Basel II – risk för minskat små- och nyföretagande samt bolåneboom?

UPPSALA UNIVERSITET EXAMENSARBETE

Företagsekonomiska institutionen D-nivå Vt 2005

2005-05-30 Maria Blomqvist

Sofia Lind

Basel II

– risk för minskat små- och

nyföretagande samt bolåneboom?

Handledare: Robert Joachimsson

Företagsekonomiska institutionen

SAMMANDRAG

Den 1 januari 2007 införs nya kapitaltäckningsregler, Basel II. De nya reglerna innebär bland annat att banker ska använda mer finjusterade metoder för att mäta kreditrisk. Detta skulle kunna få effekter för bankernas kreditbedömning och därmed också för deras kunder. Vi vill i denna uppsats utreda om bankernas kreditbedömning kommer att förändras till följd av Basel II och vilken inverkan en förändring skulle ha på utlåningen till små och nystartade företag samt till bolånekunder. Studiens teoriavsnitt grundas på tryckta och elektroniska källor och utgörs av valda delar ur nuvarande regelverk Basel I, kommande regelverk Basel II samt kortfattad kreditbedömningsteori. Empirin utgörs av primärdata i form av tre besöksintervjuer på två storbanker, vilken även kompletterats med information från bankernas årsredovisningar.

Undersökningen visar att förfinad riskklassificering troligen kommer att medföra ett ökat räntespann. Vår uppfattning är att bolånekunder har gynnats, eller kommer att gynnas, av lägre räntor medan små och nystartade företag med svaga verksamheter löper risk att initialt drabbas av högre räntor och sämre tillgång på kapital.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

SAMMANDRAG ... 2

1 NYA KAPITALTÄCKNINGSREGLER ... 4

1.1 Varför regler och varför nya? ... 4

1.2 Inverkan på kreditmarknaden? ... 5

1.3 Syfte ... 5

1.4 Perspektiv och målgrupp... 6

2 KAPITALTÄCKNING OCH KREDITBEDÖMNING ... 7

2.1 Kapitaltäckningshistorik... 7

2.2 Nuvarande kapitaltäckningsregler Basel I... 8

2.2.1 Kreditrisk enligt Basel I ... 8

2.2.1.1 Schablonmetod enligt Basel I... 9

2.3 Kommande kapitaltäckningsregler Basel II... 9

2.3.1 Kreditrisk enligt Basel II ... 10

2.3.1.1 Schablonmetod enligt Basel II... 10

2.3.1.2 Internratingmetod enligt Basel II... 12

2.4 Kreditbedömning ... 14

2.4.1 Risker... 14

2.4.2 Metoder för kreditbedömning... 15

2.4.2.1 Finansiella informationsmetoder ... 16

2.4.2.2 Säkerheter ... 16

2.4.2.3 Kvalitativa informationsmetoder ... 17

2.5 Utredningsmodell ... 17

3 STUDIENS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 19

3.1 Val av ämne och metod ... 19

3.1.1 Besöksintervju... 19

3.2 Val av studieobjekt och intervjupersoner ... 20

3.3 Intervjuguide... 21

3.4 Intervjuernas genomförande ... 21

3.5 Anskaffning av sekundärdata... 22

3.6 Källkritik ... 22

3.6.1 Primärdata ... 23

3.6.2 Sekundärdata... 23

4 BANKERNAS PERSPEKTIV... 25

4.1 Nordea... 25

4.1.1 Basel I och kreditbedömning ... 25

4.1.2 Basel II och kreditbedömning ... 27

4.2 FöreningsSparbanken... 29

4.2.1 Basel I och kreditbedömning ... 30

4.2.2 Basel II och kreditbedömning ... 31

5 VERKLIGHET MÖTER TEORI ... 34

5.1 Baselackorden ... 34

5.1.1 Inverkan på kreditbedömning ... 35

5.1.2 Effekter... 36

5.2 Slutsatser ... 39

6 REFLEKTION OCH FRAMÅTBLICK ... 40

6.1 Metoddiskussion ... 40

6.2 Förslag till kommande studier ... 41

KÄLLFÖRTECKNING... 42

BILAGOR ... 45

Tabell- och figurförteckning Tabell 1: Riskvikter och kapitalkrav enligt Basel I………9

Tabell 2: Riskvikter och kapitalkrav grundade på Standard & Poor’s ratingskala……… 11

Figur 1: Utredningsmodell………17

1 NYA KAPITALTÄCKNINGSREGLER

I denna uppsats avser vi att utreda om bankernas kreditbedömning kommer att förändras till följd av de nya kapitaltäckningsreglerna Basel II och vilken inverkan detta skulle kunna få för små och nystartade företag samt bolånekunder.

1.1 Varför regler och varför nya?

Både för världsekonomin som helhet och för enskilda samhällsekonomier är fungerande finansiella system av största vikt. Ändå är det inte svårt att räkna upp ett antal kriser som utspelat sig på de finansiella marknaderna. Bara under det senaste decenniet har händelser som bankkrisen 1991, kronfallet 1992 och valutakrisen i Asien 1997 passerat revy. Sett ur ett längre perspektiv har kriser som Wall Street-krascherna 1929 och 1987 lämnat bestående avtryck i historieböckerna. Det var just till följd av en krasch i en tysk bank 1974 som den s.k.

Baselkommittén bildades. Denna kommitté ska främja ett sunt finansiellt system och har utvecklats till det enda globala organet för banktillsyn. Kommittén består av representanter för ett antal av de industrialiserade ländernas centralbanker, nio EU-länder ingår samt USA, Kanada, Japan och Schweiz. (Ahlqvist 2005) För att möjliggöra ett säkert och sunt banksystem samt skapa likvärdiga konkurrensmöjligheter för internationella banker utvecklade kommittén 1988 det s.k. Baselackordet, Basel I. Regelverket har därefter införts i EG-direktiv samt i svensk lagstiftning. I Basel I ges schabloniserade riktlinjer om hur mycket kapital bankerna måste ha som skyddskudde mot risker i verksamheten, dvs. hur stor kapitaltäckningen ska vara. Allt för att undvika fler krascher i de finansiella systemen. Basel I finns idag implementerad i över 100 länder (Finansinspektionen 2001 s. 2, 12).

Dock har tiden sprungit ifrån Basel I. Utvecklingen inom bank- och finanssektorn har varit dynamisk, nya finansiella instrument har tillkommit, finansmarknaden har globaliserats och moderna IT-system har införts. Dessa förändringar har medfört att Basel I:s enkla schablonregler för riskmätning och kontroll inte svarar mot marknadens behov. (Balans 2004 s. 23) Baselkommittén har därför beslutat att nya regler ska införas den 1 januari 2007, Basel II. En av de största skillnaderna mot tidigare regelverk är att bankerna ska använda mer finjusterade metoder för att mäta kreditrisk. (Finansinspektionen 2002 s. 7) Detta är en stor förändring eftersom kreditgivning, som är en av bankernas kärnverksamheter, skapar den största riskexponeringen för bankerna. Basel II innebär att bankerna i större utsträckning tvingas bedöma risknivån i varje enskild kreditförbindelse. Kreditbedömningsprocessen

kommer därmed att kännetecknas av mer sofistikerade metoder än vad som i dagsläget används.

1.2 Inverkan på kreditmarknaden?

Krediter är ett viktigt inslag i samhället då de möjliggör tillväxt och utveckling av den svenska ekonomin. Alla kommer vi troligtvis någon gång i kontakt med krediter eftersom dessa fyller funktioner för de flesta grupper i samhället. Företag, enskilda hushåll och stat är ofta beroende av fungerande kreditsystem. Många små eller nystartade företag har ej möjlighet att överleva utan tillgång till finansiering och även om nya finansieringsformer som leasing och factoring blivit allt vanligare är lån från bankerna fortfarande den vanligaste formen av finansiering. Även för övriga kategorier företag är möjlighet till finansiering viktigt och krediter upptas också av de flesta större företag. Planeringsmöjligheter och skattefördelar kan göra att även det mest likvida företag väljer att ansöka om kredit. För enskilda hushåll är den vanligaste låneformen det traditionella bostadslånet och för de flesta familjer i Sverige är det dessa krediter som möjliggör ett av de viktigaste investeringsbesluten privatpersoner tar, bostadsköpet. Även andra former av kredit kan vara aktuellt för hushållen.

Krediter är alltså ett mycket viktigt inslag i vår ekonomi och många grupper skulle kunna komma att beröras av nya kreditbedömningsregler. Basel II kommer att ställa högre krav på bankerna vad gäller precisionen vid bedömning av kreditrisk. En förfinad riskbedömning skulle kunna få till följd att bankernas räntespann vidgas, dvs. att skillnaderna vad gäller utlåningsräntor kan komma att öka. I förlängningen skulle förändrade utlåningsräntor från bankerna kunna leda till minskat nyföretagande, en ny bolåneboom eller förstärkta konjunkturnedgångar. Konsekvenser som skulle medföra allvarliga effekter för samhälls- ekonomin. Ur denna diskussion framkommer frågor som: Kommer bankernas kredit- bedömningssystem att förändras till följd av Basel II, och i så fall hur? Kommer deras riskklassificeringssystem att ändras i stor utsträckning? Vilka effekter följer för bankernas olika kundgrupper och då främst för små och nystartade företag samt bolånekunder?

1.3 Syfte

Syftet med denna uppsats är att utreda huruvida bankernas kreditbedömning kommer att förändras till följd av de nya kapitaltäckningsreglerna Basel II och vilken inverkan en förändring skulle ha på utlåningen till små och nystartade företag samt bolånekunder.

1.4 Perspektiv och målgrupp

Vår studie kommer att genomföras ur ett bankperspektiv på så sätt att informationen kommer att inhämtas från banker. Vår frågeställning berör alltså Basel II:s eventuella effekter på kreditbedömning, och därmed utlåning, till små och nystartade företag samt bolånekunder, sett ur bankernas perspektiv. Studien kommer därmed att ha ett intresse för dessa kundgrupper, men även för bankanställda och studenter med intresse av kreditfrågor.

2 KAPITALTÄCKNING OCH KREDITBEDÖMNING

I detta kapitel presenteras uppsatsens teoretiska referensram. Först följer en kort historik till kapitaltäckningsregelsystemet och därefter redogörs för valda delar ur nuvarande regelverk Basel I samt kommande regelverk Basel II. Vi behandlar endast kreditrisk då det är denna som i störst utsträckning påverkar bankernas kreditbedömning. Teorin avslutas med ett avsnitt om kreditbedömning samt en utredningsmodell vars avsikt är att förtydliga kopplingen mellan teori och frågeställning. I samband med utredningsmodellen redogör vi även för våra förväntningar gällande studiens utfall.

2.1 Kapitaltäckningshistorik

Banker är viktiga aktörer i vår ekonomi, dels som institutioner för sparande, dels som kredit- och kapitalförsörjare (Carling m.fl. 2002 s. 1). Granskning av bankernas verksamhet är något som i Sverige förekommit sedan lång tid tillbaka, dock dröjde det till 1912 innan det första lagstiftade kapitalkravet infördes. Till skillnad mot dagens regler var det då inlåningen som begränsades och inte utlåningen. (Funered 1994 s. 49 ff.)

När andra världskriget passerat och gradvis internationalisering tog vid framstod det svenska systemet som komplicerat och som ett hinder för expansion. Därför följde en modernisering som innebar att inlåningen skulle bero av bankernas placeringar. Olika riskklasser användes som grund och desto säkrare placering desto större inlåning tilläts. (Funered 1994 s. 55 ff.) 1969 ersattes detta system med kapitaltäckningsregler som grundades på kapitalbasen i kombination med de placeringar banken hade. Dessa resulterade i att kapitalkravet för svenska affärsbanker sänktes med mellan 25 till 40 procent. (Funered 1994 s. 62 ff.)

De svenska kapitaltäckningsreglerna var gällande fram till dess att Basel I utvecklades 1988.

Syftet med detta regelsystem var att främja ett sunt och säkert banksystem och möjliggöra likvärdig konkurrens på kapitalmarknaderna. (Basle Committee on Banking Supervision 1988 s. 1) Avsikten var även att höja kapitalnivån bland internationella banker (Finansinspektionen 2002 s. 9). Initialt var Basel I menad att tillämpas av internationellt aktiva G10¹ banker men har nu införts i mer än 100 länder. (Carling m.fl. 2002 s. 1)

1 G10 – bildades 1961 av tio industriländer; idag elva länder: Belgien, Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Tyskland och USA. (riksbanken.se)

2.2 Nuvarande kapitaltäckningsregler Basel I

Nuvarande ackord gällande kapitaltäckningsregler, Basel I, utvecklades av Baselkommittén 1988. Reglerna innebär att internationella banker verksamma i G10 länderna måste upprätt- hålla ett kapital om minst 8 %, en lägsta kapitaltäckningsgrad, av den riskexponering som deras utlåning, placeringar, derivatkontrakt m.m. innebär. Kapitaltäckningsgraden² beräknas genom att den s.k. kapitalbasen divideras med summan av bankens sammanlagda risk. De risker som inkluderas är kreditrisk och marknadsrisk. (Finansinspektionen 2001 s. 5, Secretariat of the Basel Committee on Banking Supervision 2001 s. 11)

Bankernas kapitalbas delas enligt Basel I in i två delar, Tier I och Tier II. Indelningen sker på basis av risknivån i kapitalet. Det finns också en tredje del, Tier III. (Basle Committee on Banking Supervision 1988 s. 4) I Sverige har lagstiftarna valt att dela in kapitalbasen i primärt och supplementärt kapital, vilka motsvarar Tier I och Tier II. Primärt kapital består av kapital som tolererar en högre risk (riskabsorberande kapital) medan supplementärt kapital avser kapital med större riskkänslighet och kortare bindningstid. Av den totala kapitalbasen måste minst 50 % bestå av primärt kapital. (SFS 1994:2004, kap 2:6)

Den dominerande risken för bankerna är kreditrisk (Finansinspektionen 2001 s. 5) och det är också denna som innebär störst konsekvenser för kreditbedömning och därav är av intresse för vår studie. Således redogörs endast för beräkningen av denna typ av risk.

2.2.1 Kreditrisk enligt Basel I

Kapitalkravet för kreditrisker bestäms i förhållande till ett instituts tillgångar och åtaganden som inte ingår i handelslagret, dvs. som innehas på längre sikt och ej är avsedda för kortsiktiga vinster eller tillfälligt skydd (SFS 1994:2004, kap 3:1). Vid beräkning av kapital- kravet ska vissa poster i balansräkningen tas upp till sina bokförda värden efter avdrag för reserveringar för befarade kreditförluster (FFFS 2003:10, kap 6:1). Enligt Basel I ska bankerna beräkna den kreditrisk de exponeras för genom att använda den s.k.

schablonmetoden . (Finansinspektionen 2001 s. 7)

2Kapitaltäckningsgrad = Kapitalbas/(Kreditrisk+Marknadsrisk)

2.2.1.1 Schablonmetod enligt Basel I

Schablonmetoden innebär att kapitalkravet bestäms genom olika riskvikter vars storlek beror på vem som är låntagare. Baselkommittén har utifrån motpart gjort en uppdelning av risk i fyra klasser. Dessa klasser har riskvikterna 0, 20, 50 och 100 %, där utgångspunkten är 100 % vilket motsvarar ett fullt kapitalkrav om 8 %. Riskklasserna kallas A-D där A är den grupp som bedöms helt riskfri och därmed åsatts riskvikten 0 %. Exempel på motpart i klass A med riskvikt 0 % är lån till medlemsstater i OECD. Lån till andra banker inom OECD återfinns i riskgrupp B och viktas med 20 %. Utlåning till hushåll och företag med säkerhet/pant i fastighet har en riskvikt om 50 % och representerar riskgrupp C. För övriga kredit- exponeringar, grupp D, är riskvikten 100 % oavsett om motparten är ett företag eller ett hushåll. (Finansinspektionen 2001 s. 6 f.)

I tabell 1 sammanfattas de olika riskklasser och riskvikter som används för att beräkna kapitalkrav enligt dagens schablonmetod.

Tabell 1 Riskvikter och kapitalkrav enligt Basel I

Riskklass Riskvikt Låntagare/Motpart Kapitalkrav

A 0% Lån till medlemsstat 0,0 % (8 %*0 %)

B 20% Lån till andra banker 1,6 % (8 %*20 %)

C 50% Lån med säkerhet i fastighet 4,0 % (8 %*50 %)

D 100% Övriga lån 8,0 % (8 %*100 %)

Källa: Utarbetad efter Finansinspektionen 2001 s. 6

2.3 Kommande kapitaltäckningsregler Basel II

Trots att resultatet av det första Baselackordet var positivt har det med tiden visat sig att en modernisering av reglerna är nödvändig. De två starkaste argumenten för behovet av en förändring är dels att den knappa resursen riskkapital kan utnyttjas mer effektivt om kapitalkravet blir mer riskkänsligt, dels att banker nu tack vare modern finansiell teknik har möjlighet att till relativt låg kostnad kringgå regelverket och detta kan skapa nya och mer svåröverblickade risker. (Finansinspektionen 2002 s. 5)

Avsikten med det nya regelverket är inte, såsom avsikten var med Basel I, att förändra kapitalnivån hos bankerna, kapitaltäckningskravet kommer att ligga kvar på 8 % av det riskvägda kapitalet. Ingen förändring sker heller gällande vad som får räknas som primärt och

supplementärt kapital. De nya reglerna medför däremot principiella förändringar inom framförallt tre områden. En av förändringarna innebär att regelverket utökas till att inte enbart reglera minimikrav på kapital. Basel II är uppbyggt på tre huvudkomponenter, eller pelare, där den första pelaren innehåller regler för minimikrav på kapital, den andra pelaren innehåller regler om aktiv, individualiserad risktillsyn och den tredje pelaren innehåller regler för genomlysning av risk och kapital. De andra två förändringarna ligger inom reglerna för minimikravet på kapital, dels anges i det nya regelverket att även den operativa risken ska bedömas vid beräkning av kapitaltäckning, dels tillåts bankerna att beräkna kapitalkravet för krediter på grundval av information ur egna kreditbedömningssystem. (Finansinspektionen 2001 s. 4 f.)

Utifrån problemet i denna uppsats har vi valt att endast fokusera på förändringen som kommer att ske gällande beräkning av kreditrisk.

2.3.1 Kreditrisk enligt Basel II

En av de största förändringarna till följd av Basel II ligger i beräkningen av exponering för kreditrisk (Finansinspektionen 2001 s. 5). Som nämnts ovan är dagens kapitalkrav för kreditrisk helt formulerat utifrån en schabloniserad metod. Möjligheten att använda en schablonmetod finns kvar även i Basel II men utöver denna kommer det dessutom att finnas möjlighet för bankerna att välja mer avancerade metoder s.k. internratingmetoder (IRB³) där bankens egna mätningar i större eller mindre grad kan utnyttjas. (Basel Committee on Banking Supervision 2004 s. 15)

2.3.1.1 Schablonmetod enligt Basel II

Schablonmetoden som tillåts enligt Basel II är i första hand avsedd för banker med mindre avancerade riskhanteringssystem. Metoden bygger på extern information och liknar den som finns i Basel I men är i vissa avseenden mer differentierad och därigenom mer riskkänslig.

(Finansinspektionen 2002 s. 8) Enligt Basel I beror kapitalkravet på vem som är låntagare och vilken riskvikt denna motpart har. De nya reglerna kommer istället att bygga på riskvikter som bestäms av vilken rating motparten har, dvs. det kreditvärderingsbetyg som åsatts av på marknaden verksamma oberoende kreditvärderingsinstitut. Detta kommer att få till följd att

3 IRB = Internal ratings-based approach

antalet riskvikter ökar. I tabell 2 visas föreslagna riskvikter och kapitalkrav utifrån det internationella ratingbolaget Standard & Poor’s ratingskala. Motsvarande tabeller får upprättas för att översätta de skalor som används av andra ratingföretag. Det är upp till tillsynsmyndigheten i varje land att godkänna vilka ratingföretag bankerna får använda.

(Finansinspektionen 2001 s. 6)

Tabell 2 Riskvikter och kapitalkrav grundade på Standard & Poor’s ratingskala

Riskvikt och kapitalkrav i procent om motparten är:

Motpartens rating Riskvikt Kapitalkrav Riskvikt Kapitalkrav Riskvikt Kapitalkrav

AAA - AA- 0 0 20 1,6 20 1,6

A+ - A- 20 1,6 50 4 50 4

BBB+ - BBB- 50 4 50 4 100 8

BB+ - BB- 100 8 100 8 100 8

B+ - B- 100 8 100 8 150 12

Sämre än B- 150 12 150 12 150 12

Utan rating 100 8 50 4 100 8

Stat Bank Annat företag

Källa: Utarbetad efter Finansinspektionen 2001 s.6

Utöver att antalet riskvikter ökar medför Basel II också att riskvikterna inom några områden sänks. Anledningen till lättnadsbestämmelserna (som vi valt att benämna dem) är att tillägget av det nya kapitalkravet för operativ risk måste kompenseras på något sätt. De sänkta riskvikterna avser dels lån mot säkerhet i bostadsfastighet där riskvikten sänks till 40 % från dagens 50 %, dels annan hushållsutlåning än bostadslån där riskvikten sänks till 75 % från dagens 100 %. Till kategorin annan hushållsutlåning kommer även småföretag att räknas in och dessa gynnas därför också av den sänkta riskvikten. Den lägre riskvikten för hushållsutlåning bygger på att enstaka kunder inte står för en stor del av exponeringen. Dock har det satts en storleksgräns, både beloppsmässigt (1 miljon euro) och som proportion av total portfölj (0,2 %), för vilka engagemang⁴ som får räknas in. De engagemang som överstiger dessa gränser kommer även i fortsättningen att ha en riskvikt på 100 %.

(Finansinspektionen 2002 s. 11)

4 här; kreditförbindelse

2.3.1.2 Internratingmetod enligt Basel II

Internratingmetoder (IRB) ger bankerna möjlighet att beräkna kapitalkravet för kreditrisker utifrån information från egna kreditbedömningssystem. Bankerna kommer dock inte helt att få specificera dessa metoder själva men kan utifrån egen, eller delvis egen, statistik bestämma ett antal faktorer som påverkar kapitalkravet för det enskilda engagemanget (Finansinspektionen 2002 s. 8). Syftet med internratingmetoderna är att få en mer direkt koppling mellan faktiska risker och kapitalkrav. Tanken bakom detta är att varje bank själv har bäst möjlighet att bedöma risken i varje enskilt engagemang. (Finansinspektionen 2001 s. 17) Två olika versioner av IRB-metod har utvecklats, dels en grundläggande, dels en avancerad och det är upp till tillsynsmyndigheten att besluta vilken metod bankerna tillåts att använda (Secretariat of the Basel Committee on Banking Supervision 2001 s. 3). För att en bank ska få använda avancerade IRB-metoder krävs att banken har ett system av godtagbar standard samt att den lämnar fullvärdig information om riskprofil och riskhantering både till marknaden och tillsynsmyndigheten (Finansinspektionen 2001 s. 17, Finansinspektionen 2003 s. 4).

Kreditrisk påverkas av olika faktorer och för att kunna beräkna kapitalkravet krävs att banken för varje engagemang utifrån t.ex. historiska data eller marknadsinformation uppskattar ett värde för ett antal av dessa faktorer (Finansinspektionen 2003 s. 13). IRB-metoderna är uppbyggda kring fyra faktorer, eller riskparametrar. Dessa är sannolikhet för fallissemang⁵ (PD⁶), förlustandel givet fallissemang (LGD⁷), utestående exponering vid fallissemang (EAD⁸) och löptid (M⁹). Används den grundläggande IRB-metoden behöver banken endast uppskatta ett värde för PD, för de övriga parametrarna kan generella värden fastställda av tillsynsmyndigheten användas. Den avancerade metoden tillåter dock att bankerna också beräknar värdet för LGD, EAD och M. (Basel Committee on Banking Supervision 2004 s. 48, 55 f.)

Med hjälp av värdet på de olika riskparametrarna kan bankerna beräkna riskvikt och riskviktade tillgångar. Värdeuppskattningarna och till viss del också beräkningarna skiljer sig dock åt mellan olika kundkategorier. (Finansinspektionen 2002 s. 12) Därav kräver IRB- metoderna att bankens kundportfölj delas upp i kategorierna; företag, banker, stat, hushåll och

5 fallissemang = konkurs, betalningsinställelse, obestånd

6 PD = probability of default

7 LGD = loss given default

8 EAD = exposure at default

9 M = maturity

aktier (Basel Committee on Banking Supervision 2004 s. 48). När det gäller företag, banker och stater hänförs låntagaren vanligtvis till en intern ratingklass och banken gör sedan en bedömning av PD för varje klass. Genom att sedan uppskatta eller använda generella värden, beroende på vilken av IRB-metoderna som används, för LGD och EAD kan riskvikt och riskviktade tillgångar beräknas. (Finansinspektionen 2001 s. 18 f.) Riskvikt är en funktion av alla parametrar och antalet riskvikter kan således bli större jämfört med schablonmetoden (Evertsson 2005). På så sätt kan riskvikten i högre grad anpassas till det enskilda engagemangets ratingklass (Finansinspektionen 2001 s. 18 f.). Riskvikten ska uttrycka risken för att eventuella förluster under en viss period blir oväntat stora (Finansinspektionen 2001 s.

7). Värdet av de riskviktade tillgångarna beräknas genom att multiplicera riskvikten med måttet på tillgångarnas storlek, EAD (Finansinspektionen 2001 s. 19).

För företag med en årlig omsättning som understiger 50 miljoner euro, s.k. små och medelstora företag (SME:s ¹⁰ ), finns särskilda regler, lättnadsbestämmelser, i internratingmetoderna som gör att kapitalkravet blir lägre. Precis som i schablonmetoden finns också möjlighet för bankerna att behandla krediter till småföretag som hushållskrediter och på så sätt få ett lägre kapitalkrav. I det fallet får dock lånet till företaget inte överstiga 1 miljon euro. (Finansinspektionen 2002 s. 18 f.)

Baselkommittén har beslutat att det för hushållsportföljen inte behövs någon grundläggande IRB-metod utan bankerna måste uppskatta värden för PD, LGD och EAD (Basel Committee on Banking Supervision 2004 s. 56). Skälet till detta är att bankerna relativt enkelt kan få information om hushåll och därför själva kan uppskatta värden för riskkomponenterna.

Bankerna får välja mellan att antingen uppskatta ett värde för både PD och LGD separat eller att istället uppskatta den totala förväntade förlusten (EL¹¹) som är PD multiplicerat med LGD.

Löptid ses emellertid ej som riskkomponent när det handlar om hushåll. (Finansinspektionen 2001 s.21)

Hushållskategorin skiljer sig också från övriga kategorier när det gäller riskdifferentiering.

Vanligtvis använder banker inte fasta ratingskalor för denna kategori och de klassificerar inte heller varje enskild låntagare. Enligt IRB-metoden ska bankerna därför istället dela upp hushållsportföljen i olika produktsegment, där risken hos de olika kunderna ska vara relativt

10 SME:s = small and medium-sized enterprises

11 EL = expected loss (=PD*LGD)

lika. Det är sedan utifrån dessa segment som riskkomponenterna bestäms.

(Finansinspektionen 2001 s. 20) De segment som finns definierade för hushållskategorin är bostadskrediter, kvalificerade kreditkortskrediter och andra liknande produkter samt övriga hushållskrediter (Finansinspektionen 2002 s. 12).

2.4 Kreditbedömning

Kreditbedömning är ett viktigt inslag i en fungerande marknadsekonomi men trots detta finns det få uttalade modeller kring kreditbedömning. Efter den svenska bankkrisen i början av 90- talet initierades dock ett antal forskningsprojekt med anknytning till kreditbedömning.

Förbättrade metoder medför rimligen större säkerhet i bedömningen vilket leder till att icke kreditvärdiga engagemang kan avslås. (Green 1997 s. 22 f.)

Kreditbedömning består egentligen av två bedömningar, en av företagets framtida intjänings- och betalningsförmåga samt en av säkerheternas framtida realisationsvärde. (Svensson 2003 s.

12) Kreditbedömning kan också säga grundas på olika typer av analyser av företaget, av finansieringsmöjligheter, av säkerhetskrav och av andra bedömningsfaktorer av vikt (Broomé 1998 s. 62). Kreditbedömning har i princip två avsikter, dels att undvika kreditförluster, dels att maximera avkastningen på bankens riskkapital. Det är viktigt att kreditbedömningen medför att lånebetalningarna dvs. summan av amortering, ränta och eventuella avgifter, skapar goda möjligheter att uppnå det uppsatta avkastningsmålet på bankens riskkapital.

(Green 1997 s. 22 f.)

2.4.1 Risker

Risk definieras i klassisk beslutsteori som att flera, skilda tänkbara utfall är möjliga men med kända sannolikheter. Osäkerhet innebär att flera kända och okända utfall är tänkbara och att sannolikheten för dessa utfall är okänd. Kreditbedömning är en process som i hög grad kännetecknas av både risk och osäkerhet. (Svensson & Ulvenblad 1994 s. 77) Att låna ut pengar innebär alltid ett risktagande. Under en kredits löptid uppkommer framförallt två sorters risker, risken för en betalningsinställelse och risken vid en betalningsinställelse.

(Albemark 1988 s. 28) Dessa risker kan dock minskas genom en omsorgsfull kreditbedömning. Risken vid en betalningsinställelse kan även minskas med hjälp av säkerheter. Ett sätt för långivarna att istället kompensera sig för risken att låntagaren inte betalar är att prissätta lånen i relation till aktuell riskexponering ( Machauer & Weber 1998 s.

1357). Andra risker en kreditgivare utsätts för är tidsrisk som symboliserar svårigheten att bedöma tillgångsvärden i framtiden och realisationsrisk som är risken att en kreditgivare efter en konkurs tvingas sälja tillgångar/säkerheter för ett ofördelaktigare pris än under normala förhållanden. (Green 1997 s. 24) Att ta över säkerheter och realisera dessas värde medför dessutom kostnader för banken. Säkerheter kan därför inte ersätta bedömningen av låntagarens återbetalningsförmåga. (Finansiell stabilitet 2001 s. 66)

Vad gäller risk i krediter till företag bedöms inte bara risken i den enskilda krediten utan även den totala risken i företaget. De huvudsakliga risker som beaktas är rörelserisk och finansiell risk och tillsammans utgör de den totala risken. (Broomé m.fl. 1998 s. 64)

När en kreditgivare beviljar kredit till hushåll beaktas främst två sorters risk, risken för konkurs och risken för förtidsinlösen. Vid beviljande av kredit beräknas det framtida inflöde till banken som krediten kommer att generera och därför är inte bara en konkurs, utan även en förtidslösen en risk kreditgivaren måste beakta. (Rozbach 1998 s. 22)

Risken i en kredit kan också påverkas av villkoren i det låneavtal som banken och kunden kommer överens om. Avtalet kan innehålla klausuler s.k. covenants, som innebär att förutbestämda åtgärder utlöses vid olika kredithändelser. Exempel på en sådan händelse kan vara att soliditeten faller under en viss nivå och klausulen kan då föreskriva att en omförhandling av krediten ska vidtas. Alla banker har som standard att bedöma samtliga krediter minst en gång per år, detta kan dock behövas oftare om det anses påkallat. Vidare prövas alltid krediter på nytt om kunden ansöker om förändrade villkor. (Finansiell stabilitet 2001 s. 67)

För kreditriskbedömning av stora låntagare kan bankerna ta hjälp av s.k. ratingföretag. Detta är företag som är specialiserade på att göra kreditriskbedömningar samt utfärda kreditbetyg som talar om hur kreditvärdigt företaget i fråga är. (Finansiell stabilitet 2001 s. 67)

2.4.2 Metoder för kreditbedömning

Information av olika slag är grunden i all kreditbedömning. Vid bedömning av t.ex. ett företag kan informationen avse dåtid, nuvarande situation eller framtid. Källorna till information kan vara både formella och informella, skriftliga eller muntliga och informationen kan vara av

både kvalitativ och kvantitativ karaktär. (Green 1997 s. 27) Den traditionella synen på kreditbedömning medför en prioritering av numeriska, historiska och objektiva förhållanden (Svensson 2003 s. 13). I litteratur om kreditbedömning beskrivs olika metoder varav några redogörs för nedan.

2.4.2.1 Finansiella informationsmetoder

En redovisningsorienterad syn på kreditbedömning är vanlig. Detta tillvägagångssätt grundas på att ett företags resultat är en direkt följd av hur företaget sköts samt efterföljande fram- och motgångar. Synsättet är begränsat på så sätt att ett företags nuvarande situation eller framtida möjligheter inte alltid beaktas. (Green 1997 s. 27 ff.) Fundamental analys av årsredovisnings- information ligger till grund för kreditbedömning utifrån redovisningsinformation. Beräkning av relationstal, absoluta tal och/eller kombinationer av tal är den vanligaste tekniken för framtagande av underlag för kreditbedömning. Analysen inkluderar betalningsberedskap på kort och lång sikt samt hur effektivt företaget utnyttjat sitt kapital och hur kapitalet omsatts.

(Svensson 2003 s. 18) Centrala begrepp vid tolkning av redovisningsinformation är således likviditet, soliditet, räntabilitet och kassaflöde (Svensson 2003 s. 35). För att få en mer komplett bild av företagets finansiella status granskar kreditgivarna utöver årsredovisningen företagets förväntningar och framtidsplaner, prognoser, budgetar och i vissa fall investeringskalkyler (Svensson 2003 s. 20).

2.4.2.2 Säkerheter

Företagets säkerheter dvs. dess tillgångar utgör den mest objektiva grunden för kreditbedömning. Tillgångarna skall säkra kreditgivaren mot försämringar under kreditens löptid och minimera förluster vid eventuella konkurser. (Svensson 2003 s. 21)

Säkerhetsrätter finns av olika slag och av stor vikt för bankerna är de avtalade säkerhetsrätterna med förmånsrätt i konkurs, speciellt panträtt i fast egendom (fastighet) eller företagsinteckning. (Albemark 1988 s. 38) Kreditgivaren har möjlighet att kräva realsäkerhet vilket innebär panträtt i fastighet och företagsinteckning. Vidare kan även namnsäkerhet (borgen) krävas. (Svensson 2003 s. 21)

2.4.2.3 Kvalitativa informationsmetoder

Som sagt används många olika metoder för kreditbedömning och även mjukare, mer kvalitativa angreppssätt än kvantitativ redovisningsinformation används. Ett sätt att modellera kreditbedömning fokuserar relationen, samspelet och förhandlingarna mellan kreditgivare och låntagare. Kreditbedömarens erfarenhet blir i kvalitativa metoder av större betydelse och även personkemi, känsla och intuition påverkar bedömningens utfall. (Svensson 2003 s. 13) Speciellt kreditbedömning av företag anses vara en expertfunktion som oftast förbättras med inlärning och ökad erfarenhet (Green 1997 s. 32). En mycket subjektiv grund för kreditbeslut är bedömning av företagsledningens personliga förmåga, skicklighet och vilja att fullfölja avtalsenliga förpliktelser. (Svensson 2003 s. 21)

2.5 Utredningsmodell

För att tydliggöra den teoretiska referensramens koppling till uppsatsens problemområde och undersökning presenteras i figur 1 en av författarna utvecklad utredningsmodell.

Kapitaltäckning

Basel I

Effekter?

Små och nystartade företag samt bolånekunder

Kreditbedömning Kreditbedömning

Basel II

Kreditrisk - schablonmetod

el. IRB-metod Kreditrisk

- schablonmetod

Små och nystartade företag samt bolånekunder

Figur 1 Utredningsmodell. Källa: Utarbetad efter uppsatsens problemområde och teoriavsnitt.

Denna modell är utarbetad efter strukturen i uppsatsens teoriavsnitt. I teorin redogörs för utredningsmodellens begrepp vilka utgör basen för operationalisering av vår frågeställning, utifrån begreppen har vi utvecklat våra intervjuguider, se avsnitt 3.3. Grunden i denna uppsats består i nu gällande, samt kommande, kapitaltäckningsregler för banker, Basel I och Basel II.

I båda dessa regelverk finns föreskrifter för hur banker ska mäta och beräkna kreditriskexponering. Basel II medför dock en väsentlig skillnad gentemot tidigare då bankerna skall använda mer finkänsliga metoder för att bedöma kreditrisk.

Bankernas kreditbedömning är direkt kopplad till kreditrisk och utifrån uppsatsen teoretiska referensram har vi en förväntan om att förfinade metoder för att mäta kreditrisk kan påverka bankernas kreditbedömning. Eftersom de nya reglerna innebär förfinad riskbedömning skulle riskfyllda kunder såsom små och nystartade företag kunna drabbas av högre räntor och försämrade kreditmöjligheter. Med Basel II:s lättnadsbestämmelser för mindre verksamheter i åtanke har vi emellertid en uppfattning om att små och nystartade företag ändock kan undgå försämrade kreditvillkor eftersom kapitalkravet för dessa kan begränsas. Gällande bolånekunder förväntar vi oss att dessa, till följd av låg risk, skulle kunna gynnas av lägre räntor och förbättrade lånemöjligheter.

3 STUDIENS TILLVÄGAGÅNGSSÄTT

Detta kapitel syftar till att redovisa hur undersökningsprocessen gått till. Tanken är att de val som gjorts ska klargöras, att visa hur insamling och sammanställning av data skett samt att belysa kritiska faktorer i arbetet. Det är meningen att avsnittet ska öka studiens transparens och trovärdighet.

3.1 Val av ämne och metod

De nya kapitaltäckningsreglerna Basel II har på senare tid debatterats flitigt och när vi skulle välja ämne till vår magisteruppsats fann vi dessa regler aktuella och värda att undersöka.

Bidragande faktorer till vårt val var också att vi båda arbetat på bank samt finner kreditfrågor intressant.

Kapitaltäckningsreglerna är emellertid komplexa och vår studie är till viss del hypotetisk eftersom regelverket ännu inte till fullo införts. Detta faktum medförde att vi blev begränsade i vilka möjligheter som fanns att operationalisera våra frågeställningar dvs. vårt metodval.

Studiens utredningsmodell kräver i viss utsträckning specificerad data, dels data som rör framtiden, dels data som ännu inte alla personer i bankernas organisationer är familjära med.

Till följd av komplexiteten i vår frågeställnings karaktär och de svårtillgängliga data som krävdes ansåg vi att det enda lämpliga angreppssättet för vår studie var personliga besöksintervjuer. Efter att ha studerat bankernas årsredovisningar fann vi även att vi kunde använda visst material från dem.

3.1.1 Besöksintervju

Vi valde besöksintervjuer som datainsamlingsmetod på grund av att den möjliggör flexibilitet och förståelse vid själva intervjusituationen. Besöksintervjuer är ofta också det bästa sättet för att erhålla djupgående information. Då vår frågeställning är komplex till sin natur värderade vi möjligheten att ställa följdfrågor och reda ut eventuella oklarheter högt. Vi trodde också att besöksintervjuer var den metod som skulle ge oss utförligast information med bäst kvalitet.

Dock är vi medvetna om att en risk vid besöksintervjuer är att intervjuaren styr svaren (intervjuareffekter), vilket kan snedvrida informationen. Ytterligare en nackdel är att uppsatsens empiri är influerad av våra subjektiva uppfattningar om vad respondenterna svarat, t.ex. kan skillnader i erfarenhetsnivå medföra att information tolkas på olika sätt. För att

minska risken för subjektivitet i sammanställningarna e-postades intervjupersonerna vår tänkta presentation av informationen och de gavs därmed möjlighet till kommentarer och ändringar. Detta tillvägagångssätt torde även minska risken för eventuella intervjuareffekter.

3.2 Val av studieobjekt och intervjupersoner

För att kunna operationalisera vår frågeställning via kvalitativa besöksintervjuer var vi i behov av lämpliga studieobjekt. Eftersom uppsatsen skrivs ur ett bankperspektiv var det naturligt att söka respondenter inom denna sektor, vi valde att fokusera på de s.k.

storbankerna då vi förmodade att dessa kommit längst i sin anpassningsprocess till Basel II.

Vi eftersträvade att respondenterna skulle ha kännedom om de nya kapitaltäckningsreglerna Basel II samt vara insatta i kreditbedömning. Med hjälp av en av författarnas familjemedlemmar erhölls intervjuer på två av de stora bankerna i Sverige. Dessa familjemedlemmar arbetar på Nordeas (denna person bidrog även med förklaringar och förtydliganden avseende vissa begrepp) respektive FöreningsSparbankens huvudkontor i Stockholm.

På Nordea utfördes två intervjuer. Den ena intervjun genomfördes med Pia Evertsson som är chef för Competence Centre inom avdelningen Group Risk Modelling. Evertsson är en av bankens Basel II-specialister och arbetar med tolkning av det nya regelverket samt ansvarar för all kontakt med inspektioner. Den andra intervjun genomfördes med Per Gustafsson som är kreditchef för Regionbank Stockholm. På FöreningsSparbanken utfördes en intervju med Ulf Hedendahl som är bankens Regionsansvarig Företag, Region Stockholm. Hedendahl är även involverad i arbetet med Basel II.

Motivet till att två intervjuer utfördes på Nordea medan endast en på FöreningsSparbanken är att vi bedömde detta vara det bästa sättet för att erhålla likvärdig information från de två bankerna. På Nordea avsåg vi att täcka in de frågor som rör kapitaltäckningsreglerna vid intervjun med Evertsson och kreditbedömningssidan vid intervjun med Gustafsson. På FöreningsSparbanken bedömde vi att Hedendahl kunde svara på våra frågor om både kapitaltäckningsreglerna och kreditbedömning då han dels deltagit i implementeringen av Basel II, dels har stor erfarenhet av kreditgivningsverksamhet.

På grund av både tids- och kostnadsskäl begränsade vi oss till att endast kontakta två storbanker. Studien kan således sägas bestå av två fallstudier där vi redogör för de två bankernas syn på Basel II:s inverkan på kreditbedömning och vilka eventuella effekter detta skulle få på utlåningen till de aktuella kundgrupperna. Genom att utföra två fallstudier erhölls möjlighet att kunna förstärka och resonera kring våra resultat. Vi är medvetna om att fler fallstudier skulle öka studiens trovärdighet men då vi inte är ute efter att kunna generalisera utan endast påvisa eventuella tendenser fann vi två stycken tillräckligt.

3.3 Intervjuguide

Intervjuguiden är vårt redskap för att operationalisera uppsatsens frågeställning och därmed erhålla svar på studiens syfte. Vid utformandet av intervjuguiderna utgick vi från vår utvecklade utredningsmodell som återfinns i stycke 2.5. Våra frågor delades i varje intervjuguide in i sektioner för att vid intervjusituationen erhålla struktur och därmed lättare täcka in aspekter av vikt för vårt problemområde. För att försäkra oss om svar på de viktigaste frågorna försökte vi att formulera dessa frågor på olika sätt för att därmed kunna ställa dem upprepade gånger. Vi ville också lämna utrymme för följdfrågor och diskussion för att inte förbise aspekter av vikt.

Inför intervjuerna upprättades tre intervjuguider. Intervjuguiden till Nordeas Basel II- specialist avsåg främst att innefatta utredningsmodellens övre delar dvs. kapitaltäcknings- reglerna och metoder för att mäta kreditrisk (Intervjuguide 1, se bilaga 1). Den intervjuguide som användes vid intervjun med Nordeas Regionbankkreditchef behandlade i huvudsak utredningsmodellens nedre delar dvs. kreditbedömning och eventuella effekter på aktuella kundgrupper (Intervjuguide 2, se bilaga 2). Med intervjuguiden till FöreningsSparbankens Regionansvarig Företag, som även deltagit vid implementeringsarbetet med Basel II, åsyftade vi att täcka in utredningsmodellens alla delar (Intervjuguide 3, se bilaga 3).

3.4 Intervjuernas genomförande

Innan samtliga intervjuer e-postades våra respondenter aktuell intervjuguide. Eftersom våra frågor till viss del är komplexa ansåg vi att vi kunde erhålla bättre information om frågorna i förväg skickades per e-post, dessutom hade vi en uppfattning om att detta skulle kunna reducera risken för eventuella intervjuareffekter. Vidare önskade samtliga respondenter att få tillgång till frågorna innan intervjun vilket vi självklart respekterade. Vi är medvetna om att

detta kan skapa en risk för att svaren som erhålls blir bankernas officiella syn på problemet och inte respondenternas professionella bedömningar men vi ansåg att fördelarna med att skicka intervjuguiderna i vårt fall övervägde.

För att möjliggöra båda författarnas deltagande i diskussionen samt för att erhålla en så korrekt återgivning som möjligt av informationen valde vi, efter samtycke från intervju- personerna, att spela in samtalen. Vidare lät vi en av oss huvudansvara för frågorna medan den andra parallellt med diskussionen förde stödanteckningar. Samtliga intervjuer utfördes under cirka en timme. Våra respondenter erbjöds anonymitet men ingen ansåg detta nödvändigt.

3.5 Anskaffning av sekundärdata

För att kunna genomföra en trovärdig studie är det av stor vikt att ha tillräcklig kunskap inom det område som ska studeras. Vi har genom böcker, artiklar, rapporter, avhandlingar och hemsidor på Internet samlat information om kapitaltäckningsregler och kreditbedömning. För att få ytterligare uppslag till relevant litteratur har vi också via Internet sökt tidigare uppsatser inom detta område. Den tryckta litteraturen har införskaffats via sökning i Ekonomikums biblioteks databas DISA. Det material i form av rapporter, skrifter och artiklar som använts har erhållits genom olika sökmotorer och databaser på Internet. Vi har använt sökord som:

Basel I, Basel II, kapitaltäckning, kapitaltäckningsregler, kreditbedömning och kreditrisk.

Till vårt empiriavsnitt har vi främst använt primärdata från våra besöksintervjuer men då båda bankerna har relevant information om ämnet i sina årsredovisningar har också sekundärdata från dessa använts. Årsredovisningarna har inhämtats från respektive banks hemsida.

3.6 Källkritik

Pålitlig information bör vara en målsättning för varje studie och därför är det viktigt att de källor som används granskas på ett kritiskt sätt. Källornas relevans bör prövas ur samtids-, oberoende-, äkthets- och intresseperspektiv.

Viktigt för läsaren av denna uppsats att observera är att de nya kapitaltäckningsreglerna Basel II ännu inte implementerats och att ändringar därför kan komma att ske. Väsentliga ändringar

skulle kunna medföra att uppsatsens innehåll blir inaktuellt. Nedan följer granskning och analys av primär- och sekundärdata var för sig.

3.6.1 Primärdata

De primärdata som ligger till grund för uppsatsens empiri har som beskrivits inhämtats via intervjuer med i ämnet insatta personer på Nordea och FöreningsSparbanken. Vi bedömer att våra respondenter är lämpliga personer att intervjua med tanke på uppsatsens syfte och att äktheten i den information de lämnat är hög. Läsaren bör dock vara medveten om att personer med höga befattningar av lojalitet är intresserade av att ge en så positiv bild som möjligt av sitt företag, vilket skulle kunna medföra att vissa svar förskönas något eller att negativ information undanhålls.

Det bör också nämnas att båda författarna arbetat/arbetar i kassa-/kundtjänst på Nordea. Detta torde emellertid inte inverka på uppsatsens resultat i nämnvärd utsträckning. Det faktum att en av författarna har familjemedlemmar på både Nordeas respektive FöreningsSparbankens huvudkontor i Stockholm borde sannolikt heller inte påverka studien på annat vis än att vi på så sätt erhöll våra intervjuer samt kunde få vissa begrepp förklarade.

3.6.2 Sekundärdata

Den litteratur som ligger till grund för uppsatsens teoretiska referensram utgörs främst av böcker utgivna av etablerade förlag samt av avhandlingar/böcker från välrenommerade universitet, vilket torde medföra trovärdighet ur ett äkthetsperspektiv. Sekundärdata av detta slag är dessutom i de flesta fall skrivna av oberoende författare. Vidare har källgranskningen visat att de data som använts i uppsatsen finns representerad i flera av de verk vi använt.

Några av böckerna (t.ex. Albemark 1988 och Svensson & Ulvenblad 1994) kanske inte är helt samtida, men vid jämförelse med det nyare material som använts framkom inga väsentliga skillnader till den del materialet använts. Sammantaget bedömer vi att tillförlitligheten hos använd litteratur är tillfredsställande.

Även sekundärdata i form av elektroniska källor har varit viktiga för vår informationsinsamling eftersom det ännu i stor utsträckning saknas tryckt litteratur om de nya kapitaltäckningsreglerna. Internetkällor uppdateras kontinuerligt och är därför ofta mer samtida än tryckt litteratur. Ett vanligt förekommande problem vid användning av sökmotorer

på Internet är dock att mängden träffar kan bli oöverskådlig och att det därmed kan bli svårt att bedöma källans äkthet. Vi har emellertid inte upplevt detta problem, dels genom att antalet träffar varit relativt begränsade, dels på grund av att de träffar som erhållits i de allra flesta fall varit hänförliga till oberoende, välkända institutioner, myndigheter och organisationer utan vinstintresse gällande ämnet. Exempel på denna typ av datakällor till teorin är rapporter från Finansinspektionen och Riksbanken. Även lagtexter och föreskrifter har inhämtats via Internet. Till viss del har sekundärdata i form av material från bankernas årsredovisningar använts i uppsatsens empiriavsnitt och beträffande sådan data är det viktigt att ha i åtanke att den är framtagen i bankens intresse.

4 BANKERNAS PERSPEKTIV

I detta kapitel återges sammanställningar av de intervjuer vi genomfört. Viss information har också inhämtats från bankernas årsredovisningar. Vi har valt att för tydlighetens skull redovisa data från Nordea respektive FöreningsSparbanken separat. Som introduktion till informationen presenteras kortfattade beskrivningar av fallföretagen.

4.1 Nordea

Nordea är en av de största finanskoncernerna i Norden och Östersjöregionen. Under 2004 var medelantalet anställda 30 380 stycken. Verksamheten inkluderar tre övergripande affärs- områden; Retail Banking, Corporate and Institutional Banking och Asset Management & Life.

(Nordeas årsredovisning 2004 s. 7, 12) Nordeas totala kreditportfölj¹² uppgick i slutet av 2004 till 161 miljarder euro. Av detta utgjorde 84 miljarder euro (52 %) utlåning till företagskunder, 73 miljarder euro (45 %) utlåning till privatkunder och 4 miljarder euro (3 %) utlåning till offentlig sektor. Av utlåningen till privatkunder utgjorde bostadslånen 56 miljarder euro (77

% eller 35 % av den totala kreditportföljen). (Nordeas årsredovisning 2004 s. 23 f.)

Följande information är sammanställd efter intervjuer med Pia Evertsson och Per Gustafsson på Nordea. Viss information från bankens årsredovisning redovisas också.

4.1.1 Basel I och kreditbedömning

Nordea är en nordisk bank som i dagsläget legalt består av flera olika bolag, en koncern och ett moderbolag i Sverige, ett antal stora underdotterbolag i Danmark, Norge och Finland samt mindre dotterbolag i Polen. När det gäller Basel och kapitaltäckning styrs banken utifrån dessa legala enheter. Syftet är dock att Nordea ska bli ett bolag och arbetet inom banken bedrivs därför idag utifrån affärsverksamheter. (Evertsson 2005)

Kapitaltäckningsreglerna styr nivån på det regulativa kapitalet, dvs. hur mycket kapital banken minst måste ha som skyddskudde, och det är denna nivå som måste rapporteras utåt.

Internt arbetar dock Nordea sedan slutet av 1990-talet med economic capital ¹³ som styrverktyg. Nivån på det ekonomiska kapitalet ligger i dagsläget långt under nivån på det

12 exklusive utlåning till kreditinstitut (Nordeas årsredovisning 2004 s. 23)

13 I Nordea definieras economic capital som det kapital som krävs för att täcka oväntade förluster som med viss sannolikhet uppkommer inom verksamheten. (Nordeas Årsredovisning 2004 s. 31)

regulativa kapitalet. (Evertsson 2005) Beräkningen av det ekonomiska kapitalet, kvantifieringen av kreditrisk, sker utifrån interna modeller, IRB-metoder, som används ända ner på kontorsnivå (Evertsson 2005 & Nordeas årsredovisning 2004 s. 22). Dessa modeller fungerar ungefär på samma sätt som Basel II:s avancerade IRB-metod men det finns en skillnad när det gäller mängd datahistorik och process. Bankens nuvarande modeller har ett kundgruppsperspektiv medan IRB-metoden enligt Basel II istället har fokus på varje transaktion. (Evertsson 2005) Under 2004 har dock anpassning av de interna modellerna till Basel II-kraven prioriterats och detta arbete har fortsatt och kommer att fortsätta även under 2005 (Nordeas årsredovisning 2004 s. 22, 33).

När det gäller kreditbedömning har kapitaltäckningsreglerna och dagens schablonmetod väldigt liten betydelse. Det som istället primärt är viktigt vid kreditbedömning är kundens återbetalningsförmåga, vilket även anges i banklagstiftningen. Kunden måste med hjälp av sitt kassaflöde kunna betala tillbaka lånet. Utöver detta anges i lagstiftningen också att banken måste ha sina exponeringar säkerställda. Således är också säkerheter av stor vikt, men enbart sekundärt i förhållande till återbetalningsförmåga. Kreditgivning i stort är dock egentligen en fråga om prissättning, hur risk ska prissättas. Tidigare gick prissättningen till på så sätt att banken dels utifrån fingertoppskänslan gjorde en bedömning av hur stor risken var och hur denna borde prissättas, dels tog hänsyn till kapitaltäckningen, vilket kapital som krävdes. Idag har emellertid bankerna blivit mer sofistikerade med olika ratingmodeller som bättre mäter och bedömer risk, dvs. en bättre styrning av fingertoppskänslan. Vid räntesättningen tas hänsyn till kundens relation till banken, en god kund får självklart bättre pris. Även säkerheter spelar roll, kan kunden ställa full säkerhet blir lånet billigare. Tendensen gällande bostadslån är dock att de börjar likna handelsvaror eftersom de i allt större utsträckning börjar få fasta räntor. (Gustafsson 2005)

Vid kreditbedömning och kvantifiering av kreditrisk är rating¹⁴ och scoring¹⁵ huvud- komponenter. Vilken metod som används beror på typ av kund, för större företagskunder och motpartsbanker används rating medan scoring används för privatkunder och små

14 Rating kan vara antingen extern men också gjord av banken i en egen ratingmodell. Bankens modell poängsätter dels ett antal nyckeltal, dels en del mjuka faktorer som företagsledningens kompetens, bransch, marknad, produkter, finansiell beredskap o.s.v.. På detta sätt sätts en ratingsiffra. Dessutom ingår i

ratingmodellen en beräkning av hur stor del av fordran som täcks av säkerheter. (Lind 2005)

15 Scoring bygger på ett s.k. scorekort. Genom statistiska beräkningar görs en scoring av sannolikheten för att kunden ska komma på obestånd. Detta innebär att kunden jämförs med liknande kunder och deras beteende ligger till grund för sannolikhetsbedömningen. På privatsidan tas hänsyn till faktorer som t.ex. ålder, civilstånd, bostadsadress och betalningsanmärkningar. (Lind 2005)

företagskunder. (Nordeas årsredovisning 2004 s. 22) Rating är dock inte något som primärt används vid kreditbedömning utan det är snarare ett hjälpmedel för att internt kunna klassificera, prissätta och gruppera kunder. Vid kreditbedömning till medelstora och större företag kombinerar banken finansiell och kvalitativ information. För privatpersoner tenderar bedömningen att mer och mer enbart grunda sig på hårda faktorer och scoring. De senaste åren har de flesta bankerna fått sina scoringmodeller bekräftade och det gör att bankerna i än större utsträckning använder dessa vid kreditbedömning. Detta är ett led i bankernas effektiviseringstrend då alltmer data behöver kunna hanteras maskinellt och strukturerat.

(Gustafsson 2005) Hushållens scoring är emellertid ännu ej kopplad till riskkvantifiering (Evertsson 2005). De risker som beaktas vid kreditbedömning kan sammanfattningsvis sägas vara risken för och risken vid fallissemang. Oavsett om bedömningen sker via scoring eller via kvalificerad analys ligger dock fokus på risken för fallissemang. (Gustafsson 2005) Vid uppskattning av förlusten vid fallissemang måste hänsyn tas till ställda säkerheter och bl.a.

saldon, limiter och produkter (Evertsson 2005).

4.1.2 Basel II och kreditbedömning

Nordeas projektet kring Basel II, som är centraliserat i Stockholm, involverar omkring 100 personer som bl.a. arbetar med att utveckla ratingmodeller, scorekort, IT-system och parametrar anpassade till det nya regelverket. Evertsson anser det självklart att nya regler behövs eftersom de gamla reglerna med mindre riskkänslighet anses förlegade. En nackdel med det nya regelverket är dock att det är oerhört detaljerat. (Evertsson 2005)

Nordeas implementeringsplan för Basel II och kreditriskmetoder gällande företag och banker innebär att banken till en början (från 2007/2008) kommer att använda den grundläggande IRB-metoden. Banken har dock en ambition att sedan gradvis övergå till den avancerade metoden. För retailkunderna dvs. privat- och småföretagskunder väntar Nordea ytterligare något år innan den övergår till IRB-metoden dels på grund av att banken ligger lite efter inom detta område, dels på grund av den enorma mängden motparter. För beräkning av statsrisker kommer Nordea överhuvudtaget inte ansöka om att få använda IRB-metoden utan för denna riskkategori kommer schablonmetoden att användas. Anledningen till detta är att dessa risker är så låga samt att de har en riskvikt på 0 %. (Evertsson 2005)

Den största förändringen i och med införandet av Basel II ligger i riskkänsligheten men utöver detta kommer det även att bli ökat fokus på Risk Management eftersom det nya regelverket ställer många krav t.ex. gällande rapportering. En annan effekt är att kapitalkraven i pelare I, trots att även operationell risk räknas in, troligtvis kommer att minska drastiskt för de flesta banker. Orsaken till detta är att andelen hushållsutlåning i svenska banker är så stor. Enligt Evertsson kan den totala förändringen kapitaltäckningsmässigt för bostadslån handla om en snittsänkning med 50-60 % gentemot dagens kapitalkrav. Därmed kommer det regulativa kapitalet och det ekonomiska kapitalet inom Nordea att närma sig varandra. (Evertsson 2005)

Reglerna kan också successivt komma att påverka kreditbedömningen. Banken kan få bättre stöd i analysen t.ex. kan det bli lättare att bestämma risken för betalningsinställelse för en viss ratinggrupp. En annan möjlig effekt är att gränsen för vilka kunder som banken gör intern rating på och vilken den använder olika scoringmodeller på kan komma att ändras, vilket dock inte direkt inverkar på kreditbedömningen. Väl nere i att en kund ska låna pengar kommer det nog inte att bli några skillnader. Det primära kommer även fortsättningsvis att vara att säkerställa återbetalningsförmågan. Möjligtvis kan det bli så att svaga kunder med sämre återbetalningsförmåga får svårare att låna pengar. En bra kund med god återbetalnings- förmåga kommer dock alltid att få låna pengar. När det gäller krav på säkerheter kommer det nog inte, p.g.a. konkurrensen, att bli så stora förändringar. Möjligtvis kan det bli så att användningen av nya typer av säkerheter ökar. I dagsläget används t.ex. covenants bara för riktigt stora företag men utvecklingen kommer nog att gå mot att denna typ av säkerhet även blir aktuell för mindre företag. Banken kommer att hitta olika vägar för att kunna använda t.ex.

nyckeltal för att styra priset. Eftersom banken vet att återbetalningsförmågan och därmed ratingen ändras vid förändrade nyckeltal kan den med hjälp av covenants avtala med kunden att priset höjs/sänks om ett visst nyckeltal över-/understiger en viss nivå. På så sätt kan förutsättningarna visas och kunden får då en möjlighet att agera utifrån dem. (Gustafsson 2005)

I teorin ska räntan i framtiden sättas utifrån risken i varje engagemang. Gustafsson tror dock ej på detta i praktiken. Möjligtvis kan prissättningen till de riktigt stora företagen påverkas av risk och rating. Men när det gäller mindre och nystartade företag styr konkurrensen mellan bankerna mer. Är en bank intresserad av att få en marknadsandel kan den vara beredd att gå ner i pris. (Gustafsson 2005) Både Evertsson och Gustafsson tror dock att de nya reglerna kommer att påverka räntespannet. I och med att alla banker i framtiden kommer att använda

riskdifferentieringsmetoder förändras marknadssituationen och därmed också prissättningen.

Det kommer nog emellertid att ta tid innan kapitaltäckningskraven får effekter på prissättningen på individnivå. (Evertsson 2005) Bättre kunder behöver inte oroa sig för att drabbas av högre marginaler än idag, vilket däremot sämre kunder eventuellt bör räkna med (Gustafsson 2005).

När det gäller småföretag är situationen sådan att de flesta banker är inne i en effektiviseringstrend. Dessa kunder är oftast inte de mest lönsamma och bankerna behöver därför kunna behandla dem på ett paketerat och effektivt sätt. Detta har dock inget med Basel att göra. Det är emellertid så att det i Basel II finns vissa lättnadsregler för småföretag som gör att dessa kan behandlas mer som ett kollektiv och Gustafsson tror att dessa regler tillkommit för att förenkla för bankerna när det gäller denna kundgrupp. (Gustafsson 2005)

För hushållens del tror Gustafsson att det i framtiden kommer att bli billigare att låna, detta är dock troligtvis inte en följd av Basel II. Istället är det internationalisering och nya produkter som driver fram lägre marginaler hos bankerna vilket ger lägre räntor. Möjligt är att de nya kapitaltäckningsreglerna späder på denna effekt något. Gustafssons personliga uppfattning är emellertid att det finns risk för ett bakslag på bolånemarknaden. Om huspriserna går ned och räntorna upp skulle det, åtminstone under en period, kunna bli lite svårare att låna.

(Gustafsson 2005)

4.2 FöreningsSparbanken

FöreningsSparbanken är en av de stora finanskoncernerna på den nordiska och baltiska marknaden (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 12). Medeltalet anställda uppgick under 2004 till 16 630 stycken (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 62).

Verksamheten inkluderar fem rörelsegrenar; Svensk kontorsrörelse, Swedbank Markets, Kapitalförvaltning och försäkring, Internationell bankrörelse och Gemensam service och Staber (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004). FöreningsSparbankens totala kreditportfölj¹⁶ uppgick i slutet av 2004 till 694 miljarder kronor. Av detta utgjorde 312 miljarder kronor (45 %) utlåning till företagskunder, 368 miljarder kronor (53 %) utlåning till privatkunder och 14 miljarder kronor (2 %) utlåning till offentlig sektor. Av utlåningen till

16 exklusive utlåning till andra kreditinstitut än banker och Riksgäldskontoret (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 28)

privatkunder utgjorde hypotekslånen 301 miljarder kronor (82 % eller 43 % av den totala kreditportföljen). (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 28)

Följande information är sammanställd efter intervju med Ulf Hedendahl på FöreningsSparbanken. Viss information från bankens årsredovisning redovisas också.

4.2.1 Basel I och kreditbedömning

Kapitaltäckningsreglerna är av betydelse för FöreningsSparbankens kreditbedömning. Banken styr bland annat utifrån kapitaltäckning då det är den del av eget kapital som måste hållas undan för att banken ska kunna låna ut pengar. Banken styr också på economic capital men ute i rörelsen tolkas det med begrepp såsom internränta och riskklassificering. Utmaningen för banken är dock att uppnå en tillfredsställande avkastning på det undansatta kapitalet och måttet ROE ökar i betydelse. (Hedendahl 2005)

De risker banken lägger störst tyngd på, vid kreditgivning, är risken för obestånd och risken vid obestånd. Vid kreditbedömning bedöms det aktuella engagemangets riskklass.

FöreningsSparbanken jobbar med sex riskklasser. När banken bedriver kreditgivning bedöms först kredittagarens återbetalningsförmåga. Därefter görs en utvärdering av de eventuella säkerheter låntagaren kan ställa till bankens förfogande. (Hedendahl 2005) Säkerheter utgör en viktig grund för att hantera förlustrisken vid obestånd (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 49). Om en verksamhet bedrivs med stor skötsamhet och uppvisar starka nyckeltal dvs. har stark återbetalningsförmåga underlättas kreditbeviljningen och frågan om säkerheter. Riskklassen förblir en effekt av både återbetalningsförmåga och säkerheter. (Hedendahl 2005)

Legalt rapporterar banken idag, som alla andra banker, kreditrisk beräknad enligt schablonmetoden till Finansinspektionen (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 29).

Men när kreditrisk tas hänsyn till vid en kreditbedömning utgår banken från ett antal internt utvecklade metoder. Vilken metod som används beror på komplexiteten i det som ska bedömas. För bolån och övriga privatkrediter använder banken s.k. scorekort där olika parametrar hos låntagaren bedöms. Kredittagarens skötsamhet är en viktig del, dels undersöks hur väl kunden skött sina förbindelser internt med banken, dels undersöks hur kunden skött externa förbindelser dvs. gentemot andra parter än banken. Både kvalitativ och kvantitativ

information används, exempel på kvantitativ data är nyckeltal och andra internt utvecklade tal.

Om kredittagaren blivit omfrågad många gånger i UC¹⁷ är detta något som skulle kunna påverka i negativ riktning för kredittagaren. Sedan en tid tillbaka scoras även mindre företag.

Om ett företag uppnår ett tillräckligt bra scorekort kan det åsättas en intern rating av banken.

Den största skillnaden mellan krediter till små och nystartade företag och bostadskrediter är den låga risk som förknippas med lån till bostäder. Enligt Basel I sätter banken idag av 4 % för bostadskrediter och 8 % för krediter till småföretag. (Hedendahl 2005)

4.2.2 Basel II och kreditbedömning

FöreningsSparbanken är i dagsläget mitt uppe i den pågående anpassningsprocessen till Basel II (Hedendahl 2005). Under 2004 har det införts ett vidareutvecklat riskklassificeringssystem för mindre och medelstora företag samt ett vidareutvecklat ratingsystem för länder, banksystem och banker i den svenska verksamheten. Även ytterligare riskklassificerings- system för hushållskrediter har införts vilket innebär att det nu finns riskklassificeringssystem för alla typer av hushållskrediter i den svenska verksamheten. För de minsta företagen och för storföretag i Sverige pågår utveckling av ytterligare nya riskklassificeringssystem. Arbetet syftar till att förbättra riskmätningen samt att banken ska kunna uppfylla de krav som ställs för att banken ska erhålla tillstånd att beräkna kapitaltäckningskravet för kreditrisker enligt metoder baserat på den interna riskklassificeringen. (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 49)

Metoderna för att bestämma kreditrisk kommer således att förfinas och banken kommer att använda interna ratingmetoder, IRB. Målet är att den avancerade IRB-metoden ska kunna tillämpas för alla utlåningsgrupper. Banken har successivt börjat applicera sina egna interna modeller på den tyngre kreditgivningen, dvs. krediter till större företag. För hushållskrediterna tar det ytterligare ett tag innan de avancerade IRB-metoderna börjar användas. Enligt Basel II kommer således banken själv att värdera sin risk och sätta av tillräckligt med kapital för att täcka den risken. Varje engagemang kommer i teorin att åsättas sin egen kapitaltäckning, men vissa krediter t.ex. de bästa villakrediterna med pantsättning inom låga lägen, kommer att hanteras på ett mer schablonmässigt sätt även i fortsättningen. Troligt är att bankens kapitalkrav kommer att sänkas som en följd av Basel II, eftersom andelen hushållsutlåning

17 UC är ett affärs-och kreditupplysningsföretag