”Vi äger denna fråga tillsammans”
En kvalitativ studie om det strategiska arbetet av mäns våld mot kvinnor i två kommuner i södra Sverige.
Författare: Adam Sjöö Idbrant & Matilda Skog
Kandidatuppsats
Abstract
Authors: Adam Sjöö Idbrant & Matilda Skog
Title: “We own this question together” – A qualitative study on how the strategic work in two municipalities in southern Sweden work with men’s violence against women
This study aims to explain and create an understanding on how two
municipalities in southern Sweden work strategic with the question regarding men´s violence against women. The purpose is to answer three research questions that analyses the organisations and the cooperation within itself but also with other actors. The method that this study uses is qualitative because of the need of detailed answers and supports to answer the research question and fulfil the purpose of this study. The empirical material was collected through seven semi-structured interviews. The study is focused on
improvement, what the organisations can do better and is outlined through organisational and cooperative theory. The study also outline the empirical material collected through a SWOT-analysis.
The result of the study suggests that knowledge and competence are solely important working with this question and should be broad represented throughout the organisation. Therefore are these factors some components that highlight the study. Also the cooperation within the organisation and external collaboration considered being of great importance. Lastly, the result gives an understanding on how important it is that decision-makers and people in position of power prioritize men´s violence against women and view it as a societal problem.
Keywords
Men´s violence against women, domestic violence, cooperation, organisation, strategic work
Tack
Vi vill rikta ett stort tack till alla personer har ställt upp på intervjuerna vi gjort. Vi vill också tacka för er öppenhet och att ni tog er tid innan
julledigheten. Vi vill också tacka vår handledare, Linda Hiltunen, som varit till stor hjälp och visat stor förståelse.
Innehållsförteckning
1 Inledning 7
1.1 Syfte och frågeställningar 9
1.2 Avgränsningar 10
1.3 Centrala begrepp 10
1.4 Disposition 11
2 Forskningsöversikt 11
2.1 Tidigare forskning 13
3 Teoretiska utgångspunkter 18
3.1 Organisationsteori 18
3.2 Samverkan 20
3.3 Swot-analys 23
4 Metod och material 24
4.1 Metodval 24
4.2 Urval och genomförande 24
4.3 Valda yrkesroller och verksamheter 26
4.4 Analys av material 28
4.5 Etik 28
5 Resultat och analys 31
5.1 Hur arbetar Växjö strategiskt för att stoppa mäns våld mot kvinnor?
31
5.1.1 Organisation – Växjö 31
5.1.2 Samverkan 32
5.2 SWOT-analys Växjö 34
5.3 Vilka styrkor och svagheter finns det i arbetet med mäns våld mot
kvinnor i Växjö? 35
5.4 Hur kan det strategiska arbetet med mäns våld mot kvinnor
förbättras i Växjö? 40
5.5 Hur arbetar Kalmar strategiskt för att stoppa mäns våld mot
kvinnor? 44
5.5.1 Organisation – Kalmar 44
5.5.2 Samverkan - Kalmar 45
5.6 SWOT-analys Kalmar 47
5.7 Vilka styrkor och svagheter finns det i arbetet med mäns våld mot
kvinnor i Kalmar kommun? 47
5.8 Hur kan det strategiska arbetet med mäns våld mot kvinnor
förbättras i Kalmar? 53
6 Slutdiskussion 57
7 Referenser 63
7.1 Tryckta källor 63
7.2 Elektroniska källor 64
8 Bilaga 1 1
8.1 Intervjuguide 1
1 Inledning
Flera internationella och nationella samhällsorgan som exempelvis WHO, Europarådet och Sveriges regering lyfter frågan om ett våldsförebyggande arbete och menar att det bör prioriteras allt mer. I en kartläggning gjord av World Health Organization (WHO) år 2002 klargjordes vikten av att det globala samfundet måste börja prioritera det våldsförebyggande arbetet (Sinisalo & Moser Hällen, 2018, s. 302). I propositionen Kvinnofrid (1997) framkommer det av kommissionens redovisning att kunskapen kring mäns våld mot kvinnor bör öka hos myndigheterna och då främst hos den personal som handlägger ärenden av denna karaktär. Detta gäller såväl central,
regional som lokal nivå. Det framgår även att handläggningsrutiner behöver ses över för att bidra till att arbetet blir mer effektivt. Regeringen är överens om att myndigheterna kan effektivisera och konkretisera sitt arbete för bekämpningen av mäns våld mot kvinnor. Det nämns att en tydlig markering är väsentligt på myndigheternas ledningsnivå och att denna markering bör komma till uttryck i särskilda policydokument eller handlingsprogram (Proposition, 1997/98:55). Likaså i propositionen Socialtjänstens arbete med våldsutsatta kvinnor (2007) betonas vikten av ett förebyggande arbete för mäns våld mot kvinnor. För ett lyckat resultat krävs det, enligt propositionen, verksamheter som vill bidra med att medvetandegöra mäns ansvar, attityder och värdegrunder, samt att erbjuda hjälp till de män som utövar våld
(Sinisalo & Moser Hällen, 2018, s. 302).
I den nationella strategin mot mäns våld mot kvinnor (2016) betonas det våldsförebyggande arbetet med fokus på våldsutövare och
maskulinitetsnormer. Den första målsättningen i strategin handlar om att främst förhindra att våld ens uppstår samt att bidra till att män och pojkar som utövar våld att upphöra med det. Strategin innebär insatser som riktas till hela befolkningen och insatser som riktas till grupper som har förhöjd risk att utöva eller utsättas för våld. Det förebyggande arbetet enligt den
nationella strategin måste således ta hänsyn till bakgrundsfaktorer som har betydelse för förekomsten av mäns våld mot kvinnor. Detta kan handla om att utmana föreställningar om makt och maskulinitet som rättfärdigar våld och normer som inskränker kvinnors självbestämmanderätt (Skr.
2016/17:10).
Det förebyggande arbetet för att bekämpa våld mot kvinnor är idag en prioriterad politisk fråga. Inspektionen för vård- och omsorg (IVO) och den nationella samordnaren bedömer att tillsynen av kommunernas arbete med våld i nära relationer, samt att erbjudanden om stöd och hjälp till
våldsutövare, skiljer sig kommunerna emellan. Efter att en polisanmälan är gjord och en utredning påbörjats har kommunen skyldighet att erbjuda någon form av stöd för att förebygga nya våldshandlingar. Detta stöd kan se olika ut och flera kommuner arbetar med våldsutövare genom att följa den formella handläggningsprocess som även gäller för våldsutsatta vuxna. Den formella handläggningsprocessen innefattar bland annat ansökan, utredning, beslut och eventuell insats. En del kommuner prioriterar dock att erbjuda stöd och behandling för våldsutövare, medan vissa kommuner inte använder sig av några insatser alls. De sistnämnda kommunerna erbjuder då i bästa fall olika typer av ideella rörelse såsom mansjour eller liknande. Arbetet med
våldsutövare innebär att man arbetar utifrån olika metoder och
tillvägagångssätt men dessa verkar inte anammas i alla landets kommuner.
Detta visar tydligt att det är upp till varje kommun att avgöra vilket sätt arbetet bör bedrivas på (Sinisalo & Moser Hällen, 2018, s. 293-294).
I enlighet med ovannämnda samhällsorgan konstaterar den ideella organisationen Amnesty att frågan kring mäns våld mot kvinnor haft låg prioritet på politisk nivå i flera av landets kommuner. Det är endast ett fåtal av Sveriges kommuner som utarbetat politiska handlingsplaner och
målformulering för att motverka mäns våld mot kvinnor. Det verkar dock som att riktlinjer och rutiner för socialtjänstens handläggning av enskilda
ärenden har kommit något längre. Trots det är det många av länsstyrelsernas rapporter som är flera år gamla samt att väldigt få har genomfört senare kartläggningar (Amnesty, 2005).
Mäns våld mot kvinnor är idag prioriterat av politik och svensk stat dock är det tydligt, utifrån den vetskap som ovan lagts fram, att det saknas viss kunskap om arbetet på kommunal nivå. Denna uppsats kommer att ta
avstamp från att arbetet att stoppa mäns våld mot kvinnor på kommunal nivå sker på olika sätt i olika kommuner samt att avsaknaden av kunskap på kommunal nivå anses problematiskt enligt forskning. Vi har även valt att inkludera Region Kalmar och Region Kronoberg i denna studie då dem är verksamma i valda kommuner. Denna studie ämnar studera närmare hur det faktiska arbetet genomförs i två kommuner i södra Sverige för att fylla den kunskapslucka som vi anser finns. Uppsatsen är en studie av Kalmar
kommun och Växjö kommun där deras strategiska och förebyggande arbete av mäns våld mot kvinnor analyseras med fokus på förbättringsmöjligheter.
Valet av dessa kommuner grundas främst i närhetsprincipen men också att det är två kommuner som är relativt lika både till yta och befolkningsmängd.
1.1 Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att bidra med kunskap om hur två kommuner i södra Sverige arbetar strategiskt och förebyggande med att stoppa mäns våld mot kvinnor. De två kommuner som kommer att studeras är Kalmar kommun och Växjö kommun. Uppsatsen ämnar studera vad vi kan lära oss av vad det strategiska arbetet som sker i de båda kommunerna samt vad som kan förbättras. Vi vill också undersöka vilka styrkor respektive svagheter det finns i det arbetet. Följande frågeställningar har formulerats för att uppfylla ovanstående syfte;
1. Hur arbetar Kalmar kommun och Växjö kommun strategiskt för att stoppa mäns våld mot kvinnor?
2. Vilka styrkor och svagheter finns det i arbetet med mäns våld mot kvinnor i Kalmar kommun och Växjö kommun?
3. Hur kan det strategiska arbetet med mäns våld mot kvinnor förbättras i respektive kommun?
1.2 Avgränsningar
I vår studie har vi valt att endast fokusera på aktörer som arbetar med mäns våld mot kvinnor inom två olika kommuner. På grund av uppsatsens omfång, inriktning samt tidsfristen valde vi att exkludera möjligheten att intervjua socialtjänsten. Vidare anser vi att socialtjänstens perspektiv hade bidragit till en bättre helhetsbild av studiens syfte. Kvinnojouren i Växjö kontaktades men svar uteblev. Vi har genomgående i uppsatsen samt under
intervjuprocessen valt ett organisatoriskt perspektiv och då försökt undvika ett individperspektiv.
1.3 Centrala begrepp
Här presenterar vi tre centrala begrepp som förekommer i vår uppsats. Detta för att skapa en förförståelse för vad våld faktiskt innebär.
Begreppet våld är något som vi använder oss av genomgående i uppsatsen och det innefattar fysiskt, psykiskt och sexuellt våld som utövas av en man som utsätter sin kvinnliga partner, eller före detta partner för detta. Till det psykiska våldet kan också kontroll över kvinnans ekonomiska situation inkluderas (Eliasson, 2006).
När vi använder oss av begreppet mäns våld mot kvinnor menar vi mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Betydelsen av nära relation innefattar att den man som utövar våld mot kvinnan är kvinnan nuvarande man eller tidigare make, sambo, fästman eller pojkvän (SOU 2006:65). Vi har valt att använda oss av begreppet mäns våld mot kvinnor då det tydligt uttrycker vem som utövar våld och vem som utsätts för det. Då vi använder just begreppet mäns våld mot kvinnor osynliggörs således våld mot kvinnor i samkönade
relationer (Burman, 2007). Trots fokuseringen av våldet som utövas av män mot kvinnor så kommer vi inte att djupdyka i olika typer av
jämställdhetsfrågor då uppsatsen skulle fått skifta fokus.
Hedersrelaterat våld är också ett begrepp som förekommer i uppsatsen.
Hedersrelaterat våld innefattar många olika förklaringar och faktorer men generellt går det att beskrivas som våld som kopplas till så kallade
hedersnormer som byggs på starka patriarkala och heteronormativa
föreställningar. Dessa kännetecknas av bland annat att individens som utsätts för våldet anses vara underordnat familjen, individens handlingar anses påverka hela familjens anseende och att individens sexualitet är hela familjens angelägenheter (SOU 2018:69)
1.4 Disposition
I nästföljande kapitel presenteras en forskningsöversikt samt en redogörelse för den tidigare forskning som berör arbetet med mäns våld mot kvinnor.
Samma kapitel avslutas med en sammanfattning av den tidigare forskning som presenterats och i vilket syfte denna forskning är relevant för oss. I kapitel tre presenterar vi de teorier och teoretiska begrepp som ligger till grund för uppsatsarbetet i form av organisationsteori, samverkan och styrning i relation till arbetet med mäns våld mot kvinnor. I kapitel fyra går vi igenom de metoder vi använts oss av vid insamling av materialet. Vi redogör då för metodval, metodverktyg, urval, genomförande, hur analysen genomförts och etiska överväganden. I kapitel fem presenteras uppsatsens resultat och analys. Därefter följer kapitel 6 med en slutdiskussion.
2 Forskningsöversikt
Forskningsfältet av mäns våld mot kvinnor är idag ett brett utforskat område.
Trots det föreligger det en avsaknad av forskning om hur det egentliga arbetet för att stoppa mäns våld mot kvinnor ser ut på lokal nivå. I denna
forskningsöversikt kommer vi presentera den tidigare forskning som berör arbetet med att stoppa mäns våld mot kvinnor.
Innan vi går in på den tidigare forskningen vill vi lyfta fram en
bakgrundsbeskrivning till ämnet där vi presenterar en kartläggningsstudie av den ideella organisationen Amnesty (2005). Där en undersökning
genomfördes gällande hur svenska kommuner arbetar för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Undersökningen besvarades av totalt 215 av landets kommuner. Frågan som lyftes var huruvida kommunerna har en
handlingsplan för att bekämpa våld mot kvinnor eller inte. De kommuner som deltog i undersökning fick då redogöra för vilka mål som angavs i handlingsplanen och då det fanns en avsaknad av en handlingsplan efterfrågades skälen till varför så var fallet. Majoriteten av de tillfrågade kommunerna uppgav att de antagit en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Amnesty konstaterade då att det ofta rörde sig om
klargörande av socialtjänstens ansvar, beskrivningar av andra myndigheters ansvarsområden och/eller riktlinjer för hur socialtjänsten bör bemöta och ge stöd till våldsutsatta kvinnor och deras barn i specifika ärenden.
Kommunövergripande politiska handlingsplaner som klargör det samlade samhällsansvaret för att bekämpa mäns våld mot kvinnor och som
identifierar de brister som finns, samt anger specifika åtgärder och
utvecklingsområden, är något som saknas i nästan samtliga kommuner. Det var endast tre kommuner, Malmö, Falkenberg och Eskilstuna som antagit en kommunövergripande strategisk handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor (Amnesty, 2005).
Hela 88 kommuner svarade att de inte har en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, men att åtgärdsprogram och riktlinjer existerar på verksamhetsnivå och då främst för socialtjänsten. De 88 kommuner som uppgav att de inte har en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor kan, enligt Amnesty, ha antagit dessa riktlinjer och/eller
handläggningsrutiner för socialtjänsten men inte nämnt dessa i undersökning då de möjligtvis uppfattat att frågan syftar kring en mer omfattande
handlingsplan. Av dessa 88 kommuner som inte hade en handlingsplan angav dock 27 kommuner att det fanns ett pågående arbete för ett
handlingsprogram och/eller att man inom kort kommer att anta förslag till program (Amnesty, 2005).
Amnesty talar för hur tydlighet gällande ansvar för genomförandet av en handlingsplan är av största vikt. Även en löpande uppföljning och
utvärdering bör göras av det arbetet som pågår för att säkra att de samlade insatserna i kommunen leder till positiva förändringar, både gällande
omfattningen av mäns våld mot kvinnor men också stödet till de våldsutsatta kvinnorna (Amnesty, 2005).
2.1 Tidigare forskning
Heimer, Björck, Albért och Haraldsdotter (2019) skriver om de politiska insatserna som vidtagits mot mäns våld mot kvinnor. Viktiga delar av det civila samhället och forskarvärlden, både i väst, öst och syd, har under en lång tid varit pådrivande gällande stärkta regelverk och ökade insatser mot patriarkalt våld och förtryck. Insatserna ter sig på olika sätt där en del organisationer valt att arbeta med våldet i samband med väpnade konflikter.
Detta för att på ett mer effektivt vis vidta åtgärder mot våldet, bistå offren och införliva våld mot kvinnor i den säkerhetspolitiska agendan. Andra organisationer har istället satsat mer på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och ekonomiska jämlikhet (Heimer, Björck, Albért & Haraldsdotter, 2019, s. 49). Religiösa samfund och olika människorättsorganisationer som exempelvis Lutherska världsförbundet och Svenska kyrkan, har likaså understrukit behovet av tydligare regelverk och insatser vad gäller våld mot kvinnor. Muslimska grupper i enskilda länder och organisationer som exempelvis WLUML (Women Living Under Muslim Law) är grupper som
agerat kraftigt för att motverka mäns våld genom åren (Heimer et al., 2019, s.
50)
Författarna menar att det sammantaget vidtagits en mängd internationella åtgärder för att bryta tystnaden kring mäns våld mot kvinnor. År 1995 i Peking hölls FN:s kvinnokonferens där vikten av att uppmärksamma våld mot kvinnor i alla världens regioner markerades. Tidigare har fokuset i arbetet mot mäns våld mot kvinnor i största mån varit på extrema former av våld och förtryck, som exempelvis könsstympning, handel med kvinnor och hedersvåld. På 2010-talet lyftes dock det dominerande partnervåldet allt mer, vilket idag bidrar till att kunskapen ökar om våldets bakomliggande orsaker.
Gällande mäns våld mot kvinnor, både internationellt och i Sverige, inriktas ofta åtgärder på att stärka regelverk, handlingsplaner och riktlinjer inom organisationer och myndigheter. Insatserna som också vidtagits har främst handlat om att bistå offer för våldet då exempelvis genom ett skyddat boende. Än idag görs dock relativt lite för att straffa förövaren och påverka och förändra strukturer som vidmakthåller våldet (Heimer et al., 2019, s. 50).
Vidare skriver författarna att våld mot kvinnor bekräftas som den mest prioriterade frågan för majoriteten av kvinnoorganisationer runt om i världen.
Trots det så anslår stater fortfarande för lite resurser för sådan verksamhet.
Den internationella organisationen Oxfam anser att skälet att insatserna mot våld mot kvinnor prioriteras så pass lågt är att kvinnor ofta betraktas som mindre värda i dagens samhälle (Heimer et al., 2019, s. 50-51). Jämställdhet och våld mot kvinnor skiljer sig beroende på vart i världen man är, liksom de satsningar som görs för att bekämpa bristen på jämställdhet. Skillnaderna kan bland annat bero på de landvinningar som gjorts kring kvinnors rättigheter och då inte minst i Sverige (Heimer et al., 2019, s. 51). Kvinnoorganisationer och enskilda kvinnor har globalt varit, och är fortsatt pådrivande för att stärka kvinnors rättigheter världen över. Arbetet har efterhand fått stöd av myndigheter och kommuner som då kunnat förse med betydande resurser för
arbetet och vidare fört upp frågorna på hög politisk nivå (Heimer et al., 2019, s. 52).
I Hoppstadius (2020) avhandling undersöker författaren vilken kunskap och vilka diskurser som vägleder socialtjänstens arbete med mäns våld mot kvinnor. I avhandlingen framkommer det att våld ofta framställs i
könsneutrala termer, detta trots att svensk lagstiftning menar att kvinnor som utsätts för våld särskilt ska uppmärksammas. Kvinnors situation förbättras inte då könsidentiteter osynliggörs samt att uppfattningen således kan bli att våld drabbar kvinnor och män i samma utsträckning. Den specifika orsaken till att Socialstyrelsen använder könsneutrala termer i utbildningsmaterialen framgår inte, samt att problematiseringen i utbildningsmaterialen inte riktar sig till mäns överordning och de strukturella orsakerna till detta
(Hoppstadius, 2020, s.67). Istället redogörs kvinnors situation och
svårigheter på ett sätt där våldet kan uppfattas som ett individuellt problem för vissa kvinnor. Detta menar Hoppstadius är ett gammalmodigt synsätt kring mäns våld mot kvinnor, där våldet framställs som ett individuellt och relationellt problem (Hoppstadius, 2020, s.68). Dessa utbildningsmaterial är till för att vägleda och ge riktlinjer för socialarbetare att kunna handskas med våldsrelaterade frågor. Hur dessa utbildningsmaterial är utformade kan bidra till hur frågan senare tas i uttryck och hur prioriterad den blir på lokal nivå.
Socialstyrelsens utbildningsmaterial lägger också, till stor del, ansvaret för våldet på kvinnan. Kvinnan behöver således agera för att exempelvis komma tillrätta med individuella problem för att våld ska minska eller upphöra. Även detta menar författaren är en stereotypisk uppfattning som är en del av
normerna i dagens samhälle. Detta bidrar till att socialarbetarnas förståelse av våldet kretsar kring aspekter hos den våldsutövande mannen
(Hoppstadius, 2020, s.68).
En tredje aspekt som författaren nämner är centreringen av individer och vissa grupper. Fokus fästs då på marginaliserade kvinnor medan
priviligierade kvinnors situationer går obemärkt förbi i det sociala arbetet.
Att definiera vissa grupper som ”särskilt utsatta” kan riskera att vissa grupper tolkas som kollektiva offer i frågan kring mäns våld mot kvinnor.
Hoppstadius understryker vikten av att se till kvinnor som grupp men då inte dela upp kvinnor i särskilda grupper. Hon menar att våldsutsatta kvinnor, trots delade erfarenheter med andra våldsutsatta kvinnor, är enskilda individer och har unika liv där exempelvis uppväxtförhållanden och
nationaliteter kan skiljas åt (Hoppstadius, 2020, s.69). Då strukturella orsaker inte framgår tydligt i socialtjänstens utbildningsmaterial och det centrala istället blir tillvägagångssätten för att hjälpa kvinnor efter våldet, minskas möjligheterna att begränsa våldet (Hoppstadius, 2020, s.70).
Sammanfattningsvis skriver författaren att hennes analys visar att kunskapen och diskursen som vägleder socialtjänstens arbete kollektiviserar kvinnor och osynliggör grundproblemet som syftar till sambandet mellan våld,
jämställdhet och andra samhällsstrukturer (Hoppstadius, 2020, s.71).
Avhandlingen visar att det inte är någon garanti att utbildning eller utbildningsmaterial för socialarbetare ökar förståelsen om mäns våld mot kvinnor. Utbildning och utbildningsmaterial kan naturligtvis bidra till ökad förståelse men då är det avgörande vad som lärs ut i dessa och hur de tolkas.
Hoppstadius understryker att våldsutsatta kvinnor inte kan nå förändring själva utan behöver institutionellt stöd och framför allt behövs strukturella förändringar och förändrade normer i samhället (Hoppstadius, 2020, s.72).
För att ge en inblick hur begreppet våld tas i uttryck inom politiken samt hur det tidigare betraktats kan vi i Holmberg, Enander och Lindgrens artikel (2015) läsa hur författarna beskriver mäns våld mot kvinnor i nära relationer som ett politikområde som står inför en diskurskamp. De talar då om
våldsbegreppet i sig, där de bland annat lyfter fram olika definitioner av ordet våld. Tidigare har våld inte behandlats som ett eget fenomen, snarare har det reducerats till andra former av maktutövning. Vidare skriver
författarna att begreppet våld, inom sociologin, har betraktats som ett eget fält och då specifikt mäns våld mot kvinnor. Begreppet kan å ena sidan definieras med en form av avgränsning där det fysiska våldet blir mest centralt, å andra sidan kan begreppet definieras brett med en inkludering av olika handlingar som syftar till att underkasta den andra. Den feministiska våldforskningen har främst definierat våld som det sistnämnda.
Utgångspunkten har då varit utifrån den våldsutsattas upplevelse av kränkning (Holmberg, Enander & Lindgren, 2015, s. 258-259).
Enligt författarna har man tagit tolkningsföreträdet inom politiken genom att sätta individen i centrum och göra mäns våld mot kvinnor till ett så kallat paraplybegrepp för särskilt utsatta kvinnor. Politikens innehåll har då omdefinierats från en strukturell till en individuell förståelse av våldet, detta då offret sätts i fokus (Holmberg et al., 2015, s. 274).
Nancy Fraser nämns i artikeln där hon talar om hur det är lätt att ta för givet att behov som lyckats ta sig in i den politiska sfären också stannar där. Å andra sidan menar hon att vissa frågor har svårt att stanna i det offentliga samtalet och inom politiken. Vissa frågor tenderar att bara försvinna. Detta benämner hon som “det bortsprungna problemet”. Författarna menar att mäns våld mot kvinnor inte är ett bortsprunget problem inom den politiska dagordningen, snarare tvärtom då det är ett aktuellt politikområde som fått kosta en hel del skattemedel. Istället kan “det bortsprungna problemet”
utifrån definitionen mäns våld mot kvinnor tolkas på så vis att våldet i själva verket handlar om maktrelationer. Möjligheten till att synliggöra och lösa problem på en strukturell nivå försvåras då det finns en avsaknad av en maktanalys kring mäns våld mot kvinnor inom politiken (Holmberg et al., 2015, s. 274-275).
3 Teoretiska utgångspunkter
I detta kapitel presenteras de teorier och analysverktyg som kommer att användas för att analysera det empiriska materialet. Studien undersöker hur organisationer som verkar i kommunerna gällande mäns våld mot kvinnor samt hur de samverkar. För att uppnå studiens syfte kommer empirin
analyseras med hjälp av teoretiska ramverk som beskriver organisationer och samverkan samt genom SWOT-analys.
3.1 Organisationsteori
Begreppet organisation går att betrakta som ett redskap för att samordna olika individer med olika behov och förväntningar som därmed strävar efter ett gemensamt mål. Dessa individer får sin identitet genom att tillhöra organisationen vare sig den är svagt eller starkt formaliserad. Frågor kring storlek, arbetsfördelning och grupperingar av olika slag bidrar till en bredare förståelse av en organisationsstruktur och uppbyggnad. Det krävs också olika hjälpmedel för att en organisation ska kunna lösa en uppgift, där
samspelsmönstret mellan individer är en viktig del. För att ytterligare förstå hur organisationer fungerar kan man således förebygga hinder för samverkan och se möjligheter för hur man kan underlätta och gynna en process.
Beroende på storleken av given uppgift så varierar också organisationens storlek och komplexitet, men det gemensamma är att det är ett antal
människor som organiserat sig till en social enhet som bildats för ett speciellt ändamål (Andersson, 1994, s. 11-13). Det går också att betrakta en
organisation som ett medel för att reducera osäkerhet. Att ha klara och tydliga mål gör att det skapas en stabilitet i en organisation och osäkerheten minskar. Alla aktiviteter bör också införas genom rutiner och formaliseras för att bidra till en ökad trygghet i organisationen (Andersson, 1994, s. 43).
Det som skiljer en organisation från en grupp är formaliseringen. Grupper nämns ofta som informella medan organisationer ses som formella.
Formaliseringen sker då genom olika regler, instruktioner, avtal och
organisationsplaner, medan grupper kännetecknas av en mer spontanitet och informalism där det inte krävs satta regler för samverkan i gruppen
(Andersson, 1994, s. 11-13). Formaliseringen syftar inte bara till mellan organisationer och grupper utan också mellan olika organisationstyper, som exempelvis mer formaliserade organisationer som myndigheter kontra mer informella som frivilligorganisationer. Då en organisation snarare är ett öppet system än en sluten verksamhet så har organisationen en hög känslighet för hur samhället ser ut. Organisationer påverkas och förändras då de färgas av hur rådande normer och kulturella- och samhälleliga drag föreligger i samhället (Ineland, 2006, s. 98-99). En organisationsforskare vid namn Pasquale Gagliardi menade att kompetensspridning och inlärningsprocesser inom en organisation är av största vikt och att det är ledarna i en organisation som har det största ansvaret. Han underströk att vissa organisationer ibland har en tendens att komma in i en ond cirkel som omöjliggör ny inlärning.
Den onda cirkel kan bland annat innefatta föråldrade synsätt, värdering och arbetssätt som hindrar förändring. Enligt Andersson är lösningen på detta en så kallad organisatorisk kulturrevolution som ofta innebär drastiska åtgärder.
Dessa åtgärder handlar framför allt att införa nya värderingar, normer och synsätt inom en organisation (Andersson, 1994, s. 117).
En av svårigheterna inom organisationsteori är formuleringen av entydiga mål. Trots övergripande mål i organisationen har människor som arbetar inom organisationer ofta andra mål då det emellertid kan finnas vissa
grupperingar inom organisationen som har skilda mål sinsemellan. Detta kan bidra till uppenbara målkonflikter. Målkonflikter kan också öka i samband med att arbetsuppgifter fördelas individer och avdelningar emellan, vilket också innebär skillnader i kompetens, intressen och perspektiv (Strannegård
& Eriksson-Zetterquist, 2011, s. 30). En annan svårighet inom organisationer är förmågan att hantera nya föränderliga situationer eller arbetsuppgifter.
Tom Burns ansåg att de organisationer som lyckas att ställa om sig till nya
förutsättningar och situationer är de som saknar skriva, formella
organisationsplaner. Arbetet inom dessa organisationer bedrivs, enligt Burns, på ett mycket informellt vis och inte minst genom goda personliga relationer.
Burns menade att hierarkiska, starkt formaliserade organisationer inte är särskilt bra på att hantera dessa föränderliga situationer inom organisationen (Andersson, 1994, s. 45).
3.2 Samverkan
Tar man komplexiteten i arbetet inom en enskild organisation i beaktning kan vi anta att det inte är enklare att arbeta flera organisationer om och med samma sak och dessutom sträva efter samma mål. Talar man om samverkan, menar Danermark (2000), att reflektion är av största vikt. Reflektion i samband med samverkan ska då betraktas som ett sätt att skapa ett bredare och djupare perspektiv som kan bidra till att kunna närma sig problemen och på ett mer konstruktivt sätt angripa dem. En medvetenhet kring att det man ser är antaganden och inte definitiva sanningar är också viktigt.
Sammanfattningsvis kan all form av samverkan bestå av teoretiska ställningstagande i någon form. Det kan också uppstå konflikter inom de organisationer som arbetar med att behandla individer och utsatta grupper när intressen går isär inom olika kunskapsområden. Risken för konflikter är dessutom högre ju större skillnader det finns i hur mycket makt de olika samverkansgrupperna har.
Då det föreligger olika grader av legitimitet, status och makt i de olika kunskapsområden så är det av största vikt att definiera problemet och hur man vill angripa det för att bidra till en lättare förståelse hos de övriga aktörerna som samverkar. Grundprincipen och målet med samverkan är att kunna förstå varandras synsätt och kunna kommunicera runt dem snarare än
“vinna” eller att vara helt överens. Syftet är också att man ska utvecklas och kunna gå framåt (Danermark, 2000, s. 23-28).
Det är skillnad mellan samverkan och samarbete. Samverkan syftar till att man tillsammans med andra, ofta personer styrda av en annan organisatorisk position och andra regelverk, arbetar mot ett gemensamt mål. Samverkan är en process som förekommer då olika grupper inom olika kunskapsområden utför handlingar men gemensamt bidrar till ett givet mål kring ett problem.
Inom människobehandlande organisationer är samverkan mer komplext då det handlar om just människor. Människor tycker, tänker och känner vilket kan komma att påverka utgången på ett annat sätt än om man hade talat om samverkan i syfte om exempelvis ett nybygge. En människa är således subjekt och objekt i processen. Professionerna har också en betydande roll när man talar om samverkan kring individerna då de har olika
tillvägagångssätt att närma sig ett problem och konkurrerar med varandra (Danermark, 2000, s. 15-17). I en del samverkan fördelas arbetet för att senare utföras på varsitt håll men samtidigt uppnå ett gemensamt mål, dock utvecklas det i vissa fall nya arbetsformer där arbetet istället sker gemensamt (Danermark, 2000, s. 18).
Samverkan innefattar formaliserade mindre nätverk som ofta är byggt på personliga kontakter, gemensam utbildningsbakgrund och ett ömsesidigt förtroende. Dock ska inte samverkan vara avgörande huruvida personliga kontakter finns eller inte men utvärderingar visar att en lyckad samverkan är som bäst när man byggt upp kontakter på personlig nivå. Ofta är
samverkansgruppen tidsbegränsade och skapade för att lösa ett specifikt problem men kan även skapa problem. En annan del av en lyckad
samverkansprocess är att ha förmågan att identifiera skillnaderna som finns mellan parterna och läsa sig använda dem som resurser istället (Thylefors, 2007, s. 57-58).
En delaktig ledning är ännu en faktor till ett fungerade samverkansarbete.
Det föreligger ofta en föreställning om att det ofta löser sig så fort gruppen är utsedd och uppgiften tilldelad och formulerad, men Danermark menar att när
ledningen använder sig av det så kallade “kompetens argumentet” kan det uppstå problem. Han menar då att ledningen hänvisar till gruppens
kompetens och således “avsäger sig ansvaret”. Tidsbrist och ren okunskap om vad samverkan faktiskt är kan också vara anledningar till bristande ledningsfunktion. När en ledning finns med genom hela arbetsprocessen, har en aktiv roll och finns där vid frågor som behöver hanteras på ledningsnivå, bidrar detta till en god samverkan. Ledningsfunktionen blir också ännu viktigare när flera huvudmän är inblandade (Danermark, 2000, s. 18-19) Problem kan också uppstå i samverkan mellan olika organisationer då man utgår från olika perspektiv. Faktorer som kan bidra till en bristande
samverkan men som är svåra att undvika är att involverade parter i samverkan besitter olika typer av utbildning, har olika sätt att se på
problemet och sätt att förklara det samt ha olika idéer om hur problemet ska angripas (Danermark, 2000, s. 12). Trots att alla aktörer och
samverkansgrupper besitter olika typer av kunskap och är viktig räknas viss kunskap mer än annan. Det föreligger alltid teoretiska ställningstagande även inom till synes konkreta diskussioner och det är våra ställningstagande som styr hur problemet definieras. Ett ständigt problem som Danermark
understryker är att varje yrkeskategori har sitt eget språk och att det således är viktigt att man i samverkan försöker undvika ett visst språk eller jargong som är specifikt för just sin yrkeskategori. Samtidigt bör man också försöka att förstå varandras begreppsapparat, då både av respekt men också som en del av lärprocessen (Danermark, 2000, s. 26-30).
När flera aktörer samverkar är det väsentligt att klargöra och understryka vilka lagar och regler som gäller för att undvika maktmissbruk och
övertramp. Vad som går eller inte går att utföra och vilka fasta gränser det finns är viktigt att tydliggöra för en lyckad samverkan (Danermark, 2000, s.
43). Tre viktiga delar för att samverkan ska kunna fungera är ett klart och uttalat mål, ha resurser samt en tydlig ledning (Danermark, 2000, s. 47). I
stora samverkansgrupper krävs det två typer av ledning. En ledning som finns till för själva verksamheten och en annan typ av ledning inom gruppen.
Den ledning som finns i gruppen behöver få resterande grupp deltagares respekt och erkännande för att det ska fungera (Danermark, 2000, s. 18-19).
Det är även viktigt att ha kunskap om vem som har mandat att bestämma i olika frågor, som exempelvis vilka delegations beslut finns och vilka behöver man lämna över till ledningen (Danermark, 2000, s. 35). Man bör även vara medveten om att det finns olika nivåer av politisk styrning i socialt arbete som kan komma att påverka arbetet, exempelvis fattas all typ av
behandlingsåtgärder av politiker (Danermark, 2000, s. 36-37).
3.3 Swot-analys
SWOT-modellen kommer att användas som analys för att belysa varje kommun separat. Modellen används för att identifiera styrkor, svagheter, möjligheter och hot. Helms och Nixon (2010) beskriver att dessa fyra perspektiv delas in i en fyra cells tabell varpå varje ruta representerar ett perspektiv. De två översta cellerna belyser styrkor och svagheter och ämnar till att urskilja interna områden att analysera. De två nedre cellerna behandlar möjligheter och hot, som ämnar identifiera externa områden att undersöka och utvärdera. Fördelen med att använda en SWOT-modell är att det skapar en tydlighet och det blir simplare att arbeta fram strategier på ett effektivt sätt. Detta genom att dela upp och undersöka varje perspektiv var för sig (Helms & Nixon, 2010). Syftet med att använda modellen är att skapa en tydlighet för varje kommun separat och att analysen av studien blir konkretiserad.
Användandet av SWOT-modellen är relevant för studien då syftet är att lägga grund för förbättring i kommunernas arbete med att stoppa mäns våld mot kvinnor. Modellens tanke är att det ska bli övergripande tydligt att förstå alla aspekter av fenomenet.
4 Metod och material
4.1 Metodval
Denna studie inriktar sig på att analysera det förebyggande arbetet med mäns våld mot kvinnor i Kalmar och Växjö. Vi ansåg att en kvalitativ metod var mest lämpad för studien i och med att studien ämnar analysera hur
organisationer arbetar samt anställdas erfarenheter av arbetet och hur det fungerar. Creswell och Creswell beskriver att man bör välja den metod som lämpar och passar bäst in, och som också hjälper en som forskare att
inbegripa problemet och forskningsfrågan (Cresswell & Cresswell, 2018, s.
184-185). För att genomföra vår kvalitativa studie valde vi att använda semistrukturerade intervjuer som metod. Detta för att skapa frihet under intervjuerna, att inneha möjligheten att ställa följdfrågor och fånga in andra betydelsefulla svar. Samtidigt blev det ett konkret tillvägagångssätt att följa intervjuguiden och se till att intervjun höll sig till den tidigare bestämda tematiken. Semistrukturerade intervjuer skapar också förutsättningar att komma in djupare än om vi valt strukturerad intervju som metod (Ahrne &
Svensson, 2015 s. 38).
Intervjuguiden (se bilaga 1) var uppdelad i tre teman för att besvara forskningsfrågorna. Totalt sju stycken intervjuer genomfördes om 30-40 minuter vardera.
4.2 Urval och genomförande
Urvalet av informanter för denna studie är ett strategiskt urval vilket innebär att urvalet har utförts med hänsyn till informanter som är relevanta i den mån att de kan bidra för att uppnå studiens syfte och besvara vår frågeställning (Esaiasson, 2017). Urvalet av informanter är begränsat till Kalmar och Växjö. De informanter som deltar i studien ska i den mån det är möjligt inneha liknande uppdrag i respektive kommun för att resultatet ska anses legitimt. Totalt har vi intervjuat sju personer där fyra stycken tillhör Kalmar och tre stycken tillhör Växjö.
Alla informanter vi intervjuat valdes utifrån att deras uppdragsbeskrivning inkluderade mäns våld mot kvinnor, att de innehar kunskap om fenomenet och att informanterna har inblick i samverkansprocessen mellan aktörerna.
Det var också viktigt för studien att informanterna besitter olika kunskap och expertis för att kunna rama in mäns våld mot kvinnor i respektive kommun.
Vidare är det av vikt för studien att informanterna arbetar för och mot
medborgarna i de två kommunerna vi undersöker i frågan om att stoppa mäns våld mot kvinnor. Kvinnojouren i Kalmar har vi valt att inkludera för att de arbetar som en självständig organisation i samverkan med medborgare och kommun. Anledningen varför kvinnojouren är representerad i studien är för att ge ett externt perspektiv ur en samverkanssynvinkel.
Eftersökande av informanter startade med att formulera ett informationsbrev som skickades ut till de kontaktpersoner vi ansåg vara kvalificerade, utifrån sitt arbete, att bidra till denna studie. Studien genomfördes i två kommuner, Kalmar och Växjö med anledning att vi som författare är bosatta i respektive kommun. Den interna målsättningen var att finna personer i båda
kommunerna med liknande arbetstitlar och uppdrag. Informationsbrevet används som ett informerat samtycke. Parallellt formulerade vi en
semistrukturerad intervjuguide utifrån tematisering; Bakgrund, verksamhet, förändring och förbättring, utmaningar och motstånd. Dessa tematiseringar assisterade oss under intervjuprocessen att förhålla intervjun till rätt tema.
Utöver skapandet av intervjuguiden arbetades det på övriga delar av uppsatsen som är möjliga utan det empiriska materialet. Informanterna valdes ut och kontaktades i Kalmar kommun genom att en av författarna tidigare gjort praktik på Länsstyrelsen i Kalmar och därmed skaffat sig ett kontaktnät. Varje informant i respektive kommun som intervjuades fick också frågan om hänvisning till ny informant. Vidare användes också
Regionens och kommunernas elektroniska brevlådor, som assisterade oss att
komma i kontakt med rätt person. Kvinnojouren i Kalmar kontaktades genom deras hemsida.
Intervjuerna genomfördes genom videolänk via Zoom eller Teams och alla intervjuer spelades in, vilket informanten informerades om och gav samtycke till. Information gavs också att inspelningen av intervjuerna kommer att raderas när uppsatsen är färdig. Intervjuerna tog mellan 30 till 40 minuter att genomföra. Att intervjuerna spelades in gav oss utrymme att fokusera endast på informanten och att intervjun följde intervjuguiden och tematiseringen rätt. Transkriberingen delades upp mellan oss och vi undvek att inkludera ljud som hostningar eller längre pauser då vi ansåg att de inte är relevanta för resultatet eller ämnet. Efter transkribering kategoriserades och tematiserades materialet utifrån vad som hjälper oss besvara våra forskningsfrågor.
4.3 Valda yrkesroller och verksamheter
I det här avsnittet presenteras de yrkesroller samt en övergripande beskrivning av verksamheter som representerar urvalet för studien.
De yrkesroller vi intervjuat är följande:
Kalmar
• Ämneslärare på Linnéuniversitetet och
ambassadör för att stoppa mäns våld mot kvinnor
• Folkhälsoutvecklare på Region Kalmar
• Strateg i social hållbarhet, Kommunledningskontoret
• Ordförande Kvinnojouren
Växjö
• Enhetschef på Familjefrid Kronoberg och samordnare på Resurscentrum Heder.
• Utvecklingsledare i folkhälsa, Region Kronoberg.
• Utvecklingsledare för våld i nära relationer, barn som far illa och hedersrelaterade
våldsuttryck, Region Kronoberg
I Växjö arbetar Familjefrid Kronoberg länsövergripande och agerar som en behandlingsverksamhet som organisatoriskt ligger under förvaltningen Arbete och Välfärd. Familjefrid är finansierad och leds av Kronobergs Läns socialchefer och hälso-sjukvårdsdirektör tillsammans med åtta kommuner och regionen. Växjö har också varit i framkant med att tidigt anställa en kvinnofridssamordnare och den tjänsten finns kvar idag och har utvecklats.
Växjö har delgivits ett pilotprojekt av regeringen och är ett av fyra län i Sverige. Pilotprojektet Resurscentrum Heder är en verksamhet som har som arbetssätt att stötta befintliga strukturer som arbetar med att möta utsatta individer med fokus på hedersrelaterat våld. Resurscentrum finansieras av statliga medel via Länsstyrelsen där det finns två samordnare som
tillsammans med enhetschefen på familjefrid Kronoberg ansvarar för verksamheten.
Region Kronoberg arbetar bland annat med våld i nära relation, vilket inkluderar mäns våld mot kvinnor och hedersvåld genom kunskapsspridning och utbildning. Det arbetas också med övergripande implementering av handlingsplaner för våld i nära relationer. Våra intervjupersoner från Region Kronoberg arbetar bland annat med att assistera verksamheter och att skapa rutiner på plats, agera projektledare. Arbetsuppgifterna innebär också att arbeta organisatoriskt samt att föra dialog med ledning och styrning. De är också delaktiga i framtagandet av samverkansavtal gällande
våldsproblematiken.
Kalmar kommun arbetar vid intervjutillfället med ett projekt som heter ”En kommun fri från våld”. Det projektet bygger på att kunskap om våld inte ska vara bundet till en tjänsteperson utan att hela organisationen och kommunen innehar kunskap. Projektet “En kommun fri från våld” inkluderar
representanter från socialtjänst, utbildningsförvaltningen, kultur- och
fritidsförvaltningen samt omsorgsförvaltningen i en strategisk grupp som har i uppgift att göra strategiska överväganden.
Region Kalmar är relativt nya i att inneha en tjänsteperson med uppdrag att arbeta med våld i nära relation och har varit beroende av statsbidrag. Likt Region Kronoberg har Region Kalmar en handlingsplan för våld i nära relationer som innefattar mål, förebyggande och upptäckande.
Hedersrelarade våldsuttryck är inte inkluderat i handlingsplanen. Region Kalmar och folkhälsoutvecklaren samverkan tillsammans med Länsstyrelsen och kommunerna genom nätverksträffar och möten.
Linnéuniversitetet arbetar med jämställdhetsintegrering och det finns
ambitioner, tydliga syften och mål och att den här typen av frågor ska finnas med överallt. Det finns även dokument och arbetssätt där frågan är aktuell och det existerar skrivningar på universitetet som handlar om mäns våld mot kvinnor.
4.4 Analys av material
Insamling av empiri och material gjordes genom semistrukturerade intervjuer och transkribering. Vidare gjordes tematiseringar i transkriberingarna som hjälper oss att besvara forskningsfrågorna och användandet av valda teorier.
De teman som applicerades på empirin var: samverkan, verksamhet, förbättring, styrkor, svagheter, utmaningar och motstånd. Materialet
analyseras i analys- och resultatkapitlet där organisatorisk teori med fokus på organisation och samverkan implementeras på resultatet för att besvara forskningsfrågorna. Analysen avslutas med en SWOT-analys av varje kommun.
4.5 Etik
Etiska övervägande är viktiga och grundläggande för en studie baserad på intervjuer då interaktionen mellan intervjuperson och intervjuare är fyllt av etiska dilemman som man bör ta hänseende till (Kvale & Brinkmann, 2014, s.35)
I arbetet med studien har vi haft med oss och använt Vetenskapsrådets (2013) fyra etiska principer. Samtyckeskravet användes i första kontakten med informanterna där personerna fick möjlighet att samtycka till deltagandet eller inte. Vi var också tydliga med att medgivandet inte var definitivt utan att det fanns möjlighet att avbryta deltagandet när som helst under studien.
Vi använde informationskravet när vi informerade informanterna om syftet med studien, deras roll och att deltagandet var frivilligt. Vidare har vi försökt att avidentifiera deltagarna så mycket som möjligt och implementerat
konfidentialitetskravet. Slutligen informerade vi om tillämpningen av nyttjandekravet som innebär att det insamlade materialet syftas att endast användas till studien och kommer raderas vid avslutat arbete.
Det är viktigt att ställa sig frågan när man ska samla in och sedan analysera empiri, vilken etisk problematik som kan komma att bli aktuell (Watt Boolsen, 2007, s.54) Därför är det vitalt att redan innan studien startar fundera kring etisk problematik som vi som forskare kan stöta på under studiens gång.
En etisk aspekt som kunnat skapa problematik under studiens gång är att en av författarna haft kontakt genom sin praktik med ett par av
intervjupersonerna. Detta var noga övervägt och blev till en fördel då kontakten som togs inte var första gången och underlättade
intervjuprocessen. Två av aktörerna i Kalmar valdes strategiskt då det sedan tidigare fanns kontakt mellan en av författarna och de två intervjupersonerna.
Detta ska tas i beaktning gällande etisk problematik även om utfallet inte var problematiskt utan istället öppnade upp flera dörrar och underlättade
insamlandet av material för att göra studien.
Det är således viktigt att planera sitt arbete. Betraktande gällande
informanternas personliga konsekvenser av eventuellt deltagande kan få är nödvändigt. Lika viktigt är det att transkribering och utskrift av vad
informanterna informerat om stämmer. Inför intervjun behövs
informanternas samtycke till deltagande och att de garanteras anonymitet (Kvale & Brinkmann, 2009, s. 78-79)
Forskarens integritet är avgörande för de etiska överväganden och beslut som fattas, vilket gör att empirin och materialets är hållbart och av kvalité. Enligt Kvale och Brinkmann (2009) är avgörande faktorer förutom etiska principer;
forskarens erfarenhet, kunskap och personliga värderingar.
5 Resultat och analys
I detta kapitel besvaras studiens syfte samt forskningsfrågor och resultatet analyseras genom organisatorisk teori som inbegriper begreppen
organisation och samverkan. Teorierna kommer att konkretisera och analysera svaren av empirin. Delar av det insamlade materialet kommer att skildras genom citat för att understryka viktiga delar. Rubrikerna i kapitlet är formulerade utifrån forskningsfrågorna samt att Kalmar och Växjö
presenteras separat. För att ytterligare konkretiseras informanternas svar använder vi en SWOT-analys för respektive kommun.
5.1 Hur arbetar Växjö strategiskt för att stoppa mäns våld mot kvinnor?
5.1.1 Organisation – Växjö
Andersson (1994) beskriver inom organisationsteori att själva begreppet organisation är ett redskap för att samordna olika individer med olika behov och förväntningar som strävar efter ett gemensamt mål. I Växjö kommun och region finns det ett tydligt mål och det är att frågan om mäns våld mot
kvinnor inte ska sluta arbetas med. Det framgår i majoriteten av intervjuerna som gjordes i Växjö att det finns en strävan och ihärdighet. Det är tydligt att Växjö är på god väg då det finns en klarhet i arbetet i flera organisationer som verkar i kommunen, och en förmåga och vilja att dra åt samma håll trots att organisationerna inte arbetar under samma tak. Andersson menar att beroende på storlek av givet uppdrag så varierar också organisationens storlek och komplexiteten, men den gemensamma nämnaren är att ett antal människor organiserar sig till en social enhet för ett särskilt ändamål (Andersson, 1994, s. 11-13). I Växjö existerar kommunens arbete med Familjefrid Kronoberg, Region Kronoberg och Resurscentrum heder som likt Andersson benämner är en form av kollektiv organisation med ändamålet att stoppa mäns våld mot kvinnor. Ineland (2006) beskriver organisationer som formaliserade vilket utgår från att det finns regler, instruktioner, avtal och
organisationsplaner. Det framkommer också i intervjuerna och resultatet att dessa komponenter finns. Det existerar aktuella handlingsplaner, det finns konkreta arbetssätt i hur man ska handskas med frågan samt ett pågående arbete av ett framtagande av rutiner. Utvecklingsledare i Region Kronoberg för våld i nära relation beskriver hur hens arbetsuppgift är att implementera rutiner för att ställa frågor våldsutsatthet och ta emot svaren. Detta görs genom utbildning och föreläsning. Samtidigt tydliggör utvecklingsledaren i folkhälsa i Region Kronoberg att det måste finnas en stark organisation i komplexa frågor som mäns våld mot kvinnor. Ineland beskriver också i teorin att organisationer påverkas och förändras av rådande normer och kulturella- och samhälleliga drag som förekommer i det aktuella samhället (Ineland, 2006, s. 98-99). Detta kan starkt kopplas till utmaningarna med hedersrelaterat våld. Likt utvecklingsledaren i Region Kronoberg för våld i nära relation nämner att detta fenomen har inte arbetas med i den
utsträckning det gör idag, men att det fortfarande inte arbetas tillräckligt. Hen påvisar att organisation och kompetens måste följa samhällets utveckling och att utveckling sker dagligen i arbetet med heder.
5.1.2 Samverkan
Danermark (2000) beskriver samverkan som redan komplex inom en enskild organisation och antar att fler organisationer som strävar efter samma mål skapar en större svårighet. Danermark påvisar att reflektion i samband med samverkan ska betraktas som ett sätt att skapa ett bredare och djupare perspektiv som kan bidra till att närma sig problemet och på ett än mer konstruktivt sätt angripa det. Växjö kommun, Region Kronoberg och
Resurscentrum Heder arbetar multi-funktionellt över flera plan. Det framgick att informanterna i Växjö ansåg att samverkan är en av grundpelarna i
arbetet. Däremot ansåg det finnas ett missnöje kring samverkan och dess strukturer och att samverkan ansågs vag vad gällande våldsproblematik. Det finns en strävan och vilja att samverkan stärks mellan alla organisationer som är involverade, det enligt informanterna är en betydande faktor i arbetet med
våldsfrågor. Enligt Danermark skulle missnöjet med samverkan i Växjö kunna förklaras genom att det finns skillnader beroende på mängd makt och ansvar som de olika samverkansgrupperna har. Danermark syftar på att det föreligger olika grader av legitimitet, status och makt i de olika
kunskapsområdena. Lösningen är att definiera problematiken och hur man vill angripa det för att bidra till en lättare förståelse hos övriga aktörer som samverkar. Syftet och målet med samverkan är att kunna förstå varandras synsätt och kunna kommunicera runt dem (Danermark, 2000, s.23-28). När flera aktörer samverkar är det väsentligt att klargöra vilka lagar och regler som gäller för att undvika övertramp, vad som går att göra och vad som inte går samt vilka gränser som finns (Danermark 2000, s.43).
Utvecklingsledaren för våld i nära relationer i Region Kronoberg klargör att en person som är utsatt för våld inte ska behöva uppsöka flera aktörer för att få rätt hjälp. Samma informant menar att hedersproblematiken måste lösas genom samverkan. Utvecklingsledaren för folkhälsa menar att arbetet sker för ofta i “silosar” och att organisationerna inte utnyttjar varandras
kompetens eller stöd.
En lyckad samverkansprocess är att ha förmågan att identifiera skillnader som finns mellan aktörer och lära sig använda dem som resurser istället (Thylefors, 2007, s. 57-58) vilket kan implementeras på svårigheten att samverka i Växjö.
5.2 SWOT-analys Växjö Styrkor
Svagheter
· Pilotprojektet Resurscentrum heder, skapat mer fokus på våldsfrågan och heder,
kunskapsnivåer har stärkts och samverkan ökat.
· Kvalitetssäkrat strategiskt arbete
· Prioriteringsfråga
· Flertalet tjänstepersoner i kommun och Region med tydligt uppdrag kring våld
· Prioritering från styrande och ledning
· Kunskapsspridning
· Ställa frågor om våld
· Samverkan mellan organisationer
· Organisationer behöver fokusera mer på utövarna
· Ont om bostäder och höga kostnader för utsatta
· Bristande kunskap och kompetens om heder
· Våld i nära relation benämns inte tillräckligt ofta I
fullmäktige
· Vad gör jag med svaret jag får på frågan om våld?
Möjligheter Hot
· Att Resurscentrum heder blir permanent
· Förbättra samverkan mellan organisationer
· Öka samarbete mellan socialtjänst, hälso-sjukvård och polis med flera.
· Att beslutsfattare ska fortsätta prioritera våld och heder
· Egen avdelning enbart för våldsfrågor
· Satsa på förebyggande verksamhet
· Att frågan om våld i nära relation betraktas som en privat angelägenhet
· Personbundet
· Försämring av samverkan mellan organisationer
· Att frågan slutar prioriteras från ledning och styrande
· Minskade ekonomiska resurser
5.3 Vilka styrkor och svagheter finns det i arbetet med mäns våld mot kvinnor i Växjö?
Detta avsnitt avser understryka de styrkor respektive svagheter som
intervjupersonerna verksamma i Växjö, anser finns i arbetet med mäns våld mot kvinnor. Dessa presenteras genom en förlängning av de punkter som nämns i ovanstående SWOT-analys. De svagheter och styrkor som råder i arbetet med mäns våld mot kvinnor i Växjö, kommer genomgående
presenteras med det empiriska materialet som samlats in och bindas samman med aktuella teorier avsedda för denna uppsats. Detta i syfte att besvara vår andra forskningsfråga.
En av de styrkor som intervjupersonerna i Växjö lyfte fram i arbetet med mäns våld mot kvinnor var framför allt pilotprojektet Resurscentrum Heder.
Enligt flera intervjupersoner har pilotprojektet rentav varit avgörande för den positiva utvecklingen av våldsfrågor i Växjö. En utvecklingsledare för folkhälsa på Region Kronoberg menar att Resurscentrum Heder har bidragit till att mer fokus har lagts på hedersproblematiken, lyft våldsfrågan
ytterligare och stärkt den generella kunskapsnivån om våld. Det har också medfört att samverkansstrukturerna har förbättrats då flera aktörer har gått ihop i projektet. Anledningen till att Växjö fick delta i pilotprojektet tror Utvecklingsledaren har att göra med att Växjö och Region Kronoberg har väl uppbyggda strukturer för att samverka utanför kommungränserna, hälso- och sjukvård samt polis- och åklagarmyndigheter. Hen betonar också hur alla aktörer i Kronoberg ständigt försöker arbeta brett och aktivt gällande dessa frågor. Pilotprojektet Resurscentrum Heder har enligt flera informanter, inneburit ett tydligt uppdrag innehållande olika mål och riktlinjer vilket, i enlighet med Anderssons argument där en organisation som har klara och tydliga mål skapar en stabilitet i organisationen (Andersson, 1994, s. 43). En enhetschef på Familjefrid Kronoberg menar att Kronoberg överlag är duktiga på att hålla det strategiska och övergripande arbetet gällande våldsfrågor med kvalité för att hålla det förebyggande arbetet uppe.
En annan del som intervjupersonerna i Växjö nämner som en styrka i arbetet av mäns våld mot kvinnor är prioritering av våldsfrågan. Två
utvecklingsledare från Region Kronoberg ansåg att frågan idag är prioriterad i Kronobergs län och att det visar sig inte minst i att man anställt två personer på heltid som arbetar med våld i nära relationer och barns rättigheter på Regionen. Likaså anser en av intervjupersonerna att anställningen av två samordnare som stödjer kommunens socialtjänst och skola gällande våld i nära relationer ger ett budskap att ledningsgruppen prioriterar frågan i länet.
Utvecklingsledaren för våld i nära relationer tycker att arbetet har gått i en positiv riktning men att det alltid finns en risk att det bara är en tillfällig prioritering.
“Vi har ju aldrig jobbat så bra som... inte tillräckligt, men så bra som hittills.
Men samtidigt så finns det ju en tendens att allt är prioriteringsfrågor” - Utvecklingsledaren för våld i nära relationer, Region Kronoberg.
Prioritering av våldsfrågan är inget som våra intervjupersoner riktigt kan påverka då ansvaret ligger hos ledningsgrupper, men det blir tydligt att Växjös intervjupersoner är positiva gällande prioriteringen av våldsfrågan idag. Utvecklingsledaren för våld i nära relationer uttrycker att det tidigare låg ett “täcke” över dessa frågor men att det idag är mer naturligt att lyfta våldsfrågor. Andersson talar om behovet av hjälpmedel i organisation för att kunna lösa och hantera en uppgift, ett av dessa hjälpmedel skulle således kunna ses som att frågan om våld är prioriterad av ledningen och gör det lättare för medlemmarna i organisationen att arbeta med frågan (Andersson, 1994, s. 11).
Även kunskapsspridningen av våld är något intervjupersonerna i Växjö ställer sig positivt till. Samtliga informanter menar att kunskapsspridningen är en viktig del i arbetet med mäns våld mot kvinnor och att alla aktörer inom området behöver besitta likvärdig kunskap om ämnet. Utvecklingsledaren för våld i nära relationer uttrycker att det finns en tanke om att man ska arbeta
förbyggande och det då handlar om kunskap och medvetenhet gällande dessa frågor.
Utvecklingsledaren i folkhälsa på Region Kronoberg understryker att det största ansvaret för kompetensutvecklingsdelarna ligger hos Länsstyrelsen och att samarbetet med dem idag är bra. Sammanfattningsvis framgår det att intervjupersonerna ställer sig positiv till den ökade kunskapsspridningen men att det nödvändigtvis inte innebär att kunskapen helt och hållet finns på plats på alla plan idag. Organisationsforskaren Pasquale Gagliardi betonade vikten av kompetensspridning i en organisation, och menade att det är ledarna som då har huvudansvaret för att den sprids på rätt sätt (Andersson, 1994, s. 117).
Utifrån intervjuerna blir det tydligt att det finns en önskan om ytterligare kunskap gällande våldsproblematiken och att det kanske då behövs extra påtryckning från ledningen där kunskapen sprids på flera nivåer.
Av de svagheter som nämndes i arbetet med mäns våld mot kvinnor, var samverkan ett av de områden som uppkom. Som nämnt tidigare ansåg majoriteten av intervjupersonerna att det krävdes en förbättring i samverkansstrukturerna inom arbetet. Bristen på samverkan kan, enligt Danermark, bero på att det är många involverade aktörer som har olika utgångspunkter som bland annat innebär olika syn på att angripa problem (Danermark, 2000, s. 12). Det kan vara en möjlig faktor till att Växjös intervjupersoner anser att samverkansstrukterna inte är så pass starka som de skulle behöva vara.
Något som framgick under intervjutillfället var hur vissa intervjupersoner nämnde det fokus som våldsutövare inte får. Enhetschefen på Familjefrid menar att det är problematiskt att man enbart lyfter de utsatta och dess roll och inte utövarna. Vidare menar hen att det är den som äger problematiken som är det egentliga problemet.
Ett stort problem ur det kommunala perspektivet som enhetschefen på Familjefrid Kronoberg pekade på var boendesituationen för de våldsutsatta.
Hen menar att det idag finns ont om bostäder och att kostnaderna är höga.
Detta leder till att de våldsutsatta inte har någonstans att ta vägen och skapar en ännu större oro hos de utsatta.
Ett återkommande område som flera intervjupersoner menade var en svaghet i arbetet, var bristen på kunskap gällande hedersproblematiken trots ett progressivt arbete. De menar att hedersrelaterat våld är ett komplext område som det inte arbetats tillräckligt med, samt att det krävs ännu mer kunskap för att kunna angripa problemet på rätt sätt. Det krävs också att man väcker en medvetenhet hos den personal som möter våldsutsatta där förståelsen av hedersvåld blir väsentlig. Målkonflikter är något som ofta uppstår inom olika organisationer och kan innebära skillnader i kompetens, intressen och
perspektiv, menar författarna Strannegård och Eriksson-Zetterquist. Det kan också uppstå målkonflikter när det inom organisationen finns skilda mål och hedersrelaterat våld skulle kunna vara en sådan form av målkonflikt
(Strannegård & Eriksson-Zetterquist, 2011, s. 30).
En intervjuperson som specialiserat sig på hedersrelaterat våld och arbetar som utvecklingsledare i Region Kronoberg, menar att hedersvåld är ett samhällsproblem och att alla bör ha kunskap om ämnet för att de ska kunna uppmärksamma brottsoffer.
“…det finns inte mycket hederskunskap inom region Kronoberg, eller över huvud taget. Men är det något vi kommit framåt i arbetet med våldsfrågor, om man ser tillbaka ett par år, så är det hedersrelaterat våld och förtryck.” - Utvecklingsledare för våld i nära relationer i Region Kronoberg
Trots kritik kring okunskap om hedersrelaterat våld är det viktigt att understryka att flera intervjupersoner i Växjö ansåg att frågan kring hedersvåld är avsevärt mer prioriterad idag än för cirka 10 år sedan och att arbetet går i rätt riktning. En utvecklingsledare i folkhälsa på Region
Kronoberg anser att det finns ett bekymmer gällande att våldsfrågor inte diskuteras tillräckligt. Hen menar att dessa frågor inte lyfts på
fullmäktigeförsamlingar och att det hade bidragit till att arbetet med
våldsfrågor får extra tryck. När det gäller politisk styrning menar Danermark att det är viktigt att inom en samverkansprocess ha kunskap gällande vem som har mandat att bestämma i olika frågor. Inom socialt arbete är den politiska styrningen avgörande i nästintill varje beslut, och där har politikerna en betydande roll (Danermark, 2000, s. 36). Detta innebär att arbetet med mäns våld mot kvinnor inom socialt arbete är väldigt politiskt styrt och för ett lyckat arbete krävs det att politiken prioriterar våldsfrågor.
Utvecklingsledaren för våld i nära relationer talade om vikten av ett framtagande med frågor om våldsutsatthet som rutinmässigt ställs i mötet med eventuella våldsoffer samt vilka typer av frågor man skulle ställa och vad man sedan gör med svaret. Dessa frågor var vid intervjutillfället, under ett pågående arbete men med en ambition om att de i framtiden bör ses som en självklarhet. Att ställa frågan om våldsutsatthet är för många yrkessamma inte helt naturligt idag, vilket ses som en svaghet i arbetet. Skulle fler
yrkessamma personer ställa frågan hade det bidragit till att man vid ett tidigt stadie hade upptäckt fler potentiella våldsoffer. Enligt många av
intervjupersonerna hade detta blivit en satsning av det förebyggande arbetet att stoppa mäns våld mot kvinnor.
“…man kan inte säga att vi har rutiner på att ställa frågor om våld per automatik. Vilket jag tycker är lite känsligt för då hamnar man i den här mentaliteten att; nä men det är nog bara min magkänsla, hen kanske inte förstår min fråga och kanske kommer känna sig kränkt och sådär.” -
Utvecklingsledaren för våld i nära relationer, Region Kronoberg.
Vidare menar hen att det blir problematiskt om yrkessamma inte rutinmässigt ställer frågan om våldsutsatthet och då kanske drar sig för att ställa frågan på grund av en rädsla att personen i fråga skulle bli förnärmad eller ta illa vid sig. Andersson talar om att reducera osäkerhet inom en organisation. För att
öka tryggheten inom en organisation bör man rutinisera och formalisera alla aktiviteter så att medlemmarna i organisationen genomför ett väl strukturerat arbete (Andersson, 1994, s. 43).
5.4 Hur kan det strategiska arbetet med mäns våld mot kvinnor förbättras i Växjö?
Den sista av uppsatsens tre forskningsfrågor handlar om hur arbetet med mäns våld mot kvinnor kan förbättras i respektive kommun. För att kunna besvara denna forskningsfråga är det också viktigt att betona de faktorer som kan försvåra arbetet. Detta avsnitt kommer att vidareutveckla de nedersta cellerna i tidigare SWOT-analys som behandlar möjligheter och hot i arbetet med mäns våld mot kvinnor i Växjö.
När det talades om framtida möjligheter för arbetet med mäns våld mot kvinnor utifrån våra intervjupersoner framkom ett flertal möjligheter. Några intervjupersoner nämnde att de hade en tro på att våldsfrågor generellt kommer att vara mer prioriterade och att arbetet kommer att fortgå och utvecklas. En önskan gällande en permanentning av pilotprojektet Resurscentrum Heder framkom tydligt av intervjupersonerna i Växjö.
Enhetschefen på Familjefrid Kronoberg och utvecklingsledaren för folkhälsa på Region Kronoberg berättade att de idag arbetar på ett förslag om en permanent verksamhet. Detta förslag ska framföras till politik och ledning där förhoppningen är att få till ett beslut gällande en fortsatt verksamhet av Resurscentrum Heder. Idag har pilotprojektet Resurscentrum Heder en nationell finansiering men målet är att få en hållbarhet i satsningen genom en samfinansiering mellan länets kommuner, hälso- och sjukvård samt
polismyndighet. Danermark menar att det inom samverkan med flera aktörer är viktigt att klargöra vilka lagar och regler som gäller och vad som går och inte går att utföra i ett arbete (Danermark, 2000, s. 43). Samt vilka
delegationsbeslut som finns och vilka behöver man lämna över till ledningen (Danermark, 2000, s. 35). Detta är något som Växjös intervjupersoner tar
