultatet av studien visar att det har skett en mycket liten förändring i fråga om bevakning av damidrott under dessa 30 år. Under 1984 handlade 2,7 procent av artiklarna om damidrott och 2013 var motsvarande siffra 4,4 procent (Schmidt 2016, s. 282).
Schmidt analyserade också hur mycket utrymme damidrott fick i tidningarna genom att undersöka längden på artiklarna som publicerades. Här visade resultatet att artiklarna om damidrott generellt var kortare med ett lägre antal ord än artiklarna om herridrott. Intressant nog visar studien att artiklar om herridrott ökade i ordantal över tidsspannet medan artiklarna om damidrott visade sig vara statiska med samma genomsnittliga längd (Schmidt 2016, s. 281).
Schmidt diskuterar konsekvenserna av att damidrotten är så gravt underrepresenterad i media som studien visar och kommer fram till att det kan leda till att kvinnor avskräcks att sträva mot en karriär inom elitidrott. Han menar att den ojämställda sportbevakningen sänder signaler om att män är normen inom idrott (Schmidt 2016, s. 292).
By privileging men’s sports and not covering women’s sports in a comparable manner, the efforts of female athletes appear less consequential. This dearth of coverage can serve as a powerful disincentive and may discourage aspiring female athletes from pursuing athletic or sports-related careers. (Schmidt 2016, s. 275)
Samtidigt betonar Schmidt att förändring är möjlig. Här menar han att det första steget mot en mer jämställd sportbevakning borde vara att integrera fler kvinnliga journalister inom sportjournalistiken.
Han menar att mer jämlikt könsfördelade redaktioner förmodligen skulle leda till att damidrott bevakas i högre utsträckning. För att göra detta möjligt menar han att integrationen måste ske redan på högskolenivå där undervisningen borde uppmuntra kvinnor att inrikta sig på sportjournalistik samt medvetandegöra vikten av att rapportera jämställt (Schmidt 2016, s. 292-293).
Jämförelsen mellan Schmidts och vårt resultat är intressant för att undersöka likheter och skillnader.
Det går således till exempel att peka på skillnader mellan amerikansk och svensk sportbevakning.
Även Schmidts resonemang om konsekvenser av bristande rapportering om damidrott samt hans idéer om hur förändring kan ske är av relevans för undersökningens analysdel.
5.2 Global Media Monitoring Project 2015
Den globala undersökningen Global Media Monitoring Project (GMMP) har vart femte år sedan 1995 undersökt könsrepresentationen bland världens medier. Initiativet för undersökningen kommer från en internationell konferens i Bangkok 1994 där den internationella civilsamhällesorganisationen World Association for Christian Communication (WACC) och MediaWatch - Canada ansvarade för att organisera den nya forskningen. Målet med GMMP är att kartlägga kvinnors representation och skildring i världens nyhetsmedier, utveckla ett gräsrotsforskningsinstrument, bygga solidaritet mellan kön och kommunikationsgrupper världen över, skapa mediemedvetenhet och utveckla
mediaövervakningsfärdigheter på internationell nivå (Who Makes the News u.å.). Sverige deltog i studien för första gången år 2000 (Edström & Jacobsson 2015, s. 8).
År 2015 deltog 114 länder genom att på frivillig basis med en gemensam metod granska press, radio, webb- och TV-nyheter under en dag. Sammanställningen från undersökningen 2015 visar att andelen kvinnor i det globala nyhetsflödet är 24 procent (Edström & Jacobsson 2015, s. 7–8). Syftet med GMMP är att ge ett globalt resultat därför är resultaten från de enskilda länderna inte lika omfattande utan sitt globala sammanhang eller kompletterande forskning (Edström & Jacobsson 2015, s. 20).
I den svenska rapporten från 2015, skriven av medieforskaren Maria Edström och journalisten Josefine Jacobsson, visar Sveriges resultat en könsfördelning på 69 och 31 procent, där män är det dominerande könet i nyhetsflödet. Det är samma resultat som Sverige hade 15 år innan, år 2000.
Pressen på nyhetsmedierna är stor när den kvinnliga representationen i samhällets olika sektorer ökar och att vikten av jämställdhet fortsätter vara en aktiv fråga i debatten. Edström och Jacobsson menar då att det inte längre finns några ursäkter för att inte göra jämställda nyheter (2015, s. 22-23).
Jämfört med resten av världen är de nordiska länderna och specifikt Sverige marginellt bättre på att låta kvinnor komma till tals i nyheterna (Edström & Jacobsson 2015, s. 23). I undersökningen var
Sverige det enda landet i Norden där andelen kvinnor i nyheterna översteg 30 procent, men endast till 31 procent (Edström & Jacobsson 2015, s. 39). I det globala resultatet är kategorin ‘kändisar, kultur och sport’ mansdominerad med en fördelning på 77 och 23 procent. Faktum är att ingen av de olika kategorierna överstiger 40 procent i andel kvinnor som enligt författarna är en “vedertagen definition av jämställdhet” (Edström & Jacobsson 2015, s. 28).
I Sveriges presentation av resultatet skriver Edström och Jacobsson hur nyhetsflödet såg ut den dagen undersökningen tog plats. Forskarna går även in på hur de undersökta medierna kommenterade resultatet och hur de jobbar med jämställdhet i nyheterna, däribland SVT och TV4. SVT lägger mycket fokus på deras nya policy Sverigespegling och likabehandling som utgav grunden till deras jämställdhetsplan som företaget började med 2016. Planen handlar bland annat om representation utifrån genus och etnicitet bland medarbetarna samt fler initiativ från SVT:s lokala redaktioner gällande mätning av mångfald och jämlikhet i nyheterna (Edström & Jacobsson 2015, s. 53). TV4 gjorde 2015 en storsatsning på svensk damfotboll och sände alla årets matcher från Damallsvenskan på TV4 Play. De blev då den första kanalen i världen att visa samtliga matcher från en damliga i fotboll. Deras pressansvariga sa då att de ständigt strävar efter en jämn könsfördelning i deras utbud och att det är något som är kommersiellt viktigt för kanalen eftersom tittarna förväntar sig att de ska spegla samhället i stort (Edström & Jacobsson 2015, s. 58).
Genom att delta i GMMP:s studie visar det svenska resultatet för fjärde gången att nyheter fortsätter domineras av män och kvinnors deltagande är en stor bristvara. Att männen får större utrymme än kvinnor tillåter männen att vara individer i den stora majoriteten medan kvinnor osynliggörs och riskerar att bli representanter för kvinnor som en minoritet (Edström & Jacobsson 2015, s. 40).
GMMP:s resultat från 2015 är relevant för vår studie eftersom det ger en tidigare historik och en global uppfattning om könsfördelningen i världens nyhetsflöde. I uppsatsen kommer även det svenska resultatet från 2015 fungera som en tydlig jämförelsepunkt med det resultat vi kommer fram till i vår studie.
5.3 Fotbollens hegemoniska maskulinitet
Jesper Fundberg är etnolog och har studerat hur fotboll som lagidrott bidrar till att bevara rådande genusstrukturer och till att skapa en manlig självförståelse. I en studie från 2003 har Fundberg har observerat vardagen runt ett pojklag (Fundberg 2003). Huvudbegreppet i hans studie är hegemonisk maskulinitet som kan förstås som “den maskulinitet som innehar den privilegierade positionen i ett mönster av genusrelationer.” (Fundberg 2003, s. 25). Studien visar på hur maskuliniteter kan förstås utifrån ett maktperspektiv både mellan och inom olika kön. Till exempel beskriver han hur
maktordningen inte bara syns i att damidrott får mindre pengar och resurser utan också hur det bortom den materiella maktordningen finns en kulturell maktordning (Fundberg 2003, s. 25).
Fundberg drar slutsatsen att pojkarna finner sin maskulinitet i vad de inte uppfattar sig tillhöra.
Framför allt skämtas det om kvinnor och kvinnlighet, manlig homosexualitet och invandrare.
‘Bögen’, ‘kärringen’ och ‘invandraren’ visade sig vara de mest förekommande skällsorden bland pojkarna. Ständigt pågår en maktkamp mellan pojkarna, och inte bara om vem som är mest maskulin utan om vilka former av maskulinitet som är normerande och vilka som underordnas (Fundberg 2003, s. 194). Fotbollen, men även hela sportens, könsordning synliggörs när kvinnorna intar planen. De befinner sig på männens revir, på ‘fel’ plats och görs av pojkarna till sexuella varelser som inte attraherar dem och tillskrivs därmed homosexualitet som för att förklara kvinnornas brist på femininitet (Fundberg 2003, s. 175).
Han drar slutsatsen om att pojkfotboll präglas av en kultur för reproduktion av “en genusordning mellan könen där män överordnas kvinnor.” Även andra normer reproduceras såsom
heteronormativitet och underordning av etniska minoriteter (Fundberg 2003, s. 196).
Flera delar av Fundbergs studie är intressanta för vår studie. Visserligen handlar den i huvudsak om hur män formar sin maskulinitet inom idrotten, men hur Fundberg förklarar att kvinnor underordnas och sätts åt sidan för männens maskulinitet är relevant för oss att använda. Att kvinnor tillskrivs homosexualitet tyder på att inte alla kvinnor får plats inom sporten. Ett rum med en norm har designats för kvinnorna och utrymmet är begränsat (Fundberg 2003, s. 175).
Fundberg har många viktiga inlägg i hur synen på maskulinitet och femininitet påverkar bilden av idrott. Paralleller kan dras till Hirdmans genussystem (Hirdman 1988, se avsnitt 5.2), genuskontraktet hon talar om ramar in hur mänskligheten ser på vad som är kvinnligt och manligt och hur normer skapas därefter. Fundberg skapar en bild av hur den maskulina normen inom sporten begränsar kvinnans plats och rättighet att utöva idrott på lika villkor som mannen (Fundberg 2003).
5.4 Femininitet och maskulinitet inom idrott
Helena Tolvhed är idrottshistoriker och genusforskare. 2015 publicerade hon boken På damsidan, Femininitet, motstånd och makt i svensk idrott 1920-1990 som undersöker idrottens historia av att vara mansdominerad och maskulin samt kvinnokroppens och femininitetens kamp på arenan. Boken går igenom den kvinnliga idrottshistorien i Sverige, hur kvinnor gick från att vara förbjudna att delta till att så småningom börja accepteras som idrottare.
Tolvhed fokuserar genomgående på genusnormer inom sport. “I denna bok tar jag min utgångspunkt i detta historiskt tillkomna spänningsförhållande mellan å ena sidan idrott och å andra sidan
kvinnokroppar och femininitet.” (Tolvhed 2015, s. 12). Hon undersöker vad genusnormerna fått för konsekvenser för svensk sport. Länge ansågs kvinnors kroppar inte vara byggda för idrottande, det ansågs kunna orsaka ett “förmanligande” (Tolvhed 2015, s. 16). En del idrotter kunde dock accepteras
som feminina, som till exempel gymnastik, på grund av att det förstärkte kvinnokroppens naturliga mjukhet och smidighet (Tolvhed 2015, s. 40).
I uppsatsen används Tolvheds analys av femininitet kopplat till sport. Det kan ses som en möjlig förklaring till varför en del idrotter bevakas mer på damsidan än andra, eftersom synen på att kvinnor inte är lämpade att utöva dessa har format idrottstraditionen.
5.5 Studentuppsatser
(O)jämställd rapportering i allmänhetens tjänst?: En kvantitativ innehållsanalys av rapporteringen i SVT:s Sportspegeln och Yles Sportrutan
Uppsatsen, skriven av Viktor Runsten och Bille Sirén på Södertörns högskola 2018, jämför
könsfördelningen i sportrapporteringen mellan svenska SVT och finska Yle. Uppsatsen ställer frågor om hur mycket utrymme som ges åt herr- respektive damidrott och vilka sportgrenar som prioriteras.
De kommer fram till att SVT har en högre andel bevakning av damidrott än Yle men att det inom båda bolagen är en övervikt av herridrott i sportbevakningen (Runsten & Sirén 2018).
Uppsatsen bygger både på en kvantitativ innehållsanalys och kvalitativa intervjuer. Den är intressant och användbar i vårt arbete då flera likheter finns mellan uppsatserna, huvudsakligen i valen av metod och material.
Hur skiljer sig nyhetsvärderingen mellan sportnyheterna på SVT och TV4?
Uppsatsen, skriven av August Bergstrand och Sebastian Nilsson på Göteborgs Universitet 2020, undersöker skillnader i sportrapporteringen mellan TV4 och SVT år 2018. Skillnaderna undersöks utifrån olika faktorer bland annat könsfördelning och vilka idrotter som får utrymme i bevakningen.
Huvudfokus i uppsatsen ligger i att förstå hur kommersialisering påverkar innehållet. De undersöker samma program som vår uppsats, det vill säga Sportnytt och Sporten. Resultatet visar att 26 procent av Sportnytts inslag handlade om damidrott medan motsvarande siffra från Sporten var 19 procent (Bergstrand & Nilsson 2020). I jämförelse med vår studie fokuserar uppsatsen av Bergstrand och Nilsson på det kommersiella perspektivet och hur kanalernas nyhetsurval och nyhetsvärdering skiljer sig. De undersöker därmed inte lika genomgående hur bevakningen av herr- och damidrott skiljer sig och analyserar inte heller sitt resultat utifrån olika genusperspektiv.
Likheterna mellan denna uppsats och vår ligger huvudsakligen i teorikopplingen, båda uppsatserna undersöker kommersialiseringens påverkan på innehållet i sportnyheter.
6. Teoretisk ram
I följande avsnitt presenteras undersökningens teoretiska ram, dessa är kommersialisering, Hirdmans genussystem och tokenism.
6.1 Sportens kommersialisering & medialisering
Begreppet kommersialisering syftar på att medier anpassar organisation, innehåll och utbud för att locka en större publik och fler annonsörer. Teorier kring kommersialisering och marknadsanpassning av utbud och innehåll grundar sig i konkurrensen mellan icke vinstdrivande public service medier och kommersiella etermedier som drivs med vinstkrav. Med stor publik och många annonsörer kommer mer pengar, intäkter och vinster (Håkansson 2019, s. 352–353).
Tv-mediet är något som står ut i frågan om medialisering och kommersialisering av sport. Under de senaste 50 åren har tv haft stort inflytande på sporten, framför allt gällande ekonomi och kultur (Frandsen 2014, s. 525). Termen “sports/media complex” togs fram för att förstå medias två relationer till sport. Den första, den kulturella upplevelsen, syftar till de flesta privatpersoners beroende av media för att ta del av sport, speciellt via tv-mediet. Den andra, det finansiella perspektivet, beskriver hur många idrotter och klubbar som inte än tagit sig till elitnivå är i stort behov av pengar och synlighet i medierna (Jhally 1989, se Fransen 2014, s. 527).
Relationen mellan sporten och medierna är byggd på de båda parternas beroende av varandra. Sporten behöver medierna för synlighet och möjligheten att generera vinst av sitt arbete. Medierna och tv i synnerhet tjänar på innehållet, de kommersiella intressena som drar till sig publik och betalande annonsörer (Frandsen 2014, s. 527). Media har under historien varit en bidragande faktor för att legitimera sport som en kulturell institution. Även om sporten har en legitimerad position i samhället är den fortfarande beroende av media och tv av samma anledningar som innan (Frandsen 2014, s.
532).
På den svenska TV-marknaden har den ökande konkurrensen med de kommersiella kanalerna ändrat förutsättningarna för SVT:s programverksamhet. Konkurrensen har varit extra tydlig i förhandlingen om rättigheterna till de större sportevenemangen som OS och fotbolls-VM. Rättigheterna för olika evenemang har blivit en konkurrensfaktor och bidragit till en ny marknad som ökat priserna där också multinationella bolag börjat handla med nationella sporträttigheter. På den hårda marknaden har skattefinansierade SVT haft svårt att möta vad de kommersiella medierna kan betala, speciellt gällande de stora sportevenemangen. Om SVT inte längre har råd att visa större, nationella sportevenemang faller public service idéen (Weibull, Wadbring & Ohlsson 2018, s. 162).
Den generella uppfattningen inom sportvärlden är att damidrott är underrepresenterat i media.
Raymond Boyle, professor i kommunikation, menar att det finns en uppfattning om att orsaken till detta är att damidrott inte är lika populärt som herridrott och att det i sin tur legitimerar att damidrott inte får lika stort utrymme. De redaktionella besluten om den ojämna könsfördelningen argumenteras som en konsekvens av det bristande tittarintresset. Detta menar Boyle är extra intressant eftersom de
flesta redaktörer inte har tillräckligt bra kontakt med sina läsare och tittare för att göra den bedömningen (Boyle 2006, s. 144).
Underrepresenterad damidrott blir en intressant och komplex fråga inom sportens kommersialisering.
Tv-medierna är styrda av tittarsiffror som i kommersiella sammanhang genererar annonsörer och intäkter. Damidrott är, som herridrott, i behov av exponering i tv och annan media för att generera sponsorer och ekonomiska resurser som är en förutsättning för framtidens idrottsutövande. Om damidrott inte sägs dra in lika många tittare som herridrott bortprioriteras de för att tillfredsställa kommersiella behov och intressen.
Teori om kommersialisering i sporten kan i undersökningens sammanhang hjälpa oss förstå och analysera resultatet att damidrott är underrepresenterat i medierna.
6.2 Hirdmans teori om genussystemet
Yvonne Hirdman är professor i historia, 1988 skrev hon för första gången om vad hon kallade för genussystemet (Hirdman 1988). Hon lanserade därmed begreppet genus, översatt från engelskans
‘gender’, i det svenska språket (UR 2004).
Genussystemet som Hirdman utformat bygger på två logiker:
1. Dikotomin mellan kvinna och man. Isärhållandets princip som säger att manligt och kvinnligt inte bör blandas.
2. Hierarkin där mannen är norm. Han utgör normen för vad som är mänskligt, normalt och allmängiltigt.
Hirdman menar att dikotomin skapar hierarkin, det är isärhållandet av könen som gör mannen till norm. Det går inte att dela upp könen utan att ge det ena övertaget över det andra (Hirdman 1988, s.
51). Hirdman menar att detta grundar sig i ett naturligt meningsskapande som bygger på att människor söker gemenskap genom till exempel sysselsättningar och platser. Hon delar här in könen i sort 1 och sort 2. Meningsskapandet innebär ett maktskapande när sort 1 legitimeras genom isärhållandet från sort 2 (Hirdman 1988, s. 52).
Och det innehåller, nästan ödesbundet, det som Simone de Beauvoir så flagrant framhöll: man kan inte vara en A utan att förtrycka en B. (Hirdman 1988, s. 52)
Genom ett så kallat genuskontrakt aktualiseras vad som är kvinnligt och vad som är manligt. Detta osynliga kontrakt är vad som skapar reglerna för hur könen agerar mot och med varandra och som i sin tur gör mannen till normen. Kontraktet bygger på att mannen är definierande och kvinnan
definierad. Genuskontraktet föreställer sig Hirdman är ett osynligt avtal med konkreta föreställningar om hur könen ska agera mot varandra i arbetet, kärleken, i yttre attribut och så vidare (Hirdman 1988, s. 54). Det skulle vara möjligt att applicera idén om genuskontraktet på sport. Vi kan utifrån Hirdmans
teori anta att det även bland idrottare och åskådare finns föreställningar om vad som är manlig och vad som är kvinnlig idrott. Huruvida vissa idrotter, som enligt hypotesen blir normativa på grund av att de anses vara manliga blir intressant att undersöka i uppsatsens resultat- och analysdel.
Hirdman skriver att genussystemet går att applicera i alla forskningssammanhang genom att undersöka hur de isärhållande logikerna ser ut inom ett specifikt område.
Ty den frågan är möjlig att bryta ner, i mindre och mindre detaljer, och applicera överallt, i alla forskningssammanhang, inom kvinnoforskningens alla områden. Hur ser de isärhållande logikerna ut inom det eller det området? Hur har isärhållandets logiker legitimerats? Vilka sociala, ekonomiska, kulturella och psykologiska faktorer är det som har underlättat isärhållandet? Vilka har varit behjälpliga i isärhållandets alla praktiker? Och hur har den manliga normens princip (lag, logik) stått i förhållande till isärhållningen? (Hirdman 1988, s.
52)
I vår forskning blir Hirdmans hypotes om att dikotomin skapar hierarkin särskilt intressant. Sport bygger på dikotomi av könen i isärhållandet av dam- och herridrott. Ur dikotomin uppstår hierarkin där mannen sedan länge varit norm inom idrotten. Varför herridrott är överrepresenterad i
sportbevakningen, som tidigare forskning (Schmidt 2016, Enbom & Carlsson 2019, s. 204) visar, hoppas vi kunna förklara med hjälp av Hirdmans genussystem.
6.3 Tokenism
Teorin om tokenism syftar på när grupper innehåller en majoritet av en sorts människor, andra människor i gruppen blir till en minoritet och fungerar som tokens eller symboler för att de ofta behandlas som representanter för sin så kallade kategori (Kanter 1977, s. 965-966).
Sociologen Rosabeth Moss Kanter menar att ur ett jämställdhetsperspektiv kan tokenism ses genom att kvinnor ofta får rollen som tokens i en manligt dominerad grupp. Kvinnor fungerar då mer som symboler för sitt kön än för deras personliga attribut. I traditionellt manliga yrken blir kvinnliga anställda viktiga för representationen av sitt kön men prioriteras inte som jämlik gentemot mannen gällande arbetet (Kanter 1977, s. 968).
Furthermore, because tokens are by definition alone or virtually alone, they are in the position of representing their ascribed category to the group, whether they choose to do so or not.
They can never be just another member while their category is so rare; they will always be a hyphenated member, as in "woman- engineer" or "male-nurse" or "black-physican". (Kanter 1977, s. 968)
I uppsatsens sammanhang går detta att koppla till medias användning av begrepp och namn som Damallsvenskan, Dam-VM i fotboll och SDHL. Medan begrepp och namn kopplat till herridrott är
Allsvenskan, fotbolls-VM och SHL. Inget av de sistnämnda namnen definierar könet på idrottarna som deltar. Definitionerna kring damidrott menar indirekt att herridrott är normen och damidrott det avvikande. Kanter menar att begrepp som definierar personens avvikande från normen synliggör deras utanförskap från den större majoriteten (Kanter 1977, s. 968).
Enligt Kanter sker fördelningen tokens och dominanta när gruppen inte har en jämnare fördelning än 15-85. Den större gruppen av samma sorts människor är då de dominanta och den mindre blir symboler för det som gör de avvikande från de dominanta. Om gruppens fördelning istället är runt 65-35 blir de dominanta istället majoritet och tokens minoritet. Personer som är en del av minoriteten skiljer sig från tokens eftersom de har större potential att tillsammans kunna påverka den stora gruppen. När gruppen är mellan 60-40 och 50-50 blir fördelningen balanserad och förutsättningarna för jämställdhet blir bättre (Kanter 1993, s. 208-209).
Kritiken som har förts fram handlar om att Kanter menas ha för starkt fokus på hur siffrorna ser ut i förhållande till representation och att teorin därmed är förenklad i hur den tar hänsyn till
samhällsstrukturer. Lynn Zimmer, professor i sociologi, anser att det inte finns något som säger att om antalet kvinnor i en grupp ökar kommer det förbättra deras förutsättningar. Hon menar att tokens (speciellt kvinnor) kan uppleva orättvis behandling på grund av uppfattningen om gruppens sociala underlägsenhet och inte på grund av deras låga numeriska representation. Forskning om grupper med manliga tokens har visat att en låg numerisk representation inte spelat lika stor roll i en kvinnligt dominerad grupp (Zimmer 1988, s. 69).
I undersökningens sammanhang kan tokenism utveckla diskussionen om hur tiden fördelas mellan dam- och herridrott i sportbevakningen. I fråga om könsfördelningen i sportnyheternas bevakning på de två kanalerna kan tokenism komma att definiera minoriteter och majoriteter och hur de
grupperingarna påverkar förutsättningarna för utrymme i nyheterna.
7. Metod, material & urval
För att besvara undersökningens frågeställningar har två metoder tillämpats, en kvantitativ
innehållsanalys samt kvalitativa intervjuer. Kvantitativ innehållsanalys har tillämpats för att besvara de två första frågeställningarna:
1. Skiljer sig könsfördelningen i sportrapporteringen hos ett vinstdrivande bolag från ett icke- vinstdrivande mediebolag, i så fall i vilken utsträckning?
2. Vilka idrotter, i förhållande till könsfördelning, rapporteras om i de två kanalerna, samt hur mycket bevakas internationell idrott i förhållande till nationell?
Kvalitativa intervjuer har tillämpats för att besvara den tredje frågeställningen:
3. Arbetar redaktionerna aktivt med jämställd sportbevakning, isåfall hur?
7.1 Material & urval
Vi undersökte TV4:s sändningar av Sporten samt SVT:s sändningar av Sportnytt varje onsdag under året 2019, med undantag för årets sista vecka, totalt 51 sändningar från respektive kanal. Orsaken till att vi valde att analysera året 2019 var att vi ville ha ett så aktuellt men neutralt resultat som möjligt.
Det senaste året, 2020, har nyheterna präglats starkt av den pågående Covid 19-pandemin och många sportevenemang har blivit inställda eller uppskjutna. För att få ett mer representativt resultat valde vi att analysera år 2019. Sändningarna av Sporten tog vi del av via TV4 Play medan sändningarna av Sportnytt hämtades från arkivet Svensk Mediedatabas (SMDB) via Kungliga biblioteket. De kvalitativa intervjuerna gjordes med Erik Westberg, sportchef på TV4 och Åsa Edlund Jönsson, sportchef på SVT.
Sändningarna av Sporten var nästan alla uteslutande nio minuter långa, Sportnytt sändningarna var femton minuter långa. I de fall sändningstiden varierade eller uteblev analyserades istället
nästkommande program. Orsaken till att vi valde att analysera en sändning per vecka är att vi ville undvika ett säsongsbaserat resultat. Vi antog till exempel att bevakningen av skidsport skulle öka under vinterhalvåret på samma sätt som bevakningen av damfotboll skulle öka under sommaren när fotbolls-VM utspelar sig och därmed påverka resultatet.
Sammanlagt består resultatet av 51 sändningar, 460 inslag och cirka 473 minuter från TV4 samt 51 sändningar, 549 inslag och cirka 699 minuter från SVT. På grund av att undersökningen innehåller nästan 100 fler inslag från SVT än TV4 presenteras resultatet i procentandelar.
7.2 Kvantitativ innehållsanalys
Den kvantitativa innehållsanalysens främsta styrka är att den kan ge svar på hur förekomsten av olika innehållsliga kategorier i ett material ser ut. Bland annat används metoden ofta för att undersöka frekvens och utrymme (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 198) vilket är vad studien huvudsakligen ämnar undersöka i form av hur ofta respektive program rapporterar om damidrott i förhållande till herridrott samt hur mycket utrymme respektive idrott får.
Innehållsanalysen utfördes med hjälp av sju variabler. En fullständig kodbok bifogas i slutet av uppsatsen (se Bilaga 1), nedan följer en kortare beskrivning av respektive variabel.
1. Artikel ID, publiceringskanal, publiceringsdatum - Dessa variabler används för att identifiera respektive inslag.
2. Könsrepresentation - För att ta reda på hur stor del av rapporteringen som handlar om dam- respektive herridrott har denna variabel använts. Eftersom en del av inslagen handlade om både dam- och herridrott har ett variabelvärde för båda könen lagts till. I de fall det var oklart hur ett inslag skulle kategoriseras användes principen “Vem är huvudperson i inslaget.” Till
exempel som i ett inslag om en manlig tränare för ett kvinnligt fotbollslag. Det inslaget kodades som herridrott eftersom vinkeln på inslaget var att rapportera om den manliga tränare, det vill säga, det var han som var inslagets huvudperson.
3. Idrotter - Vi ville ta reda på om det fanns en del idrotter som rapporterades mer om än andra, för att på så vis undersöka mönster i damrapporteringen. Därför kodades varje inslag utefter vilken idrott det handlade om. En del idrotter slogs ihop till samma variabelvärde, som till exempel i fallen med skidsport och ridsport som båda innefattade flera olika grenar. Detta gjordes för att underlätta avläsningen av kodningen och kunna skapa mer representativ statistik.
4. Utrymme - Den största andelen av tidigare forskning som gjorts på ämnet har fokuserat på antal artiklar eller antal inslag. För att ge vår studie mer djup valde vi att även undersöka längden på inslagen, för att på så vis också ge en mer adekvat bild av hur mycket utrymme dam- respektive herridrott får i media.
5. Internationell/nationellt - Vi undersökte även i vilken utsträckning kanalerna rapporterar om internationell respektive nationell dam- och herridrott . Ett inslag som enbart handlade om internationell idrott som till exempel Champions League eller US Open kodades som internationell. Om vinkeln på inslaget var att rapportera om en svensk idrottare i ett internationellt sammanhang kategoriserades det som nationellt.
7.3 Kvalitativa intervjuer
För att besvara den tredje frågeställningen har intervjuer med sportcheferna från respektive
mediebolag genomförts. Kvalitativa intervjuer öppnar upp för svar som är oväntade och ger möjlighet till uppföljning på korta svar (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017, s. 261).
Medan kvantitativ innehållsanalys som metod möjliggör svar gällande till exempel frekvens och utrymme kan den inte svara på sociala företeelser, det vill säga orsakerna till varför siffrorna ser ut som de gör (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017, s. 198). Syftet med att använda intervjuer var därmed att komplettera innehållsanalysen med kanalernas egna svar angående undersökningens resultat. Intervjufrågorna formulerades därför med syfte att studera hur
redaktionerna arbetar med jämställdhet och hur de tänker kring ansvar och makt i fråga om bevakning av damidrott.
Det finns olika tillvägagångssätt för att utföra kvalitativa intervjuer. Vi har använt oss av vad Metodpraktikan kallar för “Område 2. När vi vill veta hur människor själva uppfattar sin värld”.
Denna metod används för att förstå världen som intervjupersonerna gör (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017, s. 262). Eftersom innehållsanalysen ger oss svar på hur jämställdheten ser ut i siffror vill vi förstå hur mediebolagen motiverar dem. Vi har också använt oss
av vad Metodpraktikan kallar för “Område 5. Som komplement till annan forskning” för att komplettera resultatet av innehållsanalysen (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017, s. 266). Eftersom intervjuerna med sportcheferna ägde rum efter att innehållsanalysen var utförd kunde vi formulera frågor utifrån det resultat vi fått ut. Utöver de frågorna vi tagit fram om hur de utifrån sin yrkesroll ser på jämställd sportbevakning, kanalens ansvar och makt samt självbild formulerade vi också frågor där de fick kommentera resultatet från innehållsanalysen.
Kontakten med sportcheferna började med att vi ringde till de pressansvariga på SVT och TV4 för att på så sätt få kontaktuppgifter till Edlund Jönsson och Westberg. Därefter kontaktade vi de två
sportcheferna via e-post där vi detaljerat beskrev vårt syfte, vad vår undersökning handlar om och en förfrågan om de skulle vilja delta. De båda svarade ja och kontakten fortsatte med att vi bestämde passande intervjutillfällen. Intervjuerna har genomförts via Teams. Om den rådande situationen med Coronaviruset hade sett annorlunda ut hade intervjuerna gjorts i fysiskt format men med hänsyn till pandemin utfördes de digitalt. Enligt GDPR har intervjuerna godkänts via en samtyckesblankett (se bilaga 3). Deltagarna har därmed samtyckt till att namn och åsikter utifrån deras yrkesroll presenteras i uppsatsen. Uppsatsen följer Södertörns högskolas riktlinjer för GDPR i uppsatsarbeten (Södertörns högskola, 2020).
Vi använde oss av semistrukturerade intervjuer vilket rekommenderas i kvalitativa studier. En
semistrukturerad intervju har en styrande tematisk organisering med tidigare utformade intervjufrågor som är tydliga och specificerade. Intervjustrukturen kräver att intervjuaren lyssnar på svaren för att sedan kunna ställa relevanta följdfrågor (Ekström & Larsson 2019, s. 115). Vi ville vara flexibla inför intervjupersonens svar samtidigt som vi utgick från konkreta frågor och då var en semistrukturerad intervju det bästa alternativet. Utifrån den semistrukturerade formen tog vi fram intervjufrågor som utgår från kanalernas jämställdhetsarbete, deras syn på ansvar och makt i sportrapporteringen samt hur deras egen bild av hur jämställd kanalens rapportering är. Som den semistrukturerade
intervjuformen tillåter varierar frågorna något i formulering mellan de olika intervjuerna men är i sin helhet av samma karaktär (se bilaga 2).
1. Jämställdhetsarbete - Den första delen av intervjun fokuserade på att undersöka hur redaktionerna arbetar med jämställdhet i sportbevakningen. Vi ställde frågor om hur jämställdhetsarbetet har utvecklats de senaste åren, vilka problem de stöter på samt hur de jobbar med jämställdhet i form av könsfördelning i inslagen. Vi frågade även om hur diskursen kring genus ser ut i sändningarna, till exempel om könade ord används för idrottsevenemang, såsom Dam-VM.
2. Ansvar & makt - Vidare ställde vi frågor med syfte att förstå om redaktionerna tycker att de har ett ansvar att rapportera jämställt samt om de tror att de har makten att öka intresset för damidrott genom att rapportera mer om det. Intervjufrågorna inom denna kategori var särskilt
intressanta i jämförelsen av kanalerna eftersom SVT har ett uttalat ansvar att rapportera på uppdrag av medborgarna medan TV4 styrs av kommersiella intressen.
3. Självbild - För att slutligen förstå kanalernas egen bild av hur jämställda de är ställde vi frågor om huruvida vårt resultat stämmer överens med deras egna eventuella undersökningar och varför resultatet ser ut som det gör. Vi ställde också frågor om vilka jämställdhetsmål de har samt om och när de tror att de kommer uppnå dessa.
Intervjuerna var cirka trettio minuter långa och spelades in med hjälp av en mobiltelefon.
Inspelningarna transkriberades ordagrant och raderades därefter från telefonen. Utifrån
transkriptionerna analyserade vi intervjuerna utifrån uppsatsens tredje frågeställning. Vi sökte svar på hur redaktionerna arbetar med jämställd sportbevakning. Vi jämförde även svaren från intervjuerna med resultatet från den kvantitativa innehållsanalysen, för att undersöka mönster och svar på varför det kvantitativa resultatet ser ut som det gör. Det var dels intressant att undersöka svar på det
kvantitativa resultatet i sportchefernas mening, men också att upptäcka hur resultatet i en del fall inte stämde överens med vad sportcheferna uttryckte.
7.4 Metoddiskussion 7.4.1 Reliabilitet
För att stärka metodens reliabilitet och därmed stärka studiens objektivitet utfördes tre
interkodarreliabilitetstester. Eftersom vi i det här fallet var två personer som utförde kodningen var det av vikt att se till att den var objektiv och inte beroende av vem som utförde den. Att testa metodens reliabilitet är även viktigt för att studien ska kunna upprepas med samma resultat av andra oberoende personer (Karlsson & Johansson 2019).
I det första testet kodades sju sändningar av Sporten av oss bägge, det vill säga 13 procent av de totala sändningarna av Sporten. Detta för att testa om kodningen skulle utföras och tolkas på samma sätt av oss båda. Resultatet av det första testet visade att vi hade kodat olika i 39 procent av fallen, det vill säga mer än 10 procent och alltså inte tillräckligt för att styrka metodens reliabilitet (Karlsson &
Johansson 2019). Den variabel som vi oftast tolkade olika var 6) Utrymme, det vill säga hur långa inslagen var. För att underlätta kodningen av denna variabel ändrades variabelvärdena till att bestå utav 30 sekunders intervaller.
Efter att ha kodat samma sju sändningar en gång till visade resultatet på stärkt reliabilitet med 14 procent felaktighet men alltså fortfarande mer än 10 procent avvikning. För att stärka reliabiliteten ytterligare omformulerade vi kodinstruktionerna så att dessa blev tydligare för oss att tolka.
Exempelvis förtydligade vi när mätningen av tiden skulle börja; när programledaren började prata, samt när mätningen skulle sluta; när programledaren sa sista ordet. Det visade sig ge resultat och det tredje testet gav oss rätt i 98,7 procent av fallen.
Figur 3 Resultat på reliabilitetstest Test 1 20 fel 39,22 % Test 2 7 fel 13,71 % Test 3 1 fel 1,96 %
Kommentar: Tabellen visar resultatet från de reliabilitetstest som utfördes.
7.4.2 Validitet
Validitet är ett av de mest centrala problemen för den empiriska samhällsforskningen. Validiteten ökar ju närmare avståndet är mellan de teoretiska definitionerna och de operationella indikatorerna
(Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud 2017, s. 60). För att garantera att
undersökningen bibehåller sin validitet har variablerna i kodboken samt intervjufrågorna utformats i relation till vad uppsatsen ämnar undersöka. Variabler är bland annat könsfördelning, utrymme och idrotter. Vanligtvis definieras begreppet validitet utifrån följande beskrivningar: “1) överensstämmelse mellan teoretisk definition och operationell indikator; 2) frånvaro av systematiska fel; 3) att vi mäter det vi påstår att vi mäter.” (Esaiasson, Gilljam, Oscarsson, Towns & Wängnerud, 2017, s. 58). Genom att säkerställa att variablerna och intervjufrågorna stämmer överens med undersökningens syfte och frågeställningar ser vi till att vi mäter det vi påstår att vi mäter.
Vi är medvetna om att metoden som valts för undersökningen har lagt grunden för vilka resultat som kunnat utläsas. Innehållsanalysen bygger på en stickprovsmetod, en sändning i veckan under ett år har analyserats. Om undersökningen hade genomförts med en annan metod hade ett annat resultat varit möjligt.
7.4.3 Etiska avvägningar
Vi har valt att utforma variabelvärdena utifrån två binära kön, “herridrott” som innefattar manliga idrottare och “damidrott” som innefattar kvinnliga idrottare. Samt ett tredje variabelvärde som innefattar inslag som rapporterar om både kvinnliga och manliga idrottare, detta kallar vi för “mix”.
Trots det är vi medvetna om att genus bör förstås som konstruktionen av sociala kön och att andra könstillhörigheter existerar.
Inom sporten saknas ofta ett genusperspektiv som inkluderar personer som har en annan
könstillhörighet än de normativa, det vill säga kvinna eller man. RFSL skriver i rapporten Trans och idrott: ingen ska lämnas utanför från 2019 att tävlingsidrotten bygger på ett antagande om att det finns två kategorier av människor och att dessa är kvinnor eller män (RFSL 2019, s. 30). Detta leder till att personer med en annan könstillhörighet lämnas utanför och inte accepteras inom idrotten på lika villkor. Det i sin tur rapporterar RFSL leder till att transpersoner i lägre utsträckning utövar idrott vilket resulterar i bland annat psykisk och fysisk ohälsa (RFSL 2019, s. 17). Exkluderandet av transpersoner i sportrapporteringen handlar också om representation. Likt hur denna undersökning
studerar vilka konsekvenser kvinnors mediala representation i sportrapportering får skriver RFSL om hur transpersoners brist på medial exponering leder till upplevelsen av att vara osynliggjord (RFSL 2019, s. 18).
Vår mening med utformningen av variabelvärdena är inte att exkludera personer som inte identifierar sig som kvinna eller man. Därför vill vi belysa att det handlar om metodologi och att en avvägning har gjorts för att på bästa sätt kunna undersöka hur damidrott rapporteras om i förhållande till herridrott. Vi hoppas att framtida forskning och kandidatuppsatser kommer inkludera en bredare syn på genus i relation till sportjournalistik.
En annan etisk avvägning som vi gjort till förmån för undersökningens trovärdighet är att publicera sportchefernas namn i kontexten av vilka åsikter de uttrycker kring jämställdhet i sportrapporteringen.
Orsaken till att vi valt att publicera namnen är att vi upplever att det ökar uppsatsens legitimitet. Vi anser också att det oavsett namnpublicering hade varit relativt uppenbart vilka personerna är, på grund av att de båda besitter den enda positionen som sportchef på respektive kanal. Informanterna har godkänt att deras namn och åsikter publiceras i artikeln, se samtyckesblanketten i slutet av uppsatsen.
7.5 Pilotstudier
Inför undersökningen har vi genomfört två pilotstudier för att testa frågeställningarna och materialet. I dessa undersöktes könsfördelningen i SVT och TV4:s sportrapportering under en tio dagars-period i oktober 2020. Studierna utgick från den här uppsatsens första frågeställning:
1. Skiljer sig könsfördelningen i sportrapporteringen hos ett vinstdrivande bolag från ett icke- vinstdrivande mediebolag, i så fall i vilken utsträckning?.
Vi gjorde en pilotstudie var, där vi båda använde oss utav kvantitativ innehållsanalys och samma material. Däremot använde vi oss av något olika variabler. Den ena studien analyserade, bortsett från könsfördelning och sportgrenar, längden på inslagen medan den andra analyserade internationell och nationell idrott. Båda studiernas resultat landade i att SVT hade en högre andel kvinnlig bevakning än TV4.
Efter att pilotstudierna utförts, och den kvantitativa innehållsanalysen därmed testats, beslutade vi att använda oss av samtliga variabler som ingått i de båda testerna. Då de variabler som skilde sig åt i testerna (längden på inslagen samt internationell och nationell idrott) båda visade sig generera ett intressant resultat inkluderade vi bägge i kodboken. Att mäta längden på inslagen fördjupade förståelsen för hur mycket utrymme damidrott får i sändningarna i relation till herridrott. Att studera hur mycket dam- respektive herridrott visades i en internationell kontra nationell kontext kunde också bidra till att förklara hur genusrepresentation prioriteras inom olika idrotter.
8. Resultat
8.1 Kvantitativ innehållsanalys
I följande avsnitt presenteras resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen.
8.1.1 Könsfördelning i inslagen
Resultatet visar att både SVT och TV4 har en högre andel bevakning av herridrott än damidrott. TV4 har mer ojämn sportrapportering än SVT med fördelningen 68 procent herridrott, 25 procent
damidrott och 7 procent mixad sportrapportering. SVT:s könsfördelning är betydligt jämnare med 39 procent damidrott, 55 procent herridrott och 5 procent mixade kön.
Figur 4.1 Könsfördelning bland inslag på SVT respektive TV4 Kanal Damer Herrar Mix
SVT (n=549) 39% 55% 5%
TV4 (n=460) 25% 68% 7%
Kommentar: Tabellen visar den totala könsfördelningen i 51 sportsändningar från år 2019.
Resultatet visar att bevakning av herridrott förekommer oftare än den om damidrott vilket stämmer överens med tidigare forskning som gjorts. I Schmidts studie av The New York Times
sportrapportering visar resultatet från tidsspannet 2009 till 2013 att 91 procent av artiklarna handlar om herridrott medan artiklarna om damidrott endast får 6 procent av utrymmet. Vår undersökning visar inte lika stora skillnader men herridrott har ett tydligt övertag på båda kanalerna.
I GMMP:s undersökning från 2015 visar Sveriges resultat en könsfördelning på 69 procent män i nyheterna och 31 procent kvinnor (Edström & Jacobsson, s. 22-23). Till skillnad från Schmidts resultat är detta mer representativt för vår undersökning och resultat. I det globala resultatet överstiger ingen kategori av nyheter 40 procent kvinnor och kategorin som innefattar sport och kultur är
mansdominerad med bara 22 procent kvinnor (Edström & Jacobsson, s. 27-28).
Resultaten från de tidigare kandidatuppsatserna från Göteborgs universitet och Södertörns högskola visar också på en manlig dominans i sportnyheterna. Till skillnad från vårt resultat visar deras en 60 till 70 procent manlig dominans i nyhetsflödet. Båda uppsatserna undersöker sportnyheter från 2018 vilket i jämförelse med vårt resultat antyder att sportnyheterna fick en jämnare könsfördelning året efter (Runsten & Sirén 2018, s. 29, Bergstrand & Nilsson 2020, s. 28).
Könsfördelning under året
Figur 5.2 Könsfördelning bland inslag under årets månader, TV4 och SVT
!
Kommentar: Diagrammet visar SVT och TV4:s inslag om dam- och herridrott under 2019:s olika månader.
Notera att sista veckan i december är borttagen. Skalan syftar på procentandelen av det totala resultatet för hela året (TV4 n=460) (SVT n=549).
Vår undersökning visar att det är ytterst sällan antalet inslag om herridrott överstiger inslagen om damidrott. I TV4:s fall så sker det inte någon gång under vår undersökningsperiod. På SVT överstiger antalet inslag om damidrott, antalet inslag om herridrott under sommarmånaderna. Den förmodade orsaken till varför damidrotten får flest inslag under den perioden är att det var VM i fotboll för damer, EM i basket för damer och VM i simning där Sverige har flera framgångsrika kvinnliga simmare.
8.1.2 Idrotter
I följande avsnitt presenteras resultatet av hur mycket olika idrotter inom olika kön bevakas i
kanalerna. Båda kanalerna har en större representation av herridrott i de två mest bevakade idrotterna;
fotboll och ishockey. Här skiljer sig antal inslag om damer markant från antal inslag om herrar, den största skillnaden finns i TV4:s rapportering om ishockey; 8 inslag handlar om damsidan medan 88 handlar om herrsidan.
Figur 6.1 Könsfördelning bland inslagen, de mest förekommande idrotterna Idrott SVT Damer
(n=216) SVT Herrar
(n=303) SVT Mix
(n=29) TV4 Damer
(n=114) TV4 Herrar
(n=315) TV4 Mix
(n=30)
Fotboll 58 92 1 46 107 1
Ishockey 16 55 1 8 88 0
Skidsport 29 29 9 16 11 2
Handboll 21 23 0 17 24 0
Basket 26 11 1 3 4 1
Tennis 15 10 0 1 9 2
Friidrott 11 8 4 5 6 2
Bandy 1 17 0 0 5 0
Cykling 3 9 2 2 3 0
Innebandy 4 9 0 1 0 0
Golf 0 3 0 3 8 1
Kommentar: Tabellen visar SVT och TV4:s könsfördelning bland de mest förekommande idrotterna. De populäraste idrotterna har kategoriserats efter de idrotter som förekommer i fler än 10 totala inslag.
Figur 6.2 Könsfördelning bland inslagen, de minst förekommande idrotterna SVT Damer
(n=216) SVT Herrar
(n=303) SVT Mix
(n=29) TV4 Damer
(n=114) TV4 Herrar
(n=315) TV4 Mix (n=30) Övrig
idrott 33 35 10 11 19 6
Kommentar: Tabellen visar könsfördelningen bland de minst förekommande idrotterna på SVT respektive TV4.
Övrig idrott har kategoriserats efter de idrotter som förekommer i färre än 10 totala inslag.
Resultatet visar att SVT bevakar tre idrotter mer på damsidan än herrsidan; basket, tennis och friidrott.
Två av dessa är individuella idrotter. Den tredje, basket är en lagsport. I basket hölls det ett EM det aktuella året vilket kan vara en av förklaringarna till varför det rapporterats mycket om. Skidsport bevakas lika mycket om på dam- som på herrsidan. Skidsport är även den enda idrott som TV4 rapporterar mer om på damsidan än på herrsidan.
8.1.3 Utrymme
Likt resultatet om den generella könsfördelningen bland de olika kanalernas inslag i sportnyheterna får också män det största utrymmet räknat i tid. I sportsändningarna från SVT bevakades herridrott 53 procent av tiden, damidrott 40 procent och mixad idrott 7 procent. På TV4 bevakades herridrott 69 procent av den analyserade tiden, damidrott 25 procent och mixad idrott 7 procent. På TV4 får därmed inte damidrotten ens hälften av den tid som ges till herridrotten.
Figur 7.1 Könsfördelning efter tid TV4 Figur 7.2 Könsfördelning efter tid SVT Kommentar: Diagrammet visar TV4:s Kommentar: Diagrammet visar SVT:s könsfördelning efter tid i procent (n=473). könsfördelning efter tid i procent (n=699). Vårt resultat skiljer sig från den tidigare kandidatuppsatsen som tittat på könsfördelning utifrån utrymme. Kandidatuppsatsen av Runsten och Sirén från 2018 tittade på public service kanalerna SVT och finska Yle. De kom fram till att nästan 60 procent av sportnyheternas utrymme på SVT bestod av
herridrott och damidrott 22 procent (Runsten & Sirén 2018, s. 30). Även om vi har haft olika tillvägagångssätt och variabler i kodningen kan man utifrån vårt resultat från 2019 anta att SVT:s könsfördelning bland inslagens tid har jämnats ut.
I Schmidts forskning om i vilken utsträckning The New York Times har rapporterat om herridrott respektive damidrott kommer han fram till att artiklar om damidrott var sannolikt kortare och hade färre antal tecken än artiklar om herridrott (Schmidt 2016, s. 281). Resultatet vi kom fram till i vår undersökning stämmer överens med Schmidts. Inslagen om damidrott har varit genomsnittligt kortare än inslagen om herridrott och den totala tiden som har avsatts för damidrott har varit mycket kortare än den tid som avsatts för herridrott, på båda kanalerna
Idrotternas könsfördelning och tid
Hur tiden fördelas bland kön och de olika idrotterna i sportnyheterna är ett ytterligare resultat vi har fått fram. Störst skillnader är det gällande de mest förekommande idrotterna, fotboll och ishockey. På både SVT och TV4 får herrfotbollen och herrishockeyn nästan dubbelt så mycket tid än den som ges till damerna i idrotterna. SVT:s rapportering om fotboll är jämnare med en 41 och 58 procent
fördelning där herrfotbollen utgör majoriteten. TV4:s fördelning efter tid och kön bland ishockeyn är starkt överrepresenterad av herrar med 108 tillägnade minuter medan damerna fick 5,5 minuter.
Figur 8.1 Könsfördelning efter tid bland de mest förekommande idrotterna Idrott: SVT Damer
(n=281 min. ) SVT Herrar
(n=372 min.) SVT Mix
(n=46 min.) TV4 Damer
(n=116 min.) TV4 Herrar
(n=325 min.) TV4 Mix (n=32 min.)
Fotboll 10,23 % 14,52 % 0,21 % 11,84 % 22,83 % 0,11 %
Ishockey 3,93 % 10,16 % 0,07 % 1,16 % 22,94 % -
Skidsport 4,94 % 6,94 % 2,29 % 4,44 % 2,75 % 0,85 %
