FöreningsSparbanken

FöreningsSparbanken är en av de stora finanskoncernerna på den nordiska och baltiska marknaden (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 12). Medeltalet anställda uppgick

under 2004 till 16 630 stycken (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 62).

Verksamheten inkluderar fem rörelsegrenar; Svensk kontorsrörelse, Swedbank Markets, Kapitalförvaltning och försäkring, Internationell bankrörelse och Gemensam service och Staber (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004). FöreningsSparbankens totala kreditportfölj¹⁶ uppgick i slutet av 2004 till 694 miljarder kronor. Av detta utgjorde 312 miljarder kronor (45 %) utlåning till företagskunder, 368 miljarder kronor (53 %) utlåning till privatkunder och 14 miljarder kronor (2 %) utlåning till offentlig sektor. Av utlåningen till

16

exklusive utlåning till andra kreditinstitut än banker och Riksgäldskontoret (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 28)

privatkunder utgjorde hypotekslånen 301 miljarder kronor (82 % eller 43 % av den totala kreditportföljen). (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 28)

Följande information är sammanställd efter intervju med Ulf Hedendahl på FöreningsSparbanken. Viss information från bankens årsredovisning redovisas också.

4.2.1 Basel I och kreditbedömning

Kapitaltäckningsreglerna är av betydelse för FöreningsSparbankens kreditbedömning. Banken styr bland annat utifrån kapitaltäckning då det är den del av eget kapital som måste hållas undan för att banken ska kunna låna ut pengar. Banken styr också på economic capital men ute i rörelsen tolkas det med begrepp såsom internränta och riskklassificering. Utmaningen för banken är dock att uppnå en tillfredsställande avkastning på det undansatta kapitalet och måttet ROE ökar i betydelse. (Hedendahl 2005)

De risker banken lägger störst tyngd på, vid kreditgivning, är risken för obestånd och risken vid obestånd. Vid kreditbedömning bedöms det aktuella engagemangets riskklass. FöreningsSparbanken jobbar med sex riskklasser. När banken bedriver kreditgivning bedöms först kredittagarens återbetalningsförmåga. Därefter görs en utvärdering av de eventuella säkerheter låntagaren kan ställa till bankens förfogande. (Hedendahl 2005) Säkerheter utgör en viktig grund för att hantera förlustrisken vid obestånd (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 49). Om en verksamhet bedrivs med stor skötsamhet och uppvisar starka nyckeltal dvs. har stark återbetalningsförmåga underlättas kreditbeviljningen och frågan om säkerheter. Riskklassen förblir en effekt av både återbetalningsförmåga och säkerheter. (Hedendahl 2005)

Legalt rapporterar banken idag, som alla andra banker, kreditrisk beräknad enligt schablonmetoden till Finansinspektionen (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 29). Men när kreditrisk tas hänsyn till vid en kreditbedömning utgår banken från ett antal internt utvecklade metoder. Vilken metod som används beror på komplexiteten i det som ska bedömas. För bolån och övriga privatkrediter använder banken s.k. scorekort där olika parametrar hos låntagaren bedöms. Kredittagarens skötsamhet är en viktig del, dels undersöks hur väl kunden skött sina förbindelser internt med banken, dels undersöks hur kunden skött externa förbindelser dvs. gentemot andra parter än banken. Både kvalitativ och kvantitativ

information används, exempel på kvantitativ data är nyckeltal och andra internt utvecklade tal. Om kredittagaren blivit omfrågad många gånger i UC¹⁷ är detta något som skulle kunna påverka i negativ riktning för kredittagaren. Sedan en tid tillbaka scoras även mindre företag. Om ett företag uppnår ett tillräckligt bra scorekort kan det åsättas en intern rating av banken. Den största skillnaden mellan krediter till små och nystartade företag och bostadskrediter är den låga risk som förknippas med lån till bostäder. Enligt Basel I sätter banken idag av 4 % för bostadskrediter och 8 % för krediter till småföretag. (Hedendahl 2005)

4.2.2 Basel II och kreditbedömning

FöreningsSparbanken är i dagsläget mitt uppe i den pågående anpassningsprocessen till Basel II (Hedendahl 2005). Under 2004 har det införts ett vidareutvecklat riskklassificeringssystem för mindre och medelstora företag samt ett vidareutvecklat ratingsystem för länder, banksystem och banker i den svenska verksamheten. Även ytterligare riskklassificerings-system för hushållskrediter har införts vilket innebär att det nu finns riskklassificeringsriskklassificerings-system för alla typer av hushållskrediter i den svenska verksamheten. För de minsta företagen och för storföretag i Sverige pågår utveckling av ytterligare nya riskklassificeringssystem. Arbetet syftar till att förbättra riskmätningen samt att banken ska kunna uppfylla de krav som ställs för att banken ska erhålla tillstånd att beräkna kapitaltäckningskravet för kreditrisker enligt metoder baserat på den interna riskklassificeringen. (FöreningsSparbankens årsredovisning 2004 s. 49)

Metoderna för att bestämma kreditrisk kommer således att förfinas och banken kommer att använda interna ratingmetoder, IRB. Målet är att den avancerade IRB-metoden ska kunna tillämpas för alla utlåningsgrupper. Banken har successivt börjat applicera sina egna interna modeller på den tyngre kreditgivningen, dvs. krediter till större företag. För hushållskrediterna tar det ytterligare ett tag innan de avancerade IRB-metoderna börjar användas. Enligt Basel II kommer således banken själv att värdera sin risk och sätta av tillräckligt med kapital för att täcka den risken. Varje engagemang kommer i teorin att åsättas sin egen kapitaltäckning, men vissa krediter t.ex. de bästa villakrediterna med pantsättning inom låga lägen, kommer att hanteras på ett mer schablonmässigt sätt även i fortsättningen. Troligt är att bankens kapitalkrav kommer att sänkas som en följd av Basel II, eftersom andelen hushållsutlåning

17

med låg risk är så stor. Som sagt sätter banken i dagsläget av 4 % för bostadskrediterna vilket troligen inte kommer att behövas enligt Basel II. (Hedendahl 2005)

Regelmässigt kommer alltså risk att beaktas på annat sätt än idag men inte ur betraktarens öga. Även fortsatt är det utåt återbetalningsförmåga och säkerheter som kommer att vara det väsentliga. Arbetsmässigt innebär dock Basel II förändringar eftersom nya verktyg för att mäta risk erhålls och banken måste få det nya regelverket att stämma överens med dess sätt att bedriva affärer. (Hedendahl 2005)

Hedendahl tror att Basel II kommer att leda till att typen av säkerheter förändras. Banken kommer att hitta nya sätt att komma överens med kunderna och användningen av s.k. covenants kommer att öka. Villkoren kommer att bestå av överenskomna förutsättningar i båda riktningar, t.ex. skulle ett villkor i en kredit till en företagskund kunna specificera ett personligt borgensåtagande men som vid en viss uppnådd soliditet hävs. Vidare tror Hedendahl att helkundsförhållandet kommer att få en renässans till följd av Basel II. När bankerna nu får ökat utrymme att själva bedöma sin risk, och därmed kan nyttja ett bredare räntespann, kommer bankerna i större utsträckning att kunna anpassa villkoren till den kund som genererar en god avkastning. (Hedendahl 2005)

Det betonas att kapitalkravet kommer att sänkas i de fall där återbetalningsförmåga och pant är rimliga med hänsyn till den marknad där kredittagaren verkar. Så länge värde och risk korrelerar behövs ingen ökad kapitaltäckning men om marknaden är sämre än aktuell kredit ökar kapitalkravet enligt Basel II. För att illustrera ges ett exempel. På en mindre ort i Norrland finns två pizzerior och det är vad marknaden tål. Nisse ansöker om ett lån för att han vill öppna en tredje, idag skulle den krediten kapitaltäckas med 8 % vilket inte skulle vara fallet enligt Basel II. Där marknaden är begränsad kommer kapitalkraven sannolikt att öka och skulle Nisse mot förmodan erhålla kredit och öppna en tredje pizzeria skulle även kapitalkraven på de två andra pizzeriorna komma att öka till följd av förändrade marknadsförhållanden. Exemplet visar att vissa små och nystartade verksamheter initialt kan drabbas av dyrare kapital till följd av Basel II och kopplingar till s.k. covenants troligtvis kommer att öka. Det positiva menar Hedendahl är att omsorg om affärsidé blir viktigare och att det blir svårare att starta verksamheter med dåliga förutsättningar. Det är också viktigt att hitta rätt finansieringsform för rätt ändamål. Hedendahl betonar vikten av att inte

sammanblanda lånekapital med riskkapital, banker får enligt lag inte låna ut riskkapital. (Hedendahl 2005)

Enligt Hedendahl bedöms bankernas räntespann öka som en konsekvens av Basel II. Idag är räntespannet för litet och det finns behov av större skillnader på utlåningsränta mellan bästa och sämsta risk. Ett ökat räntespann kommer att gynna bankernas bolånekunder. Hedendahl menar att Basel II är en av flera orsaker till den priskonkurrens som redan idag pågår om konsumenterna på den svenska bolånemarknaden. Vidare kommer företag med starka tal troligtvis också att gynnas genom lägre räntor medan svagare verksamheter som sagt till en början löper risk att drabbas av dyrare kapital dvs. högre räntor. (Hedendahl 2005)