Svenska företags
tjänstepensionsåtagande -
En studie om sambandet mellan
pensionsplanens finansiella ställning och val av aktuariella antaganden
Kandidatuppsats 15 hp
Företagsekonomiska institutionen Uppsala universitet
HT 2017
Datum för inlämning: 2018-01-12
Alexandra Glückman Tommy Flinkfeldt
Handledare: Katarzyna Cieslak
2
Sammandrag
Syftet med denna uppsats är att undersöka svenska noterade företags val av aktuariella antaganden och om det föreligger samband mellan dessa antaganden och tjänstepensionsplanens finansiella ställning. Funna samband antas indikera resultatmanipulation. För att beräkna nuvärdet av pensionsskulden krävs att företag uppskattar ett antal finansiella respektive demografiska variabler, vilka får en effekt på både balans- och resultaträkning. Genom att använda paneldata för företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm under perioden 2013–2016 analyseras de finansiella aktuariella antagandena genom multipel regressionsanalys. Sambanden som undersöks är mellan de beroende variablerna lönetillväxt, prisinflation samt diskonteringsränta och de företagsspecifika oberoende variablerna fonderingsnivå samt pensionsskuldsnivå. Vi finner varierande stöd för dessa tre antaganden.
Avseende antagandet för lönetillväxt finns inga signifikanta samband med de oberoende variablerna. Vårt resultat stödjer de förväntade sambanden mellan prisinflation och fonderingsnivå (+) samt mellan prisinflation och pensionsskuldsnivå (-). Vi finner vidare samband mellan företags val av diskonteringsränta och fonderingsnivå (+), samt mellan diskonteringsränta och pensionsskuldsnivå (+). Utifrån detta konstateras att det föreligger ett samband mellan pensionsplanens finansiella ställning och aktuariella antaganden hos svenska noterade företag. Dessa samband indikerar att viss resultatmanipulation förekommer.
Nyckelord: pensionsredovisning, aktuariella antaganden, IAS 19, earnings management, externredovisning, IFRS.
3
Innehållsförteckning
1. INLEDNING ... 4
1.1BAKGRUND ... 4
1.2SYFTE ... 6
1.3DISPOSITION ... 6
2. RAMVERK ... 8
2.1PRAKTISKT RAMVERK ... 8
2.1.1 Pensionssystemet ... 8
2.1.2 Pensionsredovisning ... 8
2.1.3 Aktuariella antaganden ... 10
2.2TEORETISKT RAMVERK ... 12
2.2.1 Incitament till resultatmanipulation: Principal-agentteorin ... 12
2.2.2 Definition och ingångar till resultatmanipulation ... 13
2.2.3 Resultatmanipulation inom pensioner: bevis från tidigare forskning ... 14
2.3HYPOTESER ... 17
3. METOD ... 19
3.1FORSKNINGSMETOD ... 19
3.2DATAINSAMLING ... 19
3.2.1 Population och urval ... 19
3.2.2 Datainsamling ... 21
3.3OPERATIONALISERING ... 22
3.3.1 Beroende variabler – Lönetillväxt, prisinflation, diskonteringsränta ... 22
3.3.2 Oberoende variabler – Fonderingsnivå och pensionsskuldnivå ... 22
3.3.3 Kontrollvariabler – Tillskottsnivå, skuldnivå och lönsamhetsnivå... 23
3.4GENOMFÖRANDE ... 24
3.4.1 Multipel regressionsanalys ... 24
3.4.2 Multikollinearitet ... 25
3.4.3 Heteroskedasticitet ... 25
4. EMPIRI OCH ANALYS ... 26
4.1DESKRIPTIV STATISTIK ... 26
4.1.1 Beroende variabler ... 26
4.1.2 Oberoende variabler och kontrollvariabler ... 28
4.2KORRELATIONSMATRIS ... 29
4.3 HYPOTESPRÖVNING ... 30
4.3.1 Hypotes 1, Lönetillväxt ... 30
4.3.2 Hypotes 2, Prisinflation ... 32
4.3.3 Hypotes 3, Diskonteringsränta ... 34
5. KONKLUSION ... 37
5.1DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 37
5.2STUDIENS BEGRÄNSNINGAR... 38
5.3FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ... 39
6. REFERENSER ... 41
7. BILAGOR ... 44
7.1BILAGA 1 ... 44
4
1. Inledning 1.1 Bakgrund
Många noterade företag har stora ackumulerade tjänstepensionsskulder1 som har betydande påverkan på deras resultaträkning och finansiella ställning (Glaum, 2009). Att bestämma hur pensionen ska redovisas har de senaste 30 åren varit en utmaning, då det råder skilda meningar om vilken redovisningsmetod som ger det mest representativa värdet på pensionsskulden (Napier, 2009). Normgivare har ständigt fått väga fördelarna av ett flexibelt regelverk, vilket kan ge en mer relevant redovisning, mot ett regelverk som kan anses mer förutsebart och reliabelt, men som inte tillåter individuella anpassningar i samma utsträckning (Hann et al., 2007). Samtidigt som ett flexibelt regelverk har fördelen av mer individuella anpassningar baserade på professionella bedömningar, vilket i teorin borde ge en mer rättvist redovisad skuld, uppstår samtidigt en risk att företag utnyttjar denna flexibilitet på ett opportunistiskt sätt (ibid.).
Tjänstepensionen är antingen avgifts- eller förmånsbestämd. Vid avgiftsbestämda pensionsplaner gör företaget löpande utbetalningar, vilka kostnadsförs direkt i resultaträkningen. Vid förmånsbestämda pensionsplaner förpliktar sig däremot företaget att i framtiden betala ut ett visst belopp. Eftersom utbetalningarna sker i framtiden redovisas pensionen både som en kostnad för perioden i resultaträkningen och som en skuld i företagets balansräkning (IASB, 2011, IAS 19.63&120). Pensionsskulden är av stor betydelse då den utgör grunden för den årliga pensionskostnaden. Därmed påverkas såväl balans- som resultaträkning av hur pensionsskulden beräknas.
Pensionsskulden beräknas med hjälp av demografiska och finansiella antaganden, så kallade aktuariella antaganden. Exempel på dessa är anställdas livslängd, lönetillväxt och en allmän prisinflation. Företag som lyder under det internationella regelverket IAS, bland annat svenska noterade företag, upplever stor frihet vid bestämmande av dessa antaganden. Detta eftersom redovisningsreglerna endast stipulerar att de ska vara ”neutrala och ömsesidigt förenliga”
(ibid., IAS 19.75). Skulden nuvärdesberäknas därefter med hjälp av en diskonteringsränta, vilket innebär att även diskonteringsräntan är ett aktuariellt antagande som påverkar den redovisade pensionsskulden.
1 Denna uppsats använder uteslutande benämningen pensionsskuld för den förpliktelse som företag har för framtida tjänstepensionsutbetalningar avseende den förmånsbestämda planen. Dessa redovisas vanligtvis som en avsättning i balansräkningen/finansiella positionen. De kan redovisas både som en räntebärande eller icke räntebärande avsättning.
5 Pensionsskulderna är långfristiga, vilket innebär att mindre förändringar i de aktuariella antagandena kan orsaka stora förändringar i de redovisade pensionsskulderna. I en artikel i Svenska Dagbladet (Dahlberg, 2017) redogörs för hur PostNord AB under 2016 höjde diskonteringsräntan från 0,8 till 4 procentenheter, vilket minskade företagets pensionsskuld med nästintill tre miljarder kronor. Detta gjorde det möjligt för PostNord AB att ta ut närmare en miljard kronor ur sin pensionsfond. Av anställda och deras fackliga representanter uttrycktes en oro för hur framtida pensioner nu ska kunna säkras.
Enligt IAS 19 måste företag löpande ta upp vinster och förluster som uppstår till följd av förändringar av aktuariella antaganden (IASB, 2011, IAS 19.127–130). För första halvåret 2016 rapporterar Affärsvärlden (Lindvall, 2016) att omräkningar av pensionsskulderna för Ericsson AB innebär att 80 procent av rörelseresultatet elimineras2, medan AB Volvos rörelseresultat minskar med nära hälften. Då tjänstepensionen bevisligen har stor inverkan på de finansiella rapporterna kan det anses finnas incitament att hantera skuldnivån genom att aktivt justera de variabler som används för att beräkna skulden.
Vi har sedan senaste finanskrisen 2007–2008 befunnit oss i en lågräntemiljö (Sveriges riksbank, 2017a), vilket gett en naturligt låg diskonteringsränta. En lägre diskonteringsränta innebär att den nuvärdesberäknade pensionsskulden blir större. Godwin (1999) har dock visat på att när diskonteringsräntan faller tenderar företag att kompensera för detta genom att sänka förväntad lönetillväxt, och därmed inte se större förändring i den redovisade pensionsskulden. Detta ger indikationer på att företag drar nytta av den diskretionära redovisningen för att påverka pensionsskulden på ett för dem fördelaktigt sätt, när regelverken ger möjlighet till detta.
Att exploatera den flexibilitet som kommer med diskretionär redovisning kan ses som ett sätt att otillbörligt styra resultatrapporteringen (Bergstaesser et al., 2006). Att styra resultat för egen vinning eller för att missleda intressenter benämns ofta i forskning som ”earnings management”
(Healy och Wahlen, 1999), vilket hädanefter kommer benämnas resultatmanipulation. Enligt Dechow och Schrand (2004) gäller att ju större osäkerhetsfaktor en post har, desto större möjlighet finns för resultatmanipulation. Då pensionsplaner löper över lång tid och bygger på aktuariella antaganden finns en stor osäkerhetsfaktor (Glaum, 2009).
2 Omvärderingar av aktuariella antaganden redovisas under övrigt totalresultat så denna jämförelse är inte helt korrekt. Dock visar artikeln konsekvensen av omvärderingar av pensionsskulden. Förändringar av pensionsskuld får även effekter på framtida finansiella kostnader, vilka påverkar resultaträkningen för nästkommande perioder.
6 Tidigare forskning inom pensionsredovisning har visat att det föreligger ett samband mellan företags val av aktuariella antaganden och pensionsplanens finansiella ställning (Godwin, 1999;
Asthana, 1999; Billings et al., 2017). De företag vars pensionsplaner har en låg grad av finansiering väljer i större utsträckning aktuariella antaganden som ligger långt från medel och som minskar den rapporterade pensionsskulden (ibid.). Enligt Glaum (2009) kan dessa samband indikera resultatmanipulation, där företagen aktivt väljer aktuariella antaganden för att minska pensionsskulden och följaktligen även pensionskostnaden.
Då den huvudsakliga delen av nuvarande litteratur fokuserar på amerikanska företag finns ett forskningsgap beträffande icke-amerikanska data (Glaum, 2009). Billings et al. (2017) undersöker noterade företags val av aktuariella antaganden i Storbritannien, som likt Sverige också lyder under IAS 19. Författarna finner att företag vars pensionsplaner har en låg grad av finansiering drar nytta av den diskretion som ges av regelverket, och väljer aktuariella antaganden som styr pensionsskulden i en fördelaktig riktning. I dagsläget är ingen motsvarande studie utförd i Sverige, och endast anekdotisk bevisföring finns tillgänglig. Av den anledningen anser vi det motiverat att undersöka hur svenska företag som redovisar enligt IAS 19 väljer aktuariella antaganden, och om liknande samband mellan dessa antaganden och pensionsplanens finansiella ställning finns även här. Om sådana samband skulle föreligga, indikerar detta att de studerade företagen utövar resultatmanipulation när de redovisar sina pensionsskulder.
1.2 Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka svenska noterade företags val av aktuariella antaganden, och om det föreligger samband mellan dessa antaganden och pensionsplanens finansiella ställning. Funna samband antas indikera resultatmanipulation. Studien ämnar bidra till större förståelse för pensionsredovisning genom att minska det forskningsgap beträffande studier i Sverige som för närvarande råder.
1.3 Disposition
Vi kommer fortsättningsvis att presentera tjänstepensioner och regelverket kring dessa i en praktisk kontext. Därefter följer den teoretiska kontext som vår uppsats bygger på, med teorier och tidigare forskning. Denna del mynnar ut i studiens hypoteser. Vidare följer ett metodavsnitt som redogör för vilka val som gjorts vid insamling samt bearbetning av data. Efter metoden
7 presenteras och analyseras resultaten av studien. Avslutningsvis presenteras slutsatserna och förslag till vidare forskning.
8
2. Ramverk
2.1 Praktiskt ramverk
2.1.1 Pensionssystemet
Pensionssystemet i Sverige består i huvudsak av tre viktiga komponenter: allmän pension, tjänstepension och privat pension (Pensionsmyndigheten, 2017a). Utav dessa är den allmänna pensionen den största komponenten, men även tjänstepension kan utgöra en betydande del, framförallt för höginkomsttagare (Elinder, 2015, s. 140). Tjänstepension är frivillig för arbetsgivaren och är ofta förhandlad fram som en del i kollektivavtal, eller regleras via särskilda avtal mellan arbetsgivare och anställd (Elinder, 2015, s. 144). I Sverige finns fyra stora tjänstepensionsavtal som tillsammans omfattar cirka 6,3 miljoner personer (ibid.): SAF-LO, ITP, KAP-KL och PA-16 (Pensionsmyndigheten, 2017b).
Avtalen kan antingen innebära att pensionsplanen är avgifts- eller förmånsbestämd. Vilken typ av pensionsplan som tillämpas är av betydelse både för företaget och dess anställda, eftersom planerna fördelar risken mellan företaget och den anställde på olika sätt. Vid en avgiftsbestämd pensionsplan begränsar företaget sin förpliktelse till ett givet belopp som de betalar till den anställde, alternativt till ett försäkringsbolag som administrerar och förvaltar pengarna å den anställdes vägnar (IASB 2011, IAS 19.28). Efter att företaget betalat det bestämda beloppet har det inget fortsatt ansvar för pensionens slutliga belopp, vilket innebär att den anställde ansvarar för att förvalta kapitalet och för att pensionen i framtiden uppgår till ett acceptabelt belopp. Vid en förmånsbestämd pensionsplan har företaget däremot en förpliktelse att lämna en överenskommen ersättning när den anställde går i pension (ibid., IAS 19.30), vanligtvis en viss procent av den anställdes slutlön (Unionen, 2017). Detta innebär alltså att företaget bär ansvaret, och risken, för att det i framtiden finns tillräckliga medel för att kunna göra de pensionsutbetalningar som det åtagit sig att göra.
2.1.2 Pensionsredovisning
En annan aspekt som skiljer avgiftsbestämda och förmånsbestämda pensionsplaner åt är sättet de redovisas på. För att förbättra transparens och jämförbarhet i noterade företags årsredovisningar är det från och med 1 januari 2005, inom EU, obligatoriskt att redovisa i enlighet med internationell redovisningsstandard - IAS/IFRS (Europaparlamentet och rådets förordning, 2002). Detta regelverk stipulerar att företag som har en avgiftsbestämd pensionsplan ska redovisa de pensionsbetalningar som görs som en kostnad i resultaträkningen
9 (IASB, 2011, IAS 19.50–51). Förmånsbaserade planer redovisas däremot i både resultat- och balansräkningen. Skulden som den totala förväntade pensionen utgör redovisas i balansräkningen, medan den uppkomna kostnaden för pensioner under perioden redovisas som en kostnad i resultaträkningen (ibid., IAS 19.63). Den totala förväntade pensionen beräknas separat för varje anställd och summeras sedan till en total pensionsskuld. Beräkningen tar hänsyn till den anställdes lön, allmän prisinflation, hur många år denne har kvar till pension, samt andra aktuariella antaganden som företaget gör. De mest väsentliga antagandena är lönetillväxt, prisinflation, diskonteringsränta (finansiella) samt förväntad livslängd (demografiskt) (Billings et al., 2017). En ny beräkning ska göras minst en gång per år, vilket innebär att pensionsskulden förändras löpande.
Periodens pensionskostnad, även kallad servicekostnad, beräknas utifrån den totala förväntade pensionen för respektive anställd. Den totala förväntade pensionen för den anställde divideras med antal perioder denna förväntas arbeta fram till pensionering (ibid., IAS 19.120), och kostnaden för den aktuella perioden redovisas i resultaträkningen. Även räntekostnader (intäkter) på pensionsskulden (tillgången), beräknad genom diskonteringsräntan, tas upp i resultaträkningen (ibid., IAS 19.123). Slutligen ska intäkter på pensionsplanstillgångar samt aktuariella vinster och förluster tas upp i övrigt totalresultat (ibid., IAS 19.120). Aktuariella vinster eller förluster uppstår när ett företag väljer att ändra sina aktuariella antaganden, vilket ofta förekommer årsvis, och den rapporterade pensionsskulden därmed blir mindre eller större.
Pensionsskulden uppstår eftersom företag som har förmånsbestämda planer inte gör pensionsutbetalningar under samma period som servicekostnaden faktiskt inträffar. För att i framtiden ha medel till att kunna göra de utbetalningar som krävs kan företag löpande göra avsättningar i en pensionsfond (ibid., IAS 19.120). Företag kan själva välja i vilken utsträckning de gör avsättningar till pensionsfonden, och planerna har därmed olika nivåer av fondering. En pensionsplan med hög nivå av fondering kan ha en lika stor pensionstillgång som pensionsskuld, ibland överstiger till och med tillgångarna skulderna. Motsvarande kommer en pensionsplan med låg nivå av fondering ha en stor pensionsskuld jämfört med dess pensionstillgång. Om företaget har en pensionsfond, redovisas nettobeloppet av pensionsskulden och pensionstillgången i dess balansräkning.
10 För att skapa en överblick över hur förmånsbestämda pensionsplaner påverkar företags resultat- och balansräkning sammanställs informationen i tabellen nedan.
Tabell 1 - redovisning av förmånsbestämda pensionsplaner
Komponent Tas upp i
Nettot mellan pensionsskuld och pensionstillgång Balansräkning
Periodens servicekostnad Resultaträkning
Ränta på nettopensionsskuld (tillgång), bestämd utifrån
diskonteringsränta Resultaträkning
Aktuariella vinster och förluster Övrigt totalresultat
Intäkter från pensionsplanstillgångar Övrigt totalresultat
Källa: IAS Plus, 2017
2.1.3 Aktuariella antaganden
Vid en förmånsbaserad plan är den anställdes pension ofta en andel av dess slutlön (Unionen, 2017). Den anställde kan i viss mån bestämma hur pensionsutbetalningarna ska ske, men ofta betalas pensionen ut från och med den anställdes pensionering till dess att den anställde avlider (ibid.). Eftersom slutlönen inte är given, samt att det inte är möjligt att veta den anställdes livslängd och därmed antalet utbetalningar företaget kommer att göra, är den totala pensionsskulden svår att uppskatta. För att få fram ett så rättvisande värde som möjligt på pensionsskulden ska företaget uppskatta den totala framtida pensionen genom att göra ett antal aktuariella antaganden. Dessa antaganden är både finansiella och demografiska, och inkluderar bland annat lönetillväxt, prisinflation och anställdas livslängd (IASB, 2011, IAS 19.70&76.a.i).
Alla finansiella antaganden ska utgå från marknadens förväntningar vid rapportperiodens slut.
Det krävs även att de antaganden som väljs är neutrala och ömsesidigt förenliga, vilket innebär att det ska råda ett naturligt samband mellan dem (ibid., IAS 19.75). Ett exempel på detta är sambandet mellan prisinflation och lönetillväxt, där en hög inflation torde innebära en hög lönetillväxt.
När pensionsskulden har beräknats ska denna därefter diskonteras till nuvärde (ibid., IAS 19.55). Diskonteringsräntan är ett aktuariellt antagande som har väsentlig betydelse då den återspeglar kapitalets tidsvärde (ibid., IAS 19.84). Räntesatsen som används för diskontering av pensionsskulder ska fastställas till marknadsmässig avkastning på förstklassiga företagsobligationer, eller om sådana ej finns att tillgå, till den marknadsmässiga avkastningen
11 på statsobligationer (ibid., IAS 19.83). I Sverige anses bostadsobligationer motsvara förstklassiga företagsobligationer (Gillqvist, 2016, s.181).
Företag ska i sina finansiella rapporter lämna upplysningar om nuvärdet av pensionsskulden och omvärderingar, samt förklara beloppen (IASB, 2011, IAS 19.135). Alla betydande aktuariella antaganden som används ska företag lämna upplysningar om i absoluta tal (ibid., IAS 19.144). Slutligen ska även en känslighetsanalys inkluderas som visar hur potentiella förändringar i respektive aktuariellt antagande skulle påverka storleken på pensionsskulden (ibid., IAS 19.145).
De väsentliga finansiella aktuariella antagandena anses vara diskonteringsränta, prisinflation och lönetillväxt (Billings et al., 2017). Dessa påverkar pensionsskulden på olika sätt. Att öka lönetillväxten och prisinflationen innebär att pensionsskulden ökar (ibid.). Däremot leder en ökad diskonteringsränta till att pensionsskulden minskar, då denna används för att nuvärdesberäkna skulden (ibid.). För att skapa en överblick över hur en förändring av ett aktuariellt antagande påverkar den rapporterade pensionsskulden sammanställs informationen gällande de tre viktigaste antagandena i tabell 2 nedan.
Tabell 2 - Påverkan av förändringar i aktuariella antaganden
Ökning i antagande Påverkan på skuld
Lönetillväxt Skuld ökar
Prisinflation Skuld ökar
Diskonteringsränta Skuld minskar
12
2.2 Teoretiskt ramverk
2.2.1 Incitament till resultatmanipulation: Principal-agentteorin
Principal-agentteorin är av central betydelse i detta sammanhang då den ger en förklaring till varför resultatmanipulation förekommer. Jensen och Meckling (1976) beskriver agentförhållandet som ett kontrakt mellan två parter, principalen och agenten, där agenten blir delegerad visst bestämmande å principalens vägnar. Denna situation innebär att det förekommer en separation av ägande och kontroll. I en optimal situation kommer agenten alltid att utföra den handling som maximerar principalens nytta, men teorin uppmärksammar faktumet att dessa parters intressen inte alltid ligger i linje. Principal-agentteorin gör en rad antaganden om hur människor fungerar, där ett av dessa är att människor handlar utifrån självintresse, med ambitionen att maximera sin nytta. Om agenten strävar efter att uppnå maximal nytta finns incitament för denne att inte alltid fatta beslut som är det mest fördelaktiga för principalen, utan kommer istället att utgå ifrån vad som är mest fördelaktigt för denne själv.
(Jensen och Meckling, 1976)
Jensen och Meckling (1976) menar vidare att det finns ett behov av kontrollmekanismer för att kunna övervaka agenten och undvika att denne handlar på ett sätt som inte är i principalens intresse, alternativt att principalen skapar incitament som harmoniserar agentens intressen med principalens. Trots att principalen tilltar medel som styr agenten i önskad riktning kommer denne aldrig ha total insyn i agentens handlingar, och det kommer finnas en informationsasymmetri mellan parterna (Jiraporn et al., 2008). Därmed förekommer alltid en risk att agenten, i jakt på egen vinning, agerar på ett sådant sätt att principalen skadas (ibid.).
Principal-agentteorin hänvisar nästan uteslutande till relationen mellan företagsledning och aktieägare för att beskriva typiska agentproblem (Jensen och Meckling, 1976; Healy och Wahlen, 1999; Jiraporn et al., 2008). Företagsledningen blir av aktieägarna tilldelade kontroll att bedriva verksamheten, och därmed förvalta aktieägarnas intressen. För att undvika att företagsledningen missbrukar sin ställning kan övervakning ske genom exempelvis revision, formella kontrollsystem och budgetrestriktioner, och incitament kan skapas genom exempelvis bonussystem (Jensen och Meckling, 1976). I verkligheten har ett företag fler intressenter än endast dess aktieägare, ett faktum som uppmärksammas av Hill och Jones (1992). Enligt författarna (ibid.) uppstår agentförhållanden mellan företagsledning och samtliga av företagets intressenter, och det finns därmed fler principaler än endast aktieägarna.
13 2.2.2 Definition och ingångar till resultatmanipulation
En kontrollmekanism som används av aktieägare och andra intressenter är kravet på att företagsledningen framställer finansiella rapporter (Jiraporn et al., 2008). En förgrening av principal-agentteorin är Positive Accounting Theory, kallad PAT, vilken fokuserar på företagsledningens val av redovisningsmetoder (Watts och Zimmerman, 1978). Inom PAT finns två perspektiv, ett effektivitetsperspektiv och ett opportunistiskt perspektiv, där det opportunistiska perspektivet ämnar förklara varför en företagsledning väljer att manipulera finansiella siffror (ibid.).
Precis som Jensen och Meckling (1976) utgår Watts och Zimmerman (1978) i det opportunistiska perspektivet från att agenten handlar utifrån självintresse, och att företagsledningen kan komma att försköna finansiella siffror om detta leder till ökad nytta för dem. Ofta, men inte uteslutande, är de kontrollmekanismer eller incitament som principalen skapat det som ger upphov till manipulering av siffror (ibid.). Om aktieägarna exempelvis infört ett bonussystem som är kopplat till företagets resultat eller en specifik post i den finansiella rapporten, kommer företagsledningen att göra vad den kan för att få denna bonus, inklusive att styra resultatet i fördelaktig riktning (ibid.). Utifrån det opportunistiska perspektivet är det rimligt att anta att företagsledningen aktivt kommer påverka finansiella siffror om det finns möjlighet, och om denna påverkan leder till ökad nytta för företagsledningen.
Att styra resultatet i en viss riktning benämns inom forskning ”earnings management”, vilket vi översätter till resultatmanipulation. Healy och Wahlen (1999) skriver att medan redovisningsstandarder måste tillåta en viss mån av diskretion för att företag på bästa sätt ska kunna presentera sin finansiella information, innebär detta samtidigt en risk för att företagsledningen missbrukar denna frihet och presenterar oriktig information. Jiraporn et al.
(2008) menar att den informationsasymmetri som finns i ett agentförhållande möjliggör resultatmanipulation.
Healy och Wahlen (1999) ser två huvudsakliga anledningar till varför resultatmanipulation förekommer; antingen för att påverka vissa kontraktuella utfall eller för att vilseleda intressenter. PAT uppmärksammar att det finns flertalet förhållanden med intressenter utöver det primära agentförhållandet mellan företagsledning och aktieägare som bör tas i beaktning (Watts och Zimmerman, 1978). Forskning visar att de starkaste incitamenten för en företagsledning att manipulera siffror är för att nå förväntningarna hos investerare och
14 analytiker, bli tilldelade bonusar som bygger på ett visst resultat, undvika att bryta avtal med långivare, samt för att försöka påverka aktiekursen (Dechow och Schrand, 2004; Healy och Wahlen, 1999).
En svårighet vid undersökningar av resultatmanipulation är att det inte är möjligt att veta huruvida de felaktiga eller missvisande siffrorna är en konsekvens av en ledningsgrupps medvetna manipulation, eller om de snarare beror på ledningsgruppens inkompetens eller ovetskap. Dechow och Dichev (2002) skiljer på avsiktliga och oavsiktliga beräkningsfel, och menar på att vissa fel ibland uppstår eftersom de antaganden som beräkningen bygger på är komplexa och ovissa, snarare än att siffrorna medvetet blivit manipulerade.
2.2.3 Resultatmanipulation inom pensioner: bevis från tidigare forskning
Vid undersökningar av resultatmanipulation inom pensioner är dilemmat med avsiktliga och oavsiktliga beräkningsfel påtagligt, då de aktuariella antaganden som företag gör antas vara mycket ovissa. En övervägande del av tidigare forskning undersöker huruvida det föreligger ett samband mellan företags val av aktuariella antaganden och pensionsplanens finansiella ställning (Thies och Sturrock, 1988; Asthana, 1999; Billings et al., 2017). Funna samband tolkas som att företagen utövar resultatmanipulation (Glaum, 2009), då det anses otroligt att en stor andel av företagen skulle göra oavsiktliga fel när de väljer aktuariella antaganden. Istället menar forskarna (Thies och Sturrock, 1988; Asthana, 1999; Billings et al., 2017) att detta samband tyder på att företag aktivt väljer aktuariella antaganden för att påverka pensionsskulden på ett fördelaktigt sätt. Då tidigare forskning inom resultatmanipulation visar att det finns flertalet anledningar till varför företag väljer att manipulera siffror, exempelvis för att nå ett visst resultat eller undvika att bryta avtal med långivare (Dechow och Schrand, 2004;
Healy och Wahlen, 1999), kan företag tänkas välja aktuariella antaganden både för att reducera pensionsskulden och pensionskostnaden.
Tidigare var det möjligt för amerikanska företag att välja mellan tre metoder vid redovisning av pensioner, och Ghicas (1990) har visat på att företag väljer den metod som i högst grad reducerar pensionsskulden. Under perioden 2005–2013 kunde företag som lyder under IAS 19 välja mellan två redovisningsmetoder, och Glaum et al. (2017) visar att deras val drevs av metodernas påverkan på aktievärde och intäkter. Sedan 2013 tillämpar dock samtliga företag som lyder under IAS 19 samma redovisningsmetod, vilket innebär att denna frihet upphört. Det blir därför nödvändigt att lägga fokus på det område inom pensionsredovisning där företag som
15 följer IAS 19 fortfarande förses med viss diskretion, vilket är vid bestämmande av de aktuariella antagandena.
Pensionsplanens fonderingsnivå
Thies och Sturrock (1988) visar att företag vars pensionsplan har en låg nivå av fondering väljer aktuariella antaganden som följaktligen leder till en lägre pensionsskuld, med andra ord en lägre lönetillväxt, en lägre prisinflation och en högre diskonteringsränta. Detta samband stärks även av Asthana (1999), vars resultat är samstämmigt med det av Thies och Sturrock (1988). Asthana (1999) visar även att företag med en låg fonderingsnivå i större utsträckning väljer liberala aktuariella antaganden än de med en hög fonderingsnivå. Att välja liberala antaganden innebär att företagen väljer antaganden som i sammanhanget ligger långt ifrån medel, vilket indikerar att företagen inte gjort en sanningsenlig bedömning vid bestämmandet av detta. Godwin (1999) får ett liknande resultat till det av Thies och Sturrock (1988) och Ashtana (1999), och ser dessutom att när amerikanska företag blev skyldiga att bestämma diskonteringsränta utifrån förstklassiga företagsobligationer föll både diskonteringsränta och förväntad lönetillväxt markant. Enligt Godwin (1999) indikerar detta två saker: att företag tidigare varit för liberala när de bestämt diskonteringsränta, samt att de försöker kompensera för en lägre diskonteringsränta genom att ändra antagandet för förväntad lönetillväxt.
Pensionsskuldens storlek
Enligt Feldstein och Mørck (1982) föreligger det ett samband mellan pensionsskuldens storlek, i förhållande till företagets totala tillgångar, och företags val av aktuariella antaganden. Om nettopensionsskulden är stor väljer företagen lägre lönetillväxt och prisinflation samt högre diskonteringsränta. En förklaring till detta är att om pensionsskulden är stor kommer den kräva större avsättningar i framtiden, vilket indikerar att företaget framöver kommer få ett minskat resultat då detta leder till ökade räntekostnader. Detta kan påverka investerares uppfattning om företaget negativt, och ha en oönskad effekt på aktiekursen. Bodie et al. (1987) har gjort en liknande studie, men istället beräknat företagets storlek utifrån dess marknadsvärde. De får ett resultat som överensstämmer med det av Feldstein och Mørck (1982).
16 Prestationsmått
Att se pensionsskulden som det primära skälet bakom företags val av aktuariella antaganden är en ingångsväg, men studier har även testat huruvida företags prestationsmått, såsom vinst eller kassaflöde, påverkar företags val. Asthana (1999) visar att de företag som har låg lönsamhet, lågt kassaflöde eller en hög skuldsättningsgrad i större utsträckning väljer liberala aktuariella antaganden som har en fördelaktig påverkan på pensionsskulden. Godwin et al. (1996) ser att en ökning i diskonteringsränta drivs av nedgångar i intäkter och restriktioner från långivare.
Forskning inom IAS 19
En brist inom forskning av pensionsredovisning är att den övervägande delen av tillgänglig litteratur fokuserar på att undersöka amerikanska företag och regelverket de lyder under (Glaum, 2009). Billings et al. (2017) har istället utfört sin studie på brittiska företag, vilket därmed blir särskilt relevant för vår studie då Storbritannien, likt Sverige, följer regelverket IAS 19. Dessa författare är intresserade av att undersöka huruvida IAS 19 förhindrar eller möjliggör att företag utövar resultatmanipulation när de redovisar pensionsskulder.
Med utgångspunkt i resultat från bland andra Asthana (1999) och Godwin (1999) antar Billings et al. (2017) att företagens nivå av fondering är en drivande faktor för att försöka påverka pensionsskulden. De ser även att resultaten funna av Feldstein and Mørcks (1982) och Bodie et al. (1987) gällande storleken av pensionsskulden är av betydelse. Studiens resultat visar att det finns signifikanta samband mellan de aktuariella antagandena och både nivå av fondering samt pensionsskuldens storlek. Företag vars pensionsplaner har en låg fonderingsnivå och en stor pensionsskuld väljer en lägre lönetillväxt, lägre prisinflation och en högre diskonteringsränta än de med en hög fonderingsnivå och en liten pensionsskuld (Billings et al., 2017). De finner även störst variation i antagandet om förväntad lönetillväxt, vilket är det antagande som författarna anser vara minst begränsat av det rådande regelverket IAS 19 (ibid.).
17
2.3 Hypoteser
Med utgångspunkt i resultat från tidigare forskning formuleras de hypoteser som ligger till grund för vår studie. Vi ämnar undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan svenska noterade företags val av aktuariella antaganden och pensionsplanens finansiella ställning. I denna studie fokuserar vi, i enighet med tidigare studier av bland annat Billings et al. (2017), på de tre väsentliga finansiella antaganden som företagen gör: lönetillväxt, prisinflation och diskonteringsränta. Likt Billings et al. (2017) används pensionsplanens fonderingsnivå och pensionssskuldens storlek som mått på pensionsplanens finansiella ställning.
Tidigare studier har visat att företag med exempelvis en lågt fonderad pensionsplan eller stor nettopensionsskuld tenderar att välja aktuariella antaganden som sänker den uppskattade skulden (Feldstein och Mørck, 1982; Asthana, 1999; Billings et al., 2017, m.fl.). Detta indikerar att företagen inte gör en sanningsenlig uppskattning när de väljer antaganden, utan att de istället väljer dessa med ambitionen att fördelaktigt påverka pensionsskulden.
Vår första hypotes undersöker det aktuariella antagandet lönetillväxt. En hög lönetillväxt ökar pensionsskulden. Ett företag med en låg nivå av fondering eller stor nettopensionsskuld antas därmed välja en låg lönetillväxt (Feldstein och Mørck, 1982; Asthana, 1999; Billings et al., 2017, m.fl.). Vår första hypotes blir således:
H1a: Det råder ett positivt samband mellan fonderingsnivå och lönetillväxt samt
H1b: Det råder ett negativt samband mellan pensionsskuldens storlek och lönetillväxt
Vår andra hypotes undersöker prisinflation. Likt lönetillväxten innebär en hög prisinflation en ökning i den rapporterade pensionsskulden. Ett företag med en låg nivå av fondering eller stor nettopensionsskuld antas därmed välja en låg prisinflation (Feldstein och Mørck, 1982;
Asthana, 1999; Billings et al., 2017, m.fl.).Vår andra hypotes blir således:
H2a: Det råder ett positivt samband mellan fonderingsnivå och prisinflation samt
H2b: Det råder ett negativt samband mellan pensionsskuldens storlek och prisinflation
18 Vår slutliga hypotes undersöker företagens val av diskonteringsränta. Diskonteringsräntan används för nuvärdesberäkning av pensionsskulden, och en hög diskonteringsränta kommer resultera i en lägre skuld. Ett företag med en låg nivå av fondering eller stor nettopensionsskuld antas därmed välja en hög diskonteringsränta (Feldstein och Mørck, 1982; Asthana, 1999;
Billings et al., 2017, m.fl.).Vår tredje hypotes blir således:
H3a: Det råder ett negativt samband mellan fonderingsnivå och diskonteringsränta samt
H3b: Det råder ett positivt samband mellan pensionsskuldens storlek och diskonteringsränta
19
3. Metod
I detta kapitel redogörs för studiens metod. Inledande kommer studiens forskningsmetod redogöras för, därefter presenteras urvalet och använd datainsamlingsmetod. Slutligen presenteras operationalisering av studiens hypoteser samt tillvägagångssättet för studiens genomförande.
3.1 Forskningsmetod
Denna studie ämnar undersöka huruvida det föreligger ett samband mellan svenska noterade företags val av aktuariella antaganden och pensionsplanernas finansiella ställning. De hypoteser som operationaliseras är baserade på resultat från tidigare forskning. Detta innebär att studiens ansats är deduktiv, det vill säga att tidigare presenterad teori skapar vissa förväntningar och föreställningar om vilka resultat vi bör få (Bryman och Bell, 2015, s. 161–163). Då studien undersöker huruvida ett samband föreligger med hjälp av finansiell data anses en kvantitativ metod rimlig, eftersom samband mellan variabler ofta söks med hjälp av kvantitativa metoder (ibid.). Tidigare forskning (Asthana, 1999; Godwin, 1999; Billings et al., 2017; Glaum, 2017, m.fl.) har använt en kvantitativ metod för att besvara sina frågeställningar, och det faller sig därmed naturligt att undersöka vår population på liknande sätt. Kvantitativa metoder utgår även i stor utsträckning utifrån en deduktiv ansats (Bryman och Bell, 2015, s. 160–161), vilket stämmer väl då denna studie utgår från tidigare forskning.
3.2 Datainsamling
3.2.1 Population och urval
I denna studie är vi intresserade av att studera svenska noterade företag, och för att täcka in en så stor del av populationen som möjligt görs en undersökning av samtliga företag på Nasdaq OMX Stockholm under perioden 2013–2016. Perioden väljs både för att erhålla ett tillräckligt antal observationer, samt för att erhålla aktuell data.
I och med att denna studie undersöker förmånsbestämda pensionsplaner utesluts företag som saknar sådana pensionsplaner, såsom företag med endast avgiftsbestämda planer. Dessutom finns ett antal företag noterade på Nasdaq OMX Stockholm som inte har säte i Sverige, vilka utesluts då studien endast berör svenska företag. Genom detta undviker vi att stickprovet fångar upp irrelevant data, så kallad överteckning. Totalt undersöks 1114 årsredovisningar, där det slutgiltiga antalet observationer presenteras i tabell 3.
20 Tabell 3 – antal observationer
2013 2014 2015 2016 Totalt
Företag noterade på Nasdaq OMX
Stockholm 256 269 288 301 1114
- varav endast avgiftsbestämda
pensionsplaner 75 89 95 102 361
- varav säte utanför Sverige 23 28 27 28 106
Totalt antal observationer 158 152 166 171 647
Av de företag som har förmånsbestämda pensionsplaner låter ett antal en tredje part, Alecta, förvalta den fonderade delen av pensionsskulden. Enligt UFR 10, ett uttalande från rådet för finansiell rapportering, är bedömningen att planer som hanteras av Alecta enligt IAS 19 klassificeras som förmånsbestämda planer (Rådet för finansiell rapportering, 2015). Dock saknas det i nuläget möjlighet att fastställa respektive företags andel av planens finansiella ställning, varför det inte är möjligt för företagen att redovisa pensionsskulden som en förmånsbestämd plan (ibid.). Istället redovisas dessa som avgiftsbestämda planer i företagens årsredovisningar (ibid.), och det sker därmed ett bortfall av de företag som använder Alecta.
Ur urvalet utesluts även banker och försäkringsbolag då volatiliteten i dessa företags tillgångar anses för hög, vilket kan ge felaktiga samband. Slutligen faller ett antal företag bort som inte uppvisar den disaggregeringsnivå som krävs, de är helt enkelt inte tillräckligt specifika i årsredovisningen att det går att särskilja den svenska delen av pensionsskulden från den totala pensionsskulden. De exkluderas då de kan ge en lägre validitet om de finns med i det slutliga urvalet. Det slutliga antalet företagsobservationer visas i tabell 4. Viktigt att observera är dock att alla företag inte redovisar samtliga undersökta antaganden för varje år, vilket får betydelse vid studerandet av lönetillväxt som endast har 161 slutliga observationer.
Tabell 4 - slutligt urval
2013 2014 2015 2016 Totalt
Totalt antal observationer 158 152 166 171 647
- redovisar enligt Alecta 75 75 82 87 319
- banker och
försäkringsbolag 4 4 4 4 16
- saknar
disaggregeringsnivå 32 23 25 25 105
Slutligt antal observationer 47 50 55 55 207
21 3.2.2 Datainsamling
Vi baserar vår datainsamling på en sammanställd lista av företag representerade på Nasdaq OMX Stockholm vid årsslutet för respektive år. Listan har sammanställts av forskare verksamma på företagsekonomiska institutionen vid Uppsala universitet, och delgivits oss via vår handledare. Antalet observationer på listan har jämförts med redovisade årssummeringar från Nasdaq OMX Stockholm. Då antalet företag för respektive år överensstämmer anses listan vara korrekt.
Samtliga data som används i denna studie återfinns i årsredovisningarna hos respektive företag.
Detta innebär att redan tillgänglig data sammanställs och bearbetas, och därmed att ingen primärdata använts. All data bör därför finnas tillgänglig för att replikera studien och ge samma utfall, varför studien har hög reliabilitet. Vissa data hämtas sammanställt ur databasen Thomson Reuters Eikon/Datastream. Denna kompletteras med ytterligare data som inte finns tillgänglig i ett sammanställt format, vilken istället hämtas manuellt ur respektive företags årsredovisning. En sammanställning avseende vilken information som hämtas, samt vilken informationskälla som används, finns tillgänglig i bilaga 1, avsnitt 7.1.
Vissa företag väljer att redovisa sin finansiella information i en annan valuta än svenska kronor.
För dessa företags information krävs en omräkning till svenska kronor, vilket görs genom att använda aktuell balansdagskurs från Sveriges Riksbank. I urvalet är Euro den enda utländska valuta som används. Samtliga företag som rapporterar i Euro har kalenderår som bokslutsår, vilket innebär att valutakursen för 30 december används eftersom 31 december inte är en handelsdag. Aktuell kurs presenteras i tabell 5.
Tabell 5 - Valutomräkning mot svenska kronor
Datum 1 EUR / SEK
2013-12-30 8,9430
2014-12-30 9,5155
2015-12-30 9,1350
2016-12-30 9,5669
Källa: Sveriges Riksbank (2017b)
22
3.3 Operationalisering
Samtliga hypoteser testas genom liknande regressionsmodell, där enbart den beroende variabeln skiljer sig. Detta innebär att operationaliseringen blir liknande för alla tre hypoteser.
Genom hypoteserna undersöks huruvida det föreligger ett samband mellan företags aktuariella antaganden och pensionsplanens finansiella ställning. Funna samband som överensstämmer med hypoteserna indikerar att det föreligger påverkan, vilket tolkas som resultatmanipulation inom pensionsredovisning.
Vardera hypotes delas upp i två delhypoteser, där den första undersöker sambandet mellan den beroende variabeln och fonderingsnivån och den andra undersöker sambandet mellan den beroende variabeln och pensionsskuldens storlek. De företag som antas ha mest incitament till resultatmanipulation är företag med låg fonderingsnivå och en stor pensionsskuld. Dessa företag förväntas i större utsträckning välja en hög diskonteringsränta respektive låga antaganden gällande prisinflation och lönetillväxt. Eftersom hypoteserna testas genom regressionsmodeller operationaliseras dessa genom modellens variabler, vilka beskrivs nedan.
Hur variablerna beräknas sammanställs i tabell 6, avsnitt 3.4.1.
3.3.1 Beroende variabler – Lönetillväxt, prisinflation, diskonteringsränta
De beroende variablerna är företagens aktuariella antaganden, vilka testas var för sig. I likhet med tidigare forskning (Billings et al., 2017) testas enbart de finansiella antagandena, vilka är lönetillväxt, prisinflation och diskonteringsränta. De beroende variablerna används såsom de rapporteras i respektive företags årsredovisning. Många svenska företag har pensionsplaner i ett flertal länder och väljer därmed olika lönetillväxt, prisinflation och diskonteringsränta för respektive pensionsplan. För att resultaten ska vara jämförbara väljer vi att endast se till de aktuariella antaganden som väljs för den svenska pensionsplanen.
3.3.2 Oberoende variabler – Fonderingsnivå och pensionsskuldnivå
Valet av oberoende variabler bygger på resultat från tidigare forskning, där ett flertal tidigare studier visar på att pensionsplanens finansiella ställning påverkar de aktuariella antaganden som företag gör. Fonderingsnivå mäter i vilken grad företag finansierar sin pension, och är en kvot mellan företagets pensionstillgång och pensionsskuld. Studier av bland andra Godwin (1999), Asthana (1999), och Billings et al. (2017) har visat på ett samband mellan aktuariella antaganden och fonderingsnivå, där företag vars pensionsplaner har en låg grad av finansiering
23 tenderar att välja antaganden som minskar pensionsskulden. Vid beräkning av fonderingsnivå väljer vi att endast se till den pensionsplan som avser anställda i Sverige. Detta eftersom de aktuariella antaganden vi studerar endast avser de som väljs för den svenska pensionsplanen, och därmed endast påverkar den andel av den totala pensionsskulden som avser Sverige.
Pensionsskuldnivån är ett mått på nettopensionsskuldens storlek i förhållande till företagets storlek. Nettopensionsskulden är företagets pensionsskuld subtraherat med dess pensionstillgång. Feldstein och Mørck (1982) samt Bodie et al. (1987) ser att företag som har en stor nettopensionsskuld väljer aktuariella antaganden som minskar skulden. Till skillnad från fonderingsnivån väljer vi här att ta hänsyn till företags totala nettopensionsskuld, och inte endast den andel som tillhör den svenska pensionsplanen. Detta anses nödvändigt eftersom att endast inkludera den svenska andelen i många fall inte kommer vara representativt för den finansiella börda som den totala nettopensionsskulden utgör för respektive företag.
3.3.3 Kontrollvariabler – Tillskottsnivå, skuldnivå och lönsamhetsnivå
Utöver de oberoende variablerna används ett antal kontrollvariabler för att säkerställa sambandet mellan de oberoende och den beroende variabeln. Kontrollvariabler är inte av huvudsakligt intresse för undersökningen, men att inkludera dessa i modellen kontrollerar för faktorer som annars kan tänkas påverka det primära sambandet. Att inkludera kontrollvariabler renodlar sambandet mellan den beroende och de oberoende variablerna, och minskar risken att vi drar felaktiga slutsatser gällande detta samband (Ribe, 2012).
De kontrollvariabler som används bygger på tidigare studier (Asthana, 1999; Billings et al., 2017). Dessa är tillskottsnivå, skuldnivå och lönsamhetsnivå. Tillskottsnivå visar huruvida, samt i vilken utsträckning, ett företag tillskjuter medel till dess pensionsplan. Att avsätta mycket kapital till pensionsfonden kan innebära en stor finansiell börda för företaget, och Asthana (1999) visar på att företag är mer liberala i sina aktuariella antaganden om de tillskjuter medel till planen. Skuldnivå och lönsamhetsnivå är mått på företagets finansiella situation. Finansiellt ansträngda företag kan tänkas ha mer incitament att försöka minska pensionsskulden och pensionskostnaden, och därmed vara mer liberala i sina aktuariella antaganden.
24
3.4 Genomförande
3.4.1 Multipel regressionsanalys
Vi använder oss av en multipel regressionsanalys för att undersöka sambandet mellan fonderingsnivån respektive pensionsskuldnivån och de aktuariella antagandena. Hypoteserna, vilka bygger på tidigare forskning, skapar en förväntan på riktningen hos de oberoende variablernas koefficienter. Detta innebär att vårt test är ensidigt, och att vi därmed använder de kritiska värden som gäller för ensidiga test. Utöver detta är även det justerade R2-värdet av intresse, då värdet förklarar i vilken grad variationen i den beroende variabeln förklaras av de oberoende variablerna.
Regressionsanalyserna görs i statistikprogrammet IBM SPSS, och vardera hypotes analyseras i en separat regressionsmodell. Dummyvariabler för respektive år inkluderas i modellen för att kontrollera för årsspecifika effekter. Regressionsmodellen, inklusive kontrollvariabler presenteras i tabell 6.
Antagandei,t = β0 + β1FNi,t + β2PS.Ni,t + β3TNi,t + β4Sk.Ni,t + β5LNi,t + β6ÅrDummyi,t + εi,t
Tabell 6 - definition av variabler
Variabel Definition
Antagande Lönetillväxt/ prisinflation/ diskonteringsränta
FN Fonderingsnivå, företagets planmässiga pensionstillgångar för anställda i Sverige dividerat med planmässiga pensionsskulder för anställda i Sverige
PS.N Pensionsskuldnivå, företagets totala nettopensionsskuld dividerat med de totala tillgångarna
TN Tillskottsnivå, företagets tillskjutande pensionsmedel dividerat med den rapporterade totala nettopensionsskulden
Sk.N Skuldnivå, företagets skuld dividerat med bokfört eget kapital
LN Lönsamhetsnivå, företags rörelseresultat (EBIT) dividerat med bokfört eget kapital ÅrDummy Dummyvariabel för åren 2013, 2014, 2015 & 2016
ε Residual (felterm i regressionen)
i,t i = företag, t = år
Vid regressionen är normalfördelningen, skevheten och kurtosis intressant (Bai och Ng, 2005).
För att förbättra normalfördelningen, och därmed minska skevhet och kurtosis, väljer vi att använda winsorizing, vilket innebär att vidden på observationerna minskar då extremvärden begränsas. Detta minskar risken för missvisande resultat, vilket underlättar vid regressionsanalyserna, där vi antar att normalfördelning råder (Körner & Wahlgren, 2015,
25 s.105). Den praktiska effekten av winsorizing är att värden som rankas under den 5:e percentilen samt över den 95:e percentilen ersätts, vilket gör att vi undviker missvisande resultat (Gujarati, 2003). Efter att detta är gjort testas variablerna för kurtosis och skevhet, vilka redovisas tillsammans med resultaten i tabell 7 och tabell 8 i avsnitt 4.1.1 respektive 4.1.2.
3.4.2 Multikollinearitet
Det är nödvändigt att testa för multikollinearitet i modellens oberoende variabler.
Multikollinearitet innebär att det råder en hög korrelation mellan förklarande variabler (Andersson et al., 2007, s.110, 119). Om två eller flera variabler har hög korrelation, minskar säkerheten i modellen (ibid.). Korrelationer nära -1 och 1 är höga, och inte önskvärda (ibid.).
För att undersöka om detta förekommer görs en korrelationsmatris baserad på Pearsons korrelationskoefficient, som mäter huruvida en hög korrelation mellan två variabler föreligger.
Detta kompletteras även av ett VIF-test, som är ett mått på multikollinearitet. Ett VIF-värde nära 1 innebär att ingen, eller mycket liten, multikollinearitet förekommer (ibid).
Korrelationsmatrisen presenteras i avsnitt 4.2, och maximalt VIF-värde i respektive modell presenteras i samband med hypotesprövningarna.
3.4.3 Heteroskedasticitet
Heteroskedasticitet är ett problem som uppstår om storleken på variansen i feltermen inte är liknande bland observationerna (Newbold et al., 2007, s. 564). Detta fenomen kan förekomma exempelvis om jämförda företag är av olika storlek (ibid.). Problemet kan överkommas med hjälp av antingen logaritmering eller skalering av data3, vilket gör observationerna jämförbara.
I vår regression är samtliga oberoende variabler skalerade, vilket undviker att heteroskedasticitet utgör ett problem i vår studie.
3 Denna information bygger på föreläsningsmaterial, ”Empiriska metoder”, för kandidatuppsats höstterminen 2017 vid Uppsala universitet.
26
4. Empiri och analys
Inledningsvis presenteras den deskriptiva statistiken för modellens beroende samt oberoende variabler och kontrollvariabler. Denna efterföljs av en korrelationsmatris för modellens variabler. Slutligen testas våra hypoteser, där regressionernas resultat presenteras och analyseras i respektive hypotesprövning.
4.1 Deskriptiv statistik
4.1.1 Beroende variabler
Deskriptiv statistik för de beroende variablerna efter winsorizing presenteras i tabell 7. Antalet observationer varierar per beroende variabel då alla företag inte redovisar samtliga aktuariella antaganden.
Tabell 7 - Beskrivande statistik per år, beroende variabler
Variabel År Obs. Min Max Vidd Medel Median St.av. VK Skevhet Kurtosis Lönetillväxt 2013 37 1,50 3,50 2,00 2,92 3,00 0,474 0,162 -1,272 1,722
2014 40 1,50 3,50 2,00 2,80 3,00 0,516 0,185 -1,176 1,145 2015 43 1,50 3,50 2,00 2,62 3,00 0,595 0,227 -0,800 -0,477 2016 41 1,50 3,50 2,00 2,66 2,75 0,544 0,204 -0,833 0,093 Totalt 161 1,50 3,50 2,00 2,75 3,00 0,544 0,198 -0,975 0,253
Prisinflation 2013 47 1,25 2,50 1,25 1,91 2,00 0,281 0,191 -0,132 0,890 2014 50 1,25 2,50 1,25 1,67 1,50 0,335 0,242 0,849 0,149 2015 55 1,25 2,50 1,25 1,67 1,50 0,306 0,248 1,551 1,730 2016 55 1,25 2,50 1,25 1,64 1,50 0,290 0,218 1,993 3,713 Totalt 207 1,25 2,50 1,25 1,72 1,50 0,320 0,225 0,919 0,257
Diskonteringsränta 2013 47 2,00 4,00 2,00 3,76 3,90 0,381 0,111 -3,027 11,232 2014 50 2,00 3,40 1,40 2,60 2,60 0,368 0,144 -0,150 -0,721 2015 55 2,00 4,00 2,00 2,98 3,00 0,424 0,182 -0,629 0,832 2016 55 2,00 3,30 1,30 2,57 2,50 0,349 0,194 -0,061 -0,680 Totalt 207 2,00 4,00 2,00 2,96 2,85 0,603 0,155 0,238 -0,854 Obs.: Antal observationer, St.av .: Standardavvikelse,
VK: variationskoefficient (standardavvikelse dividerat med medelvärde)
Genomsnittligt medelvärde för lönetillväxt ligger på 2,75 procent, för prisinflation är medelvärdet 1,72 procent och för diskonteringsränta 2,96. Siffrorna visar en i genomsnitt nedåtgående trend för samtliga aktuariella antaganden. Att variablerna följer varandra är naturligt, exempelvis bör en lägre prisinflation innebära en lägre förväntad lönetillväxt och diskonteringsränta.
27 Dock skulle denna nedåtgående trend även kunna vara ett resultat av företags försök till att kompensera för en fallande diskonteringsränta, likt det Godwin (1999) observerade i sin studie.
Godwin (ibid.) fann att när företag blev tvungna att sänka sina diskonteringsräntor, och därmed fick ökade pensionsskulder, kompenserade de för detta genom att sänka den förväntade lönetillväxten markant. Detta minskade därmed den totala ökningen i pensionsskulden.
Mellan 2013 och 2014 faller medelvärdet för diskonteringsräntan med över en procentenhet, vilket kan tänkas ha stora konsekvenser för företagens pensionsskulder och pensionskostnader.
Den sjunkande diskonteringsräntan kan förklaras av den lågräntemiljö som Sverige befunnit sig i sedan finanskrisen 2008, där riksbankens reporänta varit på mycket låga nivåer (Sveriges riksbank, 2017a).
I Sverige bestäms diskonteringsräntan utifrån bostadsobligationer (Gillqvist, 2016, s.181) vilket bör resultera i att företag gör liknande val av diskonteringsränta. Resultatet visar dock att standardavvikelsen för denna variabel i sammanhanget är hög, med en förhållandevis stor spridning mellan värdena. En viss variation är förväntad, då det finns ett flertal bostadsobligationer samt att dessa behöver extrapoleras då de inte är tillräckligt långfristiga i förhållande till pensionsskulden. Trots detta upplevs variationen så pass stor att den ger indikationer på att företag väljer diskonteringsräntor som inte är helt överensstämmande med riktlinjerna från IAS 19.
Ur tabellen går att utläsa att lönetillväxt är den variabel med högst standardavvikelse för en övervägande del av åren, men samtidigt inte den variabel med högst variationskoefficient.
Variationskoefficienten möjliggör en jämförelse av variablernas variation. Detta skiljer sig från resultat av Billings et al. (2017), som fann störst variation i lönetillväxtantagandet i jämförelse med de andra antagandena. Författarna menar på att lönetillväxt är det aktuariella antagande som är minst begränsat av IAS 19, och att företag därmed nyttjar den diskretion som ges av regelverket. Den deskriptiva statistiken visar dock att prisinflation är den variabel med högst variationskoefficient, vilket tyder på att svenska företag i större utsträckning nyttjar diskretion vid bestämmande av prisinflation än vid lönetillväxt.
Skevhet och kurtosis är generellt låga, vilket medelvärden för dessa visar. Det finns dock vissa avvikelser, vilket kan påverka det statistiska testet. Överlag upplever vi dock att winsorizing har hjälpt att få dessa värden till en acceptabel nivå.
28 4.1.2 Oberoende variabler och kontrollvariabler
Tabell 8 - Beskrivande statistik, oberoende variabler och kontrollvariabler, summering 2013–2016
Variabel Obs. Min Max Medel St. Av. Skevhet Kurtosis
Oberoende variabler
Fonderingsnivå 207 0,00 1,12 0,33 0,395 0,763 -0,938
Pensionsskuldsnivå 207 0,00 0,14 0,04 0,041 0,987 0,050
Kontrollvariabler
Tillskottsnivå 207 0,00 0,21 0,03 0,059 2,371 4,340
Skuldnivå 207 0,43 3,60 1,54 0,853 1,082 0,546
Lönsamhetsnivå 207 -0,06 0,38 0,18 0,116 -0,280 -0,312
Obs.: Antal observationer, St. av.: Standardavvikelse
Tabell 8 visar deskriptiv statistik för de oberoende variablerna, samt kontrollvariablerna, efter winsorizing. Regressionsmodellerna tar även hänsyn till årseffekter vilket innebär att årdummy förekommer, dock redovisas ingen deskriptiv statistik för dessa. Tabellen visar att företag i genomsnitt har en fonderingsnivå på 33 procent för sin svenska pensionsskuld. Det finns en spridning från helt ofonderade planer till ett maximimått på 112 procent. Detta visar på en stor spridning från företag helt utan pensionstillgångar till företag som har större pensionstillgångar än pensionsskulder. I genomsnitt har svenska noterade företag fonderat cirka en tredjedel av sina svenska pensionsskulder, vilket innebär att de till två tredjedelar ännu inte finansierat den tjänstepension som de så småningom ska utbetala. Pensionsskuldnivån varierar från 0 till 14 procent. Medelvärdet för pensionsskuldnivån är fyra procent av totala tillgångar. Denna spridning är lägre, men visar att den totala pensionsskulden är en icke försumbar del av de totala tillgångarna. Värt att anmärka är dock att vissa företag redan har täckning för hela sin pensionsskuld.
Kontrollvariabeln tillskottsnivå har en spridning från 0 till 21 procent, med ett medelvärde på tre procent. Detta innebär att företag under ett år som mest tillskjuter kapital som motsvarar 21 procent av den totala nettopensionsskulden. Som helhet tillskjuter inte svenska företag väsentligt till pensionsplanen på årlig basis. Skuldnivån för företagen visar en stor spridning, från 43 till 360 procent, med ett medel på 154 procent. Detta innebär att de flesta företag har en stor skuld i förhållande till det bokförda egna kapitalet. Lönsamhetsnivån skiftar från -6 till 38 procent med ett medelvärde på 18 procent. Detta visar att de flesta företag visar lönsamma resultat, men att det även förekommer företag i urvalet som uppvisar negativa rörelseresultat.
