FM3003
Handledare: Olof Hedling 15 hp
Examinator: Anna Sofia Rossholm
G2 G3 Avancerad nivå
Vampyrer på filmduken
En fallstudie av hur vampyrer skildrats genom tiderna
Innehållsförteckning:
Inledning
s.
3
Bakgrund
s.
3
Syfte och frågeställning s. 3
Teori och metod s. 5
Genreteori s. 6 Vampyren s. 7 Vampyrfilmen s. 9
Analys
s.
10
Utseende s. 10 Egenskaper s. 18 Konventioner s. 21Bettet och förvandlingen s. 23
Sammanfattning
s.
27
Källförteckning
s.
29
Bilaga
s.
31
Vampyrers spegling i film genom årens gång
Inledning
Skräckfilmer, framförallt monsterfilmer, har under en lång tid varit mycket populära, det är någonting med känslan av att bli rädd på film. Ett av de mest populära monstren på film har länge varit vampyren. Många författare tar upp Nosferatu, eine Symphonie des Grauens (F.W. Murnau, 1922) som den första filmen som skildrade vampyren och dess beteende, samt den skräck som vampyren tillför. Genom årens gång så har en stor mängd vampyrfilmer kommit ut på bio och direkt på film och de fortsätter att fascinera sin publik. Just nu är vi inne i en period där vampyrerna har stor betydelse i media, framför allt efter framgångar i TV och på film. Filmen Twilight (Catherine Hardwicke, 2008) och tv-serien True Blood (Adam Ball, 2008-) är två produktioner som har nått stora framgångar i och med deras tolkningar av vampyrerna och deras position i samhället.1
Det som jag finner intressant med vampyrfilmer är deras förändring, idag behöver inte filmer följa de riktlinjer som existerade i de gamla filmerna. Vampyrerna idag behöver inte vara vackra, se bara på filmen 30 Days of Nights (David Slade, 2007) och tv-serien Buffy the
Vampire Slayer (Buffy och Vampyrerna, Joss Whedon, 1997-2003), de behöver inte heller bli
inbjudna för att komma in i ett hus, två exempel på det är filmerna Interview with the Vampire (En vampyrs bekännelse, Niel Jordan, 1994) och Twilight (Catherine Hardwicke, 2008). Det jag vill få fram med min text är att jag vill göra en analys över hur vampyren har förändrats på film genom åren.
Bakgrund
Syfte och frågeställning:
Idag behöver inte vampyrerna använda de konventioner med bland annat kors, blod och vitlök vilket jag tycker är intressant. I den här uppsatsen så ska jag förhoppningsvis komma fram till hur vampyren har förändrats på film genom åren. Jag ska titta på ett antal vampyrfilmer från olika årtionden för att ha en bred bakgrund där jag ska analysera vilka likheter och skillnader
1
som kan finnas och framför allt hur filmerna utvecklats. Filmerna jag har valt att använda mig i min c-uppsats är Dracula (Ted Browning, 1931), Horror of Dracula (I Draculas Klor, Terence Fisher, 1958), Nosferatu: Phantom der Nacht (Nosferatu - nattens vampyr, Werner Herzog, 1979), Interview with the Vampire (En Vampyrs Bekännelse, Neil Jordan, 1994),
Blade (Stephen Norrington, 1998), Twilight (Catherine Hardwicke, 2008) och Låt den rätte komma in (Tomas Alfredson, 2008). Nosferatu – nattens vampyr är en remake från F.W.
Murnaus originalfilm från 1922 som jag kommer nämna mer om under stycket om vampyrfilmen. Jag valde dessa filmer eftersom jag ville ha en bredd på sortimentet. Filmerna hittade jag på en lista över de 70 bästa vampyrfilmerna.2 Min frågeställning är alltså hur vampyrfilmerna har förändrats under årens gång, och i så fall, på vilket sätt?
Jag tog med Dracula från 1931 eftersom det är en av de mest kända filmerna och den första vampyrfilmen med tal, därefter ansåg jag att jag ville ta filmer som har kommit ut med relativt jämna mellanrum. Då ansåg jag att de nästkommande tre filmerna var väldigt passande, jag valde Blade då den visar vampyrerna på ett sätt som de andra filmerna inte gör, de två sista filmerna valde jag eftersom de har blivit väldigt framgångsrika och för att en av filmerna var svensk och den andra en hollywoodproduktion. Alla dessa filmer är på ett sätt eller en annan en adaption från litteraturen. Dracula3, I Draculas klor4 och Nosferatu-nattens vampyr5 är alla
tre en adaption på Bram Stokers roman Dracula. Anne Rice har skrivit boken som därefter blev film med samma namn, En vampyrs bekännelse, Stephenie Meyer skrev boken Twilight och John Ajvide Lindqvist skrev boken som blev till filmen Låt den rätte komma in.6 Filmen
Blade är löst baserad på seriefiguren Blade i Marvel Comics som först dök upp i Marvels
serietidning Tomb of Dracula i juli 1973. Det är mycket som skiljer sig mellan serietidningen och filmen, bland annat så är Blade immun mot vampyrernas gift i serietidningen medan han är halvvampyr i filmen.7 Dessa aspekter kommer jag dock inte ta upp i min uppsats då jag kommer analysera vampyrernas utveckling i filmerna och inte de adaptioner som kan finnas mellan det litterära och filmerna. Referat av filmerna finns som bilaga längst bak.
2 http://snarkerati.com/movie-news/top-70-vampire-movies-of-all-time/ 3 http://www.imdb.com/title/tt0021814/ 4 http://www.imdb.com/title/tt0051554/ 5 http://www.imdb.com/title/tt0079641/fullcredits#writers 6
Kevin Jackson, ”the vampire next door”, Sight & Sound, volym 19, november 09, s. 41f
7
Teori och metod:
Jag kan inte säga att jag hade någon större erfarenhet om vampyrer innan jag började med min uppsats. Jag blev intresserad av den våg av vampyrfilmer som kommit under det gångna året och hur det fortsätter komma nya filmer och serier som handlar om vampyrer. Det var filmen
Twilight som först gjorde mig intresserad då den bröt mot nästan alla gamla mönster över hur
vampyrer ska vara och hur de ska bete sig. De filmer jag har valt kommer jag att analysera gemensamt istället för var och en för sig. Jag kommer att lägga upp ett antal punkter som jag tycker är viktiga och därefter analysera de olika vampyrerna med varandra för att se på skillnader samt ifall det finns några likheter. På det här sättet kommer jag också se hur vampyrerna har förändrats genom tiden. Exempel på en sådan punkt är hur vampyrernas utseende har förändrats och på vilka sätt.
Min huvudbok i uppsatsen kommer att vara The Changing Vampire of Film and Television –
A critical study of growth of a genre av Tim Kane som kom ut 2006. I boken har han haft ett
bredare perspektiv med filmer och serier än vad jag kommer att använda mig av. Han har delat in vampyrfilmerna i fyra kategorier för olika tidsperioder där han har analyserat ett antal filmer under varje period för att kunna göra en så djupgående studie som möjligt. Jag kommer mer att göra en fallstudie med filmer från olika årtionden. Jag vill se hur och ifall filmerna har gått ifrån de uttalade konventioner som fanns i tidigare filmer. Den övriga litteraturen jag använder mig av är litteraturforskning och detta beror på att ämnet jag forskar om är relativt outvecklat inom filmvetenskap. I boken Blood Read – the vampire as a metaphor in
contemporary culture, 1997, redigerad av Joan Gordon och Veronica Hollinger, finns det
vissa kapitel som tar upp liknande forskning som jag kan använda mig av. Bland annat kapitlet om ”Metaphor into metonymy: the vampire next door” av Jules Zanger tar upp förändringen av vampyren från Bram Stoker fram till slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Ken Gelder har analyserat vampyrerna i boken Reading the Vampire, 1994, där han till större delen inriktar sig på Bram Stoker och Dracula men även på Anne Rice och En vampyrs
bekännelse, Gelder ägnar även ett kapitel åt film och vampyren. Det han tittar på i sin
self”. Nils Ahnland, som är bibliotekarie till yrket, kom i år ut med boken Odöd, blek och
hungrig – Vampyren i bok och film där hans främsta mål med boken är att ge läsaren ett större
utbud av litteratur och filmer men han skriver även en sammanfattning av myterna och folkloren av vampyren. Bokens recensioner och analyser, vilket är den andre och tredje delen av boken, är enbart Ahnlands egna tankar. Han har använt sig av andras forskning i bokens första del även om det kan vara svårt att skilja mellan hans egna och andras synpunkter. Detta gör att boken inte blir den ultimata källan men han har vissa ståndpunkter som jag kan hålla med om och som kan stöttas av andras forskning.
När jag skriver om skräckfilmen och dess utveckling i stycket under Vampyrfilmen så använder jag mig av Robin Woods bok Hollywood from Vietnam to Reagan… and beyond, 2003. Boken handlar om skräckfilmen som medium och om skräckfilmen framförallt under 1970- och 1980-talet. Detta ger mig en bra bas till hur skräckfilmen är upplagd, och därmed även vampyrfilmen. Steve Neale skriver om genre och genreteori i boken Genre and
Hollywood, 2000, och genreteori inriktat på Hollywoodfilm. Boken kommer att användas för
att förklara genre och genreteori.
Genreteori:
Genre kommer från det franska språket och betyder ”typ” eller ”sort” och har varit ett mycket betydelsefullt ord att använda inom filmforskning för att kunna dela in olika filmer i olika fack. Det finns både huvud- och subgenre, ett exempel på en huvudgenre är musikaler och romantiska komedier är en typ av subgenre. Definitionen av genre brukar fokuseras på mainstream och kommersiella filmer generellt och framför allt då hollywoodfilmer. Barry Keith Grant skriver att ”genre movies are those commercial feature films which, through repetition and variation, tell familiar stories with familiar characters in familiar situations”.8
Det var först på slutet av 1960- och början av 1970-talet som man faktiskt började forska om genre och det blev en etablerad avdelning inom filmstudier som akademisk forskning.9 De moderna tankarna om genre kommer från romantiken, och de romantiska tankarna mot genrefilmer var oftast fientliga då filmerna ansågs vara rutinmässiga och opersonliga av naturen och att de saknade kreativitet, originalitet och individualitet. Följden av detta blev att genrefilmerna kändes trögtänkta, med det menas att konventionerna blev klichéer,
8
Steve Neale, Genre and Hollywood, 2000, s.9
9
filmkonstruktionen blev alltid densamma, karaktärerna utformades till stereotyper. I begreppet genre underligger dessa attityder som delades av de flesta kritiker och teoretiker som senare önskade att motsätta sig dem. Resultatet blev att de som skrev och prisade genrerna i Hollywood ofta använde sig av samma attribut och attityd som de forskare som ogillade genrefilmerna. I en icke-genrefilm blir karaktärerna, scenerna, handling, tekniken med mera viktiga då de integrerar i den individuella filmen medan i en genrefilm så har de en viktig roll redan från början då filmen byggs upp.10 Tim Kane skriver i sin text, att genrer förändras, han menar att folk inte tittar på gamla skräckfilmer på samma sätt idag som dem gjorde då. Gamla filmer skrämmer inte den moderna publiken och många forskare är blyga för att ta reda på vad det är som får en genre att utvecklas. Brian Murphy menar att genrer är styrda av ”absolutely inflexible laws” som i vampyrfilmernas fall menas med att vampyrerna alltid har en motvilja till vitlök och inte tål kors.11
Vampyren:
Vad menas då med ordet vampyr och vart ifrån kommer dem? Från början var vampyren en del av folktron, ett monster som tillbringade sin tid på landsbygden. Härkomsten vet forskarna väldigt lite om, men det finns myter om vampyrliknande varelser runt om på jordklotet. 12 Myterna spreds i och med de olika epidemierna som härjade på 1700-talet. Enligt folktron så hade ett lik blivit smittad av en vampyr ifall dess döda kropp inte ruttnade, liken brukade då antingen fästas med en påle i bröstkorgen i dess grav eller brännas på bål. Vampyren är en övernaturlig varelse, en gengångare som livnär sig på människornas blod och kommer fram på natten.13 Vampyren dök upp som en litterär karaktär i Storbritannien under slutet av 1700-talet, inom den romantiska poesin. John Polidori kom ut med novellen The Vampyre år 1819 om en adlig Don Juan-vampyr. År 1897 kom en man vid namn Bram Stoker ut med sin roman
Dracula och har efter det blivit kallad för vampyrens grundfader. Det han beskriver i sin
roman såsom användandet av vigvatten, korset, vitlöken och vampyrjägaren finns kvar i modernare vampyrberättelser. Skillnaden är att i boken så beskrivs Bram Stokers Dracula på ett mer blodtörstigt sätt och på film beskrivs Dracula med en mer sexuellt tilltalande
10
Steve Neale, Genre and Hollywood, 2000, s.207f
11
Tim Kane, The Changing Vampire of film and television – a critical study of the growth of a genre, 2006, s.13
12
Simon Löfroth, ”Vampyrer liknar oss människor”, Aftonbladet Söndag, 2009-09-27, s.38
13
karaktär.14 Alltså, vampyren som vi känner idag härstammar från skräckromantikens och de viktorianska romanerna men vampyren dyker upp i mycket tidigare verk runt om i världen. Vampyrliknande figurer har funnits beskrivna i litteraturen bland annat i antika Grekland, Asien, Afrika, Amerika, Island och i Central- och Östeuropa. Varelserna skiftar i utseende beroende på vilken världsdel de är tagna ifrån. Till exempel i Antiken beskrevs vackra kvinnor som dessa varelser, till exempel, Lilith som drack blodet från spädbarn och Empusa som gärna förförde män för att sedan suga ur deras blod. I det moderna Grekland, alltså inte under antiken, så ansågs vampyrerna vara groteska och lukta otrevligt.15
Bakgrunden till Dracula ska Bram Stoker ha fått ifrån två personer i historien, den första personen som Stoker ska ha tagit inspiration ifrån hette Vlad Tepes (ca 1431-1476).16 Han levde i Valakiet, Rumänien där han försökte säkra landets självständighet mot det Ungerska och det Osmanska riket. Hans öknamn Tepes betyder pålspetsaren och syftar till den grymma avrättningsmetod han använde sig av då han spetsade fiendens huvud på pålar.17 Den andra personen hette Elizabeth Bathory och var en grevinna i Ungern, vars familj regerade över Transsylvanien, och levde åren mellan 1560-1614. Hon torterade ofta och dödade flickor som var oskulder, därefter använde hon blodet till att dricka och bada i eftersom hon trodde att deras blod skulle kunna hålla henne ung för evigt. Dock kan detta inte bekräftas eftersom det inte står någonstans i Dracula om Elizabeth Bathory, och Vlad Tepes nämns endast i förbigående.18
Vampyren är en varelse som inte lyder under våra lagar och begränsningar. Han är både en ängel och en demon, både levande och död men samtidigt varken det ena eller det andra. Vampyren är på många sätt en metafor och vår fantasis ställföreträdare för både rädslan och de mest förbjudna drifterna. Han är dessutom en representant för vår längtan efter det ouppnåeliga.19 Detta kan jag hålla med om för vampyren speglar all den mystik som vi finner är intressant som vi innerst inne vill ska finnas.
14
Simon Löfroth, ”Vampyrer liknar oss människor”, Aftonbladet Söndag, 2009-09-27, s.38
15
Nils Ahnland, Odöd, blek och hungrig – Vampyren i bok och film, 2009, s. 19-24
16
Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s.24
17
http://ne.se/lang/vlad-tepes
18
Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s.25
19
Vampyrfilmen:
Skräckfilmen är en genre som innehåller många undergenrer. Skräckfilmer har alltid haft ett ”vi mot dem”-förhållande, i tidiga filmer så var normaliteten hotad av monstret. Normaliteten menas i detta sammanhang en anpassning av den dominerande sociala normen. Detta koncept används av hela genren, vare sig det är en vampyr, en gorilla, en utomjording eller ett barn som är besatt av djävulen, som är monstret i filmen. Ser vi tillbaka på den tidiga skräckfilmen såsom King Kong (Merian C. Cooper, Ernest B. Schoedsack, 1933) och Dracula så utspelas handlingen långt borta i exotiska länder. På 1960-talet började detta förändras, filmer som
Rosemary’s Baby (Roman Polanski, 1968) och The Birds (Fåglarna, Alfred Hitchcock, 1963)
utspelade sig på amerikansk mark och med amerikanska familjer.20 Detsamma gäller för vampyrfilmer, förr så utspelades de på bortaplan men i slutet av 1970-talet och början av 1980-talet så ändrades detta. Filmer som The Lost Boys (Joel Schumacher, 1987) och En
Vampyrs Bekännelse utspelas i USA och drabbar näromgivningar.
Vampyrfilmen är en undergenre inom skräckfilmen där vampyren, precis som det låter, är den skräckinjagande. Oftast har dessa filmer en sexuell laddning vilket är präglat av viktorianska romaner.21 Den första vampyrfilmen som spelades in var Nosferatu, Eine Symphonie des
Grauens 1922, och filmen användes även som utställningsobjekt i Tyskland och Budapest
mellan åren 1922 till 1925. Kort därefter stämdes produktionsbolaget av Florence Stoker, Bram Stokers fru, och man fick i uppdrag att bränna filmen. Detta berodde på att produktionsbolaget inte hade haft några möjligheter att köpa rättigheterna utan valde att göra en egen version istället.Man lyckades rädda någon kopia och filmen fick nypremiär på 1970-talet. 1931 kom Universal istället ut med filmen Dracula. 22 Därefter så har vampyrfilmerna
kommit ut en efter en annan, det har gjorts allt från skräckfilmer till komedier och parodier för att nu skapa kärleksfilmer mellan vampyren och människan.
Vampyrfilmer tycks följa konventionerna oftare än de flesta andra filmer eftersom det finns ett antal element som alltid finns med i filmerna, till exempel blodet, pålen, krucifixet, vitlöken och det spektakulära klimax. Dessa filmer är högst igenkänneliga men Ken Gelder menar att det finns en kulturell variabel, att rörelsen i filmerna går från balans till obalans för att sedan hitta balansen igen vilket kan filmas på ett antal olika sätt. Lagar och oordning,
20
Robin Wood, Hollywood from Vietnam to Reagan… and beyond, 2003, s.71
21
http://www.ne.se/vampyrfilm
22
civilisation och natur, det naturliga och onaturliga ger en speciell sexuell böjning i vampyrfilmerna. Spänningen mellan balans och obalans är ofta huvudsakligen beskriven genom karaktärernas sexualitet, vilket har varit en av de vanligaste representationerna inom filmen. Vampyrfilmer fokuserar oftast på ungdom, då sexualiteten är i dess mest grundläggande moment. Alltså då ungdomar är mer oerfarna och nyfikna på det sexuella.23 Det som skiljer sig vampyren från andra filmmonster är att vampyrens popularitet har hållit en stabil kurs även om monstret i sig har förändrats. De senare årens vampyrer har inte mycket gemensamt med de gamla Dracula- eller Carmilla-karaktärerna. Carmilla är namnet på den kvinnliga vampyren i boken av Joseph Thomas Sheridan Le Fanu från 1872.24
Analys:
För att lättast kunna förklara och visa på hur vampyrerna har förändrats på film genom filmhistorien så kommer jag beskriva punkt för punkt och jämföra alla filmer tillsammans istället för att gå igenom film för film. Jag anser att detta sätt kommer att ge ett bättre helhetsintryck och att texten därför kommer bli mer lättförståeligt. Under utseende så kommer jag först att förklara hur vampyren/vampyrerna ser ut i de olika filmerna, hur de uppför sig och även deras rörelsemönster. Under punkten egenskaper så tar jag upp vilka egenskaper vampyrerna har och vilken nytta dessa krafter tillför. Under punkten konventioner så tar jag upp vilka föremål människan kan använda sig av för att skydda sig mot vampyrer och på vilket sätt vampyren reagerar till dessa samt hur vampyren till slut dör. Under bettet och förvandlingen kommer jag ta upp vad som krävs för att en människa ska förvandlas till en vampyr.
Utseende:
I Dracula från 1931 så är greve Dracula (Bela Lugosi) en mycket stilig man. Han ser välvårdad ut och bär på ett elakt leende. Han och hans fruar har blivit blekt sminkade för att visa på att de är odödliga, att de inte har något eget blod i kroppen. Hans mest framträdande klädesplagg är hans cape som gör att han ser ut att ha lite vingformade armar, vilket kan bli en liknelse till fladdermössen och hans släktskap dit. Dracula talar väldigt sakta med en utländsk brytning som ska visa på att han är ifrån ett land långt borta. Han rör sig som ett rovdjur i de
23
Ken Gelder, Reading the Vampire, 1994, s.93
24
scener där han ska suga blod eller i scenen då Mr. Renfield (Dwight Frye) skär sig på ett papper i Draculas slott. Han blir mer djurlik i dessa scener, det blir tydligt att vi ska förstå att han är ett rovdjur som är ute efter oss. Dracula har ingen spegelbild vilket i filmen förklaras med att vampyrens spegelbild inte kan reflekteras. Vampyrens styrka ligger i att människor inte tror på honom, förklarar Van Helsing. För att kunna överleva i England har Dracula med sig kistor av jord från hans hemland, utan detta skulle han dö. Annars så är han klädd och uppför sig som en gentleman och blir omtyckt av de personer som inte vet om vem han egentligen är. Många scener visas där man har zoomat in på greve Draculas ögon som är uppspärrade och ger en speciell blick. Dessa scener är oftast i profilbild och det enda ljuset ligger på hans ögon. Det visas tydligt att det är ögonen som är det viktiga i scenen. I sin analys av Dracula från 1931 så skriver Tim Kane att Bela Lugosi använder sin cape som en rekvisita, att i scenen då han biter en blomsterflicka på gatan så virar han in henne i sin cape, likaså skyddar han sig med hjälp av capen i scenen då Van Helsing riktar ett kors mot honom.25
I Draculas klor kommer Jonathan Harker (John Van Eyssen) till Draculas slott. Det officiella
skälet till att han är där är för att sälja en bostad men inofficiellt så ska han göra slut på Dracula (Christopher Lee). Dracula möter upp honom vid trappan, han är propert klädd och bär en cape, han har bakåtslickat hår och är blek i hyn. Hos sig har Dracula en kvinna som ber Jonathan att hjälpa henne komma därifrån. Hon spelar på sin feminina sida och framställer sig som ett offer men egentligen är även hon en vampyr. Hon bär en lång ljus klänning som kan tolkas som en metafor för oskuld. När kvinnan överfaller Jonathan kommer Dracula in, han är blodig runt munnen för att visa på att han precis har ätit. Han väser när han ser vad som händer, i detta stadium så låter han som ett djur vilket ska visa på att han inte är mänsklig, både Dracula och kvinnan visar öppet sina tänder. Enligt Tim Kanes observationer så ser vampyrerna ut som vanliga människor då de är sociala, men när de ska gå till attack så kommer vampyrtänderna fram och blodet rinner ner för mungiporna.26 När Dracula åker till Karlstadt så tar han med sig kistor av jord för att överleva. Dracula åker till Karlstadt efter Lucy (Carol Marsh) som i en hämndattack, då Jonathan tog död på Draculas fru så vill Dracula förvandla Lucy till vampyr, ett öga för ett öga beteende.
25
Tim Kane, The Changing Vampire of film and television – a critical study of the growth of a genre, 2006, s.24
26
I Nosferatu är Dracula (Klaus Kinski) mer lik ett djur än en människa. Han har inget hår på huvudet, han har långa råttliknande öron. Likaså har han långa huggtänder längst fram i munnen, precis som en råtta. Han har även långa fingrar och naglar som liknar klor och han rör sig sakta. Han är vitsminkad i ansiktet och är kraftigt svartsminkad runt ögonen som ger ett vildsint utseende. När han sover behöver han ligga på fördömd jord, alltså jord som kommer ifrån kyrkogårdar där de som drabbats av pesten ligger. För Dracula är även råttornas herre, han för med sig råttor och pesten då han reser till Tyskland och staden där Lucy (Isabelle Adjani) befinner sig. Då Dracula biter Jonathan (Bruno Ganz) så överförs de känslor Jonathan har för Lucy till honom och han vill ha Lucy, men samtidigt vill han att Lucy ska vilja bli biten. Han vill inte tvinga sig på henne. Han har inga problem att bita andra människor i staden men när det kommer till Lucy så är han kär och vill att hon ska ha samma åtrå till honom. Filmen Nosferatu är en version av Bram Stokers Dracula men personerna heter inte alltid detsamma och karaktärerna ser annorlunda ut. Till skillnad från storyn i
Dracula så har inte Van Helsing (Walter Ladengast) någon kunskap om vampyrer utan det är
Lucy som har fått den rollen istället.
är för ung kroppsmässigt för att kunna klara sig själv. Hon begär att Louis skapar en ny följeslagare då hon känner av att han kommer lämna henne, vilket han gör samtidigt som han säger att det sista av hans mänsklighet som dog. Louis och Claudia åker runt om i världen för att söka efter andra vampyrer och stöter på en grupp vampyrer i Paris. Dessa vampyrer är från den gamla världen och lever på en teater där de ger skräckföreställningar som publiken tror är på låtsas men som sker på riktigt. De är barbariska jämfört med Louis och Claudia som är ifrån den nya världen (USA). Vampyrerna på scen beter sig som rovdjur då de överfaller den nakna kvinnan på scen. De är eleganta och gör som de gör bara för att de kan. Människan betyder ingenting för dessa vampyrer.
I specialutgåvan av En vampyrs bekännelse på DVD så kungör regissören Neil Jordan att filmen handlar om de ensammaste vampyrerna du någonsin har sett. Anne Rice hävdar att hon fått sina influenser från Dracula’s Daughter (Lambert Hillyer, 1936) där grevinnan Marya Zaleska spelar den första sympatiska vampyren. De tidiga filmerna visar vampyren som en tragisk och sensuell figur, Marya vill leva ett vanligt liv men hon kan inte stå emot det mörka inom sig. Louis har samma problem i En vampyrs bekännelse som han förklarar med orden ”I knew peace only when I killed”. Tim Kane menar att idén med den tragiska vampyren inte är ny utan det som är nytt är att nu blev publiken tillåten in i vampyrens liv, Anne Rice ville att publiken skulle bli förälskade i vampyren och se saker genom hans ögon. De två huvudkaraktärerna visar, till skillnad från många tidigare filmer, många brister och problem precis som vanliga människor. Lestat är både våldsam och snäll, Louis som från början har problem med att döda har inga problem att hota journalisten i slutet av filmen.27 Genom att Louis vägrar dricka människoblod markerar honom som lidande och förtjänar därför publikens sympati vilket är en kontrast till Lestat som framställs som boven eftersom han inte har några som helst svårigheter med att ta människoliv. Vilket syns tydligast i scenen där Lestat leker med två kvinnor i soffan och Louis står och ser på med avsky.28
Filmen Blade utspelas sig i nutid där vampyrerna lever bland människorna. De finns överallt och lever på samma sätt som människorna gör. Vampyrerna lever fritt under kvällstid, men kan gå ut korta stunder på dagarna ifall de har smörjt in sig i stark solkräm som skyddar. Blade (Wesley Snipes) kallas för dagvandrare då han fritt kan gå runt på dagen, han är till
27
Tim Kane, The Changing Vampire of film and television – a critical study of the growth of a genre, 2006, s.107ff
28
hälften människa och hälften vampyr, vilket gör att han även åldras på samma sätt som människor. Det finns två typer av vampyrer förutom Blade, de renblodiga vampyrerna som föddes som vampyrer och är klädda i kostymer och övriga vampyrer som har blivit förvandlade och som är mer vardagligt klädda. Blade jagar andra vampyrer eftersom han anser att de är onda, de dödar människor eller använder dem som sina redskap. De ser människorna som boskap eftersom de är så underlägsna mot vampyrerna. Blade anses vara den goda eftersom han vägra använda sig av människoblod utan använder sig av ett serum för att bli av med törsten. Han bryter sig ifrån sitt öde för att rädda människorna runt omkring, men samtidigt så är han den hemlige hjälten eftersom de flesta människorna i staden inte känner till att han eller övriga vampyrer existerar. Blades antagonist i filmen är Deacon Frost (Stephen Dorff). Han är maktlysten och vill att vampyrerna ska krypa ut ur sina skal och att på allvar visa vilka det är som bestämmer i samhället, vilket vampyrrådet är emot. Tim Kane skriver att i Blade är vampyrerna någonstans mellan actionhjälte och gangster, vampyrerna bär på vapen, de strävar efter makt och att ha kontroll över andra vampyrer. De blandar in actionscener från Hong Kong-filmer och de renblodiga vampyrerna som styr kan tolkas till maffia-filmer.29
Bland det första man som åskådare får veta efter det att Bella (Kristen Stewart) förstått att Edward (Robert Pattinson) och hans familj är vampyrer i filmen Twilight, är att de är så kallade vegetarianer, alltså, de lever av djurblod istället för människoblod. De vill leva ett godare liv och inte vara de monster som de var menade att bli. De är även onaturligt snabba och starka, ändrar ögonfärg, allt ifrån gyllenbruna till svarta, i takt med hur längesen det var de drack. De lever bland de levande i samhället och Carlisle (Peter Facinelli) är till och med läkare för att kunna hjälpa människor. Edward anser att han själ försvann då han blev ”ond”, alltså då han blev förvandlad. Detta gör att han känner sig som en dålig varelse även om han lever ett gott liv. Detta kan vara en nytolkning på Dracula (1931) då vi i en scen får se att Dracula saknar spegelbild. Saknaden av spegelbild kan vara en reflektion över att han saknar en själ. I scenen ute i skogen när Bella fått reda på att Edward är en vampyr förklarar han att allt med honom lockar, hans röst, hans ansikte, till och med hans doft. Vampyrerna anses vara otroligt vackra varelser, vackrare än vad det mänskliga ögat kan se. Skälet till att de inte tillbringar tid i solljus beror på att deras hy glittrar som diamanter, men de kan vara ute i
29
dagsljus. En annan sak som skiljer mellan människor och vampyrerna är att de sistnämnda aldrig sover, det är ett mänskligt behov som inte behövs. Familjen Cullen har ett mänskligt tänkande och beteende, sedan finns det tre vampyrer till i filmen som är de onda och visar på det djuriska beteendet. För att förklara skillnaden mellan dessa två ”familjer” så har de onda vampyrerna röda ögon vilket ska symbolisera att de lever av människoblod. De filmas även ur grodperspektivet i deras första scener till spännande musik vilket visar på att de är farligare till naturen än vad familjen Cullen är.
Eli (Lina Leandersson) är tolv år gammal i Låt den rätte komma in. Det mystiska med Eli är att man aldrig får veta ifall hon är en tjej eller kille, alla bara förutsäger att hon är en hon. I en scen då Eli byter om hemma hos Oskar (Kåre Hedebrant) så får vi se att hon är könslös och för Oskar spelar det ingen roll. Eli känner snabbt en samhörighet till Oskar då han är ensam och utstött i samhället, precis som hon känner sig. Filmen utspelar sig under vintertid och det är fullt av snö men Eli kan gå ut utan skor eller tjockare kläder eftersom hon inte känner någon kyla. Hon klär sig i gamla kläder som hon har hittat vilket gör att hon ser ovårdad ut och får ett vilt intryck. Oskar nämner även att hon luktar konstigt. När Eli attackerar mannen under tunneln så morrar hon och efteråt så är hon blodig runt munnen och ser för en stund väldigt mycket äldre ut än 12.
Nils Ahnland delar in vampyrerna i olika fack humanvampyren och monstervampyren. Dessa är två uttryck som litteraturforskaren Anna Höglund har myntat, sedan tar han även upp den
klassiska vampyren.30 Louis i En vampyrs bekännelse, Edward och hans familj i Twilight, Eli i
Låt den rätte komma in och Blade i Blade kan räknas i humanvampyrens fack. Det vill säga
att dessa vampyrer har mycket kvar av sin mänskliga sida efter det att de har förändrats. De slåss med de moraliska frågorna om vad som att rätt och fel. De två första filmerna om Dracula som jag har med i min uppsats tillhör den klassiska vampyren. Den klassiska vampyren kan skifta i utseende men är världsvan, respektabel, urgammal och fruktansvärd. Dracula från 1931 och 1958 är båda väldigt stiliga och har inga problem att röra sig i finare kretsar när de väl har kommit till Storbritannien. Även Nosferatu tillhör den klassiska vampyren, även om han ser hemsk ut så har han ett mänskligt yttre.31
30
Nils Ahnland, Odöd, blek och hungrig – Vampyren i bok och film, 2009, s. 58
31
En likhet jag ser i alla filmerna är att vampyrerna är ensamma och att de söker någon att dela sitt liv med, att de vill hitta någon som kan göra dem hela. Eftersom vi ser de tidigare filmerna ur människornas perspektiv så ser vi endast det onda, de blir rätt så ensidiga. Men i och med Anne Rice roman och filmatiseringen så börjar vi få se perspektiven från vampyrernas sida och de är inte så entoniga som vi hela tiden har trott. De har känslor och kan ibland bete sig mer mänskligt än vad människorna i filmerna själva gör. I Låt den rätte komma in så är det inte Eli som är ond utan det är de andra barnen i Oskars klass, de som mobbar honom. Eli är endast hans vän och som skyddar honom när han är i fara. Till skillnad från de andra filmerna så är inte Låt den rätte komma in en vampyrfilm till samma bemärkelse. Jag skulle se det som en oskyldig kärleksskildring mellan två personer där ena parten är människa och den andra en könslös vampyr. Eli är även den enda karaktären där vi som publik inte vet ifall det är en tjej eller kille, med de andra vampyrerna är det väldigt klart och tydligt ifall det är en kvinna eller man. Eftersom romanen En vampyrs bekännelse skrevs på 1970-talet då genusfrågan blev en viktig ståndspunkt så är huvudkaraktärerna Louis och Lestat androgyna i sitt beteende. De skapar en familj tillsammans med ”dottern” Claudia, de lever alltså inte det normala ”mamma, pappa, barn”-förhållandet. I filmen drar sig Lestat både till kvinnor och till män. I en scen ser vi hur han leker med ung kille och i klippet efter så är den unga killen död. Det är filmen som bryter mest emot normen med familjesituationen. Även om både Twilight och till viss del även Låt den rätte komma in bryter mot det ”normala” så sker inte på samma sätt. Det handlar om kärlek mellan vampyr och människa och i Låt den rätte komma in så handlar det om oskyldig kärlek då både Oskar och Eli inte är tillräckligt gamla för att blanda in det sexuella i förhållandet.
Stilen på vampyren har som sagt förändrats under åren, tittar vi på de klassiska Dracula-filmerna så har Dracula en cape och hans huggtänder är synliga och dessa attribut betydde mycket för att kunna förklara vampyren. När vi kommer till 1990-talet med En vampyrs
bekännelse och Blade så har karaktärerna förändrats. De är mer tidsbundna till dagens
och Laurent tillhör den andra gruppen som skulle kunna tolkas till den djurliknande personligheten som Dracula har i de filmer jag har med som exempel. Likt versionen från 1958 så har de röda ögon precis som Dracula. De är ovårdade och primitiva precis som Nosferatu, samt de tänker enbart på det som är bäst för sig själva precis som Lestat. En likhet alla vampyrerna har i filmerna är den auran de får då de jagar och blir hotfulla. Den dova morrningen har hållit sig kvar från Bela Lugosis version fram till Lina Leanderssons tolkning av Eli. Det som är intressant med Blade till skillnad från tidigare filmer är att i den världen så är det vampyrerna som styr och ställer, detta är i och för sig något som den vanlige människan inte vet om, men vampyrerna använder sig av människor för att göra det grovgörat. Där människorna trånar efter den makt som vampyrerna har och genom att göra sysslor åt dem så hoppas de att vampyrerna en dag ska förvandla dem. Vampyrerna i filmen äger stora företag och äger stora delar av staden. Jag kan hålla med Tim Kane om att de renblodiga vampyrernas beteende kan liknas vid maffia-filmer och de familjer som styr olika städer.32
I de tidiga vampyrfilmerna Dracula och I Draculas klor så beskrivs Draculas fruar/fru som mycket mer vilda och att de inte kan kontrollera sig själva. Då Renfield kommer till slottet i första filmen och lämnas ensam så kommer de tre fruarna på en gång och försöker förföra honom för att på så sätt komma åt hans blod. Det blir tillslut Dracula som kommer och räddar honom från att bli mat i den scenen. Dracula blir då framställd som den sofistikerade och kvinnorna som vildar och oförmögna att stå emot sina lustar. Likaså i den andra filmen så är det kvinnan som försöker skada Jonathan genom att spela på sin kvinnlighet och en än gång blir det Dracula som hjälper honom ur knipan. Draculas fruar/fru blir dödade och han hamnar i en hämnande situation. Det blir extra tydligt i den andra filmen där Harker först tar död på Draculas fru och därefter förvandlar Dracula Harkers flickvän Lucy, ett öga för ett öga. När Lucy senare blir förvandlad till vampyr så blir hon väldigt självisk och hennes empati är borta. I Nosferatu finns det inte längre någon fru utan han är ensam i sitt slott. I En vampyrs
bekännelse så har barnet Claudia den betydande kvinnliga rollen som vampyr. Även hon är
egenkär, men framför allt är hon rädd, rädd att bli lämnad ensam. Nu behöver den kvinnliga vampyrrollen inte längre vara sensuell, manipulativ eller bete sig som vildar. I Blade så märks detta först i slutet av filmen, då det är Blades mamma som har den rollen. Han har alltid trott att hon dog då han föddes men i själva verket så förvandlades hon till vampyr och har levt
32
med Deacon Frost. Hon inger först känslan av trygghet men förråder Blade, sin egen son, utan att blinka. Hon har inga problem att offra honom för Frost skull, hennes moderliga band bröts då hon förvandlades och istället knöts ett band till Frost, vampyren som bet henne. Hennes roll kan mycket väl liknas vid Draculas fruar. I Twilight finns inte vampyrkvinnan på samma sätt, det är först i slutscenen då vi som publik får känslan av vad som kommer att komma i framtiden. I Låt den rätte komma in existerar inte vampyrkvinnan.
Egenskaper:
Greve Dracula i Dracula från 1931 kan kontrollera människor med hjälp av övernaturliga krafter. I scenen då han precis kommit till London och han biter en kvinna ute på gatan, ser det ut som om hon blir förtrollad av den blick han ger henne innan bettet. Likaså kan han få en kvinna att radera sitt minne efter det att hon utfört det meddelande han ville hon skulle ge Dr. Seward i scenen då de är på teatern. Dracula har inte heller någon spegelbild och det är så Van Helsing och de andra förstår att det är han som är vampyren eftersom i övrigt är han en gentleman. Tidigt i filmen under en konversation mellan Mr. Renfield och Dracula så hör de plötsligt att vargarna börjar yla utanför, Mr. Renfield blir rädd medan Dracula säger att det inte är något att vara rädd för, då de är hans vänner. Det är så att Dracula kan förvandla sig till en varg eller en fladdermus. Detta skedde enligt Van Helsing då Dracula var rädd att någon skulle följa efter honom. Förvandlar han sig så kommer han lättare undan. Dracula kan komma in ifall dörrarna eller fönstren är öppna men han kan inte öppna dörrarna själv. Efter det att Mr. Renfield kommit tillbaka till London så har han hamnat i ett stadium mellan galenskap och rädsla, han är under påverkan av Dracula. Mr. Renfield vågar inte gå emot Dracula och gör som han befaller, men samtidigt försöker han varna Dr. Seward och de andra för han vet vad som kommer att hända. Men mitt i en mening så avbryts han av att Dracula pratar med honom genom fladdermössen utanför fönstret. Dracula försöker hypnotisera Van Helsing men han lyckas hålla emot vilket gör Dracula väldigt förvånad. Vampyrens kraft fungerar endast mellan solnedgång och soluppgång.
senare återuppstå som en vampyr. Dracula kan leva hur länge som helst, Van Helsing tror att Dracula är minst 500-600 år gammal.
Nosferatu har inga övernaturliga egenskaper som han använder sig av, han beskrivs mer som en spridare av sjukdomar och död. Han är råttorna och pestens herre. Jonathan Harker blir biten av Nosferatu på slottet, Harkers kärlek till Lucy finns i blodet och den passionen förs över till vampyren och Nosferatu börjar tråna efter henne. Harker blir sjuk men reser efter Nosferatu för att kunna rädda Lucy, men Harker har blivit smittad och under filmens gång så ser vi sakta men säkert hur han förändras. Hans lojalitet går från att försöka skydda Lucy till att hjälpa Nosferatu. Nosferatu har inverkan på Harkers handlingar.
Som vi får se ibland de första scenerna mellan Lestat och Louis i En vampyrs bekännelse, är när Lestat flyger upp med Louis samtidigt som han dricker hans blod. De kan som sagt inte förändras så fort de har blivit förvandlade. Lestat förklarar även att han kan läsa tankar och förklarar för Louis att den mörka gåvan fungerar olika för alla men att den bara blir starkare ju äldre man blir. Claudia förklarar för Louis efter deras möte med Armand (Antonio Banderas) på teatern i Paris att han talade till henne utan att fysiskt prata, utan han använde sig av teleparti. Vampyrerna kan heller inte åldras.
Blades största förmåga är att han kan vandra i dagsljus. Han och alla andra tror att detta beror på att han är en hybrid, då han både har gener från människor och vampyrer. Det är inte bara Blade som åldras utan även vampyrerna blir äldre. Det tar dock längre tid för dem än vad det gör för människor. I Blade är vampyrerna precis som vanliga människor, fast de är starkare. Men de har en egen bibel där det står om gamla myter och legender om speciella vampyrer som har utmärkande egenskaper. Deacon Frost vill väcka en gammal vampyrlegend till liv, blodguden, vilket skulle betyda att det räcker med att en människa skulle få ett bett för att direkt förvandlas till vampyr.
Jacob (Taylor Lautner) kallar dem. De är kalla till naturen vilket är ett sätt för människan att märka att något är fel, men då är det oftast försent.
I Låt den rätte komma in så kan Eli både flyga, vilket hon visar då hon halvflyger upp till Håkan på sjukhusets sjunde våning, och är väldigt stark, som visas då hon brottar ner Jocke . För att kunna komma in i en människas hem så måste hon bli inbjuden. Oskar blir nyfiken på vad som händer ifall han tar tillbaka sin inbjudan och vi får se hur hon börjar plågas och hur blod börjar rinna ur henne från ögonen, näsan, öronen och andra öppna porer. Hon känner heller ingen kyla och kan gå ute mitt i vintern utan några tjockare kläder på sig. Det är inget hon tänker på men samtidigt är det en sak som får människorna, och framför allt Oskar, att förstå att något är fel. Vampyrerna tål inte solljus utan gör att dess kropp brinner upp. Virginia (Ika Nord) blir biten och smittad av Eli, hennes symptom är att hon hör allt mycket tydligare, hennes hy blir känslig och ögon blir känsliga för ljus och solljus, hon får en oemotståndlig törst för blod.
Är man vampyr så ska man alltså även ha något övernaturligt över sig. Även om det inte alltid syns så tydligt, som i Nosferatus fall. Det är intressant att vampyren alltid har haft en större utveckling av hjärnan än människan, både i Dracula-filmerna, En vampyrs bekännelse och
Twilight så har vampyren hjärnförmågor som inte människan har. Till skillnad från första Dracula så är förmågorna uppdelade i de två senare filmerna. Detta gör att hotet av
vampyrerna minskar. Tidigare hade en och samma varelse dessa krafter men nu är de istället utspridda.
Vampyrers rädsla för solljuset förekommer även i En vampyrs bekännelse och för större delen av varelserna i Blade och Låt den rätte komma in. I Blade är det endast huvudpersonen själv som kan gå obehindrat under dagstid, övriga vampyrer kan tillbringa en mycket kort tid utomhus på dagen om de använder sig av solskydd vilket visar på uppfinningsrikedom. Filmen har alltså försökt gå runt den oskrivna lagen som finns om vampyrer i ett försök av att vara nyskapande, samtidigt som den är väldigt viktig att ha kvar för filmens utformning. I
Twilight är vampyrerna, precis som Blade, fria att vandra under dagen. Fast de visar sig inte
kommer fram på natten och dödar oförhindrat. På senare tid då vampyrerna har förändrats och blivit goda då de inte skadar människor blir det mer naturligt att de ska kunna gå omkring och skydda oss som Blade och familjen Cullen gör.
I de tidiga filmerna kan Dracula förvandlas till antingen en varg eller till en fladdermus och i
Nosferatu lyder råttorna under vampyren. Men denna övertydliga likhet mellan vampyren och
djuren försvinner i senare filmer. Precis som Jules Zanger skriver, även om vampyrerna har kvar de övernaturliga krafterna så har de förlorat sin förmåga att mutera sig.33 I En vampyrs
bekännelse så uppträder Louis, Lestat och Claudia väldigt civiliserat, däremot så finns det
något djurliknande över vampyrerna som Louis och Claudia möter i Paris. På teatern så beter de sig som flockdjur då de attackerar den halvnakna kvinnan. Detta tycker jag visar på en viss skillnad mellan de unga och de gamla vampyrerna i filmen. Louis, Lestat och Claudia ändras med i samhället, de beter sig sofistikerat då de gärna rör sig i finare kretsar. Armand och de andra vampyrerna som representerar den äldre generationen har försökt anpassa sig i det nya samhället men att deras rovdjursbeteenden lyser igenom på och bakom scenen. Filmen Blade är annorlunda på det sättet att den är mer en actionfilm än vampyrfilm till den grad att rovdjursmomenten försvinner. Istället för det dova morrandet som finns i de andra filmerna så använder de sig av karatesparkar och stuntscener. I filmerna Twilight och Låt den rätte
komma in kommer anfallspositionen tillbaka tillsammans med morrningarna för att visa på att
vampyrer inte längre är människor utan jägare där människan är den underlägsna.
Konventionerna:
Som jag skrev här ovan så är det inte längre lika självklart att de nya vampyrfilmerna måste följa de gamla konventionerna. Idag kan vissa vampyrer vandra under dagstid som i Blade och Twilight. De är inte heller rädda för krucifixet eller är allergiska mot vitlök.
Korset har stor betydelse i många vampyrfilmer, även om det inte är lika allmängiltigt idag. I
Dracula från 1931 så ryggar Dracula tillbaka så fort krucifixet kommer fram och han försöker
skydda sig med sin cape. Likadant, I Draculas klor spelar korset en stor roll, där förklaras det att korset skyddar människorna från det onda med Dracula i spetsen. Hans krafter försvinner då han står emot ett kors vilket även leder till hans undergång i slutet. När vi kommer fram till
33
Edited av Joan Gordon och Veronica Hollinger, Blood Read – The vampire as metaphor in conteporary
1990-talet och En vampyrs bekännelse berättar Louis för den unge journalisten att krucifixet inte har någon som helst påverkan utan det är ett påhitt från en gammal irländare,vilket syftar till Bram Stoker och hans roman. Detta kan till en stor del bero på att kristendomen inte har samma inflytande på samhället idag som den hade förr. Samma sak gäller i Twilight där rädslan för korset endast är en myt. Under årens gång så har det kommit fram några teorier till varför vampyren skyr korset. I Bram Stokers Dracula (Francis Ford Coppola, 1992) så tar Draculas fru självmord efter det att hon fått ett falskt brev om sin makes död, när han senare vill begrava henne så förbjuds det av prästerna och han svär att hämnas gud och senare blir han förvandlad till Dracula (Gary Oldman), nattens varelse. I Dracula 2000 (Patrick Lussier, 2000) är Dracula (Gerard Butler) egentligen lärljungen Judas, han som förrådde Jesus för silvermynt. När han förstod vad han hade gjort så hängde han sig, men när han dog så blev han utesluten från himlen och blev istället förvandlad till vampyr för att evigt vandra på jorden. Det är även därför han är allergisk mot silver.
Det är många konventioner som inte tas upp i filmen Twilight som däremot finns i Låt den
rätte komma in. Precis som i gamla filmer så kan inte Eli komma in i människors hem utan att
bli inbjuden vilket inte är några som helst problem för Edward. Han är inne i Bellas rum långt innan hon får reda på det. I de två första Dracula-filmerna så kan Dracula ta sig in i hemmen så länge dörrarna och fönstren inte är fyllda av örten Stormhatt (Dracula) eller vitlöksblommor (I Draculas klor). Vitlöken har senare följt med i senare filmer, i Blade förlamas vampyrerna ifall de får vätska av vitlök på sig. Vitlök ger dock inget skydd mot vampyrerna i En vampyrs bekännelse eller Twilight. Detta kan bero på att vampyrerna ständigt förändras och förnyas, du kan aldrig vara säker på vad som kan skydda dig ifall du springer på en vampyr.
I Draculas klor så avslutas filmen med en jämn kamp mellan Van Helsing och Dracula
hemma i Draculas slott. Dracula får ett litet övertag när Van Helsing tillslut får tag på två ljusstakar som han bildar till ett kors för att kunna mota bort vampyren, samtidigt som detta sker så börjar solens strålar närmar sig. Ljuset når Dracula och han brinner upp och lämnar endast aska och en ring efter sig. Även i Nosferatu så är det solen som till sist dödar honom.
I En vampyrs bekännelse så försöker Claudia ta död på Lestat genom att servera honom dött blod vilket försvagar honom för att sedan skära halsen av honom så att allt hans blod lämnar kroppen. Detta skulle troligen ha dödat honom ifall det inte vore för att han bitit en alligator i träsket. Claudia och hennes surrogatmamma blir inlåsta i ett torn utan tak och dör av solens strålar. Louis hämnas genom att tända eld på vampyrerna när de ligger och sover i sina kistor, de som vaknar av värmen dödar Louis med en lie. Blade har silverkulor, sitt silversvärd och UV-ljusvapen med sig när han är på jakt efter onda vampyrer. Det är endast i Blade som silvret har någon betydelse för vampyrerna av dem filmerna som jag valt ut till min analys.
I Twilight är det enda sättet att ta död på en vampyr genom att slita itu kroppen för att sedan bränna upp den. Detta beror på att kroppen kan sätta ihop sig själv efter ett anfall och genom att bränna upp kroppen så blir detta omöjligt. Efter det att Eli i Låt den rätte komma in har bitit Jocke under bron så vrider hon hans nacke för att han inte ska kunna förvandlas. Virginia tar i slutet livet av sig genom att be sjuksköterskan öppna persiennerna och brinner därmed upp.
Bettet och förvandlingen:
I Dracula får vi aldrig se när Dracula biter sina offer. Vi får se när han lutar sig mot sitt offer och därefter klipps det och i scenen efter så finns det två hål på offrets hals, på så sätt vet publiken vad som har hänt utan faktiskt ha sett det. Tim Kane skriver att Dracula förtrollar sina offer vilket gör att han paralyserar dem innan han biter. Mr. Renfield är den första som blir biten, han är även den enda mannen som drabbas. När Dracula biter de två huvudoffren Lucy och Mina så sker detta oftast i sovrummet när dem ligger och sover eller är hypnotiserade. Enda gången han biter någon av dessa två utanför sovrummet är när Mina går ut till Dracula i trädgården och sveper sin cape runt henne.34 Lucy dör på en gång och hon begravs, hon vaknar upp igen som en vampyr, medan Mina hamnar mer i en trans flera dagar innan Dracula för bort henne för att förvandla henne till sin fru, han öppnar upp en ådra och tvingar henne dricka hans blod. Mina blir fängslad av Dracula. Redan efter första gången han bitit henne så har hon fått ett band till honom.
I Draculas klor är det Jonathan Harker som blir den förste att bli biten, dock inte utav Dracula
utan det är vampyrens fru som lockar Jonathan till sig. Hon använder sin oskuldsfullhet för att Jonathan ska sänka sin gard och därmed blir han ett lätt offer. Hon biter honom och han vet om att han bara har några timmar kvar som människa innan även han blir förvandlad. Lucy insjuknar och ingen vet riktigt varför, i en senare scen får vi hur Lucy ligger i sängen och väntar på något. Hon går fram till dörren för att lyssna så att hon är ensam, därefter går hon och öppnar balkongdörren. Sedan går hon tillbaka till sängen där hon tar av sig sitt halsband som har ett kors, på halsen visas två bitmärken. I scenen efter kommer Dracula in. I scenen som visas så ser vi hur Lucy trånar med blicken efter balkongöppningen och det ligger en sexuell stämning i det som ska ske, hon vill ha Dracula där. Först ser hon lite förskräckt ut men snart ser det ut som om hon har blivit förtrollad av hans närvaro. Även scenen med Mina spelar på det sexuella, även här kommer han till henne i sovrummet. Han går fram till henne och kysser henne lite snabbt på näsan, innan han sakta går ner mot hennes hals.
Jonathan ligger och sover när Nosferatu närmar sig honom i sovrummet. Vampyren smyger sig allt närmare Jonathan, scenen klipps och vi får se hur Jonathans fru Lucy vaknar och tar sig för nacken, därefter klipps det tillbaka och vi får se hur Jonathan har bitmärken. Han tar
34
sig till staden och till Lucy, som förstår vem Nosferatu är och framför allt vad han är. Nosferatu vill ha Lucy som sin fru men vill samtidigt att hon ska frivilligt ska bli biten för sedan förvandlas. I Nosferatu räcker det med att vampyren biter och att giftet ska komma in i kroppen för att människan ska förändras till vampyr, vilket vi ser i fallet med Jonathan. Lucy låter sig till sist bli biten av Nosferatu, hon uppehåller honom tills gryningen kommer upp för att på så sätt kunna ta död på honom. I Nosferatu är det inte Van Helsing som har den betydande rollen utan det är Lucy. Van Helsing tror inte på vampyrer utan det är Lucy som förstår vad som håller på att hända i staden, det är även hon som tar tag i situationen för att kunna rädda människorna på slutet.
Det som skiljer sig i En vampyrs bekännelse från de tidigare filmerna är att personerna blir tillfrågade innan de förvandlas till vampyrer, Louis, Claudia och hennes surrogatmamma Madeleine (Domiziana Giordano) får alla tre en förfrågan innan de förvandlas. För att kunna bli vampyr måste först människan blod sugas ut så att det nästan är tomt i kroppen, därefter biter vampyren ett bett och delar med sig av sitt eget blod. Under förvandlingens gång så dör kroppen. När människorna blir bitna under filmens gång så ser det väldigt behagligt ut, kvinnorna och mannen som vampyrerna biter ser verkligen ut att njuta utan att förstå vad som händer. Som Tim Kane beskriver, så biter vampyrerna överallt på kroppen och inte bara i nacken som man gjorde i de tidigare tre filmerna. I scenen med Louis och Lestat och en kvinna på en soffa i dunklet så börjar Lestat först med att bita kvinnan i nacken, hon stönar lite lätt. Därefter kommer Louis in och biter henne i läppen och suger ut blodet därifrån. Lestat tar då hennes handled och skär ett jack och dricker blodet därifrån. I en annan scen så biter Lestat en kvinna i bröstet vilket ser ut att vara en trevlig upplevelse för henne, till dess att hon ser att det blöder.35
I Blade tar det några dagar för offret att förvandlas till vampyr, vilket är något som Karen får oroa sig för efter det att hon blivit biten på sjukhuset. Hon blir räddad av Blade som tar henne med tillbaka till sitt gömställe. Där får hon en injektion med vitlöksvatten som ska bromsa upp förvandlingen och hon har en femtio-femtio chans att överleva som människa. Då en människa blir attackerad av en vampyr i filmen är alltid på ett aggressivt sätt. Det är väldigt tydligt att det inte är någon som helst romantisk i bettet som kan ses i de övriga filmerna.
35
Den enda gången vi får se bettet är Twilight i slutet av filmen då James biter Bella. Inte heller här finns några romantiska inslag i bettet utan det sker i raseri och som en avlösare. Han vill slåss mot Edward och det bästa sättet att få detta att ske är genom att skada eller helst döda Bella. Redan efter några sekunder så börjar vampyrens gift sprida sig i Bellas kropp, hon beskriver det som om armen brinner. Till skillnad från de andra filmerna, förutom Karen i
Blade, är att de hinner rädda Bella, Edward suger ut giftet ur hennes blod så att hon kan
fortsätta sitt liv som människa.
Då Eli biter Jocke under bron anfaller hon som ett rovdjur. Hon lockar honom till sig för att sedan flyga på honom när han kommit tillräckligt nära. Hon dricker hans blod och vrider sedan nacken av honom. I en senare scen så flyger hon på Virginia från ett träd. Innan Eli har hunnit avsluta sitt ärende så har Lacke slitit bort henne från Virginia och Eli försvinner undan. Virginia känner sig hängig men går hem till lägenheten där förvandlingen sakta sker. Hon blir känslig mot ljud och ljus. Eli biter även Håkan då han ligger på sjukhuset som tack för allt han har gjort för henne under årens gång, hon gör detta med tanke på att han ska förvandlas. Efter hon bitit honom ramlar Håkan ut för fönstret, realistiskt sett ska han ha dött efter fallet, men vi vet inget säkert eftersom en close-up scen efter fallet så andas han, samt hans hjärtmaskin uppe i sjukhussalen piper fortfarande. Inte heller i den här filmen är bettet någon behaglig upplevelse.
Som vi kan se så har den romantiska bilden av bettet försvunnit från de nyare filmerna, det ser inte längre behagligt ut att bli biten av en vampyr som vi framför allt kan se från I Draculas
klor i scenen mellan Dracula och Lucy eller som alla scener i En vampyrs bekännelse. Jag kan
Blodet är en viktig beståndsdel för vampyren och dess överlevnad. Vissa vampyrer behöver det oftare än andra. Det har alltid varit människans blod som varit vampyrens byte. I de två första Dracula-filmerna så tar Dracula precis det han vill ha och gör precis det han vill vilket visar att han saknar sympati för den mänskliga rasen. I Nosferatu lustar vampyren efter Lucys blod, övriga människors blod är enbart för föda och han bryr sig inte alls om dem. Lucys blod handlar om något annat, han vill ha henne och hennes kärlek. Hon blir den dominanta i deras förhållande och hon får en makt över honom. Lestat framställs som den omoraliske och onde vampyren främst för att han bryr sig för lite om människornas värde. Han dricker mer än gärna och från alla samhällsklasser, barn, kvinnor och män. Louis, som framställs som den gode vampyren, ogillar att dricka människoblod eftersom han ser sig själv som ett monster. Det går så långt att han under en period enbart dricker råttornas blod. Jag såg detta som en föregångare och inspiration för Stephenie Meyers vampyrer där de goda enbart livnär sig på djurblod. Genast känner åskådaren sympati med vampyrerna eftersom de inte längre vill skada oss. Eli vill helst inte ens skada en människa för att få det blod hon behöver, utan det människan Håkan som får den osympatiske rollen då vi i början får se hur han dödar en ung kille, hänger honom upp och ner för att tömma blodet utan att blinka. Detta kan dels bero på att hon är så ung och har svårt för att få övertaget i ett anfall, men det gör även att åskådaren sympatiserar med Eli då hon är så ung och har ett oskyldigt utseende. Att vampyrer inte kan dricka eller äta något annat än blod blir särskilt synligt i Låt den rätte komma in då Oskar köper godis i kiosken och bjuder Eli som först tackar nej men som tar en bit i alla fall för att visa tacksamhet. Scenen efter så får vi se när Eli står bakom huset och spyr då kroppen inte kan ta emot mänsklig mat.
Sammanfattning:
Vampyrfilmerna har genom tiderna både utvecklats framåt och strävat bakåt i sitt utformande. Då det kommer ut så många vampyrfilmer så måste filmerna sticka ut för att få folk att se på just deras film. Det är en stor skillnad i utformningen och berättandet i Dracula (1931) och
Twilight (2008). Dracula är den klassiska berättande filmen där Dracula är den onda varelsen
blir besvarad utan övernaturliga krafter. Dessa vampyrer är sympatiska och lätta att tycka om bland publiken, vi får se hur världen ser ut från vampyrernas håll (vilket syns allra tydligast i
En vampyrs bekännelse, 1994). I Twilight sover vampyrerna inte i någon kista, de blir inte
heller rädda av vare sig vitlök eller korset och de dör inte av att få en påle i hjärtat.
Blade (1998) och Låt den rätte komma in (2008) är nytänkande samtidigt som många av de
gamla konventionerna fortfarande finns kvar och gäller. Dessa vampyrer dör av solljus precis som I Draculas klor (1958) och Nosferatu (1979). I Blade tål vampyrerna inte heller vitlök, precis som i de gamla filmerna. Däremot har filmen förnyats genom att blanda olika genrer, actionscener som inspirerats av Hong Kong-filmer finns med, likaså scener som påminner om en maffia-film. Blade skulle kunna räknas som en actionfilm inom vampyrgenren, Låt den
rätte komma in skulle räknas inom den romantiska kategorin då filmen är en oskyldig
kärleksberättelse mellan vampyren Eli och människopojken Oskar. Eli sover i ett badkar med ett papplock framför vilket är ett substitut för kistan som vampyren i de tidiga filmerna sover i.
Källförteckning:
Litteratur:
Ahnland, Nils, Odöd, blek och hungrig – Vampyren i bok och film, BTJ Förlag/BTJ Sverige AB, Lund, 2009
Gelder, Ken, Reading the Vampire, Routledge, London, 1994
Kane, Tim, The Changing Vampire of Film and Television – A critical study of growth of a
genre, McFarland & Company, Inc, Publishers, Jefferson, North Carolina, 2006
Neale, Steve, Genre and Hollywood, Routledge, London, 2000
Zander, Jules, “Metaphor into metonymy: the vampire next door”, Blood Read – The vampire
as metaphor in conteporary culture, av Joan Gordon and Veronica Hollinger (red), University
of Pennsylvania Press, 1997
Williamsson, Milly, The lure of the vampire – Gender, fiction and fandom from Bram Stoker
to Buffy, Wallflower Press, London, 2005
Wood, Robin, Hollywood from Vietnam to Reagan… and beyond, Columbia University Press, New York, 2003 (1986)
Nätresurser:
Dracula, IMDB, writers, http://www.imdb.com/title/tt0021814/
I Draculas klor, IMDB, writers, http://www.imdb.com/title/tt0051554/
Nosferatu, IMDB, writers credits, http://www.imdb.com/title/tt0079641/fullcredits#writers Tepes, Vlad, Nationalencyklopedin 2009, http://ne.se/lang/vlad-tepes
Vampyr, Nationalencyklopedin 2009, http://ne.se/lang/vampyr Vampyrfilm, Nationalencyklopedin 2009, http://www.ne.se/vampyrfilm
Artiklar:
Jackson, Kevin, ”The vampire next door”, Sight & Sound, November 09, volym 19, issue 11, s.41-44
Filmer:
Blade, Amen Ra Films, Imaginary Forces, Marvel Enterprises och New Line Cinema, USA 1998, producent Avi Arad, Joseph Calamari m.fl, regissör Stephen Norrington, manus David S. Goyer, foto Theo van de Sande, skådespelare Wesley Snipes (Blade), Stephen Dorff (Deacon Frost), Kris Kristofferson (Abraham Whistler) m.fl
Dracula, Universal Pictures, USA 1931, producent Tod Browning, E.M. Asher och Carl Laemmle Jr. regissör Tod Browning, manus Bram Stoker, Hamilton Deane, John L. Balderston m.fl, foto Karl Freund, skådespelare Bela Lugosi (Greve Dracula), Helen Chandler (Mina Harker), David Manners (John Harker) m.fl
Horror of Dracula (I Draculas klor), Hammer Film Productions, Storbritannien 1958, producent Michael Carreras, Anthony Hinds och Anthony Nelson Keys, regissör Terence Fisher, manus Jimmy Sangster, Bram Stoker (roman), foto Jack Asher, skådespelare Peter Cushing (Dr. Van Helsing), Christopher Lee (Greve Dracula), Melissa Stribling (Mina) m.fl
Interview with the vampire (En vampyrs bekännelse), Geffen Pictures, USA 1994, producent David Geffen, Redmond Morris och Stephen Woolley, regissör Neil Jordan, manus Anne Rice, foto Philippe Rousselot, skådespelare Brad Pitt (Louis), Tom Cruise (Lestat), Kirsten Dunst (Claudia) m.fl
Låt den rätte komma in, EFTI, Sandrew Metronome Distribution Sverige AB, Film Nord m.fl, Sverige 2008, producent Frida Asp, Gunnar Carlsson m.fl, regissör Tomas Alfredsson, manus John Ajvide Lindqvist, foto Hoyte Van Hoytema, skådespelare Kåre Hedebrant (Oskar), Lina Leandersson (Eli), Per Ragnar (Håkan) m.fl
Nosferatu: Phantom der Natch (Nosferatu the vampyre), Werner Herzog Filmproduktion, Gaumont, Zweites Deutsches Fernsehen (ZDF) 1979, producent Werner Herzog, Walter Saxer m.fl, regissör Werner Herzog, manus Werner Herzog, Bram Stoker (roman), foto Jörg Schmidt-Reitwein, skådespelare Klaus Kinski (Greve Dracula), Isabelle Adjani (Lucy Harker), Bruno Ganz (Jonathan Harker) m.fl
Bilaga
Filmreferat:
Dracula från 1931 börjar med att mr. Renfield (Dwight Frye) tar sig till Draculas borg där han
ska möta upp Dracula (Bela Lugosi) för att sälja en fastighet i London. Snabbt märker han att något inte är som det ska med Dracula. Han hamnar under Draculas våld och tillsammans far de tillbaka till London där Dracula träffar på Lucy Weston (Frances Dade) och förvandlar henne till vampyr. Därefter vänder han sin uppmärksamhet till Lucys vän Mina Seward (Helen Chandler) vars pappa tar hjälp av en specialist, Dr. Van Helsing (Edward Van Sloan). Van Helsing förstår snabbt att Dracula är en vampyr och tillsammans med Dr. Seward (Herbert Bunston) och Minas fästman John Harker (David Manners) försöker de komma på ett sätt för att förhindra Mina att bli en vampyr.
I Draculas klor från 1958 får vi följa Jonathan Harker (John Van Eyssen) då han kommer till
Dracula (Christopher Lee) och hans borg. Harker har kommit för att göra slut på Dracula och hans terror, men när han vaknar upp på morgonen finner han ett bett på halsen och inser att han har blivit smittad. Jonathan tar död på Draculas kvinna med hjälp av en påle i bröstet men Dracula själv hinner försvinna. När Jonathans vän Van Helsing (Peter Cushing) inte hört av honom på ett tag så reser han till borgen för att finna Jonathan i en kista, nu förvandlad till vampyr. Van Helsing tar upp pålen och tar död på sin forna vän. Dracula har tagit sig till Karlstadt där Jonathans flickvän Lucy (Carol Marsh) bor, han förvandlar henne till vampyr. Därefter går han på Lucys brors fru Mina (Melissa Stribling) och försöker även förvandla henne. Van Helsing försöker förhindra detta.
Nosferatu – nattens vampyr (1979); Jonathan (Bruno Ganz) och Lucy (Isabelle Adjani)
I En vampyrs bekännelse får vi följa en vampyr och hans historia. En natt i nutid så möts vampyren och en journalist i ett rum där vampyren Louis (Brad Pitt) berättar om sitt öde, hur han blev vampyr och varför. Han berättar om sin skapare Lestat (Tom Cruise) och hur olika de var som personer, medan Lestat kunde döda människor utan att blinka så hade Louis kvar sin mänskliga själ efter förvandlingen och såg sig själv som ett monster. En natt förvandlar han och Lestat en liten flicka, Claudia (Kirsten Dunst), och hon blir vampyr. Claudia kom att förändra hela Louis existens som han kände till den.
Blade; Vampyrer finns ibland människorna, de är onda och ser människorna som redskap och
leksaker för deras nöjen. Men de har en fiende, dagvandraren, som är till hälften vampyr och till hälften människa, hans namn är Blade (Wesley Snipes). Tillsammans med sin vapendragare Whistler (Kris Kristofferson) dödar han alla onda vampyrer som kommer hans väg. De har länge sökt efter en speciell vampyr, Deacon Frost (Stephen Dorff), och hans gäng. Men efter det att Frost har lyckats översätta ett stycke ur vampyrernas bibel, om legenden la magra, så söker de nu Blade.
I Twilight får vi följa Bella (Kristen Stewart) när hon flyttar till sin far i det lilla samhället Forks. Här träffar hon på Edward Cullen (Robert Pattinson), en mystisk kille och hemlighetsfull kille på skolan. Hon märker att han inte är som alla andra då han räddar henne från att bli påkörd av en bil genom att stoppa den med sin hand. Hon får snart veta att han är en vampyr och mot all logik så blir de ett par. Han bor tillsammans med sex andra vampyrer, de är så kallade vegetarianer, alltså de dricker djurblod istället för människoblod. Men Edward och Bella blir snabbt medvetna om alla de faror som kan uppstå då en vampyr och en människa har ett förhållande. När Bella är med familjen Cullen och spelar baseball stöter de på tre andra vampyrer, det hela urartar och nu blir Bella föremål för en jakt där endast döden är en utgång.
