UPPSATSER:
Kulturgeografiska institutionen
Ett spel för gallerierna
En studie av det svenska konstsystemet genom Moderna Museets samlade verk 2012–2016
Lars Eling
ABSTRACT
Eling, L. 2017. Ett spel för gallerierna - En studie av det svenska konstsystemet genom Moderna Museets samlade verk 2012–2016. Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.
Den kvalitet som tillskrivs konstverk kan inte uppstå var som helst, utan det sker i rumsliga system inom konstvärlden. Dessa kan vara fysiska platser som till exempel gallerier, museer och konstmässor, eller nätverk där konstvärldens aktörer möts. Syftet med denna uppsats är att undersöka var kvalitet skapas i den svenska konstvärlden. Med utgångspunkt i de konstverk som Moderna Museet i Stockholm samlat mellan 2012–2016 har en empirisk undersökning gjorts av aktörer som över tid och rum bidragit till att ett konstnärskap tillskrivits den kvalitet att det nu finns representerad i museets samling. Fokus har riktats mot konstnärerna, konsthögskolorna, gallerierna och Moderna Museet. Dessa aktörer har studerats utifrån en teoribildning om hur kvalitet uppstår i konstvärlden. Resultatet visar att den svenska konstvärlden är Stockholmscentrerad. Genom interaktionen mellan aktörerna omförhandlas kvaliteten inom konst konstant. Moderna Museet spelar en central roll inom kvalificeringsprocessen genom de utställningar de skapar och de konstnärskap som tas in i samlingen.
Keywords: Kvalitet, konstvärld, Moderna Museet, konstsystem, kvalitetsprocess Handledare: Johan Jansson.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 4
1.1 Syfte 4
1.2 Metod och material 5
1.3 Avgränsningar 7
1.4 Disposition 7
2. TEORIER OM KVALITET 7
2.1 Tidigare forskning 7
2.2 Kvalitet inom konstvärlden 8
2.3 Pris och kvalitet 8
2.4 Status och kvalitet 9
2.5 Kvalitet som en process 10
2.6 Ett ramverk för kvalitet – kvalitetslöftet 10
3. DET SVENSKA KONSTSYSTEMET 13
3.1 Konstnären 13
3.2 Konsthögskolor 14
3.3 Gallerier 14
3.4 Konstmässor 15
3.5 Konstköpare och konstsamlare 15
3.6 Den sekundära konstmarknaden 16
3.7 Press och media 16
4. MODERNA MUSEET 16
4.1 Att skapa en samling 17
4.2 Moderna Museets förvärvsprocess 18
4.3 Policy för förvärv av konst till Moderna Museets samling 18
4.4 Förvärv och donationer 19
5. EMPIRIN BAKOM EN KONSTSAMLING 19
5.1 Översikt 20
5.2 En bild av det svenska konstsystemet 20
5.3 Den svenska konstvärldens geografi 23
5.4 Svensk kvalitet i internationell kontext 28
5.5 De samlade konstverken 28
5.6 Donationer och inköp 29
6. SAMMANFATTANDE DISKUSSION 29
6.1 Konstsystemet 30
6.2 Moderna museets roll och dess funktion som 31
kvalitetsskapare i konstsystemet
6.3 Slutsatser 34
6.4 Förslag på fortsatta studier 35
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 36
1. INLEDNING
Kan man sälja en konserverad haj i en glasbur? Inga problem, man kan till och med få 12 miljoner dollar för den om man skickligt paketerar hajen som ett konstverk. 1991 gav konstsamlaren Charles Saatchi konstnären Damien Hirst i uppdrag att producera det över två ton tunga konstverk the Physical Impossibility of Death in the Mind of Someone Living för 50000 pund. Genom att använda den välrenommerade galleristen Larry Gagosian som förmedlare vid försäljningen såldes konstverket 2004 till hedge fond-managern och konstsamlaren Steve Cohen. Affären medförde att priset för Hirst övriga konstverk steg och att Saatchi, Gagosian och Cohen stärkte sina statusar inom konstvärlden.
Konstvärlden eller konstsystemet som det också benämns är ett samlingsbegrepp på aktörer som genom nätverk interagerar med varandra i den miljö där konst skapas, säljs, köps, recenseras, konserveras och placeras i såväl privata samlingar som på museer (Becker, 1982).
Bourdieu (1996) framhåller att den konstvärld vi har idag växte fram i samband med modernismens genombrott i början på 1900-talet. Tidigare styrdes konstvärlden uppifrån och utifrån genom aktörer som till exempel kyrkan, hovet, köpstarka medborgare och konstmecenater. De gav konstnärer erkännande genom de uppdrag de anlitade dessa att utföra och de arvoden de betalade (Broady, 2012). I den nya konstvärlden började värdehierarkier växa fram som konsekvenser av de motsättningar som fanns mellan aktörerna (konstnärer, konstutbildningar, gallerister, konstköpare) inom systemet. Genom denna interagerande process skapas enligt Bourdieu ett autonomt fält där aktörerna är mer beroende av varandra, oavsett om de är partners eller konkurrenter, än av omvärlden. De värden, kvaliteter som tillskrivs ett konstverk eller en konstnär, ett galleri eller museum blir en intern angelägenhet för konstvärlden.
1965 köpte Moderna Museet i Stockholm in en uppstoppad get i ett bildäck (Robert Rauschenbergs Monogram) och positionerade sig genom detta och andra samtida inköp som en viktig konstinstitution i Europa (Görts, 2008). Inom den svenska konstvärlden är Moderna Museet en central aktör. Museet är Sveriges mest besökta konstmuseum och har Sveriges största samling av samtida konst (Sveriges Museer, 2017). Moderna Museet har det nationella ansvaret att samla, bevara, visa och förmedla modern och samtida konst. Museet utökar sin samling av konstverk genom inköp och donationer. Detta ger museet en maktposition genom att de avgör vad som är värt att samlas och visas upp. Konstverken och konstnärskapen får en kvalitetsstämpel. Många av dessa konstverk produceras inom det svenska konstsystemet, vilket denna uppsats studerar ur ett kvalitetsperspektiv. Vilka aktörer bidrar till att konstverk tas upp i Modernas samlingar och skapar därigenom kvalitet inom den svenska konstvärlden?
1.1 Syfte
Den teoretiska utgångspunkten för denna uppsats är att den kvalitet som tillskrivs konstverk inte kan uppstå var som helst, utan i rumsliga system inom konstvärlden. Dessa kan vara fysiska platser som till exempel gallerier, museer och konstmässor, eller nätverk där aktörerna möts.
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur kvalitet skapas i den svenska konstvärlden. Min
hypotes är att det sker genom Moderna Museets uppdrag att samla och bevara samtida konstverk.
Huvudfrågeställningarna denna uppsats bygger på är:
1. Hur ser det svenska konstsystemet ut?
2. Vilken är Moderna Museets roll i det svenska konstsystemet?
3. Om och i så fall på vilket sätt tillför Moderna kvalitet till det svenska konstsystemet?
1.2 Metod och material
För att skapa förståelse för hur det svenska konstsystemet är uppbyggt och för Moderna Museets roll i detsamma har jag gjort en fallstudie som utgår från de konstverk museet införlivat i samlingarna mellan 2012–2016. Mitt antagande är att Moderna Museet har en central roll inom konstsystemet och att museet interagerar med viktiga aktörer inom detta system. Genom att utgå från teorin om ramverk för kvalitet (se kapitel 2) och de kvalitetslöften som skapas inom detta system har en kvalitativ studie gjorts av aktörer inom det svenska konstsystemet som bidragit till att konstverken hamnat i Moderna Museets samlingar. Riktlinjerna för vad som samlas beskrivs i museets förvärvspolicy, vilken presenteras i kapitel 4. Den studerade tidsperioden 2012–2016 har valts för att den ligger nära i tid, för att kunna få in ett tidsperspektiv på samlingens utveckling, samt för att få en överskådlig mängd samlade konstverk och konstnärskap att studera. Totalt ingår 922 konstverk i studien. Dessa har skapats av 267 konstnärer/konstnärsgrupper.
I samband med att konstverk köps in eller en donation mottas till Moderna Museets samling registreras detta i museets samlingsdatabas. Det empiriska material som utgör grunden för denna uppsats är dels sekundärdata som Moderna Museet tagit fram från sin samlingsdatabas med information om de verk som förvärvats mellan 2012–2016, dels kompletterande information till dessa data. Datasetet (en excel-fil) från museet innehåller information om när verket registrerats i samlingen, klassifikation (vilken typ av konstverk; affisch, artist´s books (konstverk i bokformat), fotografi, grafik, installation, ljud, måleri, rörlig bild, skulptur, teckning eller textil), visningsnamn (konstnär), verktitel, datering, creditline (donation, inköp eller om verket överförts från någon annan statlig samling), material/teknik samt mått. Denna information ger en grund till vilka aktörer inom konstsystemet som bidragit till att konstverken finns i samlingen, men är inte tillräcklig för att kunna svara på uppsatsens frågeställning.
För att kunna genomföra studien och skapa en helhetsbild över det svenska konstsystemet har datasetet kompletterats med information. Detta har primärt skett genom websökningar.
Utgångspunkt för informationsinsamlingen har varit riktlinjerna i Moderna Museets förvärvspolicy. Bakgrundsdata har tagits fram manuellt för samtliga konstnärer avseende kön och nationalitet. Kön har valts ut eftersom Moderna Museet i sin förvärvspolicy uttalat eftersträvar att ha en jämn könsfördelning bland de konstnärskap de samlar verk ifrån.
Nationalitet kan anses förlegat i en konstsamling där trender inom konsten ofta är globala.
Eftersom fokus på denna undersökning är att se på det svenska konstsystemet har detta varit ett
sätt att skilja svensk konst från internationell. Information om konstnärernas nationalitet har samlats in från Moderna Museets hemsidas webbaserade sökfunktion över samlingarna.
För de konstnärer i studien som kategoriseras med Sverige i Modernas Museets webbaserade databas (135 konstnärer och tre kombinerade konstnärskap) har ytterligare information samlats in via websökningar för att få en överblick över aktörer, samt Moderna Museets roll, inom det svenska konstsystemet. Den information som samlats in är:
födelse/levnadsår, uppväxtort, var konstnären är verksam, om och i så fall på vilken/vilka svenska konsthögskolor konstnären fått sin utbildning, samt om konstnären är ansluten till ett, och i så fall vilket, galleri. Genom att se på födelse/levnadsår försöker jag få en överblick om det går att se om Moderna Museets prioriterar att satsa på konstnärer i början av sina karriärer, i mitten av sina karriärer, fullt ut etablerade konstnärer, eller kompletterar samlingarna med framlidna konstnärer.
I datasetet från Moderna Museet finns under rubriken creditline bland annat information om vilka gallerier museet förvärvat konstverk ifrån. Genom att samköra den informationen med informationen om vilka gallerier konstnärerna tillhör har en bruttolista tagits över gallerier som är aktiva i konstsystemet runt Moderna Museet. Genom sökningar i affärsdatabasen Retriever har sedan denna lista kompletterats med information om galleriernas lokalisering och startår.
Galleriernas lokalisering är intressant ur ett kluster- och kvalitetsramverksperspektiv (Janson &
Waxell, 2011). Startåret ger en uppfattning över hur länge galleriet deltagit i processen att kvalificera och rekvalificera konstverk (Callon et al, 2002) och därigenom haft möjlighet att stärka sin status på konstmarknaden (Velthuis, 2003). Statusperspektivet har även studerats utifrån svenska galleriers deltagande i internationella konstmässor. Genom websökningar har deltagarlistorna i sex internationella konstmässor studerats för att se om och i så fall vilka gallerier som valts ut att delta.
Materialet för uppsatsens teoretiska del består av böcker och artiklar om kvalitetsteorier
och kvalitetsbegrepp. Därutöver har litteraturstudier gjorts av konstvärlden och
museisamlingar. Genom att använda en kvalitativ metod har den insamlade informationen från
den kompletterade samlingsdatabasen och litteraturstudierna använts som underlag för att
genomföra semistrukturerade intervjuer med två intendenter vid Moderna Museet. Den
semistrukturerade intervjuformen utgår från teman och skapar möjlighet och viss frihet för den
intervjuade att besvara frågorna på sitt eget sätt (Bryman, 2002). Denna intervjuform valdes då
den ger intervjupersonerna möjligheten att med sina egna ord beskriva processerna för förvärv
och mottagande av donerade konstverk samt diskutera de aktörer i konstsystemet som genom
Moderna Museets val av konstverk involverats i denna process. Intervjuerna har skett i två
omgångar. Först en förberedande telefonintervju och därefter en två timmars gruppintervju på
Moderna Museet. Urvalet av intervjupersoner är baserat på de utvalda intendenternas erfarenhet
och kunskap om den process som föregår de beslut som fattas när ett konstverk skall förvärvas
till Moderna Museet eller en donation accepteras, samt deras allmänna kännedom om det
svenska konstsystemet. Intendent 1 har tidigare arbetat som samlingsregistrator och bland annat
dokumenterat samtliga beslut om inköp och mottagna donationer. Intendent 2 deltar i
förvärvsmötena där beslut fattas om inköp och mottagande av donationer.
1.3 Avgränsningar
För att göra det empiriska materialet överskådligt har ett flertal avgränsningar gjorts. Eftersom studien behandlar det svenska konstsystemet har endast fördjupningar om de svenska konstnärerna gjorts. Detsamma gäller gallerierna, där kompletterande information endast hämtats in om de gallerier som är registrerade i Sverige. När det gäller inflödet av nya konstverk till samlingen har fokus riktats mot de förvärv Moderna Museet själva gjort, där förvärven finansierats med medel ur Moderna Museets budget eller genom medel de förfogar över från stiftelser.
Konstsystemets struktur kunde även studerats ur ett nätverksteoretiskt perspektiv, men jag har i denna uppsats valt att enbart fokusera på detta system/nätverk utifrån Jansson och Waxells modell för ett ramverk för kvalitet.
I samband med att material från samlingsdatabasen begärdes ut gjordes även en förfrågan om att få ut prisuppgifter för de konstverk Moderna Museet köpt in. Någon sådan information har ej lämnats ut av museet. Det enskilda priset för respektive konstverk är av mindre vikt för denna studie. Däremot har avsaknaden av prisinformationen medfört att studier av hur mycket medel som lagts på exempelvis män/kvinnor, svensk/internationell konst, yngre/mer etablerade konstnärer inte kunnat genomföras. Dessa analyser hade varit intressanta för att se hur Moderna Museet prioriterar sina förvärv utifrån sin förvärvspolicy och vilka som därigenom får en kvalitetsstämpel.
1.4 Disposition
I kapitel 2 ges inledningsvis en presentation av forskning om den globala och svenska konstvärlden. Därefter presenteras olika teorier om kvalitet, kvalitetsstrukturer och kvalitetslöften som kan appliceras på konstsystemet. Kapitel 3 ger en introduktion till aktörerna inom det svenska konstsystemet och i kapitel 4 presenteras Moderna Museet. Utfallet av den empiriska undersökningen presenteras i kapitel 5. I kapitel 6 presenteras en sammanfattande diskussion som avslutas med slutsatser.
2. TEORIER OM KVALITET
I detta kapitel presenteras en teoriram om hur kvalitet uppstår inom konstsystemet.
Inledningsvis ges en litteraturöversikt över konstvärden och teorier om denna.
2.1 Tidigare forskning
Konstvärlden är en väldokumenterad företeelse i litteraturen. Ett centralt verk är Beckers Art
Worlds (1982) som studerar de system där konstnärlig verksamhet skapas. Det finns inte endast
en konstvärld utan den består av rumsligt spridda system av lokala, regional, nationella
konstvärldar som interagerar med varandra och blir enheter i den globala konstvärlden. Becker
fastslår att ett konstverk inte är ett föremål som skapas av en enskild konstnär, utan att det
produceras genom interaktionen mellan konstvärldens aktörer och utförs av konstnären.
Thompson (2008) studerar ekonomin inom konstmarknaden och beskriver hur den fungerar i den globala konstvärlden. Thompson visar på vikten av branding, hur produkten (konstverket, konstnärskapet, galleriet) paketeras och marknadsförs mot marknaden, är avgörande för hur aktörer kan höja sin status inom konstvärlden och bli aktörer inom det globala systemet. I Thorntons (2008) Seven days in world of art görs sju studier av några av konstvärldens högstatusaktörer och miljöer utifrån deras roll i systemet. Typen av studerade aktörer; konstnär, konstutbildning, auktionshus, konstkritiker, konsttidning, konstmässa, biennaler (regelbundet återkommande konstutställning), konstprisutdelning utgör tillsammans med gallerier grunden för såväl den globala konstvärlden som nationella konstvärldar.
Den svenska konstvärlden belyses ur ett konstnärsperspektiv av Gustavsson, Börjesson och Edling (2012). De utforskar konstvärlden utifrån konstutbildningar och de möjligheter rätt utbildning öppnar upp inom konstvärlden. Man påvisar även de ständiga sållningsprocesser konstnären genomgår inom konstsystemet när det till exempel gäller att få en utbildningsplats vid en konsthögskola, tilldelas stipendier och projektbidrag, nå en professorspost vid någon av konsthögskolorna och få sina verk representerade i museisamlingar. Konsten att skapa en museisamling beskrivs av Arvidsson och Werner (red) (2012) och svenska museisamlingar belyses ur ett genusperspektiv av Tellgren och Werner (2011). Moderna Museets roll och verksamhet ur ett historiskt perspektiv beskrivs ingående i Historieboken (Tellgren (red), 2008).
2.2 Kvalitet inom konstvärlden
Fokus för denna uppsats är hur kvalitet uppkommer inom den svenska konstvärlden.
Utgångspunkten är att den kvalitet som tillskrivs konstverk inte kan uppstå var som helst, utan i rumsliga system inom konstvärlden. Kvalitet är ett socialt konstruerat begrepp som för tankarna till något positivt. Vissa kvaliteter; såsom hållbarhet, hållfasthet och kapacitet är mätbara medan andra kvaliteter som estetiska värden betraktas som omätbara (Strannegård, 2007). I en valsituation ger den upplevda kvaliteten en bekräftelse på att man får något mer, något bättre om man investerar i ett högre värderat alternativ (Strannegård, 2007).
Hur mäter man icke-kvantifierbara värden och vilka har möjlighet att påverka att vissa konstverk anses ha bättre kvalitet än andra? Nedan diskuteras kvalitetsbegreppet utifrån olika teorier som kan tillämpas inom konstvärlden.
2.3 Pris och kvalitet
Konstverk uppmärksammas ofta på grund av det pris det betingar i samband med försäljning.
Konstmarknaden är subjektiv och spekulativ och har därigenom en inbyggd osäkerhet.
Galleriernas roll är att stå för stabilitet och trygghet och fungera som en intermediär då konstverk byter ägarskap. Det ska vara en garant för att konstnärskapet är bra och priset på konstverken är korrekt satt (Velthuis, 2003).
Hur man ser på relationen mellan pris och kvalitet (eller om man anser att det ens finns ett
samband) beror av vilken teoribildning man själv väljer att ansluta sig till. Velthuis (2003) visar
dock att priset på ett konstverk kan berätta mer än det monetära värdet. Bakom prislappen kan
man få fram uppgifter om såväl konstnärens som galleriets status i konstvärlden. Priset ger även information om konstsamlare och de privata samlingar eller museer som verket ansluts till.
Konstmarknaden följer inte alltid traditionella ekonomiska teorier (Velthuis, 2003). En ekonomisk faktor som utmärker sig är att tillgång och efterfrågan sällan styr priset på ett konstverk. Konstmarknaden handlar snarare om att skapa ett behov än att tillfredsställa ett existerande. När efterfrågan på en konstnärs verk skapats finns det inte någon ambition att tillfredsställa denna efterfrågan på konstverken. Istället försöker man höja exklusiviteten och intresset för att äga en viss konstnärs alster genom att begränsa utbudet. Det ingår i galleriernas strategi att kontrollera prisutvecklingen för sina konstnärer på längre sikt och möjliggöra en ständigt uppåtgående priskurva för deras konstverk vartefter nya utställningar skapas (Velthuis, 2003, Thompson, 2007). Detta sänder signaler till köparen att denne gjort en bra investering eftersom priset vid ett senare tillfälle kommer att vara högre. Gallerierna sänker därför aldrig priset på ett konstverk (Velthuis, 2003). Om en prissänkning skulle ske skickas signaler till tidigare köpare att de gjort en dålig affär. Detta skulle innebära en stor prestigeförlust för såväl galleri som konstnär (Velthuis, 2003). Köparna skulle misstro konstnärens kapacitet att utveckla sig och klättra på statusstegen och galleriet skulle genom en prissänkning erkänna att de inte klarar av att utveckla och värdera sina egna produkter och därigenom förlora sina kunders förtroende. Däremot kan rabatter ges till kunder galleriet är måna om att ha en bra relation till (Velthuis, 2003).
2.4 Status och kvalitet
En trovärdig relation mellan producenter/säljare och köpare är av yttersta vikt (Aspers, 2008).
Förhållandet mellan dessa grupper inom konstvärlden skiljer sig från traditionella
standardmarknader. Utmärkande för standardmarknader är att varorna har mätbara kvaliteter
och att producenter konkurrerar genom att pressa priset på sin vara främst genom att sänka
kostnaderna för att producera den. Det viktiga är inte vem som säljer utan vem som kan
producera den önskade kvaliteten på en vara till lägst pris. Marknaden för konstförsäljning
följer inte dessa mönster utan är en utpräglad statusmarknad. Konstmarknaden drivs av aktörer
mellan vilka det finns en tydlig statushierarki. Statushierarkin finns inbördes mellan såväl
konstnärer, gallerier, köpare och säljare (och andra aktörer inom konstvärlden såsom press,
museer och institutioner). Exempelvis får en nyutexaminerad konstnär som knyts till ett galleri
med hög status sina verk värderade till ett högre pris än en kurskamrat som står utan galleri
eller tillhör ett galleri med lägre status (Velthuis, 2003). Detta ger en positionering i den
framtida karriären. Galleriernas status styrs genom faktorer som vilka konstnärer de kan knyta
till sig och vilket pris de kan ta ut för de verk som saluförs. Detta beror i sin tur av vilka kunder
galleriet kunnat knyta till sig. Även mellan konstköparna finns en hierarki. Gallerierna är måna
om att sälja till rätt kunder, som har ”rätt” ambitioner och avsikter för konstverken (Thompson,
2007). Ur galleriernas synvinkel innebär det att ha kunder som på kort sikt inte säljer
konstverken på den sekundära marknaden, eftersom gallerierna då varken kan styra vem verket
säljs till eller prissättningen. Därigenom finns en stor risk att priset kan störa galleriernas
strategi för prisutveckling. Gallerier prissätter för att möjliggöra framtida försäljningar och
prishöjningar. Ett högt pris på andrahandsmarknaden medför en prisjustering, vilket kan begränsa till vilka man kan sälja till framöver. Ett lågt pris eller än värre att verket inte går att sälja på den sekundära marknaden indikerar att konstnären förlorat sin status (Velthuis, 2003).
Närheten mellan aktörerna är av stor betydelse då kvaliteten och priset för konstverken utformas. Utifrån Aspers (2008) resonemang har inte ett konstverk hög kvalitet/högt värde förrän det överförs från en högstatussäljare till högstatusköpare. Det är den interaktionen som ger konstverket hög kvalitet/högt värde och det är även den interaktionen som förstärker aktörernas status (White, 2002). Det är när köparen accepterar en säljares pris som säljarens status bekräftas. För att nå en högre status behöver säljaren kunna sälja till ett högre pris.
Nyckeln till att möjliggöra detta på en statusmarknad är information om marknaden och dess aktörer och kunskapen att använda den informationen (Aspers 2008). Skvaller ses som en informell, men viktig informationskanal, då kunskapen om marknaden och dess aktörer fås genom att verka nära och i samspel med konkurrenter, kunder och andra aktörer som kan påverka.
2.5 Kvalitet som en process
Hur frammejslas då priset och den upplevda kvaliteten? I grunden är en tavla färg på en målarduk som tagit ett antal timmar att framställa. På konstmarknaden finns ett stort antal sådana verk till försäljning. Priset för tavlorna baseras dock inte av materialkostnaderna och tidsåtgången för att framställa dem utan att andra värden tillskrivs konstverket. Detta sker genom kvalificerings- och rekvalificeringsprocesser (Callon et al, 2002) där de påverkande aktörerna har både aktiva och reflektiva roller. Det är genom denna process som producenter positionerar sitt erbjudande i förhållande till sina konkurrenter. Kvalitet uppnås i slutet av kvalificeringsprocessen då en produkt tillskrivs värden som gör den säljbar på marknaden (Callon et al, 2002). I denna uppsats likställer jag det med att Moderna Museet väljer att ta in ett konstverk i sin samling. De tillskrivna värdena gör produkten jämförbar med andra produkter, en hierarki uppstår. En produkts värden (och därigenom kvaliteten) är dock endast temporär. Genom rekvalificeringsprocessen utmanas dessa värden. På en trendkänslig marknad som konsthandel är detta en ständig process som ger upphov till trender inom konstvärlden.
Inom exempelvis tillverkningsindustri ger rekvalificeringsprocessen upphov till produktutvecklingar. Konstverk är dock statiska. De skall inte ändra sig över tid (om inte det är tanken med det specifika konstverket). Det som påverkar värdet är konstnärens/galleriets förmåga att stärka och flytta fram sina positioner inom konstvärden. Chamberlain (i Callon et al, 2002, s 200) beskriver det som att “the customer buys not only the ‘material’ good but also the reputation and honour of the seller”.
2.6 Ett ramverk för kvalitet - kvalitetslöftet
Jansson & Waxell (2011) visar på hur kvalitetsprocesser kan skapa och förstärka regional
konkurrenskraft. ”Klassisk” innovationsteori kompletteras med en kvalitetsdimension. Studier
av konkurrenskraft som fokuserat på innovation och industriell dynamik (Porter 1990) har visat
på att innovationsförmågan inom företag, branscher och regioner är mer avgörande än
produktionskostnader när det gäller att skapa konkurrenskraft över tid. Miljöer där företag arbetar nära varandra och ingår i nätverk med andra branschaktörer skapar möjlighet till kunskapsöverföring och stimulerar innovation. Jansson och Waxell menar att fler faktorer än innovation och innovationskraft är nödvändiga för förståelsen hur regional konkurrenskraft skapas och bibehålls.
I Jansson och Waxells modell för kvalitetsprocessen finns tre dimensioner; performance, projection och protection, i vilka kvalitet skapas på olika sätt (se beskrivning nedan).
Regional konkurrenskraft skapas när
a) En vara/service kan kategoriseras in i en eller flera av dessa dimensioner b) Upplevd kvalitet genomsyrar aktörernas aktiviteter genom hela värdekedjan
c) Rumsligheten är en integrerad del av processen genom localized learning/localization economies och place-based branding
Centralt i modellen är kvalitetslöftet. Detta löfte skapas i samspelet mellan producenter, köpare/konsumenter och mellanhänder/medlare. Ett kvalitetslöfte utvecklas, frammejslas, konstrueras och förhandlas när dessa aktörer interagerar med varandra i en rumslig kontext.
Kvalitetslöftet finns där när det lever upp till de förväntningar köparen/mottagaren har (jmf kvalificering). Det kan röra sig om såväl funktionella, praktiska som estetiska värden. Inom konstvärlden kan producenterna likställas med konstnärerna. Dessa bidrar till kvalitetsprocessen genom att erbjuda sina konstverk (och sig själva) till marknaden. Genom feedback från såväl mellanhänder/medlare som köpare sker ett kvalitetsutbyte. Kunderna, speciellt så kallade sofistikerade kunder (Thornton, 2008), har en nyckelroll i kvalitetsprocessen. Dels genom sitt kunnande om marknaden och sin förmåga att känna igen
Figur 1 The quality framework: actors and dimensions involved in the processes leading to a quality promise (Jansson & Waxell 2011
kvalitetsobjekt (Thompsson 2003), men framförallt genom den kvalitetsstämpel de kan ge genom ett inköp av konstverk. Vem som köpt ett konstverk kan öka efterfrågan på en konstnärs samlade produktion. Mellanhänder/medlare utgörs bland annat av gallerister, museer, institutioner, auktionshus, konstmässor och press. Tillsammans stärker de systemet genom att skapa de fysiska platser där konst skapas, diskuteras, utvärderas, recenseras, säljs och byter ägare. Galleristerna kan ses som motorer i systemet genom att skapa de permanenta fysiska mötesplatser där konstverk säljs och genom sin roll som länk mellan producenter och konsumenter. Interaktionen mellan producenter, mellanhänder/medlare och konsumenter/kunder gör dem alla till grindvakter i de lokala och regionala system som skapar en kvalitetsprocess.
De tre dimensionerna performance, projection och protection i Jansson & Waxells modell för kvalitetsprocessen innehåller en eller flera processer vilka genom sig själva eller med de andra processerna leder till ett kvalitetslöfte. Kvalitetslöften kan ha olika karaktär och för att det skall infrias måste det leva upp mot en förväntan. Investerar man i ett konstverk bryts kvalitetslöftet (estetiskt) om det visar sig vara en förfalskning. Priset ger här en indikation av vilken kvalitet man kan förvänta sig. Genom de processer som sker inom ramverket för kvalitet kan de involverade aktörerna påverka performance, projection and protection och därigenom vilket kvalitetslöfte som skapas. Utfallen av de kvalitetslöften som skapas påverkar i sin tur de tre dimensionerna och aktörernas fortsatta agerande. Kvalitetslöftena förhandlas och omförhandlas i en ständigt pågående process (jmf rekvalificering); exempelvis då standarder ändras, funktionalitet utvecklas och trender kommer och går. Kvalitetslöftena har därigenom en tidskontext, men även en rumskontext utifrån de rum de skapas i och de rum de påverkar.
Detta blir tydligt inom konstvärlden där konstnärer och konstverk kan tillskrivas hög kvalitet under en viss tid och plats, men senare komma att utmanas av nya konstnärer och konstströmningar som övertar rollen som hög kvalitet.
Den dimension som är bäst tillämpbar på konstsystemet är projection. Branding och marknadsföring är verktyg för att skapa en kvalitetslöften inom denna dimension. En produkt tillskrivs värden, paketeras och görs attraktiv för att kunna jämföras mot konkurrerande produkter. Genom denna process blir kvaliteten en strategisk resurs. I detta arbete är producenten drivande, men mellanhänder/medlare och konsumenter/kunder bidrar stort genom den feed-back som ges på produkten. Exempelvis när museer tar in verk i sina samlingar.
Branding bygger på att skapa lojala kunder och det är dessa kunder som kan ge kvalitetslöften.
Skapandet av kvaliteteter inom projecting-dimensionen speglar hur den primära marknaden för konst är uppbyggd och fungerar. Producenten (konstnären och i detta fall även gallerierna) bygger upp intresse för konstnären och dennes verk och erbjuder verken till försäljning i samband med exempelvis utställningar. Tidskrifter och tidningar (mellanhänder/medlare) skriver artiklar om konstnären och recenserar utställningar. Statusen på ett galleri avspeglar hur framgångsrikt det över tid lyckats med sin branding av olika konstnärskap i förhållande till andra gallerier. Ett högstatus galleri har nått sin position genom att knyta till sig inflytelserika konstsamlare, som kan ge kvalitetslöften som påverkar andra att också köpa (Velthuis 2003).
Om en konstnärs verk har sådana kvalitéer att de platsar i deras samlingar kan
konstnärerna/galleristerna använda det som försäljningsargument när kunder som ännu ej bestämt sig för köp närmas.
Även gallerierna själva kan stå för denna garanti genom det rykte, den status de byggt upp.
Eftersom ett högstatusgalleri har nått sin position genom att leverera kvalitet över lång tid kan en köpare därför utgå ifrån att de konstverk de erbjuder har hög kvalitet.
I denna studie kommer inte dimensionerna performance och protection att användas i analysen eftersom de ej passar in på konstsystemet. Performance utgår från mått på hur kvalitet upplevs. Det avser något mätbart, något man kan testa. Sett ur ett konstsystemperspektiv skulle det exempelvis kunna gå att studera om priserna för en konstnärs samlade produktion går upp om Moderna Museet köper in ett verk av denne. Detta förutsätter att man anser att det finns ett samband mellan pris och kvalitet, vilket denna uppsats inte tar ställning till. Protection- dimensionen är inte tillämpbar på konstvärlden. Inom denna dimension skapas till exempel säkerhetsstandarder som exempelvis ISO och CE-märkning, som företag förbinder sig att följa för att ett kvalitetslöfte skall kunna skapas.
3. DET SVENSKA KONSTSYSTEMET
Konstsystemet eller konstvärlden är ett samlingsbegrepp på de aktörer som genom nätverk interagerar med varandra i den miljö där konst skapas, säljs, köps, recenseras, konserveras och placeras i såväl privata samlingar som på museer (Becker, 1982). Bourdieu (1996) framhåller att den konstvärld vi har idag växte fram i samband med modernismens genombrott i början på 1900-talet. Tidigare styrdes konstvärlden uppifrån och utifrån genom aktörer som till exempel kyrkan, hovet, köpstarka medborgare och konstmecenater. De gav konstnärer erkännande genom de uppdrag de anlitade denne att utföra och de arvoden de betalade (Broady, 2012). I den nya konstvärlden började värdehierarkier växa fram som konsekvenser av de motsättningar som fanns mellan aktörerna inom systemet. Genom denna interagerande process skapas enligt Bourdieu ett autonomt fält där aktörerna är mer beroende av varandra, oavsett om de är partners eller konkurrenter, än av omvärlden. De värden, kvaliteter som tillskrivs ett konstverk eller en konstnär, ett galleri eller museum blir en intern angelägenhet för konstvärlden.
Konstsystemet har en primär och sekundär marknad där konstnären själv, eller via gallerist, säljer till kund. På den primära marknaden säljs konstverken för första gången och på den sekundära marknaden överförs ett konstverk från den senaste köparen till en ny ägare.
3.1 Konstnären
Hur många konstnärer finns det i Sverige och vem har rätten att kalla sig professionell konstnär?
På det är det svårt att sätta ett nummer eftersom många av de som skapar konstverk inte har det
som huvudsyssla, alternativt inte kan försörja sig enbart på konstförsäljning. Melldahl (2012)
framför att antalet konstnärer inte är av vikt ur ett konstnärsperspektiv, utan mer intressant för
den ”politiska apparaten”. Konstnärsnämnden (2016) uppskattar att det 2014 fanns 12510
konstnärer verksamma som bildkonstnärer, fotografer, tecknare/illustratör eller inom konsthantverk/form/design.
3.2 Konsthögskolorna
Ungefär hälften av dessa konstnärer (Konstnärsnämnden, 2016) har avlagt konstnärlig högskoleexamen vilket kan göras vid följande lärosäten i Sverige:
• Akademin Valand, institution för konst, foto och film inom Konstnärliga fakulteten vid Göteborgs universitet
• Konstfack, Stockholm, självständig högskola för konst, konsthantverk och formgivning
• Konsthögskolan i Malmö, institution inom Lunds universitet
• Konsthögskolan i Umeå, enhet inom Umeå universitet
• Kungliga Konsthögskolan, Stockholm, självständig högskola för konst och arkitektur
I QA Top Universities världsranking 2017 placeras Konstfack främst bland de svenska utbildningarna på plats 47 (Top Universities, 2017). De övriga att nå en position på rankingen är Kungliga konsthögskolan och Konsthögskolan i Umeå (båda inom spannet 51–100). Högst söktryck har Kungliga konsthögskolan dit årligen ca 900 aspiranter söker de 25 platser som erbjuds (Gustavsson, 2015). Ursprungligen hade endast Kungliga konsthögskolan högskolestatus. Konsthögskolorna erbjuder kandidat och mastersprogram, och för att komma in behövs ofta dessutom minst två år på en förberedande konstutbildning.
3.3 Gallerier
Thompson (2008) delar in gallerierna efter deras status på konstmarknaden. Bäst anseende har Branded galleries (ca 20 i världen) vilka representerar de ledande konstnärerna i världen.
Därefter kommer Mainstream galleries vilka primärt verkar i storstadsområden och har ett stall av konstnärer de representerar. Under finns High street galleries, som samarbetar med konstnärer som ej plockats upp av bättre ansedda gallerier och underst är Vanity galleries, där konstnärerna får betala för att ställa ut. I denna del presenteras främst den verksamhet som Mainstream galleries bedriver.
Gallerierna har två utmärkande funktioner. De är dels utställningsforum för konstverk, dels en samarbetspartner för konstnärer. För fler funktioner se Jansson (2014). Kontakterna mellan gallerier och konstnärer kan knytas redan vid, eller innan, konstskolornas examensutställningar (intervju 170428).
Som samarbetspartner arbetar gallerierna långsiktigt med att utveckla konstnärskapet och göra konstnären känd för en större allmänhet. Konstnärskapet kan ses som ett bolag som samägs mellan konstnären och galleriet. Konstnären står för produktionen, galleriet är marknadsförings- och säljavdelningen och tillsammans står de för produktutvecklingen. Ett samarbete med ett galleri är ingen garanti för kommersiell framgång för en konstnär. Däremot är det svårt att nå kommersiell framgång utan stöd från ett galleri (Thompsson 2008).
Konstnärer som tillhör ett galleri brukar ha solo- eller samutställningar hos galleriet med
ett par års mellanrum. Vanligtvis delar konstnären och galleristen på produktionskostnader för
konstverk till utställningar och delar vinsten mellan varandra vid försäljning av konstverk (Svenska Galleriförbundet, 2017). Vanligen tar gallerierna en kommisionsavgift på 50% vid försäljning av konstverk, vilket i princip är galleriernas enda inkomstkälla. Galleristerna arbetar inte enbart mot köpande kunder utan verkar även för att utställningar skall hållas med deras konstnärer på museer och konsthallar, och att curatorer skall ta med konstnärerna när det arrangeras biennaler och andra konstutställningar.
Gallerierna har en central plats inom den värdeskapande process som pågår inom konstvärlden. Galleriets lokalisering är oftast en fysisk, stationär plats som ständigt byter skepnad genom utställningarna som avlöser varandra. Genom utställningarna och den inledande vernissagen skapas kontinuerligt kontaktytor med konstsystemets aktörer. De mer etablerade gallerierna i Stockholm har cirka 7 utställningsomgångar per år. Utställningarna är kostnadsfria att besöka, öppna för allmänheten och brukar pågå cirka 4–5 veckor.
I en internationell jämförelse är den svenska konstmarknaden relativt liten, både sett till omsättning och till antalet aktörer (Jansson, 2014). Galleriverksamhet sker över hela Sverige, men är centrerad till storstadsområdena. Svenska Galleriförbundet samlar 38 medlemmar.
Stockholmsområdet är dominerande både sett till antalet aktörer och omsättning. Det är svårt att få en överblick på hur många gallerier det finns i Sverige eftersom omsättningen på dem är hög, vilket gör det svårt att följa dem över tid. Det finns inte heller någon SNI-kod som sorterar in enbart gallerier. De ingår tillsammans med konstcentrum och konstmuseer, under SNI kod/NACE 47783 (Specialiserad butikshandel med konst samt galleriverksamhet).
Förutom genom de egna utställningarna kan konstmässor vara ett effektivt sätt för gallerier att marknadsföra sig själva, sina konstnärer och att hitta en ny publik.
3.4 Konstmässor
Valet av mässa (eller om man skall delta) beror på vilken ambition, strategi och målgrupp ett galleri har. Globalt arrangeras över 250 konstmässor årligen (SvD, 2016). Gallerier med internationell verksamhet (kunder och/eller konstnärer i stallet) och som har hög status inom konstsystemet söker sig mot Art Basel, vilken anses vara den mest prestigefyllda konstmässan i världen (Thornton 2008). Art Basel lockar de mest köpstarka konstsamlarna i världen och endast ett fåtal svenska gallerier bjuds in att delta. Andra mässor med hög status är i urval Frieze i London och New York samt the Armory Show i New York.
I Sverige är för närvarande två mässor dominerande inom samtidskonst, Market och Supermarket. Båda arrangeras årligen i mars under Stockholm Art Week. Konstmässorna är en naturlig mötesplats för gallerierna att knyta kontakter med nya kunder.
3.5 Konstköpare och konstsamlare
Gallerierna är inte offentliga med vilka som köper konstverk hos dem. Däremot kan de av
säljstrategiska skäl informera önskade kunder om vilka andra som har eller avser att köpa
konstverk från en viss konstnär (Thompson, 2008, Thornton, 2008, Velthuis, 2003) Detta för
att höja intresset för konstnärskapet. Bland de privata konstköparna går det inte att generalisera
vilka de är eller varför de köper konst. Anledningarna till att köpa konst kan variera från att det
ses som en investering som skall generera avkastning på sikt, till att man samlar konst för att berika sitt liv på ett estetiskt plan. Gallerierna vill inte ha kunder som ser köpen som investeringar (Thompson 2008). En del gallerier ingår därför avtal med köparna om att de ska ha förtur på att köpa tillbaka konstverket om köparen avser att sätta ut det till försäljning på den sekundära konstmarknaden. Det kan även förekomma inlåsningsklausuler i köpekontraktet där köparen förbinder sig att inte vidaresälja konstverket inom en viss tid.
Förutom privata samlare är offentliga institutioner såsom kommuner, regioner (landsting) och Statens konstråd viktiga kunder för gallerierna.
3.6 Den sekundära konstmarknaden
När en konstköpare säljer ett konstverk blir det ett objekt för den sekundära konstmarknaden.
Vissa gallerier köper in de ”egna” konstnärernas verk på andrahandsmarknaden för att bibehållet kunna kontrollera utbudet av dem (Thompson 2008). Andra gallerier har specialiserat sig på att förvärva konst och skapa utställningar med verk som återigen säljs. Fördelen kan vara att man vet att det finns en marknad för konstverken. De mest framträdande aktörerna på den sekundära marknaden är auktionshus av olika slag.
Etablerade och välrenommerade auktionshus som Bukowskis och Stockholms auktionskammare erbjuder samtidskonst genom såväl onlineauktioner som traditionella auktioner. Genom utbredningen av sajter som säljer konst på nätet finns det möjlighet att förvärva konstverk på den primära och den sekundära konstmarknaden dygnet runt.
3.7 Press och media
Runt om i Sverige hålls hundratals galleriutställningar varje år. De två största svenska dagstidningarna Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet recenserar ett par av dem per månad.
För galleriet och konstnären är det viktigt att få recensioner (positiva) i någon av dessa två för att nå ut till en bred publik. Konstrecensenterna spelar en viktig roll inom konstvärlden.
Eftersom interaktionen mellan de olika aktörerna i konstsystemet skapar en form av konsensus om vad som uppfattas som bra, vad som har kvalitet, kan recensioner fungera som en bekräftelse på detta.
4. MODERNA MUSEET
Moderna museet är ett museum för svensk och internationell modern och samtida konst. Museet
är en statlig förvaltningsmyndighet, som sorterar under Kulturdepartementet. Genom
regeringsförordning (2007:1177) tilldelas Moderna Museet uppgiften att samla, bevara, visa
och förmedla 1900- och 2000-tals konsten. Detta ger museet en unik position inom svenskt
konstliv, då man genom utställningar, förvärv och mottagna donationer bekräftar kvaliteten i
konstnärskap. Andra museer och konsthallar gör även det genom sin verksamhet, men det är
endast Moderna Museet som har statligt uppdrag och finansiering för att samla in, bevara för
framtiden och förmedla det mest intressanta inom svensk konst.
Moderna Museet slog för första gången upp sina portar för allmänheten 1958. Museet har sedan starten funnits på Skeppsholmen i Stockholm. 2009 öppnade Moderna Museet en filial i Malmö.
Årligen skapas ett antal större och ett flertal mindre utställningar i både Malmö och Stockholm.
Museets verksamhet leds av en överintendent, Daniel Birnbaum, som har en arbetsstyrka på ca 120 medarbetare (Moderna Museet 2015). Verksamheten vid museet är uppdelad i två grenar.
• Samla och bevara (förvärv, konservering och förebyggande åtgärder)
• Visa och förmedla (samlingspresentation, utställningar och kataloger, depositioner och utlån, visningar, program, barn- och ungdomsverksamhet samt tillgänglighet för funktionshindrade) I samlingen finns idag cirka 6000 målningar, skulpturer och installationer, cirka 25 000 akvareller, teckningar och grafiska blad, cirka 400 konstvideor och filmer samt cirka 100 000 fotografier. Endast ett fåtal av dessa exponeras när Modern Museet visar upp sin samling, skapar tillfälliga utställningar eller lånar ut konstverk till andra konstinstitutioner.
4.1 Att skapa en samling
Under de 59 år som Moderna Museet existerat har samlingen expanderat. Genom förvärv och donationer har samlingen vuxit fram till det den är idag. Ursprungligen är Moderna Museet en avknoppning från Nationalmuseum, som hade för liten yta att ställa ut sin samtidskonst.
Gränsen mellan traditionell och modern konst i Nationalmuseum samling kom att dras vid 1900-talets början. Det var Henri Matisse genombrott och den svenska konstnärsgruppen 1909 års mäns intåg på konstscenen som fick representera uppbrottet mellan den traditionella och moderna konsten (Söderberg, s. 180). De samlingar som överfördes från Nationalmuseum bestod främst av fransk och nordisk konst skapad i de klassiska teknikerna måleri och skulptur (Görts, 2008).
Utställningarna och förvärven under 1960-talet visar på en stor kontrast mot arvet från Nationalmuseum. Tidigt hölls utställningar med nya konstformer och under ledning av dåvarande överintendenten Pontus Hultén introducerades de samtida amerikanska konstnärerna för den svenska publiken. 1963 arrangerades Önskemuseet, i syfte att visa upp hur ett modernt museum borde se ut (Görts, 2008). Museet hade en förhoppning om att kunna förvärva delar av de verk som ställdes ut och genom ett tillskott från staten på 5 miljoner kronor kunde 36 verk köpas in. Däribland finns flera som idag starkt förknippas med Moderna Museet, exempelvis Robert Rauschenbergs Monogram. Förvärven från Önskemuseet utgör idag stommen för Moderna Museets samling och gjorde museet till en ledande konstinstitution i Europa (Görts, 2008).
2006 startades det andra önskemuseet, med uteslutande fokus på kvinnliga konstnärskap
(Moderna Museet 2017(2)). Av de 137 verk som ställdes ut på det första önskemuseet var
endast tre gjorda av kvinnor, inget köptes in. Det andra önskemuseet syftade till att köpa in
kvinnliga konstnärers verk till den äldre delen av museets samling. Av de äskade 50 miljonerna
kronor för inköp beviljades 5 miljoner kronor av staten. Genom privata donationer restes det
totalt 42 miljoner kronor till inköp av verk. Arbetet med ”Ett tredje önskemuseum – konst i en
större värld” har inletts för att bredda samlingen bortom den europeiska och amerikanska standarden (Moderna Museet 2015).
Hur går det då till när verk förvärvas eller donationer tas emot till Moderna Museet?
4.2 Moderna Museets förvärvsprocess
Ytterst ansvarar Överintendenten för vilka verk som skall förvärvas och vilka donationer som skall tas emot till museets samling. Beslut om förvärv och donationer fattas officiellt i samband med förvärvsmöten som hålls var 6–8 vecka (intervju 170428). Eftersom Överintendenten själv fattar besluten kan dessa ske vid andra tillfällen, men fastställs i samband med förvärvsmötena.
Moderna Museet har fem intendenter med ansvar för olika delar av samlingen; internationell konst, fotografi, svensk & nordisk konst, teckning & grafik och video. Dessa har i uppdrag att inför varje förvärvsmöte inkomma med förslag på verk att köpa in till samlingarna. I intendenternas arbetsuppgifter ingår att omvärldsbevaka konstscenen vilket bland annat sker genom att delta vid galleriernas vernissager, på konstmässor och biennaler, och andra institutioners utställningar. Även allmänheten har möjlighet att lämna förslag på inköp.
Vilka kriterier måste då uppfyllas för att ett konstverk skall bli en del av Moderna Museets samling?
4.3 Policy för förvärv av konst till Moderna Museets samling
Moderna museets förvärvspolicy togs fram 2002. I policyn framgår att museet samlar konst utan hänsyn till vilken teknik konstnären arbetar i och att samlingen skall omfatta såväl svensk som internationell konst. Endast delar av policyn som berör hur svenska konstnärskap samlas presenteras nedan. I dessa delar framgår bland annat att:
• Moderna Museet skall vara det bästa museet i världen för svensk konst från 1900 till idag.
• Samlingen skall ha både bredd och djup.
• Museet bör eftersträva att samla varje tidsperiods viktigaste konstnärskap på djupet
• Man skall följa utvalda konstnärskap under lång tid.
• Vad som kan betraktas som en ”generös” inköpspolitik bör gälla.
Inför varje förvärv skall följande beaktas:
• Hur centralt är verket i konstnärens oeuvre (samlade produktion)?
• Hur betydelsefullt är konstnärskapet som helhet?
• Vad gör detta verk för att aktivera och skapa sammanhang för andra verk och verkgrupper i samlingen?
• Vad betyder förvärvet för genusbalansen i samlingen – och i de senaste årens nyförvärv?
• Vad betyder förvärvet för det globala eller mångkulturella perspektivet i samlingen – och i de senaste årens nyförvärv?
• Bidrar förvärvet till en balanserad åldersprofil bland de senaste årens nyförvärv?
• Och självfallet – är det ”bra”?
Det förespråkas att köpa tidigt i ett konstnärskap då priserna är låga och ”risken” därför liten.
Genom att köpa tidigt grundläggs en relation som, när konstnären blivit mer etablerad och priserna har stigit, kan vara fördelaktig för museet. Ett missat tidigt inköp av en konstnär som visar sig bli riktigt stor går nästan aldrig att reparera.
4.4 Förvärv och donationer
I Moderna Museets årsredovisning 2015 konstateras det att ”den grundläggande finansieringen av verksamheten aldrig kommer att vara tillräcklig för önskvärda förvärv utan det är något som museet alltid måste arbeta aktivt för göra möjligt” (Moderna Museet 2016, s 9).
Tidigare fanns öronmärkta pengar för förvärv av nordisk konst i de medel som tilldelas från staten. Idag tilldelas en rambudget som Överintendenten fördelar över verksamheten. Moderna Museet förvaltar fyra stiftelser där avkastningen kan användas till inköp av konst.
Övriga verk som tillkommer samlingen sker genom donationer. Föreningen Moderna Museets vänner, som var aktiv i skapandet av Moderna Museet, har sedan starten donerat över 250 verk till museet (Moderna Museet 2017(3)). Donationerna sker i samråd med Moderna Museets överintendent (intervju 170428). American Friends of Moderna Museet är ett New York-baserat medlemssällskap som donerar konstverk av amerikanska konstnärer. Det är vanligt att konstnärer donerar egna verk till museet. Ibland sker det i samband med att Moderna Museet köper in verk från konstnären. Övriga donationer sker från privatpersoner med anknytning till Moderna Museets nätverk.
5. EMPIRIN BAKOM EN KONSTSAMLING
I detta kapitel presenteras de data som samlats in för att kunna genomföra denna studie. Syftet är att kunna belysa hur kvalitet skapas inom det svenska konstsystemet och Moderna Museets roll i det samma. Undersökningen bygger på ett dataset som beställts från Moderna Museet med information om de konstverk som samlats mellan 2012-2016. Denna information har kompletterats med utförligare data om konstnärerna, deras utbildning, nationalitet, födelseår, var de är verksamma, om de samarbetar med ett galleri och i så fall på vilket sätt. Ytterligare information om gallerierna har sedan adderats till datasamlingen.
De empiriska data som används i denna studie består av två delar. Det är dels det ovan beskrivna datasetet, vilken presenteras i detta kapitel. Dels den information som insamlats i samband med de intervjuer som gjorts med företrädare för Moderna Museet. Denna kompletterande kvalitativa empiri, som presenteras i efterföljande kapitel, kommer att användas som ett stöd för att förstå de mönster som gått att se i datamaterialet.
En central del i de teorier om kvalitet som presenterades i teoridelen är att kvalitet uppstår
i interaktionen mellan aktörerna i konstsystemet. Utifrån de kategorier av aktörer som
presenterades i kapitel 3 har det empiriska materialet strukturerats för att ta fram information
om tre av dessa aktörskategorier som direkt eller indirekt samverkat med Moderna Museet när
samlingen av konstverk utökats under perioden 2012-2016. Detta för att kunna besvara frågorna
om hur det svenska konstsystemet ser ut och Moderna Museets roll i detsamma. Initialt kommer konstnärerna att studeras, därefter presenteras data om de svenska konsthögskolorna och efter det presenteras data om gallerierna. För att försöka ge en överblick på vilket sätt Moderna Museet skapar kvalitet genom att ta in nya verk i samlingen avslutas kapitlet med att presentera på vilket sätt museet samlat in konstverken under den studerade perioden.
5.1 Översikt
Mellan 2012–2016 har 922 nya konstverk, skapade av 268 konstnärskap, diarieförts i Moderna Museets databas. Dessa har skapats av såväl svenska som internationella konstnärer.
Konstverken är klassificerade som affischer, artist´s books (böcker som är konstverk i sig och produceras i låg upplaga), fotografier, grafik, installationer, ljud, måleri, rörlig bild, skulptur, teckning eller textil. Om man jämför den statistik Moderna Museet redovisar i sina årsredovisningar 2012–2015 (årsredovisningen för 2016 var ej publicerad när denna uppsats skrevs) med antalet nyregistrerade verk i databasen så stämmer dessa inte överens. Den största felkällan till detta är att i databasen redovisas alla enskilda målningar, fotografier etcetera. Vissa av dessa kan ingå i en större bildsvit av målningar eller fotografier. Museet redovisar dessa konstverk som ett enskilt konstverk, men i databasen registreras samtliga delar som konstverket består av. Därav är antalet konstverk i databasen större än det antal Moderna Museet officiellt räknar in i sin samling. Denna studie hämtar information från databasen där det överskådligt finns information om konstverken och konstnärerna.
2012 2013 2014 2015 2016 Totalt
Nya konstverk 144 318 244 143 109 922
Tabell 1. Nya konstverk i Moderna Museets samling 2012–2016.
5.2 En bild av det svenska konstsystemet
För att kunna beskriva det svenska konstsystemet har jag fokuserat på de svenska konstnärskapen (138 st) och deras konstverk (568 st). I studien används Moderna Museets definition av ett svenskt konstnärskap; en konstnär som är född i Sverige, eller en utlandsfödd konstnär som i huvudsak är verksam i Sverige (Intervju 170428). De svenska konstnärskapen utgörs av 135 konstnärer och tre konstnärsgrupper.
5.2.1 Konstnärerna
För att kunna följa de individuella konstnärskapen över tid studeras endast konstnärerna (ej
konstnärsgrupperna). Vad går det då att säga om de konstnärerna i studien? Moderna Museets
förvärvspolicy ligger till grund för vilka slags konstnärskap som väljs ut när samlingen skall
utökas. I intervjuerna har det framkommit att det är praxis att följa policyn. Policyn kan ses som
en kravspecifikation för vilka konstnärskap som kan kvalificera sig för samlingen. Ur policyn
framgår att samlingen skall ha både bredd och djup. Bredd i avseende att samlandet skall vara
heltäckande och att många konstnärskap och tekniker skall finnas representerade där, och djup
genom att ett flertal centrala verk skall samlas av varje tidsperiods viktigaste konstnärskap.
Inköpen bör ske tidigt i konstnärskapet och följas över tid. På grund av denna studies begränsning i tid är det svårt att säga något om djupet i samlandet av specifika konstnärskap.
Verk av konstnärerna kan ha tagits in i samlingen innan 2012. Det som kan urskiljas av djupet är de konstnärer som i tabell 2 kategoriseras som Tidig fas i karriär. Dessa är de yngsta konstnärerna i samlingen och kan ses som de som på sikt kommer att samlas på djupet. I tabell 4 ges även en överblick över åldersfördelningen mellan de svenska konstnärerna i studien.
Moderna Museet eftersträvar i sin policy att ha en balanserad köns- och åldersprofil bland de nyförvärv som gjorts de senaste åren. Genom att utgå från konstnärernas födelseår ges en överblick över var i karriären de befinner sig. De som befinner sig i sen fas i karriären har varit en del av det svenska konstsystemet under en längre tid. Deras konstnärskap har därigenom kvalificerats och rekvalificerats i omgångar. I jämförelse med andra akademiska yrkesutbildningar är medelåldern högre på utbildningarna för fri konst (Börjesson 2012, s. 86).
Yrkeskarriären startas med andra ord vid en högre ålder.
Födda på 30-tal 40-tal 50-tal 60-tal 70-tal 80-tal Avlidna Totalt
Kvinnor 3 6 12 13 17 4 10 65
Män 6 7 11 12 5 3 26 70
Totalt 9 13 23 25 22 7 36 135
Sen fas i karriär Mitten av karriär Tidig fas i karriär
Tabell 2. Svenska konstnärskap i Modernas samling mellan 2012–2016 fördelade över konstnärernas födelsedecennium.
Tabellen visar att merparten av konstnärerna befinner sig i mitten av karriären, och att fördelningen är jämn mellan de yngre och äldre konstnärerna. Könsfördelningen är jämn när samtliga svenska konstnärer studeras. Bland de idag aktiva svenska konstnärerna i studien är 55 kvinnor och 44 män.
5.2.2 Konsthögskolorna
Av de 135 svenska konstnärerna som ingår i studien har 89 stycken (66%) studerat vid svenska konsthögskolor, 21 av dem har studerat vid två av dessa. Sex personer har fått sin utbildning vid svenska fotoskolor, elva konstnärer har enbart utbildat sig utomlands, två har gått utbildningar som saknar högskolestatus och 16 personer är autodidakter (självlärda).
Information om utbildning saknas för tio konstnärer. I tabell 3 redovisas vid vilka svenska
konsthögskolor konstnärerna utbildat sig. Utbildningssystemet har i omgångar förändrats i
grunden under den period som spänner från den tidigast födde konstnären i studien (Anna
Casparsson, född 1861) till den yngste i studien (Thomas Lundgren, född 1985). Den äldsta
institutionen i studien kan sägas vara Kungliga Konsthögskolan i Stockholm, som är en
avknoppning från Konstakademin i Stockholm vilken grundades 1735. Yngst är
Konsthögskolan i Umeå som startade 1987. Konstnärer som gått på föregångare till de idag
aktiva högskolorna har räknats in i statistiken för dessa lärosäten. Det innebär att elever vid tidigare nämnda Konstakademin återfinns i statistiken för Kungliga konsthögskolan, de som studerat vid Målarskolan Forum och Grafikskolan Forum i Malmö är inräknade i Konsthögskolan i Malmös statistik och de som utbildat sig vid Konsthögskolan Valand återfinns i Akademin Valands statistik. Antalet elever som antas och utexamineras skiljer mellan konsthögskolorna. Kungliga konsthögskolan och Konstfack har ett bredare program av utbildningar och därigenom genomgår fler elever deras utbildningar.
Utbildning Konstnärer
Akademin Valand 15
Konstfack, Stockholm 31
Konsthögskolan i Malmö 7
Konsthögskolan i Umeå 3
Kungliga Konsthögskolan, Stockholm 50
Tabell 3. Svenska konsthögskolor där konstnärerna i studien studerat (21 har studerat vid två lärosäten).
5.2.3 Gallerierna
Av de 922 konstverk som tillkommit Moderna Museets samling under den studerade perioden har 134 verk köpts in från svenska och internationella gallerier. Dessa har skapats av 66 internationella och svenska konstnärer. I statistiken finns svenska konstnärer som representeras av internationella gallerier och svenska gallerier som representerar internationella konstnärer. I stycke 5.3.1 Galleriernas rumsliga spridning presenteras data avseende var gallerierna är lokaliserade.
Utifrån diskussionen i kapitel 3.3 avseende galleriernas statuspyramid presenteras i tabell 4
en översikt över svenska galleriers deltagande i konstmässor. De internationella konstmässorna
ger en kontaktyta till en annan kundgrupp än den som finns i Sverige. Mässorna ger även
möjlighet att exponera svenska konstnärskap för en internationell publik. Endast utvalda
gallerier får delta i konstmässor som Art Basel, Frieze (i London och New York) och the
Armory Show i New York. Till Art Basel ansöker 900 gallerier om att få betala för att få en av
250 utställningsplatserna som erbjuds (Thompson, s 191). Art Basel har även
avknoppningsmässor i Hong Kong och Miami Beach.
Galleri/Konstmässa the Armory Show Art Basel Frieze London Frieze New York
Andréhn-Schiptjenko B, H
Magnus Karlsson x
Johan Berggren B x
Galerie Nordenhake B, M x
Wetterling Gallery x
Tabell 4. Svenska galleriers deltagande i internationella konstmässor 2016–2017.
Förklaring: Art Basel=B, Art Basel Hong Kong= H och Art Basel Miami Beach=M.
5.3 Den svenska konstvärldens geografi
Utifrån de data som samlats in om konstnärerna, konsthögskolorna och gallerierna har dessa strukturerats för att ge en rumslig bild av det svenska konstsystemet.
5.3.1 Konstnärernas lokalisering över tid
99 av de svenska konstnärerna i studien är idag aktiva. Dessa har utbildat sig och formats i olika regionala konstsystem. I tabell 5 finns en sammanställning över vilket decennium de aktiva konstnärerna är födda och var de utbildat sig. Tabellen visar även under vilka faser i en konstnärs karriär som Moderna Museet prioriterar att ta in konstverk i samlingen.
Sammanställningen ger även en överblick över vilka konsthögskolor som utbildat konstnärer vars konstnärskap ”håller över tid”. 74 (75%) av de aktiva svenska konstnärer har studerat vid svenska konsthögskolor.
Utbildning/
födelsedecennium
30-tal 40-tal 50-tal 60-tal 70-tal 80-tal
Akademin Valand 5 5 5 1
Konstfack, Stockholm 3 2 7 6 9 2
Konsthögskolan i Malmö 1 1 4 1
Konsthögskolan i Umeå 1 1
Kungliga Konsthögskolan, Stockholm
3 4 12 11 4 3
Annan svensk 1 3 2 1
Endast utrikes 1 1 3
Autodidakt 2 1
Information saknas 4 1 2
Totalt antal konstnärer (99) 9 13 23 25 21 7
Sen fas av karriär Mitten av karriär Tidig fas av karriär
