NATIONALEKONOMISKA INSTITUTIONEN Uppsala Universitet
Examensarbete D Författare: Lars Frodell Handledare: Eva Mörk Vårterminen 2006
Narkotikans effekter på övrig brottslighet
– en analys av svenska paneldata på länsnivå 1995 – 2004
Sammanfattning
Under senare hälften av 1990-talet har narkotikamissbruket i Sverige ökat. I denna uppsats undersöks huruvida detta har påverkat den övriga brottsligheten genom en analys av data från en panel bestående av samtliga svenska län 1995 – 2004. En Fixed-Effects- modell som kontrollerar för läns- och tidsspecifika effekter har anpassats till datamaterialet. Måttet på narkotikakonsumtion är baserat på den årliga enkätstudie som genomförs bland 18- åriga män som mönstrar till värnpliktstjänst i Sverige. Resultaten av analysen visar att ett ökat
narkotikamissbruk har ett positivt signifikant samband med såväl våldsbrott som
egendomsbrott. Tydligast märks detta samband med inbrott som är en underkategori till egendomsbrotten.
Nyckelord: narkotikamissbruk, narkotikahandel, brottslighet, paneldata
Innehållsförteckning
1. INLEDNING... 1
2. BAKGRUND OCH TIDIGARE STUDIER... 4
2.1TIDIGARE STUDIER... 6
3. TEORI: BROTTSLIGHET OCH NARKOTIKAANVÄNDNING ... 8
3.1UTBUDET AV BROTT... 10
3.2TEORETISKA ASPEKTER KRING NARKOTIKAANVÄNDNING... 10
4. DATA OCH MODELLSPECIFIKATION... 12
4.2BROTTSVARIABLER... 13
4.3APPROXIMATION AV NARKOTIKAANVÄNDNING... 14
4.4ÖVRIGA FÖRKLARANDE VARIABLER... 16
5. RESULTAT ... 20
6. SLUTSATSER... 26
REFERENSER... 28 APPENDIX
1. Inledning
Narkotikamissbruk har de senaste åren klassats som ett växande samhällsproblem av den svenska staten. I en proposition till riksdagen i januari (2001) förordade regeringen att det övergripande målet för den svenska narkotikapolitiken ska vara ett narkotikafritt samhälle.
Regeringens förslag innehöll en treårig handlingsplan där 325 miljoner avsattes till olika insatser i syfte att bekämpa drogmissbruk och narkotikahandel. Under tidsperioden 1995 – 2004 har narkotikaerfarenheten bland 18-åriga män i Sverige visat en stadigt uppåtgående trend, samtidigt som andelen intagna i landets fängelser som klassas som missbrukare visat en liknande utveckling. Det totala antalet anmälda brott har under denna tidsperiod ökat med 7,1 procent.1
Finns det ett samband mellan denna ökning i brottsstatistiken och förändringen i
narkotikakonsumtion? Antag att det svenska narkotikapolitiska målet plötsligt skulle uppnås rent hypotetiskt. En konsekvens av detta skulle vara ett hälsomässigt sett mer välmående samhälle, men hur skulle den övriga brottsligheten påverkas? Hur många personer är
involverade i den kriminella världen antingen på grund av ett beroende till narkotika, eller på grund av att de är involverade i själva narkotikamarknaden i sig? Sammanfattningsvis kan denna diskussion förkortas ned till den frågeställningen denna uppsats avser att besvara; leder en ökad narkotikakonsumtion till ökad övrig brottslighet?
För att svara på denna frågeställning är det första steget att identifiera vilka variabler som har en inverkan på antalet brott i samhället. Att sätta upp en förklaringsmodell till förändringar i brottsfrekvenser är dock förknippat med problem som kan anta flera olika dimensioner och beroende på vilken typ av brott som undersöks kan förklaringsvariablerna antas variera. Brott som ger ekonomisk avkastning kan exempelvis i första hand antas bero på ett behov av inkomst, men detta behov kan i sin tur ha flera orsaker. I grunden består uppgiften i att försöka förstå varför en individ tar beslutet att begå en brottslig handling, och vilken bakgrundsinformation individen baserar detta beslut på.
1 Guttormsson (2005a), Kriminalvårdsstyrelsen (2005), Brottsförebyggande Rådets hemsida, (www.bra.se). För en grafisk illustration av denna trend se figur 2.1 och figur 2.2.
I sort sett samtliga nationalekonomiska studier som analyserar brottslighet är teoretiskt förankrade i den nybildande studien av Becker (1968). Den modell som presenteras i Beckers studie, identifierar ett antal grundläggande faktorer som antas inverka på antalet brott i samhället. Enligt det teoretiska resonemanget, något förenklat, leder förändringar i dessa faktorer till följande förväntade effekter; en ökad arbetslöshet ökar brottsligheten medan ökad medelinkomst och en högre effektivitet hos rättsväsendet minskar antalet brott. För att kunna tillämpa teorin empiriskt utökade Ehrlich (1973) denna ursprungliga modell till att innefatta faktorer av social- och demografisk karaktär som även de kan tänkas inverka på
brottsligheten.
Denna uppsats teoretiska utgångspunkt är i första hand baserad på de två ovannämnda
studierna, där narkotikakonsumtion kan kategoriseras som en social faktor i Ehrlichs utökade modell. Att mäta narkotikamissbrukets omfattning i samhället kan dock anses problematiskt.
Tidigare studier i detta ämne har bland annat använt antalet anmälda narkotikabrott som en approximation för narkotikamissbruk, men detta mått påverkas i viss utsträckning av hur stor del av polisens resurser som fördelas till narkotikabekämpning. Ett annat problem är det uppenbara mörkertal som finns i brottsstatistiken för narkotika, vilket leder till att tillförlitligheten till denna typ av approximation kan ifrågasättas.
De data som ligger till grund för måttet på narkotikakonsumtion som används i denna uppsats är hämtade från en årlig enkätundersökning som genomförs bland 18-åriga män som mönstrar till värnpliktstjänst i Sverige. Till mönstring kallas samtliga manliga svenska medborgare som fyller 18 under det innevarande året och som inte har något handikapp eller någon kronisk sjukdom. Under tidsperioden som uppsatsen omfattar har varje år i genomsnitt 88,8 procent av den totala populationen 18-åriga män i Sverige inställt sig till mönstring.2 Detta innebär att mönstringsenkäten är den mest omfattande studien av en enskild befolkningsgrupps
narkotika- och alkoholvanor i Sverige. Den förklarande variabeln som används i denna uppsats mäter den procentuella andelen mönstrande män som i enkäten uppgivit att de någon gång använt narkotika. Undersökningen har genomförts sedan 1970 och sammanställs varje år av Centrum för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) i rapporten Mönstrandes drogvanor.
Sedan 1995 finns resultaten redovisade på länsnivå.
2 Guttormsson (2005a).
Syftet med denna uppsats är att identifiera narkotikans effekter på övrig brottslighet. En Fixed Effects- modell med läns- och tidspecifika effekter estimeras utifrån en panel av data från samtliga län i Sverige under tidsperioden 1995 – 2004. Variationer i det totala antalet brott, samt vålds- och egendomsbrott analyseras utifrån förändringar i narkotikakonsumtionen och övriga kontrollvariabler motiverade av den brottsekonomiska teorin. Resultaten tyder på att en ökad narkotikakonsumtion har en signifikant positiv inverkan på antalet brott i
samhället. Detta gäller för såväl det totala antalet brott som för egendoms- och våldsbrott.
Inbrott, som är en del av egendomsbrotten, är den brottskategori som visar det största, och mest signifikanta, sambandet med narkotikamissbruk.
Det kommande kapitlet ger en bakgrund till frågeställningen och presenterar tidigare studier som analyserat kopplingen mellan narkotika och brottslighet, samt de metoder dessa har använt för att approximera narkotikakonsumtion. Kapitel 3 ger en beskrivning av den brottsekonomiska teorin och dessutom diskuteras teoretiska aspekter kring narkotikans effekter, vilka motiverar valet av beroendevariabler i regressionsmodellen. I kapitel 4 redogörs inledningsvis för den modell som skattas och sedan presenteras de variabler som ingår i denna. Avsnitt 4.3 innehåller en detaljerad redogörelse för hur enkätstudien som ligger till grund för narkotikamåttet genomförs och huruvida resultaten är tillförlitliga. I kapitel 5 redovisas sedan resultaten och kapitel 6 sammanfattar och ger slutsatser.
2. Bakgrund och tidigare studier
Finns det en koppling mellan narkotikakonsumtion och övrig brottslighet och hur stark är den i så fall? För att besvara denna fråga ger en granskning av drogvanorna bland intagna i landets fångvårdsanstalter en grund att utgå ifrån. Kriminalvårdstyrelsen (2005) ger årligen ut en rapport i syfte att redovisa drogsituationen i landets anstalter och häkten. I denna framgår det att 58 procent av de 11 343 personer som intogs till landets anstalter under 2004 hade använt narkotika vid ett eller flera tillfällen de senaste tolv månaderna. Utav denna andel klassas strax över 40 procent som grava missbrukare, en grupp som 1995 endast utgjorde cirka 20 procent av det totala antalet nyintagna.3 Vidare konstateras att en tredjedel av alla intagna tidigare är dömda för åtminstone ett narkotikabrott. Även denna andel har ökat från 18 procent 1995, till 34 procent 2004.
Baserat på ovanstående uppgifter verkar det finnas ett samband mellan drogmissbruk och personer som avtjänar brott i Sverige. Med hänsyn till denna uppsats syfte skulle det dock vara av intresse att veta om dessa personer begår brotten under påverkan av narkotika
och/eller om motivet till brottet är att skaffa pengar för att kunna köpa narkotika. I Sverige har inga sådana studier genomförts men i USA gjordes 1991 en enkätundersökning av Beck m fl (1993) som omfattade mer än 14 000 fängslade personer i 45 olika stater i USA. Med hänsyn till att de två länderna kan skilja sig åt vad gäller det kriminella beteendets natur eller den övergripande strukturen på den kriminella marknaden, uppvisar studien ändå intressanta resultat. Författarna konstaterar att 31 procent av de intagna var påverkade av narkotika när de begick brottet de var fängslade för. Av det totala antalet brott begicks 17 procent i syfte att skaffa pengar till narkotika. 30 procent av alla inbrott och 27 procent av alla rån begicks med samma motiv.
Under tidsperioden denna uppsats omfattar har det totala antalet brott per 100 000 invånare i Sverige ökat med 7,1 procent. I figur 2.1 jämförs utvecklingen av denna variabel mot andelen 18- åriga män i Sverige som vid mönstring till värnpliktstjänst uppgett att de har använt narkotika. Figur 2.2 visar samma brottsvariabel i relation till andelen missbrukare bland nyintagna klienter i fångvården.
3 En grav missbrukare definieras som en person som har injicerat narkotika vid ett eller flera tillfällen de senaste tolv månaderna eller en person som har använt narkotika dagligen, eller så gott som dagligen, de sista tolv månaderna i frihet (Kriminalvårdsstyrelsen, 2004).
0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
12400 12600 12800 13000 13200 13400 13600 13800 14000 14200 Narkotikaerfarenhet hos mönstrande män Antal brott
Källa: Egen bearbetning av statistik från Brottsförebyggande rådets hemsida (www.bra.se) och Guttormsson (2005a).
Figur 2.1 Den procentuella andelen mönstrande män som har använt narkotika visas på den vänstra axeln och det totala antalet brott per 100 000 invånare på den högra.
0 10 20 30 40 50 60 70
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
12400 12600 12800 13000 13200 13400 13600 13800 14000 14200 Narkotikamissbruk hos nyintagna i anstalt Antal brott
Källa: Egen bearbetning av statistik från Brottsförebyggande rådets hemsida (www.bra.se) och Kriminalvårdsstyrelsen (2005).
Figur 2.2 Den procentuell andel drogmissbrukare av samtliga nyintagna i svensk anstalt visas på den vänstra axeln och det totala antalet brott per 100 000 invånare på den högra.
Från de två figurerna kan två slutsatser konstateras. För det första verkar de två måtten på narkotikamissbruk följa varandra över tiden. Båda visar en stabil uppåtgående trend från 1995 och når en topp 2002, för att sedan avta under tidsperiodens två sista år. Detta behöver dock
nödvändigtvis inte innebära att de narkotikaerfarna mönstrande männen hamnar i fängelse, utan kan i stället tolkas som en stark indikator på att narkotikakonsumtionen i samhället har ökat. För det andra visar tidsserien för det totala antalet brott även uppåtgående trend under perioden och verkar följa de två narkotikamåtten till en viss utsträckning, även om några år avviker.
2.1 Tidigare studier
Informationen i ovanstående delkapitel visar att narkotika och övrig brottslighet verkar korrelera. Frågan är dock om narkotika orsakar mer brott eller om sambandet är omvänt. En ökning i brottsfrekvensen i en region skulle exempelvis kunna tänkas leda till att
narkotikahandlare ser en ny marknad öppnas, och försöker etablerar sig på denna. Jofre-Bonet och Sindelar (2002) analyserar riktningen på kausaliteten mellan narkotika och brottslighet genom att använda longitudinella data på 3 502 individer som genomgick behandling för narkotikaberoende. Informationen innehöll individuell brottsstatistik och uppgifter om narkotikakonsumtion innan behandlingen påbörjades, samt sju månader efter att denna var avslutad. Socioekonomisk- och demografisk information av vikt inkluderades även i analysen.
Det huvudsakliga resultatet från studien är att antalet dagar individerna spenderade på
brottslighet minskade med 54 procent efter behandlingen. Författarna menar att deras resultat indikerar att minskad narkotikakonsumtion är kausalt relaterad till minskad brottslighet.
Det primära problemet att lösa för en studie som analyserar narkotikans effekter på
brottslighet, är att hitta en approximation på narkotikaanvändning. Entorf och Winker (2002) använder antalet anmälda narkotikabrott i Tyskland 1976 – 1995 för att estimera effekter på olika brottstyper. Signifikanta resultat hittades för egendomsbrott, och då främst rån och inbrott. Problemet med att använda denna typ av skattning är att polisens statistik på narkotikabrott till viss del påverkas av deras insatser och resurser. Narkotikabrott klassas i Sverige som spanings- och insatsbrott, det vill säga att brottsligheten är dold, till skillnad från exempelvis butiksrån och villainbrott, som i stort sett samtliga fall kan förväntas komma till polisens kännedom. Om polisen väljer att öka sitt spaningsarbete eller får ett ekonomiskt bidrag av staten som är specifikt avsett för att bekämpa narkotikahandel, kommer detta att ge en felaktig approximation. Det kommer att verka som om narkotikakonsumtionen har ökat medan polisen i själva verket kan ha ändrat fokus på sina insatser, eller helt enkelt blivit mer effektiv i sitt arbete.
Corman och Mocan (2000) använder ett annat tillvägagångssätt. De mäter antalet omkomna personer i New York mellan 1970 – 1990 där dödsorsaken konstaterats till
narkotikaförgiftning. Förändringen i denna variabel analyseras sedan mot förändringen i olika brottsfrekvenser. De finner liknande resultat som den tyska studien och konstaterar att en ökad narkotikakonsumtion i New York 1970 – 1990 ledde till fler inbrott och rån. Inga signifikanta resultat kunde dock påvisas för våldsbrott. Entorf och Winker (2002) menar att denna approximering av narkotikaanvändande är förknippat med två problem. För det första är måttet förenat med en tidsförskjutning. En individ som använder narkotika under flera år kan uppleva ett allt sämre hälsotillstånd som till slut resulterar i att personen avlider på grund av sitt missbruk. För det andra kan antalet dödsfall antas bero på vilken typ av narkotika som nyttjas. Om samma antal missbrukare använder samma mängd droger, men missbruket ändras till narkotika med högre dödlighet, kommer detta påverka estimatet.
Denna uppsats använder som tidigare nämnts narkotikaerfarenheten hos 18- åriga mönstrande män för att approximera narkotikakonsumtion i samhället. I kapitel 4 ges en mer utförlig beskrivning av den enkätstudie som ligger till grund för måttet. Den brottsekonomiska teorin motiverar i huvudsak de övriga förklarande variablerna och en redogörelse för denna följer härnäst.
3. Teori: brottslighet och narkotikaanvändning
Den nationalekonomiska teoribildningen om brottslighet grundar sig på den allmänna teorin om hur individen tar beslut under osäkerhet. Att begå ett brott betraktas som ett substitut till legalt arbete där en individ under en given tidsperiod fördelar sin tid mellan de två
aktiviteterna. En nyttomaximerande individ antas välja att begå en brottslig handling när den förväntade inkomsten som brottet genererar, överstiger den förväntade inkomsten från legalt arbete. Grunden i teorin utvecklades av Becker (1968) och har senare modifierats, bland annat av Ehrlich (1973) och Freeman (1999), för att kunna ta fram modeller som förklarar hur utbudet av brott varierar. Edmark (2005) och Nilsson (2004) är två exempel på tillämpningar på svenska data där variationer i brottsfrekvenser analyseras utifrån förändringar i
arbetslösheten respektive inkomstfördelningen. Nedanstående redogörelse är baserad på ovannämnda studier.
Den förväntade inkomsten av brott, F
( )
IB , kan skrivas som( ) (
I p)
I p(
I S)
F B = 1− B + B − (1)
där p representerar sannolikheten att personen som begår brottet blir gripen. IB är den inkomst som brottet genererar och S är den kostnad personen upplever av att avtjäna straffet.
För legalt arbete kan den förväntade inkomsten, F
( )
IL , utryckas enligt följande( ) (
I u)
I uAF L = 1− L + (2)
där u är sannolikheten att en individ inte har en anställning i tidsperioden, i empirisk analys estimerad som andelen av den arbetsföra befolkningen som är arbetslös. IL är inkomsten från legalt arbete och A är den arbetslöshetsersättning som utgår till de personer som är arbetslösa.
En individ som antas maximera sin nytta, i detta fall uttryckt som inkomst, väger de två förväntade inkomsterna mot varandra och väljer att begå en brottslig handling när:4
(
1− p)
IB + p(
IB −S) (
> 1−u)
IL +uA (3)4 Resonemanget innebär ett teoretiskt antagande om att samtliga individer är jämlika vad gäller den moraliska inställningen till att begå brott, samt att de är neutrala till den risk som är kopplad till att begå en brottslig handling.
Utifrån ekvation (3) kan variationer i brottsfrekvensen härledas genom följande enkla iakttagelser:
(i) En ökning av u eller IB leder till en ökning av antalet brott, förutsatt att övriga variabler hålls konstanta.
(ii) En ökning av p,S,A eller IL leder till minskat antal brott, förutsatt att övriga variabler hålls konstanta.
Vad gäller den första punkten, ökar incitamentet att begå brott om det blir allt svårare att få ett lagligt jobb samt om det blir mer lönsamt att begå brottet i sig. Enligt den andra punkten minskar incitamentet om sannolikheten att en kriminell person blir gripen för sitt brott ökar.
Ett logiskt resonemang eftersom när p = 1 innebär det att chansen att komma undan med ett brott är obefintlig.5 Vidare antas en ökning i S ha en avskräckande effekt för individer som väljer mellan lagligt arbete och brott. Om fängelsestraffet för en typ av brott exempelvis ökar från ett år till fem år, leder detta till att kostnaden för att begå brottet ökar förutsatt att
individen som begår brottet grips. Slutligen innebär en ökning av inkomsten från lagligt arbete och ökad ersättning till arbetslösa att färre brott begås, då det ekonomiska incitamentet att ta ett hederligt jobb ökar samt att kostnaden av att vara arbetslös minskar.
Edmark (2005) konstaterar dessutom att brott i regel måste ge en högre avkastning än lagligt arbete baserat på en jämförelse av de olika sannolikheterna och kostnaderna i ekvation (3).
Sannolikheten att en person som begår ett brott åker fast är nämligen generellt sett högre än sannolikheten att en person som väljer lagligt arbete ej får jobb, då uppklarningsprocenten för samtliga brott i Sverige normalt ligger kring 30 procent och arbetslösheten är avsevärt lägre.6 Kostnaden av att bestraffas för ett brott antas dessutom vara högre än kostnaden av att vara arbetslös, det vill säga S >IL-A. Detta innebär att det är mer riskfyllt att begå ett brott jämfört med att utföra vanligt arbete och således måste brottet ge en högre avkastning än det lagliga alternativet för att kompensera för denna högre risk.
5 Det vanligaste sättet att approximera detta i empirisk analys är att använda data på hur stor andel av det totala antalet anmälda brott som klaras upp.
6 År 2004 var uppklaringsprocenten för samtliga anmälda brott i Sverige 30 procent (www.bra.se), medan arbetslösheten detta år varierade mellan 5 och 6 procent (www.scb.se).
3.1 Utbudet av brott
Antalet brott per person i en given tidsperiod kan uttryckas som en funktion av de variabler som ingår i ekvation (3):
Antal brott per person = f(p,S,IB,u,A,IL) (4)
Här representerar S den genomsnittliga kostnaden av att straffas för ett brott och I ,B I och L A är den genomsnittliga inkomsten från brott, lagligt arbete och arbetslöshetsersättning.
Empiriska studier har visat att de variabler som ingår i ekvation (4) påverkar hur
brottsfrekvenser varierar, Raphael och Winter-Ebmer (2001), Levitt (1995) och Edmark (2005) är några exempel. Det normala tillvägagångssättet i brottsekonomiska studier är dock att utöka detta teoretiska resonemang till att innefatta en bredare förklaringsbild till
variationer i brottsstatistiken. I realiteten kan brottsfrekvenser påverkas av ett flertal övriga variabler och baserat på Ehrlich (1973), kan ekvation (4) utökas enligt följande:
Antal brott per person = f(p,S,IB,u,A,IL,π) (5)
där πär en samlingsvariabel som fångar samtliga övriga demografiska eller socioekonomiska förutsättningar som kan tänkas påverka individers benägenhet att begå brott. Beroende på vilken typ av brott som undersöks kan definitionen av π variera. I denna uppsats analyseras hur narkotikakonsumtion är relaterat till övrig brottslighet och narkotikaanvändning är således en del i denna samlingsvariabel. I kommande avsnitt beskrivs hur narkotikamissbruk och narkotikahandel kan inverka på övrig brottslighet.
3.2 Teoretiska aspekter kring narkotikaanvändning
Baserat på Goldstein (1985) kan narkotikarelaterad brottslighet delas in i tre olika kategorier.
Den första är relaterad till marknaden för narkotikahandel och antas orsaka våldsbrott som har sitt ursprung i marknadssystemets funktion, det vill säga narkotikasmuggling och själva distributionen av droger till missbrukare. Denna typ av brott kan exempelvis orsakas av rivalitet mellan olika aktörer på narkotikamarknaden, hierarkiska dispyter inom narkotikaligor eller bestraffning för utebliven betalning av skulder. Dessa exempel antas resultera i
misshandel, grov misshandel eller mord och finns representerade i samtliga distributionsled i narkotikahandeln.
Den andra kategorin innefattas av brott där gärningsmannens primära motiv är att brottet ska ge ekonomisk vinning. Ett narkotikamissbruk är relativt kostsamt och en missbrukare
upplever ofta ett tvångsmässigt behov av pengar för att finansiera sitt användande. I en studie av narkotikaprisutvecklingen gjord av Guttormsson (2005b), konstateras till exempel att priset på ett gram heroin är tio gånger högre än priset för ett gram guld, och då anses heroin vara en av de mer beroendeframkallande drogerna. För att tillfredsställa sitt narkotikaberoende kan vissa missbrukare därför antas begå brott som direkt genererar inkomst i form av kontanter, eller indirekt genom stöld av egendom som sedan säljs vidare. Kategori två antas alltså primärt påverka egendomsbrott vilka i denna uppsats definieras som rån och grovt rån, inbrott, bilstöld, stöld eller snatteri samt häleri.
Slutligen, den tredje och sista kategorin narkotikarelaterade brott är direkt relaterade till själva nyttjandet av narkotika. En narkoman kan som ett resultat av sitt missbruk bete sig irrationellt och i vissa fall bli våldsam, alternativt kan missbruket förstärka redan aggressiva tendenser hos individen. Denna kategori innefattar alltså liksom den första våldsbrott och kanske då främst misshandel eller grov misshandel. Det är även tänkbart att missbruket i sig kan ha effekt på antalet egendomsbrott då vissa preparat, till exempel kokain, ger en känsla av upprymdhet och ökat självförtroende vilket kan tänkas leda till en ökad djärvhet och dämpade moraliska värderingar. Beakta exempelvis enkätstudien av Beck m fl (1993) som diskuteras i det föregående kapitlet. Hela 31 procent av respondenterna uppgav att de begått brottet de var fängslade för under påverkan av ett olagligt narkotikapreparat.
Utifrån dessa teoretiska resonemang skulle alltså en ökad narkotikaanvändning kunna påverka de två brottstyperna våldsbrott respektive egendomsbrott. Dessa kommer därför att användas som beroende variabler i den regressionsmodell som presenteras i kapitel 4. Egendomsbrotten kommer även delas in i underkategorierna rån, inbrott och bilstöld. Modellen är baserad på det teoretiska resonemang som presenterats i detta kapitel där ekvation (5) utgör fundamentet.
4. Data och modellspecifikation
Data från en panel bestående av samtliga län i Sverige under tidsperioden 1995 – 2004 kommer att analyseras utifrån den modell som presenteras nedan. Under den tidsperiod som valts har vissa förändringar i länsindelningen genomförts, och detta har tagits hänsyn till vid insamlandet av data.7 För Gotland och Dalarna saknas uppgifter för vissa år, vilket lämnar en obalanserad panel om totalt 205 observationer. Kapitlet inleds med en modellspecifikation samt en redogörelse för hur kontrollen för länsspecifika effekter genomförs. Sedan följer en definition av de beroende variablerna i regressionsmodellen och i avsnitt 4.3 beskrivs den enkätstudie som ligger till grund för narkotikavariabeln utförligt. Avslutningsvis presenteras de övriga förklarande variablerna.
Datamaterialet kommer att analyseras utifrån följande modell
it it it
t i
it Nark X
Brott =α +τ +γ +β +ε
ln (9)
där lnBrottit representerar det logaritmerade antalet anmälda brott per 100 000 invånare. De länsspecifika effekterna betecknas med αi och dessutom inkluderas tidsspecifika effekter, τi, i syfte att kontrollera för icke observerbara effekter som kan påverka brottsstatistiken i
samtliga län, under en viss tidsperiod. Måttet på narkotikakonsumtion betecknas med Nark , it där γ är koefficienten av intresse, och X representerar samtliga övriga kontrollvariabler. it
Analys av paneldata gör det möjligt att använda så kallad ”Fixed Effect” estimering.8
Fördelen med detta är att det medför en kontroll för icke observerbara länsspecifika faktorer som är konstanta över tiden, det vill säga faktorer som är unika för ett visst län, och som påverkar brottsstatistiken. Konsekvensen av detta är att risken för felaktiga skattningar minskar på grund av utelämnade variabler i modellen. Tillvägagångssättet för att eliminera icke observerbara effekter för länen, och därmed särskilja dessa från de variabler som är av intresse, är att transformera varje variabel genom att subtrahera dessa med sitt länsspecifika
7 Skånelän bildades 1997 och Västra Götalands län 1998. I dag består Sverige av totalt 21 län och den nuvarande indelningen har använts genomgående under tidsperioden som denna uppsats analyserar.
8 Alternativet till Fixed Effect- modellen är att använda den så kallade Random Effects- modellen. Denna baseras på ett antagande om att de länsspecifika, icke observerbara effekterna, ej korrelerar med de förklarande
variablerna. Ett Hausman-test visar dock att en sådan korrelation i detta fall inte kan uteslutas. För mer information kring detta, se Wooldridge (2005).
tidsseriemedelvärde. Nedan följer en enkel matematisk beskrivning av hur detta genomförs baserad på Wooldridge (2005).
it it i
it x
y =α +β +ε (6)
Ekvation (6) beskriver en enkel modell med en förklarandevariabel. . Den beroende variabeln y utgör antalet brott i län i, i tidpunkt t, x är måttet på narkotikakonsumtion ochit εit
representerar feltermen. För varje län beräknas nu medelvärdet över tiden
i i i
i x
y =α +β +ε (7)
där interceptet αi, representerar den länsspecifika effekten som är konstant över tiden. Nästa steg är sedan att subtrahera ekvation (6) med ekvation (7).
(
it i) (
it i)
i
it y x x
y − =β − + ε −ε (8)
I ekvation (8) har nu de länsspecifika effekterna eliminerats, eftersom
(
αi−αi)
= 0, vilket innebär att faktorer som är unika för ett visst län har isolerats från variationen ibrottsfrekvensen i det aktuella länet.
4.2 Brottsvariabler
Samtliga brottstyper mäts som antalet anmälda brott per 100 000 invånare. Förutom de brottskategorier som motiveras i kapitel 3, kommer den totala brottsfrekvensen att analyseras för att undersöka huruvida narkotikamissbruk har någon övergripande inverkan på
brottsligheten.9
Enligt den teoretiska diskussionen angående narkotikans effekter på olika brottstyper, antas egendomsbrotten påverkas av narkotikamissbrukares behov av pengar för att finansiera sitt beroende. Denna brottskategori definieras i denna uppsats som inbrott, bilstöld, stöld ur fordon, rån, häleribrott samt stöld eller snatteri i butik m.m. Antalet våldsbrott påverkas enligt teorin dels av själva narkotikamarknaden och systemet för narkotikahandel, men vissa
9 Det totala antalet brott har subtraherats med antalet brott mot narkotikastrafflagen för att undvika dubbelräkning. För mer information, se variabeldefinitionen i Appendix.
våldsbrott antas även bero på att missbrukare kan uppträda irrationellt och bli aggressiva som ett resultat av sitt missbruk. Denna brottskategori innefattar mord, försök till mord eller dråp, misshandel, samt grov misshandel.
De tre huvudkategorierna som kommer att undersökas är alltså det totala antalet brott, våldsbrott och egendomsbrott. Den senare brottstypen kommer även att delas in i de tre underkategorierna rån, inbrott samt bilstöld för att få en mer detaljerad bild av hur
narkotikaanvändning påverkar dessa typer av egendomsbrott. Nedan följer deskriptiv statistik för de beroende variablerna. Stockholm innehar samtliga maxvärden med undantag för inbrott där Västmanland har det högsta värdet. För det totala antalet brott, egendomsbrott, inbrott och bilstöld har Västerbotten de lägsta värdena under tidsperioden. För våldsbrott och rån innehas de lägsta värdena av Kronoberg respektive Jämtland. Av egendomsbrotten utgör inbrotten den största underkategorin där 18,6 procent av det totala antalet är inbrott.
Tabell 4.1 Deskriptiv statistik, brottsvariabler
Variabel Min Max Medelvärde Standardavvikelse
Brott totalt 8 126,9 18 312,2 11 447,6 2 234,7
Egendomsbrott 4 278,7 11 061,5 6 886,3 1 396,1
Våldsbrott 357,9 982,7 606,9 134,9
Rån 11,2 210,9 50,8 39,6
Inbrott 750,2 2 057,3 1 361,3 290,6
Bilstöld 145,6 1 290,8 511,2 216,7
4.3 Approximation av narkotikaanvändning
De data som ligger till grund för approximationen av narkotikakonsumtion är som tidigare nämnts hämtad från Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysnings årliga rapport Mönstrandes drogvanor. Denna sammanställer och presenterar resultaten från den
enkätundersökning som alla mönstrande erbjuds att delta i när de antagningsprövas för
värnpliktstjänst. I enkäten ställs frågan om respondenten någon gång använt narkotikapreparat utan läkares ordination. Den förklarande variabeln i regressionsmodellen mäter den
procentuella andelen av det totala antalet mönstrande som svarar ja på denna fråga.
Enkätstudien har genomförts sedan 1970 och från och med 1995 finns resultaten redovisade på länsnivå. Följande redogörelse är baserad på den till dags dato senaste rapporten,
Guttormsson (2005a).
Till mönstring kallas samtliga män som fyller 18 under det aktuella året. För att en individ ska antas till den svenska militären krävs ett svenskt medborgarskap, vilket innebär att invandrare som saknar sådant, utesluts från mönstringen.10 Vidare behöver personer med allvarligare handikapp, utvecklingsstörningar eller kroniska sjukdomar inte infinna sig och denna andel varierar årligen mellan 2 000 – 3 000 individer. De senaste åren har det dessutom blivit vanligare att personer med vissa övriga medicinska besvär, som till exempel diabetes, astma eller epilepsi, befrias via läkarintyg. Denna grupp har ökat i antal under 2000-talet i syfte att effektivisera rekryteringsprocessen. Sedan 1995 har dessutom kvinnor givits möjlighet att mönstra till värnplikt och deras svar ingick till en början i redovisningen, men uteslöts från och med år 2000, då gruppen kvinnor ökat i antal. Detta för att jämförelser mot tidigare år ska kunna genomföras.11
Sammanfattningsvis mönstrar alltså samtliga män med svenskt medborgarskap i den aktuella årskullen som inte har några dokumenterade medicinska besvär. Av den totala populationen 18- åriga män i Sverige 2004, antagningsprövades 84 procent och dessa hade alltså möjlighet att delta i enkätundersökningen. Denna är frivillig för individerna att delta i, vilket resulterar i ett visst bortfall varje år. Den genomsnittliga deltagarfrekvensen har dock varit 89,3 procent under den tidsperiod som är av intresse för denna uppsats. Enkäten tar cirka fem minuter att fylla i och besvaras i en klassrumsliknande omgivning med en person som övervakar respondenterna. De tillåts därmed inte prata med någon kamrat och diskutera sina svar.
För att få så sanningsenliga svar som möjligt är enkäten anonym. Vissa individer kan annars tänkas underrapportera sina svar där frågorna kan anses vara av känslig karaktär, till exempel avseende narkotikaerfarenhet. För att försäkra anonymitet placerar därför respondenterna själva sina svar i en sluten uppsamlingslåda när de är klara. För en mer utförlig diskussion om metodfrågor rörande urval, bortfall, mätfel och övriga aspekter som måste vägas in i denna
10 Invandrare som saknar svenskt medborgarskap utgjorde 2004 cirka 4 procent av alla 18- åriga män i Sverige.
11 En jämförelse för åren 2000 och 2001 mellan resultat där kvinnor ingick, samt exkluderades, visade inga märkbara skillnader enligt Guttormsson (2005a). Resultaten för föregående år, då kvinnornas andel av det totala antalet även var mindre, kan således anses vara korrekta i detta avseende.
typ av undersökning, hänvisas till rapporten för 2004 års resultat, Guttormsson (2005a). I denna finns ett detaljerat kapitel som är särskilt avdelat till dessa frågor.
Tillförlitligheten i dessa resultat kan anses vara god. Två undersökningar av drogvanor hos gymnasieelever i årskurs två, samt fyra telefonintervjuer mellan 1994 och 2003, där
drogvanorna hos män 17 – 19 år särskilts från det övriga stickprovet, visar resultat som liknar de från mönstringsenkäten enligt Guttormsson (2005a). Vad gäller förändringen i
narkotikakonsumtion stämmer mönstringsresultaten även väl överens med utvecklingen av antalet nyintagna drogmissbrukare i anstalt under 1995 – 2004, där det senare måttet även kan tolkas som en typ av trend i konsumtionsutvecklingen. I figur 4.1 visas detta förhållande grafiskt.
0 10 20 30 40 50 60 70
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 0 2 4 6 8 10 12 14 16 18 20 Nyintagna i anstalt Mönstrande män
Källa: Egen bearbetning av statistik från Kriminalvårdsstyrelsen, 2005 och Guttormsson, 2005.
Figur 4.1 Den procentuella andelen nyintagna drogmissbrukare i anstalt visas på den vänstra axeln och den procentuella andelen mönstrande män som har använt narkotika på den högra.
4.4 Övriga förklarande variabler
De förklarande variablerna har valts i utifrån den brottsekonomiska teorin som presenterades i kapitel 3, där ekvation (5) utgör grunden för förklaringsmodellen. Flertalet empiriska studier, bland annat Edmark (2005), har visat att arbetslöshet är en faktor som påverkar brottsligheten.
Denna variabel, som även motiveras teoretiskt, beräknas som proportionen av den arbetsföra
befolkningen 16 – 64 år som är öppet arbetslösa, det vill säga personer som saknar sysselsättning och som söker arbete. Vidare inkluderas ett mått på effektiviteten hos rättsväsendet och detta mäts som uppklaringsgraden av samtliga anmälda brott för den aktuella brottskategorin, vilket är det normala sättet att approximera detta i brottsekonomiska studier. Inkomsten från lagligt arbete antas dessutom påverka brottsstatistiken i den mån att om denna ökar, minskar incitamentet att begå brott. Detta gäller främst brott som ger ekonomisk vinning. Genomsnittlig medelinkomst inkluderas därför som en förklarande variabel och denna har beräknats utifrån den sammanräknade förvärvsinkomsten hos
befolkningen och anges i 1 000-tals kronor. Detta inkomstmått består bland annat av inkomst av tjänst, pension och arbetslöshetsersättning. En justering mot konsumentprisindex har genomförts för att få den reala inkomsten för varje år.
Variabeln narkotikakonsumtion motiveras av diskussionen i avsnitt 3.1 och presenterades utförligt i inledningen till detta kapitel. Dessutom inkluderas tre ytterligare sociala och
demografiska faktorer. Andelen män 15 – 24 motiveras av det faktum att denna åldersgrupp är kraftigt överrepresenterad i brottsstatistiken. Av samtliga personen lagförda för brott 2004, utgjorde individer i åldern 15 – 24 cirka 33 procent av det totala antalet. I 83 procent av fallen var den dömda personen en man.
Levitt och Lochner (2001) analyserar brottsbenägenhet utifrån olika karaktärsdrag hos individer som sedan 1970- talet ingått i en longitudinell enkätstudie i USA. En slutsats från studien är att ungdomar som växer upp i en familj där båda föräldrarna är närvarande, visar en mycket lägre sannolikhet att begå brott senare i livet. För att ta hänsyn till att
familjesituationen kan inverka på brottsstatistiken, inkluderas därför proportionen skilda personer av den totala befolkningen som en förklarande variabel. Slutligen kontrolleras för proportionen utrikes födda av befolkningen då denna grupp liksom unga män är
överrepresenterade i brottsstatistiken. I tabell 4.2 visas deskriptiv statistik för de förklarande variablerna.
Tabell 4.2 Deskriptiv statisk, förklarande variabler samt förväntat tecken
Variabel Min Max Medelvärde Standardavvikelse Tecken
Narkotika 5,4 26 13,9 3,6 +
Uppklaringsg. totalt 18 37,8 27,0 3,5 -
– Egendomsbrott 6,4 18,3 12,2 1,8 -
– Våldsbrott 33,4 65,2 46,9 6,2 -
– Inbrott 3,3 22,9 7,4 2,6 -
– Rån 0 60,7 26,5 8,5 -
– Bilstöld 2,8 31,2 13,6 4,8 -
Arbetslöshet 2,5 12,8 6,2 2,0 +
Medelinkomst 124,50 211,0 158,3 15,3 -
Män 15–24 5,51 7,202 6,17 0,3 +
Skilda 5,7 10,5 8,2 1,0 +
Utrikes född 3,8 18,5 8,7 3,4 +
Maxvärdet för narkotikavariabeln innehas av Stockholms län och det lägsta värdet står Jämtlands län för. I genomsnitt har under tidsperioden cirka 14 procent av det totala antalet mönstrande använt narkotika. Stockholms län är den region som har det högsta medelvärdet under tidsperioden där i genomsnitt 22,1 procent av de mönstrande uppger att de någon gång nyttjat narkotika. Efter Stockholms län följer Skåne på 18,3 procent och därefter Västra Götaland med ett medelvärde på 15,7 procent. I Norrbottens län uppger i genomsnitt 10,8 procent av respondenterna att de har narkotikaerfarenhet vilket är det lägsta värdet för samtliga län under tidsperioden.
Vad gäller övriga variabler kan det noteras att uppklarningsgraden skiljer sig märkbart mellan de olika brottskategorierna. Våldsbrott, som till största delen utgörs av misshandel, är den brottstyp som har det högsta mörkertalet. I de fall brottet polisanmäls känner offret i de flesta fall igen gärningsmannen och en misstänkt person finns då redan. Därav den höga
uppklarningsgraden. Inbrott är den brottskategori som har den högsta
anmälningsbenägenheten pågrund av att en polisanmälan ofta krävs för att den drabbade ska få ersättning från sitt försäkringsbolag. Detta är en orsak till den låga uppklarningsgraden för denna brottstyp.
Narkotikavariabeln är som tidigare nämnts hämtad från CAN:s rapport Mönstrandes drogvanor och uppklaringsgraden finns att tillgå på Brottsförebyggande rådets hemsida.
Resterande variabler är samtliga hämtade från Statistiska centralbyråns databas som finns tillgänglig via deras hemsida.12 Medelinkomst anges som genomsnittlig inkomst per invånare och övriga variabler, frånsett uppklaringsgrad, anges som en proportion av den totala
befolkningen.
I tabell 4.3 visas hur de förklarande variablerna korrelerar med varandra. Av de övriga variablerna visar narkotikamåttet högst korrelation med andelen skilda personer utav befolkningen. Huruvida detta påverkar skattningen av narkotikakonsumtionens inverkan på övrig brottslighet diskuteras avslutningsvis i det kommande kapitlet. Av utrymmesskäl redovisas endast uppklarningsgraden för det totala antalet brott.
Tabell 4.3 Korrelationsmatris, förklarande variabler
Narkotika Uppklar. Arbetslöshet Medelink. Män 15–24 Skilda Utr. född
Narkotika 1,000
Uppklar. tot 0,301 1,000
Arbetslöshet -0,415 -0,106 1,000
Medelink. 0,610 0,301 -0,657 1,000
Män 15–24 -0,413 0,071 0,004 -0,269 1,000
Skilda 0,633 0,246 -0,197 0,655 -0,603 1,000
Utr. född 0,484 -0,140 -0,262 0,517 -0,222 0,515 1,000
12 Brottsförebyggande rådets hemsida: http://www.bra.se Statistiska centralbyråns hemsida: http://www.scb.se
5. Resultat
Samtliga förklarandevariabler, förutom medelinkomst och uppklaringsgrad, anges som procentuell andel av den totala befolkningen. Uppklaringsgraden är proportionen av antalet anmälda brott som klaras upp och medelinkomsten anges som genomsnittlig förvärvsinkomst per person i 1000-tals kronor. Samtliga koefficienter ska därmed tolkas som semi-
elasticiteter, det vill säga, en enhetsökning i någon utav dessa förklarandevariabler ger den procentuella förändringen i den aktuella brottstypen.
Tabell 5.1 visar resultaten för de tre huvudkategorierna av brott som analyserats. För det totala antalet brott i samhället visar koefficienten för narkotikavariabeln på ett positivt, signifikant samband på enprocentsnivån. En ökning i narkotikakonsumtion med 1
procentenhet, skulle öka det totala antalet brott med 0,76 procent, förutsatt att övriga variabler hålls konstanta. Ett ökat narkotikamissbruk skulle enligt dessa resultat även öka såväl antalet egendomsbrott som våldsbrott, vilket stämmer överens med den teoretiska diskussionen avseende narkotikans effekter på brottsligheten. För båda dessa brottskategorier är
koefficienten för narkotikavariabeln signifikant på fem procents nivån. Allt annat lika, för egendomsbrotten skulle en ökning i narkotikakonsumtion med 1 procentenhet öka antalet brott med 0,52 procent. För våldsbrotten är denna siffra 0,56 procent.
Resultaten för de tre underkategorierna av egendomsbrotten presenteras i tabell 5.2. Av de tre brottstyperna visar narkotikakoefficienten endast ett signifikant samband med
inbrottsvariabeln, men då på en procents nivån. Förutsatt att övriga variabler hålls konstanta skulle en ökning med 1 procentenhet i narkotikavariabeln leda till att antalet inbrott ökade med 1,18 procent. Narkotikavariabelns koefficienter för rån och bilstöld visar på positiva samband men är som sagt ej signifikanta. Sammanfattningsvis tyder alltså resultaten på att ett ökat narkotikamissbruk har störst inverkan på antalet inbrott och detta estimat visar även den starkaste statistiska signifikansen.
Resultaten stämmer till viss del överens med de tidigare studierna i detta ämne som nämns i avsnitt 2.1, och då främst avseende förhållandet mellan narkotikamissbruk och
egendomsbrott. Den mest uppenbara skillnaden är att den modell som skattas i denna uppsats visar på ett signifikant positivt samband för våldsbrott, vilket inte kan påvisas i vare sig Entorf
och Winker (2002) eller Corman och Mocan (2000).13 Den senare av de två finner dock ett signifikant samband mellan narkotika och inbrott, men ej mellan narkotika och bilstöld, vilket i båda fall stämmer väl överens med resultaten i denna uppsats.
Tabell 5.1 Resultat
Brott totalt Egendomsbrott Våldsbrott
Narkotika 0,7568***
(0,2284)
0,5225**
(0,2345)
0,5635**
(0,2672) Uppklaringsgrad -0,6787***
(0, 2061)
-1,5003***
(0,3161)
-0,1084 (0,9959)
Arbetslöshet 1,4080*
(0,8330)
1,8046**
(0,9155)
2,0869**
(0,9647)
Medelinkomst -0,3713
(0,2426)
-0,3689 (0,2987)
-0,7724 (0,3479)
Män 15–24 -8,7866*
(5,1229)
-11,3555*
(6,5829)
-5,4771 (9,1489)
Skilda 23,9729***
(4,9510)
29,1806***
(6,9471)
26,8603***
(6,6059)
Utrikes född 9,2450***
(1,7266)
10,3472***
(1,8369)
7,4310**
(2,9115)
Robusta standardfel inom parenteser.
***signifikant på 1 % nivå, ** signifikant på 5 % nivå, * signifikant på 10 % nivå.
Resultaten för de variabler som utgör fundamentet i den brottsekonomiska teorin,
arbetslöshet, uppklaringsgrad och medelinkomst, indikerar att det teoretiska resonemanget enligt denna modell stämmer. Koefficienten för arbetslöshet är positiv och varierar mellan 1.41 och 2.09 och är signifikant på 5-procentsnivån för egendomsbrott och våldsbrott.
13 Entorf och Winker (2002) finner även ett starkt signifikant samband mellan narkotikamissbruk och våldtäkt.
Denna brottstyp har dock valts bort i denna uppsats på grund av avgränsning, samt att den inte motiveras av det teoretiska resonemanget kring narkotikans effekter på brottsligheten. Corman och Mocan (2000) kontrollerar ej heller för denna typ av brott.
Medelinkomsten visar förväntat tecken i samtliga fall men ingen utav koefficienterna är signifikanta. Dessa estimat stämmer i de flesta fall överens med de två studier som nämnts tidigare som analyserat svenska brottsdata, Edmark (2005) och Nilsson (2004).
Av de övriga kontrollvariablerna visar andelen män 15 – 24 inte i något fall förväntat tecken.
Detta är förvånande då statistiken tydligt visar på en överrepresentation i antalet lagförda brott för åldersgruppen. Om denna ökar i antal borde detta alltså leda till att brotten ökar, men uppenbarligen stämmer inte resultaten överens med detta resonemang. De två svenska studierna som nämns ovan får i vissa modellspecifikationer även negativa koefficienter för denna variabel och i de fall de är positiva är de ej signifikanta. Förmodligen mäts inte denna åldersgrupp på rätt sätt, utan de unga personerna som begår brott har något annat
karaktärsdrag som gör dem mer benägna att begå brott, och storleken på åldersgruppen skulle därmed inte ha någon direkt inverkan på brottsligheten.
Variabeln utrikes födda visar ett positiv signifikant samband med samtliga tre
huvudkategorier brott. Det samma gäller för andelen skilda personer utav befolkningen. Om denna proportion skulle öka med en procentenhet skulle den totala brottsfrekvensen öka med 23,97 procent, vilket kan anses vara högre än förväntat. Nilsson (2004) får dock även höga estimat för denna variabel, och frågan är om denna på ett korrekt sätt speglar den inverkan ungdomars familjesituation antas ha på brottsstatistiken. Eventuellt skulle denna variabel och andelen män 15 – 24 ”interageras”, det vill säga att dessa två variabler skulle ersättas av en tredje variabel som istället mäter andelen män 15 – 24 som har växt upp med skilda föräldrar.
Någon sådan detaljerad data finns dock tyvärr inte att tillgå. Den mest sannolika förklaringen till de höga koefficientvärdena är att en oobserverad variabel är utelämnad i modellen, och att denna är högt korrelerad med andelen skilda personer i befolkningen. Variabeln skilda fångar då även denna oobserverade variabels inverkan på variationen i brottsfrekvenserna.
Tabell 5.2 Resultat, utvalda egendomsbrott
Inbrott Rån Bilstöld
Narkotika 1,1773***
(0,3543)
0,6306 (0,6990)
0,4525 (0,5741) Uppklaringsgrad -1,1577***
(0,4743)
-0,2568 (0,1721)
-1,7821***
(0,4027)
Arbetslöshet 1,7114
(1,3926)
3,5140 (2,4383)
-0,0106 (1,8752)
Medelinkomst -0,4174
(0,4515)
-0,2160 (0,7319)
-1,2328*
(0,7419)
Män 15–24 -11,1008
(10,5190)
-50,1320***
(18,2956)
-10,8032 (14,7306)
Skilda 54,6827***
(12,3780)
57,1297***
(15,7621)
49,9661***
(15,5381) Utrikes född 12,3453***
(3,0013)
9,0358*
(5,4346)
16,1345***
(5,1993)
Robusta standardfel inom parenteser.
***signifikant på 1 % nivå, ** signifikant på 5 % nivå, * signifikant på 10 % nivå.
Främst två saker bör nämnas om resultaten i tabell 5.2. För det första visar variabeln skilda ännu högre värden för dessa brottstyper än för de tre huvudkategorierna som presenterades tidigare. Detta stämmer dock till viss del överens med resultaten i Nilsson (2004) som även visar höga koefficientvärden för variabeln skilda på brottskategorierna bilstöld och inbrott.
För det andra visar koefficienten för variabeln män 15 – 24 ett negativt och orimligt högt värde för rån. Denna brottstyp domineras av underkategorin personrån som under den tidsperiod denna uppsats omfattar utgjort 76 procent av det totala antalet rån. Personrånen i sin tur är de brott som visar den högsta överrepresentationen av unga personer sett till samtliga brott. Enligt Brottsförebyggande rådet (2004) var exempelvis 55 procent av alla misstänkta för personrån 2003 i åldern 15 – 19 år. Motivet till att inkludera variabeln män
15 – 24 i modellen är att kontrollera för just denna överrepresentation, men resultatet blir motsatt vad som förväntas. I figur 5.1 visas utvecklingen för andelen män 15 – 24 av den totala befolkningen, samt utvecklingen för antalet personrån, som enligt statistiken borde vara den brottstyp som är mest känslig för förändringar i storleken på denna befolkningsgrupp.
0 1000 2000 3000 4000 5000 6000 7000 8000
1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 5,7 5,8 5,9 6 6,1 6,2 6,3 6,4 Antal personrån Män 15 - 24
Källa: Egen bearbetning av statistik från Brottsförebyggande rådets hemsida (www.bra.se) och Statistiska centralbyråns hemsida (www.scb.se).
Figur 5.1 Antalet personrån visas på den vänstra axeln och den procentuella andelen män 15 – 24 av den totala befolkningen på den högra.
Andelen män 15 – 24 visar en u-formad utveckling och minskar inledningsvis under
tidsperioden för att sedan vända uppåt efter 1999–2000 och öka kraftigt. Trenden för antalet personrån visar en motsatt utveckling, och ökar istället inledningsvis, når en topp 1999, och avtar sedan något. Som synes verkar storleken på gruppen män 15 – 24 inte ha någon direkt inverkan på denna brottstyp under denna tidsperiod, och överrepresentationen av unga i statistiken beror i detta fall tydligen på någon annan faktor.
För att återgå till den variabel som är av intresse för denna uppsats visas i tabell 5.3 hur känslig koefficienten för narkotikakonsumtion är för alternativa modellspecifikationer, där modell (1) visar de ursprungliga resultaten. Variabeln skilda visar oväntat höga värden och dessutom är den relativt högt korrelerad med narkotikavariabeln enligt korrelationsmatrisen i det föregående kapitlet. I modell (2) i tabellen nedan har därför denna variabel exkluderats.
Vidare utesluts variabeln män 15 – 24 i modell (3) då denna ej visar förväntat tecken för någon brottskategori, och i modell (4) har båda dessa variabler exkluderats för att se hur narkotikakoefficienten förändras.
Tabell 5.3 Koefficientvärden för variabeln narkotika, alternativa modellspecifikationer.
(1) (2) (3) (4)
Brott totalt 0,7568***
(0,2284)
0,7723***
(0,2380)
0,7388***
(0,2328)
0,7555***
(0,2423) Egendomsbrott 0,5225**
(0,2345)
0,5358**
(0,2530)
0,4921**
(0,2432)
0,5074*
(0,2613)
Våldsbrott 0,5635**
(0,2672)
0,5803**
(0,2660)
0,5572**
(0,2690)
0,5745**
(0,2676)
Inbrott 1,1773***
(0,3543)
1,1808***
(0,3819)
1,1433***
(0,3598)
1,1538***
(0,3854)
Rån 0,6306
(0,6990)
0,6685 (0,7114)
0,5239 (0,6734)
0,5633 (0,6865)
Bilstöld 0,4525
(0,5741)
0,4903 (0,5865)
0,4307 (0,5770)
0,4709 (0,5896)
Robusta standardfel inom parenteser.
***signifikant på 1 % nivå, ** signifikant på 5 % nivå, * signifikant på 10 % nivå.
(1): ursprungliga resultat, (2): variabeln skilda har exkluderats, (3): variabeln män 15 – 24 har exkluderats, (4): variablerna skilda och män 15 – 24 har exkluderats.
Koefficientvärdet i de olika modellerna visar endast marginella skillnader jämfört med de ursprungliga resultaten. Av de brottskategorier där koefficienten är signifikant är det bara för egendomsbrotten som signifikansnivån i ett fall förändras. Inbrott är i samtliga fall den variabel som uppvisar den högsta signifikansnivån och är även den brottstyp som visar det starkaste sambandet med narkotikavariabeln. Denna kontroll tyder alltså på att estimaten för narkotikavariabeln är robusta.
6. Slutsatser
Under senare hälften av 1990-talet och en bit in på 2000-talet har narkotikaanvändningen i Sverige visat en uppåtgående trend. Enligt resultaten från regressionsmodellen i denna uppsats har detta till en viss del även resulterat i att den övriga brottsligheten ökat. För såväl egendoms- och våldsbrott, samt det totala antalet brott, uppvisas ett signifikant positivt samband med ökad narkotikakonsumtion. Tillförlitligheten till approximationen av
narkotikamissbruk i denna uppsats kan anses relativt hög i förhållande till de tidigare studier som disktureas i avsnitt 2.1. Den enkätstudie som narkotikavariabeln baseras på är tämligen omfattande och besvaras av en majoritet av den totala populationen 18- åriga män varje år.
Kopplingen mellan egendomsbrott och narkotika analyseras utifrån det teoretiska
resonemanget att narkomaner har ett ständigt behov av pengar för att finansiera sitt missbruk.
Av de tre egendomsbrotten inbrott, rån och bilstöld visar resultaten att den förstnämnda kategorin har ett starkt och statistiskt signifikant samband med narkotika. De två övriga brottskategorierna visar även de positiva samband, men dessa är ej signifikanta och dessutom svagare. En orsak till dessa resultat kan vara att ett inbrott, förutsatt att det är någorlunda välplanerat, inte är förknippat med någon konfrontation med personen som drabbas av brottet.
Ett rån å andra sidan, karaktäriseras av just en sådan konfrontation mellan gärningsman och brottsoffer, och utförs i regel under hot eller med våld. Med andra ord kan en missbrukare, på grund av sitt hälsomässiga tillstånd, tänkas uppleva det enklare och mindre riskfyllt att finansiera sitt missbruk genom att begå inbrott. En annan faktor som kan spela in är att rån generellt sett ger en högre straffpåföljd än inbrott.14
Frågan om den kausala riktningen hos de skattade sambanden kvarstår. Analysen i denna uppsats ger inga direkta bevis för att ett ökat narkotikamissbruk har en kausal positiv inverkan på antalet brott samhället. Det kan till exempel tänkas att både brottsligheten och
narkotikamissbruket i samhället i själva verket påverkas av en tredje variabel, till exempel uppväxtförhållanden för barn och ungdomar. Det är dock rimligt att tro att en viss del av brottsligheten trots allt beror på narkotikamissbruket i sig, och detta gäller då kanske främst egendomsbrotten, eftersom missbrukare måste finansiera sitt narkotikaberoende. En individ
14 År 2004 var det genomsnittliga utdömda straffet för brottsrubriceringen grov stöld, där bostadsinbrott bland annat ingår, 10,8 månaders fängelse. För rån och grovt rån var den genomsnittliga strafftiden 18,0 respektive 49,1 månaders fängelse (www.bra.se).
som får behandling för sitt missbruk och lyckas bli drogfri, har inte samma tvångsmässiga behov av pengar som tidigare, och kan då tänkas begå färre brott. Jofre-Bonet och Sindelar (2002) undersöker just denna hypotes utifrån amerikanska data och deras resultat tyder på att individer som avvänjs från narkotikamissbruk begår färre brottsliga handlingar. Någon studie av detta slag har dock inte gjorts i Sverige.
Avslutningsvis kan det konstateras att narkotikakonsumtionen i samhället visade ett trendbrott år 2002. Från att tidigare haft en stabil uppåtgående trend har de senaste åren missbruket minskat i omfattning. Resultaten från denna uppsats tyder på att detta till en viss grad även minskat den övriga brottsligheten.
Referenser
Beck, A. m fl. (1993), “Survey of State Prison Inmates, 1991” Washington, DC: Bureau of Justice Statistics, U.S. Department of Justice.
Becker, G. (1968), “Crime and punishment: an economic approach”, Journal of Political Economy 76, 169–217.
Brottsförebyggande rådet (2004), Brottsutvecklingen i Sverige 2001 – 2003, Rapport 2004:3
Corman, H., Mocan, N.H. (2000), “A Time-Series Analysis of Crime, Deterrence, and Drugabuse in New York City”, The American Economic Review, Vol.90, 584-604.
Edmark, K. (2005), “Unemployment and crime: Is there a connection?”, The Scandinavian Journal of Economics, Vol.107, 351-373.
Entorf, H., Winker, P. (2002), “Investigating the Drugs-Crime Channel in Economics of Crime Models”, Working Paper 118, Darmstadt University of Technology.
Freeman, R. (1999), “The economics of Crime”, Hanbook of Labour Economics, Vol. 3C, 3529-3571.
Goldstein, P. J. (1985), “The Drugs/Violence Nexus: A Tripartite Conceptual Framework”
Journal of Drug Issues 39, 143-174.
Guttormsson, U. (2005a), Mönstrandes Drogvanor 2004, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Rapport nr 86.
Guttormsson, U. (2005b), Narkotikaprisutvecklingen i Sverige 1988 – 2004, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, Rapport nr 85.
Jofre-Bonet, M., Sindelar, J.L. (2002), Drug Treatment as a Crime Fighting Tool, Working Paper 9038, National Bureau of Economic Research.
Kriminalvårdsstyrelsen (2005), Kriminalvårdens redovisning av drogsituationen 2004, publikation 2005.
Levitt, S. D., Lochner, L. (2001), The determinants of juvenile crime, Risky Behavior Among Youths: An Economic Analysis, University of Chicago Press, Chicago.
Nilsson, A. (2004), Income inequality and crime: The case of Sweden, IFAU working paper nr 2004:6.
Regeringes proposition, (2001/02:91), Nationell narkotikahandlingsplan.
Wooldridge, J. M. (2005), Introductory Econometrics – A Modern Approach, Thomson Learning.
Appendix
Tabell A.1 Definitioner av brottsvariabler Variabel Definition
Brott totalt Det totala antalet anmälda brott exklusive det totala antalet narkotikabrott.
Egendomsbrott Samtliga typer av stöld-, rån- och häleribrott.
Våldsbrott Inkluderar dödligt våld, försök till mord eller dråp, misshandel och grov misshandel.
Rån Samtliga typer av rån inklusive grovt rån.
Inbrott Samtliga typer av inbrottsstöld.
Bilstöld Bilstöld samt försök till bilstöld.
Brottsvariablerna är hämtade från Brottsförebyggande rådets hemsida (http://www.bra.se) där deras databas över anmälda brott i Sverige återfinns. Samtliga variabler i tabell A.1 mäter det totala antalet anmälda brott i ett visst län under ett visst år.
Tabell A.2 Definitioner av kontrollvariabler Variabel Definition
Narkotika Den procentuella andelen mönstrande män som någon gång använt narkotika.
Uppklaringsgrad Uppklarningsgraden för den aktuella brottskategorin definierad enligt tabell A.1.
Arbetslöshet Den procentuella andelen av den arbetsföra befolkningen 16 – 64 år som är öppet arbetslösa.
Medelinkomst Sammanräknad förvärvsinkomst hos befolkningen i 1 000-tals kronor justerad mot konsumentprisindex.
Män 15–24 Andelen män 15 – 24 av den totala befolkningen.
Skilda Andelen skilda personer av den totala befolkningen.
Utrikes född Andelen individer som ej är födda i Sverige av den totala befolkningen.
Narkotikavariabeln är hämtad från Centrum för alkohol- och narkotikaupplysnings årliga rapport Mönstrandes drogvanor. Uppklarningsgraden finns att tillgå från Brottsförebyggande rådets hemsida och de övriga variablerna är hämtade från Statistiska centralbyråns statistik databas. Denna återfinns på deras hemsida (http://www.scb.se).
