5 VERKLIGHET MÖTER TEORI
5.1 Baselackorden
Enligt Basel I ska alla banker beräkna och rapportera kreditrisk enligt en schablonmetod. Som beskrivits i teorin används fyra riskklasser och beroende på engagemangets motpart bestäms ett kapitalkrav. Enligt vår mening är en fördel med dagens metod att alla banker bestämmer kapitalkraven på likvärdigt sätt och att samma kund därmed placeras i samma riskklass oavsett vilken bank den vänder sig till. Vidare är det ur tillsynsmyndighetens och övriga intressenters synvinkel lätt att kontrollera att placering och beräkning sker på korrekt sätt. Bankernas kapitaltäckning är idag enkel att jämföra eftersom den beräknas enligt enhetlig standard vilket vi tycker är positivt.
På både Nordea och FöreningsSparbanken har det dock framkommit ett missnöje med dagens regler. Orsaken till detta är att dagens riskindelning i fyra klasser anses som alltför grov. Som det är idag hamnar alla typer av företag i riskklass D Övriga lån och åsätts en riskvikt om 100 % och därmed ett kapitalkrav på 8 %, se tabell 1. För att förtydliga innebär detta att både Nisses pizzeria (omnämnd i empirin) och ett stort internationellt företag som t.ex. Volvo placeras i samma riskklass. Vi förstår att detta inte är hållbart och att det finns ett behov av nya regler.
När Basel II införs från årsskiftet 2006/2007 kommer bankerna att kunna använda egna modeller för att beräkna kreditrisk. Både Nordea och FöreningsSparbanken satsar på att använda avancerade IRB-metoder. Detta innebär, som beskrivits i teorin, att båda bankerna internt ska bestämma värden på de fyra riskparametrarna (PD, LGD, EAD och M) i Basel II. Vi anser att en positiv följd av de nya metoderna är att riskdifferentieringen kommer att öka. En nackdel med de nya metoderna är emellertid, enligt vår mening, att det kan bli svårare att jämföra riskbedömningen hos olika banker. Denna nackdel begränsas dock av att tillsynsmyndigheten ställer vissa krav för att de interna metoderna ska få användas.
Trots att avsikten med Basel II inte är att förändra dagens kapitalnivå har våra respondenter uttryckt att kapitalkraven kan komma att sjunka avsevärt till följd av Basel II. Anledningen är den stora andel som hushållsutlåningen utgör i svenska bankers kreditportfölj. Inom Nordea utgör hushållsutlåningen 45 % och inom FöreningsSparbanken är samma siffra 53 %. På båda bankerna består hushållsutlåningen främst av bostadslån. Idag riskviktas bostadskrediter med 50 % vilket ger ett kapitalkrav om 4 %. Enligt schablonmetoden i Basel II ska bostadskrediter istället riskviktas med 40 %. Båda bankerna kommer dock att använda Basel II:s avancerade IRB-metod där hushållskrediter viktas utifrån det produktsegment krediten placeras i. Den sänkta riskvikten i schablonmetoden anser vi emellertid tyda på att det finns en önskan om ett lägre kapitalkrav för bolånen. På både FöreningsSparbanken och Nordea framkom också att bostadskrediterna, även i IRB-metoden, till följd av låg risk troligtvis kommer att kapitaltäckas med väsentligt lägre summor än idag.
Vad gäller företagskrediter kommer riskvikten enligt Basel II att variera beroende på bankernas uppskattning av de olika riskparametrarna. Eftersom både Nordea och Förenings-Sparbanken kommer att använda avancerade IRB-metoder kan vi ännu inte sia om vilket spann riskvikterna kommer att uppvisa. Av den information vi erhållit har vi ändå förstått att det för företagskrediter kommer att bli väsentligt större skillnader på riskvikterna än vad det är idag. Vår uppfattning är att säkra företagsengagemang kommer att erhålla lägre riskvikter medan sämre motparter kommer att riskviktas med högre procentsats. Dock skulle de lättnadsbestämmelser som finns i teorin kunna motverka höjda riskvikter för svaga motparter. I praktiken verkar detta emellertid inte bli fallet (se 5.1.2).
5.1.1 Inverkan på kreditbedömning
Enligt teorin undersöks vid kreditbedömning både motpartens framtida intjänings- och betalningsförmåga samt eventuella säkerheters framtida realisationsvärde. Detta stämmer väl överens med vad både Hedendahl och Gustafsson berättar. Båda anger att det viktigaste är att bedöma kredittagarens återbetalningsförmåga men att även säkerheter spelar stor roll. På båda bankerna ligger fokus på att bedöma risken för fallissemang, det som i Baselackorden förkortas PD. Både Nordea och FöreningsSparbanken använder scoring- och ratingmodeller för att bestämma kreditrisk och gruppera kunder. Vi har bland annat fått reda på att indata i ett scorekort för en privatperson kan vara hård data som antal betalningsanmärkningar eller antal förfrågningar i UC. Mjukare, mer kvalitativ information kan vara faktorer som ålder och
civilstånd. Vid bedömning av företag baseras analysen också på både kvalitativ och kvantitativ information. Nyckeltal är exempel på kvantitativ data som bedöms.
På båda bankerna går utvecklingen mot att allt mer finansiell information används, FöreningsSparbanken scorar sedan en tid tillbaka småföretag och på Nordea framkommer att krediter till småföretag måste hanteras mer effektivt. Detta anser vi är fullt förståeligt eftersom bankerna är företag som drivs med vinstintresse och som Gustafsson nämner är småföretag i allmänhet inte så lönsamma för bankerna. Även om Basel II inte är huvudorsaken till effektiviseringsbehovet menar vi dock att en ökad fokusering på finansiella tal skulle kunna påverka små och nystartade företag i negativ riktning. Dessa företag uppvisar kanske inte alltid de starkaste nyckeltalen utan gynnas eventuellt snarare av kvalitativa kreditbedömningsmetoder. Till följd av detta tror vi att det kan finnas en risk att effektiviseringen leder till försvårade kreditmöjligheter för denna typ av företag.
Bankernas åsikter om kapitaltäckningsreglernas inverkan på kreditbedömning skiljer sig något åt. På Nordea anses varken dagens schablonmetod eller kommande regler inverka på kreditbedömningen i nämnvärd utsträckning. Vi tror att detta beror på att Nordea sedan slutet av 90-talet arbetat med economic capital. Gustafsson betonar att återbetalningsförmågan är, och kommer att vara, det primära. För FöreningsSparbanken är dock kapitaltäckningsreglerna en inverkande faktor på kreditbedömningen men också Hedendahl påpekar att det även fortsatt är återbetalningsförmåga och säkerheter som är det väsentliga. Båda respondenterna medger emellertid att kreditbedömningen internt kommer att se annorlunda ut som en konsekvens av Basel II men ingen av dem tror att kunderna kommer att märka någon skillnad i kreditbedömningsprocessen. Vi tror heller inte att kunderna i sak kommer att märka av de förändrade processerna men utifrån det som framkommit vid intervjuerna bedömer vi att vissa kundgrupper kommer att märka av följderna av dem (se 5.1.2).
5.1.2 Effekter
På båda bankerna spås att räntespannet kommer att öka som en direkt följd av införandet av Basel II. Antalet riskvikter är fler i det nya regelverket vilket gör att det blir lättare för bankerna att skilja på engagemang riskmässigt och därmed också räntemässigt. Evertsson menar dock att det kan ta tid innan detta slår igenom på individnivå. Även hos Hedendahl framkom tendenser till att bolånen också fortsatt kommer att hanteras gruppvis. Gustafsson
talade om bolån som handelsvaror vilket även det enligt vår mening tyder på att dessa krediter inte ännu kommer att behandlas på transaktionsnivå. Dock tror vi att det kommer att bli större skillnad räntemässigt på bättre och sämre bolånekunder än vad det är idag.
Det är inte enbart risken i den aktuella krediten som bestämmer räntenivån, också bankens totala avkastning på kunden är viktig. Så har det emellertid alltid varit men Hedendahl uttryckte att helkundstänkandet nu kan komma att bli än viktigare. Vår uppfattning är att ett ökat räntespann, i kombination med ett eventuellt ökat helkundstänkande, kan leda till att förhandlingsutrymmet gällande räntenivåer ökar för starka kundgrupper. Det ökade räntespannet torde således gynna t.ex. bostadslånetagare med god återbetalningsförmåga och pant. Som vi ser det skulle dock ett ökat helkundstänkande kunna innebära att icke helkunder kanske inte kommer att få ta del av lika förmånliga bolån även om risken i deras kredit är låg.
Ingen kan ha undgått den priskonkurrens som idag råder om konsumenterna på bolånemarknaden. Hedendahl menar att Basel II är en bidragande orsak till denna utveckling. Gustafsson tror emellertid att det snarare är ökad internationalisering och nya produkter som ligger bakom dagens situation. Efter att ha analyserat regelverket och varit på intervjuer finner vi stark anledning att tro Basel II i varje fall inte har en hämmande effekt på marknadskriget om bolånekunderna. Kanske har bankerna haft de sänkta kapitalkraven i åtanke när de givit sig in i den tuffa priskonkurrensen. Det är emellertid svårt att säga eller mäta hur stor inverkan Basel II har på dagens situation samt vilka ytterligare effekter som skulle kunna uppstå när regelverket införs. Sammanfattningsvis tror vi dock att Basel II redan har gynnat eller kommer att gynna (eller i kombination) bolånekunder.
Vad gäller krediter till små och nystartade företag framkom på FöreningsSparbanken att verksamheter med svag affärsidé och begränsad marknad (t.ex. Nisses pizzeria) löper risk att drabbas av dyrare kapital. Enligt vår mening torde detta bero på högre riskvikt, och därmed större kapitalkrav, än idag. Även tillgången på kapital skulle kunna försämras för dessa verksamheter. Det verkar enligt vår mening inte som om de lättnadsbestämmelser för små företag som finns i Basel II kommer att hjälpa de svagaste verksamheterna vilket vi förväntade oss efter att ha studerat det nya regelverket. Gustafsson på Nordea menar emellertid att dessa lättnadsbestämmelser egentligen inte har som syfte att gynna tillgången på kapital för småföretagen utan snarare är tänkta att förenkla för kreditgivarna. Det är möjligt att det finns bakomliggande politiska perspektiv till de lättnadsregler som finns för småföretag i
Basel II eftersom försvårad tillgång på kapital för småföretag skulle kunna påverka samhällsekonomin i negativ riktning. Enligt vår mening borde Baselkommittén se över lättnadsbestämmelserna om syftet med dem är att skydda småföretagen. Reglerna bör i så fall utformas så att de inte uppfattas som förenklande bestämmelser för bankerna.
Gustafssons åsikt är vidare att det är konkurrensen mellan bankerna som påverkar prissättningen på krediter till mindre företag och inte Basel II, han menar att Nisses pizzeria fortsatt kommer att kunna erhålla kredit om någon annan bank är intresserad av att ta marknadsandelar. Vi tror emellertid att Basel II skulle kunna påverka kreditgivningen till de svagaste verksamheterna i negativ riktning men är det, som Gustafsson menar, konkurrensen mellan bankerna som avgör är ju detta för Nisses del positivt. Det krävs ju dock att någon bank är intresserad av att ta marknadsandelar där Nisses verksamhet befinner sig annars öppnar konkurrensen inga ytterligare kreditmöjligheter för Nisses pizzeria.
Även om båda bankerna framhåller att välskötta verksamheter även fortsatt kommer att erhålla kredit tror vi att små och nystartade verksamheter också kan påverkas negativt av den ökade användningen av s.k. covenants. Covenants är som beskrivits i teorin olika typer av villkor i det avtal som upprättas mellan banken och kunden. Enligt vår mening finns det risk att omfattande klausuler kan avskräcka och försvåra för privatpersoner att starta och bedriva små företag. För ett företag som saknar för banken tillfredsställande säkerheter skulle emellertid covenants i vissa fall kunna möjliggöra en kredit och i dessa fall är användandet självfallet positivt.
Om Basel II försämrar små och nystartade företags kreditmöjligheter tror vi att det kan uppstå ett ökat behov av nya finansieringsformer vilket kanske kan påskynda framväxten av en bättre fungerande riskkapitalmarknad i Sverige. Dessutom skulle en eventuell konsekvens, som dock får ses som en ytterlighet, kunna bli att det skapas ett intresse för nya företagsformer.