Ent. Tidskr. 115 (1994) Naturvdrdsdiplom
Naturvflrdsdiplom tilt fjiirilsvenner som fhllde sin granplantering
giska mdngfalden.
I Mellansverige har tivergivna skogs[ngar blivit
viixning av triid eller buskar. De ligger diir som ljusa oaser i ett mcirknande barrskogslandskap' Floran er *imligen artrik men vanligen utan eller med endast tynande bestAnd av specialiserade slltterv iixter. Desto intress antare iir fj iiril sfaunan' I
Viirmland utgcir skogsiingar den huvudsakliga
biotopen fiir rcidlistade arter som brun griisfjiiril
(C oe norymp ha hero), kovalhetfjiiril (Me I itae a
diami na), kltiverblAving e (G lauc op sy c he ale xis), liten bastardsvdrmare (Zygaena viciae) och sviiv- fl uglik dagsvdrmare (H emar i s t ityus), liksom f<ir
den skAnsk-vlrmliindska rariteten Pantermetare
(P s e udopant he ra ma c ularia). PA Sundiingama vid Alvsbacka norr om Molkom i Viirmland, Aterfinns samtliga dessa arter bland de 5l noterade dag- flygande storfjiirilar som dr m e m knutna till
iings- och hagmarker.
Naturvdrdena p[ Sundiingama uppmdrksamma- des fcirsta gAngen av Jan Bengtsson, naturvArds- sakkunnig inom Stora skog vid Forshaga bevak- ning, som tillsammans med undertecknad genom- fcirde en fjfilsinventering pi iingarna under 1989- 90. De dominerades iingama dnnu av 3O-Ariga'
planterade granar, som fliickvis - diir fiiirilarna
fldg - fcirde en tynande tillvaro p g a den htiga
98
markfuktigheten. F<iljaktligen hade markiigama,
familjen Bernholm, fltt rekommendationer av
Skogsvlrdsstyrelsen att dika ut och plantera pA nytt. Men dA iingamas kvaliteter ur fjiirilssynpunkt
Fig. l. Pantermtitaren (Pseudopanthera macularia) fd-
reiommer i Sverige i stort sett bara inom ex litet omrdde
i centrala Skdne och i mellersta Vtirmlands dalgdngar'
pd och ondra skogstingar
pti ljusa ldvskogsPartier i
lar ter toPPddn och stink-
syska vdxer. Exemplaret pd bilden frdn Grtismark, Get'
tjdrnsklriuen,iuni 1985. Foto: S-A Berglind.
The Swedish distribution of Pseudopanthera macultrit
is mainly confined to a small area in central Scania and
to the valleys in central Vrirmland- ln the latter area it is
rather common onforest meadows, clear-cuttings and in
tight deciduous forests, where the host plants Galeopsis
biftdt and Stachys sylvatica grows-
66 uuaioprdal
flapuadap-tlopDau
pa^fisard D
a^oLl ,D)lrDqs^lv acutiotd p :puo1wto1 tg *u1unc' uilop D 0E naK p1o uo uotloluold-acntds tawto! 'puo1-nopoau Kaql
'wroqurag Dillung
fiaT puo
0wo1d1p-uorlDuasuor an10;1 01
s,QarcoS
jocgoliwotug qslpa/
s ,rlt
,orirqrrrlrb lo
11n[
J7'outo,uopuns Louot, aponluold,o,ltp-ss
^o,,r,
,rli'Jffi":!:;'#WW:7,':;tf;il,;;i,rifl| atDutaD\aqwoldlp ;wDs '!a7 Drtlung'uot1o1 tr)o Duuv -s8uy'ulorlutag
or11111l1pirr1rrtrapun
:la$uD^ upt.r
.t661 ,,lroqs^lv ,wloqurag t ii'o*'iii1':prrlutDA sairtarg oqir\olowolug s7utuatog t,n,,-^t-..,^tr^a.,- -) tnrrt ntno t)v thtt toJ-wo1d-tptoSoYiDut-spjp^rnou uafttutof
'uapalAs lDQuac qtnos.DunlDo
puD puDl
-utpr1
sacultotd to
u, s*opDaw aqt
tsato!
adotng uo
ur
saJuattn))o uroru
to s1t
auo
fiqoqotd tlcttlu sDq
,satJads
pauatDalql {11ouor1outag1
y uo
oJaq oqdwfuoueoS
tunt'ptpl
a[aH
,q AS
t
'ff:, pu -oldutaxg'outDlD1 tpo
odot apDpq t1D tDtl t1a ua?11ot1 AD Duls alsDlrDts t ualspt -ng
I I I
! auo r tou tu a
t
ouu
g' a
(onq oqdu {u ou ao
I
)
to $sot 1t
B
unJo tp outo8uopung
outaltostol:1otoq od
ug no
.Btg .E
'satcads pauapat1t
paias
qtru ouno[
uaftruo!
nq DllDut
Duts
uounolsrtot[iluo'ouiKl gd
tol ]to
guuatuolduotl
,r,j^^; uts
i,;ii;;
;;r;".2";,"r
woldtpsptpatnwlll
(t00t)
t St
ir{sprl .tua
Naturvdrdsdiplom b
n S
d
f<irsiitjning till flis, och diir familjen Bernholm fick nettovinsten av frirsiiljningen.
SA nu stAr iingama rippna igen, med smA grup- per av trdd sparade hiir och var fcir att dka mikro- llimatvariationen. Intressant nog har iingsfloran
Ent. Tidskr. 115 (1994) la undan uppviixande triid (som har svArt att eta- blera sig pi en htigvuxen griissvfll). Kanske ocksA viss slltter kommer att ega rum'
NOKA-uidrag (Natur- och kulturvArdsAtgiirder)' Det bllser onekligen nAgot friskare naturvArdsvin- dar i Sverige idag!
Sven-Ake Berglind
Debatt
Sverige riskerar att hamna i biologisk nationalism
Att beklaga sig 6ver lAgsinnade recensenter ar sal- lan meningsfullt. allt kom-
mer omkring ?ir d dfllig kri-
tik som sprider e naturligt-
vis viirre. Bengt n av min
rapport "Verkligheten pA hotlistan?" (ET 1-2, vdlkommen.
a till att jag tar illa vid rubriken "Llt de hotade mig till "natursveriges mest hatade man", och ett TV-team frln Aktuellt trotsade decemberstorrnen och tog sig ut till tin i en taxibat, madde jag fysiskt illa och biirjade undra om det var nAgon sorts satansverser Jag hade skrivit. Jag vAgar paste att merparten av alla skribenter som tog till orda om rapporten, blde i civersvallande positiva och inkvisitoriskt negativa ordalag, inte hade l?ist den. Man hade liist vad an- dra skrev. Resultatet blev diirefter.
Vad Bengt Oldhammer nu sent om sider har liist
iir mig obekant. Dock fdresvzivade det mig ett cigonblick att han hade kommit iiver ett exemplar ur den ofullstiindiga, illegalt kopierade piratupp- laga som bevisligen iir i omlopp. Han skriver: "Att rapporten skulle vara 'en granskning av den
svenska bevarandebiologins basfakta' er skrattre- tande, inte minst med tanke pi den knapphiindiga litteraturlistan." Mina kiillor zir klart redovisade i den fullstiindiga utgavans fem (5) separata littera- 100
turlistor. Jag skall som sagt inte beklaga mig <iver den ogina behandlingen, men det er inte utan att jag iir nyfiken pA vilka ytterligare titlar som skulle kunna fA Oldhammer att hllla sig ftir skratt.
Jag har 6nnu en rak frAga till Bengt Oldhammer, men innan jag kommer fram till den vill jag ta till- ftillet i akt och i korthet fci rklara varfdr jag Pe defta siitt har ifrAgasatt delar av den svenska bevarande- biotogin.
Upprinnelsen till min raPport stAr att finna i Na- turvArdsverkets MlST-rapport "Biologisk mAng- fald", som publicerades vAren 1993. Diir poiingte- ras med eftertryck att "Hotbilden ftir Sveriges
vaxt- och djurliv avviker inte till det bettre fren den globala situationen i stort". Det diir lir inte sant. Och det vet alla biologer. Men det iir manga andra som tror att det 6r sant. OcksA det ett viilkiint faktum bland biologer.
Hoten mot den biologiska mAngfalden i Sverige
iir naturligtvis ett stort problem i mlnga avseen- den, det har jag sjiilvfallet aldrig fcirnekat. Dock iir problemet inte stcirre an att det kan <iverdrivas.
Det iir det NaturvArdsverket gdr. Detta kan ha po- sitiva effekter. bland annat av ekonomisk art, men
pA lite sikt kan det dven vara direkt kontrapro-
duktivt. Det kan exempelvis leda till att det orga- niserade naturskyddet rAkar in i en fdrtroendekris.
Genom att bltsa upp vlra globalt sett tamligen be- skedliga utrotningshot riskerar vi iiven att hamna i
