Vårterminen 2010 Stockholms universitet
Skvaller eller nöjesnyheter?
Så rapporterade svensk press om Michael Jacksons död.
Handledare: Kristina Widestedt
Examinator: Gunilla Hultén
En kvalitativ undersökning av hur de största svenska tidningarna rapporterade om Michael Jacksons död. Genom en innehållsanalys och intervjuer med journalister kartläggs det första dygnet efter stjärnans bortgång för att se hur nöjesjournalister bemöter nyheter genom att undersöka vilka källor man använde och vad man valde att publicera på webben och i pappret.
Detta görs genom en kvalitativ innehållsanalys av mediamaterialet samt strukturerade intervjuer med journalisterna som jobbade under det valda dygnet. Centralt för uppsatsen är hur journalister på Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen ställer sig till kändissajten TMZ och hur de värderar sajten som källa. Den teoretiska bakgrunden utgörs av studier i medieetik, källkritik och kändiskultur. Inställningen till nya, ofta nätbaserade, källor som TMZ är väldigt blandad hos journalisterna. Ändå har attityden till just TMZ blivit mer positiv efter rapporteringen om Michael Jacksons död. Dock riskerar den flitiga användningen av andrahandskällor att utgöra ett hot mot den ”seriösare” nöjesjournalistiken som den ser ut i dag.
Nyckelord: Michael Jackson; nöjesjournalistik; skvaller; nyheter; TMZ; källkritik; etik;
kändiskultur
1. Inledning...1
1.1 Bakgrund...1
1.1.1 TMZ – en trovärdig källa?...2
1.2 Syfte...3
1.3 Problemformulering...3
1.4 Avgränsning...4
1.5 Disposition av uppsatsen...4
2. Metod...5
2.1 Metod i innehållsanalys...5
2.2 Metod i intervjuer...6
2.2.1 Intervjufrågor...8
3. Teori...10
3.1 Etik...10
3.1.1 Källkritik...12
3.2 Medier och kändiskultur...16
4. Resultatredovisning...19
4.1 Innehållsanalys...19
4.1.1 Torsdag, 25 juni...19
4.1.2 Fredag, 26 juni...21
4.1.3 Lördag, 27 juni...27
4.2 Intervjuer...30
4.2.1 Svenska Dagbladet...30
4.2.2 Dagens Nyheter...31
4.2.3 Aftonbladet...32
4.2.4 Expressen...33
5. Slutsats...36
Referenser...38 Bilaga 1 - Innehåll
Bilaga 2 - Intervjuer
1. Inledning
I dag, nästan ett år efter Michael Jacksons död, cirkulerar fortfarande nyheter kring händelsen i medierna. Det handlar om allt ifrån omhändertagandet av stjärnans barn till åtalet mot Conrad Murray, läkaren som behandlade Jackson. Dessa detaljer dyker fortfarande upp även i svenska medier, oftast i kvällspressen. Det är inte ovanligt att medieuppbådet efter en världsstjärnas död är av dessa proportioner. Men till skillnad från när prinsessan Diana dog eller när John Lennon mördades finns det i dag en större mängd medier, speciellt webb- baserade, som alla, på sitt sätt, erbjuder detaljer och historier om händelsen. Hur ställer sig dags- och kvällspressen till dessa floder av information? Det som skrivs i bloggar, på Twitter, på webbsidor och på sajter som TMZ? Information, som inte sällan misslyckas med att uppfylla de traditionella journalistiska kraven på etik och framför allt källkritik.
1.1 Bakgrund
Popartisten Michael Jackson dödförklarades 25 juni 2009, klockan 14.26 lokal tid (Los Angeles). Först med att publicera nyheten klockan 14.44 var Time Warner-ägda webbsidan TMZ. Redan 13.30 hade samma webbsida publicerat uppgifter om att Michael Jackson fått hjärtstillestånd och var på väg till sjukhuset. Världens medier fiskade snabbt upp nyheten, men ännu fanns det inga officiella källor som bekräftade att den stämde. Den första etablerade nyhetsorganisationen som publicerade storyn var Los Angeles times som lade ut nyheten på sin hemsida 14.51, lokal tid. En kvart senare, 23.06, svensk tid, släppte Tidningarnas telegrambyrå nyheten.
Detta var början till vad som snabbt kom att bli en världsomspännande medie-buzz. De första timmarna var informationen från officiella källor bristfällig och bevakningen blev spekulativ. Den sortens information som normalt publiceras i tabloider och skvallertidningar dök nu upp på både utländska och svenska dagstidningars webbsidor.
I denna uppsats kommer jag att kartlägga vad som hände i svensk press dygnet efter
Michael Jacksons död. Vad rapporterades på webben respektive i papperstidningar? Hur
handlade redaktionerna och vilka följder fick det? I samband med detta undersöks hur nyheten
migrerade från amerikanska medier till svenska och vad denna resa hade för inverkan på vilka
nyheter som publicerades. Vilka källor använde svensk press? Vilka uppgifter valde man att
publicera och vad avstod man ifrån? Och, inte minst, hur ställde man sig till TMZ?
1.1.1 TMZ – en trovärdig källa?
Det går inte att analysera mediebevakningen av Michael Jacksons död utan att ta upp TMZ.com (i uppsatsen ofta refererad till som TMZ), webbsidan var först med nyheten om Michael Jacksons död. TMZ är en nyhetssajt som handlar om kändisar och som uppdateras flera gånger per dag. Sidan är utformad som en blogg, man publicerar alltid den senaste artikeln (eller inlägget som det ofta kallas i bloggsammanhang) överst på sidan, till skillnad från tidningars webbsidor där det man i de flesta fall toppar med huvudnyheten.
TMZ grundades 2005 av advokaten, och senare journalisten, Harvey Levin och drivs i dag av AOL News, som i sin tur ägs av media- och nöjeskonglomeratet Time Warner. TMZ står för “thirty mile zone” vilket hänvisar till ett förut studiotätt, och i dag kändistätt, område i Los Angeles, staden där företaget har sitt kontor.
Enligt Harvey Levin betalar inte TMZ för nyheter (Freydkin, 2006-01-08), han har dock medgett att de ibland betalar för videoklipp och foton från agenturer. Annars utger man sig för att vara en fungerande nyhetsorganisation där man som på vilken nyhetsorganisation som helst utför research, dubbelkollar källor och utvecklar sina egna stories (ibid.). Levin har erkänt att TMZ betalar en ”tip fee”, dricks till vissa källor, men att de ändå använder journalistiska metoder för att fastställa att uppgifterna stämmer (CNN, 2009-08-02). Enligt Levin betalar TMZ aldrig för att källor ska ställa upp på intervjuer (ibid.).
TMZ har varit först med flera kändisnyheter, ofta skvallerorienterade. Bland annat var sajten först med att rapportera att skådespelaren Mel Gibson åkt fast för rattfylla, något som visade sig stämma. De angav en anonym poliskälla och publicerade den handskrivna polisrapporten som även innehåller de skällsord om judar som Gibson ska ha yttrat i samband med gripandet (TMZ, 2006-07-28). Samma nära arbete med källor nära eller inom polisen och rättsväsendet, kanske knutna till Levins bakgrund som advokat, ledde även till scoop som att sångerskan Britney Spears ansökt om skilsmässa och att arvtagerskan Paris Hilton blivit dömd till fängelse för rattfylla. TMZ var också först med att publicera ett polisfoto på den misshandlade sångerskan Rihanna som de påstod att de hade fått tag på lagligt, men de angav inte hur (Kaufman, 2009-03-25).
I fallet med Michael Jacksons död låg TMZ:s rapportering nästan tre timmar före de
etablerade nyhetskällorna. Detta har förklarats med att de etablerade medierna kollar sina
källor mer noggrant, något som Harvey Levins TMZ i och för sig också säger sig ha gjort
(Graham, 2009-07-06). Under tiden som följde Michael Jacksons död fortsatte TMZ att hålla
sig framme i bevakningen, bland annat var de först med att publicera den fullständiga obduktionsrapporten (TMZ, 2010-02-08).
Trots sina scoop har TMZ hamnat i gränslandet mellan en nyhetssajt om kändisar och en bildrik skvallerblogg. Framför allt har TMZ anklagats för att i för stor utsträckning handla om pseudo-nyheter (Manfred, 2007-09-17), då sajten ofta uppmärksammar kändisar som mest är kända för att vara kända, som Paris Hilton och Lindsey Lohan, och för att man flitigt publicerar vågade bilder av varierande kvalitet. Och även om TMZ många gånger har varit rätt ute finns det tillfällen när detta inte har varit fallet, som när sajten publicerade ett foto från 1960-talet där en man som såg ut som John F Kennedy befinner sig på en yacht med nakna kvinnor (TMZ, 2009-12-27). Denna bild visade sig i själva verket inte föreställa JFK utan kom från en gammal fotosession med Playboy, något som TMZ dock snabbt och öppet rättade (TMZ, 2009-12-28).
1.2 Syfte
Trots att uppsatsen fokuserar på ett specifikt fall hoppas jag att den kan ge förståelse kring hur nöjesjournalistiken fungerar både dagligen och i stort. Även om det finns svårigheter med att dra slutsatser utifrån endast ett fall tror jag ändå att undersökningen kan säga något om sättet som våra stora dagstidningars nöjesredaktioner behandlar kändisnyheter. Dessutom var Michael Jacksons död en plötslig och oväntad händelse där den spontana reaktionen kan vara av intresse. Uppsatsen känns dessutom viktig med tanke på ökningen av nya, nätbaserade, medier och ett växande läsarintresse för blogginspirerade webbsidor som TMZ. En annan aspekt är att ökningen av webb-baserad media gör att svenska läsare numera har tillgång till utländska nyheter och webbsidor. Därför finns det ett tryck på svenska medier att hålla jämna steg för att behålla läsarna. Eftersom man inte har folk på plats i utlandet (korrespondenterna sysslar ganska sällan med nöjesreportagen) använder man andrahandskällor för att få reda på vad som händer i musik-, film-, tv- och kändisvärlden. Kanske går vi mot en utveckling där läsarna går direkt till samma källa som journalisten?
1.3 Problemformulering
Genom att undersöka hur svenska medier rapporterade kring Michael Jacksons död vill jag
belysa olika problem med nöjesbevakningen. Innehållsanalysen fungerar som en bakgrund för
att ta reda på vilka källor man anger i artiklarna, vilken status dessa källor har och vad man
valt att skriva om. Intervjuerna bidrar med kompletterande resonemang kring hur reportrarna
på svenska redaktioner arbetade med källor och hur de värderade dessa under det aktuella dygnet. En viktig aspekt att reda ut är huruvida nöjesjournalistiken lever upp till samma standard som andra typer av journalistik. Kanske förtjänar nöjesjournalistiken ett bättre rykte, eller kanske behöver nöjesredaktionerna ändra sitt arbetssätt. TMZ har en speciell ställning och befinner sig någonstans mellan att vara en skvallerblogg och en nyhetssajt. Eftersom det var denna sajt som var först med nyheten om Michael Jacksons död är det därför av vikt at i både innehållsanalysen och i intervjuerna reda ut i vilken utsträckning svenska journalister använde av TMZ som källa.
1.4 Avgränsning
Det finns väldigt mycket mediematerial kring Michael Jacksons död och det skulle därför vara svårt att utforma en begriplig översikt. Därför kommer jag att fokusera på det som skrevs under dygnet som följde hans död, det vill säga mellan klockan 23.26 (14.26 i LA) torsdagen, 25 Juni 2009 och samma tid fredagen, 26 juni 2009.
Jag kommer dessutom att avgränsa materialet för innehållsanalys till tryckta tidningar och dessas webbupplagor. Följande tidningar och webbsidor kommer att granskas: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Aftonbladet och Expressen. Anledningen till detta urval är att detta är Sveriges största rikstäckande tidningar som kommer ut dagligen. Tidningarnas Telegrambyrå och TT Spektra kommer att tas upp i analysen när det finns en relevant anknytning till de utvalda tidningarna. Utöver detta kommer webbsidan TMZ att studeras i detalj och användas som bakgrund till innehålls- och intervjuanalys.
Jag har bortsett från en analys av bildmaterial, webb-tv samt redaktionsbloggar och recensioner av Jacksons musik.
1.5 Disposition av uppsatsen
Efter en genomgång av metod använd i innehållsanalys samt intervjuer följer ett teorikapitel
där tar jag upp material som utgör en bakgrund till min undersökning såsom etik, framför allt
källkritik, och kändiskultur. I resultatredovisningen börjar jag med en analys av innehållet på
webben och i tidningen, dag för dag. Resultatet från intervjuerna är uppdelat i fyra kapitel, ett
för varje tidning. Undersökningen sammanfattas sedan i slutsatsen.
2. Metod
Jag utgår från en hermeneutisk ansats och tolkar två typer av data: innehåll i de utvalda tidningarna och deras webbsidor under det aktuella dygnet samt intervjuer med ett urval av de journalister som skrivit texterna. Dessa analyser presenteras med en bakgrund bestående av ett teorikapitel där jag behandlar ämnen som etik, källor och kändiskultur.
2.1 Metod i innehållsanalys
I innehållsanalysen använder jag mig av en kvalitativ deskriptiv metod. Jag har gjort strukturerade observationer av utvalda tidningar och deras webbsidor. Urvalet består av de fyra största rikstäckande tidningarna, två morgontidningar: Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet, samt två kvällstidningar: Aftonbladet och Expressen. Datan som samlats in utgör allt som skrevs om Michael Jackson dygnet efter att han dog. DN publicerade totalt 29 artiklar, varav 18 var på webben; SvD publicerade 37 artiklar, varav 28 på webben;
Aftonbladet publicerade 50 artiklar, varav 23 på webben och Expressen publicerade 66 artiklar, varav 42 på webben. Dessa siffror innefattar även recensioner och enkäter. Om samma artikel publicerats både på webben och i tidningen har jag räknat den som två artiklar, detta med anledning av att ändringar oftas görs vid denna typ av publicering och att båda artiklarna måste analyseras. Alla artiklar har dock inte använts i min analys som framför allt fokuserar på nyhetsbevakningen. Av det insamlade materialet har jag valt ut 22 artiklar (fyra från DN, fem från SvD, fem från Aftonbladet och åtta från Expressen) som jag refererar till i innehållsanalysen (dessa finns bifogade i bilaga 1). Främst har jag koncentrerat mig på raka nyhetstexter om Michael Jacksons död. Denna definition utgår från texter som ligger på nyhetsplats i tidningen (även dito på kultur- och nöjessidor) och som ämnar att objektivt svara på frågorna ”vad?, vem?, var?, när?, hur? och varför?”. Anledningen till denna avgränsning är att det i samband med händelser såsom denna publiceras en mängd recensioner, enkäter och krönikor som inte är direkt relevanta för min undersökning.
Jag har strävat efter att göra en självständig och situationsanpassad tolkning av texterna
(Hellspong & Ledin, 1997:220) som i första hand är sakorienterad, det vill säga att jag
använder texten för att få ökad kunskap om ämnet och frågan jag tar upp (Hellspong & Ledin,
1997:223). Detta till skillnad från en sändar- eller mottagarorienterad tolkning där man även
ser till det som ligger före (det journalisten menat) och efter (det läsaren förstår) textens
uppkomst. För att analysera datan har jag letat efter samband och mönster i materialet som belyser min frågeställning. Tillvägagångssättet har jag försökt att hålla så öppet och kreativt som möjligt och jag har undvikit en mekanisk genomgång av texten för att istället kunna vara flexibel i min tolkning (Hellspong & Ledin, 1997:48). Jag har utgått ifrån vad jag tycker har verkat spännande och passande för uppsatsens syfte och uppdaterat mina frågeställningar allt eftersom nya aspekter dykt upp med syftet att inte fastna i orelaterade detaljer (ibid.).
För att tolka innehållet har jag observerat teman i materialet, både på makro- och mikronivå. Markrotemat är huvudämnet i texten, som ofta nämns redan i rubriken, medan mikrotemat är underämnen som dyker upp i texten (Hellspong & Ledin, 1997:118). Genom en analys av texternas tematik och hur man använder makro- och mikroteman har jag gått ett steg djupare i texten och försökt att läsa mellan raderna för att, till exempel, se vad vissa källhänvisningar och ordval signalerar. Förutom källhänvisningar ligger fokus på vad varje tidning har valt att skriva om och vid vilken tidpunkt. Varje del av de utvalda artiklarna är således inte lika intressant. För att belysa min frågeställning har jag valt vissa textpartier som står ut extra och dessa har lästs igen. Ofta har jag gått tillbaka till originalartikeln för att inte förlora sikte på kontexten (Hellspong & Ledin 1997:49). Textpartierna har sedan analyseras för att hitta ett samband och kunna teoretisera rapporteringen. Under läsningen har jag letat efter svar på frågor som: Vilka ämnen tar man upp? Vilka källor använder man? Finns det några källor man verkar undvika? Vad står ut? Vad är intressant? Hur skiljer sig rapporteringen mellan tidningarna? Uppsatsen fokuserar således på de intertextuella kontexten samt kulturkontexten (Hellspong & Ledin 1997:64). Fokus ligger alltså inte på hur journalister skrev om Michael Jacksons död utan framför allt vad de skrev och varför.
2.2 Metod i intervjuer
Med innehållsanalysen som bakgrund har jag samlat in ytterligare data genom intervjuer.
Detta för att kunna svara på varför medieutbudet blir som det blir och vilka överväganden
som görs på redaktionerna innan texter produceras. Intervjuernas främsta syfte är att ge ökad
förståelse till innehållsanalysen och det är därför viktigt att påpeka att det läggs större vikt vid
innehållsanalysen än vid intervjuerna, de sistnämnda är ett stöd och ett sätt att få ytterligare
kunskap om sådant som varit svårt att utröna från de färdiga tidningstexterna. Det utökar på så
sätt kontexten (Hellspong & Ledin 1997:49) från att bara handla om det som står i texten till
att innefatta de förhållanden (tidspress, syfte, genre, etc.) under vilka texten skrevs.
Intervjuerna är strukturerade med förberedda frågor där intervjuobjekten har fått möjlighet att göra tillägg. Genom en jämförelse av intervjuerna med data från innehållsanalysen får man en inblick i hur redaktionernas dagliga arbete ser ut och vilka faktorer som ligger bakom deras ämnesval. I intervjuerna frågar jag i regel inte sådant som jag kan finna svar på i innehållsanalysen utan jag söker information som annars skulle vara svåråtkomlig.
Intervjuerna har även använts för att testa min hypotes samt till att kartlägga processen kring rapportingen (Østbye, m.fl.:2003:101). Att mindre vikt lagts på intervjuerna beror på att 1: det handlar om ett relativt litet antal reportrar i och med att fokus ligger på ett dygn samt endast på nyhetstexterna; 2: det var nästan ett år sedan Michael Jackson dog vilket kan innebära att intervjupersonerna kanske inte minns exakt hur man gick till väga samt att det finns risk för efterkonstruktioner, ofta omedvetna, i och med att nya uppgifter senare har kommit fram kring Michael Jacksons död (Østbye, m.fl.:2003:139); och 3: det finns en överhängande risk att intervjupersonerna skruvar på sanningen för att få sig själva eller tidningen de jobbar för att framstå i god dager (Østbye, m.fl.:2003:123).
Efter en genomgång av artiklarna valde jag ut de journalister som skrivit texterna och kontaktade dem via mejl. Av 21 tillfrågade journalister ville 8 deltaga. Jag fick dock inte nej ifrån 13 personer utan räknar med ett visst bortfall då alla inte jobbar kvar och därför inte kan nås på den aktuella tidningen. I så stor utsträckning som möjligt har jag dock letat upp reportrar som ”flyttat på sig”. Framför allt har jag intervjuat de reportrar som, enligt materialet jag samlat in, skrev nyhetstexterna. När dessa inte varit tillgängliga har jag valt någon som har producerat mycket material om ämnet under denna tidsperiod istället. I ett fall, på Svenska Dagbladet, har jag intervjuat nöjesredaktören. Detta berodde på att just SvD till så stor del använt sig av texter från TT Spektra och det var det enda sättet att få med ytterligare en informant från just denna tidning. För uppsatsens syfte kändes det dock viktigare att prata med reportrarna än med redaktörerna. På Aftonbladet fick jag tyvärr bara en person att ställa upp. Ett alternativ hade varit att prata med någon som inte hade haft samma koppling till nyhetsarbetet vilket jag valde bort då det inte överensstämmer med uppsatsens syfte. Samtliga intervjupersoner har fått möjligheten att vara anonyma och två personer valde detta alternativ.
Jag har dock inte namngivit någon av informanterna i uppsatsen då detta skulle äventyra anonymiteten i och med att det handlar om ett relativt lågt antal möjliga informanter. Jag publicerar inte heller uppgifter rörande när och var intervjupersonerna jobbade, även detta för att ytterligare stärka anonymiteten.
När jag sökte upp intervjupersonerna gav jag dem två alternativ: att göra intervjun över
telefon eller att göra den över mejl. Samtliga föredrog att svara över mejl. Anledningen till att
detta alternativ fungerade är att frågorna behandlar en händelse som utspelade sig för nästan ett år sedan och som därför kräver en del eftertanke av informanten. Mejlintervjuerna var således ett sätt att öka sannolikheten för korrekta svar (Østbye, m.fl.:2003:139). Problemet med mejlintervjuer är att man inte har möjlighet att ställa följdfrågor i samma utsträckning.
Dessutom finns en risk för kortfattade svar då det är upp till informanten hur mycket eller lite man vill svara på varje fråga. Dock är intervjupersonerna journalister som inte borde ha några problem med att uttrycka sig snabbt och korrekt i en text. Ett ytterligare problem med denna typ av intervju är att svaren kan bli mer eller mindre ”officiella versioner” (Østbye, m.fl.:2003:123) av vad som hände det aktuella dygnet. För att undvika detta hade det dock krävts ett deltagande vid redaktionen under just detta dygn, vilket i det här fallet var ogenomförbart.
2.2.1 Intervjufrågor
Frågorna som ställdes var förberedda, för att de skulle kunna besvaras över mejl, men öppna för att ge utrymme för nya idéer och ingångar. Nackdelen med öppna frågor är att man riskerar att missa viktiga svarsalternativ och det finns även risk för att informanten missförstår frågan. Med tanke på att jag inte kände till utfallet och att jag vill öppna för nya infallsvinklar (Østbye, m.fl.:2003:143), tycktes ändå öppna frågor vara det bästa alternativet. Informanterna blev upplysta om uppsatsens syfte innan frågorna skickades till dem. Följande frågor ställdes till samtliga intervjupersoner, med instruktion om tidsvidden angiven i början av intervjun:
1. Hur/när fick du reda på att Michael Jackson var död?
2. Hur dubbelkollade du informationen och vilka källor använde du för detta?
3. Hur organiserade redaktionen rapporteringen?
4. Vilken roll hade du i rapporteringen?
5. Vilka källor använde du dig av för att hålla dig uppdaterad (ange på en skala från 1 till 5 hur ofta du använde varje källa, 5 är mycket ofta, 1 är mycket sällan)?
6. Vad avstod du/redaktionen från att publicera? Varför?
7. Vilka källor avstod ni från att använda? Varför?
8. Hur ofta använder du generellt TMZ.com som källa för information i ditt arbete?
9. I vilken utsträckning använde du dig av TMZ för information efter Jacksons död?
10. Har du ändrat inställning till TMZ som källa efter att de var först med att rapportera om Michael Jacksons död? Varför/varför inte?
Jag frågade dessutom samtliga informanter på vilken redaktion och vilka tider de arbetade
dygnet som undersökningen gäller. Vissa fick i efterhand förklara sina svar och alla
intervjupersoner fick instruktioner om att hoppa över frågor om de inte kunde minnas.
3. Teori
Jag har valt att fokusera på tre områden som får utgöra teoretisk bakgrund för studien. Etiken är av vikt, speciellt då det handlar om allmänintresset och övergången mellan underhållning och nyheter. Källkritiken är en del av de etiska ställningstagande som journalisten gör i sitt arbete och är en central del i uppsatsen. Därför har denna fått ett eget kapitel som även tar upp de speciella omständigheterna under vilka man använder källkritik på internet. Slutligen tar jag upp teorier om kändiskultur och dess nära band med medierna. Ett ofrånkomligt ämnesområde då nöjesjournalistiken till stor del handlar om just kändisar.
3.1 Etik
Att etik så ofta diskuteras i samband med nöjesjournalistik kan bero på att det i denna typ av journalistik inte finns någon tydlig gräns mellan underhållning och journalistik (Bertrand, 1997:10). Bland annat har koncept som ”tabloidization” och ”infotainment” blivit vida diskuterat och kritiserat (Deuze, 2005). Anledningen till denna kritik är att båda begreppen ofta anses falla utanför det som defineras som ”public interest”, nyheter av allmänintresse.
Speciellt tabloider, kvällstidningar, kritiseras för att sätta underhållning framför informationsspriding och istället för att se till allmänintresset utnyttja intresse för personliga öden, den man på engelska kallar ”human interest” (Franklin, 1997:4). Det finns en trend där kvällstidningar, tabloider, har utvecklat en typ av kändisjournalistik som, till skillnad från den i den mer sansade i ”kvalitets”-pressen, fokuserar på att exponera detaljer som kändisen vill dölja – något som ofta är ett resultat av påträngande journalistiska metoder som att betala källor och använda sig av paparazzis (Johansson, 2006). Just paparazzikulturen åsidosätter jag dock i detta kapitel då fokus för uppsatsen ligger på det skrivna ordet.
I distinktionen mellan underhållning och nyheter spelar journalisten själv en stor roll. Maria
Domellöf ifrågasätter (1999) huruvida nöjesjournalister överhuvudtaget lockas av det
[traditionella] journalistiska uppdraget. Hon noterar hur vissa nöjesjournalister verkar mer
intresserade av att delta i underhållningen än att kritiskt observera den. Det blir ett problem då
den professionella identiteten riskerar att försvagas i genrer som nöjesjournalistiken. Det kan
även finnas en konflikt mellan vad företaget (tidningen, radio- eller tv-kanalen) anser vara av
allmänintresse och det journalisten faktiskt letar efter i jakt på nyheter (Harcup, 2007:45). När
journalister värderar vad som är en nyhet ligger kändisskap och underhållning i topp. Även ett drama under utveckling, ligger högt i kurs hos journalisterna (Harcup, 2007:53).
Med detta i åtanke är det inte svårt att se varför nyheten om Michael Jacksons död fick ett så stort utrymme i medierna. Men är det överhuvudtaget etiskt berättigat att fylla tidningarna med detaljer om allt ifrån Jacksons barn till hans fysiska tillstånd innan dödsögonblicket?
Enligt Tony Harcup (2007:42) finns det en klar skillnad mellan det som ligger i allmänhetens intresse och det som bara finns till för att väcka intresse eller kittla läsaren, även om det finns flera gråzoner. De svenska etiska spelreglerna (Allmänhetens pressombudsman, 2009) säger följande om etik och allmänintresse:
- Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
- Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
(Allmänhetens Pressombudsman, 2009)
Då kommer vi in på en andra punkt som rör kändisjournalistiken, att inte ”kränka privatlivets helgd”. Just kändisjournalistiken skiljer sig från annan journalistik eftersom allmänheten ofta har en inblick i kändisens privatliv och vetskap om personens anhöriga. Speciellt i Michael Jacksons fall, då stjärnans syskon är berömda och så även hans barn på grund av de speciella omständigheter under vilka de blev till. Varför detta är intressant för allmänheten återkommer jag till i kapitel 3.3 som behandlar medier och kändiskultur.
En annan anledning till att nöjesjournalistiken ofta hamnar nära underhållning är att dess politiska roll inte är lika märkbar som i annan journalistik. Och underhållningsaspekten är tydlig för den som läser skvallermagasin och sajter som Perez Hilton och TMZ där humor och sättet man presenterar nyheterna på är lika viktigt för läsningen som nyheterna i sig. För en journalistisk story behöver ju inte nödvändigtvis vara viktig för att vara intressant. Samtidigt är det viktigt att läsaren är medveten om vilken typ av information man faktiskt tar del av, något som dock ofta signaleras av utformningen och tilltalssättet. Nöjesjournalistiken tillhör således två olika domäner med olika mål: att leverera verkliga nyheter och att underhålla.
Frågor om etik blir komplicerade då reglerna för hur domänerna fungerar inte är de samma
(Bertrand, 1997:10). Det blir svårare att skilja mellan dem när uppgifter vandrar mellan olika
källor och medieformat. Det som min uppsats undersöker är vad som händer i denna skarv
och hur samröret mellan de olika domänerna ser ut.
Avslutningsvis vill jag presentera ytterligare en punkt bland de etiska spelreglerna som är intressant för mitt ämne och som behandlas ingående i nästa kapitel:
- Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
(Allmänhetens Pressombudsman, 2009)
3.1.1 Källkritik
Källkritiken är en välutforskad del av medieetiken. När man studerar de källor som används i artiklar om Michael Jacksons död finns det som tidigare nämnts en stor skillnad från exempelvis rapporteringen när prinsessan Diana dog, eller när John Lennon mördades. I dag genereras mängder av information på internet: här finns allt från arkiv och uppslagsverk till bloggar och forum. Här florerar uppgifter som kanske aldrig skulle komma igenom
”gatekeepern” i etablerade medier men även information som uppsamlats på ett sätt som inte lever upp till de journalistiska kraven på källkritik.
Den kunskap som i dag finns om källkritik kan till stor del användas även på internet (trots att även andra problem uppstår då, något jag återkommer till). De källkritiska principerna handlar, enligt Torsten Thurén om fyra kriterier och en distinktion. Kriterierna är:
”- Äkthet. Källan ska vara det den utger sig för att vara.
- Tidssamband. Ju längre tid det har gått mellan en händelse och källans berättelse, desto större skäl finns det att tvivla på källan.
- Oberoende. Källan ska ”stå för sig själv”, inte vara exempelvis en avskrift eller ett referat av en annan källa.
- Tendensfrihet. Man ska inte ha anledning att misstänka att källan ger en falsk bild av verkligheten på grund av någons personliga, ekonomiska, politiska eller andra intressen att förvränga verklighetsbilden.”
(Thurén, 1997:13)
Förutom ovanstående krav ska man i källkritiken skilja mellan berättelser och kvarlevor.
Dessutom utgör urval av fakta, tolkning och sannolikhet viktiga delar av det källkritiska
arbetet (ibid.).
I ett journalistiskt arbete, till skillnad från i exempelvis forskning, kommer det alltid finnas sakfel (Thurén, 1997:12), särskilt när det handlar om oväntade och dramatiska händelser. I sådana situationer, som i fallet med Michael Jacksons död, finns också en risk för att journalisten rycks med och själv blir känslomässigt engagerad. För en nöjesjournalist som bevakat Michael Jacksons karriär är känsloaspekten kanske inte så konstig. Lika älskad som Jackson var (främst av fansen dock, inte pressen) så ogillades han av många efter att upprepade anklagelser om övergrepp på barn riktades mot honom.
För att en uppgift ska vara tillförlitlig (detta är ingen garanti dock) ska informationen komma från två oberoende källor. Ju mer interaktion källorna har haft, desto mer ”smittas”
(Thurén, 1997:35) de av varandra och blir därmed mindre trovärdiga. Men om två vittnen ger samma version utan att ha haft kontakt med varandra, stärker det trovärdigheten i hög grad.
Thurén formulerar detta som en huvudregel för källkritiken. Med dagens snabba informationsspridning känns det dock som en svårare uppgift att garantera oberoende. De flesta håller sig i dag ständigt uppkopplade och tar lätt emot information. Kanske snabbare än källan faktiskt nås av journalisten.
Ett annat typ av beroende som är relevant för just denna studie är det man kallar tradering, att uppgiften har gått i flera led. Här talar man om primärkällor och sekundärkällor, där primärkällorna är ursprungliga källor mellan sekundärkällorna har traderats (Thurén, 1997).
Det är inte särskilt ovanligt att i tidningar stöta på hela artiklar som bygger på sekundärkällor, speciellt när det gäller uppgifter som man hämtat från utländska medier. I vissa fall är det ofrånkomligt, men, som vi märker i senare kapitel, är värdet av en primärkälla högt.
Nästa källkritiska aspekt som är relevant för den här undersökningen är urval. Att det sker ett visst urval är nödvändigt när man skriver en artikel. Utan urval skulle faktaberget blir oöverstigligt. Det är sättet som man gör urvalet på som i det journalistiska arbetet formar vinkeln. Kan man då värdera urvalet i sig? Finns det korrekt och inkorrekt urval? Nej. Det beror förstås på ur vilket perspektiv man använder fakta. Men när man som journalist väljer en viss vinkel, eller ett visst perspektiv gäller det att göra faktaurvalet därefter. Märk dock hur otydliga gränserna är i Thuréns riktlinjer:
”- Ett urval är skevt om fakta undanhålls som är relevanta utifrån det valda perpektivet.
- Ett urval är skevt om den som har gjort urvalet har en anledning att dölja hur urvalet är gjort.
- Ett urval är skevt om ytterligare information ändrar helhetsbilden.”
(Thurén, 1997:88)
Ett skevt urval behöver inte vara medvetet och ska man bedöma artikeln måste man se till perspektivet. Ibland kanske det inte heller finns ett tillräckligt faktaunderlag. Då ska detta dock framgå i artikeln, för att inte rapporteringen ska uppfattas som skev.
3.1.1.1 Källkritik på internet
Så hur ska man då förhålla sig till information som man hittar på nätet? För journalister är fördelarna med internet många. Utländska tidningar blir tillgängliga, både snabbt och billigt, och användningen av digitala källor är i dag ett naturligt inslag i journalistiken (Leth &
Thurén, 2000:41). För läsaren är webben en plats där man kan hitta information som inte skulle publiceras hos etablerade medier då den så kallade ”gatekeepern” inte finns här i samma utsträckning (Leth & Thurén, 2000:10). Det innebär förstås också att det finns utrymme för mycket falsk information och felaktiga uppgifter. Men också snabb information, kanske från människor som befinner sig på platsen för en händelse eller från människor som kan ge ett annat perspektiv än det som presenteras i etablerade medier. Den som söker information på internet är därför mer eller mindre utelämnad till sitt eget omdöme och sin egen erfarenhet när det gäller den här typen av information. Visst gäller de källkritiska reglerna som journalister tillämpar även här, men de måste utökas och användas på ett annat sätt. Eftersom internet har blivit ett så viktigt inslag i journalistiken är det rimligt att man ställer nya och större krav på journalisternas tillämpning av de källkritiska reglerna även här.
Med flödet av information på internet kommer också kravet att journalisten ska ta reda på en större mängd information samt snabbt ta åt sig ny kunskap inom kanske helt främmande områden (Leth & Thurén, 2000:10). Detta är dock lite av ett moment 22 då journalisten egentligen behöver bakgrundskunskaper för att verkligen kunna vara källkritisk i sitt informationssökande. Man måste ha en kunskap var man ska leta och vilka källor som är tillförlitliga och för vilken information.
Många av källorna på internet är andrahandskällor, sekundärkällor. Men det betyder inte att
man måste bortse från dem och nödvändigtvis hitta primärkällan. Det kan ju vara omöjligt. Då
gäller det att hitta sekundärkällor som ändå är bra källor (Leth & Thurén, 2000:10). På
internet är det vanligt att uppgifter traderas. Inte bara på nyhetssidor, utan även i bloggar och
forum, ofta utan någon som helst hänvisning till primärkällan. Här finns uppenbarligen en
risk, precis som med primärkällor utanför internet, att uppgifterna ändras ju fler gånger de
traderas, man lägger till och drar ifrån information. Det är därför svårt att avgöra om källorna
är beroende av varandra. Leth och Thurén formulerar en regel för hur man ska förhålla sig till
detta:
”[...] för att kontrollera om två nätplatser är beroende av varandra ska du se efter hur stora likheterna är mellan dem. Om det finns stora likheter, framför allt i detaljer, är de båda nätplatserna förmodligen beroende av varandra, och därför kan de inte heller stödja varandra.”
(Leth & Thurén, 2000:24)
Det finns också en risk att fel information ligger ute då internet-källan inte nödvändigtvis uppdaterats. Men desto vanligare idag, och som jag märkt då jag utfört min innehållsanalys, är att nyhetsflödet uppdateras väldigt ofta. Då blir det istället en fråga om att användaren ständigt måste återbesöka eller ladda om sidan och kanske till läsa om texter för att se vad som kan ha ändrats. Det är också vanskligt att källhänvisa till något som kanske förändrats då ens egen text publiceras. Dessa uppdateringar och förändringar är oftast osynliga men vanligtvis brukar det framgå att en löpande uppdatering av texten sker.
Det är svårt att avgöra hur trovärdig en webbsida är. Men att bara söka sig till etablerade källor blir lätt tråkigt om man bara använder sig av stora mediekonglomerats eller andra auktoriteters sidor. Då missar man poängen med internet: dess mångfald (Leth & Thurén, 2000:31). Dock finns det olika sätt att värdera källorna på. Man kan fråga sig om det är sannolikt att källan är opartisk, objektiv, uppvisar kvalitetskontroll och inte har dolda motiv.
Dessa saker kan man få ledtrådar om genom exempelvis författarens namn/titel/ställning, när sidan kom till och sidans förhållande till kända och respekterade organisationer. Det är också viktigt att se till hur sidan är organiserad och hur den förhåller sig till sin egen information (ibid.). Det kanske till och med finns ett utlåtande från skaparna där man beskriver vilken typ av webbplats det är man driver. Här kanske det också finns information om hur sidan framställs, vilket kan vara ytterligare en indikation på hur trovärdig den är.
Det finns alltså inga raka regler för hur man ska förhålla sig till källor på internet. Ännu
mer än i den traditionella källkritiken är det av vikt att man jobbar aktivt med källan och
utifrån sina egna kunskaper och erfarenheter tolkar signaler om vad som verkar vara
tillförlitlig information. Som journalist har man möjlighet att samla på sig erfarenheter kring
källor och kan följa sajter under en längre tid för att få en uppfattning om hur källans tidigare
uppgifter har stått sig och om de har visat sig vara sanna. Vad har källan för förutsättningar
för att få tag i den här informationen? Frågor som jag märker att vissa journalister ställt sig
när de arbetat med TMZ i rapporteringen kring Michael Jacksons död.
I Källkritik för internet har Leth och Thurén låtit intervjua journalister om sin användning av internet (2000:42), bland annat de på nyhetsbyråer: ”För en TT-journalist kan internet fungera som källa för såväl bakgrund som dubbelkoll av uppgifter som kommit in från nyhetsbyråerna. Nyhetsbyråerna är emellertid fortfarande väsentligt snabbare än internet”.
Något som kanske stämde när boken skrevs för tio år sedan men knappast i dag. Andra journalister säger att de använder internet till varje jobb. Där kan de snabbt hämta grundinformation och få direkt tillgång till företag och andra medier. För EU-journalister är den geografiska obundenheten är en stor fördel, framför allt den ökade tillgången till stora internationella tidningar (ibid.). Inga nöjesjournalister deltog i undersökningen.
3.2 Medier och kändiskultur
Akademiska studier kring “celebrity culture”, kändiskultur, utvecklades under 1970-talet och är ofta knutna till medievetenskap, det är i medierna som kändisskapet byggs upp. Enligt Greame Turner blir man en kändis då mediaintresset för ens sysslor förflyttas från sådant som har att göra med ens allmänna roll till detaljer ur ens privatliv (2004:8).
Centralt för konstruktionen av kändisar är sökandet efter den ”verkliga” personen, människan bakom kändisskapet och imagen (Dyer, 1998). Något som blivit ännu mer påtagligt i dagens medieklimat med PR-trick och plastikoperationer, för ju falskare vi uppfattar stjärnorna, desto viktigare blir det att söka efter deras verkliga jag (Holmes &
Redmond, 2006). Och ingen stjärna i dag är så omringad av mystik och skrönor som Michael Jackson var. Man har ifrågasatt hans hudfärg, hans sexuella läggning och till och med hans förmåga att fortplanta sig. Michael Jackson hade vid sin död blivit en sorts fantasifigur och alla verkade vilja sticka hål på myten kring stjärnan.
Ofta talas det om kändiskultur och kändisbevakning som ett symtom på en oroande utveckling mot en kultur som hyllar det tillfälliga, det visuella och det sensationella över det varaktiga, det skrivna och det rationella (Turner, 2004:4). Men kändisrapportering i medier är inget nytt, skvaller om stjärnorna har genomsyrat filmindustrin sen dess begynnelse. Under studioeran i Hollywood kontrollerades skvallret strängt av studion som en del av det kontrakt man skrev med skådespelarna (Petersen, 2010:65). Denna image underhölls sedan genom intervjuer, framträdanden och tips via studion till medierna (ibid.). I och med att studion fick mindre inflytande under 1950-talet, förlorade man kontrollen över hur stjärnorna framställdes.
Detta gjorde kändisarna än mer fascinerande. Skandalerna gömdes inte längre lika effektivt
och även skvaller kring knarkanvändning, sexuell läggning och otrohet växte fram. Blev en
stjärna arresterad hade man inte längre någon mäktig studioadvokat i ryggen som kunde hålla allmänhetens uppmärksamhet borta (Petersen, 2010:66). Först med att dra vinning av och exploatera detta var Robert Harrison och hans Condifidential Magazine, som startades på 1950-talet. Robert Harrisons filosofi var att gå direkt till källan och inte använda information från arrangerade intervjuer, presskonferenser eller pressmeddelanden (ibid.). Inte helt olikt TMZ:s Harvey Levin. Trots vissa likheter finns dock en stor skillnad mellan männen: Robert Harrison hade inte stödet av ett gigantiskt mediakonglomerat som Time Warner. Och Robert Harrison fick inte uppleva den teknologi som har gett Havery Levin försprånget över tryckt skvallerpress; internet har öppnat upp ännu fler utrymmen där vi kan beundra, smutskasta och se våra kändisar som de verkligen är (ibland väldigt nära in på kroppen).
Medierna har blivit det forum där publiken ”lär känna” kändisarna. Så när kändisar med ikonstatus dör sörjer människor dem i samma forum som de lärde känna dem: medierna.
Journalister uttrycker i samband med en kändis död något som Carolyn Kitch kallar för
“group memory” (2000:189), artiklar fyllda med minnen och memorabilia. Typiskt för detta är specialutgåvor, familjeträd och bildreportage - inslag som ofta anses avvika från “riktig”
journalistik, trots att det är nyheter som rapporteras av journalister (ibid.). Det kommersiella värdet på dessa artiklar är högt, utgåvorna köps av många och läsarna lägger stor vikt vid innehållet. Det är därmed ett gyllne tillfälle för medier att kapitalisera på en tragedi genom specialutgåvor, minnes-program och samlarbilagor.
I mediernas rapportering om kändisars död kulminerar allt man tidigare skrivit om
kändisen, den historia man byggt upp kring en person (Kitch, 2000:190). Det som kanske till
och med gjort personen så känd till att börja med, och definitivt det som gjort att folk
verkligen brytt sig om personen: kändiskulten. Människor har lärt känna, och ”minns” (ibid.),
kändisen genom detta mediematerial. En typ av rapportering som gör det möjligt att fylla
tidningen med artiklar när något händer en kändis. Ofta handlar det om att till stor del repetera
det man tidigare skrivit om kändisen och sammanfatta detta i analyser av kändisens betydelse
för kulturen och vad vi lärt oss av hans eller hennes liv och död (Kitch, 2000:190). Ofta
verkar tragedin större genom att medier förmedlar idén om att dödsfallet var “orättvist” eller
ironiskt. Man framställer det som att det inträffade vid ett tillfälle då personens liv tagit en
positiv vändning, som i fallet med prinsessan Diana och med John Lennon, så också i fallet
med Michael Jackson. Jackson var mitt uppe i förberedelserna för de comeback-konserter han
skulle göra i London, det skulle bli en revansch efter pedofili-anklagelser och
utseendemässiga hån. Som en kompensation för denna orättvisa är det inte ovanligt att
medierna hittar en syndabock (Kitch, 2000:186). I Dianas fall var det chauffören och
paparazzin, i John Lennons fall var det mer uppenbart, mördaren Mark Chapman. I Michael
Jacksons fall var det hans doktor, Conrad Murray, som fick skulden. I början fanns en röd tråd
i rapporteringen där man antydde att de inbokade konserterna i London var det som ledde till
Jacksons död, då de sades innebära stor press får honom, både psykiskt och fysiskt. I flera
sammanhang pekades även musikindustrin och kändisskapet ut som skyldiga till att Michael
Jacksons kropp gav upp. Vad man än skyller en stjärnas död på så är det något som ger
ytterligare dramatik och läsvärdhet åt en händelse. Och det är ett lätt sätt att producera extra
material under en tid då alla vill läsa om vad som hände deras idol.
4. Resultatredovisning
4.1 Innehållsanalys
Min undersökning är koncentrerad till dygnet som följde Michael Jacksons död. Jag tittar främst på vad redaktionerna producerade under detta dygn, i praktiken innebär det en analys av material som publicerats under tre dagar. Analysen utgår från sen kväll 25 juni (material som publicerats på webben), hela 26 juni och även materialet i papperstidningen som utkom 27 juni. För att göra det mer översiktligt fokuserar jag på en dag i taget.
4.1.1 Torsdag, 25 juni
4.1.1.1 Webb
Michael Jackson dödförklarades torsdagen 25 juni 2009, 23.26, svensk tid (14.26 lokal tid).
Det var en sen nyhet för dagstidningarna; Dagens Nyheter fick med en kort artikel i fredagstidningen medan Svenska Dagbladet inte fick med nyheten alls. Tidningarnas webbupplagor fylldes dock desto snabbare med information kring händelsen. Det är svårt att i efterhand avgöra när varje tidning faktiskt lade ut nyheten på webben. På grund av olika system med uppdatering kan man inte säga exakt vilken text som lades ut och när. Något som i sig är problematiskt då det kan innebära att felaktiga nyheter lätt bara byts ut utan att tidningen behöver stå till svars. I tryck krävs enligt de pressetiska reglerna tydliga rättelser (Allmänhetens pressombudsman, 2009). Denna aspekt försvinner helt från webben som det ser ut för tillfället.
Klart är ändå att flera svenska medier snappade upp nyheten om Michael Jacksons död i ett
tidigt stadium och beskrev att popsångaren inte mådde bra. Klockan 23:37 publicerar SvD:s
webb en artikel med rubriken ”Michael Jackson förd till sjukhus” (TT Spektra, 2009-06-25)
och hänvisar redan i ingressen till TMZ: ”Michael Jackson rapporteras på torsdagskvällen
svensk tid ha förts till sjukhus i Kalifornien. Enligt webbplatsen TMZ vårdas poplegenden för
en misstänkt hjärtattack.” Texten, som kommer från TT Spektra, anger även källorna Los
Angeles times och E online i beskrivningen av vad som skett. Tyngdpunkten ligger dock på
uppgifterna från TMZ. Artikeln avslutas med spekulationer kring pop-sångarens hälsa: ”Inför
Jacksons konsertcomeback nu i sommar har rykten surrat om att han är sjuk, kanske i
hudcancer.” Här anges inga källor och uppgifterna framstår som rena spekulationer.
Detsamma förekommer dock även i andra medier och med tanke på alla de utseenderelaterade rykten som omgav Jackson fanns det ändå viss grund för dessa spekulationer.
Bara 23 minuter senare, 23.59, publicerar SvD:s webb nästa artikel, även denna från TT:
”Michael Jackson död” (TT, 2009-06-25). Nu poängterar man redan i ingressen att informationen kommer från etablerade källor då man hänvisar till Los Angels times på nätet som pratat med ”lokala myndighetskällor”. Den här texten ger intryck av att ha fyllts på, man har bland annat information kring obduktionen från AFP och uttalande från Michael Jackons bror, Jermaine Jackson, från en presskonferens som ägde rum senare på natten. Men nämner även TMZ, men först i slutet av artikeln: ”En stund senare, framåt midnatt svensk tid, lade kändisnyhetssajten TMZ, som varit först med ambulanslarmet, ut chockbeskedet: ’Vi har just fått veta att Michael Jackson har avlidit. Han var 50 år gammal’” (ibid.). SvD verkar således ha väntat med att publicera dödsbeskedet tills det bekräftats av etablerade nyhetsmedier, i det här fallet Los Angeles times. Alternativt har de tidigare lagt upp en TT-text som automatiskt uppdateras av TT, något som är vanligt när tidningarnas webbupplagor använder sig av TT- material. Under kvällen uppdaterar man inte nyhetstexterna med eget material utan låter TT- texterna ligga ute. Dock fyller man på med analys av Jacksons liv och en artikel om fansen.
Dagens Nyheter verkar också ha haft en och samma artikel ute på webben som fyllts på och uppdaterats under kvällen. Originalartikeln skapades 23.06 men eftersom man redan i ingressen berättar att uppgifterna om Michael Jacksons död har bekräftats av ”officiella sjukhuskällor” får vi anta att detta lagts till då artikeln uppdaterats senare under kvällen/natten. Även DN anger att TMZ var först med nyheten, man använder dock inte sajten som direkt källa (även om det inte går att utesluta att detta gjorts innan texten uppdaterats):
”Innan beskedet om hans död kom lät fadern och en bror meddela sajten TMZ, som var först med nyheten, att hans tillstånd var kritiskt.” Även här hänvisar artikelförfattaren (Stiernstedt
& TT, 2009-06-25) till uttalanden från presskonferensen med Jermaine Jackson, Michael Jacksons bror.
En liknande uppdateringsproblematik råder på Aftonbladets webbsida. Redan 23:04 publicerar man en artikel med rubriken: ”’King of pop’ har lämnat oss” (Nannini Nilson, Ström & Wedholm, 2009-06-25). Än en gång handlar det uppenbarligen om en”påfylld”
artikel med citat från bland andra Michael Jacksons ex-fru Lisa Marie Presley som pratat med nyhetsbyrån AP och med Jacksons advokat, Frank DiLeo som pratat med Los Angeles times.
Trots att man beskriver att en utredning inletts och att polisen betonar att ingenting tyder på
att brott har begåtts avstår inte artikelförfattarna från att inkludera spekulationer om vad som
kan ha orsakat dödsfallet:
”Enligt flera rapporter hade Michael Jackson också drabbats av hudcancer, något som dementerades. [...] Författaren Ian Helperin släppte förra året en biografi om popstjärnan där han påstod att han led av brist på Alpha-1 antitrypsin – en genetisk lungsjukdom som kan leda till döden.”
(Nannini Nilson, Ström & Wedholm, 2009-06-25)
Ovanstående stycke verkar vara ett resultat av det man lyckats få ihop från andrahandskällor.
Att man använder uttryck som ”enligt flera rapporter” kan tolkas som att källorna där man hittat informationen inte är värda att skriva ut. Dock noterar artikelförfattarna att uppgifterna om hudcancer faktiskt dementeras från Jacksons håll.
På Expressens webbupplaga lades första inlägget upp 23.12: ”Michael Jackson är död”
(Wagner, 2009-06-25), även detta en uppdaterad text, får man anta, med detaljer kring räddningsarbetet hämtade från E-online och TMZ. TMZ har pratat med en hjärtspecialist på sjukhuset som bekräftat att läkarna inte lyckats få igång Jacksons hjärta. I meningen som följer får man intrycket av att artikelförfattaren försöker stärka informationen genom att använda en mer etablerad källa: ”Även Los Angeles times uppger att Michael Jackson har dödförklarats. Polis ska ha spärrat av ett område kring sjukhuset. Enligt Los Angeles times ska hans familj vara på väg till sjukhuset” (Wagner, 2009-06-25).
Precis som flera av sina kollegor spekulerar Expressens Jakob Wagner om bakomliggande orsaker, utan angiven källa men med fokus på att detta bara är rykten: ”Inför Jacksons planerade konsertcomeback nu i sommar har rykten surrat om att han lidit av någon allvarlig sjukdom, kanske hudcancer” (ibid.).
4.1.2 Fredag, 26 juni
4.1.2.1 Papper
Rapporteringen i svenska dagstidningar var, som tidigare noterats, inte särskilt omfattande 26 juni, då Michael Jacksons död inträffade sent på kvällen svensk tid, strax innan de flesta morgontidningar går till tryck. DN hade en kort nyhetsartikel om händelsen medan SvD inte publicerade något alls.
DN har en bild på Michael Jackson på första sidan med rubriken ”Michael Jackson död”.
Texten inleds med: ”Michael Jackson avled sent i natt på ett sjukhus i Los Angeles,
rapporterar kändissajten TMZ.” (Stiernstedt, 2009-06-26, s.1). Hänvisningen till sajten
fortsätter inne i tidningen där Jenny Stiernstedt skriver: ”Innan beskedet om hans död kom lät familjen meddela sajten TMZ, som var först med nyheten, att hans tillstånd var kritiskt. Inga officiella uppgifter från sjukhuset har ännu kommit” (2009-06-26, s.17). Artikeln ser ut att vara en version av den som publicerades på webben kvällen innan, nu står dock Jenny Stiernstedt ensam i bylinen. Även i papperstidningen drar man upp ryktet om Jacksons dåliga hälsa: ”Michael Jackson har haft problem med hälsan tidigare. De senaste ryktena sade att han skulle ha drabbats av hudcancer” (ibid.).
Kvällstidningarna hade kommit desto längre med innehållet i pappersupplagorna. Här har man redan börjat få fram detaljer om möjlig dödsorsak. Aftonbladets Robert Triches är på plats i Los Angeles och rubriken på hans artikel lyder ”Han föll ihop död - Michael Jackson kan ha dött av en pilleröverdos” (Triches, 2009-06-26). Hans källa för informationen är väletablerade nyhetskanalen CNN: ”Michael Jackson kan ha dött av någon form av överdos.
Det uppgav tidigt i morse svensk tid källor inom familjen Jackson för CNN. - Han tog tunga, receptbelagda mediciner, påstår källorna” (Triches, 2009-06-26, s.6-7). Så snabbt kan informationen svänga, från hudcancer till överdos. För stämningen på plats används uttalanden från TMZ:s artiklar: ”- Det var fullständigt kaos när han anlände [till sjukhuset].
Folk som var med honom skrek Du måste rädda honom! Du måste rädda honom , uppgav en källa på sjukhuset för TMZ.” För information kring Jacksons hälsa använder man brittiska tabloiden Daily mail som skriver att Jackson under den senaste tiden gått på starka värkmediciner och stärker detta med ett uttalande: ”- Han var drogad upp över öronen. Hans rygg hade helt gett upp och han hade otroliga smärtor, sa en källa nära familjen till tidningen”
(Triches, 2009-06-29, s.6-7). Daily mail har alltså inte uppgett vem som har sagt detta, mer än att det är ”en källa nära familjen”. Man fortsätter på samma spår:
”Tidningen uppgav också att Jackson den sista tiden vägt mindre än 45 kilo. Enligt rapporterna hade han isolerat sig i sin lyxvilla tillsammans med sina tre barn, Prince Michael 7, Paris Michael Katherine, 11, och Joseph Jackson Jr, 12. Inget är bekräftat men en källa uppgav för tidningen att den enda han träffade var hans mamma, Katherine, som tröstade honom när hälsan sviktade.”
(Triches, 2009-06-29, s.6-7)
Tydliga markörer om tveksamhet kring källan som ”enligt rapporterna” och ”en källa uppgav
för tidningen” signalerar att artikelförfattaren är kritisk till materialet. Men man väljer ändå att
publicera uppgifterna. I anknytning till denna artikel har man intervjuat en kardiolog som
uttalar sig om vad som kan leda till hjärtstillestånd och hur stora chanserna är för överlevnad.
Aftonbladet har förutom nyhetstexten gjort analyser och kändisenkäter samt detaljerade beskrivningar av de skandaler som omgav Michael Jackson, som pedofilanklagelserna, plastikoperationerna och de ovanliga omständigheter under vilka hans barn kom till.
Expressen publicerar en artikel vinklad kring sorgen hos fansen som inte kommer att få se Michael Jackson på de inplanerade konserterna, rubriken lyder: ”Sörjs av en värld - Skulle möta fansen en sista gång i sommar” (Reimers, 2009-06-26, s.10-11). Johanna Reimers rapporterar från London där konserterna skulle äga rum och där Jackson skulle ha gjort sin comeback. Hon skriver också om Jacksons sviktande hälsa, men lyckas få med hur tidigare rykten faktiskt bemötts av Jacksons läkare:
”I mars rapporterade brittiska tidningar om att popstjärnan kommer behöva nio läkare stand-by under konserterna. Även hans undernärda kropp fick läkare att tveka kring om han skulle orka - och i mitten av maj kom rapporter om att Jackson skulle ha hudcancer. Alla rykten har hela tiden kraftigt dementerats av 50-åringens läkarstab.”
(Reimers, 2009-06-26, s.10-11)
Även en rapport från Los Angeles finns med i tidningen, Gunnar Nordström är på plats och använder lokala källor, som Radiokanalen KCAL9, för reaktioner från Jacksons fans.
Reportern verkar befinna sig vid villan där Jackson bodde och har där pratat med polisen:
- Det är en rutinåtgärd och ingen husrannsakan. Det görs för att skaffa information kring omständigheterna i samband hans död, uppgav en uniformerad polis på gatan som höll fans och media borta från infarten till fastigheten.
(Nordström, 2009-06-26, s. 12-13)
Något som så självklart som användandet av en primärkälla känns i sammanhanget unikt och det är ofrånkomligt att detta, förutom närvarokänslan, ger en ökad trovärdighet till texten.
4.1.2.2 Webb
Under fredagen fortsatte hyllningarna av stjärnan på tidningarnas webbplatser. Det dröjde tills framåt eftermiddagen innan det började komma fram mer information kring Jacksons död.
Klockan 16.44 publicerar DN artikeln ”Ännu oklart varför Michael Jackson dog” där
artikelförfattaren Clas Svahn omnämner Jacksons personliga läkare Conrad Murray som i dag
är misstänkt för vållande av stjärnans död:
”Los Angeles Times skriver att en läkare befann sig på plats hemma hos Michael Jackson innan räddningspersonalen kom till platsen. Läkaren, som senare identifierades som Conrad Murray, hjärtläkare från Texas, försökte då utan att lyckas med att ge Jackson hjärtmassage i ett försök att återuppliva honom. Räddningspersonalen som kom till platsen ville dödförklara Michael Jackson på platsen men övertalades, enligt sajten TMZ, av texas- läkaren att inte göra detta utan att föra Jackson till sjukhus.”
(Svahn, 2009-06-26)
Los Angeles times är huvudkällan till informationen om läkaren och texten är ett bra exempel på hur man har kryddat storyn en aning med uppgifterna från TMZ. Detta kan tolkas som en varsamhet kring TMZ och ett tecken på att man inte värderar källan särskilt högt. I och med att TMZ ändå finns med i artikeln får man intryck av att man använt sajten för merparten av researchen och sedan letat upp samma uppgifter hos de etablerade medierna. Har man hittat motsvarande information där har man ändrat i texten, finns inte informationen någon annanstans låter man TMZ stå kvar. Att kolla sina källor mot andra medier är förstås smidigt men samtidigt finns en överhängande risk att Los Angeles times också hämtat sina uppgifter från TMZ.
I samma text dyker även en, i sammanhanget, ny källa upp, den Houstonbaserade (läkaren kom härifrån) nyhetssajten KHOU: ”Läkaren bodde tillsammans med Jackson i hans hyrda hus skriver Houston-sajten KHOU som talat med en kollega till Murray” (Svahn, 2009-06- 26). Här dyker även nya uppgifter från TMZ upp som i efterhand har visat sig vara korrekta:
”Enligt en medlem av Jacksons familj som uttalar sig för TMZ, fick Michael Jackson regelbundet sprutor med Demerol, ett morfinliknande preparat. Den sista sprutan skulle han ha fått klockan 11.30 i går. Han dödförklarades klockan 13.14 lokal tid sedan läkare på Ronald Reagan UCLA Medical Centre försökt att återuppliva Michael Jackson i nästan en timma innan de gav upp.”
(Svahn, 2009-06-26)
Detta juxtaposeras med uttalanden från polisen som har pratat med Los Angeles times:
”Los Angeles-polisen hittat flera receptbelagda läkemedel hemma hos Jackson men säger sig sent på fredagkvällen svensk tid inte ha några uppgifter som tyder på att Jackson skulle ha fått något läkemedel injicerat. - De uppgifterna kommer från källor utanför utredningen, säger chefen för Los Angeles-polisens mordrotel, Gregg Strenk till Los Angeles Times.”
(Svahn, 2009-06-26)
Det går att utröna ett mönster i rapporteringen. På flera ställen, hos flera olika medier, använder man sig av samma rutin: artiklarna inleds med en, ofta uppseendeväckande, uppgift hämtad från TMZ som man senare i texten bygger på eller motsäger med uppgifter från mer etablerade medier som Los Angeles times eller CNN.
Svenska Dagbladet publicerar 12:01 artikeln ”Oklart om Michael Jacksons död” (TT, AFP
& Reuters, 2009-06-26). ”Det är ännu oklart vad som orsakade 50-åriga superstjärnan Michael Jacksons plötsliga död, men det talas om en möjlig hjärtinfarkt.” Man hämtar information från flera källor som Los Angeles times, CNN och AFP för att berätta om räddningsarbetet och eventuell dödsorsak:
”Michael Jacksons advokat Brian Oxman säger till CNN att han misstänker att dödsorsaken är ett medicinskt missbruk. [...] Även Jacksons före detta producent Tarak Ben Ammar är övertygad om att mediciner ligger bakom dödsfallet. Han anklagar Jacksons läkare och kallar dem ’kriminella charlataner’ som utnyttjat stjärnans hypokondri, uppger AFP.”
(TT, AFP & Reuters, 2009-06-26)
Lite mer information, nu från AFP, kommer på eftermiddagen, 17:19 om hur obduktionsresultatet av Michael Jacksons kropp dröjer och hur det kan ta flera veckor innan dödsorsaken kan fastställas (TT Spektra, 2009-06-26).
Kvällstidningarnas webbsidor var aktiva även under natten/morgonen 26 juni. Aftonbladet publicerar 05.11 (även om tidspunkten måste tas med en nypa salt): ”Advokaten: Han missbrukade mediciner” där reportern hänvisar till uttalanden om Jacksons medicinmissbruk som hans advokat Brian Oxman gjort i en intervju med CNN (Ström, 2009-06-26). Senare under dagen, 17.05, publiceras ”Drogerna kan ha tagit Jacksons liv” med underrubriken ”Här är spekulationerna kring superstjärnans mystiska död” (Sjödin, 2009-06-26). Här använder man fler citat från Brian Oxman som även hunnit prata med brittiska tabloiden The Sun: ”–
Jag har varit väldigt kritisk till användandet av smärtstillande mediciner, säger Brian Oxman, familjens advokat, till The Sun.” Frida Sjödin, som skrivit texten, fortsätter hänvisa till The Sun: ”Sångaren ska enligt The Sun ha dött av en injektion av det kraftigt smärtstillande medlet Demerol efter repetitioner inför den kommande turnén i London” (Sjödin, 2009-06-26).
Expressen lägger 04:33 ut artikeln ”Här transporteras Michael Jackson till rättsläkaren”
med den första officiella kommentaren från Los Angeles-polisen: ”Rättsläkarkontoret tar nu
hand om Jacksons kropp. De kommer att hantera alla frågor som gäller dödsorsaken, säger
utredningsledaren” (Öhman, 2009-06-26a). Knappt en halvtimma senare lägger man ut en mer
övergripande artikel om stjärnans död. Här refererar man källor som CNN och E online som har pratat med rättsläkare respektive brandkår. Man har även ett citat från tv-kanalen KCAL 9 som pratat med polisen:
”– Anledningen till att vi går in i hans hem och gör en undersökning nu beror på att rättsläkaren inte vill skriva under dödsintyget innan en full utredning är gjord kring omständigheterna i samband med hans död, säger poliskommissarien Greg Strenk till KCAL 9.”
(Öhman, 2009-06-26a)
Framåt eftermiddagen märker man att nyhetsflödet tunnas ut och att det finns en törst efter nya uppgifter. Således verkar även källorna man använder breddas och av innehållet att döma verkar tidningarna vid det här laget mindre selektiva. Expressen publicerar 17:30 de uttalanden som Brian Oxman gjort i Daily mail under rubriken ”Jacksons advokat: ’Han pressades till döden’” (Öhman, 2009-06-26b). Här citerar man Oxman som säger till den brittiska tabloiden: ”- De pressade honom för hårt. Om du tror att fallet med Anna Nicole Smith handlade om missbruk är det inget mot vad vi har sett i Michael Jacksons liv” (ibid.).
Man fortsätter artikeln på samma spår: ”Familjeadvokaten är inte ensam om sina misstankar.
Många i Michael Jacksons närhet tror att hans bortgång har att göra med de mediciner som han åt. Det förekommer till exempel spekulationer om att superstjärnan skulle ha dött på grund av en injektion av det smärtstillande medlet Demerol, uppger Daily mail” (ibid.).
Fyra minuter senare kommer nya uppgifter efter att familjen uttalat sig, i ”Kan ha dött av smärtstillande” skriver Jacob Wagner: ”Michael Jackson kan enligt familjemedlemmar ha dött av en överdos smärtstillande läkemedel, uppger TMZ och The Sun. Enligt deras nätsajter ska hans läkare ha gett honom en injektion strax före han avled” (2009-06-26) Nu framkommer det även att läkaren, Conrad Murray, har försvunnit:
”Enligt kändissajten TMZ sökte polisen under fredagen efter den läkare som bodde i hans hem. Han ska ha gett stjärnan en injektion av petidin kort innan han dog. Efter injektionen ska Michael Jacksons andning gradvis ha minskat för att till slut upphöra, skriver The Sun.”
(Wagner, 2009-06-26)
