UPPSALA UNIVERSITET
Masterprogram i samhällsvetenskap Sociologiska Institutionen
Masteruppsats, 30 hp Vt 2013
”Ett liv som gris”
En diskursanalys av Grisskandalen år 2009 i svenska medier
Sammanfattning
Uppsatsens forskningsområde är djursociologi och kritiska djurstudier. Andra djur har en central roll i människors vardagsliv och samhället i stort, bl.a. som sällskap och som mat för konsumtion. Under senare decennier har storskalig livsmedelsproduktion med andra djur som lever i fabriksliknande förhållanden vuxit sig allt större. Skandaler kring vanvård och
situationen för dessa andra djur har vid olika tillfällen uppmärksammats i media; år 2009 var det stora rubriker kring bilder av vanvårdade grisar på svenska grisfarmer. Syftet med
uppsatsen är att undersöka hur diskurser och normer kring människors relation till grisar i det svenska samhället framställs under grisskandalen i svenska medier. Den teoretiska ramen är ett paraply av normkritisk och poststrukturalistisk teori, med fokus på Ahmeds queer
fenomenologi samt känslors kulturellt politiska roll och queerteori. Den metod som används är en diskursteoretisk analys av nyhetsartiklar kring skandalen kompletterat med Billigs ideologiska dilemman, samt en kort visuell analys av några av de bilder som varit centrala i debatten.Dolda förgivet tagna ideologier och hegemoniska diskurser kring människors relation till grisar blir synliga och undergrävda i skandalen samtidigt som dessa reproduceras av samhälleliga strukturer och positioner kring sunt förnuft. Studien visar att människors relationer till grisar är fulla av motsättningar mellan diskurser om vikten av andra djurs välfärd och välmående i det svenska samhället kontra diskurser kring icke-mänskliga djur som produktionsenheter och resurser för människors användning, dilemman som på olika vis blir synliga och hanteras i skandalen. Studien argumenterar för att grisar och andra djur bör inkluderas i den sociologiska förståelsen av samhället och erkännas som individer och subjekt med ett eget liv.
Innehåll
1.Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1
1.2 Syfte och frågeställningar ... 2
1.3 Disposition... 3
2. Tidigare forskning ... 3
2.1 Människa-djur studier ... 3
2.2 Andra djur i lantbruk och media ... 4
2.3 Speciesism och kritiska djurstudier ... 5
2.4 Köttnormativitet och karnism ... 6
2.5 Intersektionalitet och det Andra djuret ... 7
3. Teori ... 8
3.1 Queerteori ... 8
3.2 Känslor och kulturell politik ... 9
3.3 Queer fenomenologi ... 9
4. Metod ... 11
4.1 Procedur... 11
4.2 Diskursanalys ... 12
4.2.1 Diskursteori ... 12
4.2.2 Diskursteoretiska begrepp och ideologiska dilemman ... 13
4.3 Metodreflektion ... 14
5.Analys ... 15
5.1 Bakgrund ”grisskandalen” ... 15
5.2 Visuell analys ... 16
5.3. Kannibalism... 19
5.3.1 Vanvårdade grisar och känslor ... 19
5.3.2 Bönder och veterinärer ... 21
5.3.3 Ansvar ... 22
5.3.4 Djurrättsaktivister ... 24
5.4 Svensk djurvälfärd ... 26
5.4.1 Svenska grisfarmer och det goda grislivet ... 26
5.4.2 Svensk djuromsorg ... 29
5.5 Julskinka ... 31
5.5.1 Svenskhet och tradition ... 31
5.5.2 Grisar som mat ... 32
5.5.3 Ekonomi ... 35
6.Övergripande analys ... 37
7.Diskussion ... 44
1
1. Inledning
1.1 Bakgrund
Människor beskrivs ofta som sociala varelser som formas av relationer och interaktioner med andra. Dessa relationer innefattas inte bara av andra människor utan även av andra djur som på olika vis fyller en betydande roll och funktion i människors vardagsliv, kultur och i samhällets materiella bas (Flynn 2008: xiii). Människor har många olika relationer till andra djur, vilka ofta är paradoxala. Domesticeringen av icke-mänskliga djur är lika gammal som civilisationen som vi känner den. Den moderna djurindustrin kan beskrivas som en rationell, industrialiserad institution som ofta är dold för offentligheten (Jensen 2012: 123, 21, 10-11). De senaste decennierna har ätandet av kött ökat markant (Jordbruksverket 2013), men få har träffat de individer som blir mat. Det svenska djurskyddet beskrivs ofta som unikt med en stark djuromsorg (LRF 2013a) och vår behandling av andra djur ses som ett uttryck för oss själva och vårt samhälle, som en del av konstruktionen av en nationell identitet måste ett gott samhälle ha icke-mänskliga djur som lever ett gott liv (Falkengren 2010: 263). Debatter i offentligheten gällande andra djur är ofta polariserade och känsloladdade (Arluke & Sanders 1996: 4). Ibland visas larmrapporter i media om djurproduktionens varande, vilket ofta leder till omfattande debatter i offentliga medier (Jensen 2012: 1).
Hösten 2009 publicerade en djurrättsorganisation i Sverige vid namn Djurrättsalliansen material från 100 svenska grisgårdar som dokumenterats under två års tid, där vanvård och missförhållanden upptäcktes, bl.a. publicerades bilder på grisar som åt på en död gris. Detta ledde till stora rubriker och nationell medial uppmärksamhet, med starka känslomässiga reaktioner och tal om åtgärder och ökade kontroller för de runt tre miljoner grisar som lever i Sverige idag. Över 90 av gårdarna polisanmäldes, men förundersökningen lades till slut ned och djurrättsaktivisterna dömdes istället till böter för olaga intrång 2011 (SR 20091124d, Aftonbladet 20091124c, Kristianstadsbladet 20110709). Detta är en i raden av ett flertal skandaler de senaste åren där andra djur på olika sätt har figurerat. År 2012 ägde den
uppmärksammade djurparksskandalen rum, år 2013 hästköttskandalen och under våren 2013 publicerades bilder på vanskötsel av kalkoner, vilket visar hur detta är ett ständigt aktuellt tema. Grisskandalen är intressant och viktig att undersöka eftersom den gör människors ofta osynliga relationer till grisar och andra djur inom lantbruket och industrier - och de konflikter som finns däromkring - synliga. Normer kring våra relationer till andra djur är ofta förgivet tagna och kan därmed vara svåra att undersöka. En skandal medför att dessa diskuteras explicit i det offentliga rummet, vilket gör skandaler till ett intressant empiriskt material för sociologisk analys. Sociologen Thompson (2000: x, 13-14) menar att skandaler är en vanlig aspekt av det sociala livet och innebär händelser eller handlingar som involverar någon typ av överskridande som blir känd för andra och är tillräckligt seriös för att framkalla en offentlig respons. Det innefattar ett överträdande av vissa värden, normer och moraliska koder och ett element av hemlighållande, samt att vissa ogillar och offentligt fördömer dessa handlingar. Detta kan förstöra ryktet för de ansvariga individerna och händelsen framställs ofta som ett narrativ. Dessa aspekter av skandaler är synliga i debatten kring vanvård av grisar.
2
böka, och beskrivs av etologer som intelligenta och renliga (Jensen 2012: 146-148). Kött från grisar beskrivs som en del av det svenska matarvet, bl.a. på julbordet (Scan 2013). De senaste decennierna har det skett en ökad specialisering av grisgårdar i Sverige, gårdar som ofta kan vara boplats för ca 5 000 individer. Slakterierna har blivit färre och det kan ofta innebära långa transportsträckor (Jensen 2012: 14, 98-99). Det finns ca tre miljoner grisar på runt 1 400 gårdar i Sverige idag, tillsammans med 1 200 grisbönder. Under en gris liv på svenska gårdar är kultingarna hos sin mamma fyra till fem veckor varpå de sedan flyttas till avvänjningsboxar tills de är tolv veckor gamla. Därefter skickas de till en s.k. slaktsvinsbesättning, en grupp på ca tio individer i en box som ibland kan bestå av främlingar. De blir runt sex till sju månader gamla och vistas inomhus hela livet, undantaget en procent av svenska gårdar som är
ekologiska eller KRAV-märkta där grisarna har rätt till utomhusvistelse (ibid.: 152-154, Svenskt kött 2013, LRF 2013b).
Mänskliga handlingar påverkar grisars och andra djurs livsvillkor på ett påtagligt sätt, men andra djur som kännande individer är ofta osynliga i publika diskurser (Emel & Wolch 1998). Denna uppsats ämnar synliggöra grisar och deras situation i det nutida svenska samhället. Att studera våra relationer till icke-mänskliga djur är viktigt då dessa är konstitutiva för det mänskliga samhället, både i symbolisk och i materiell mening (Philo & Wilbert 2000). Genom att studera våra relationer till andra djur lär vi oss något om oss själva som sociala varelser (Arluke & Sanders 1996: 2-4) då andra djur är en del av vad människor gör och är, de används för att namnge det som är "mänskligt"(Emel & Wolch 1998). Att studera människa– djur relationer innefattar att respektera de andra djuren och deras liv och erfarenheter (Flynn 2008: xvi). Då ordet ”djur” kan ses som ett reducerande begrepp - få påståenden om djur kan sägas stämma in på alla de arter som ingår däri - som reflekterar hierarkiska idéer, så används istället ”andra djur” och ”icke-mänskliga djur” genom uppsatsen för att betona mänsklig likhet med andra levande varelser och undvika att reproducera ett separerande för-andrigande (Nibert 2003: 23, Bell 2011). Min förhoppning är att uppsatsen ska bidra till att studiet av människa-djur relationer får en mer synlig plats inom sociologi och samhällsvetenskap. Vidare vill jag visa på hur mycket vi kan lära oss om oss själva, samhället och maktstrukturer med studiet av andra djur, samt att ifrågasätta föregivna antaganden om normer och sociala ordningar.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att utifrån ett diskursteoretiskt och queert perspektiv undersöka vad skandalen gör med hegemoniska diskurser kring grisar i Sverige, samt huruvida dessa
utmanas och i så fall på vilket sätt. Uppsatsen syftar även till att undersöka vad debatten visar om grisar och andra djurs plats i samhället, och hur det mänskliga definieras i det nutida svenska samhället. Syftet är vidare att undersöka hur maktstrukturer och normer kring människors relationer till grisar reproduceras och utmanas i skandalen, samt känslors roll kring dessa relationer och vilka ideologier i samhället detta kan sägas spegla.
Dessa frågeställningar kommer att användas som utgångspunkt:
3
närmast total tystnad, varför vände den? Visar debatten på en potential till förändring för grisar och andra djurs situation, och vilka paralleller kan dras till andra samhällsstrukturer? Fokus kommer ligga på de sociala processer kring konstruktioner och representationer av grisar och de processer som gör individer av vissa kategorier till föremål för förtryckande praktiker och hur detta legitimeras.
1.3 Disposition
I nästkommande avsnitt presenteras den tidigare forskningen kring människa-djur relationer med relevans för uppsatsen. I kapitlet därefter redogörs de teoretiska utgångspunkter som kommer användas för analys, nämligen queerteori, känslors kulturellt politiska roll och queer fenomenologi. I nästa avsnitt går jag igenom den metodologiska ansatsen för analys,
inkluderat procedur, diskursteori och metodreflektion. Efter detta följer analys av det empiriska materialet inkluderat bakgrund till skandalen, en visuell analys av bilder som cirkulerat i skandalen, och därefter diskursanalys indelat efter nodalpunkter, dvs. tecken av central betydelse i skandalen och underteman kring dessa. Nästa avsnitt är en övergripande analys av resultatet i analysdelen och därefter en diskussion där jag sätter studien i ett större sammanhang, samt till slut studiens bidrag och vidare forskning som avslut.
2. Tidigare forskning
Sociologisk och annan samhällsvetenskaplig forskning har synliggjort maktordningar i form av bl.a. klass, kön och etnicitet och nu börjar allt fler forskare intressera sig för våra sociala relationer till andra djur (Flynn 2008: xiv). Den tidigare forskning som presenteras är från bl.a. djursociologisk litteratur, människa-djurstudier samt kritiska djurstudier, där den senare fokuserar på maktaspekterna i människors relationer till andra djur och att sätta dessa i ett kritiskt perspektiv.
2.1 Människa-djur studier
Det västerländska samhället genomsyras av dualistiskt tänkande och dikotomier som natur/ kultur, man/kvinna och inte minst människa/djur (Shapiro 2008:5), dikotomier som
konstrueras i ett ömsesidigt beroende (Pedersen 2010: 46). Människors syn på andra djur är ambivalent och inkonsekvent, det finns olika motstridiga ståndpunkter simultant och det finns inget enhetligt sätt att se på andra djur (Falkengren 2005: 255). Arluke och Sanders (1996: 4) menar att en av de mest konsekventa aspekterna av hur västerländska samhällen ser på andra djur är konstant inkonsekvens. Den mänskliga arten har utvecklats i relationer med andra arter i samexistens och samarbete (Haraway 2003). Ändå definieras samhället ofta som bestående av endast interaktioner mellan människor medan andra djur anses stå utanför samhället i det som kallas natur, ju längre bort från ”djuret” desto högre grad av tillskriven mänsklighet (Holmberg 2006: 8, 14). Den mening som tillskrivs naturen och andra djur är ofta instrumentell; hur människor kan använda dessa (Pedersen 2010: 28). Samtidigt
4
behandla dessa har blivit en av de mest kritiska etiska frågorna under 2000-talet, menar Sorenson (2011:219). Vetenskaplig forskning har påvisat andra djurs kognitiva,
beteendemässiga och emotionella kapaciteter, samtidigt som det sker en massproduktion av miljarder icke-mänskliga djur världen över för mat och kläder (ibid.).
Andra djur tillskrivs olika sociala positioner, som t.ex. boskap, djurparksdjur eller labbdjur. Människor kategoriserar gruppen "djur" och värdesätter kategorier av olika typer av icke-mänskliga djur på olika sätt (Nibert 2003: 89), vilket kan ses som ett sätt att finna legitimitet i olika sammanhang för en viss praktik eller ett visst förhållningssätt. Det kan handla om att kategorisera andra djur i "bra" eller "dåliga" kategorier. De "goda" djuren kan vara
följeslagare som ofta är under mänsklig kontroll, de uppfattas inte utgöra ett hot (Arluke & Sanders 1996: 169-170). Människors språk är fullt av referenser till andra djur (Bryant 2008: 9) och språket har en betydelsefull roll i skapandet av hur vi tänker kring och behandlar andra arter (Shapiro 2008:3). Bland den forskning som har gjorts om människa-djurstudier i Sverige återfinns bl.a. Pedersens (2010) avhandling om människa-djur relationer i skola och
utbildning, Holmbergs (2006) forskning om djurförsök och om andra djur i städer, samt Falkengrens (2005) avhandling om relationen mellan människa och nötkreatur.
2.2 Andra djur i lantbruk och media
Falkengren (2005: 176) visar i sin studie om diskurser kring nötkreatur i offentliga medier och bland nötkreatursuppfödare hur fokus på de icke-mänskliga djuren är på deras värde som produkt, inte deras värde som levande varelser i sig. Det finns ett outtalat och ensidigt kontrakt mellan människor och andra djur i livsmedelsindustrin, där den mänskliga delen skapar kontraktet (Cserhalmi 2004: 291). Högintensiva och koncentrerade fabriksliknande förhållande har blivit norm i husdjurslantbruk, som har genomgått en enorm förändring det senaste halvseklet med mekanisering och stora företag som dominerar marknaden (Novek 2005: 221- 222), det Noske (1997) kallar för det djurindustriella komplexet. Det sker inte längre enbart en domesticering av andra djur inom lantbruk, utan en industriell disciplinering där det är vanligt med stereotypa beteenden som grundar sig i att de andra djuren inte får tillräcklig stimulans i den miljö de befinner sig i (Novek 2005: 224, 229). Falkengren (2005: 252-253) menar att lantbruksdjur kan vara medaktörer i direkta interaktioner med bönder, men att detta försvåras i mediala diskurser då människor i det moderna samhället sällan interagerar med dessa andra djur. Denna distans gör att det möjligt för människor att välja förhållningssätt till icke-mänskliga djur utan att konfronteras med konsekvenserna av detta (Cserhalmi 2004: 326). Nyheter och media reproducerar ofta hegemoniska diskurser kring andra djur. Packwood Freeman (2009: 1) undersökte amerikanska nyhetsmediers konstruktion av andra djur inom lantbruket och fann att dessa ofta objektifierades, sågs som varor, inte fick deras emotionella perspektiv erkända och blev förnekade individuella identiteter och en beskrivning som värdefulla individer.
5
medlemmar, vilket i sin tur påverkar handlingarna gentemot dessa. Andra djur representeras i språket som annorlunda och underlägsna, och hur språk används av t.ex. djurindustrier bidrar till och upprätthåller behandlingen av de icke-mänskliga djur som befinner sig där. Vissa lingvistiska mekanismer distanserar människor från andra djur och deras känsloliv; som ord som biff, fläsk, läder, kött, och beskrivningen av dödande som slakt. De andra djuren är själva inte delaktiga i sin egen sociala konstruktion genom språk och beskrivs ofta inte som
individer i dokumentation kring t.ex. lantbruk, varje individ ses istället som en utbytbar representant för kategorin (Smith-Harris 2008: 133). Glenn (2004: 64-56) menar att
djurindustriella diskurser får människor att tänka på dessa andra djur på ett sätt som stödjer industripraktiker. Nyhetsinslag stöttar ofta dominerande grupper och nuvarande förhållanden och marginaliserar grupper med mindre makt eller minoriteter, då det är svårare för dessa grupper att få tillgång till media (Fowler 1991:22). I skandaler såsom grisskandalen kan en viss förskjutning gällande detta ske, då en djurrättsorganisation initierar och blir en drivande part i debatten. En minoritetsgrupp med ett kritiskt perspektiv på den s.k. speciesism som genomsyrar samhället.
2.3 Speciesism och Kritiska djurstudier
Speciesism definieras generellt som diskriminering på basis av arttillhörighet (Llorente 2011: 123). Begreppet populariserades av filosofen Peter Singer (2008: 342) som definierar
speciesism som en fördom eller partisk attityd som favoriserar ens egen arts intressen över andra arter. Människor positionerar sig själva som överlägsna andra arter, och ger sig själva rätt att tillfoga andra djur grymheter p.g.a. att de inte är människor. Människor konstrueras som rationella och andra djur som irrationella. Denna dikotomi kan spåras tillbaka till klassiska antiken, och har konsekvent och okritiskt bekräftats i västerländsk religion, vetenskap och filosofi (Weisberg 2011: 177). Icke-västerländska kulturer är även de ofta speciestiska, men detta kan ta sig annorlunda uttryck (Noske 2008). Människors uppfattade överlägsenhet över andra djur har rättfärdigats med argument som grundar sig i religion, att de inte har själar eller kan resonera eller ens känna, samt deras avsaknad av språk (Flynn 2008: xiv). Detta speglar en kristen idétradition om människors herravälde över resten av naturen (Sorenson 2011: 229) och en cartesiansk filosofi som ser andra djur som maskiner utan känslor (Linzey 2004). Människor kan sägas upprätthålla denna skarpa skillnad mellan mänskliga och icke-mänskliga djur för att legitimera användningen av de senare (Falkengren 2005: 261). Gastrocentrism är en term som kan användas för att beskriva synen på andra djur som naturligt förbrukningsmaterial; de reduceras till en produkt (Linzey 2004).
6
av de sociala institutioner som främjar nyttjande av den förtryckta gruppen. De socialt konstruerade idéerna blir accepterade som sanna och gruppens lägre position ses som den naturliga ordningen. Ideologiska diskurser upprätthåller diskriminerande praktiker och förtryckande sociala och ekonomiska arrangemang genom att få dem att verka naturliga och därmed acceptabla (Nibert 2003: 5-6, 8-11).
Kritiska djurstudier är ett relativt nytt forskningsfält med syftet att sätta människa-djur relationer i ett maktperspektiv och kritiskt utforska speciesistiska ideologier och hur de
samverkar med andra strukturer. Att sätta ett kritisk teori- perspektiv på djurstudier innebär att ifrågasätta både sociala normer, kulturella uttryck, socialt och politiskt tänkande, samt de ekonomiska arrangemang som finns i vår värld idag (Sanbonmatsu 2011: 6). Det finns motsättningar mellan vissa representationer av andra djur och de socioekonomiska praktiker där användandet av andra djur är en av grundvalarna för det mänskliga samhället (Benton 1993: 73). Andra djur som kapital och ett taylorisierat massdödande av dessa är centralt för industriella nationers ekonomier (Nibert 2003: 23). Speciesism kan ses som ett medel för produktion, ideologiskt och materiellt överlappande med kapitalism (Sanbonmatsu 2011: 21) då denna befäster en ”naturen som resurs och handelsvara” diskurs (Glenn 2004: 67).
Behandlingen av icke-mänskliga djur inom livsmedelsindustrin samspelar med politiska och ekonomiska system och många korporativa intressen tjänar på massdödande av andra djur (Johnson 2011: 213-214). Detta samverkar även med kulturella normer och vanor i människors vardagsliv.
2.4 Köttnormativitet och karnism
Många interagerar med grisars och andra djurs kroppar dagligen vid middagsbordet.
Köttnormativitet är de strukturer, praktiker och relationer som upprätthåller normen om andra djur som objekt för människor att göra vad de behagar med, som att producera och konsumera kött från deras döda kroppar (Gålmark 2005: 67). Den stora majoriteten av de individer som definieras som mat är namnlösa, ansiktslösa och osynliga i offentliga diskurser (Nibert 2003: 14). Andra djur är ofta inte närvarande i köttätande, de är vad Adams (2010: 40) kallar för den frånvarande referenten, då många inte ser ätande av kött som en kontakt med ett annat djur. Melanie Joy (2010) har myntat begreppet karnism (engelska ”carnism”) som beskriver en ideologi kring köttätande, varför vissa icke-mänskliga djur äts och andra hålls som
sällskapsdjur. Hon menar att det bara är en handfull av tusentals arter som ses som ätbara. Karnism är ett osynligt dominerande ideologiskt system som betingar människor till att äta vissa arter av djur, detta legitimeras med att det är normalt, naturligt och nödvändigt.
Människor som inte äter kött från andra djur och veganism beskrivs i mediala diskurser ofta med förlöjligande retorik som ett bestridande av sunt förnuft (Cole & Morgan 2011). Kvalitativt kött ses kulturellt som en symbol för utveckling och progression (Llorente 2011: 130-131). Den privilegierade ställningen kött har i den västerländska matkulturen – köttätande kulturer har ofta setts som överlägsna växtätande kulturer - (Adams 2010: 31) kan tolkas som ett symboliserande av människans herravälde över naturen. Kött från andra djur värderas ur det perspektivet som mat just på grund av dominansen över icke-mänskliga djur, inte trots det (Fiddes 1991: 228). Adams (2010: 43, 26) gör en koppling mellan köttätande och
7
brutal patriarkal kultur. Hon drar paralleller mellan objektifieringen av andra djur och samhällets objektifiering av kvinnor och minoriteter för att exploatera dem. Kött ger styrka i den patriarkala kulturens mytologi och grupper med makt - som överklassen och män - har i högre utsträckning konsumerat kött i den västerländska historien.
2.5 Intersektionalitet och det Andra djuret
Intersektionalitet är ett begrepp som beskriver hur olika maktstrukturer samverkar med varandra. Icke-mänskliga djur har en viktig roll i definitionen av människa, vilket är en könad och rasifierad kategori. Människan har ofta definierats som en vit man i västerländsk kultur och historia. Diskurser kring kön, ras och art kan ses som sammanflätade, som en
skärningspunkt av processer kring "andre-göranden" (Bryld & Lykke 2000: 29). Ojämlika mänskliga maktstrukturer kan ses som sammanflätade med en förtryckande behandling av andra djur, då förtryck av grupper av individer inte är naturliga eller oundvikliga, utan en del av kulturella praktiker som är djupt etablerade i sociala arrangemang. Dessa förtryckande arrangemang är inte oberoende varandra utan sammanbundna (Nibert 2003: 21). Koloniala, patriarkala och kapitalistiska relationer markerar världen och hur vi erfar den, och konstruerar kategorier av den Andre (Mulinari & Sandell 2009: 505). Icke-mänskliga djur kan ses som den arketypiska Andre, enligt Wolfe (2003); praktik av förtryck mot både människor och andra djur kan samverka med och förstärka varandra och förlita sig på liknande logik. Som hur de bygger på en dikotomisk och hierarkisk idétradition, samt hur de tenderar att vara naturaliserade och normaliserade. Synen på djur som "de andra" har makt över andra diskurser kring "den andre", som hur vissa förtryck av andra djur har använts som en inspiration och förebild för förtryck av grupper av människor, och hur dessa grupper ofta jämställs med eller liknas vid andra djur (Emel & Wolch 1998). Projiceringen av andra djurs egenskaper på en grupp för att nedvärdera dem bygger också på den allmänt accepterade statusen och nedvärderandet av icke-mänskliga djur (Pedersen 2010: 78).
Gålmark (2005:41, 9-10) drar paralleller mellan två logiker som upprätthåller den patriarkala makten; differentiering och hierarki efter skillnad. Den vita manliga normen är en
dominerande idé som gör gällande att skillnader är mer framträdande och viktigare än likheter samt att skillnaderna måste rangordnas och att ömsesidigt beroende inte finns. Spiegel (2008: 233) drar paralleller mellan slaveriets historia och den nutida djurhållningen, och menar att afroamerikaner under slaveriperioden och många icke-mänskliga djur i industrier idag behandlas på liknande vis. Hon pekar ut likheter i de system av dominans där sociala
institutioner, vetenskap och religion upprätthåller förtryck med ideologier om vissa gruppers underlägsenhet. Strindlund (2011) påvisar hur de argument för legitimitet som användes under slaveriperioden har stora likheter med hur människor idag legitimerar behandlingen av icke-mänskliga djur. Det är av på så vis av vikt att utforska hur olika förtryckande praktiker samverkar men även se de enskilda maktordningarnas unikhet, då inga maktstrukturer är identiska.
8
3. Teori
Eftersom syftet med uppsatsen är att undersöka sociala strukturer, normer och maktrelationer använder jag ett paraply av normkritisk teori. Grunden är i en poststrukturalistisk
tanketradition, inspirerad av Foucault. Samhälleliga normer internaliseras inom oss, en normalisering som är kopplat till makt. Enligt Foucault (1980) finns makt överallt; i
relationer, institutioner och inom oss själva. För att undersöka hur maktrelationer och normer görs använder jag mig av Sara Ahmeds queer fenomenologi om orienteringar och objekt som är uppsatsen huvudsakliga teoretiska fokus, samt känslors kulturellt politiska roll och
queerteorins normkritik och performativitetsbegrepp.
3.1 Queerteori
Queerteori innebär att uppmärksamma och ha ett kritiskt förhållningssätt till det som anses vara normalt, det uppmanar oss att ifrågasätta sanningar som i samhället tas för givet (Ambjörnsson 2006: 8-9). Det finns olika vinklar att beskriva queerteori ur och olika frågeställningar och teoretiker att ta fasta på. Tyngdpunkten ligger på att undersöka hur normer uppstår, upprätthålls, fungerar och ifrågasätts (ibid.: 11, 35). Queerteorin granskar vilka konsekvenser för människors levnadsvillkor och självförståelse kategorierna normal och avvikande får. Queerteoretiker ser inte enskilda människors handlingar som intressantast att undersöka utan snarare de normsystem som uppmuntrar ett visst sätt att leva (ibid.: 51-52). Normen ses som självklar medan avvikaren är problematisk; något som måste förklaras. Detta tankesätt skapar ett ”vi och de” där normen naturaliseras och inte ifrågasätts (Rosenberg 2002:102). Normer kan visa instabilitet och vara öppna för förändring, de verkar som sociala praktiker och inte som lagar eller regler. De blir istället reproducerade och återidealiserade i det vardagliga livets sociala ritualer (Butler 2006: 46, 59, 65). I relationen mellan avvikelse och norm finns det utrymme för ambivalens; erfarenheter som överskrider, glapp i systemet. Olikheter kan bara definieras relationellt, då de är produkter av sociala processer
(Ambjörnsson 2006: 159-160). Istället för hierarkiserande dikotomier förespråkar Rosenberg (2002: 164) ett mer horisontellt synsätt på olikheter.
Enligt queerteorin är identiteter instabila, föränderliga och ambivalenta (Ambjörnsson
2006:48). Butler (2006: 73, 89) betonar makt länkat till konstruktionen av identitet, makten att bestämma vilka vi är eller ska bli. Andra djur är viktiga vid formandet av våra kollektiva och individuella identiteter samt i konstruktionen av den mänskliga identiteten (Pedersen 2010: 77). Butler (1999) skriver om att göra kön och sexualitet som något performativt, som något som görs genom upprepade handlingar, och inte är ett uttryck för en essens eller ett vara. Performativitet kan även användas för att beskriva hur vi gör mänsklighet och djuriskhet och relationerna mellan dessa. Birke, Bryld & Lykke (2004) använder begreppet performativitet för att utmana dikotomin människa/djur. Djuriskhet kan ses som att bli eller göra, inte en essens, och människa djur-relationer som medskapande beteende. Vi använder "djuriskhet" för att återspegla mänsklig unikhet, och säger människor och djur som om de andra djuren är homogena och separerade från oss. De menar att djuriskhet kan ses som lika komplext
9
Dessa performativa praktiker kring andra djur och mänsklighet är även kopplade till de känslor som fäster sig vid dessa, känslor som Ahmed (2004) beskriver som performativa.
3.2 Känslor och kulturell politik
Texter och bilder i debatter kring andra djur är ofta fyllda med känslor. I Sara Ahmeds "The cultural politics of emotions” (2004) beskriver hon hur känslor förknippade med vissa kroppar påverkar politiken i stort, med en grund i postkolonialt tänkande. Vissa sociologer hävdar att känslor är sociala och kulturella praktiker, inte bara psykologiska tillstånd. I denna modell om känslors socialitet kommer känslor utifrån och rör sig inåt, inte tvärtom. Känslor är inte bara något vi har, det är genom känslor som gränser och ytor görs (Ahmed 2004: 9-10). Ahmed (2004) menar att känslor är avgörande för politik eftersom känslor formar vad vi gör och definierar vilka vi är. Känslor cirkulerar inom offentligheten och i kulturen, de formar möten med andra i vår vardag och är viktiga i skapandet av kroppar och världar. Känslor är
involverade i olika orienteringar mot andra, dessa orienteringar och känslor formar ytor hos individer och kollektiva kroppar. Människor eller kroppar som betraktas som de "andra" blir i sin tur föremål för "våra känslor", dessa andra identifieras som ursprunget till våra goda och dåliga känslor. Känslor appliceras på vissa symboler och kroppar, men inte på andra, och kroppar blir bundna till tecken. De känslor som vi insisterar på att vi "har" skapar effekten av gränser och utrymmen av kontakt mellan kroppar och världar (Dahl 2011: 26, 28). Genom att identifiera de som kan bli älskade och sörjda så differentierar känslor, och konstituerar vissa grupper som legitima föremål för känslor. Denna differentiering är avgörande i politik
eftersom det säkrar en distinktion mellan legitima och illegitima liv (Ahmed 2004: 191-192). Ahmed (2010) skriver om hur människor som protesterar mot vissa strukturer ofta ses som jobbiga "glädjedödare"; som skapare av dåliga känslor eller personer som får andra att må dåligt. Känslor är enligt Ahmed (2004: 13) performativa och innebär talpraktiker som är beroende av historier i det förflutna, men som även kan generera kraft nu. Känslor gör oss investerade i relationer av makt, och differentieringen mellan historier som berättas och de som inte berättas är en viktig mekanism i fördelningen av makt (Ahmed 2004: 92, 32). Detta kan appliceras på de känslor som förknippas med andra djur och känslors roll i orienteringen kring grisar och andra aktörers kroppar i skandalen. Känslor är riktade mot vad vi kommer i kontakt med, och kan röra oss bort från eller närmare detta, vilket för oss in på det Ahmed (2006: 2) kallar queer fenomenologi.
3.3 Queer fenomenologi
Orienteringar kring kroppar och objekt är centralt för Sara Ahmeds (2006) queer fenomenologi, en kombination av fenomenologi och queerteori. Fenomenologi är levd
10
som vi kan samsas kring (ibid.:1, 55-56). Ahmed (ibid:2) menar att det finns en spatialitet hos kategorier som sexualitet, genus och etnicitet, och även hos kategorier av andra djur skulle jag lägga till. Vi är påverkade av vad vi kommer i kontakt med och har känslor riktade till dessa. Detta är beroende av tidigare historier, att objektet ger ett sådant intryck, vilket kan ses i t.ex. kulturellt betingade historier kring grisar. Kroppar skapas av dessa historier, som formar hur kroppar yttrar sig. Dessa orienterar kroppar och påverkar hur de tar upp utrymmen (ibid.: 111). Orientering till andra formar konturer av rum och påverkar relationer av distans och närhet mellan kroppar och olika sätt att registrera närhet. Orientering påverkar hur vi bebor ett utrymme, hur vi förstår världen av delad samlevnad och vem och vad vi riktar energi emot (ibid.: 3, 8).
Ahmed (ibid.: 15-16, 2) skriver om de linjer som finns framför oss, hur kroppar är riktade och hur de tar form av denna riktning, vilket kan ha en exkluderande verkan. Vi följer linjer som följs av andra och upprepning får linjen att försvinna. Linjer skapas av att följas och följs genom att skapas. De är performativa, beroende av upprepning av normer och konventioner, av spår som blivit tagna, och skapas som en effekt av denna upprepning. Att ge upp en linje kan vara att ge upp det liv som levts. Repeterade och vanemässiga handlingar är viktiga i skapandet av kroppar och världar. Dessa framträder från en historia av görande, och av icke-görande, av de spår som inte beträtts, då världen kan sägas vara formad av riktningar tagna av vissa kroppar mer än andra. Enligt Ahmed (ibid.: 14, 21) tar vi de perspektiv som är givna, dvs. de objekt som är tillgängliga framför oss på de linjer som blivit tagna. Vi kan se objekt bara i sådan uträckning vår orientering tillåter oss att se det, genom att vara nära eller dela residens med det (ibid. 27-28). Det finns även avvikande linjer och andra saker som klibbar sig fast när vi orienterar oss mot vissa objekt (ibid.: 101). Den riktning vi tar placerar vissa saker och inte andra inom räckhåll (ibid.: 55-56), som vilka kroppar vi legitimt kan närma oss i en linje och vilka andra ”andra” som är tillgängliga som objekt för kärlek (ibid.: 127). Att vara orienterad och känna sig hemma i världen är också att känna en viss komfort, en bekvämlighet, som vi bara märker om förlorar denna och blir obekväma. Det kan infinna stunder av social disorientering i hur saker arrangeras, det som är välbekant blir främmande, vilket kan sägas ske i en skandal. Sådana erfarenheter kan i sin tur påverka orienteringen hos kroppar och rum, och eventuellt kan dessa stunder erbjuda omorienteringar eller nya
riktningar (ibid. 157-162). Kroppar är vanemässiga om de inte stöter på problem eller hinder för den vanemässiga handlingen. Vanor är ofta kopplade till rum, och offentliga platser tar form genom kroppars vanemässiga handlingar. Institutioner - som de grisfarmer som figurerar i skandalen och de företag och institutioner de är en del av - blir givna som en effekt av upprepning av beslut över tid. Institutioner innefattar linjer, de är mötesplatser och
kontaktzoner där olika linjer korsar varandra. Kroppar blir en del av dessa institutioner och följer dess linjer, de verkar som orienteringsenheter som håller saker på sin plats (ibid.: 129-136).
11
teori kan kombineras och relateras till varandra genom att erfarenheten manifesteras i diskursen och på så vis kan linjer, orienteringar och känslor spåras.
Sammantaget används poststrukturalistiska teorier och begrepp inspirerat av ett normkritiskt maktperspektiv, med queerteori för perspektiv på normer och performativitet, känslornas roll i den kulturella politiken och queer fenomenologi om orienteringar och objekt, för att analysera processer kring de maktförhållanden, representationer och normer som produceras, återskapas och destabiliseras i skandalen.
4. Metod
Den metod som används är Laclau och Mouffes diskursteoretiska metodologiska ansats med utvalda diskursteoretiska begrepp. Denna kompletteras i sin tur med Billigs (1988)
ideologiska dilemman, och en kort visuell analys av vissa av de bilder som förekommit i skandalen som introduktion till analysen.
4.1 Procedur
För att utforska ämnet för denna uppsats använder jag mig av diskursanalys och det teoretiska ramverket för att analysera nyhetsartiklar som berör grisskandalen 2009. Jag använder mig av artiklar från både de nationellt täckande tidningarna och från lokala tidningar som skrevs under den period då skandalen fick som mest uppmärksamhet i media, den 24 november 2009–1 januari 2010. Den huvudsakliga delen av materialet kommer från skandalens första vecka i november då den uppmärksammades som mest. Jag använder mig även av ett fåtal artiklar från perioder då skandalen har tagits upp igen i samband med förundersökningen mot grisfarmerna som lades ned år 2010, och under rättegången mot två djurrättsaktivister som ägde rum år 2011. För visuell analys väljer jag från dessa tidningar ut fyra bilder som publicerats under skandalen. Jag använder Mediearkivet retriever för att söka artiklar och läser igenom alla artiklar som finns tillgängliga i databasen om grisskandalen under dessa perioder, totalt ca 250 artiklar. Jag väljer att inte använda tv-nyheter eller tv-program kring skandalen som material för analys utan endast tidningsartiklar, detta då tv-nyheter från grisskandalen 2009 är svåra att hitta och för att avgränsa mitt urval av material.
12
diskursteorin kallas för nodalpunkter i skandalen; tecken eller ord av central betydelse som återkommer i skandalen som de andra tecknen organiseras runt. De tecken jag återfann som starkt återkommande i skandalen och sammanlänkade med de teman jag funnit var
kannibalism, julskinka och svensk djurvälfärd, och jag började organisera olika teman eller centrala tecken i skandalen kring dessa. I avsnittet under diskursteoriska begrepp och
ideologiska dilemman går jag igenom hur jag går tillväga med diskursanalysen mer utförligt. Eftersom bilder och beskrivningen av bilder är förekommande i debatten kring grisarna använder jag visuell analys för att kortfattat analysera ett antal centrala bilder, där jag diskuterar hur bilderna framställs och vad de gör med skandalen. Jag väljer ut bilder som publicerats i ett flertal artiklar, och vars innehåll har diskuterats. Bilder kan ses som ett kommunikationsmedel som förmedlar budskap och skapar mening i människors vardagsliv; denna mening formas av det sociala sammanhanget (Åberg 2004: 44, Aspers, Fuehrer & Sverrisson 2004: 15-17). För att analysera bilderna utgår jag från frågorna hur, när och varför (Wagner 2006: 57) och börjar den visuella analysen med en beskrivning av bilderna, för att sedan se över innehållet; dvs. individer, platser och händelser i fotografierna. Efter detta beskrivs form och hur detta innehåll presenteras, och därefter identifieras genre för bilderna, för att till slut dra jämförelser till andra bilder och en större kontext (Schroeder 2008: 78-85). För analys av texten använder jag mig av diskursanalys och väljer ut vissa relevanta begrepp från diskursteori kompletterat med Billigs et al. (1988) diskursanalys för att spåra ideologiska dilemman i texten.
4.2 Diskursanalys
En diskurs är ett sätt att förstå och tala om världen. Diskursanalys innefattar idén att språket är strukturerat i mönster, diskursanalysen är en analys av dessa mönster. Våra sätt att tala skapar och förändrar våra sociala relationer och identiteter (Winther Jorgenson & Phillips 2000: 7), som våra relationer till andra djur och deras identiteter (Stibbe 2001). Diskursanalys har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, vilket innefattar angreppssätt som ett kritiskt perspektiv till självklar kunskap, historisk och kulturell specificitet dvs. att synen på världen präglas av kultur och historia, och ett samband mellan kunskap, sociala processer och social handling. Vårt sätt att uppfatta världen reproduceras i sociala processer, där vissa former av handlingar blir naturliga och andra otänkbara (Winther Jorgenson & Phillips 20008: 12). I en
diskursanalys analyserar de processer där diskurser produceras och konstrueras, samt dess sanningseffekter. Diskursanalys är en kritisk forskning som utforskar maktrelationer i samhället och hur maktförhållanden naturaliseras genom betydelsebildning, de blir så
självklara att de är svåra att ifrågasätta (ibid. 20-21,39). Diskursanalys kan vara ett verktyg för att undergräva maktförhållanden genom ett kritiskt perspektiv samt att synliggöra det
hegemoniska språk som maskerar maktrelationer (ibid. 152). Detta gör den diskursanalytiska metoden till ett passande verktyg för analys av valt material och för utforskande av
maktrelationer mellan människor och grisar. 4.2.1 Diskursteori
13
alla sociala fenomen. I diskursteorin måste ord eller tecken sättas i relation till andra tecken för att ges mening, i s.k. ekvivalenskedjor som ger dem betydelse. Genom att relatera
diskursen till vissa tecken och utesluta andra betydelser fixeras denna (ibid. 35, 58, 33), som hur andra djur relateras i ekvivalenskedjor till det vi använder dem till (Stibbe 2001). Alla diskurser och relationer mellan tecken ses i diskursteori som kontingent, dvs. föränderlig; de är på ett bestämt sätt vid en tidpunkt men hade kunnat vara annorlunda. En diskurs är aldrig en enhet, utan omformas ständigt i samverkan med andra diskurser - i en diskursiv kamp. Olika diskurser kämpar mot varandra om att bli den hegemoniska där olika sätt att tala om och uppfatta verkligheten konkurrerar om att bli den dominerande diskursen (Winther Jorgenson & Phillips 2000: 44-45, 13).
Diskursen kan alltid rubbas av det diskursiva fältet dvs. de möjligheter diskursen utesluter, andra definitioner av tecknen kan destabilisera entydigheten. Diskurs är en tillslutning i betydelseglidning då mångtydigheten reduceras till entydighet, men den är aldrig fullständig - det finns alltid andra betydelsemöjligheter. Andra diskurser kan definiera samma tecken på ett annorlunda sätt, och det sker en kamp om betydelsebildning. Varje uttryck kan ses som en aktiv reducering av betydelsemöjligheter då tecken sätts i vissa relationer och inte i andra (ibid. 34-37). Vad som ses som sanning är i diskursteori en diskursiv konstruktion och syftet är att undersöka regler för vad som kan sägas och vad som är helt otänkbart. Objektivitet är i diskursteorin ett historiskt resultat av politiska processer, diskurser beskrivs som objektiva när de är så etablerade att deras kontingens glöms bort (ibid.: 19, 43).
4.2.2 Diskursteoretiska begrepp och ideologiska dilemman
Följande diskursteoretiska begrepp kommer att användas som metodologiskt verktyg för analys: nodalpunkt, flytande signifikant, antagonism, hegemonisk intervention, tillsammans med Billigs (et al. 1988) ideologiska dilemman. Nodalpunkt är tecken som privilegieras i diskursen och som de andra tecknen ordnas kring och får sin betydelse runt. Flytande
signifikanter är tecken som är särskilt öppna för tillskrivning av olika betydelser, vars
definition det kämpas om att definiera och som diskurser ger innehåll på just sitt sätt (Winther Jorgenson & Phillips 2000: 33, 35). Antagonism betyder konflikt i diskursteorin, där olika diskurser stöter ihop och olika identiteter hindrar varandra (ibid. 56). Sådana konflikter är vanligt förekommande i relationer till andra djur och i de diskurser som kommer fram i skandalen. För att extrahera och analysera dessa antagonismer i grisskandalen använder jag mig av Billigs (et al. 1998) ideologiska dilemman. Det finns inbyggda motsägelser inom det vi kallar ideologi och i sunt förnuft diskurser, då de dilemman vi möter är resultatet av interna inkonsekvenser i och mellan ideologier. "Ideologi" definieras brett som tro eller världsbild enligt Billigs (ibid.: 2, 8) definition. ”Sunt förnuft” är fullt av motsägelsefulla teman som t.ex. socialt delade representationer, bilder eller värderingar som kommer i konflikt (ibid. 14). Detta kan hanteras genom att skapa förnuftiga och moraliska positioner som tonar ned konflikter (ibid.: 124). Dessa ideologiska dilemman kan sägas återspegla och skapa de diskursiva konflikter som beskrivs i diskursteorins antagonism. I diskursteori är Hegemonisk
intervention det som löser antagonismen, en artikulation som återupprättar entydighet.
14
har haft i andra diskurser men som ignoreras för att skapa entydighet. I analysen kartlägger jag de processer som kämpar om hur teckens betydelse ska fastställas samt hur vissa diskurser blir naturliga och konventioner (ibid 34, 32).
För analys använder jag de begrepp från diskursteorin jag presenterat kompletterat med Billigs et al. ideologiska dilemma. Jag analyserar materialet genom att hitta nodalpunkter, centrala tecken i skandalen och undersöker hur de definieras i relation till andra tecken i diskursen. Därefter undersöker jag flytande signifikanter, vilken kamp som förs om deras betydelsebildning och de innehåll som ges åt dessa, vilka betydelser som är fixerade och oemotsagda och vilka som kämpar om att definieras (ibid.: 37). Jag lokaliserar sedan
konflikter – vilka antagonismer som finns i texten, vilka verklighetsuppfattningar som står på spel och hur detta speglar motsättningar och dilemman som finns inbyggda i samhälleliga ideologier (Billig et al. 1988). Jag undersöker sedan om det finns några hegemoniska
interventioner som försöker hantera konflikterna, och vilka de sociala konsekvenserna blir om den ena eller andra hegemoniskt gör den flytande signifikanten entydig (Winther-Jorgenson & Phillips 2000: 58-59).
4.3 Metodreflektion
En av de kritiska aspekterna av diskursanalys är att en aldrig kan ställa sig helt utanför de diskurser som omger en. Jag har påverkats av omgivande diskurser och de känslor och orienteringar jag har kring detta ämne vilket påverkar min läsning av de diskurser som kommer fram i skandalen. Alvesson och Sköldberg (1994: 12) menar att alla referenser till empirin är tolkningsresultat. Det är därför viktigt med medvetenhet om förförståelsens och språkets vikt, och att ha en systematisk reflektion på olika nivåer; mot forskaren som person och dennes tolkningar, samt mot samhället, intellektuella traditioner, och framställningens och språkets stora betydelse. Forskarens positionalitet är viktig i forskningssammanhang. Min egen position kring detta ämnesområde är ett kritiskt förhållningssätt till djurindustriella praktiker och en syn på grisar och andra djur som resurser och varor, och jag relaterar sedan några år tillbaka inte till grisar och andra djur som mat i mina vardagliga praktiker. Min livsvärld och orientering kring detta ämne ligger på så vis närmast ett djurrättsligt, då jag själv inte äter och inte vill bidra till dödande av andra djur. Denna position har påverkat min
läsning och tolkning av materialet och att denna uppsats ens blev skriven. Jag har samtidigt varit medveten om min forskarroll och gör inte anspråk på någon sanning med min analys utan kommer att försöka ha ett undersökande men samtidigt kritiskt perspektiv. Då jag använder mig av och hämtar inspiration från kritiska djurstudier och normkritiska teorier kommer jag försöka se hur grisarna på dessa farmer påverkas av de diskurser som framträder och vilka konsekvenserna blir för de individerna. I min läsning och analys eftersträvar jag ett dekonstruerande angreppssätt, samt en undersökande och beskrivande inställning och att se ur olika aktörers perspektiv, men mitt syfte med uppsatsen är att ha ett kritiskt förhållningssätt och visa transparens kring det och argumentera för varför det är ett legitimt perspektiv. Gällande etik har jag valt att inte namnge de personer som gjort olika uttalanden i
15
sätt att tala om andra djur som berövar dem deras eget perspektiv och agens. Att studera icke-mänskliga djur på ett icke-antropocentriskt vis är av stor vikt, men samtidigt svårt vid
utforskande av de diskurser och strukturer som människan har skapat.
Nedan följer analys av resultat med bakgrund till skandalens händelseförlopp, ett avsnitt med visuell analys av bilder, och därefter diskursanalys uppdelat efter nodalpunkter i skandalen och de underteman och tecken som kopplas till dessa.
5. Analys
”Jag är grisen! Jag är grisen! … Mitt enda uppdrag i livet
är att födas för att dö och dö så billigt som möjligt. De säger att det är min rätt
att aldrig behöva lida under slakten men jag lider hela mitt liv och jag föds för att lida och lida så billigt som möjligt. Jag har ett medvetande som inte ens Gud vill veta av, jag har en själ som inte ryms i denna värld av blod och slakt. Jag ska tugga på döda kamrater för de gör mig till kannibal och jag ska sova utan halm.
Jag ska hamna på middagsbordet och jag ska skrika även där
när du skär mig i bitar: Ja, jag ska skrika när jag ligger i din magsäck, som ett litet barn, faktiskt som ett barn, det billigaste av alla barn.
Jag är grisen! Jag är grisen! Jag har kommit för att dö och aldrig för att leva.”
- Greider, Göran (Expressen 20091126a)
5.1 Bakgrund ”grisskandalen”
Hösten 2009 publicerar organisationen Djurrättsalliansen material och bilder från 100
grisfarmer i Sverige som dokumenterats under två år, där grov vanvård och missförhållanden visas. Bilderna fick ett stort genomslag och mycket uppmärksamhet i media. Aktivisterna hade besökt gårdarna under natten utan farmarnas tillåtelse med skyddskläder, gått in där det inte varit låst och dokumenterat förhållandena med bl.a. filmkamera. Enligt organisationen bryter 94 procent av gårdarna mot djurskyddslagen och 90 gårdar polisanmäls. De har besökt en tiondel av alla grisfarmer i landet och beskriver vanvården på svenska grisfarmer som omfattande. Bilderna och filmerna visar bl.a. trånga och smutsiga bås som saknar halm, dålig luft, smutsiga grisar, grisar som ligger döda, grisar som sitter i sin egen avföring, grisar som har fler olika typer av sår och skador, och grisar som äter på en död gris. Beskrivningen av kannibalism hos grisarna är återkommande i skandalen. En av de uppmärksammade filmerna var från en gård tillhörande ordförande för Swedish meat, som fick avgå från sina poster och omnämndes mycket i skandalen i något som kan liknas vid ett mediedrev (SR 20091124d, Aftonbladet 20091124c, DN 20091128c). Efter skandalbilderna stänger Scan av de som misstänks för djurplågeri och kedjor som ICA, Axfood och Coop sätter stopp för leveranser av griskött från de gårdar som polisanmälts för vanvård strax efter skandalen (DN
16
20091127b, SR 20091127c). Många reagerar starkt på bilderna, de beskrivs som grova fall av vanvård, som otillåtet och oacceptabelt (DN 20091124b). Debatten tas upp i riksdagen och det talas om åtgärder och skärpta kontroller (DN 20091124a). Grisfarmare menar att bilderna är vinklade (Hallands nyheter 20091128), och då bilderna publiceras en månad innan julhelgen uppstår en debatt kring julskinka, samt den svenska djurvälfärden i stort (Aftonbladet
20091128a, Skånskan 20091125a). Senare när skandalen lagt sig så läggs förundersökningen mot en anmäld grisfarm ned 2010 och anmälningarna leder inte till några rättsliga åtgärder. Djurrättsaktivisterna fälls och får betala dagsböter för olaga intrång 2011 (Kristianstadsbladet 20110709, Katrineholms kuriren 20110723 ). År 2012 åtalas en av de anmälda grisfarmerna efter ett flertal inspektioner (Corren 20120317). Hur skandalen kunde vända kommer att utforskas i analysen och diskussionen.
Bilderna på de vanvårdade grisarna gav upphov till skandalen och den påföljande debatten och känslostormen. Vad dessa bilder gör och hur de tolkas kommer presenteras i en visuell analys av fyra av de bilder som förekommit under skandalen.
5.2 Visuell analys
Bilderna är centrala för debatten och självaste utgångspunkten för skandalen. Vad gör dessa och hur talas det om dem? Jag kommer i den visuella analysen utgå från frågor som när, hur och varför, och dela upp det i en beskrivning av bilderna, deras innehåll och hur de
presenteras och den mediala nyhetsgenren de är en del av, för att sedan sätta dem i en
jämförande kontext (Schroeder 2008). Detta är ett urval av de bilder som förekom prevalent i media och publicerades i nyhetsartiklar under skandalen vilka kommer användas som material för analys:
Bild Ett Bild Två
17
Bild Tre Bild Fyra
Foto: Djurrättsalliansen
Bilderna föreställer ett bås med en död gris liggandes bland andra grisar, en griskulting med blod och smuts kring ögonen och på benet, tre grisar som tuggar på en död gris i ett bås, samt en gris utan öga i fokus för bilden med en annan gris som tittar in i kameran i bakgrunden. På bild ett är det den döda grisens kropp som är i fokus, vi ser inte grisarnas ansikten eller ögon särskilt väl, på bild tre är det ätandet av en död gris som står i fokus. Bild två och fyra föreställer en levande gris med skador, där grisen på bild två är en liten kulting. På bild fyra ser vi en annan gris som skymtar i bakgrunden vars ögon och ansiktsuttryck vi kan se, det sistnämnda saknas i de andra bilderna.
Bilderna skildrar grisar som döda kroppar, som ”kannibaler” och med fysiska skador. Skildringen positioner dem starkt som offer, de visas inte ha någon egen agens i bilderna. Vilka är mekanismerna bakom att visa bilder på grisar som lider? Bilderna beskrivs som chockerande, de väcker starka känslor som avsmak och sympati och fördöms. I talet om bilderna associeras dessa till industri, till trångt och smutsigt, misär och vanvård, och
kannibalism. De publiceras först i Sveriges radio och sprids sedan till alla stora nyhetsmedier, både på nationell och lokal nivå, och i lokala tidningar pratas det ofta om bilder eller
beskrivningar från gårdar i just den regionen. Tidpunkten bilderna publicerades och
cirkulerade under är viktig, nära inpå julhelgen och inköp av julskinka, och de tolkas också i det sammanhanget i debatten. Bilderna kan ses som skapare av känslor, vilka känslor och tankar de väcker kan sägas vara individuellt, samtidigt som många uttrycker en liknande reaktion. Bilderna får även mening genom vilka ord som sätts på dem, hur det skrivs och pratas om dem i tidningsartiklar och nyheter. Många bilder har en bildtext under sig eller en rubrik precis över sig. Den visuella representationen av grisarna samverkar med den
lingvistiskt diskursiva representationen i skandalen, och bilderna samverkar med texterna och erfarenheterna och de sociala handlingarna. Bilderna får mening i ett sammanhang och måste sättas i en kontext av nyhetsvärde och medieskandal, de konsumeras och används för att sälja tidningar och en nyhet, där de mest avskyvärda bilderna är de som säljer mest. De har en chockerande potential som skakar om, de visar något som ofta sker bakom stängda dörrar dit de flesta inte har tillträde. Hur skiljer sig dessa bilder från andra bilder på grisar i det
18
utgör. Hegemoniska diskurser kring grisar och andra djur inom lantbruk bidrar till att många inte ser dessa andra djur (Smith-Harris 2008), här blir de plötsligt synliga. Bilderna tillåter en att faktiskt se grisarna och att se individuella grisar, istället för att bara höra eller läsa om dem som en stor homogen massa. Att se och att läsa eller lyssna är olika sätt att kommunicera och ta in information.
Grisarna görs till något närvarande i och med bilderna, många har aldrig besökt en grisfarm eller sett en gris i det verkliga livet, den frånvarande referenten vid ätande av kött (Adams 2010) blir närvarande, och distansen mellan människor och grisar kan sägas minska i och med bilderna. Vissa konsekvenser kring ett visst förhållningssätt och en behandling av grisar som de flesta annars inte behöver möta eller se (Cserhalmi 2004) blir att här synligt. Det finns en maktaspekt här, vi tittar på dem medan de inte kan se oss, det är ingen medskapande
interaktion. Grisarna på bilderna representeras som passiva objekt. Fokus i bilderna ligger på döda kroppar och skador med flera grisar på ett litet utrymme vilket gör det svårt att se en individuell personlighet skymta fram hos någon av grisarna, de definieras av sitt offerskap och som döda kroppar eller kannibaler. Det finns några undantag, som t.ex. grisen i bakgrunden i bild fyra vars ansiktsuttryck vi faktiskt ser, vilket ger möjlighet till en viss identifikation. Hur påverkar detta talet om bilderna? Reaktionerna på det lidande som visas på bilderna är starka och känslosamma, men grisarna beskrivs också i skandalen som en
homogen massa utan individuella personligheter och som offer som är utsatta och helt utlämnade till andra (SR 20091125a, SR 20091124a, DN 20091128a), en diskurs som bilderna bidrar till att skapa.
Kan bilderna i sig ses som en objektifiering och exploatering av de individuella grisarna de skildrar? Hur skulle det uppfattas om dessa bilder föreställde människor, hur skulle
reaktionerna skilja sig åt? Det kan argumenteras att vissa sådana bilder på människor inte skulle förekomma i offentlig media av respekt för individen, eller i alla fall vissa grupper av människor. Det skulle vara intressant att sätta dessa bilder i en jämförande kontext till t.ex. andra organisationer som publicerar bilder eller filmer på svältande barn från den afrikanska kontinenten. De framställs ofta som hjälplösa offer utan agens som ska räddas av andra - ofta vita västerländska människor - och de problematiska postkoloniala implikationerna i dessa. Kan det sägas att djurrättsorganisationen genom bilderna på samma sätt upprätthåller en sorts problematisk maktordning där framställningen av grisarna endast är som homogena namnlösa offer utan egen individualitet och agens, och vad skulle alternativet vara? Ur ett
intersektionellt perspektiv kan det tolkas som att man konstruerar en utsatt grupp av ”de andra” som skiljer sig från den vita människa normen på ett liknande sätt och skapar ett separerande för-andrigande som fråntar dem deras position som aktiva subjekt och gör dem till passiva offer.
19
på farmerna. Bilderna kan även tolkas olika beroende på vilken kontext en befinner sig i. I skandalen diskuteras det om bilderna kan ses som representativa och som bevis. Bilderna beskrivs som dokumenterande och representerande av samhällsförhållanden, samtidigt som aktörer som grisfarmare menar att de är vinklade och endast visar de grisar som har det som värst. Vilken inverkan har det att det är just bilder det handlar om? Om det enbart hade varit formella beskrivningar av det som visas på bilderna i skrift eller i en rapport av
djurskyddsinspektörer skulle skandalen argumenterbart inte varit lika stort. Bilder kan sägas väcka något annat än en formell text eller rapport kan. Det som associeras mest med bilderna är de känslor som etsar sig fast vid dessa och hur de i sin tur förändrar talet kring grisar och det kött som associeras med dem, de blir kännande subjekt som kan lida och en identifikation sker. Vad säger dessa känslor som bilderna väcker och hur hanteras dem? Det kan vara lättare att ta till sig en faktisk bild av något än en beskrivning i text av något, det blir en del av verkligheten på ett annat vis. Reaktionerna pekar också på en känslighet som många har inför att se andra djurs lidande. Det är jobbigt och känns nära, och de flesta verkar ha förmågan att känna empati för grisarna på bilderna.
Sammantaget skapar bilderna starka känslomässiga reaktioner som leder till en förändring, om än tillfällig, i den offentliga diskussion kring grisar och grisfarmer och hur människor relaterar till dessa. Bilderna tillåter människor att faktiskt se grisarna samtidigt som de framställs som passiva objekt definierade av sitt offerskap.
Bilderna samspelar med skandalens reaktioner, nyhetsartiklar, de diskurser som cirkulerar och de nodalpunkter som uppkommer. Nodalpunkter som är fokus för diskursanalysen av
artiklarna är kannibalism, julskinka och svensk djurvälfärd. Dessa är centrala tecken med privilegierad status som många av de diskurser som kommer fram i skandalen centreras kring. Andra tecken av central betydelse som sätts i relation till nodalpunkterna är grisar och
känslor, bönder, djurrättsaktivister, ansvar, svenska grisfarmer, det goda grislivet, svenskhet och tradition, kött och ekonomi. De får mening genom de tecken de sätts i ekvivalens med och hur de relateras till dessa, vilket kommer utforskas i analysen.
5.3. Kannibalism
”Här blev de kannibaler”(Aftonbladet 20091125a).
De första bilder som publiceras och sprids i media är bilderna på grisar som äter på en död gris, vilket väcker mycket uppmärksamhet. Kannibalism får en central position i skandalen, denna nodalpunkt kopplas till tecken som vanvårdade grisar och känslor, bönder och
veterinärer, de djurrättsaktivister som tog och publicerade bilderna, samt till ansvar och vilka aktörer som är ansvariga för kannibalismen och den uppfattade vanvården.
5.3.1 Vanvårdade grisar och känslor
”Bilderna på smutsiga och såriga grisar som åt på en död gris har sänt chockvågor genom Sverige ”(Aftonbladet 20091128a).
När bilderna på grisarna publiceras beskrivs starka känslor som ”vrede” och ”förbannad” (Expressen 20091125a) i relation till det som visas. De rubriceras som gräsliga och
20
att djur far illa (Skånska dagbladet 20091125a). Aktörer från olika håll uttrycker sina känslor kring och fördömer bilderna. Jordbruksministern Erlandsson menar att han är riktigt ledsen och upprörd (DN 20091124a) och en aktivist beskriver hur hon grät (SVT 20091124a). Vanvård av djur och att inte följa lagen beskrivs som oacceptabelt och fördöms (SR 20091124a, DN 20091128a ). En diskurs kring att andra djur ska ha det bra och inte vanvårdas eller äta på sina artfränder förs starkt fram, det råder en stark entydighet kring kannibalismens betydelse och det negativa i vanvård av grisar och andra djur. Ordet
kannibalism skapar associationer av känslor som klibbar sig fast, som ett uppfattat uttryck för något vedervärdigt. Grisarna kan sägas förmänskligas i ekvivalens med detta uttryck, då kannibalism ofta är något som associeras med människor som äter människor, ett väldigt tabubelagt beteende. Vad gör detta ord? Det anses vedervärdigt och chockerande att grisen äter grisen, samtidigt som grisarna föds upp för att slutligen ätas av någon.
En del artiklar tar upp grisarnas känsloliv och upplevelse och tillåter identifikation. En aktivist från Djurrättsalliansen säger: ”Det värsta var grisarna i total apati. De som inte ens försökte
böka i betonggolvet längre utan bara stirrade in i väggen ”(Aftonbladet 20091125a). Grisarna
beskrivs som individer och vad som gett oss rätten att behandla andra djur på detta vis ifrågasätts (Nya Wermlands 20091126a). I debatten positioneras grisarna entydigt som offer, en skribent menar att djuren ju är en grupp som inte kan säga ifrån (HD 20091125a) och denna offeridentitet relateras starkt till de känslor som cirkulerar. Göran Greiders dikt
anspelar på dessa känslor och grisarna jämförs med barn, som oskyldiga. Med citat som ”Jag är grisen”(Expressen 20091126a) suddas gränsen mellan människa och gris ut i en viss utsträckning, likheter i upplevelse lyfts fram. Grisar som i de mediala hegemoniska
diskurserna ofta objektifieras, är osynliga som individer (Packwood Freeman 2009) och som sällan ses som legitima föremål för känslor blir i skandalen föremål för legitima känslor och ett legitimt liv (Ahmed 2004). En sorts avdifferentering kan sägas ske mellan grisars kroppar och andra mer subjektpositionerade djurs kroppar. Den differentiering och objektifiering som ofta legitimerar vårt användande av grisar undergrävs till viss del. Känslorna som etsar sig fast kring de vanvårdade grisarna leder direkt till kontroller och åtgärder, debatter och politiskt engagemang, och tas upp i riksdagen. Känslorna kring grisarna som cirkulerar i skandalen påverkar på så vis den politiska och institutionella maktnivån (se Ahmed 2004). Bilderna och beskrivningarna påverkar människors orientering (Ahmed 2006) gentemot grisarna, då dessa leder till en orientering av närhet och mindre distans - grisarna och deras liv blir mer inom räckhåll. Dessa orienteringar och de känslor som rör sig i skandalen rör oss närmare grisarna och positionerar dem som tillgängliga objekt för kärlek och hänsyn. Ett fåtal artiklar drar paralleller mellan grisens upplevelse och hundens position som jämförelsepunkt:
”Jag började gråta när jag såg materialet och kände ilska över att det över huvud taget får pågå. Grisar, lika intelligenta som hundar, som halkar omkring med avbrutna ben.” (SvD
20091124a). En bonde säger: ”Man får inte en personlig relation till en gris som till en hund,
men det känns jättetungt när ett djur mår dåligt” (Aftonbladet 20091126a). Grisen har inte en
21
personlig historia om en relation till en gris i barndomen, en gris som beskrivs som en individ och med namn (Bohusläningen 20091127). Annars är detta sällsynt i debatten då få har personliga och nära relationer till grisar, inte heller den grisfarmare som citeras. Diskursen kring vanvårdade grisar presenteras som entydig, vanvård av andra djur är oacceptabelt och väcker starka negativa känslor. Samtidigt uttalas andra diskurser kring reaktionerna. I en artikel uttrycks det att det är ett problem att förmänskliga andra djur för mycket i skandalen, då djuren inte lever på samma sätt (Ystads Allehanda 20091124a). Detta uttalande reproducerar människa/djur dikotomin performativt (Birke, Bryld & Lykke 2004) i en skandal där gränsen mellan dessa kan sägas blivit något suddigare i och med det fokus som läggs på grisarnas lidande och upplevelse. Sådana uttalande kan även uppfattas som en kritik mot de känslor som klibbar sig fast vid grisarna för att istället skapa andra känslor och en annan orientering mot grisarna än den orientering av närhet och minskad distans gentemot grisarna som har skett i skandalen. Somliga uttalanden upprätthåller ett separerande av mänskligheten från grisar och andra djur. En ledarsida menar att det är civiliserat att skydda djur, men att djur inte är människor - därför har de inte rättigheter. Samtidigt har vi en skyldighet att inte plåga djur, de ska ha det bra (SvD 20091125a). Detta upprätthåller den hegemoniska diskursen kring människa/djur dikotomin och uppvisar en speciesistisk ideologi, då andra djur inte ska ha rättigheter p.g.a. deras arttillhörighet, för att de inte är människor. Samtidigt visar det även en civilisationsideologi om att djuren ska behandlas väl och inte plågas, då detta speglar ett civiliserat samhälle (Holmberg 2006), en antagonism visas här. Det visar på motsättningar inom ideologier och sunt förnuft tänkande kring synen på andra djur inom lantbruk. Det speglar ett ideologiskt dilemma kring en civilisationsdiskurs och den speciesistiska ideologin som naturaliserar en relation till grisar och andra djur som utan
rättigheter, som kan ägas och födas upp för att dödas samtidigt som ett civiliserat samhälle har en skyldighet att se till att inte plåga dessa. Den starka entydiga diskursen om vanvård av andra djur som fel i skandalen pekar på ett motstånd mot de rådande industriella praktikerna och ett undergrävande av hegemoniska diskurser där grisar objektifieras och behandlas som resurser och varor, ett glapp i detta system.
Med de kannibalistiska bilderna och de känslor som fäster sig vid grisar riktas också mycket uppmärksamhet på bönderna. Bönder har en position som de som fysiskt har den närmaste relationen till grisarna. Detta ger en annan orientering av närhet, både till grisarna, men också till platsen grisfarmen och de vanemässiga handlingarna som sker där och som blir en del av det vardagliga livet.
5.3.2 Bönder och veterinärer
”Grisbonden borde gilla djur och sina grisar, annars byta yrke.” (Bohusläningen 20091127). ”Jag har besökt ett grisstall. Alla svin skrek av skräck. Där fanns betong och stålgaller, ingen halm. En död gris låg lite vid sidan av de andra. Sånt händer, sa bonden, hur trevlig som helst.”(Expressen 20091125c).
22
(Aftonbladet 20091126a). Detta visar olika identiteter och diskurser kring gruppen bönder som motsägelsefulla och kämpande mot varandra, begreppet bönder blir en flytande
signifikant i debatten. Synen på bönder och vilka känslor som etsar sig fast vid dem (Ahmed 2004) påverkas av tidigare historier som genomsyrar den svenska kulturen, där det ofta sker en romantisering av bönder. Visar skandalen en avvikande linje än den tänkta för bonden? Bonden har en orientering av fysisk närhet till grisarna och konstrueras som den som ska ta hand om dem och se till deras bästa. Samtidigt följer de en riktning där grisen är någon som föds upp i stora grupper och sammansättningar för att sedan dödas och säljas efter några månader. Detta kan exkludera en riktning till grisen som sällskapsdjur med en personlig relationsstatus. Bönders riktning till grisarna leder till en orientering av grisar i termer av kött, vara och ekonomisk lönsamhet, samtidigt som de simultant har direkta interaktioner och utbyten av kontakt och närhet med grisarna som kännande subjekt. Detta visar på en
antagonism kring bondeidentiteten som i sin tur visar motsättningar i dominerande ideologier och diskurser. Det speglar den karnistiska ideologin, att grisar är till för att dödas för att bli mat kontra ideologier kring god djurvälfärd, vilket påverkar ambivalensen i diskurserna kring bönder. Att vara grisbonde innebär en viss performativitet (Butler 1999) och upprepade handlingar i ett visst rum som skapar en orientering mot grisar som i sin tur formar deras livsvärld.
En annan mänsklig aktör i direkt kontakt med grisarna är veterinärer. Sveriges
veterinärförbund menar att de publicerade bilderna inte visar deras bild av hur det brukar se ut. Vissa saker benämns som brister och inte vanvård (Smålandsposten 20091125). En länsveterinär menar att många veterinärer i livsmedelsbranschen har ett kundförhållande till djurägaren, och att dessa veterinärer inte arbetar med djurskydd eller att se till grisarnas bästa (SR 20091127c). Scan bemöter detta med att det inte är ett problem att köttbranschens egna veterinärer granskar gårdarna (SR 20091127b). Diskurser kring veterinärer återspeglas och sätts ur balans i skandalen. Veterinär sätts i ekvivalens med djuromsorg och djurens bästa, medan kritik mot detta förs fram av en aktör. Detta skapar en antagonism och konflikt kring veterinäridentiteten, men på det stora hela i debatten så är det diskursen kring veterinärer som de som ser efter djuromsorgen som dominerar och görs hegemonisk. Institutioner i skandalen som matkedjor, Scan, Swedish meat och LRF verkar som orienteringsenheter (Ahmed 2006). De som är en del av dessa institutioner följer dess givna linjer, som bönder och arbetande på berörda företag och förbund och veterinärer som jobbar för köttbranschen. I början av skandalen hålls enskilda personer och bönder främst ansvariga för den uppfattade vanvården men frågan om vilka som ska ta ansvar för vanvården och kannibalism blir allt mer snårig i debatten.
5.3.3 Ansvar
Vilka har ansvar för det som visas på bilderna och den beskrivna vanvården? Det råder en konflikt kring vart ansvaret ligger i skandalen, ansvar blir en flytande signifikant som läggs både på konsumenter, djurhållare, myndigheter och på politisk nivå.
