Fonetik Teorikompendium

Inst för språk och litteraturer

FRANSKA

Fonetik

Teorikompendium

¹

Lärare/Kursansvarig: Jacob Carlson Kurs: Franska Grundkurs

Kurskod: FR1111, FR1112, LGFR10

                                                                                                               

1Materialet är sammanställt av Marie-Rose Blomgren och Pauli Kortteinen. Reviderat av Jacob Carlson i aug. 2013.

Franska: Grundkurs F o n e t i k

Kursmål (ur kursplanen)

Efter avslutad kurs förväntas studenten kunna:

• kunna redogöra för huvuddragen i det franska språkets struktur;

(Kursmålet examineras även på andra delkurser, framförallt inom ramen för grammatikkursen.)

Kurslitteratur

Tegelberg, Elisabeth, 1995 (el. senare). Franskt uttal i teori och praktik.

Stockholm: Akademiförlaget. = ET

Teorikompendium ( finns på Canvas). = TK

Övningskompendiet Fonetiska transkriptionsövningar (finns på Canvas). = FT Instuderingsfrågor och övningstentamina (finns på Canvas).

Examination Skriftlig tentamen.

För provdatum, se Ladok på webb och/eller Canvas.

Maxpoäng vid tentamen: 50 poäng.

Preliminära betygsgränser: VG: 45 poäng (> 90 %); G: 35 poäng (> 70 %).

Kursplanering

Lektion 1

- Fonetik och fonologi - Fonetiska alfabetet - Talapparaten Läsa och öva:

Elisabeth Tegelberg, Franskt uttal i teori och praktik (ET): s. 1-7 Teorikompendium (TK): s. 1-8

Övningskompendiet Fonetiska transkriptionsövningar (FT): övning 1-18 Lektion 2

- Vokaler - Nasalisering - Stavelsestruktur Läsa och öva:

ET: s. 8-29, 35-40 + s. 86-95, 98-105 (övning A-G, I-K) TK: s. 8-11, 13-18

FT: övning 19-46, 59-74 Lektion 3

- Konsonanter - Halvkonsonanter - Assimilation - Geminering Läsa och öva:

ET: s. 41–72 + s. 105-113 (övning L-S) TK: s. 8, 10-12, 19-21

FT: övning 75–156 Lektion 4

- Le [əә] instable - Bindningar - Övningstentamen Läsa och öva:

ET: s. 30–34, 73–79 + s. 96-97, 114-117 (övning H, T-V) TK: s. 22-32

FT: 157–184 Lektion 5

- Prosodi (betoning, rytm och intonation) - Vanliga uttalsfel

- Övningstentamen Läsa och öva:

ET: s. 78-85 TK: 22-23

Vad kommer du att kunna när kursen är avklarad?

1. Allmän fonetik

1.1. Känna till och kunna använda termerna för beskrivning av vokalernas artikulation:

- Gomsegelartikulationen: oral eller nasal - Läppartikulationen: orundad eller rundad

- Läget för tungryggens högsta punkt i munhålan i höjdled: sluten, halvsluten, halvöppen eller öppen - Läget för tungryggens högsta punkt framåt eller bakåt i munhålan: främre, medial eller bakre

1.2. Känna till och kunna använda termerna för beskrivning av konsonanternas artikulation:

- Stämbandstonen: tonande eller tonlös

- Artikulationssättet: klusiler, frikativor, nasaler, lateraler, tremulanter

- Artikulationsstället: labialer, labio-dentaler, dentaler, alveolarer, palataler, velarer

2. Fransk fonetik

2.1. Känna till följande fonologiska processer och behärska huvudreglerna för deras tillämpning i franskan:

- La liaison 'bindning' - Le [əә] instable 'instabilt e' - L'enchaînement 'sammanlänkning - L'assimilation 'assimilation' - La gémination 'geminering'.

2.2. Kunna läsa och uttala franska ord och fraser som transkriberats i IPA-alfabetet (s.k. fonetisk transkription).

Litteratur för intresserade (ej obligatorisk)

Engstrand, Olle, 2004. Fonetikens grunder. Lund: Studentlitteratur.

Engstrand, Olle, 2007. Fonetik light. Lund: Studentlitteratur.

Léon, Pierre, [1966] 1989. Prononciation du français standard. Paris: Didier.

I – Fonetik och fonologi: några begrepp

Fonetiken är en del av språkvetenskapen. I den behandlas de ljud som bildas med de mänskliga

talorganen och som förekommer eller kan förekomma i talet. (Elert, C., Allmän och svensk fonetik, s. 9) Artikulatorisk fonetik handlar om ljudproduktion – hur ljuden bildas: nervsignaler, muskelarbete, luftströmmar, stämbandens läge, hinderbildning (hur tunga, läppar och andra delar av talorganen ställs in).

Akustisk fonetik handlar om språkljudens mönster – olika egenskaper i ljudvågen studeras: frekvens och intensitet.

Auditiv (eller perceptorisk) fonetik handlar om ljuduppfattning – hur ljuden uppfattas av en lyssnare:

ljudvibrationer i örat, nervsignaler, fonetisk transkription.

Fonologi handlar om språkljudens funktion och system – hur ljuden fungerar för språkbrukarna, vilka ljud som talaren uppfattar som samma ljud, vilka som uppfattas som olika ljud.

Fonotax är den del av fonologin som handlar om vilka ljudföljder som är tillåtna i ett givet språk: spik är en fonotaktiskt acceptabel sekvens i svenskan, men psik är det inte; hemsk är likaså en acceptabel sekvens men inte heskm.

Fonem är den minsta betydelseskiljande enheten i ett visst språk. Fonem är inte ljud utan abstrakta representationer av ljud. Fonem skrivs som /a / och ljud skrivs som [ a ].

Allofoner är fonemvarianter (i svenskan t. ex. tungspets-r och tungrots-r). Fonemet /r / kan uttalas på många olika sätt, t. ex. genom att låta tungspetsen vibrera mot tandvallen [ r ] (tungspets-r) eller genom att låta tungryggen vibrera mot mjuka gommen [ R ] (tungrots-r, skorrande r).

Kommutationstest är en fonembestämningsmetod (som även kallas substitutionsmetod eller

ersättningsmetod). Kommutationstest innebär att man systematiskt varierar ett av ljuden i ett ord och ser om betydelsen därmed ändras. Om betydelsen ändras när man byter ut vokalen a i ordet bal mot i så är detta ett tecken på att vokalljuden tillhör olika fonem. I svenskan är det så eftersom bal och bil är två distinkta ord. Ord som bara skiljer sig åt med avseende på ett enda ljud kallas minimala par.

Prosodi handlar om ljudenheters ljudegenskaper i förhållande till varandra. Till de prosodiska företeelserna räknas främst intonation, rytm och betoning.

Homonymi är ett språkvetenskapligt begrepp som syftar på ord som stavas och/eller uttalas lika men som betyder olika saker och därför är olika ord. Ett exempel i svenskan är vind, som kan syfta både på en del av en byggnad och ett meteorologiskt fenomen. Denna typ av homonymi kallas också homografi (olika ord som skrivs lika). En annan typ av homonymi är homofoni (olika ord som uttalas eller låter lika). I franskan finns gott om homofoner, t.ex. följande kända exempel: [vɛʀ] vers ’i riktning mot’, vers ’vers’, ver ’mask’, vert ’grön’, verre ’glas’.

II – Franskans fonem

Système vocalique du français avec mots et phrases-clés

Transcription de l’API (Alphabet Phonétique International)

Voyelles orales

[i] lit, synonyme Il quitte la clinique à midi dix.

[e] thé, aller Laissez les clés chez Dédé.

[ɛ] père, lait Son père aime le lait très frais.

[a] table, ami La chatte noire a mal à la patte.

[u] cou, genou Voulez-vous de la soupe au chou ? [o] beau, mot Il y a de l’eau chaude dans le pot.

[ɔ] fort, donner L’homme part encore pour Rome.

[ɑ] âme, pas Anne flâne sur le sable.

[y] rue, vêtu Tu jures que tu ne fumes plus ?

[ø] feu, deux Ce vieux monsieur veut un peu de feu.

[œ] cœur, peur Les jeunes femmes veulent des robes neuves.

[əә] le, premier Je ne sais pas.

Voyelles nasales

[ɛ̃] pain, vin Il a bien faim le matin.

[œ̃] parfum, brun Quelqu’un m’a donné un parfum

[ɔ̃] bon, ombre Le garçon blond est sur le pont. (OBS! skrivs ibland även [õ]) [ɑ̃] dans, vent L’enfant chante dans sa chambre.

Semi-consonnes (semi-voyelles)

[j] hier, panier Ce musicien parisien joue bien du piano.

[ɥ] huit, lui Le bruit de la pluie m’ennuie.

[w] oui, joie Voilà, la boîte était sur l’armoire.

Système consonantique du français avec mots et phrases-clés

Transcription de l’API (Alphabet Phonétique International)

Consonnes occlusives

[p] pont, soupe Paul partira pour Paris avec plaisir.

[b] bon, robe Bernard habite boulevard Brune.

[t] ton, vite Thérèse tombe sur le tapis.

[d] dos, aide La dame a donné deux devoirs à Didier.

[k] car, qui Le coq en colère crie cocoriko.

[g] gare, bague Guy guette le guépard qui galope.

Consonnes fricatives (spirantes, constrictives)

[f] fou, photo L’enfant du chauffeur a la fièvre.

[v] vous, rêve Le voleur a volé des vaches et des veaux [s] son, ça Ils sont allés au cinéma tous les cinq.

[z] zèbre, rose Mon cousin se rase avec un rasoir électrique.

[ʃ] chat, schéma Le chat et le chien sont dans la chambre.

[ʒ] je, gilet Jean et Jeanette ont beaucoup joué aujourd’hui.

Consonnes nasales

[m] main, flamme Maman m’a montré le manteau de Martine.

[n] non, animal Nous n’avons pas le téléphone.

[ɲ] agneau Ces ivrognes ont bu du cognac à la montagne.

[ŋ] parking Les Flemming ont fait du camping cet été.

Consonnes latérales

[l] lit, sol Léon a lu le livre de Lucien.

Consonnes vibrantes

[ʀ] rire, venir Il est parti au restaurant de la rue de Rome.

Vokaler och konsonanter – vad skiljer dem?

Konsonanter Vokaler

❍ Bildas med hinder i munhåla eller svalg ❍ Fri luftpassage genom munhåla och svalg

❍ Tonande eller tonlös ljudkälla ❍ Alltid tonande ljudkälla

❍ Heterogen ljudgrupp (inbördes olika) ❍ Homogen ljudgrupp (inbördes lika)

❍ Inga mjuka övergångar i konsonantrymden ❍ Mjuka övergångar i vokalrymden

❍ Kan ej själva utgöra stavelser ❍ Kan själva utgöra stavelser

❍ Svagare än vokaler ❍ Starkare än konsonanter

❍ Till antalet fler än vokaler ❍ Till antalet färre än konsonanter

Distinkta drag hos franskans fonem

Distinkta drag hos vokaler

Tungans läge i horistontalled ger upphov till de distinkta dragen: främre – medial (central) – bakre

Tungans läge i vertikalled ger upphov till de distinkta dragen: sluten – halvsluten – halvöppen – öppen

Läpparnas position (rundning) ger upphov till de distinkta dragen: orundad – rundad

Gomsglets inställning ger upphov till de distinkta dragen: oral – nasal

Vokalfyrkanten – Le trapèze vocalique du français

främre orundad främre rundad medial (central) rundad bakre rundad

Distinkta drag hos konsonanter

Artikulationssättet ger de distinkta dragen: klusil – frikativa – nasal – lateral – tremulant (Hur uppstår hindret?)

Artikulationsstället ger de distinkta dragen: labial – dental – alveolar – palatal – velar (Var i talapparaten finns hindret?)

Stämbandston (eller ej) ger distinkta dragen: tonande – tonlös (Vibrerar stämbanden eller inte?)

sluten  

   

 

halvsluten  

       

halvöppen  

   

      öppen  

Lärda termer för ljudkontraster och talapparatens anatomi

adjektiv² substantiv (lärd term) substantiv (svensk term)

1. exolabial labia läpp

2. labial labia läpp

3. dental dentum/dentes tand / tänder

4. alveolar alveoli tandvall

5. postalveolar alveoli tandvall

6. prepalatal palatum hårda gommen

7. palatal palatum hårda gommen

8. velar velum mjuka gommen

9. uvular uvula tungspene / gomsegel

10. faryngal pharynx svalg

11. glottal glottis stämband / stämläpp

12. epiglottal epiglottis struplock

13. radikal radix (tung-)rot

14. posterodorsal dorsum (tung-)rygg

15. anterodorsal dorsum (tung-)rygg

16. laminal (predorsal) lamina (predorsum) (tung-)blad

17. apikal apex (tung-)spets

18. sublaminal lamina (tung-)blad

                                                                                                               

2 Dessutom: oral (lat. os ’mun’, genitiv oris); nasal (lat. nasus ’näsa’); laryngal (lat. larynx ’struphuvud’).

Artikulatoriska definitioner av franskans fonem

Traits distinctifs des phonèmes français

1. Vokaler

Voyelles

1.1 Oralvokaler Voyelles orales

[i] främre sluten orundad vokal voyelle antérieure écartée fermée [e] främre halvsluten orundad vokal voyelle antérieure écartée mi-fermée [ɛ] främre halvöppen orundad vokal voyelle antérieure écartée mi-ouverte [a] främre öppen orundad vokal voyelle antérieure écartée ouverte [u] bakre sluten rundad vokal voyelle postérieure arrondie fermée [o] bakre halvsluten rundad vokal voyelle postérieure arrondie mi-fermée [ɔ] bakre halvöppen rundad vokal voyelle postérieure arrondie mi-ouverte [ɑ] bakre öppen rundad vokal voyelle postérieure arrondie ouverte [y] främre sluten rundad vokal voyelle antérieure arrondie fermée [ø] främre halvsluten rundad vokal voyelle antérieure arrondie mi-fermée [œ] främre halvöppen rundad vokal voyelle antérieure arrondie mi-ouverte [əә] medial halvöppen rundad vokal voyelle centrale arrondie mi-ouverte

1.2 Nasalvokaler Voyelles nasales

[ɛ̃] främre halvöppen orundad nasal voyelle nasale antérieure écartée mi-ouverte [œ̃] främre halvöppen rundad nasal voyelle nasale antérieure arrondie mi-ouverte [ɔ̃] bakre halvöppen rundad nasal voyelle nasale postérieure arrondie mi-ouverte [ɑ̃] bakre öppen rundad nasal voyelle nasale postérieure arrondie ouverte

2. Halvkonsonanter / halvvokaler

Semi-consonnes / semi-voyelles [j] (dorso)palatal tonande halvkonsonant semi-consonne palatale sonore

ELLER: främre sluten orundad halvvokal semi-voyelle antérieure écartée fermée

[ɥ] (dorso)palatal tonande halvkonsonant semi-consonne palatale sonore

ELLER: främre sluten rundad halvvokal semi-voyelle antérieure arrondie fermée

[w] (dorso)velar tonande halvkonsonant semi-consonne vélaire sonore

ELLER: bakre sluten rundad halvvokal semi-voyelle postérieure arrondie fermée

3. Konsonanter

Consonnes

3.1 Klusiler Consonnes occlusives

[p] bilabial tonlös klusil occlusive bilabiale sourde [b] bilabial tonande klusil occlusive bilabiale sonore [t] (apiko)dental tonlös klusil occlusive dentale sourde [d] (apiko)dental tonande klusil occlusive dentale sonore [k] (dorso)velar tonlös klusil occlusive vélaire sourde

[g] (dorso)velar tonande klusil occlusive vélaire sonore

3.2 Frikativor Consonnes fricatives

[f] labiodental tonlös frikativa fricative labiodentale sourde [v] labiodental tonande frikativa fricative labiodentale sonore [s] (predorso³)alveolar⁴ tonlös frikativa fricative alvéolaire sourde [z] (predorso⁵)alveolar⁶ tonande frikativa fricative alvéolaire sonore [ʃ] (apiko)postalveolar⁷ tonlös frikativa fricative post-alvéolaire sourde [ʒ] (apiko)postalveolar⁸ tonande frikativa fricative post-alvéolaire sonore

3.3 Nasaler Consonnes nasales

[m] bilabial tonande nasal consonne nasale bilabiale sonore [n] (apiko)dental tonande nasal consonne nasale dentale sonore [ɲ] (dorso)palatal tonande nasal consonne nasale palatale sonore [ŋ] (dorso)velar tonande nasal consonne nasale vélaire sonore

3.4 Lateraler⁹ Consonnes laterales

[l] (apiko)dental tonande lateral consonne latérale dentale sonore

3.5 Tremulanter¹⁰ (vibranter) Consonnes vibrantes

[ʀ] (dorso)velar¹¹ tonande tremulant consonne vibrante vélaire sonore [r] (apiko)alveolar tonande tremulant consonne vibrante alvéolaire sonore

                                                                                                               

3 Predorsal, även laminal (lat. predorsum = lamina).

4 Räknas ibland som dental i stället för alveolar.

5 Predorsal, även laminal (lat. predorsum = lamina).

6 Räknas ibland som dental i stället för alveolar.

7 Omnämns ibland bara som enbart alveolar i stället för det mera precisa postalveolar.

8 Omnämns ibland bara som enbart alveolar i stället för det mera precisa postalveolar.

9 Lateraler och tremulanter kallas tillsammans för likvidor.

10 Lateraler och tremulanter kallas tillsammans för likvidor.

11 Eller, om ljudet görs längre bak, (dorso)uvular (fr. uvulaire).

Vanliga stavningssätt – Vokaler

Principales orthographes – voyelles

Oralvokaler Voyelles orales [i] il – île – naïf – Yves

[e] café – assez – donner – effort – saisir [ɛ] mère – fête–faire–seize – cher – Orsay [a] sac – là – femme

[u] fou – où – coûter

[o] rose – diplôme – beau – gauche [ɔ] robe – minimum

[ɑ] âme

[y] rue – sûr – eu [ø] feu – nœud

[œ] jeune – œil – œuvre – cueillir [əә] je – le – ne – vendredi

Nasalvokaler (voyelles nasales)

[ɛ̃] vin – importer – syndicat – thym – ainsi – faim – peinture – Reims – bien [œ̃] brun – parfum

[ɔ̃] bon – nom

[ɑ̃] tante – jambe – vent – temps – Caen – paon

III – Om stavelser

En öppen stavelse slutar alltid med ett vokalljud.

En sluten stavelse slutar alltid med ett konsonantljud.

En stavelse måste alltid innehålla en uttalad vokal.

Grundläggande regler för stavelseindelning i franskan

1. En ensam konsonant mellan två vokaler uttalas som första ljud i följande stavelse:

été

[e–te]

ami

[a–mi]

2. Dubbla konsonanter i skriftspråket motsvaras i regel av ett enda konsonantljud i uttalet:

attendu

[a–tɑ̃– dy]

arriver

[a–ʀi–ve]

3. Med två olika konsonanter i skriftspråket går stavelsegränsen i regel mellan dessa:

perdu

[pɛʀ–dy]

section

[sɛk–sjɔ̃]

4. Men likvidor, dvs. [ʀ] och [l] hänger ihop med den konsonant som de föregås av:

appris

[a–pʀi]

tableau

[ta–blo]

Regel 4 gäller dock bara om den föregående konsonanten inte själv är [ʀ] eller [l]:

merlin

[mɛʀ–lɛ̃]

mourrait

[muʀ–ʀɛ]

Om hur stavelsetypen (öppen eller sluten stavelse) inverkar på uttalet av stavelsens vokal

Distributionella restriktioner för [e – ɛ ] [o – ɔ ] [ø – œ ]

Distribution des voyelles à double timbre

En français, ces voyelles peuvent avoir deux "timbres" différents :

• mi-fermé

[e, o, ø]

ex. ses

[se]

seau

[so]

ceux

[sø]

• mi-ouvert

[ɛ, ɔ, œ]

ex. sel

[sɛl]

sol [sɔl] seul

[sœl]

Pour plus de simplicité, et en les comparant les unes aux autres, on les appelle habituellement

[e, o, ø]

"fermés" et

[ɛ, ɔ, œ]

"ouverts".

Dans un mot, quand on veut savoir laquelle de ces prononciations est celle qui est correcte, il faut se référer, plutôt qu'à des facteurs orthographiques, à un facteur d’ordre phonétique : la structure de la syllabe.

La structure de la syllabe

Une syllabe peut être, dans sa prononciation, terminée par une voyelle. On l’appellera dans ce cas syllabe ouverte. Ex. :

ses

[se]

seau

[so]

ceux

[sø]

Une syllabe peut être, dans sa prononciation, terminée par une consonne. On l’appellera dans ce cas syllabe fermée. Ex. :

sel

[sɛl]

sol

[sɔl]

seul

[sœl]

La structure de la syllabe va permettre de déterminer le timbre (fermé ou ouvert) de la voyelle qu’elle contient.

Distribution – règle générale

En règle générale (sauf les quelques exceptions indiquées plus loin) : a. dans une syllabe "ouverte", la voyelle est "fermée" :

[e, o, ø]

thé nez quai blé saisir

pot nos beau chaud côté

feu deux bleu yeux bleuté

b. dans une syllabe "fermée", la voyelle est "ouverte" :

[ɛ, ɔ, œ]

père chaise aile être maître

sol homme col porte comme

cœur seul leur sœur beurre

Exceptions

A. Voyelles

[e, ɛ]

Dans les faits, il n’y a pas d’exceptions. En effet, théoriquement, on devrait prononcer [ɛ] ouvert en syllabe ouverte à l’imparfait (je parlais), au conditionnel présent (j'irais) et au subjonctif présent du verbe avoir (que j’aie) pour les distinguer respectivement du passé simple (je parlai), du futur simple (j’irai) et du présent de l’indicatif du verbe avoir (j’ai) prononcés avec [e] fermé.

Mais, pratiquement, cette règle n’est plus respectée aujourd'hui par les Français, dans la conversation courante et l’on peut donc considérer que, pour les voyelles [e, ɛ], il n’y a pas d’exceptions aux règles générales indiquées ci-dessus.

Par ailleurs, théoriquement, on devrait distinguer les mots suivants ("paires minimales"), dont le sens est différent, en prononçant leur voyelle finale de façon différente :

[e] ≠ [ɛ]

dé ≠ dès

vallée ≠ valet

poignée ≠ poignet

fée ≠ fait

pré ≠ près

épée ≠ épais

Mais, dans la pratique, on constate que les Français aujourd’hui, ne respectent plus ces

différences de prononciation, en général, dans la conversation courante. On peut donc, pour ces mots également appliquer la règle générale indiquée ci-dessus à laquelle on peut considérer qu’il n’y pas d’exceptions en ce qui concerne la distribution des voyelles

[e, ɛ]

.

B. Voyelles

[o, ɔ]

La règle générale indiquée ci-dessus fonctionne dans la plupart des cas. Il n’y a que quatre exceptions.

1. En syllabe fermée terminée par la consonne [z], on prononce toujours [o] fermé : rose chose prose

2. Les orthographes "au", "eau", "ô" se prononcent toujours [o] fermé, même en syllabe fermée : gauche faute diplôme peausserie (= 1. läder- och skinnhandel; 2. bearbetning av läder)

3. Le plus souvent, en syllabe ouverte inaccentuée, on prononce [ɔ] ouvert, mais cela n’est pas obligatoire. Le [o] fermé est aussi correct :

oreille adorer

4. Les mots grosse et fosse.

C. Voyelles

[ø, œ]

Dans la majorité des cas, là encore, la règle générale indiquée ci-dessus fonctionne. Il n’y a que trois exceptions.

1. En syllabe fermée terminée par les consonnes [z, t, tR] on prononce toujours [ø] fermé : menteuse chanteuse curieuse meute émeute neutre feutre

2. En syllabe fermée, certains mots – peu nombreux – se prononcent avec [ø] fermé, créant ainsi des "paires minimales" :

[ø] ≠ [œ]

jeûne (substantif) ≠ jeune (adjectif) veule (adjectif) ≠ jeune (adjectif)

3. En syllabe ouverte non accentuée, on prononce toujours [œ] dans les mots dérivés de mots en [œ] :

jeune à jeunesse sœur à sœurette

IV - Vokallängd

Vokallängd är i svenskan betydelseskiljande, vilket innebär att exempelvis ”långt ä” [ɛ:] och

”kort ä” [ɛ] i svenska språket är olika fonem och att uttalen [ɛ:t] respektive [ɛtt:] motsvarar ord med olika betydelse, nämligen imperativformen ”ät!” respektive substantivet ”ätt”.

I franskan är vokallängd inte betydelseskiljande på samma sätt som i svenskan. Dock

förekommer ändå skillnader i vokallängd som kan vara värda att lägga märke till. När ett ljud får längre uttal markeras det i fonetisk skrift med ett kolon [:].

Regel 1: Nasalvokalerna samt [ɑ], [o], [ø] förlängs före uttalad konsonant

[ɑ̃:]

circonstance, Nantes, vendre, entendre, chance, danse

[ɔ̃:]

bronze, bombe, ombre

[ɛ̃:]

craindre, éteindre, mince, singe

[œ̃:]

^humble

[ɑ:]

base, phrase, pâte, âme, théâtre

[o:]

grosse, gauche, les Vosges, calvados

[ø:]

chanteuse, neutre, feutre

Regel 2: Samtliga vokaler förlängs framför [z, v, ʒ, vʀ, ʀ]

[z]

gaz, rose, pause

[v]

lève, rêve, veuve, alcôve, grève

[ʒ]

garage, beige, rouge

[vʀ]

pauvre, le Havre

[ʀ]

fort, port, mort, vers, mur, dur

V – Halvkonsonanter (eller halvvokaler)

Les semi-consonnes (ou semi-voyelles)

Semi-consonne

Halvkonsonant [ j ] hier [ ɥ ] huit

[w] oui

Mode d'articulation

Artikulationssätt semi-consonne halvkonsonant (alt. frikativa)

semi-consonne halvkonsonant (alt. frikativa)

semi-consonne halvkonsonant (alt. frikativa)

Lieu d'articulation

Artikulationsställe (dorso)palatale (dorso)palatal

(dorso)palatale (dorso)palatal

(dorso)vélaire (dorso)velar

Position des cordes vocales

Stämbandston

sonore (voisée)

tonande sonore (voisée)

tonande

sonore (voisée) tonande

Semi-voyelle Halvvokal

[ j ] hier [ ɥ ] huit [w] oui

Lieu d'articulation Tungans läge i horisontalled

antérieure främre

antérieure främre

postérieure bakre

Position des lèvres

Läpparnas inställning écartée

orundad arrondie

rundad

arrondie rundad

Prononciation des semi-consonnes [i] à [ j ] hier [i – ɛʀ] à [jɛʀ]

yeux, œil, briller, fille, Lyon, pied, diamant, lier, lion, etc.

[y] à [ ɥ ] huit [y – it] à [ɥit]

lui, puis, ennui, juin, tuer, nuage, pluie, fruit, etc.

[u] à [w] oui [u-i] à [wi]

moi, joie, quoi, fois, boîte, royal, employer, week-end, etc.

VI - Assimilation

Assimilation är en fonologisk process varvid ett ljud antar ett annat ljuds fonetiska egenskaper (dvs. ett ljud påverkas av ett annat ljud i dess omgivning). I franskan är det främst

stämbandstonen som påverkas genom assimilation (tonassimilation).

Assimilation kan vara regressiv (ett ljud antar ett efterföljande ljuds egenskaper) eller progressiv (ett ljud antar ett föregående ljuds egenskaper). Regressiv assimilation är vanligast i franskan, men även även progressiv assimilation förekommer.

Regressiv tonassimilation

Regel 1: De tonande konsonanterna

[b d g v z ʒ l ʀ]

blir tonlösa när de står omedelbart framför en tonlös konsonant (eller framför ett instabilt [əә] som försvinner i talet och som i sin tur står framför en tonlös konsonant):

/b/ à [p] une robe sale /d/ à [t] un chemin de fer /g/ à [k] une longue semaine /v/ à [f] une brave fille /z/ à [s] une chose curieuse

/ʒ/ à [ʃ] une cage fermée

Regel 2: De tonlösa konsonanterna

[p t k f s ʃ]

blir tonande när de står omedelbart framför en tonande konsonant (eller framför ett instabilt [əә] som faller bort i talet och som i sin tur står framför en tonande konsonant):

/p/ à [b] un groupe d’étudiants /t/ à [d] une faute de frappe /k/ à [g] un sac de blé /f/ à [v] un chef d’orchestre /s/ à [z] une tasse de thé /ʃ/ à [ʒ] une tache de graisse

Progressiv tonassimilation

Mindre vanlig är progressiv assimilation. Här är det fråga om antingen tonlösa konsonanter som blir tonande när de står omedelbart efter en tonande konsonant eller tonande konsonanter som blir tonlösa när de står omedelbart efter en tonlös konsonant. Några exempel:

achever [aʃfe]

subsister [sybziste]

VII - Geminering

(se också Tegelberg, p. 43)

Geminering innebär att man uttalar två identiska konsonanter som står bredvid varandra var för sig. De två identiska konsonanterna hör då till var sin stavelse. Dock låter gemineringen snarast som ett enda långt konsonantljud. Här följer några exempel:

1. I futurum och konditionalis av verben courir (springa) och mourir (dö) uttalas rr geminerat:

/R/ /RR/

imparfait futur/conditionnel courais courrai/courrais mourais mourrai/mourrais

Detta gäller dock inte de flesta andra verb som stavas med två r i futurum och konditionalis:

pourrai(s), verrai(s).

2. De dubbla konsonanter som kan uppstå genom att ett instabilt [əә] faller bort skall uttalas geminerat:

/R/ /RR/

espérait espér(e)rait préférait préfér(e)rait

éclaira éclair(e)ra

jurait jur(e)rait

/l/ /ll/

il a dit il l'a dit

/d/ /dd/

il vient danser il vient d(e) danser

/m/ /mm/

tu mens tu m(e) mens

3. I vissa ord uttalas dubbeltecknade konsonanter ofta (dock inte alltid) geminerat:

/ll/ illégal, illettré, illustre, allocation. illusion /mm/ immense, immédiat, imminent

/nn/ innover, innovation, inné

/RR/ irréel

VIII - ”Rytmgrupper”

Det är karakteristiskt för franskan att talet hålls samman i prosodiska dvs. rytmiskt och intonativt betingade enheter, inom vilka trycket på varje stavelse är tämligen jämnt fördelat. Varje sådan enhet avslutas med en betonad stavelse.

Följande ordgrupper brukar bilda ”rytmgrupp” tillsammans:

1. VERB + KORTARE BESTÄMNINGAR

Till verbet ansluter alltid klitiska (obetonade) pronomina (subjektsformer, ackusativobjektsformer och dativobjektsformer av personliga pronomina samt pronominaladverben en och y). Den mest betonade stavelsen i varje grupp nedan har fetmarkerats:

Je le sais.

Nous les aimons.

Nous les aimons.

Elle le leur donne.

Présentez-vous ! Ils partent.

J’en reviens.

Allons-y !

I meningar med hjälpverb + huvudverb brukar hela enheten forma en rytmgrupp:

Ils vont partir.

Je vais le faire.

Ils ont beaucoup voyagé.

Även negationer brukar ingå i gruppen:

On ne sait jamais.

Je ne l’ai pas vu.

Je n’en ai pas mangé.

Dessutom ansluter sig vanligen även kortare efterställda bestämningar till verbet såsom till exempel mindre rums-, tids- och måttsadverb eller kortare objekt och predikativ:

Je le sais bien.

Nous les aimons beaucoup.

Présentez-vous à eux ! Ils partent aujourd’hui.

Ils habitent ailleurs.

J’en reviens tout bronzé.

Il mange du pain.

Il est malade.

C’est intéressant !

2. FRÅGEGORD, RELATIVA ORD, SJÄLVSTÄNDIGA PRONOMEN, KONJUNKTIONER SAMT PREPOSITIONER + KORTARE BESTÄMNINGAR

Frågeord (självständiga interrogativa pronomen och adverb), relativa ord (relativa pronomen och adverb), övriga självständiga pronomen samt konjunktioner och prepositioner bildar grupp med det som följer. Den mest betonade stavelsen i varje grupp nedan har fetmarkerats. Rytmgrupper inom samma mening är avskilda med |:

Laquelle de ces voitures | préfères-tu ? Combien sont-ils ?

Pourquoi l’a-t-il fait ?

Le pays d’où il vient | est très beau.

Ceux-ci sont à vous.

Je vous le dis | puisque vous êtes là.

Je vous le dis | pour que vous le sachiez.

Il est allé les voir | avant de venir ici.

Il n’a rien fait | pour nous aider.

Sa sœur, | celle qui est mariée, | est charmante

3. SUBSTANTIV + KORTARE BESTÄMNINGAR (D.V.S. KORTARE NOMINALFRASER) En nominalfras utgör ofta en egen ”rytmgrupp”. I synnerhet bildar alltid artiklar, förenade (adjektiviska) pronomen och framförställda adjektiv grupp med sitt huvudord. Även kortare efterföljande bestämningar till substantivet integreras i gruppen:

Les voitures…

Les petites voitures…

… une voiture rapide…

La Tour Eiffel…

Les Champs Elysées…

Ces quelques paroles…

Ils regardent | les moulins à vent.

Du fromage, | on en mange en France.

Tu le connais, | ce monsieur ?

Även när nominalfrasen utgör en satsförkortning bildar den rytmgrupp:

La leçon finie, | il est sorti.

IX - Enchaînement consonantique et vocalique

(ur Rankka et al., 1995. Kurs i franskt uttal.)

Enchaînement, dvs. sammanlänkning, är ett för franskan grundläggande drag, som hör nära samman med den jämna fördelningen av trycket inom den s.k. rytmiska gruppen:

avec une amie

Ingen tvekan kan väl råda om att detta är en enda rytmgrupp. En svensk har här en tendens att säga på följande sätt: avec / une / amie, i st. för avec une amie. Vari består skillnaden? Jo, en svensk uppfattar avec och une som isolerade ord, för fransmannen uppgår de i helheten:

[avɛkynami]

Men inte nog med detta. Det är fullt möjligt att föra ihop orden till en enhet och ändå göra fel.

Det avgörande är att i franskan finns en dominerande tendens att bilda öppna stavelser inne i en rytmisk grupp: syllabation ouverte. Detta innebär att slutkonsonanten i ett ord förs över till ett följande ord som börjar på vokal inom samma rytmgrupp. Med andra ord: stavelseindelningen rättar sig efter rytmgruppen, inte efter de enskilda orden. I vårt exempel får vi alltså fem öppna stavelser:

[a-vɛ-ky-na-mi]

Denna regel har utomordentligt stor räckvidd. Man kan säga att det uppstår nya ”ljudord”, som inte existerar i det skrivna språket, för ögat, utan endast för örat. Svårigheten att uppfatta talad franska beror till stor del på ovanan att känna igen och riktigt uppfatta i och för sig välbekanta ord som ingår i kombinationer av detta slag. Ytterligare exempel:

un siècle après [œ̃-sjɛ-kla-pʀe]

une véritable attaque [yn-ve-ʀi-ta-bla-tak]

I de fall av sammanlänkning där det finns en konsonant i skarven mellan stavelserna är det fråga om enchaînement consonantique. Vad händer om orden i en grupp slutar och börjar på vokal?

Jo, även då länkas de ihop, smidigt och utan stöt eller avbrott i talet – det blir fråga om enchaînement vocalique:

j’ai eu un ticket [ʒeyœ̃tike]

le haricot [ləәaʀiko]

en haut [ɑõ ]

X – Bindningar

Obligatoriska bindningar

Liaisons obligatoires

La liaison [ _ ] est obligatoire entre :

• Les articles (définis, indéfinis, contractés, partitifs) et le substantif ou l’adjectif qui les suit : Un_arbre.

Des_élections.

Les_histoires.

Des_œufs.

Les_étonnantes possibilités de la mémoire.

• Les adjectifs non qualificatifs et le nom ou l’adjectif qui les suit : - adjectifs démonstratifs: Ces_hommes. Ces_admirables pionniers.

- adjectifs possessifs: Mes_oreilles. Tes_histoires. Ses_intérêts. Mon_habitude.

- adjectifs numéraux: Vingt_instruments. Neuf_heures.

- adjectifs interrogatifs: Quels_inconvénients y voyez-vous ? - adjectifs exclamatifs: Quels_hommes !

- adjectifs indéfinis: Tout_écart sera enregistré.

• Les adjectifs qualificatifs et le nom qualifié qui les suit : Un grand_obstacle.

Les_étonnantes_aventures de Gulliver.

• Les pronoms personnels et le verbe qui suit : Nous_allons manger.

Il nous_ignore.

Je les_ai vendus.

• Le pronom neutre on et le verbe : On_arrive.

On_est très bien chez vous.

• Le pronom personnel et les pronoms adverbiaux en, y : Donne-nous-en!

Nous_y ajouterons une condition.

• Le pronom adverbial en et le verbe : Tu en_as vu d’autres ?

• Les pronoms renforcés nous autres, vous autres : nous_autres

vous_autres

• Tout et le mot suivant.

Tout_arrive.

Tout_est fini.

• Le verbe et le pronom personnel sujet postposé : Vient-il ?

Sont-ils aimables ? (mais pas de liaison entre ils et aimables !)

• Le verbe et le pronom on sujet postposé.

Comment dit-on? Peut-on commencer ?

• Le verbe à l’impératif et les pronoms adverbiaux en et y : Pensez-y ! Allons-y !

• Les adverbes courts et le mot modifié : Très_heureux.

Très_aimable.

Très_innocemment.

Il est plus_habile que moi, mais il est moins_intelligent.

Cela est bien_intéressant.

• La plupart des prépositions monosyllabiques, quelques conjonctions et le mot suivant : Sans_argent.

En_Italie.

En_arrivant.

En_Allemagne.

Dans_une heure.

Dès_aujourd'hui.

Vous me préviendrez, quand_ils seront partis.

• Les membres d’une locution figée : De temps_en temps.

De temps_à autre.

De fond_en comble.

Pas_à pas.

Vis-à-vis.

États-Unis.

Tout_à l’heure.

Champs-Élysées.

Tout_à fait.

Comment_allez-vous ? Avec armes_et bagages.

Förbjudna bindningar

Liaisons interdites

La liaison est toujours interdite entre :

• Une syllabe accentué et le mot suivant :

Donnez-m’en * un morceau.(En étant accentué, pas de liaison.)

• A plus forte raison l’est-elle d’un groupe rythmique à l’autre : Je n’ai rien*|, à part quelques égratignures.

• Entre deux mots séparés par une pause.

En vertu de ces remarques, il n’ya pas de liaison [*] :

• Entre le substantif sujet (singulier et pluriel) et le verbe qui suit : Mon chien * a aboyé.

Les chiens * ont aboyé.

• Entre le nom singulier et n’importe quel autre mot (adjectif postposé par exemple) : Un nom * illustre.

Un gant * en peau de daim.

• Avec les formes du pluriel des noms composé : Des moulins * à vent.

• Entre l’adjectif et un mot autre que le nom qualifié par l’adjectif : C’est plein * à craquer.

Je suis prêt * à le faire.

• Entre les pronoms ils, elles, on et le mot suivant, si ce dernier n’est pas le verbe dont les pronoms sont sujets :

Sont-elles * à la hauteur de leur tâche ? Peut-on * en prendre un morceau ?

• Avec les formes en -es de la 2^ème personne du singulier : Tu chantes * admirablement bien.

Tu arrives * en retard.

• Avec les formes en -rd et -rt de la 3^ème personne du singulier.

Il meurt * oublié.

• Entre le participe passé et le mot suivant.

J’ai fait * une bêtise.

Il a compris * au même instant.

N.B. La liaison est également interdite :

• Entre préposition et un nom propre : Après * Anne-Marie.

Chez * Anne.

• Entre selon, vers, envers et le mot qui suit : Selon * eux.

Vers * une solution satisfaisante.

• Entre quelqu’un, lesquels, combien, ceux et le mot qui suit : Ceux * à qui je dois la vie.

Lesquels * avez-vous choisis?

Quelqu’un * a sonné.

• Devant un h aspiré :

Des * haricots. Des * homards.

• Devant un : Cent * un.

Quatre-vingt-*un.

• Devant huit : Dans * huit jours.

NB! Exception: dix-huit, vingt-huit, etc.

• Devant et après et : Le marchand * et son âne.

Deux * et * un font trois.

Et * après.

Le tableau suivant montre les consonnes de liaison habituelles, avec la distribution graphique correspondante. (Léon, Pierre, [1966] 1989. Prononciation du français standard.)

 

Timbre Type graphique

Distribution graphique

Exemples de liaison Nature des mots de liaison

[z]

s

les amis [lezami]

nos amis [nozami]

vous avez [vuzave]

quels amis [kɛlzami]

très amis [tRɛzami]

petits amis [ptizami]

- prédeterminants du nom ou du pronom: les, mes, tes, ses, des, ces, nos, vos, leurs, autres, vous, ils, elles, quels, plusieurs, trois, très, sous, sans, plus,

moins, etc.

- adjectifs qualicatifs pluriels: petits

x deux autres [døzo:tR]

aux amis [ozami]

- deux, six, dix - aux

z chez eux [ʃezø]

prenez-en [pRəәnezɑ̃]

- chez

- formes verbales à l’impératif

[t]

t

vient-elle [vjɛ̃tɛl]

courent-ils [kurtil]

petit enfant [ptitɑ̃fɑ̃]

huit enfants [ɥitɑ̃fɑ̃]

tout entier [tutɑ̃tje]

-formes verbales, 3^ème personne, singulier ou pluriel

- adjectifs - l’adjectif tout

d

le prend-il [ləәpRɑ̃til]

quand il pleut [kɑ̃tilplø]

grand enfant [gRɑ̃tɑ̃fɑ̃]

second étage [səәgɔ̃teta:ʒ]

- formes verbales dans l’inversion - quand (conjonction)

- adjectifs

[n] n un ami [œ̃nami]

bien aimable [bjɛ̃nɛmabl]

moyen âge [mwajɛna:ʒ]

- un, aucun, en, on - bien, rien, mon, ton, son

- adjectifs en [ɛ̃]

[R] r dernier étage [dɛRnjɛRetaʒ] - adjectifs seulement:

premier, dernier, léger

XI - Instabilt e

Franskans [əә] kräver särskild uppmärksamhet av följande skäl:

- [əә] stavas – med några få undantag – ’e’. Dock har bokstaven ’e’ även flera andra vanliga uttal.

- [əә] har den egenheten att det i vissa positioner blir instabilt, det vill säga det uttalas ibland, men oftast inte (åtminstone inte i vardaglig standardfranska).

Vad motsvaras [əә] av i skriften ?

Uttalet [əә] kan motsvaras av stavningarna:

- on monsieur [məәsjø]

- ai nous faisons [nufəәzɔ̃]

je faisais [ʒəәfəәzɛ]

- e je [ʒəә]

regarder [ʀəә-ɡaʀ-de]

Absolut vanligast av dessa är stavningen ’e’.

Stavningen ’e’ kan emellertid uttalas även på flera andra sätt än [əә]. Följande tre uttal är vanligast:

[e] thé [te]

fermer [fɛʀ-me]

[ɛ] père [pɛʀ]

terrible [tɛʀibl]

[əә] regard [ʀəәgaʀ]

ne [nəә]

Var förekommer [əә] ? Bokstaven e = [e], [ɛ] eller [əә] ?

ord uttal motivering/kommentar

créer [kʀee] bokstaven e med akut accent = [e]

père [pɛʀ] bokstaven e i med grav accent = [ɛ]

lever, créer [kʀee] [kʀee] bokstaven e utan accent i betonad stavelse = [e]

regarder [ʀəә-ɡaʀ-de] bokstaven e i öppen obetonad stavelse = [əә]

premier [pʀəәmje] bokstaven e i öppen obetonad stavelse = [əә]

respect [ʀɛs-pɛ] bokstaven e i sluten stavelse = [ɛ]

fermer [fɛʀ-me] bokstaven e i sluten stavelse = [ɛ]

perdu [pɛʀ-dy] bokstaven e i sluten stavelse = [ɛ]

secret [səә-kʀe] bokstaven e i öppen obetonad stavelse = [əә]

regret [ʀəә-ɡʀe] bokstaven e i öppen obetonad stavelse = [əә]

effet [e-fe] bokstaven e + dubbeltecknad konsonant = [e]

essayer [e-se-je] bokstaven e + dubbeltecknad konsonant = [e]

ressembler [ʀəә-sɑ̃-ble] undantag : ord som börjar på ress- = [əә]

ressource [ʀəә-suʀs] undantag : ord som börjar på ress- = [əә]

terrible [tɛʀibl] undantag : bokstaven e som följs av rr uttalas oftast [ɛ]

dessus [dəә-sy] undantag : prepositionen/adverbet dessus dessous [dəә-su] undantag : prepositionen/adverbet dessus Montpellier [mɔ̃-pəәl-je] undantag : staden Montpellier.

När uttalas [əә] ? (OBS ! standardfranskt uttal i normal talhastighet)

ord uttal motivering/kommentar

demain [dəәmɛ̃] [əә] uttalas i första stavelsen i rytmgruppen

En rytmgrupp kan utgöras av ett flerstavigt ord eller av en grupp av ord som hör ihop (se kapitel om rytmgrupper ovan).

levez-vous [ləәvevu] [əә] uttalas i första stavelsen i rytmgruppen carte [kaʀt] [əә] uttalas inte i sista stavelsen i rytmgruppen

carte blanche [kaʀtəәblɑ̃ʃ] [əә] uttalas inne i rytmgruppen mellan 2+1 konsonanter

REGEL: [əә] uttalas normalt när det följer efter minst två uttalade konsonanter som följs av minst en uttalad konsonant = ”trekonsonantregeln”.

je chante [ʒəәʃɑ̃t] [əә] uttalas inte i sista stavelsen i rytmgruppen

justement [ʒystəәmɑ̃] [əә] uttalas inne i rytmgruppen mellan 2+1 konsonanter vendredi [vɑ̃dʀəәdi] [əә] uttalas inne i rytmgruppen mellan 2+1 konsonanter samedi [saməәdi] [samdi] 1+1 uttalade konsonanter = [əә] uttalas inte

franchement [fʀɑ̃ʃəәmɑ̃] [fʀɑ̃ʃmɑ̃] 1+1 uttalade konsonanter = [əә] uttalas inte mangera [mɑ̃ʒəәʀa] [mɑ̃ʒʀa] 1+1 uttalade konsonanter = [əә] uttalas inte fixement [fiksəәmɑ̃] 2+1 uttalade konsonanter = [əә] uttalas atelier [atəәlje] [əә] uttalas om det följs av [lj]

nous menions [numəәnjɔ̃] [əә] uttalas om det följs av [nj]

vous trouveriez [vutʀuvəәʀje] [əә] uttalas om det följs av [ʀj]

vous trouverez [vutʀuvəәʀe] [vutʀuvʀe] 1+1 uttalade konsonanter = [əә] uttalas inte

vous pesez [vupəәze] [əә] är inte instabilt = uttalas alltid (gäller några få ord) la querelle [lakəәʀɛl] [əә] är inte instabilt = uttalas alltid (gäller några få ord) la vedette [lavəәdɛt] [əә] är inte instabilt = uttalas alltid (gäller några få ord)

Av vad som står ovan framgår i vilka positioner [əә] normalt faller i standardfranska. Variationer förekommer dock och i vilken usträckning ett instablit [əә] uttalas beror på följande:

Faktorer som påverkar huruvida instabilt [əә] uttalas eller ej

1) Talhastigheten (ju snabbare en person pratar ju fler instabila [əә] faller bort).

2) Stilnivå (ju mer formellt en person talar ju fler instabila [əә] uttalas).

3) Dialekt (en person ifrån södra Frankrike uttalar i regel fler instabila [əә]).

[əә] instable – kortfattad sammanställning (se vidare Tegelberg, s. 30 ff)

1. I skriften motsvaras [əә] instable av:

❍ e utan accent: regarder, je, ne, etc.

❍ on i ordet monsieur

❍ ai i flerstaviga former av verbet faire som börjar på fais-: faisons, faisais, etc.

2. Det som utmärker ett [əә] instable är att det ibland uttalas, ibland inte

3. Förutom en del grundläggande regler och förutsättningar påverkas bruket av [əә] instable av talhastighet, stilnivå, register m.m.

4. [əә] instable förekommer bara i öppen stavelse, dvs. i en stavelse som slutar på vokalljud.

5. I enstaviga ord som slutar på e i skriften är det fråga om [əә] instable: je, ne, le, me, etc.

6. Förutsättningar för [əә] instable i flerstaviga ord:

a. Om det följer en konsonant efter skriftens e, räknas denna till den följande stavelsen. Eftersom e då står i en öppen stavelse är det fråga om [əә] instable: le|ver, re|garder, re|tard, etc.

b. Om det följer två konsonanter efter skriftens e, räknas dessa konsonanter till den följande stavelsen förutsatt att den första konsonanten är någon av de följande: [p t k b d g f v] och den andra är någon av de följande [l R]. Eftersom e då står i en öppen stavelse är det fråga om [əә] instable:

re|gret, se|cret, etc.

c. Om det följer två konsonanter efter skriftens e – bortsett de ovan nämnda i 6b – räknas den första konsonanten till den stavelse som innehåller e och den andra konsonanten till den följande stavelsen. Den stavelse som innehåller e slutar då på konsonantljud och är sålunda en sluten stavelse. Det kan alltså inte vara fråga om ett [əә] instable. Skriftens e uttalas här [ɛ]: res|pect, fer|mer, etc.

d. Om det följer en dubbeltecknad konsonant efter skriftens e i flerstaviga ord, skall e uttalas [e]:

e|ffet, e|ssayer, etc.

Undantag till regel 6d:

❍ ord som inleds med ress- där e uttalas [əә]: ressembler, ressource.

❍ ord där e följs av rr, där e oftast uttalas [ɛ] eller [e]: terrible.

❍ orden dessus, dessous, pardessus, Montpellier där e uttalas [əә].

7. Det finns några ord där skriftens e i öppen stavelse visserligen uttalas [əә], men där det inte är fråga om något instabilt [əә], eftersom [əә] i dessa ord aldrig kan falla bort: peser, querelle, vedette.

8. Regler för när [əә] skall uttalas respektive inte uttalas bestäms av placeringen av [əә] i rytmgruppen:

a. Ett [əә] som står först i rytmgruppen skall normalt uttalas: levez-vous, retard, demain matin, etc.

b. Ett [əә] som står sist i rytmgruppen skall normalt inte uttalas: carte, livre, forte, je parle, etc.

c. Ett [əә] som står inne i rytmgruppen skall normalt uttalas om det föregås av minst två uttalade konsonanter och samtidigt följs av minst en uttalad konsonant: justement, vendredi, un livre français, carte blanche, etc.

❍ Märk 1. Ibland uttalas i detta fall inte [əә]. Det kan inträffa när det ord som följer efter [əә]

innehåller fler än en stavelse: carte d'identité. Eftersom betoningen inte ligger på stavelsen direkt efter [əә] är det lättare att uttala tre på varandra följande konsonanter.

❍ Märk 2. Två konsonanter i skrift motsvarar inte alltid två uttalade konsonanter. Om två konsonanter i skrift motsvaras av en uttalad konsonant skall ett följande [əә] inte uttalas:

franchement, mangera, appellerons, etc.

❍ Märk 3. En konsonant i skrift kan motsvara två uttalade konsonanter. I detta fall skall [əә]

uttalas: fixement, etc.

d. Ett [əә] som står sist i rytmgruppen skall normalt inte uttalas: carte, livre, forte, je parle, etc.Ett [əә]

som står inne i rytmgruppen skall inte uttalas i övriga fall: à demain, samedi, la petite fille, etc.

e. Ett specialfall, där [əә] alltid skall uttalas, är när skriftens e inne i ett ord följs av [lj], [nj] eller [ʀj] i uttalet: atelier, nous menions, vous trouveriez.

f. Vissa ordkombinationer, där man finner två på varandra följande stavelser som innehåller [əә], är så vanliga att man kan säga att bruket där har stelnat när det gäller uttalet av [əә]. I je ne är det [əә] i ne som faller bort. I ce que är det [əә] i ce som faller bort.