Rollek i förskolan.
Barns lekar och materialanvändning
Role play in preschool
Children’s play and use of materials
Linda Eriksson
Estetisk–filosofiska fakulteten
Utbildningsvetenskap/Lärarprogrammet
Avancerad nivå/15 Hp
Handledare: Lovisa Skånfors
Examinator: Ann-Britt Enochsson
Datum: 2012-06-22
Abstract
The study aimed to gain a deeper understanding of children's role play in preschool. The play is a big part in children's lives today, especially in preschools. Even preschool curriculum Lpfö 98 rev 2010 advocates the meaning of play in the preschool, because children learn much through play. Role play is one of the most common plays in the preschool. The research questions in my work are: which role plays do children play? What materials do they use in the role play? To answer these questions, I have chosen to observe the children's role play situations in a preschool in the central part of Sweden. In my results I have found patterns, so I decided to divide them into different themes, the themes are cooking, dinner, night. I saw in my observations that dining situations (both eating and preparing) and the night situations was the most common situations in children’s role play.
Keywords: role play, preschool, roles, children’s role play
Sammanfattning
Studiens syfte var att få en fördjupad förståelse för barns rollek på förskolan. Leken är en stor del i barns liv idag, inte minst i förskolan. Även i förskolans läroplan lpfö 98 rev 2010 förespråkas lekens betydelse i förskolan, eftersom barn lär sig mycket via leken. Rolleken är en bland de vanligaste lekarna i förskolan. Frågorna jag utgått ifrån i mitt arbete är vilka rollekar leker barn i förskolan? Vilka material använder de sig av i rollekar? För att besvara dessa frågeställningar så har jag valt att observera barns rollek på en förskola i Mellersta delen av Sverige. Resultatet visar på teman som tillagning av mat, middag och natt. I mina observationer var matsituationerna (både tillagning och middagen) och nattsituationerna det som förekom mest i barns rollek.
Nyckelord: rollek, förskola, roller, barns rollek
Förord
Jag skulle vilja tacka pedagoger, barn och föräldrar som ställt upp under mina observationer, utan er hade inte min studie gått att genomföra.
Vill även tacka min handledare Lovisa Skånfors, som kommit med värdefulla kommentarer och tips under arbetets gång. Tack så mycket!
Jag vill även tacka Mina för din stöttning.
Men även min familj och mina kompisar som stöttat mig hela vägen, speciellt tack till Sara, Tobias, Stefan och Bodil som ställt upp och uppmuntrat mig och läst igenom mitt arbete. Tack så mycket ni är guld värda!
Jag hoppas att ni får en intressant och trevlig läsning!
Tack!
/ Linda Eriksson
2012-05-27
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
1.2. Bakgrund ... 1
1.3. Syfte ... 2
2. Litteraturgenomgång ... 3
2.1. Vad är lek? ... 3
2.2. Rollek ... 4
2.2.1. Fördelar och nackdelar med rollek ... 6
2.2.2. Kommunikation inom rolleken ... 6
2.2.3. Lekmaterial ... 7
2.2.4. Makt och regler i leken ... 8
2.2.5. Pedagogerna och miljöns betydelse för leken ... 9
3. Metod ... 11
3.1. Observation ... 11
3.2. Urval ... 12
3.3. Genomförande ... 12
3.4. Forskningsetik ... 13
3.5. Databearbetning ... 14
3.6. Giltighet och tillförlitlighet ... 14
4. Resultat ... 16
Bakgrund om förskolan Blåklinten ... 16
Tema 1 Tillagning av mat ... 16
Tema 2 Matsituation ... 17
Tema 3 Läggdags ... 19
4.1. Roller ... 21
5. Diskussion ... 23
5.1. Metoddiskussion ... 23
5.2. Resultatdiskussion ... 24
5.3. Slutsatser ... 27
5.4. Förslag till fortsatt forskning: ... 27
Referenslista ... 28 Bilaga ... 30
1. Inledning
I förskolans värld leker barn dagligen olika lekar, Men vilka rollekar leker barn? Det är en fråga jag har valt att undersöka. Jag har även valt att undersöka vilka material de använder i rolleken? Blir sakerna något helt annat i leken eller begränsar det leken? Leken är en stor del av barnens dag på förskolan. Dels för pedagogerna för att de kan se vad barnen är intresserade av, leken blir ett viktigt verktyg för verksamheten, men även barnen lär sig mycket via leken.
Jag har valt att fokusera på rollekens betydelse i barnens lek och vad de lär sig via den. Här nedan kommer ett citat som jag tycker knyter ihop mitt arbete på ett bra sätt, eftersom rolleken handlar om att man ska flytta sig mellan de olika ”kontinenterna” och verkligheten görs om i lekens och fantasins värld. Men sen finns det ju de barn som inte vågar ge sig hän i leken och då gäller det att man som pedagog finns där och hjälper dem:
… det >>tredje rummet<<, lekens trädgård, där kreativitet och inlevelse utvecklas. Man kan likna det tredje rummet vid en ö mellan två kontinenter, verkligheten och fantasin. För de allra flesta barn är denna ö stor nog att rymma en prunkande lekens trädgård, fylld av möjligheter. Men någon gång stöter vi på barn där >>ön<< tycks vara som en nästan osynlig liten prick på kartan, där de knappt törs stanna upp.
Några av dem vågar inte ens ta sig dit, utan stannar vid fastlandet, i fantasin eller verkligheten.
Pedagogens uppgift blir då att hjälpa barnet bygga en bro mellan fantasin och ön och vidare över till verkligheten, så att barnet kan utveckla sin lekträdgård och hämta inspiration från båda kontinenterna (Öhman, 2003: s 116).
1.2. Bakgrund
Jag har alltid varit intresserad av barns lek, men det är ju ett så stort område och det finns mycket att välja på. Leken är väldigt viktig för barnens utveckling och lärande. Även i läroplanen för förskolan (Lpfö 98) betonas lekens betydelse:
Leken är viktig för barns utveckling och lärande. Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i förskolan. I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter (Skolverket, 2010: s 6).
Jag satte mig ner och funderade över vad jag skulle inrikta mig på. Jag fastnade för att
undersöka barns rollek, dels för att det leks dagligen i förskolan men jag tycker även att det är
intressant att se hur de går in i de olika rollerna och tar sig framåt i leken.
1.3. Syfte
Syftet med min studie är att få en fördjupad förståelse för barns lek i förskolan. Jag har valt att fokusera på rolleken i förskolan. I detta ingår vad de leker men även vilka material de använder sig av.
Frågorna jag kommer att behandla är följande:
- Vilka rollekar leker barn i förskolan?
- Vilka material använder barn sig av i rollekar?
2. Litteraturgenomgång
I detta avsnitt kommer jag presentera tidigare forskning om barns lek, mitt fokus kommer att ligga på rolleken. Exempelvis kommer jag ta upp lekmaterial och kommunikationen i barnens lek.
2.1. Vad är lek?
Knutsdotter Olofsson (1992) har försökt formulera en beskrivning av vad lek är. Lek är ett väldigt stort begrepp och det går inte riktigt att ge en definition på vad lek är. Leken har funnits hela tiden, det finns i vår kultur, redan när vi föds har vi förmågan att leka.
Knutsdotter Olofsson menar att leken är ett möte mellan verkligheten och fantasin.
Verkligheten bildar stoff som barnen sedan tar med i sin lek, men stoffet bearbetas och får nya dimensioner. Leken är en stor del av barnens vardag, idag används leken inom olika områden som till exempel terapeutiskt, pedagogiskt, psykologiskt eller sociologiskt. På 1800-talet ansågs leken vara överskottsenergi som man skulle få ut ur barnen genom rörelselekar eller att leken skulle förbereda barnen inför vuxenlivet (Knutsdotter Olofsson, 1992).
Lillemyr (1990) menar på att vi vet att barnet lär känna sig själv och sin omgivning via leken, men leken har stor betydelse för barns fysiska och psykiska utveckling. Leken är viktig för barn därför de kan prova på olika roller, värden, normer och konflikter utan att de blir utpekade, för det är ju trots allt på ”låtsas”. Genom leken går barnen in i fantasins värld, där vad som helst kan hända och där barnen tolkar och bearbetar verkligheten. Knutsdotter Olofsson menar att när barn är inne i leken så existerar inte den verkliga världen för dem, eftersom de ger sig hän i leken. Ett kännetecken för leken är att den ska vara lustfylld, frivillig och spontan utan något direkt mål om vart den ska leda (Knutsdotter Olofsson, 1987). I en senare studie menar Knutsdotter Olofsson (1992) att leken är beroende av samspel och ömsesidighet och om någon går över den gränsen som den andra inte är med på, så är det inte lek längre.
Lillemyr (1990) har sex kategorier av lekar: funktionslek, rollek, regellek, rörelselek och
konstruktionslek. Första kategorin är funktionslek och innebär att barnet fastnar för till
exempel leksakens funktion och därför upprepar den. Rolleken är när barnen går in i roller
som till exempel i familjelek. I regelleken är reglerna centrala, oftast är det flera barn som är
inblandade så som kurragömma. Rörelselekar är när man rör sig mycket i leken som till
exempel jagalekar. Sista kategorin är konstruktionslekar där barnen till exempel bygger med klossar.
2.2. Rollek
Enligt Löfdahl (2004) kallas även rollek för fantasilek eller dramalek. Knutsdotter Olofsson (1992) menar på att dramalek är en lek då barnen intar vissa roller och tar sig an den rollen helt och hållet när det handlar om kommunikation och beteende. Enligt Åm (1993) är förskoleåldern guldåldern för rollek och fantasilek. Vygotskij (1995) och Moyles (1989) menar på att när barn leker rollekar så kan de både leka själv men även i grupp med andra barn. Man kan säga att rolleken ligger väldigt nära dramat. Moyles (1989) menar även på att det är via rollek som barn organiserar sina erfarenheter genom att skapa en ökad förståelse genom lek av språk och gester.
Åm (1993) skriver att barn ofta imiterar vuxenrollerna men även ändrar i rutiner, situationer och platser som de skapar och bygger om. Medan Eriksen Hagtvet (2004) menar att barnen inte bara tar personers egenskaper utan det kan även handla om andra typer av roller så som troll, djur m.m. Moyles (1989) menar att det kan bli svårt att bygga upp lekar för barn som inte har erfarenheter eller kunskap om det de ska leka. Här nedan kommer ett citat som handlar om att barnen imiterar vad de sett men att de gör om det i leken.
Children’s play very often serves only to echo what they see and hear from adults, but these elements are not always reproduced in play exactly as they occurred in reality. The child’s play activity is not simply a recollection of past experience, but a creative reworking (Duncan & Tarulli, 2003: s 278).
Knutsdotter Olofsson (1992) menar att när man leker med roller så kan man utforska,
komplicera, bygga om och experimentera med rollerna. Låtsasleken bidrar till att barnen
motverkar sin egocentrism, eftersom de får prova på andra roller och sätta sig in i andra
personers verklighet. Samtidigt är rolleken den lek som är lättast att störa, barnen behöver
koncentrera sig på rollerna så att inte själva leken spårar ur. Enligt Duncan & Tarulli (2003)
så får barn större och djupare förståelse när de går in i en roll som t.ex. doktor, för då måste de
veta hur en doktor beter sig men även dess relationer med andra roller. Vissa rollekar har
bestämda regler medan andra inte har det, utan då skapar barnen egna regler och om något är
otydligt så går de ur leken och pratar om det. Löfdahl (2004) menar att roller och
rollkaraktärer är viktiga för barns lek, men de betraktas inte som ett fritt val utan de
konstrueras mellan de barn som deltar i leken. Enligt Knutsdotter Olofsson (1992) väljer barn
oftast roller i sin närhet eller något som de sett på tv, sagor och berättelser eller liknande och hämtar inspiration från det (Knutsdotter Olofsson, 1992). Eriksen Hagtvet (2004) menar att i rolleken får barn inte bara en roll att gå in i utan de måste konstruera och organisera leken i ett handlingsförlopp med början, handling, slut och repliker. Leken är uppbyggd som en berättelse och hjälper barn senare med deras skrivinlärning (Eriksen Hagtvet, 2004). Det finns olika former av rollek som kallas symbollek och ramlek.
Symbollek är den form av rollek där man använder sig av lekmaterial enligt Evenshaug och Hallen (2001) medan Knutsdotter Olofsson (1992) kallar denna sortens lek för projektiv lek.
Symbollek innebär att t.ex. om man leker med en docka så är det han/hon som har en personlighet och upplever själva ”historien” i leken. Evenshaug och Hallen menar att det som skiljer symbolleken och rolleken åt är att i symbolleken projicerar man det på ett föremål medan i rollspel identifierar man sig med en roll. Det är den så kallade ”den första rolleken” . Enligt Eriksen Hagtvet (2004) är symbollek när barn sätter sig och leker som han/hon själv tagit initiativ till men även förhandlar roller, bestämmer vad det ska handla om och vilken situation de befinner sig i. Sedan väljs några föremål ut som ska uppleva själva ”historien”, oftast är det något som är hämtat från verkligheten. Knutsdotter Olofsson (1992) menar att symbolleken kan bli lika komplicerad som rolleken men också är den lek som fortsätter längre upp i åldrarna.
Ramlek är den tredje form av rollek, men skillnaden här är att barnen leker samma roll och
barnen bygger upp gemensamma ramar. Öhman (2003) ger ett bra förslag där man utgår från
en bok som man läst för barnen och gestaltar, för då vet barnen vad leken går ut på och även
att den har en tydlig början och slut. Pedagogen kan ses som en lekledare som ser till att leken
inte går allt för mycket utanför ramarna man gjort upp innan, så de barn som kanske är
försiktiga inte behöver känna sin otrygga utan får vara med och gå in i roller, utan att känna
sig uttittade (Öhman, 2003). Hagtvet (2004) har gjort upp fyra punkter som sammanfattar
ramlekens utformning. Först är att lekens tema ska utgå ifrån barnens intressen och önskemål,
den andra är att barnen har en förförståelse, tredje är att barnen ska bestämma ramarna för
leken, men att pedagoger finns där som ett stöd och den sista är att man som pedagog deltar
aktivt i barnens lek.
2.2.1. Fördelar och nackdelar med rollek
Enligt Eriksen Hagtvets studie om tal och skrift i förskolan visade det sig att barn som leker rollekar blev mer kreativa, bättre på att visa känslor men även mer koncentrerade (Hagtvet, 2004). Knutsdotter Olofsson (1992) menar att barn lär sig mycket på det sociala planet så som empati och samarbete. Det står även i vår läroplan att förskolan (Lpfö 98 rev 2010) ska se till att empati och omtanke för andra utvecklas (Skolverket, 2010). Knutsdotter Olofsson menar även i en tidigare studie att de barn som har kommunikationsproblem skaffar sig bättre språkkunskaper via rolleken, men de lär sig även problemlösning, samarbete, att prova på olika roller och förhållningsätt, samt att de lär känna sig själva och reflektera. Som jag tagit upp innan så är turtagande, samförstånd och ömsesidighet viktigt för rolleken, barnen delger varandra kunskap, hjälper varandra, kompromissar och delar med sig (Knutsdotter Olofsson, 1987). Eriksen Hagtvet har dock sett en nackdel med rollek, att det förstärker de redan dominerande barnen och de barnen som alltid får de rollerna med lägre status påverkas negativt. (Eriksen Hagtvet, 2004).
Enligt Knutsdotter Olofsson som tolkat Smilansky behövs det sex färdigheter hos barn för att kunna delta i rolleken: att man ska kunna imitera och kunna spela en annan person, kunna göra om föremål och göra det givande för leken, verbalt kunna uttrycka handlingar, att ett barn klarar av att samma roll utan att tröttna efter en liten stund, samarbeta och kompromissa med de andra barnen som är med i leken och kunna kommunicera verbalt både i och utanför leken (Knutsdotter Olofsson 1992).
2.2.2. Kommunikation inom rolleken
I rolleken spelar språket en central roll på grund av att leken är i fantasins värld (Knutsdotter Olofsson, 1992). När barn leker är de sällan tysta utan de pratar för att förklara leken eller bygga ut den. Inom rolleken ökar barn alla typer av kommunikationsfärdigheter, lyssna, kompromissa och dela livsvärld med andra. I leken måste barnen förklara rollerna men även dess egenskaper och vart de befinner sig i leken för varandra (Knutsdotter Olofsson, 1987).
Enligt Öhman (2003) så byter barnen tempusform beroende på vilken del av leken de är i, om
de talar om leken eller i leken. Moyles, (1992) menar att kommunikationen i leken sker oftast
via verbformen preteritum som innebär att man pratar i förfluten tid (dåtid). Knutsdotter
Olofsson (1992) tar upp ett bra exempel i boken hur barn pratar medan de leker i rolleken ”Då
var jag sjuk och du kom och skulle sköta mig”, de använder sig även av presens form (nutid)
för att berätta vad som håller på och hända just nu ”Och du var mamman. Och plötsligt så
kommer pappan in”. Kommunikationen i leken handlar oftast om rollens karaktär istället för rollens handlingar. Löfdahl (2004) ger ett bra exempel på detta i sin studie, där att vara en dinosaurie inte är meningsfullt förrän han/hon har egenskaper. Barn kan även förhandla och bestämma vad som ska hända medan de leker. Enligt Knutsdotter Olofsson (1992) går barn ofta in och ut ur leken när de planerar eller diskuterar något som ska hända i leken. Moyles (1989) tar upp att barn via leken utbyter erfarenheter med varandra innan eller under lekens gång, för att de andra ska kunna vara med och leka. Knutsdotter Olofsson (1987) menar att i leken provar de på olika sätt att prata, både att vara arg och snäll, och ofta överdriver barnet detta för att tydliggöra vilken roll de är i. De förmedlar inte bara rollen verbalt utan även kroppsligt.
2.2.3. Lekmaterial
En form av material som används i leken är leksaker. Leksaker föreställer oftast föremål från verkligheten fast de är mindre för att de ska passa barn. ”En bra leksak är en sak som leder eller inspirerar till lek. (Knutsdotter Olofsson, 1992). Löfdahl menar att barnen tar oftast andra saker som finns i deras omgivning och gör om det så det blir meningsfullt för deras lek.
Rekvisita och utklädningskläder kan bidra till att barnen förstärker sina roller enligt tidigare forskning (Löfdahl, 2004). Barn kan till exempel använda sig av en kartong men i deras lek blir det ett rymdskepp, medan objektets vanliga användningsområde förlorar sin kraft (Duncan & Tarulli, 2003). Föremålen som finns i rummet eller på förskolan påverkar lekens innehåll, speciellt för de minsta barnen som inte lärt sig transformera saker som de ser. En pusselbit är en pusselbit och ingen peng till exempel. De behöver rekvisita för att kunna hålla sin roll, vilket de äldre barnen inte behöver. Har man rekvisita så underlättar det för alla barn t.ex. utklädningskläder (Knutsdotter Olofsson, 1987). Knutsdotter Olofsson menar att leksaker bjuder in de minsta barnen till låtsaslek. Leksakerna överensstämmer med samhällets värderingar. Alla barn vill ha roliga leksaker som tilltalar dem, ger man barn leksaker som inte stämmer överens med barnets kultur så blir leksaken oftast bortvald (Knutsdotter Olofsson, 1992). Leksakerna som finns visar hur vi ser på barnen. På 1900-talet var det mycket leksaker som skulle göra barnen delaktiga eller förbereda dem för vuxenlivet (Nelson
& Svensson, 2005).
För att barnen ska lägga märke till leksakerna så behöver de ibland laddas med dragningskraft
t.ex. om ett annat barn eller pedagog ger det laddning genom att använda det, då vill andra
barn också ha det (Knutsdotter Olofsson, 1992). Materialet på leksakerna lockar till lek, leken
väcker barnets intresse och via leken får barn erfarenhet och erfarenhet blir kunskap som gör att barnet växer (Nelson & Svensson, 2005). Vygotskij menade att barn vid 2 års ålder behöver realistiska leksaker, medan vid 3 års ålder kan leksakerna vara lite ”friare” i modellen eftersom barnen kan börja göra om sakerna så det passar deras lek. Med mindre realistiska leksaker så blir inte barnen så låsta vid att det måste vara en speciell sak utan använder sin fantasi mer och leken blir mer varierande (Knutsdotter Olofsson, 1992). Framförallt hur sakerna är placerade är viktigt, helst ska man samla dem i korgar så det syns vad som är i korgarna, men även att de är tillgängliga så barnen kan ta med sig en korg och sen börja leka (Öhman, 2003). Det är viktigt att barn leker ostört, speciellt i rolleken, då hela leken är uppbyggd på föreställningar (Knutsdotter Olofsson, 1987).
2.2.4. Makt och regler i leken
I rolleken brukar det alltid finnas en hierarki, alltså ett barn som bestämmer, men vem denna ledare är ändras när det tillkommer nya barn och barn slutar (Åm, 1993). När barn vill leka något sänder de ut leksignaler så som ”- Vi leker att …” eller ”- vi låtsas att”… de jagar oss
”säger vi”. När man väl är inne i leken så är det lekens regler som gäller. För att leka krävs det att man har ömsesidighet och turtagning om vem som bestämmer, för annars tröttnar de andra.
Knutsdotter Olofsson tar upp att om man ska kunna leka så måste man kunna gå in i lekens värld t.ex. att en sten är något helt annat i leken. Det måste även finnas en harmoni i leken.
Denna harmoni bryts om barnen inte känner sig trygga i leken eftersom man ger upp verkligheten när man är inne i leken. Lekens harmoni bryts även om det blir maktkamp, övergrepp eller ojämlikhet i leken (Knutsdotter Olofsson, 1992).
Som jag nämnde innan är det alltid någon som är ledaren och bestämmer vad som ska hända.
Om någon från lägre hierarki förslår eller bestämmer för mycket blir det konfrontation direkt.
Då kan leken upphöra, handlingen stannar av och de lekande måste hitta en lösning för att
leken ska kunna fortgå. Vid dessa tillfällen brukar ett eller flera barn försvinna ur leken eller
att leken upplöses helt. Vissa barn tycker inte om när det blir maktkamp, så då drar de hellre
sig undan om det börjar bli tjafs, medan andra är gränsvakter som bara vill lösa konflikterna
så de kan leka vidare (Åm, 1993). När barn blir arga och så vidare så finns det risk att de
säger sårande saker till varandra eller retas och så vidare. Barns konflikter brukar sluta med
skrik och gråt (Löfdahl, 2004). Evenshaug och Hallen (2001) menar att när det uppstår
konflikter under leken måste barnen lära sig att integrera sin uppfattning med andras
(kompromissa) för att leken skall kunna fortsätta.
Knutsdotter Olofsson (1989) har sett i sin studie om barns lek att de barn som oftast utesluts ur leken är de som kanske inte förstår leksignalerna utan tar det mer allvarligt, säger eller gör fel i leken som de andra barnen leker, och då tröttnar de andra och utesluter barnet istället. En annan orsak kan vara att barnet har svårt med den språkliga eller den sociala biten.
Knutsdotter Olofsson (1992) menar att det finns olika roller inom hierarkin i barns lek. Den första är de barn som har svårt att förstår reglerna och leksignalerna. Den andra är
”stormaren” som ger sig hän i leken direkt och inte har tid att planera eller reflektera, ett sådant barn ställer ofta till oro i barngruppen. Den tredje ”den försiktige” Som inte vågar ge sig hän i leken, utan står vid sidan av och iakttar medan de andra barnen leker. Den fjärde är den som kallas ”förstöraren” som ger sig hän i leken för mycket så det övergår till besatthet som kan förstöra leken eftersom alla barn kanske inte hänger med eller att det övergår till frustration. Den femte är ”ledaren” det är han/hon som bestämmer i leken och vill visa sin makt. Till sist ”den undfallande” som följer ledaren till punkt och pricka, för han/hon kan inte komma på saker själv eller bestämma.
2.2.5. Pedagogerna och miljöns betydelse för leken
Enligt Åm (1993) är leken oförutsägbar och allt händer spontant i leken. Knutsdotter Olofsson menar att det räcker att vi öppnar dörren till rummet och säger att barnen leker bra så förstör vi leken, eftersom vi gör barnen självmedvetna att de inte är i lekens värld längre. Om vi pedagoger bjuds in i leken är det viktigt att vi inte tar över och bestämmer över barnens huvuden, för då får vi inte vara med och leka (Knutsdotter Olofsson, 1992).
Barn älskar att leka i en lekglad vuxens närvaro (Knutsdotter Olofsson, 1992). Om man som pedagog märker att det är samma barn som alltid får rollen att vara bebis eller liknande kan man gå in och ge förslag på alternativa roller. Vi ska även uppmuntra barnens lekfullhet och uppmuntra barnen att prova på olika roller och experimentera med de roller de antar (Duncan
& Tarulli, 2003). Eriksen Hagtvet (2004) tar upp att vissa barn behöver uppmuntran och inspiration för att våga gå in i rolleken. Han menar att det finns fyra typer av pedagogroller:
åskådare, scenledare, medlekande, lekledare. Om man är åskådare sitter man bara och
observerar leken, men även scenledaren observerar men hjälper också till att skaffa fram
rekvisita. Medlekande får en roll av barnen och är med i själva leken och lekledaren är också
aktiv i barnens lek, men om man som lekledare märker att leken håller på att dö ut så kan man
komma på en fortsättning.
I Reggio Emilia pedagogiken är miljön väldigt viktig, miljön brukar även kallas för den
”tredje pedagogen”. Rummet ska inte bara vara ett rum, utan en plats för dialoger. Rummet ska inspirera barnen till lek, kommunikation, utforskande och lärande (Gedin & Sjöblom, 1995). Även i vår läroplan för förskolan (Lpfö 98 rev 2010) tas det upp att ”Förskolan ska erbjuda barnen en trygg miljö som samtidigt utmanar och lockar till lek och aktivitet”
(Skolverket, 2010). Barnen och deras lek påverkar sin omgivning och omgivningen påverkar
barngruppen och dess möjligheter till lek (Löfdahl, 2004). Miljön på förskolan är viktig för
barns lek. Vissa miljöer stimulerar till en viss sorts lekar hur och vad de leker. Barn kommer
leka mer komplicerade lekar ju mer utvecklande förskolans miljö är. Medan andra förskolor
kanske har för mycket rutiner och regler som kan hindra barns lek. Knutsdotter Olofsson
menar att bara man gör materialet synligt och tillgängligt för barnen så behöver man inte
locka till lek utan det sker självmant. Hur förskolan är utformad visar vilken syn man har på
barnen och deras kompetenser men även pedagogens syn på kunskap och lärande. Det finns
ingen direkt modell eller ett rätt svar på hur den pedagogiska miljön ska se ut, utan det är upp
till pedagogerna på förskolan. När barn leker vill de ofta skydda sina lekar och det gör de
genom vrår, kojor, under möbler eller andra ställen (Knutdotter Olofsson, 1987).
3. Metod
Här nedan redogör jag för studiens metod och tillvägagångssätt.
3.1. Observation
Jag valde att använda mig av observationer i min studie för att få svar på mina frågor.
Eftersom jag ville undersöka vad barn leker för rollekar och vilka material barnen använder.
Genom observationer får jag en bra överblick över barnens lek. Enligt Patel och Davidsson (2003) är observation det främsta medlet att skaffa information om omvärlden genom att man ser verkligheten som den är. Observation är en bra teknik att använda om man ska undersöka beteenden och skeenden i naturliga situationer. Rubinstien Reich och Wesèn (1986) menar att observationer är iakttagelser som görs medvetet och i ett bestämt syfte. Oftast observerar man inte enskilda barn, utan tittar mer på samspel, barngruppen, miljö och material. I mitt fall ska jag undersöka barnens rollek. Enligt Patel och Davidson (2003) ska observationerna inte vara slumpmässiga, utan de ska vara väl planerade och informationen måste registreras systematiskt. Jag har valt att göra ostrukturerade observationer som innebär att jag hela tiden skriver ner vad som händer. Enligt Rubinstein Reich & Wesén är detta det vanligaste sättet att observera, och man kan föra anteckningar direkt vid det tillfället eller skriva ner allt vid ett senare tillfälle. Jag valde att anteckna direkt vid det tillfället jag observerade, men även i efterhand lägga till saker som jag kanske inte hann med, men som fanns kvar i minnet. Även ostrukturerade observationer kräver förberedelser, och innan en studie har man tre frågor att ställa sig som observatör:
Vad ska jag observera?
Hur ska jag registrera observationerna?
Hur ska jag som observatör förhålla mig?
Som observatör kan man välja att vara deltagande och icke deltagande i barnens lek. Jag valde
att vara en icke deltagande men känd för barnen (Patel & Davidson, 2003). Jag var känd för
barnen eftersom jag informerat dem om vad jag ska undersöka, och även bett om deras
tillåtelse innan jag började observera leken.
3.2. Urval
Jag har valt att göra mina observationer på en förskola i mellersta Sverige som var tillgänglig och var intresserade av att ställa upp. Jag valde en förskola istället för en förskoleklass eftersom barn i förskolan har större tillgång till leken än förskoleklassen.
3.3. Genomförande
Jag kontaktade en förskolechef för ett skolområde och informerade om mitt examensarbete och att jag skulle undersöka barns rollek i förskolan. Förskolechefen i sin tur lovade hjälpa mig att hitta en passande förskola och skulle återkomma, när hon hittat någon förskola som kunde ställa upp. Vid min nästa kontakt med förskolechefen hade hon förslag på en förskola som jag fick kontaktuppgifter till. Jag kontaktade förskolan direkt och presenterade mig själv och min tänkta studie. De verkade väldigt positiva till att jag skulle komma dit och observera, och vi kom överens om att jag skulle komma förbi och lämna det informationsbrev (Bilaga) som skulle delas ut till vårdnadshavarna. Vi bestämde även direkt vilka tre dagar som jag skulle vara på plats på förskolan för min observation.
Jag besökte förskolan under 3 dagar mellan klockan 08.00-14.00, så sammanlagt har jag observerat ca 18 timmar av barnens lek. Barnens reaktioner på mig var i början väldigt blandade. Några undrade vad jag gjorde där? Var jag där för att hämta någon? Så jag började med att förklara för dem vad jag gjorde där. Jag berättade att jag ska bli förskolelärare och att jag var intresserad att kolla vad de lekte.
I början när jag observerade två barn som lekte så ville de visa mig allt de lekte på förskolan
men jag fick berätta att det var deras egen lek jag ville titta på just då. Barnen var ofta nyfikna
på vad jag satt och skrev. De ville hela tiden att jag skulle läsa upp det jag skrivit, så jag fick
förklara för dem återigen att jag bara var där för att titta på när de lekte. Till slut gav de upp
och brydde sig inte om att jag satt där bredvid och undersökte deras lek och antecknade. Alla
barn lät mig få observera medan de lekte, det kände jag också av som observatör. Kände jag
att de inte ville, så valde jag att gå ut ur rummet. Jag gick runt på avdelningarna på förskolan
för att få med så många olika situationer som möjligt i min studie. Min placering vid
observationerna var väldigt olika, antingen längs väggen eller i ett hörn, för att få en bra
överblick över leken, men utan att sitta i vägen för barnen. Jag tycker observationerna gick
bra överlag och jag trodde det skulle vara svårare att få tillstånd från barnen att observera
deras lek än vad det var. Jag förstod att de skulle vara nyfikna på vad jag skrev osv. men jag
tycker att det gick bra ändå, eftersom de till slut slutade att bry sig om mig och fokuserade på leken och ”glömde” bort att jag satt där och skrev. Jag tycker däremot det var svårt att hinna med att skriva ner allt, för ofta gick det så fort dels i leken i sig men även i diskussionen. Vad de gjorde i leken och att leken kunde vända och övergå till något annat, eller att leken helt dog ut, kunde gå snabbt. Jag skrev ner alla mina observationer i ett block och sedan hade jag även mobilen med mig hela tiden så jag kunde se tiden när leken började och slutade. Efter att mina observationer var klara för tillfälle satte jag mig ner och fyllde i sådant som jag missat att skriva ner men ändå hade kvar i minnet.
3.4. Forskningsetik
Vetenskapsrådet (2011) har fyra forskningsetiska principer som man ska förhålla sig till vid en observerande studie.
Informationskravet innebär att forskaren ska informera deltagarna om vad syftet med undersökningen är, men även att det är frivilligt att delta och att man när som helst kan avbryta sin medverkan.
Jag har förhållit mig till den första regeln genom att jag i mitt informationsbrev till vårdnadshavarna berättade om syftet med mitt arbete och att det var frivilligt att medverka.
Samt att även om de sagt att jag får observera deras barn så har de rätt att dra sig ur när som helst under pågående undersökning.
Samtyckeskravet innebär att forskaren ska inhämta undersökningsdeltagarnas samtycke. I vissa fall behöver man inhämta vårdnadshavarnas samtycke t.ex. om deltagarna är under 15 år.
Jag har delat ut informationsbrev till vårdnadshavarna med en talong för dem att fylla i, eftersom jag undersökte deras barns lek och måste då få godkännande från vårdnadshavarna.
Men jag skrev även att jag kommer fråga barnen innan jag observerar dem, fråga dem om jag får vara med och titta på medan de leker.
Konfidentialitetskravet innebär att deltagarna kommer vara anonyma och kommer få
fingerade namn så ingen annan kan se vilka som deltagit i studien. Samt att ingen annan kan
komma åt materialet.
I Informationsbrevet jag gav ut till vårdnadshavarna skrev jag tydligt att barnen och förskolan kommer vara anonyma och få fingerade namn, så ingen vet vilka barn eller vilken förskola som ställt upp i min studie.
Nyttjandekravet innebär att insamlandet av uppgifterna för undersökningen får endast användas i forskningsstudien som den var avsedd för.
I informationsbrevet skrev jag att när mitt arbete är godkänt så kommer det materialet jag samlat in under min undersökning att förstöras.
3.5. Databearbetning
Patel och Davidson (2003) menar att när man samlat ihop allt sitt material, så måste observa- tören läsa igenom sitt material flera gånger och försöka finna mönster. När mina observation- er var gjorda och jag renskrivit dem, satte jag mig ner och läste igenom mina anteckningar många gånger för att hitta de gemensamma mönster som jag såg var återkommande. När jag såg i mina observationer att familjeleken är den mest dominerande rolleken i förskolan, så fick jag lite funderingar på vad det är med själva leken som lockar barnen? Sedan kollade jag även vilka situationer som var mest återkommande (mina teman), även detta satte igång lite tankar varför tillagning av mat, middagssituationen och nattsituationen var det som var mest centralt i leken, vad beror det på? Som Patel och Davidson (2003) menar att det väcks nya tankar vid insamlandet av materialet och analyserandet. De frågor som väcktes vid observat- ionerna var hierarkin i rollerna, vem som bestämmer? Men även hur barnen innesluter och utesluter varandra ur leken. Men dessa frågor ryms dock inte i denna studie, men intressanta tankar som dök upp under analysen. Jag har snuddat lite vid hierarkin vid litteraturgenom- gången, men det var inget jag upplevde under mina observationer.
3.6. Giltighet och tillförlitlighet
Med giltighet menas att man har undersökt det som är relevant i sammanhanget, där har jag utgått från mina frågeställningar, vilka rollekar leker barnen, vilka material de använder. Jag har hållit mitt fokus på rolleken i både mina observationer men även i litteraturgenomgången.
Med tillförlitlighet menas att man undersöker på ett trovärdigt sätt (Kihlström, 2007). Bryman
(2011) menar att ett tillförlitligt resultat ska man kunna ta den studien och kunna överföra den
till en annan kontext men att man fortfarande kan få samma resultat. Det tror jag man får i
min studie eftersom jag observerade olika barn i olika rum och situationer när de lekte famil-
jelekar och jag kunde se de olika temana. Bryman (2011) anser även att kvalitativa forskare ökar trovärdigheten desto mer utförliga observationerna är. Jag försökte få med så mycket detaljer som möjligt så som vad barnen gjorde, vad de sa och vilket sätt de sa det på. Men det är möjligt att jag kan ha missat något. Men efter varje observation jag gjorde så satte jag mig ner och skrev ner sådant som jag hade i minnet fortfarande men även tydliggjorde vissa delar.
Bryman (2011) tar även upp att forskaren inte medvetet låtit personliga värderingar påverkat slutresultatet. Det har jag uppfyllt genom att jag inte hade några förutfattade meningar om vad barnen på denna förskola lekte, eftersom, aldrig varit på denna förskola och kände inte bar- nen. Men om jag hade varit på ett ställe som jag varit på innan visste jag vad jag skulle se. De värderingar jag hade innan, lade jag åt sidan och faktiskt granskade vad som hände i barnens lek.
4. Resultat
Här nedan kommer jag presentera de resultat som jag fått från mina observationer. Jag har valt att dela upp de gemensamma dragen i leken som teman. I mina observationer har jag valt att använda fet stil på namnen för vem som säger något för att göra det tydligt för er läsare.
När jag berättar vad de gör under lekens gång så har jag satt parenteser och kursiverat och när jag sammanfattar vad de gör så har jag kursiverat. Namnen jag använder i denna studie är fingerade.
Syftet med denna studie är att jag ska få en fördjupad förståelse för barns rollek. I detta ingår vad de leker men även vilka material de använder sig av i sin rollek.
Bakgrund om förskolan Blåklinten
Förskolan Blåklinten har 2 avdelningar, de har 49 barn mellan 1-5 år. Avdelningarna är åldersindelade 1-2 år ”vitsipporna”, 3-4 år blåsipporna och 5 år gullvivorna. Personalen består av 6 förskollärare och 4 barnskötare. Inomhusmiljön på förskolan är inspirerande till lek.
Rummen på förskolan är väldigt varierande dels stora utrymmen, men även 5 stycken mindre rum där barnen kan leka mer ostört. Förskolan har ett stort utbud av material, möblerna i rummen är på barnens höjd och även materialet är tillgängligt för dem.
På Blåklintens förskola verkade rolleken vara ett dominerande inslag i barnens dag. Den rolleken som var mest populär var familjelekarna så som mamma, pappa och barn och andra versioner. Det var både flickor och pojkar som var med och lekte familjelekarna, men mestadels flickor. På denna förskola lekte de familjelekar både inomhus och utomhus, de hade tillgång till en lekstuga utformad som en hemvrå med diverse material. Som jag nämnde innan ska jag dela upp de situationerna som jag såg förekom mest i deras lekar i teman. Mina teman är tillagning av mat, matsituationer och läggdags.
Tema 1 Tillagning av mat
Denna situation verkar barnen lägga ner mycket tid på, speciellt om de är i hemvrån och leker.
Detta är ju en typisk vardagssituation. Materialet de använde sig av i denna situation var
köksgrejerna i hemvrån så som grytor, kastruller, koppar och fat m.m. Dessa situationer
verkar vara centrala i leken, fast de inte är i hemvrån och leker. Men då är det mer samlandet
av mat som är centralt, som kan vara diverse föremål. Denna situation såg någorlunda lika ut i
observationerna. Här nedan kommer jag visa hur en tillagnings situation kan se ut:
Jag observerade två tjejer Filippa (3,3 år) och Emma (3,5 år) när de var i hemvrån. De står vid spisen och ska laga mat och de står och rör i kastrullerna och grytorna som står på spisen. Emma böjer sig fram och smakar på det hon lagar och ber sedan Filippa smaka.
Emma: Hur smaka´ det? Vad saknas?
Filippa: hmm, jag tror det saknas salt
Emma låtsas ta i lite salt sedan smakar hon igen och tycker att det smakar gott och tackar för att Filippa hjälpt henne. Efter en liten stund när de stått och rört så säger Filippa att maten är klar och tar av sin gryta från spisen och tar med grytan och går mot bordet, men då lägger sig Emma i.
Emma: Nä det är inte alls klart än (tar grytan ifrån bordet och ställer den på spisen igen)
Filippa går tillbaka till spisen hon också medan hon börjar plocka bland faten för hon är redo att duka. Hon samlar på sig fat och koppar och ställer ut dem på bordet. (2012-05-08)
Analys:
Här kan man se att barnen använder sig av de köksmaterial som finns i rummet och de verkar vara väldigt styrande för leken. I den här situationen uppstår det en liten konflikt när Filippa är klar med det hon lagade och ska ställa det på bordet, då Emma säger att det inte alls är klart. Istället för att prata med Filippa så går Emma till bordet och tar ifrån Filippa grytan som hon ställt på bordet, utan att Filippa gör motstånd. Filippa går och börjar duka istället och detta kan tyda på att hon inte vill ge sig in i denna konflikt, utan vill hellre fortsätta i leken.
Sedan fortsätter de med matsituationen som jag kommer visa i nästa tema.
Tema 2 Matsituation
Oftast är detta en fortsättning på den förgående situationen. Jag har även sett att matsituationen kan stå för sig själv, speciellt om barnen inte är i hemvrån och leker, eftersom det är det rummet som inspirerar till tillagningen. Matsituationerna brukar gå ut på att alla sätter sig ner och äter tillsammans. Detta är ju en typisk vardagshändelse och det verkar betyda mycket för barnen, just denna gemenskap att man sitter och äter tillsammans och pratar om vad man gjort under dagen. I en matsituation som inte är i hemvrån så använder barnen det som finns i rummen som mat såsom tågbanan tillexempel. Här nedan kommer ett exempel på hur en matsituation kan se ut. Detta är fortsättning av den tidigare observationen:
När Filippa har dukat klart och Emma stått och rört en liten stund till så säger Emma Emma: Nu är maten klar
Emma och Filippa ställer grytorna på bordet och Emma kollar på Filippa, Filippa föreslår att de ska hämta Oscar och Malin, så de också kan äta med dem. De båda springer ut ur rummet och efter en liten stund kommer Emma och Filippa tillbaka med Malin, Oscar och Jasmin. Emma som är mamma i leken sträcker sig över bordet för att lägga mat på Filippas tallrik.
Emma: Hur mycket vill du ha? (hon lägger på maten, men får inge svar från Filippa)
Emma: Vill du ha sån?
Filippa: mmm
När Emma har gett Filippa och sig själv mat skickar de vidare grytorna till Oscar, Jasmin och Malin som lägger upp mat på sina tallrikar med, medan de småpratar. Emma häller upp mjölk åt alla medan de tar maten. Alla sitter och väntar på att alla fått mat, sedan säger Emma när alla sitter tysta
Emma: Vasågod, jag hoppas de´ smakar gott. (Alla börjar äta)
Jasmin, Malin: mmm, vilken god soppa ni gjort
Oscar låtsas äta upp sin soppa fort och tar mer. Leken avbryts strax efter att ett annat barn frågat om de vill följa med till datarummet. (2012-05-08)
Som jag nämnt tidigare kan man både leka rollek i grupp men även enskilt. Här nedan har jag observerat Toung som är 2 år och inte har så mycket språk än. Här kan man se hur en matsituation kan se ut när han leker ensam.
Toung tultar fram till sandlådan och hittar en spade och en hink som andra barn blandat sand och vatten i innan. Han tar hinken och spaden sedan tultar han fram till en annan bänk i närheten av mig. Han ställer upp hinken med spaden i sedan klättrar han upp på bänken och sätter sig. Han tar hinken och kollar ner sedan rör han om med spaden i hinken medan han nynnar på något. Sedan ser han mig och kollar på mig och säger yumyum och smackar med läpparna sedan tar han sakta upp spaden och slickar sig runt munnen och sedan låtsas han äta. Han skrattar lite när han får lite gyttja på läpparna sedan slickar han sig om munnen och säger mättt sedan kastar han ner hinken på asfalten under honom. (2012-05-07)
Analys
I detta tema så ser man att mycket kretsar runt att man sitter ner och äter. I exempel 1 kan man se just den här gemenskapen att alla sitter ner och äter tillsammans, medan de småpratar lite.
Även i detta tema så har tillbehören väldigt stor betydelse. I första exemplet var de i hemvrån med alla tillbehör, men även i Toungs fall så hämtar han en hink och spade när han ska äta.
Det här är ju också en vardaglig situation som barnen upplever varje dag, om inte annat på
förskolan. Emma i första exemplet är ju värdinnan i detta fall och hon får sina gäster att känna
sig välkomna. Det börjar med att hon lägger på mat till sig själv och hennes bebis Filippa men
sedan skickas grytorna runt så de andra får ta mat. Alla sitter och väntar tills alla får mat sedan
säger Emma varsågoda. Det här kan ju tyda på att de sett detta hemma eller på förskolan att
alla måste ta mat och säga varsågoda innan de får äta. Något jag såg gemensamt i dessa
observationer är att de visar hur god maten är på olika sätt. I exempel 1 såg vi hur Malin och
Jasmin berömmer hur god soppan var medan Oscar var tyst men tog för sig mer av soppan,
detta tyder ju på att han tyckte soppan var god. I exempel 2 kan man läsa av Thongs
kroppsspråk och ord att han tycker det är gott när han tillexempel säger yumyum, smackar
med läpparna men även slickar sig runt munnen. I andra av mina observationer har jag sett att
barnen tar det som finns i rummet som mat. Detta tyder ju på att om barnen inte har just ”de”
föremålen för sin lek så tar de det som finns i omgivningen. Så leken kan verkligen variera just beroende på vad man har för material i rummen.
Tema 3 Läggdags
Det här temat har jag upplevt kan gå till på lite olika sätt. Första alternativet är att läggningsproceduren tar sin tid, den andra är att de säger god natt och sedan sover på en gång och i den tredje situationen så lägger de sig medan de diskuterar fortsättningen av leken. Här nedan kommer jag visa exempel på hur två av dessa tre situationer kan se ut.
Exempel 1
Jag observerade två flickor Maja (5 år) och Lovisa (6 år). De leker att de är på en båt. Maja leker mamman och Lovisa är bebis i denna situation. Lovisa ska lägga sig att sova. Materialet de använder sig av i denna lek är att de byggt en båt av stora byggbitar, sedan använder de sig av det som finns inne i rummet till diverse tillbehör till exempel var tågbanan mat. Såhär kan en läggdags situation se ut i leken:
Lovisa: gagagaga (joller) goosse
Maja: Vänta här så ska jag hämta goosse (reser sig och går av båten) gå ingenstans! (springer ut ur rummet).
Efter någon minut kommer Maja inspringandes i rummet igen med ett gosedjur i handen, hon går in i båten igen och gör iordning en säng åt Lovisa. Sedan när Lovisa lagt sig så ger Maja över gosedjuret till Lovisa.
Maja: Min söta lilla bäbis (hon stryker Lovisas kind)
Maja börjar sjunga en vaggvisa för Lovisa medan hon pysslar om henne. Lovisa låtsas sova och Maja slutar sjunga och lägger på en extra filt över Lovisa. Det är tyst under några minuter. Maja går och gör iordning sin säng. (2012-05-08)
Här ovan var det ett exempel på hur det kan se ut. Jag har kortat ner det en hel del men tog med de viktigaste, för sedan upprepas de olika händelserna gång på gång. Nu ska jag visa hur det andra alternativet kan se ut i leken. Även här kommer jag bara ta ut en liten bit för att illustrera hur det kan se ut. Här kommer det verkligen fram hur barnen går in och ut ur leken, samt kommunikationen i leken.
Exempel 2
Jag observerade Mattias (5 år) och Isabella (6 år) medan de leker familjeleken mamma,
pappa och barn. Materialet de använde i denna lek var de stora byggklossarna som de
byggde ett hus av sedan filtar och kuddar, men även en docka som var deras bebis. Här är en liten bit ur den observationen:
Mattias och Isabella ska gå och lägga sig. Isabella har redan bäddat ner sig med kudde och filt, medan Mattias går och drar ner persiennerna, sedan kommer han tillbaka och ska lägga sig han med.
Mattias: Meh, du får ju ligga åt andra hållet juh
Isabella: Nä men jag låg här först!
Mattias: jaja jag ligger i alla fall såhär (lägger sig med benen över Isabella) om du tycker det här är skönt.
/…/
När de äntligen kommit till ro och ”sover” börjar de förhandla i leken.
Mattias: Nu sover vi
Isabella: Tänd när det är morgon
Mattias: aaa det gör jag
Efter en stund börjar Mattias gå mot lysknappen som är en bit bort i rummet. På vägen dit förklarar han för Isabella
Mattias: du vaknar sen när jag lagt mig i sängen, sen väckte du mig okej?
Mattias tänder i taket och springer tillbaka och lägger sig och låtsas sova. Några sekunder efter han kommer tillbaka börjar Isabella röra på sig så det ser ut som att hon vaknar till. Hon sträcker på sig sedan lutar hon sig över Mattias och knuffar lite på honom, god morgon, seså vakna nu slöis (fnissar).(2012-05- 07)
Analys
Även som i tidigare teman kan man här se att det är hämtat från vardagen. Om man gör som exempel 1 så tar man sig verkligen tiden att göra läggningssituationen med sång, sagor och pysslar om, medan den andra versionen är att man bara säger nu sover vi, sen sover alla. Men just den tredje situationen, exempel 2, att de kommunicerar medan de sover i leken, kan förekomma i de båda andra alternativen. Jag skulle säga att det finns två olika typer av fokus antingen är det själva läggningen som är i fokus eller så är det sömnen, att barnen vill att det ska bli nästa dag. En annan sak jag märkte under mina observationer är att då de kommunicerar mest om leken och vad som kommer hända, så är det just under natten.
Exempel två i detta tema visar hur barnen går in i och ut ur leken medan de kommunicerar. I
situation 1 tycker jag man ser den tydliga strukturen just att Maja börjar sjunga en vaggsång och pysslar om Lovisa. Detta tyder ändå på en viss förståelse att barn behöver närhet och ömhet för att kunna somna.
4.1. Roller
Som jag nämnt innan så dominerade familjeleken på denna förskola. Jag tittade lite på hur barnen antog sig rollerna men även hur de fördelade dem mellan sig. Här såg jag att det var väldigt olika, vissa behövde inte ens diskutera alls utan de gick in i de olika rollerna de ville vara medan andra behövde prata ihop sig innan de lekte. Här nedan visar jag hur det kan se ut när barnen delar upp rollerna.
Exempel 1
Jag har observerat 4 tjejer som är mellan 2-3 år som heter Sofie, Klara Caroline och Elsa. De har nyss kommit in i rummet och ska precis börja leka. Såhär delade de upp rollerna mellan sig:
Caroline: Jag är storasyster
Klara: Jag är mamma
Sofie: Jag är lillasyster
Elsa: Jag vill vara storasyster med
Klara: men du kan inte vara storasyster, Caroline är redan storasyster
Caroline: Ja, men du kan väl vara lillasyster
Sofie: men jag är ju lillasyster
Caroline: ja men vi kan ha två lillasystrar (2012-05-09)
Här kan man se att de flesta barnen verkar veta vad de vill vara från början och oftast får de vara det. Men det jag tyckte var intressant i denna situation var att det inte var okej att Elsa och Caroline var storasystrar, men Sofie och Elsa kunde vara lillasystrar. Man blir lite nyfiken som observatör på vad som är skillnaden mellan dessa, om det har något med hierarkin i rollerna att göra eller om det bara blev så.
Men inte nog att barnen lekte familjeroller utan jag kunde även se i några observationer att de leker att de är superhjältar eller hämtar inspiration från tv-program så som superman och
”fiskande Anders” som är en typ av barnprogram. Andra roller jag såg var doktor och frisör.
Exempel 2
Jag observerade två killar ca 2 år Albin och Jens, de har tagit på sig supermankappor och springer runt i lekhallen. De springer fram och tillbaka med ena handen utsträckt, de låtsas att de flyger. Arvid som också befinner sig i lekhallen kryper in under ett bord. Albin och Jens stannar upp i sin flygning och låtsas slåss mot en fiende och de vinner fighten. Sedan börjar Arvid försöka ta sig in i leken och börjar ropa på hjälp att fienden hade kidnappat honom, Jens stannar upp och lyssnar och spejar.
Jens: Ånej de har tagit Arvid till fängelset, vi måste rädda honom.
Jens och Albin dudududuuu (hjälte intro) säger de och springer fram till bordet och släpper ut Arvid. Arvid tackar sedan avbryts leken på grund av att det är fruktstund. (2012-05-07)
