opp, blodet strömmar t i l l hans ansigte, han t a l a r , det är h a n . H e r r e n har återgifvit honom l i f v e t . Jesus, segervinnare, väl- signad vare D u , från evighet t i l l e v i g h e t !

144

opp, blodet strömmar t i l l hans ansigte, han t a l a r , det är h a n . H e r r e n har återgifvit honom l i f v e t . Jesus, segervinnare, väl- signad vare D u , från evighet t i l l e v i g h e t !

Så inträdde H e r r e n i den l i l l a k a m m a r e n , så närmade H a n s i g och så verkade H a n d e t t a under, h v a r s h e r r l i g h e t i n - gen m enn is ko tunga någonsin k a n u t t a l a : en uppståndelse.

Den g a m l a negerns blyghet återvände, a l l t som det blef mera ljus. H a n ryste j u mer hoppet vaknade. A t ho- nom en sådan nåd! H a n förvirrades, han v a c k l a d e , hans svigtande a r m a r kunde ej upplyfta b a r n e t ; han vågade icke b e t r a k t a d e t , han vågade icke t a c k a G u d , han fann s i g för- mäten.

E m e l l e r t i d k o m en d a g , då den gamle negern såg dotter- sonen småle åt s i g ; en anuan, då han såg honom s i t t a i s i n säng och räcka armarne åt sig. D e n n a dag hängaf han sig utan återvändo åt G u d , sin Frälsare.

Länge derefter knnde m a n se barnet och gubben nedlu- t a d e , med fingren följande o r d e n , hopstafva evangelierna. O c h då de k o m m o t i l l Lazari graf, då de träffade på liktåget från N a i n , då sågo morfadren och dottersonen på h v a r a n d r a .

•

•

X V . — M A T H E M A T J S K T K A L L P R A T .

A t t n i a t h e m a t i k , vore det än b l o t t de första enklaste

elementerna deraf, s k u l l e kunna ingå b l a n d ämnen för flickors

u n d e r v i s n i n g , ansågs ännu för e t t t i o t a l a f år t i l l b a k a hos

oss för någonting otänkbart, j a , såsom någonting rent a f löj-

l i g t i b l o t t a förutsättningen. Små fattiga flickhjernor, redan

öfverlastade med de lefvande språkens döda g l o s o r , med h i -

storiska n a m n , årtalsregister och geografiska namnförteck-

ningar ra. m . h u r obarruhertigt a t t äfven v i l j a i n p r o p p a i

dera ännu e t t ämne, och det e t t så förskräckligt svårt och

a l l v a r l i g t , e t t ämne passande endast för lärda pedanter. " O c h

hvad s k u l l e de fattiga barnen hafva för n y t t a d e r a f ? " M e d den-

na r i t u r n e l t als lutades a l l t i d mödrarnes invändningar

i det de

i tänkarn.-» Öfverforo de söta barnens bl ii vande verksamhetsfält, der vanligen nöjet, balerna och supéerna, utgjorde den för- beredande kursen t i l l hushållet och barnkammaren. Men tiden g i c k framåt och åsigterna med den. F r u Thengberga beröm- da klosterskola i Upsala samt den fria undervisningskurs för

fruntimmer, som under R e k t o r Siljeströme ledning bildades i S t o c k h o l m , voro de första qvinliga läroanstalter, der, ungefärli- gen samtidigt, mathematik upptogs såsom ämne för undervisnin- gen. Olikheten i dessa båda personers åsigter om den fråga, åt arbetet på hvars lösning de båda egnat sina bästa krafter och större delen af sitt l i f — ungdomens uppfostran och u n - dervisning — ar allmänt känd och har i det läroverk, derinom de sedermera successivt, inen i hvarandra fullkomligt motsatt r i k t n i n g v e r k a t , funnit sin exponent. Men i den omtvistade frågan: "bör mathematik inga i flickårs undervisning?" haf- va de båda förenat sig om e t t jakande svar. V i föreställa oss, a t t denna omständighet är e t t talande bevis för svarets g i l t i g h e t , äfven om man ej på andra vägar kunnat öfvertyga sig derom. För a t t vara mödrarne behjelpliga a t t bilda sig e t t omdöme om saken, skola v i i följande häften egna några s i - dor åt besvarandet af deras så ofta upprepade fråga: kvad

nytta hunna flickor hafva af mathematikens utndium?

A t t en och annan ung flicka redan på egen hand f u n - nit svaret och studerat vetenskapen, t i l l och med utanför de läroverk (Upsala-skolan, undervisningskursen, samt K . M . Se- minarium förbildande lärarinnor),der den hittills upptagits såsom lä- roämne, visar a t t detta studium ingalunda är fremraande för qvinnans anlag. Så hafva t . ex. under flera år de flesta personer i hufvudstaden, som beredt sig t i l l ångbåts- och sjö- kaptens-examen, t a g i t undervisning i den för detta ändamål

föreskrifna matheraatiska k u r s af e t t ungt fruntimmer, Mdl Sjöström^ elev af sin far. Ännu en annan ansedd mathema- tikus ha v i hört nämnas, hvilken undervisat en af sina döttrar i sin vetenskap och sedermera haft god hjelp af henne v i d s i - na vetenskapliga arbeten.

De första qvinliga lärarinnor i mathematik inom något statens läroverk voro tvenne systrar, J. och A. Rossander

h v i l k a , börjande sina studier i den ofvannämnda fria Lärokur- sen , sedan a l l t j e m t f o r t s a t t dem under ledning af skickliga lä-

10

1 4 6

rare, och slutligen under för) idet år undervisat i S e m i n a r i u m , den ena en t i d såsom hufvudlärnrens ställföreträdare.

Under n u pågående läroår har dels en från seminariet utgången lärarinna, M : l l Oreperwon, dels en i Upsalaskolan bildad lärarinna, M : l l WanmiMth, undervisat i uiathematik i n - om Seminarium.

T i l l dessa uppgifter är det oss en glädje a t t tillägga änuu

»•ii, såsom bevis på d e t a l l t m e r a vidgade område, åsigten om qvinnans lämplighet för lärarekallet (äfven i ämuen, från h v i l - ka gamla fördomar h i t t i l l s velat bannlysa henne) v i n n e r , t i l l och ined bland dem, h v i l k a hon k a n sägas falla i h a n d l -

verket — eller herrar lärare. D e t i hufvudstadeu nyligen bildade Läraresällskapet, har delat sig i o l i k a s e k t i o n e r , sammanträ- dande för a t t öfverlägga rörande undervisningen i o l i k a äm- nen. A f dessa sektioner har dm inathematiaka i n b j u d i t fiera af de här ofvun nämnda lärarinnorna i ämnet, a t t deltaga i öf- verläzgningarne, hvaraf ock såsom v i med visshet v e t a , t v e n - n e , k.in>ke flera, begagnat s i g , med förekommande välvilja emottagna af sektionens medlemmar. V i ha ej k u n n a t under- låta a t t anteckua detta såsom e t t s t o r t steg i r i k t n i n g emot fiirdomarne mot i|vinnans duglighet för a l l v a r l i g a s t u d i e r , i det

v i på samma tång u t t a l a \är tacksamhet m o t de aktningsvär- da m a n , h v i l k a genuin detta betydelsefulla steg g i f v i t det bä- sta bevis på högaktning och förtroende för sina q v i n l i g a m e d - arbeterskor.

L-d.

X V I . — V Å R B E T R A K T E L S E I S T O C K H O L M .

Våren är k o m m e n ! Snön har smält på bergen och i dalarne, isen har försvuunit från haf och sjöar och de frigjorda böljorna leka och g l i t t r a i solskenet. Öfver v a t t n e t s blanka

yta i l a redan de små ångbåtarne, som i e t t ögonblick förbin- da stadens o l i k a delar med h v a r a n d r a . Öfver a l l t är l i f och rörelse. Strömmen betäckes af kommande och gående seglare;

vid h a m n a r n e , broarne och skeppsvarfven höras sjömännens