Skillnadernas begränsning: En studie i skillnadernas betydelse för fördjupat svenskt-norskt militärt samarbete

Skillnadernas begränsning

En studie i skillnadernas betydelse för fördjupat svenskt-norskt militärt samarbete.

The limitation of differences: a study of the significance of

differences for deeper Swedish-Norwegian military cooperation.

Gustav Christoffersson och Niklas Sundelin

Fakultet: Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap

Utbildningsprogram: Självständigt forsknings-, och utredningsarbete i statsvetenskap (SVGU22)

Högskolepoäng: 15

Handledare: Peter Olausson

Examinerande lärare: Hans Lödén

VT 2020

SAMMANFATTNING

Den säkerhetspolitiska situationen i Norden var under kalla kriget låst i kampen mellan öst och väst. Detta innebar att respektive lands möjligheter att fritt välja säkerhetsstrategi var begränsad. Först efter slutet på kalla kriget öppnade sig denna möjlighet och länderna kunde även se sig om efter nya samarbeten och partners. Nya säkerhetsstrategier utarbetas i Sverige och Norge där det internationella åtagandet stärks och nya samarbeten utvecklas med bland annat det nordiska försvarssamarbetet. När Ryssland i och med sitt agerande i Georgien och Ukraina återigen börjar utgöra ett potentiellt hot börjar det territoriella försvaret hamna i fokus igen. Den nya säkerhetspolitiska situationen leder till ett militärt samarbete mellan Sverige och Finland som bland annat involverar försvarsplanering för skyddandet av det andra landets territorium. Men ett sådant samarbete uppstår inte mellan Sverige och Norge.

Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva likheter och skillnader i svensk- och norsk säkerhetsstrategi sedan förändringen i omvärldsläget 2008 och vidare beskriva eventuella möjligheter för utvidgade försvars- och militära samarbeten mellan Sverige och Norge, liknande det som finns mellan Sverige och Finland.

Studien använder sig av kvalitativ textanalys applicerat på norska och svenska försvarsbeslut, propositioner eller underlag inför dessa. För att kunna svara på studiens syfte och

frågeställningar används två olika teorier, en per frågeställning, som appliceras på textanalysens resultat.

Studiens viktigaste resultat består i att de slående likheterna mellan svensk och norsk säkerhetsstrategi beror på den gemensamma strategiska miljö som länderna befinner sig i samt att hoten i den förändrade omvärlden tolkas likvärdigt. De största likheterna mellan de två ländernas utformade säkerhetsstrategier finns i de säkerhetspolitiska målen samt de tillgången till nationella medel och resurser. Den största skillnaden mellan länderna rör vald metod att genomföra sin strategi på, där Norge för en tydlig allianspolitik och bygger sitt nationella försvar kring Nato medan Sverige väljer att stå militärt alliansfritt och samarbeta genom bilaterala avtal.

Denna skillnad är också den faktor som starkast negativt påverkar förutsättningarna för ett mer utvecklat militärt samarbete länderna emellan. Utöver frågan kring Nato finns det goda möjligheter för vidare militära samarbeten främst genom gemensamma förband för

internationella operationer.

Nyckelord

Säkerhetspolitik, säkerhetsstrategi, Norge, Sverige, försvarssamarbete, militärt samarbete,

Försvarsmakten, EU, Nato, transatlantiska länken, Nordefco

ABSTRACT

During the Cold War, the security situation in the Nordic countries was fixed in the battle between the East and the West. This meant that each country's ability to freely choose a security strategy was limited. Only after the end of the Cold War did this opportunity emerge and the countries could look for new partnerships. New security strategies were developed in Sweden and Norway, where the international commitment was strengthened and new

collaborations were being developed, for example the Nordic defence cooperation. When Russia begun to pose a potential threat with its actions in Georgia and Ukraine, territorial defence rose in priority. The new security situation leads to enhanced military cooperation between Sweden and Finland, which involves, among other things, military planning for the protection of the other country's territory. But no such cooperation develops between Sweden and Norway.

The purpose of this study is to investigate and define similarities and differences in the Swedish and Norwegian security strategies since the change in the external situation in 2008 and further describe possible opportunities for enhanced defence and military cooperations between Sweden and Norway, similar to the ones existing between Sweden and Finland.

The study uses a qualitative text analysis applied to Norwegian and Swedish defence decisions, acts or reports. To be able to answer the study's purpose and questions, two different theories are being used, one per each question, which is applied to the results of the text analysis.

The most significant result of this study is that the most prominent similarities in Swedish and Norwegian security strategies are results of a shared view of the strategic environment and new threats from changes in the external situation is interpreted likewise in both nations. The most notable similarities are found in the stated strategic ends for each country’s security strategy and the national means in assets and capabilities they both possess. The biggest difference between the two are in which ways they operate in the strategic environment, where Norway has chosen NATO as the foundation of their national defence and Sweden stands as non-allied military state depending on bilateral agreements for cooperation.

This difference is also the most vital factor negatively effecting the possibilities for enhanced military cooperation between the two countries. Apart from the issue surrounding NATO there are relatively good possibilities for further military cooperation, primarily thru joint military units for international operations.

Keywords

Grand strategy, security policy, Norway, Sweden, defence cooperation, military cooperation,

EU, NATO, UN, transatlantic link, NORDEFCO

INNEHÅLLFÖRTECKNING

1. INLEDNING ...1

1.1 Bakgrund ...1

1.2 Forskningsproblem ...3

1.3 Syfte och frågeställningar ...3

1.4 Disposition ...4

1.5 Avgränsningar ...4

1.6 Tidigare forskning ...4

1.7 Undersökningens bidrag ...6

2. TEORETISK ANKNYTNING ...7

2.1 Begreppsförklaringar ...7

2.1.1 Säkerhetsstrategi ...7

2.1.2 Det vidgade säkerhetsbegreppet ...7

2.1.3 Militärt samarbete ...8

2.1.4 Försvarsplanering ...8

2.1.5 Den nordiska solidaritetsförklaringen ...8

2.2 Westbergs teorimodell ...9

2.2.1 Mål ...9

2.2.2 Medel ... 10

2.2.3 Metod ... 10

2.2.4 Miljö... 10

2.2.5 Strategins samspel mellan faktorerna ... 10

2.2.6 Sammanfattning av Jacob Westbergs teori ... 11

2.3 Valaseks teorimodell ... 11

2.3.1 Liknande strategisk kultur ... 12

2.3.2 Tillit och solidaritet... 12

2.3.3 Liknande militära styrkor i storlek och kvalitet ... 13

2.3.4 Liknande förutsättningar för försvarsindustrin... 13

2.3.5 Tydliga intentioner... 13

2.3.6 Regeringens militära vilja ... 13

2.3.7 Låg korruption ... 13

2.3.8 Sammanfattning av Valaseks teorimodell... 14

3. MATERIAL OCH METOD ... 15

3.1 Källmaterial och källkritik ... 15

3.2 Kvalitativ metod ... 15

3.3 Kvalitativ textanalys ... 16

3.4 Analysmodell ... 17

3.5 Etiska överväganden ... 18

4. RESULTAT AV TEXTANALYS ... 19

4.1 Svensk säkerhetsstrategi ... 19

4.1.1 Mål ... 20

4.1.2 Medel ... 20

4.1.3 Metod ... 23

4.1.4 Miljö... 26

4.2 Norsk säkerhetsstrategi... 29

4.2.1 Mål ... 30

4.2.2 Medel ... 31

4.2.3 Metod ... 34

4.2.4 Miljö... 36

5. ANALYS ... 41

5.1 Likheter och skillnader ... 41

5.1.1 Mål ... 41

5.1.2 Medel ... 41

5.1.3 Metod ... 43

5.1.4 Miljö... 43

5.1.5 Sammanfattning ... 45

5.2 Förutsättningar för ett militärt samarbete ... 46

5.2.1 Strategisk kultur ... 46

5.2.2 Tillit och solidaritet... 47

5.2.3 Liknande militära styrkor ... 48

5.2.4 Fria marknadskrafter styr försvarsindustrin ... 48

5.2.5 Intentioner med samarbetet varit klargjorda ... 49

5.2.6 Regeringens militära vilja ... 49

5.2.7 Låg korruption ... 50

5.2.8 Sammanfattning ... 50

5.2.9 Nato-frågan... 51

6. DISKUSSION ... 52

6.1 Resultatdiskussion ... 52

6.2 Metoddiskussion ... 53

6.3 Slutsatser ... 55

6.4 Förslag till vidare forskning ... 55

Figur 1: Säkerhetsstrategins hierarkiska uppbyggnad ………...7

Figur 2: Sambandet mellan strategins faktorer ………...……….10

Figur 3: Studiens analysmodell………17

Tabell 1: Utdrag ur analystabell………...17

Tabell 2: Svensk säkerhetsstrategi………...19

Tabell 3: Norsk säkerhetsstrategi……….29

Tabell 4: Likheter och skillnader i mål………40

Tabell 5: Likheter och skillnader i medel………41

Tabell 6: Likheter och skillnader i metod………42

Tabell 7: Likheter och skillnader i miljö……….……….43

Bilaga 1: Karta över Norden

1. INLEDNING

1.1 Bakgrund

Efter andra världskrigets slut står de nordiska länderna inför valet hur de skall utforma sin nya säkerhetsstrategi på den nya politiska världskartan. Erfarenheterna från kriget är liknande i Norge och Danmark medan skillnaden mellan övriga länder är stor. Detta kommer att ha stor inverkan på de säkerhetsstrategiska val respektive land gör. Sverige väljer att bibehålla sin neutralitetspolitik, Finland ingår (eller tvingas till) Vänskaps- Samarbets- och Biståndspakten (VSB-pakten) med Sovjetunionen 1948 och Norge, Danmark och Island ansluter sig till Atlantpakten, sedermera North Atlantic Treaty Organization (Nato) 1949.

I och med detta låses den säkerhetspolitiska kartan i Norden och begränsar respektive lands möjligheter att fritt välja säkerhetsstrategi. Särskilt hämmande är situationen för militärt samarbete, vilket docenterna i statsvetenskap Jacob Westberg och Fredrik Doeser beskriver:

Kalla krigets motsättningar mellan öst och väst och de nordiska ländernas olikartade relationer till de båda supermaktsblocken förhindrade dock ett öppet samarbete inom de delar av försvars och säkerhetspolitiken som gällde försvaret av det egna territoriet.²

Denna ordning skulle komma att kvarstå intill östblockets och Sovjetunionens upplösning 1989–91. Först nu blir de fem länderna, särskilt Sverige och Finland, fria att välja nya säkerhetsstrategier.

När nu spelplanen öppnats upp för att mera självständigt välja sin säkerhetsstrategi kan Sverige överge sin traditionella neutralitetspolitik och ingå med medlemskap i Natos

Partnership for Peace (PfP) 1994 och i Europeiska unionen (EU) 1995. År 2002 ändras också beskrivningen av svensk säkerhetspolitisk linje officiellt till alliansfritt och neutraliteten överges helt och hållet. Mycket tydligt blir detta när Sverige skriver under EU:s

Lissabonsfördrag med dess solidaritetsklausul 2009. Solidaritetsförklaringen är inte bindande och rör i huvudsak andra kriser än rent militära. Sverige väljer dock att ge klausulen vidare innebörd genom att deklarera att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Sverige förväntar sig också att dessa länder ska handla på samma sätt om Sverige drabbas.

Samtidigt sker stora förändringar i Sveriges försvarsstrategi. Utvecklingen förklaras enligt docenterna i statsvetenskap Edström och Gyllensporre som att Sveriges försvarsdoktrin går från att vara reaktiv på hemmaplan (det territoriella försvaret) till att vara aktiv på bortaplan (utlandsinsatser).

Som ett resultat av denna skiftning görs stora nedskärningar i den svenska Försvarsmakten och en ominriktning från ett mobiliserande territoriellt försvar till ett

1 Alyson J. K. Bailes, ”Introduction”, i The Nordic Countries And The European Security And Defence Policy, red. Alyson J. K. Bailes, Gunilla Herolf och Bengt Sundelius. (New York: Oxford University Press, 2006), s. 3.

2 Fredrik Doeser och Jacob Westberg, ”Inledning”, i Norden mellan stormakter och fredsförbund, red. Jacob Westberg. (Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2012), s. 20.

3 Magnus Petersson, ”Svensk-norska konflikter och samordningssträvanden under 1950-talet”, Norden mellan stormakter och fredsförbund, red. Jacob Westberg (Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2012), s. 121.

4 Håkan Edström och Dennis Gyllensporre, Svensk försvarsdoktrin efter kalla kriget, förlorade decennier eller vunna insikter. (Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2014).

insatsberett expeditionellt försvar sker. Den nya inriktningen blir mycket tydlig 2009 då beslut tas att värnpliktslagen sätts i vila under fredstid och personalförsörjningen till Försvarsmakten ska ske på frivillig basis.

Norges säkerhetsstrategiska val efter östblockets och Sovjetunionens upplösning innebär i grunden inte någon förändring. Medlemskapet i Nato kvarstår och fortsätter vara bottenplattan för norsk säkerhetsstrategi. Dock utgör det mer eller mindre helt eliminerade hotet från

Sovjetunionen och Ryssland att även Nato och i förlängningen Norge genomför en omställning från det kollektiva/territoriella försvaret till militära styrkor som kan sättas in långt borta från det egna territoriet. I det norska förvarsbeslutet från 2001 ”Omleggingen av Forsvaret i perioden 2002–2005” genomförs mycket omfattande reduktioner av försvaret, vilket motiveras av det förbättrade säkerhetsläget.

I denna tid med stora omställningar och omfattande nedskärningar i de båda ländernas försvar lämnar 2007 respektive försvarsmakt in en gemensam studie av möjligheter till fördjupat försvarssamarbete till sin regering. Det yttersta målet med detta samarbete skulle vara att spara på ekonomiska medel och trots den begränsade ekonomin kunna upprätthålla bredd och djup i respektive försvarsmakts operativa förmåga.

Denna studie tillsammans med

Stoltenbergrapportensom överlämnades till de nordiska utrikesministrarna med

rekommendationer om nordiskt samarbete om utrikes- och säkerhetspolitik 2009 kom att utgöra startskottet till Nordic Defence Cooperation (Nordefco).

Forumet Nordefco startar när de fem nordiska länderna skriver på ett Memorandum of Understanding (MoU) i november 2009. Syftet med det Nordefco var och är att stärka de deltagande nationernas nationella försvar, utforska gemensamma synergier och underlätta effektiva gemensamma lösningar.

Nordefco:s ramverk har under åren utvecklats till att väsentligt underlätta det militära samarbetet mellan alla nordiska länder.

Rysslands agerande i Georgien 2008 och i Ukraina 2014 upplevdes av Sverige som en strategisk chock medan norsk tolkning av situationen inte upplevdes lika allvarlig.

Oavsett skillnader i reaktionerna på dessa händelser börjar båda länderna uppleva Ryssland som ett militärt hot och satsar återigen på det nationella försvaret.

Sverige och Norge har idag, inom ramen för Nordefco och andra bilaterala utbyten, ett antal pågående samarbeten såsom säkerhetspolitiska diskussioner liksom erfarenhetsutbyte, till

5 Prop. 2008/09:140, Ett användbart försvar, Stockholm: Försvarsdepartementet, s. 77.

6 St.prp. nr. 45 (2000–2001), Omleggingen av Forsvaret i perioden 2002-2005, Oslo: Forsvarsdepartementet.

7 HKV skrivelse, (2007-08-30), 23 200:73266, Ömsesidigt förstärkande försvarslösningar: Norsk-svensk studie av möjligheterna till fördjupat samarbete, Stockholm, Försvarsmakten.

8 Thorvald Stoltenberg, Nordisk samarbeid om utenriks- og sikkerhetspolitikk, (Oslo, 2009).

9 Nordefco, The basics about NORDEFCO, u.å., https://www.nordefco.org/the-basics-about-nordefco (hämtad 2020-05-11).

10 Håkan Edström & Jacob Westberg, Between the eagle and the bear: Explaining the alignment strategies of the Nordic countries in the 21st century, Comparative Strategy 39:2, (2020), s. 199-200.

exempel rörande totalförsvar och personalförsörjning och gemensamma övningar på regelbunden basis.

Trots att initiativet till Nordefco får anses vara taget av Sverige och Norge har det Svensk- Finska bilaterala samarbetet utvecklats betydligt längre i form av gemensam försvarsplanering av det egna territoriet samt omfattande lagändringar i båda länderna för att underlätta ett militärt samarbete och/eller gemensamma operationer.

1.2 Forskningsproblem

Likheterna mellan Sverige och Norge är många. De båda länderna är geografiskt nära, har liknande språk, gemensam historia, liknande samhällsstrukturer och delar gemensamma värderingar.

Dessa stora likheter mellan två länder är i en internationell jämförelse, möjligen undantaget övriga nordiska länder, tämligen unik. Hur kan det då komma sig att dessa likheter inte resulterar i ett ännu närmare militärt samarbete jämförbart med det som finns mellan Sverige och Finland?

Skillnaderna i val av säkerhetsstrategi har historiskt försvårat nästintill omöjliggjort ett sådant samarbete. Men hur ser det faktiskt ut idag? Kan faktorer som att Sverige nu är en mycket nära samarbetspartner till Nato, Norge har en nära relation till EU, instiftandet av Nordefco, att det territoriella försvaret återigen står högst på agendan när det gäller försvarsstrategier med flera leda till ett närmare militärt samarbete?

1.3 Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka och beskriva likheter och skillnader i svensk- och norsk säkerhetsstrategi sedan förändringen i omvärldsläget 2008 och vidare beskriva eventuella möjligheter för utvidgade försvars- och militära samarbeten mellan Sverige och Norge, liknande det som finns mellan Sverige och Finland.

Frågeställningar:

1. Identifiera och beskriva säkerhetsstrategiska likheter och skillnader inom det

försvarspolitiska området mellan Sverige och Norge och hur de här skillnaderna förändrats inom åren 2008-2019.

2. Beskriva möjligheter och begränsningar som de här likheterna och skillnaderna kan få på utökat svensk-norskt militärt samarbete.

11 Ds 2019:8, Värnkraft: Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021–

2025, Stockholm: Försvarsdepartementet.

12 Ds 2019:8.

13 Prop. 2019/20:110, Operativt militärt stöd mellan Sverige och Finland, Stockholm: Försvarsdepartementet.

14 Alf Henriksson, En skandinavisk historia. Norge & Sverige under 1000 år, (Stockholm & Oslo 1992).

1.4 Disposition

Inledningsvis kommer denna uppsats (i kapitel 1) redogöra för tidigare relevant forskning på området samt beskriva de avgränsningar som görs i den här studien i syfte att ge läsaren en samlad bild kring forskningsproblemet samt studiens utgångspunkter.

Därefter (i kapitel 2) förklaras centrala begrepp samt de två för uppsatsen relevanta

teorimodellerna mot vilka fakta ur de studerade textmaterialet har analyserats. I efterföljande kapitel (kapitel 3) redogörs för den valda metoden samt hur analysmodellen har applicerats i undersökningen.

Därnäst presenteras (i kapitel 4) de empiriska resultaten av textanalysen samt (i kapitel 5) analys med valda teoretiska modeller för att besvara respektive forskningsfråga.

Slutligen (i kapitel 6) diskuteras resultaten samt använd metod och slutsatser redovisas kring vilka möjligheter det finns för ett vidare och utvidgat militärt samarbete mellan de två nationer.

1.5 Avgränsningar

De militära maktmedlen tillsammans med strategierna och hur dessa bidrar till den totala säkerhetsstrategin är centrala i denna uppsats. Detta innebär att politiska och ekonomiska maktmedel och strategier endast har analyserats inom ramen för det källmaterial (se punkten 3.3) som har använts. En analys av alla faktorer i samma uppsats ansågs vara för omfattande och mängden källor skulle bli ohanterlig.

Uppsatsen avgränsas till perioden 2008-2019 då denna period innehåller förändringar i omvärldsläget samt säkerhetsstrategiska val som svar på dessa. Vald period innefattar lämpliga försvarsbeslut eller underlag till dessa för de båda studerade länderna, dock

inkluderas även källmaterial från 2020, med anledning av att dessa speglar denna period och är aktuella.

Källmaterialet är avgränsat till öppna fastställda beslut och handlingar då dessa representerar den politisk strategiska nivåns bedömning och vilja i hur respektive land utvecklar sin säkerhetsstrategi. Vissa undantag finns i syfte att kunna göra en rättvis jämförelse, till exempel jämförelsen av försvarsbudget.

1.6 Tidigare forskning

Det finns gott om tidigare forskning kring små staters säkerhetsstrategier samt om nordiska försvars- och säkerhetssamarbeten. Mycket av denna forskning tangerar vår

problemformulering, vilket kan anses rimligt då slutet på kalla kriget innebar nya säkerhetsstrategiska utmaningar men samtidigt öppnade upp för nya möjligheter till samarbete.

I boken Svenska säkerhetsstrategier från 2015 beskriver Jacob Westberg svenska säkerhetsstrategier 200 år bakåt i tiden.

Boken omfattar såväl neutralitetspolitik,

15 Jacob Westberg, Svenska säkerhetsstrategier, (Lund: Studentlitteratur AB, 2015).

allianspolitik samt strategier för kollektiv säkerhet. Analysen innefattar med andra ord hela den epok av svensk historia då Sverige inte varit i krig. Westberg förklarar sin syn på de svenska vägvalen inom det säkerhetsstrategiska området och tar upp det som han benämner som neutralitetsdoktrinen, anpassningsdoktrin, insatsdoktrinen och närområdesdoktrinen.

Särskilt intressant för denna uppsats är Westbergs beskrivning av skiftningen från insatsdoktrinen till närområdesdoktrinen.

Edström och Gyllensporre beskriver i sin bok svenska val av försvarsdoktriner sedan slutet på kalla kriget.

Detta gör de i huvudsak genom att studera officiella politiska dokument samt de internationella insatser Sverige valde att delta i under perioden. Författarna förutspår en utveckling av den svenska försvarsdoktrinen mot att bli mer aktiv hemma än aktiv borta. Just denna utveckling är av intresse för denna uppsats.

I artikeln Between the eagle and the bear: Explaining the alignment strategies of the Nordic countries in the 21st century publicerad i tidskriften Comparative Strategy 2020 studerar Edström och Westberg fyra av de nordiska ländernas strategiska reaktioner på stora säkerhetspolitiska händelser.

Författarna finner att länderna reagerar olika på dessa händelser och diskuterar bakomliggande orsaker samt de olika reaktionerna. Artikeln är av intresse då den skulle kunna bidra till att förklara uppsatsens resultat.

Malena Britz, pro rektor och forskningschef vid försvarshögskolan, undersöker i sin artikel Ett oväntat uppsving för nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete möjligheterna till fördjupat samarbete mellan de nordiska länderna.

Britz analyserar utvecklingen utifrån ett antal områden, bland annat utrikespolitik, försvarspolitiskt samarbete och försvarsmateriel.

Slutsatsen är bland annat att de nordiska ländernas diversifierade medlemskap i EU och Nato spelar en mindre roll nu än tidigare. Hon identifierar också att utvecklingen av Nordefco kan komma att öka antalet multilaterala samarbeten mellan de nordiska länderna. Resultaten är intressanta för denna studie då man kan jämföra dessa med uppsatsens resultat.

Jonas Ottosson, student vid försvarshögskolans högre stabsutbildning, skrev uppsatsen Nordiskt försvarssamarbete i åtstramningens tidevarv: En studie av förutsättningar för det norsk-svenska försvarssamarbetet 2012.

Uppsatsen som är uppbyggd kring Valaseks hypoteser och studerar förutsättningarna för ett samarbete mellan just Norge och Sverige.

Ottosson kommer fram till att uppkomsten av Nordefco främst hade ekonomiska drivkrafter och den avgjort viktigaste parametern var liknande förutsättningar för försvarsindustrin.

Ottosons rön är intressanta för denna uppsats då samma teori används på samma objekt även om frågan är något annorlunda.

16 Edström och Gyllensporre 2014.

17 Edström och Westberg 2020, s. 191-208.

18 Malena Britz, ”Ett oväntat uppsving för nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete”, Norden mellan stormakter och fredsförbund, red. Jacob Westberg (Stockholm: Santérus Academic Press Sweden, 2012), s. 223–259.

19 Jonas Ottosson, Nordiskt försvarssamarbete i åtstramningens tidevarv: En studie av förutsättningar för det norsk-svenska försvarssamarbetet, Magisteruppsats, (Stockholm: Försvarshögskolan, 2012).

2012 skrev Emilie Roos, student vid försvarshögskolan, uppsatsen Nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete: Pragmatiskt men gränslöst.

Roos ansats är att försöka besvara varför det sker ett nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete i Sverige under början av 2000-talet och vad innebär den nordiska solidaritetsförklaringen. Slutsatsen är att förklaringen har ett stort symbolvärde men att dess betydelse är otydlig och att den tolkas olika av de nordiska länderna vilket innebär att den realistiskt inte kan utgöra ett underlag för exempelvis en gemensam

försvarsplanering. Resultatet är av intresse för denna studie för att se om någon utveckling på dessa områden skett.

Studenterna Linus Andersson och Fredrik Karlberg skrev 2019 en uppsats med mycket liknande syfte och frågeställningar, som denna uppsats, men där jämförelsen sker mellan Sverige och Finland istället.

De kommer fram till att det krävs ett juridiskt bindande avtal, som omfattar ömsesidiga försvarsförpliktelser, för att kunna utveckla ett samarbete som skulle kunna påverka den säkerhetsstrategiska situationen i området. Denna uppsats är relevant då den för analysen av Sverige är jämförbar och resultatet är intressant i en jämförelse med Norge.

1.7 Undersökningens bidrag

Som redovisas under föregående punkt har studier med liknande frågeställningar och teorier genomförts. Huvuddelen av dessa är dock daterade till första hälften av 2010-talet. Ämnet verkar då ha varit mycket aktuellt då det nordiska samarbetet utvecklades i hög takt med bland annat den nordiska solidaritetsförklaringen och bildandet av Nordefco. Den forskningen börjar dock bli mindre aktuell eftersom det omvärldspolitiska läget har ändrats, särskilt

Rysslands antagonistiska agerande. Därav är det intressant ställa frågorna på nytt.

Uppsatsen bidrar och kompletterar tidigare forskning med en fördjupning av likheter och skillnader mellan svenska och norska säkerhetsstrategier på den militära nivån och vilka möjligheter som de här likheterna kan ha för ett utökat militärt samarbete. Vår undersökning sträcker sig fram till år 2019 vilket bidrar till en uppdatering av ämnet i stort.

20 Emilie Roos, Nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete: Pragmatiskt men gränslöst, Magisteruppsats, (Stockholm:

Försvarshögskolan, 2012).

21 Linus Andersson och Fredrik Karlberg, Gemensamt mål eller gemensamma medel? En komparativ textanalys av svensk och finsk säkerhetsstrategi efter kalla krigets slut och dess konsekvenser för det svenskfinska

försvarssamarbetet, Kandidatuppsats, (Stockholm/Halmstad: Halmstad universitet, 2019).

2. TEORETISK ANKNYTNING

2.1 Begreppsförklaringar

I den här studien kommer ett antal centrala begrepp användas och resoneras kring. För att undgå missförstånd eller misstolkning förklaras de för studien centrala begreppen nedan.

2.1.1 Säkerhetsstrategi

Begreppet säkerhetsstrategi har genom åren använts och definierats av en rad forskare inom den militärteoretiska och säkerhetspolitiska sektorn. Internationellt används ofta begreppet

”grand strategy” eller ”security strategy”, och innefattar en nations eller organisation samlade medel och metoder för att uppnå säkerhetspolitiska mål.

Den här studien utgår från den syn på säkerhetsstrategi som Jacob Westberg presenterar i sin bok Svenska säkerhetsstrategier från 2015. Här redovisas säkerhetsstrategin som underställd de av politiken fastställda säkerhetsmålen och är indelad i politiska, ekonomiska, och militära maktmedel och strategier.

Figur 1: Säkerhetsstrategins hierarkiska uppbyggnad.²³

Resursstrategier innefattar hur resurser och förmågor skapas på kort och lång sikt, medan insatsstrategier omfattar hur dessa resurser används. För att säkerhetsstrategin ska uppnå sitt mål krävs att de underliggande nivåerna dels har egna målsättningar som bär mot det högre målet samt att dessa nås. Således är säkerhetsstrategin inte endast en fråga om militära maktmedel, utan ett samspel mellan de underliggande nivåerna mot ett högre mål.

2.1.2 Det vidgade säkerhetsbegreppet

Efter terroristattackerna i USA den 11 september 2001 förändrar stora delen av världens länder sin syn på hot och säkerhet. Begreppet definieras för första gången i svensk politik i Försvarsberedningens rapport ”Säkrare grannskap – osäkrare värld” från 2003.

Det vidgade säkerhetsbegreppet omfattar inte bara staters utan även minoriteters och individers säkerhet. Hotbilden inkluderar även andra hot än militära. Skyddet och respekten för mänskliga rättigheter och demokrati har blivit centralt även i ett säkerhetspolitiskt perspektiv. Det vidgade säkerhetsbegreppet aktualiserar även

22 Westberg 2015, s.17–18.

23 Westberg 2015, s. 23.

Säkerhetsstrategi

Politsika maktmedel &

strategier

Militära maktmedel &

strategier

Resursstrategier Insatsstrategier

Ekonomiska maktmedel &

strategier Säkerhetsmål

frågan om behovet av samarbete och multilaterala lösningar för att hantera nya utmaningar.²⁴

Det vidgade säkerhetsbegreppet innefattar även hot som uppstår utanför nationens närområde där omvärldsförändringar kan få såväl direkt som indirekt påverkan på nationell säkerhet.

2.1.3 Militärt samarbete

I denna studie kommer begreppet militära samarbeten användas. För att undvika konflikt eller misstolkningar med annat användande av begreppet definieras begreppet som ett samarbete mellan två eller flera aktörers försvarsmakter. Det vill säga samarbeten på myndighetsnivå.

I uppsatsen förekommer även termen försvarssamarbeten. Med försvarssamarbeten avses samarbeten som sker på både militär och politisk nivå, exempelvis Nordefco.

2.1.4 Försvarsplanering

Försvarsplanering omfattar operativ planering och beredskapsplanläggning.

Här avses Försvarsmaktens planering och beredskap för sina insatsförband och reserver, men också totalförsvarets planering och beredskap. Försvarsplanering är i hög grad kopplad mot det vidgade säkerhetsbegreppet och den miljö som råder här och nu samt på överskådlig sikt.

Försvarsplanering kan, inom ramen för exempelvis en allians som Nato, innehålla element från flera aktörer och beröra fler nationer.

2.1.5 Den nordiska solidaritetsförklaringen

Den nordiska solidaritetsförklaringen från juni 2009 tar sin grund i Lissabonfördragets solidaritetsklausul om EU-länders samarbeten vid kriser och angrepp. Den nordiska solidaritetsförklaringen betyder i enkelhet att det:

…på grundval av gemensamma intressen och geografisk närhet, är naturligt för de nordiska länderna att samarbeta för att möta utrikes- och säkerhetspolitiska utmaningar i en anda av solidaritet.²⁷

Solidaritetsförklaringen förstärktes 2011 att innefatta även kriser som naturkatastrofer, katastrofer skapade av människan, terrorism och it-angrepp.

Den nordiska solidaritetsförklaringen utlovar inget militärt stöd eller samarbete och kan inte jämföras med exempelvis Natostadgans artikel 5. Sverige har valt att förtydliga sin hållning i frågan genom att deklarera en unilateral solidaritetsförklaring till de övriga nordiska länderna

24 Ds 2003:008, Säkrare grannskap – osäkrare värld, Säkerhetspolitisk rapport från Försvarsberedningen.

Stockholm: Försvarsdepartementet, s. 33.

25 Regeringen, u.å., https://www.regeringen.se/regeringens-politik/nordiskt-forsvarssamarbete/ (hämtad 2020-05- 19).

26 Prop. 2014/15:109, Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020, Stockholm:

Försvarsdepartementet. s. 63.

27 Regeringen Skr 2012/13:112, Nordiskt utrikes-, säkerhets- och försvarssamarbete inklusive krisberedskap.

(Stockholm: Regeringen, 2013), s. 6.

28 Regeringen 2013, s. 6.

om att Sverige inte skall förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp drabbar ett nordiskt land.

Motsvarande replik finns inte från Norge.

2.2 Westbergs teorimodell

Jacob Westberg, forskare och docent vid Försvarshögskolan, har utifrån tidigare redovisad syn på säkerhetsstrategi tagit fram en modell för att förklara vad som påverkar en nations eller organisations val av säkerhetsstrategi. Säkerhetsstrategins beståndsdelar utgörs enligt

Westberg av faktorerna mål, medel, metod och miljö.

Westberg förklarar mål, medel och metoder som säkerhetsstrategins inre faktorer vilket är en nations interna delar i strategin, medan miljö är de externa omvärldsfaktorer och förhållanden som strategin skapas kring.

Konceptet att dela in strategin i delarna mål, medel, metod är inte ensamt för Jacob Westberg.

Modellen inspireras av den rationalistiska grunden för strategiforskning där utgångspunkten ofta är hämtad från militärteoretikern Carl von Clausewitz analys av kriget som en

fortsättning av politiken med andra medel.

Under 1940-talet utvecklar den brittiske militärteoretikern Basil H. Liddell Hart begreppet Grand strategy och definierar detta som en nations eller organisations koordinering av samtliga till buds stående medel för att nå ett uppsatt mål.

I brittisk strategiutveckling har dessa tankar levt vidare till modern tid och i den nationella säkerhetsstrategin från 2010 uttrycks att säkerhetsstrategin innefattar ends, ways, means (mål, medel, metoder) vilka i sin tur skall vara balanserade efter varandra och spegla den kontext (miljö) strategin är tänkt att verka i eller mot.

För svensk del är analys av säkerhetspolitiska strategier ett relativt nytt fenomen. Först i försvarsberedningens rapport 2004, Försvar för en ny tid, presenteras ett koncept som skulle kunna liknas vid dagens moderna säkerhetsstrategier. Försvarsberedningen konstaterar att Sverige har behov av att formulera en säkerhetsstrategi och skriver:

Det bakomliggande syftet med att skapa en samlad syn på säkerhet genom en säkerhetsstrategi, är att i ett sammanhang strukturera synen på hot mot och mål för svensk säkerhet, liksom synen på medel, aktörer och metoder för att skapa förutsättningar för ett effektivt och rationellt resursanvändande för förebyggande och hanterande av alla typer av påfrestningar över hotskalan, såväl nationellt som internationellt.³⁴

2.2.1 Mål

Säkerhetsstrategins övergripande mål formuleras och fastställs av den politiska ledningen.

Målen ska vara realistiska och väl avvägda mot disponibla medel.

29 Regeringen 2013, s. 5.

30 Westberg 2015, s. 22.

31 Westberg 2015, s. 19.

32 Westberg 2015, s. 20.

33HM Government (2010), A Strong Britain in an Age of Uncertainty: The National Security Strategy. London:

HM Government, s. 10.

34 Ds 2004:30, Försvar för en ny tid, Stockholm: Försvarsdepartementet, s. 50.

2.2.2 Medel

Säkerhetspolitiska medel utgörs av de politiska, militära och ekonomiska maktmedel som aktören förfogar över för att uppnå de säkerhetsstrategiska målen. Medlen utgörs av resurser och förmågor som finns gripbara här och nu, men kan även innefattas av maktmedel som utvecklas på sikt. Inom ramen för samarbeten mellan aktörer kan medel delas mellan parterna, så som övervakningsresurser, gemensamma förband för internationell insats eller civil

krishantering.

2.2.3 Metod

Strategins metoder handlar om hur tillgängliga medel nyttjas eller utvecklas för att nå målen.

Metoden är beroende av att det råder balans mellan uppsatta mål och tillgängliga medel.

Ingående i allianser och samarbeten kan ses som metod, även om det kan påverka en aktörs frihet att själv välja hur medel skall användas.

Metoden är kittet som binder samman strategins delar och är dess kärna. Här finns utrymmet för den skicklige strategen att göra skillnad.

En skicklig strateg förväntas med samma medel kunna uppfylla uppsatta mål bättre än en duglig strateg genom ett klokare val av metoder.³⁵

2.2.4 Miljö

Strategins externa faktorer omfattar såväl en nations territoriella läge, den säkerhetsmässiga situationen i närområdet, som samarbeten med andra aktörer och medlemskap i

organisationer. Hit räknas också säkerhetspolitiska händelser som indirekt kan påverka den strategiska miljön. Ex USA:s tillbakadragande från den europeiska arenan eller internationella väpnade konflikter likt kriget i Syrien.

Miljön är den faktor vilken strategins inre delar försöker påverka, förändra eller anpassa sig efter.

2.2.5 Strategins samspel mellan faktorerna

I Westbergs modell förklaras sambandet mellan strategins faktorer med målet som den övergripande faktorn och metoden som i kärnan i mitten vilken balanserar medel i miljön för att uppnå målet.

Figur 2: Sambandet mellan strategins faktorer.³⁶

35 Edström och Gyllensporre 2014, s. 7.

36 Westberg 2015, s. 25.

Strategins styrka är beroende av att dessa fyra faktorer är väl anpassade till varandra. Mål och medel måste anpassas efter varandra och dess metoder utvecklas, formas och anpassas efter den strategiska miljön.

En aktör som utformar för ambitiösa strategiska mål kontra tillgängliga medel riskerar ett gap i strategin. Antingen behöver målen sänkas eller medlen tillföras. Samarbeten mellan aktörer är en lösning att med gemensamma eller delade, medel sluta dessa luckor och nå högre säkerhetspolitiska mål.

Samspelet mellan strategins interna och externa delar påverkas även av aktörens

grundläggande säkerhetspolitiska vägvalsfrågor eller valet att bedriva en aktiv eller passiv politik. Exempelvis valet mellan oberoendestrategier - likt den svenska neutralitetspolitiken - eller valet av samarbetsstrategier – likt det norska vägvalet att ansluta sig till Nato.

Oberoendestrategier ställer högre krav på kontroll över egna medel, medan

samarbetsstrategier ger utrymme för att nå högre mål med gemensamma medel. De externa miljöfaktorerna, vilka är svåra för enskilda stater att påverka, inverkar även på möjligheten för ett land att föra en aktiv eller passiv politik.

Avslutningsvis menar Westberg att även om koherens mellan mål, medel och metoder är eftersträvansvärt bör man i förhand inte förvänta sig det vid studier av staters aktiva säkerhetsstrategier idag.

2.2.6 Sammanfattning av Jacob Westbergs teori

Jacob Westberg presenterar en teori rörande säkerhetsstrategins ingående delar samt hur de beror och samverkar med varandra. Modellen består av de fyra faktorerna mål, medel, metod och miljö, där målet utgör den övergripande faktorn som måste tas fram i balans med aktörens tillgängliga medel. Kärnan i strategin är metoden vilket representerar hur aktören nyttjar sina medel i den miljö de externa omvärldsförhållandena erbjuder.

I den här uppsatsen kommer Westbergs modell användas som ett verktyg att jämföra samt finna likheter och skillnader mellan svensk och norsk säkerhetsstrategi. Modellen kommer att användas i en komparativ analys för att svara på den första forskningsfrågan och redovisas i rubrikerna mål, medel, metod och miljö.

2.3 Valaseks teorimodell

Tomas Valasek numera parlamentsledamot i det slovakiska parlamentet med inriktning på EU-frågor har tidigare arbetat för ett antal europeiska politiska tankesmedjor

, som Slovakiens ambassadör till Nato samt som rådgivare till slovakiska försvarsdepartementet.

Valasek presenterade, i sin rapport Surviving austerity, en hypotes om hur gynnsamma

försvarssamarbeten mellan europeiska länder skall kunna uppnås. Valaseks hypoteser grundar sig i en tid då Europa ser ett USA som skiftar säkerhetspolitiskt fokus mot Asien,

åtstramningar i länders ekonomier och där den militära hotbilden utgjordes av konflikter

37 Westberg 2015, s. 25.

38 Carnegie Europé (2017-2020), Central European Policu Institute (2012-2013), Centre for European Reform (2007-2012).

utanför EU:s omedelbara närhet.

En tid som enligt Valasek krävde ett EU som genom samarbeten mellan länder skapade motsvarande militära och framförallt expeditionära förmåga som USA. Skillnaden mellan EU och USA som militärmakt är att, även om EU har en större militär förmåga i numerär, så är USA en effektivare kraft då EU:s militära styrkor påverkas av 27 medlemsländers viljor och politik. Valasek framhåller därför vikten av

mindre, bilaterala och effektiva militära samarbeten inom ramen för EU eller Nato, ”island of co-operation”.

Valasek kommer fram till sju framgångsfaktorer vilka bör infrias för att samarbetet länder emellan skall vara så effektivt som möjligt och listas nedan enligt Valaseks

prioriteringsordning:

1. Liknande strategisk kultur 2. Tillit och solidaritet

3. Liknande militära styrkor i storlek och kvalitet 4. Liknande förutsättningar för försvarsindustri 5. Tydliga intentioner

6. Regeringens militära vilja 7. Låg korruption

2.3.1 Liknande strategisk kultur

Valasek listar denna som den viktigaste framgångsfaktorn för ett lyckat militärt samarbete.

Till denna framgångsfaktor hör länders vilja att ta strategiska risker och vilja till engagemang i militära konflikter. Valasek lyfter fram, som ett exempel på ett misslyckat samarbete, den tysk-franska brigaden som aldrig blev insatt i Afghanistan då de båda länderna hade för stora skillnader i syn på vilka risker man var villig att ta med förbandet. Den strategiska kulturen blir betydligt viktigare vid samarbeten som innefattar gemensamma förband men kan inte bortses från då den är en stor del av an nations kärna.

2.3.2 Tillit och solidaritet

Att kunna lita på sina samarbetspartners och känna en delad solidaritet gentemot ett

gemensamt mål tar Valasek fram som sin andra framgångsfaktor. Detta blir särskilt viktigt om tanken med det militära samarbetet är att gemensamt försvara länders territorium och

suveränitet. Ett gemensamt försvar kräver att parterna litar på varandra och kan känna tillit till att de andra finns där den dagen krisen kommer. Tillit och solidaritet blir också avgörande om länder gemensamt anskaffar materiel eller system. Kan man inte lita på systemet eller sina partners är risken uppenbar att åtgärder vidtas parallellt eller materiel anskaffas som försäkring varför såväl samarbetet blir lidande som högre kostnader uppstår.

Ett sätt för stater att skapa tillit till varandra är att underteckna bilaterala avtal eller solidaritetsförklaringar.

39 Tomas Valasek, Surviving Austerity – The case for a new approach to EU military collaboration, Center for European Reform, London, 2011.

40 Valasek 2011, s. 5.

2.3.3 Liknande militära styrkor i storlek och kvalitet

I ett samarbete mellan stater där den ena är dominant avseende styrkor eller teknisk

utveckling och kvalitet finns det alltid en risk att den mindre parten känner sig tvingad till att foga sig efter den större. Ett sådant förhållande kan allvarligt skada tilliten mellan stater och underminera ett militärt samarbete. Därav bör stater med liknande militära förutsättningar och teknologisk utveckling samarbeta för att skapa jämlika förhållanden dem emellan och på så sätt ha ett starkare samarbete.

2.3.4 Liknande förutsättningar för försvarsindustrin

När ett militärt samarbete rörande gemensam materiel eller gemensam anskaffning inleds är oftast huvudsyftet att vara kostnadseffektiv och spara pengar. Sådana åtgärder kommer att få negativa effekter på enskilda länders egen försvarsindustri. Blir något lands försvarsindustri hårdare drabbad kommer det få negativa effekter på samarbetet. Här har länder också olika kultur och tradition, där vissa länder skyddar och bevakar sin nationella försvarsindustri hårdare än andra. Försvarsindustrin kan också vara en politisk spelare i länder med en djup tradition av egen industri, varför även politiska följder kan bli en konsekvens. I de fallen är det viktigt att länderna gemensamt delar kostnaden för en sådan nedgång, både ekonomiskt och politiskt.

Liknande förutsättningar för försvarsindustrin är sällan en show-stopper men i de fall det inte förefaller så behövs andra vägar och kompromisser i samarbetet.

2.3.5 Tydliga intentioner

Länder inleder militära samarbeten av olika anledningar. För vissa kan syftet vara att spara pengar, för andra att skapa en relation till en annan nation och för en tredje att få tillgång till system eller förband som landet inte förfogar över innan. Militära samarbeten kan också inledas för att stärka tidigare dåliga relationer mellan stater och på så sätt skapa en säkerhet mot framtida konflikter.

Förståelse och acceptans för respektive partners syfte och intentioner är grundläggande för samarbetets form, riktning och uthållighet och därmed en framgångsfaktor för dess

effektivitet.

2.3.6 Regeringens militära vilja

Regeringar som tar försvars- och säkerhetsfrågor seriöst och har ett intresse av att underhålla, utveckla och i slutändan använda sina militära styrkor är också mer benägna att samarbeta militärt med andra. Att ingå ett militärt samarbete kan innebära politiska och strategiska risker såväl nationellt som internationellt varför skilda nivåer av militär vilja påverkar ett samarbete negativt.

2.3.7 Låg korruption

Försvarssektorn och försvarsindustrin är en marknad som ofta drar till sig korrupta

maktelements intressen. Det finns stora pengar att tjäna på kontrakt med försvarsmakter om

tjänster, materiel och upphandlingar. Stater med hög korruption kommer ha svårare, och vara

ovilligare att inleda samarbeten då dessa kan vara ett hot mot den korrupta makten.

2.3.8 Sammanfattning av Valaseks teorimodell

Tomas Valaseks teori om de sju framgångsfaktorerna togs fram i ett Europa där USA:s omprioritering av sin säkerhetspolitik lämnade ett tomrum efter sig. Valaseks tankar rör främst hur stater genom att dela och låna av varandra skall kunna skapa en de förmågor som krävs för att på ett kostnadseffektivt sätt fylla den tidigare amerikanska rollen som garant för den europeiska säkerheten.

De sju framgångsfaktorerna behöver och kan inte alltid efterlevas slaviskt och är inte heller en garanti för ett lyckat samarbete, men ger en god hänvisning till vilka grundstenar som krävs för ett effektivt och hållbart militärt samarbete – Lika barn leka bäst.

Även om hotbilden ändrats och de europeiska ländernas försvarsekonomiska prioriteringar genom det förändrats sedan rapporten presenterades, ser vi fortfarande att Valaseks hypoteser är valida och tillämpbara för det här arbetet.

I den här uppsatsen avser vi använda Valaseks sju framgångsfaktorer som ett verktyg för att

klargöra möjligheter eller begräsningar till ett vidgat militärt samarbete mellan Sverige och

Norge. Teorin kommer att appliceras i del två av analysen och såldes svara på den andra

forskningsfrågan i den här uppsatsen.

3. MATERIAL OCH METOD

3.1 Källmaterial och källkritik

För att kunna värdera källmaterialet har statsvetaren Esaiassons fyra kriterier äkthet,

oberoende, samtidighet och tendens använts.

Äktheten får anses uppfyllas då alla dokument är hämtade från respektive lands regerings eller riksdags hemsidor. Dokumenten är till hög grad oberoende och i de fall de hänvisar till andra dokument i frågor som har varit avgörande för oss i analysen har dessa originalkällor lästs. De är samtida för studerad period och

förutsetts inte ha ändrats i efterhand. Alla studerade dokument är politiska dokument och kan därför i grunden anses vara tendensiösa, å andra sidan är säkerhetspolitik och i dess

förlängning säkerhetsstrategin politiskt styrda.

Det källmaterial som använts i denna uppsats består av:

• Två norska försvarsbeslut (2008 och 2016)

• Norska regeringens proposition inför försvarsbeslutet 2020 (som vid analystillfället ännu inte godkänts i stortinget)

• Två svenska försvarsbeslut (2009 och 2015)

• Svenska försvarsberedningens rapport inför försvarsbeslutet 2020

Alla försvarsbesluten samt norska regeringens proposition 2020 får anses utgöra ett likvärdigt och fullt ut jämförbart material, då alla försvarsbesluten egentligen är genomröstade

propositioner. Det avvikande dokumentet i källmaterialet är försvarsberedningens rapport från 2019. Vi har dock valt att inkludera denna i studien då denna utgör grunden inför regeringens kommande proposition samt visar politikens vilja med den säkerhetspolitiska utvecklingen, vilket gör den jämförbar med övrigt material. Rapportens stora brister är dock att alla dess förslag och åtgärder inte är vare sig finansierade eller beslutade. Hänsyn till dessa brister har tagits och hanterats under analys av materialet.

Källmaterialet är lämpligt för att kunna besvara uppsatsens frågeställningar då dessa utförligt beskriver respektive lands mål med säkerhetspolitiken, vilka metoder som nyttjas, militära medel som finns eller planeras att anskaffas samt hur landet uppfattar den säkerhetspolitiska miljö det befinner sig i.

3.2 Kvalitativ metod

Då denna studie har till syfte att beskriva och förklara ett förhållande har en kvalitativ metod valts. Kvalitativ metod används då huvudsyftet är att förmedla förstående eller förklarande kunskaper till läsaren och visa på problemkomplexets samband med helheten.

Eftersom den här uppsatsen ämnar jämföra två länders säkerhetsstrategier har de i studien ingående texterna tolkats och värderats utifrån ett teoretiskt perspektiv. En beskrivande analys av detta slag kräver en teoretisk konstruktion som är grundbulten i hela undersökningen.

För

41 Peter Esaiasson, Mikael Gilljam, Henrik Oskarsson & Lena Wängnerud, Metodpraktikan. Konsten att studera samhälle, individ och marknad, 4 uppl. (Visby: Norstedts juridik AB, 2012) s. 287–289.

42 Ib Andersen, Den uppenbara verkligheten – Val av samhällsvetenskaplig metod, Studentlitteratur AB, Lund, 1998, s. 31.

43 Peter Esaiasson et al. 2012, s. 136–137.

denna studie är, som tidigare beskrivet, docenten Jacob Westbergs modell om Mål, Medel, Metod och Miljö vald som teoretisk konstruktion, vilken den komparativa studien av svensk och norsk säkerhetspolitik kommer utgå från.

3.3 Kvalitativ textanalys

Textanalys som metod är lämplig när texter skall struktureras, tolkas och analyseras. För denna studie ansågs detta vara en lämplig metod då identifierat källmaterial bestod i

regeringspropositioner, försvarsbeslut och officiella handlingar. För detta valdes en kvalitativ innehållsanalys där meningsbärande enheter lyfts ur texten vilka sedan kondenseras och kodas för att kategoriseras i subkategorier och i slutändan sammanställas till kategorier.

I detta fall modifierades modellen och arbetssättet utifrån hur Forsberg och Wengström beskriver det, då kategorierna för innehållsanalysen i förväg bestämdes till de från Westberg hämtade rubrikerna mål, medel, metod och miljö.

Inledningsvis lästes källmaterialet i sin helhet och meningsbärande enheter identifierades och extraherades. Därefter lyftes de meningsbärande enheterna in i en analystabell,

kondenserades, kodades till subkategorier. Slutligen sorterades resultatet under de i förväg bestämda kategorierna. För varje studerat år och land skapades en analystabell, totalt sex stycken tabeller.

För att underlätta och likrikta urval och kondensering av de meningsbärande enheterna fastställdes i förväg ett antal värdeord eller ”signaler” för varje kategori.

Huvudkategorin mål skulle innefatta meningsbärande enheter som behandlar politikens högsta målsättning med nationens säkerhetspolitik. Ofta uttrycks dessa i egna kapitel i källmaterialet, men kan även i vissa fall hittas insprängda i texten under andra rubriker.

Meningsbärande enheter rörande medel skulle avhandla ländernas militära resurser. Såväl tillgängliga idag som planerade anskaffningar och utvecklingar. Värdeord och signaler för denna kategori var de militära försvarens storlek och sammansättning, försvarskostnader, men också försvarsplanering, beredskap samt vilka uppgifter som ställs till respektive

försvarsmakt.

Rörande kategorin metod valdes meningsbärande enheter som signalerade hur respektive land avser använda sina medel och med vilka mekanismer säkerhetsstrategin skall genomdrivas.

Den här kategorin styrs av värdeord som samarbeten med andra, genomförande av internationella insatser, omställningar av Försvarsmakten och val av allianser. Här

innefattades även värnplikten som ansågs vara en metod för personalförsörjning av de militära styrkorna.

Kategorin miljö skulle kännetecknas av den kontext som säkerhetsstrategin skall verka i, omkring och i vissa fall mot. Därav valdes meningsbärande enheter som beskriver den geografiska miljön, hotbilder, stormakters inflytande, utveckling i omvärlden och i vissa fall redan ingångna samarbeten och dess påverkan på politiken idag.

44 Christina Forsberg och Yvonne Wengström, Att göra systematiska litteraturstudier (Stockholm: Natur &

Kultur, 2015) s. 138.

Många av de i förväg fastställda värdeorden eller signalerna blev i slutändan subkategorier i analystabellen. Modellen som Forsberg och Wengström beskriver har således modifierats ytterligare. En anpassning som tjänat den här studien väl.

Resultatet av textanalysen presenteras i kapitel fyra, dels i tabellform med de viktigaste resultaten i punktform dels som utvecklande text för varje kategori. Resultatet är en sammanställning av utvecklingen i respektive land under den studerade perioden.

Tabell 1: Utdrag ur analystabell

3.4 Analysmodell

Som tidigare beskrivits har två olika teoretiska modeller använts för att analysera de empiriska resultaten av textanalysen. Analysen har skett i två steg för att besvara de två forskningsfrågorna i denna studie. Inledningsvis har Jacob Westbergs modell använts för att visa på de skillnader och likheter som framkommer i de norska och svenska valen av

säkerhetsstrategier. Därefter har resultaten av den första analysen förts vidare till analyssteg två där Tomas Valaseks modell om förutsättningar för gynnsamma militära samarbeten nyttjats för att värdera möjligheter och begränsningar till ett utvecklat militärt samarbete länderna emellan.

Figur 3: Studiens analysmodell

Meningsbärande enhet Kondensering Kod Subkategori Kategori

Sveriges försvarsförmåga ökar genom att användbarheten och tillgängligheten ökar. Med förändrade mål för det militära försvaret och en ny uppgiftsställning för Försvarsmakten skapas en modern försvarsmakt som klarar de säkerhetspolitiska utmaningarna.

En omställning av Försvarsmakten mot tillgänglighet och insatser öaker den svenska försvarsförmågan.

Insatsförsvar Omställning av Försvarsmakten

Metod

Regeringens solidaritetsförklaring innebär att Sverige ska kunna ta emot och lämna militärt stöd på ett annat sätt än tidigare.

Regeringen vill att inställningen till gränser i de befintliga allianser suddas ut till förmån för samarbeten om resurser.

Dela resurser

Allianser

Metod

Det militära försvaret ska enskilt och tillsammans med andra försvara Sverige och främja vår säkerhet, både i Sverige, i närområdet och utanför närområdet. Hela Sverige ska försvaras.

Ett av målen är att hela Sverige skall försvaras och att för att uppnå detta skall det göras tillsammans med andra såväl här som i närområdet som utomlands.

Med andra Samarbeten Mål

De bataljonsstridsgrupper som blir kärnan i arméstridskrafterna är mer lättrörliga än idag, flexibla och kommer att ha hög operativ effekt. De kan, liksom marin- och flygstridskrafter, snabbt användas för insats i Sverige, i närområdet och utanför närområdet.

De huvudsakliga manöverförbanden är bataljonsförband vilka ska vara snabba, flexibla och ha hög operativ effekt.

Manöverförband Militära försvarets stortlek &

sammansättning Medel

Ett enskilt militärt väpnat angrepp direkt mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid

Vi ser inga militära hot från andra stater.

Militära hot Konventionella hot Miljö

Östersjön är ett hav där samarbete är normen och ett i princip heltäckande samarbete finns etablerat inom de flesta maritima civila ansvarsområdena.

Säkerhetspolitiskt viktiga konventioner är Ålandskonventionen och Öresundstraktaten.

Sverige skall förhålla sig till de många utvecklade samarbeten som finns kring Östersjön. Ålandskonventionen och Öresundstraktaten är särskilt utpekade.

Samarbete I Östersjön

Geografisk miljö Miljö

Utvalda mätpunkter grundar sig i omvärldsförändringar som bedömdes påverka

säkerhetsstrategiska vägval i de båda länderna samt att de även ska sammanfalla med ett försvarsbeslut eller försvarsproposition. Startpunkten, år 2008, valdes med anledning av den ryska interventionen i Georgien vilken får ses som starten för den mer offensiva ryska utrikespolitiken. År 2014 sker nästa stora händelse på den säkerhetspolitiska tidslinjen då Ryssland annekterar Krim och kriget i östra Ukraina bryter ut. Den sista mätpunkten är 2019 då studiens huvudsyfte är att beskriva det säkerhetspolitiska läget idag.

Svenska och norska försvarsbeslut sammanfaller inte exakt med varandra. Norge har en politisk tradition med att fatta försvarsbeslut var fjärde år medan Sverige som regel tar beslut var femte. Inrikespolitiska händelser kan också påverka länderna att skjuta upp eller förlänga ett försvarsbeslut. För den här studiens syfte har det varit väsentligt att kunna beskriva den

”resa” som de båda länderna gör från 2008 fram till idag, varför det inte påverkar resultatet eller studiens slutsatser att mätpunkterna inte skett exakt samma år i respektive land. Det viktigaste har varit att kunna beskriva de konsekvenser som omvärldsförändringarna har fått på den nationella säkerhetsstrategin.

3.5 Etiska överväganden

Ingen fakta har medvetet utelämnats eller förstärkts ur källmaterialets innehåll för att förändra

resultatet. Resultat och citat har återgetts fullständigt och i rätt sammanhang där detta har

använts.

4. RESULTAT AV TEXTANALYS

4.1 Svensk säkerhetsstrategi

Textanalysen gällande svensk säkerhetsstrategi grundar sig på följande dokument:

Ds 2019:8, Värnkraft: Inriktningen av säkerhetspolitiken och utformningen av det militära försvaret 2021–2025, Stockholm: Försvarsdepartementet.

Prop. 2008/09:140, Ett användbart försvar, Stockholm: Försvarsdepartementet.

Prop. 2014/15:109, Försvarspolitisk inriktning – Sveriges försvar 2016–2020, Stockholm:

Försvarsdepartementet.

Tabell 2: Svensk säkerhetsstrategi

2009 2015 2019

Mål - Värna om befolkningen, samhället och den demokratiska staten.

- Garantera nationens suveränitet och oberoende en förutsättning.

- Värna om befolkningen, samhället och den demokratiska staten.

- Garantera nationens suveränitet och oberoende en förutsättning.

- Förebygga krig och framväxten av hot mot svensk, nordisk och europeisk säkerhet.

- Svensk säkerhetspolitik syftar ytterst till att garantera landets oberoende och självständighet.

- Skydda svensk handlingsfrihet inför politisk, militär eller annan påtryckning.

- Garantera nationens suveränitet och oberoende en förutsättning.

- Förebygga krig och framväxten av hot mot svensk, nordisk och europeisk säkerhet.

Medel - Ingen större förändring i FM- budget.

- Försvarsmakten ska bestå av stående förband med hög tillgänglighet.

- Kärnan i Armén utgörs av bataljonsstridsgrupper.

- Ingen utökning av militära förband.

- Ökning av FM-budget.

- Ökning av antalet krigsförband.

- Stridskrafterna anpassade efter försvar av Sverige.

- Planering av totalförsvaret skall återupptas.

-Försvarsplanering, beredskap och mobilisering skall utvecklas.

- Stor ökning av FM-budget.

- Stor ökning av antalet krigsförband.

- Utökad grundorganisation.

- Ökning av den operativa förmågan.

- Planering av försvaret av Sverige och för att ge och ta emot stöd skall ske.

- Totalförsvaret skall kunna fungera i krig.

Metod - Militär alliansfrihet.

- Unilateral solidaritetsförklaring.

- Internationella samarbeten med tyngdpunkt på EU.

- FM inriktas mot internationella insatser.

- Värnplikten blir vilande.

- Frivillig personal.

- Militär alliansfrihet.

- Unilateral solidaritetsförklaring.

- Internationella samarbeten med tyngdpunkt på EU.

- Försvarspolitiska samarbeten bör fördjupas.

- Försvarssamarbetet med Finland bör även omfatta

försvarsplanering.

- Från insatsförsvar till nationellt försvar.

- Ett återinförande av värnplikt skall utredas.

- Fortsatt aktivt deltagande i internationella insatser.

- Militär alliansfrihet.

- Unilateral solidaritetsförklaring.

- EU Sveriges viktigaste säkerhetspolitiska plattform.

- Omställning från insatsförsvar till nationellt försvar fortsätter.

- Värnplikten är återinförd.

- Fortsatt aktivt deltagande i internationella insatser.

Miljö - Östersjön regionen stabil.

- Väpnat angrepp mot Sverige osannolikt.

- Icke statliga aktörer kan utgöra ett hot.

- FN ger internationell legitimitet.

- EU skapar förmåga till gemensam utrikespolitik.

- Spänningar i och kring östersjön ökar.

- Arktis betydelse ökar.

- Militära angreppshot kan inte uteslutas.

- Icke statliga aktörer kan utgöra ett hot.

- Sverige har ett stort intresse av ett starkt och effektivt FN.

- Östersjön konfrontationslinje mellan öst och väst.

- Rysk militär upprustning i Arktis.

- Västliga förbindelser av strategisk betydelse.

- Väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas.

- Terrorism ett bestående hot.