Handelsutvecklingen efter Lettlands självständighet
– En studie om ekonomisk transition under perioden åren 1993 fram till 2004
Södertörns högskola | Samhällsvetenskapliga institutionen Magisteruppsats 15 hp | Nationalekonomi | höstterminen 2011
Av: Jytte Guteland
Handledare: Karl-Markus Modén
SUMMARY
The main purpose of this essay is to investigate if Latvia´s pattern of trade has become more similar to the mature market economies, after Latvia´s independence 1991.
Today, the intra-industry trade (IIT) dominates the trade of mature market economies. One of the pioneers of intra-industrial trade is Paul Krugman, who was the first to emphasize the importance "of scale and consumers' desire for variety" in explaining the basis for modern commerce. Customers get more variety and usually cheaper goods when the market gets bigger. I mainly use the modern trade theories to explain the trade pattern in Latvia. To measure how Latvia has developed its intra-industry trade, and thereby is approaching the mature market economies´ trade pattern, I use the Grubel-Lloyd index (GL-index). I can by my calculation of a weighted average of the GL-index, note that the share of IIT both has decreased and increased during the investigated years 1993 to 2004. The reduction took place during the 90s and the increase took place during the 2000s.
I also use Balassa Index (BI) to calculate the “comparative advantage” for a number of Latvia's major export products. My calculations show that Latvia's main comparative advantage lies in semi-precious and basic metals.
A comparison of the export flows from Latvia to Russia and to the EU15 from 1993 to 2004 shows two distinct trading changes. First, the trade has shifted primarily from Russia to EU countries. Second, many important export goods to Russia, (such as vehicles, machinery, electrical equipment and chemical products) have reduced its share of the total export. Instead we see a concentration to fewer export goods. Wood-, textile industry is the major export to the EU15. I note in the analysis, that the Foreign Direct Investment (FDI) is large in these areas. It seems to be a connection between the FDI to Latvia and the concentration of trade.
In the conclusion of the essay I note that there are a trend that shows that Latvia is coming nearer the western modern economies’.
1. I
NTRODUKTION... 1
1.1. BAKGRUND ... 1
1.2PROBLEMFORMULERING ... 2
1.3SYFTE ... 3
1.4METOD ... 3
1.5AVGRÄNSNINGAR ... 4
1.6DISPOSITION ... 6
2 B
AKGRUND... 8
2.1UTRIKESHANDELNS ROLL I OMVANDLINGSEKONOMIER ... 8
2.2HANDELN MELLAN LETTLAND OCH RYSSLAND ... 9
2.3EU:S HANDEL MED DE BALTISKA STATERNA ... 10
2.4INTRA-INDUSTRIELL HANDEL MELLAN BALTISKA LÄNDERNA OCH EU .... 12
2.5UTLÄNDSKA DIREKTINVESTERINGAR ... 13
2.6STATSBUDGETEN ... 14
2.7DEN POLITISKA UTVECKLINGEN I LETTLAND ... 15
2.8WASHINGTONÖVERENSKOMMELSEN ... 15
2.9 JORDBRUKSINDUSTRIN I LETTLAND ... 16
2.10 INDUSTRIN I LETTLAND ... 18
3 T
EORI... 19
3.1KLASSISKA HANDELSTEORIER ... 19
3.1.1DAVID RICARDO ... 19
3.1.2HECKSCHER-OHLIN ... 20
3.1.3LETTLANDS PRODUKTIONSFAKTORER ... 21
3.1.4KUNSKAP OCH FDI ... 21
3.2MODERNA HANDELSTEORIER ... 22
3.2.1GRUBEL-LLOYD INDEX ... 23
3.2.2BALASSA INDEX ... 24
3.2.2HANDELSTEORIN OCH DEN EKONOMISKA GEOGRAFIN ... 26
4 T
IDIGARE STUDIER... 29
4.1HANDELN MELLAN TRANSITIONSEKONOMIER OCH EU ... 29
4.2INTRA-INDUSTRIELL HANDEL I DET UTVIDGADE EUROPA ... 29
5
EMPIRISK ANALYS OCH HYPOTESTEST... 32
RESULTAT FRÅN BERÄKNINGAR AV HANDELSUTVECKLING MED GROUBLE LLOYD INDEX ... 34
HANDELN SKIFTAR FRÅN ÖST TILL VÄST OCH KONCENTRERAS TILL FÄRRE BRANSCHER ... 39
DE KOMPARATIVA FÖRDELARNA FINNS I ÄDELSTEN OCH METALLER ... 41
6 S
LUTSATSER... 51
6.1DE MODERNA HANDELSTEORIERNA BEKRÄFTAS I DEN LETTISKA HISTORIEN ... 52
6.2LETTLANDS INTRA-INDUSTRIELLA HANDEL ... 53
6.3LETTLANDS KOMPARATIVA FÖRDELAR ... 53
6.4 TRENDER I LETTLANDS HANDEL ... 54
V
IDARE STUDIER... 56
K
ÄLLHÄNVISNING... 58
PUBLICERADE KÄLLOR ... 58
INSTITUTIONERS PUBLIKATIONER ... 60
ELEKTRONISKA KÄLLOR ... 60
A
PPENDIX... 62
Figur 1. Import och export för Lettland åren ... 8
Figur 2. Handel mellan Lettland och Ryssland åren 1993-‐2004 ... 10
Figur 3 Handelsbalans mellan EU15 och Lettland åren 1992-‐2004 ... 11
Figur 4 Lettlands export till EU år 1996 ... 13
Figur 5 Utländska direktinvesteringar i Lettland ... 14
Figur 6 Handelsdiversion ... 28
Figur 7 Vägt genomsnittligt GL-‐index ... 33
Figur 8 GL-‐index för produktgrupperna (I)-‐(XI) Lettland ... 36
Figur 9 GL index för produktgrupperna (XII)-‐(XIX) ... 37
Figur 10 GL-‐index textil och textilprodukter (XI) Lettland ... 37
Figur 11 GL-‐index fetter och oljor (III) Lettland ... 38
Figur 12 Lettlands främsta exportprodukter till EU15 ... 40
Figur 13 Lettlands främsta exportprodukter till Ryssland ... 41
Figur 15 Balassa Index för produktgrupper Lettland ... 42
Figur 15 Balassa Index för levande djur (I) och vegetabiliska produkter (II) ... 43
Figur 16 Balassa Index halvädelstenar m.m. (XVI) och oädla metaller m.m. (XV) ... 43
Figur 17 Utländska företagsinvesteringar i Lettlands jordbrukssektor ... 45
Figur 18 Produktivitetsutvecklingen i jordbruket ... 46
Figur 19 Utländska företagsinvesteringar i Lettland åren 2000 till 2004 ... 50
Figur 20 Utländska direktinvesteringar i Lettland åren 1992-‐2004 ... 49
Figur 21 Appendix produktgruppernas GL-‐index – alla figurer ... 68
Figur 22 Appendix Balassa index för produktgrupperna -‐ alla figurer ... 74
Tabell 1 Balassa Index för svenska varugrupper åren 2001 till 2007 ... 31
Tabell 2 Balassa Index för produktgrupper Lettland ... 42
Tabell 3 SICT-‐klassificering produktgrupper ... 72
Tabell 4 HS-‐klassificering produktgrupper ... 72
Tabell 5 HS och SICT produktgrupper där exporten jämförs i mina BI-‐indexuträkningar ... 73
Tabell 6 Lettlands export till Ryssland åren 1993-‐2004 ... 76
Tabell 7 Lettlands import från Ryssland åren 1993-‐2004 ... 77
Ekvation 1.………. ... 23
Ekvation 2………. ... 23
Ekvation 3……….. ... 23
Ekvation 5………. ... 24
Ekvation 6……….. ... 24
Förteckning över förkortningar IIT Intra industriell handel
VIIT Vertikal Intra industriell handel HIIT Horisontell Intra industriell handel
GL Grubel Lloyd index
RCA Revealed Comparative Advantage
BI Balassa Index
1. I NTRODUKTION
1.1. BAKGRUNDLettlands moderna historia är extremt händelserik. Landet utsattes från år 1940 av tre på varandra följande ockupationer. Den sista ockupationen, den sovjetiska, pågick under 47 år. I augusti år 1991 utropade Lettland sin självständighet, vilken erkändes av Sovjetunionen i september samma år. Lettland har efter självständigheten ekonomiskt och politiskt vänt sig västerut. Ett tydligt exempel på detta är att Lettland år 2004 blev medlem i EU.
Lettland genomgick en snabb förvandling under åren mellan självständigheten och EU- inträdet. Från enpartistat till demokrati. Från planekonomi till en av världens mer renodlade marknadsekonomier, från handel inom Sovjetblocket till öppenhet mot väst. Industrier utvecklades under rekordfart för att kunna konkurrera med industriländerna i västvärlden.
Under dryga femton år efter självständigheten skedde en utveckling vars motsvarighet hade tagit betydligt längre tid att uppnå i äldre demokratier och industrinationer som Sverige1 (Swedbanks Östersjöanalys 2006).
För de tidigare planekonomierna i Östeuropa fanns efter självständigheten en stark strävan att integreras med Västländerna, både av symboliska och ekonomiska skäl. I synnerhet önskade dessa länder integreras med EU-länderna. Även inom Västländerna och EU fanns en önskan om ekonomisk integration med Lettland och andra länder i Östeuropa. Ett första steg var att de central- och östeuropeiska länderna gavs s.k. preferensbehandling år 1990. I nästa skede slöts de s.k. associations- eller Europaavtalen, som innebar en betydande liberalisering av handel och investeringar mellan EU och Östeuropa. Lettland slöt associationsavtal med EU år 1995. Europaavtalen innebar att alla kvantitativa restriktioner på importen från de central- och östeuropeiska länderna omedelbart togs bort, med undantag av de inom textil- och kolindustrin. Många tullar på industrivaror försvann också direkt, utom de inom
tekoindustrin, järn och stål samt inom branscher som möbler och skor för vilka tullarna
1 Enligt Swedbanks Östersjöanalys 2006 så låg BNP-tillväxten för Lettland kring 8 procent årligen sedan 2002 fram till 2005, vilket är mer än dubbelt så snabbt som vad de övriga EU-länderna uppvisar.
1
2
avskaffades långsammare. Vidare innebar avtalen bl.a. betydande liberalisering av kapitalrörligheten. Resultaten av handelsliberaliseringen blev snabbt synliga. Under åren 1989 – 1993 ökade de central- och östeuropeiska länderna årligen sin export till EU med 15,9 procent, samtidigt som importen från EU ökade med 23,6 procent. (Torstensson, sid 193- 194)
När de baltiska staterna öppnades för omvärlden fanns det ett stort intresse för deras utveckling. Flera studier genomfördes av transitionsperioden och dessa länders totala och snabba omvandling från planekonomi till marknadsekonomi. Samtidigt är det alltid svårt att studera sin samtid och utan att ha det facit i hand som den som studerar historien har. För tio år sedan var det därför svårt att studera hur den pågående utvecklingen skulle förändra landet.
Idag när en längre tid har gått finns det bättre möjligheter, bland annat på grund av tillgång till fullständigare data, att analysera olika effekter av den snabba transitionsperioden.
1.2 PROBLEMFORMULERING
Jag avser ta reda på hur Lettlands handelsflöden förändrades under den ekonomiska transitionen. Den demokratiska och marknadsekonomiska utveckling som tagit lång tid för grannländerna i väst att uppnå, skedde mycket snabbt i de baltiska staterna. Lettlands snabba handelsutveckling fick givetvis stora konsekvenser både makroekonomiskt och för
handelsmönstren med omvärlden. Den intra-industriella handeln2 dominerar numera handeln för utvecklade marknadsekonomier. Vad har hänt med handeln sedan Lettland öppnades mot omvärlden? Har de ökat sin intra-industriella handel, eller är landet kvar i ett mer traditionellt handelsmönster? Hur har landets tidigare starka sektorer, som exempelvis jordbrukssektorn utvecklats?
Efter Lettlands självständighet år 1991 omdirigerades landets handel från det forna Sovjet till handel medvästvärlden. Från att i början av nittiotalet ha haft en låg nivå av handel med väst har Lettland snabbt kommit upp i en nivå nära grannarna i väst. Det är en imponerande snabb resa som landet genomfört. Samtidigt visar handelsstatistiken att landet haft en ordentlig produktionssvacka inom tidigare starka sektorer, som jordbrukssektorn, efter
konkurrensutsättningen mot väst.
2Tvåvägshandel: landet importerar och exporterar inom samma varugrupp.
3
Under mitten av 2000-talet stärktes Lettlands export igen. Det kan vara ett tecken på att de egna producenternas produktivitetsutveckling tagit fart och närmat sig konkurrenterna, men det kan också bero på att fler utländska företag valt att etablera sig i Lettland för att använda landets relativt billiga arbetskraft, jordbruksmark och därmed använda landet som en
ekonomisk plattform (Central Statistical Bureau of Latvia).
1.3 SYFTE
Mitt huvudsyfte är att undersöka om Lettlands handel ”har utvecklats till att likna en mogen marknadsekonomi i det avseendet att den intra-industriella handeln har ökat till höga nivåer.”
Lettland skiljer sig dock fortfarande från de mogna marknadsekonomierna genom att de producerar varor av förhållandevis låg kvalitet. Jag utgår därför ifrån att Lettland främst har en vertikal intra-industriell handel3. Jag genomför min analys av ovanstående huvudsyfte genom att pröva följande hypoteser;
1. Lettlands handel utvecklades mot mer intra-industriell handel åren 1993 fram till 2004.
2. Lettlands intra-industriella handel utvecklas framförallt mot lågt förädlade varor, vertikal IIT, och andelen högt förädlade varor, horisontell IIT, minskade.
3. Lettlands komparativa fördelar finns framförallt inom arbetsintensiva sektorer.
4. Jordbrukssektorn, en viktig handelsbransch under Sovjettiden, är fortfarande en av landets främsta handelssektorer åren 1993-2004.
5. De utländska direktinvesteringarna har betydelse för Lettlands intra-industriella handel.
1.4 METOD
Jag använder en kvantitativ metod genom att samla in empiriska och kvantifierbara
sekundärdata från Statistiska Centralbyrån i Sverige, Eurostat, OECD och från statistikbyrån och jordbruksdepartementet i Lettland. Utifrån dessa bearbetade data analyserar jag utfallet med utgångspunkt i hypotesen jag beskriver som uppsatsens syfte.
Sekundärdata är data som tidigare har samlats in och sammanställts för ett annat syfte än mitt eget. De återfinns t.ex. böcker, tidskrifter och artiklar på Internet (Christensen et al, 2001).
Jag väljer att använda sekundärdata eftersom det gäller en historisk studie där det mest
3 Begreppet vertikal intra-industriell handel utvecklas i teoridelen kapitel 3. Jag kommer omväxlande i uppsatsen skriva ut hela ordet, omväxlande använda dess förkortning IIT.
4
tillförlitliga materialet för studien finns hos statistikdatabaser hos exempelvis Lettlands statistikbyrå eller Eurostat. Det är dessutom en kostnadseffektiv metod då jag vinner tid som istället kan användas till att testa flera hypoteser i olika uträkningar.
I datainsamlingen använder jag data som följer klassificeringarna the standard international trade classification (SITC) och harmonized system (HS). SITC består av fem
aggregeringsnivåer, där den 1-siffriga nivån är den mest aggregerade, uppdelad på tio
varugrupper. Därefter följer 65 varugrupper på den tvåsiffriga nivån och ännu fler på följande nivåer. SITC är utvecklad av FN för att underlätta internationella jämförelser av handel med varor. HS är utvecklad av tullen för att kunna ge koder till alla varor.
För att svara på hur den intra-industriella handeln har utvecklats för Lettland, använder jag Grubel-Lloyd index. I teoridelen, kapitel två, beskrivs Grubel-Lloyds ekvationer.
För att ta reda på hur Lettlands olika produktgrupper/branscher har utvecklats använder jag Balassa index (BI). I teoridelen, kapitel två, beskrivs detta index.
1.5 AVGRÄNSNINGAR
Avgränsning 1. Jag avgränsar uppsatsen till tiden mellan självständigheten och EU-inträdet.
Att starta vid tiden för självständigheten är intressant då landet går från handel med öst till handel med väst och därmed blir möjligheterna till jämförelser bättre. Efter EU-inträdet förändras politiken igen och detta kan påverka handelsmönstret. Jag väljer därför att avgränsa mig till tiden mellan år 1993 och år 2004 i mina uträkningar av den intra industriella handeln (IIT)4. I mina utrökningar av komparativa fördelar med hjälp av BI, hittar jag inte jämförbara siffror för produktgrupper i Lettland respektive EU15, för åren 1993-1995.
Avgränsning 2. Det är svårt att utskilja exakt vad import- och exportflödena innehåller.
Ökningen av den lettiska exporten under vissa perioder kan kanske bero på utländska företagsetableringars export med omvärlden. Jag har inte möjlighet att i mina matematiska uträkningar separera dessa företags bidrag till exporten, däremot kommer jag att konstatera om det finns ett samband mellan ökningen av export inom vissa produktområden som också motsvaras av en ökning av utländska direktinvesteringar.
4 Begreppet Intra industriell handel (IIT) förklaras i uppsatsens teoridel.
5
För att ta reda på om ländernas handel inte bara är av samma typ utan också av samma kvalitet använder forskarna ibland en metod där man antar att priser reflekterar kvalitet på varor. Export- och importpriserna per enhet beräknas som relationen mellan handeln i priser och handeln i ton. Det finns problem med metoden, då en tyngre produkt inte nödvändigtvis är av sämre kvalitet. Ett annat problem är att även om det finns tillgänglig data för handel så saknas det ofta data för vikt (ton) av produkter. Jag använder överhuvudtaget inte denna metod, utan studerar endast vilka varor Lettland specialiserat sig på och antar att det ger tillräcklig information för att bedöma om handeln är vertikal eller horisontell. Jag utgår sedan från att den intra-industriella handeln är vertikal, om landet har specialiserat sig inom lågt förädlade varor. I uppsatsens teoridel utvecklar jag vad begreppet vertikal- respektive horisontell intra-industriell handel betyder.
Avgränsning 3. Nackdelen med BI är att det inte kontrollerar för störande influenser i
exportflödena. Geografiska skillnader kan exempelvis ge en missvisande bild. För att komma runt dessa nackdelar kan man analysera exporten från liknande länder med ett tredje
marknad. Det gäller då att välja en marknad som är tillräckligt stor för att generera
substantiella exportflöden för en representativ andel produkter. Jag kommer av utrymmesskäl inte att använda en tredje marknad i min studie.
Avgränsning 4. Balassa Index är känsligt och kan snedvridas beroende på vilken
aggregeringsnivå som används. Väljer man att analysera exporten på industrinivå finns det risker att komparativa fördelar på produktnivå döljs av att andra produkter inom samma industri inte har komparativa fördelar. Väljer man då istället att räkna på detaljerad nivå riskerar politiska skillnader att störa resultatet. Ett sätt att försöka motverka nackdelarna med mätmetoden är att göra uträkningar på flera aggregeringsnivåer. Jag kommer av
utrymmesskäl inte att använda flera aggregeringsnivåer i mina uträkningar.
Avgränsning 5. Flera av handelsteorierna beskriver inte hela verkligheten eftersom det skulle bli för detaljrikt för att kunna ge ökad förståelse för handelsmönstren, man håller istället en mer generell nivå i beskrivningen av vilka faktorer som har betydelse för handeln. En förklaring till Lettlands förändrade handelsmönster efter självständigheten kan vara att marknadsekonomin förändrade kulturen i landet och att detta har påverkat konsumenternas preferenser. Denna kulturella förändring mäter jag inte i uppsatsen. Ett av antagandena i Heckscher-Ohlins teorier är att konsumenterna har homogena preferenser och att importerade
6
och inhemska varor är perfekta substitut. I verkligheten är sällan produkter helt identiska, de skiljer sig genom design och kvalitet. Det är särskilt tydligt inom industrier som tillverkar högteknologiska produkter som datorer och bilar men det gäller även för enklare produkter som vin och mat. Om preferenserna skiljer sig på detta sätt, så att konsumenter anser att inhemska varor och importerade varor är imperfekta substitut så kommer produkterna skilja sig i pris och lönsamhet för olika marknader. Detta eftersom varje produkt kommer att möta en egen efterfrågekurva för varje marknad och producenterna kan agera med viss
marknadsmakt. Av den här anledningen kommer företag att konkurrera inte bara genom priser utan också med kvalitet, variation och service och andra dimensioner av
produktdifferentiering (Markusen et al, sid 204-205).
1.6 DISPOSITION
Uppsatsens första del består av en inledning med problemformulering, syfte och frågeställningar samt avgränsningar, val av metod.
I kapitel 2 ges en fördjupning av historien, både av Lettlands politiska historia och också landets handelsutveckling.
I kapitel 3 redogör jag för handelsteorier som kan förklara handelsutvecklingen. Jag startar med Ricardos komparativa fördelar och hur dessa utvecklades genom Heckscher-Ohlin faktorsproportion, därefter beskriver jag hur direktinvesteringar kan ge kunskapsfördelar.
Sedan beskriver jag de moderna handelsteorierna kring intra-industriell handel, ITT.
I kapitel 4 beskriver jag olika studier som har relevans för ämnet. Flera forskare har under 90-talet undersökt handelsutvecklingen för transitionsekonomierna och utvecklingen för IIT.
Flera av dessa studier visar att den intra-industrell handeln, av de totala handelsflödena, har ökat mellan transitionsekonomierna och EU-länderna. Flera studier beskriver också att IIT är
”vertikal” vilket betyder att handeln differentieras genom kvalitet snarare än skilda attribut.
I den empiriska analysen, kapitel 5, undersöker jag hur den intra-industriella handeln, det vill säga hur import och export med samma varor och samma industri, har utvecklats under åren 1993 till 2004. Den empiriska analysen syftar till att undersöka om Lettlands handel ”har utvecklats till att likna en mogen marknadsekonomi i det avseendet att den intra-industriella handeln har ökat till höga nivåer.”
7
I kapitel sex presenteras slutsatserna från analysen, där jag bland annat konstaterar att den intra-industriella handeln har minskat under 90-talet och ökat igen under 2000-talet.
8
2 B AKGRUND
2.1 UTRIKESHANDELNS ROLL I OMVANDLINGSEKONOMIER
Erfarenhet från de flesta omvandlingsekonomier under 1990-talet visar att utrikeshandeln har spelat en viktig roll för ekonomisk tillväxt. Det gäller särskilt små och öppna ekonomier (Frydman, Rapaczynski, Earle et al, 1993). Detta stämmer också in på Lettlands utveckling under 90-talet. Summan av export och import av varor och tjänster representerade 63 procent av BNP år 1995 och låg sedan mellan 60 till drygt 70 procent av BNP fram till år 2004 då andelen import och export ökade till 80 procent av BNP (Central Statistical Bureau of Latvia).
Från en låg nivå år 1992 dubblerades exporten från Lettland fram till år 1998. Den
utvecklingen har fortsatt. Nivån på importen passerade exportnivåerna under 90-talet vilket ledde till ett handelsbalansunderskott. Figur (1) visar exportens och importens utveckling i Lettland. Importen och exporten uttrycks i löpande FOB värden. Konsumentprisindex i berörda länder har stigit under den undersökta perioden. Det medför att både importen och exporten i min figur ser ut att öka mer än som är fallet.
Figur 1. Import och export för Lettland åren 1992-2002
Tusentals Lats, löpande FOB värden och CIF värden
Källa: Central Statistical Bureau of Latvia
Om utvecklingen med ett ökat handelsunderskott blir utdragen kan tillväxten hämmas.
Landet kan för att undvika detta, ta lån för att göra investeringar som ökar produktiviteten för
0 500000 1000000 1500000 2000000 2500000 3000000
1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004
export import
9
att öka tillväxten. När ett land lånar så exporterar det mer tillgångar (obligationer) än det importerar och får ett överskott i kapitalbalansen. Summan av bytesbalansens saldo och kapitalbalansens saldo är lika med betalningsbalansens saldo som är 0. Ett överskott i kapitalbalansen motsvara ett lika stort underskott i bytesbalansen. Om utlandslånen har gått till privat och/eller offentlig konsumtion, eller till att finansiera en fastighetsprisbubbla, så måste landets medborgare sänka sin konsumtion (spara) senare för att kunna betala tillbaka lånen. Återbetalning av lån, som inte finansieras genom att ta nya lån, eller genom
transfereringar från vänliga grannar, innebär ett underskott i kapitalbalansen och därmed, per automatik ett överskott i bytesbalansen. Således är ett bytesbalansunder/-överskott ett
symptom på en reallokering av konsumtion över tiden. Precis som för ett enskilt hushåll som lånar mycket tidigt i livet då inkomsterna är låga och betalar tillbaka senare när inkomsterna är högre, så gäller samma sak för länder.
I en omvandlingsekonomi är det föråldrade utbudet av varor och tjänster en av de
huvudsakliga strukturella svagheterna. I en ekonomiskt öppen miljö med liberal politik för ökad handel, leder konsumenternas preferenser till att de kommer att efterfråga bättre kvalitet och mer variation. Konsumenternas efterfrågan förändras snabbt men producenterna behöver längre tid för att ställa om produktionen. De kan därför inte möta konsumenternas efterfrågan under omvandlingsperioden. Resultatet blir att många varor måste importeras. Specialisering enligt komparativa fördelar behöver inte innebära att inhemska producenter ökar sin
produktion av varor som de inhemska konsumenterna ökar sin konsumtion av.
2.2 HANDELN MELLAN LETTLAND OCH RYSSLAND
Ryssland fortsatte att vara den primära exportmarknaden för Lettland också under en stor del av 90-talet. År 1996 stod exporten till Ryssland för nästan 25 procent av Lettlands totala export. Importen från Ryssland samma år var något lägre, nära 20 procent. Efter 1996 har handeln med Ryssland minskat. Exporten minskade således snabbt fram till år 2000 då endast 5 procent av exporten gick till Ryssland. Åren efter 2000 fram till 2004 ökade den något, men pendlade fortfarande på lägre nivåer än tidigare, mellan 5 och 10 procent. Importen från Ryssland har inte fluktuerat på samma sätt, utan har stadigt minskat varje år (med undantag för en marginell ökning år 2000). Importen låg något under 10 procent år 2004 (se figur 2.).
Lettlands handelsbalans med Ryssland har varit negativ sedan år 1993 och
handelsunderskottet har ökat märkbart sedan år 1997. År 2004 var handelsunderskottet mot
10
Ryssland 8,5 gånger större än handelsunderskottet för Lettlands totala handel med omvärlden. Figur (2) visar handelsutvecklingen mellan Lettland och Ryssland.
Figur 2. Handel mellan Lettland och Ryssland åren 1993-2004 Procent
Källa: Kätlin Keinast, Russian Trade with Finland, Estonia, Latvia and Lithuania
Lettland exporterar framförallt mat, textilprodukter, maskiner och utrustning samt kemiska produkter till Ryssland. År 2004 utgjorde andelen mat 22,4 procent, maskiner och utrustning 20,2 procent, kemiska produkter 12,3 procent och textilprodukter 9,2 procent. Lettland
importerar främst mineraler, basmetaller, kemiska produkter och träprodukter från Ryssland5. 2.3 EU:S HANDEL MED DE BALTISKA STATERNA
Som första land bland de baltiska staterna lämnade Lettland in sin ansökan om medlemskap i EU oktober år 1995. Den första rapporten om Lettland som blivande medlem publicerades år 1997. I rapporten fastslog EU att Lettland gjort stora framsteg i uppbyggnaden av en
marknadsekonomi, men inom ett medellångt perspektiv skulle landet ha svårt att fungera under de konkurrens- och marknadskrafter som förekommer inom unionen. Tillsammans med Litauen placerades Lettland år 1999 i den andra gruppen för medlemsförhandlingar.
Från år 1993 har den Lettiska handeln med omvärlden utanför det forna Sovjet successivt ökat. Importen har fortlöpande överstigit exporten och skapat relativt stora
5 I appendix finns tabeller över Lettlands export och import med Ryssland.
11
handelsbalansunderskott. Frihandelsrelationer mellan de baltiska länderna och EU upprättats år 1995. Se figur (3).
Figur 3 Handelsbalans mellan EU15 och Lettland åren 1992-2004 Tusentals lats, löpande FOB värden och CIF värden
Källa: Central Statistical Bureau of Latvia6
Handeln mellan de baltiska länderna och EU har varit och är fortfarande mycket
koncentrerad till ett fåtal länder. År 1996 var Finland, med 28 procent av den totala exporten, den största EU exportören till de baltiska länderna. Tyskland var näst största exportör med 27 procent. De fyra länderna Finland, Tyskland, Sverige och Danmark hade en andel av EU:s totala export till Estland, Lettland och Litauen motsvarande 83, 67 respektive 64 procent 1996.
EU:s import från de baltiska länderna såg lite annorlunda ut jämfört med exporten. Den största importören var Tyskland som stod för 23 procent av den totala importen, medan England och Nederländerna importerade vardera 17 procent.
6 Data för åren 1992-1994 ej medräknat Österrike, Finland och Sverige. Data over åren 1992 - 1994 är angivna i FOB värde. FOB betyder ”Free on Board” vilket innebär att varans pris inkluderar transport- och
försäkringskostnader fram till det exporterande landets gräns. CIF betyder Cost Insurance and Freight.
-‐700000 -‐600000 -‐500000 -‐400000 -‐300000 -‐200000 -‐100000 0 100000
1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Handelsbalans
12
EU-ländernas huvudsakliga exportprodukter till de baltiska länderna är ganska lika
oberoende av nation. De viktigaste produkterna var elektriska maskiner och utrustning samt fordon och mineraler. Andra viktiga varor var plast och pappersprodukter. EU-ländernas viktigaste importvaror var något mindre homogena. EU:s import från Lettland domineras av fossila bränslen och oljor (detta beror på övergångshandel från Ryssland). Variationen av den egna handeln är ganska begränsad och domineras av trä och träprodukter. År 1997 hade andelen export av olja minskat med 30 procent och andelen trä och träprodukter hade stigit med motsvarande andel. Detta berodde på minskningen i världsmarknadspris för olja.
Trenden fortsatte 1998. Kläder var den näst viktigaste exportprodukten i Lettlands export till EU-länderna (Katila et al, kap 1).
2.4 INTRA-‐INDUSTRIELL HANDEL MELLAN BALTISKA LÄNDERNA OCH EU
Andelen Intra-industriell handel (IIT) har historiskt varit lägre mellan de baltiska länderna och EU än IIT inom EU. I takt med att skillnaderna i de ekonomiska strukturerna och inkomstnivåerna mellan Central- och Östeuropa och övriga Europa har minskat, har andelen IIT av den totala handeln ökat. Till viss del kan detta också förklaras av Sveriges och
Finlands EU-medlemskap 1995 (detta eftersom dessa länder är stora handelspartners till de baltiska länderna), även om andra EU-länder också har ökat sina nivåer av IIT med de
baltiska länderna. De högsta nivåerna IIT hittar man hos de EU-länder som ligger geografiskt nära de baltiska länderna. Finland, Sverige och Tyskland har de högsta värdena. Lettland har högst andel IIT med Tyskland, Danmark och Sverige. Andelen IIT är koncentrerad till de länder som är viktigast handelspartners.
Studier visar att EU:s aggregerade exportpriser per enhet är fem till sex gånger högre än importpriserna per enhet i handeln med de baltiska länderna. Det innebär att de baltiska länderna exporterar varor med lägre kvalitet. Den horisontella intra industriella handeln (HIIT)7 utgör en betydligt lägre andel av EU:s handel med de baltiska länderna än andelen av handeln inom EU. Av Estlands IIT är 16,4 procent horisontell vilket är betydligt större andel än Lettland med 5,8 procent och Litauen med 5,7 procent (Kaitila et al, kap 1).
Studier av handeln från mitten av 90-talet, visar att inget EU-land verkar vara särskilt
påverkat av konkurrens från de baltiska länderna. De baltiska länderna konkurrerar mer med varandra på EU-marknaden än med någon av de andra EU-länderna. Alla EU-länder hade en
7 Begreppet HIIT förklaras i uppsatsens teoriavsnitt.
13
mer diversifierad Revealed Comparative Advantage (RCA) struktur i sin export inom EU än i exporten till de baltiska länderna. Undantaget från detta var Sveriges export till Estland och Finlands export till alla tre baltiska länderna.
Olja är en produkt där alla de baltiska länderna har både högt Balassa index (BI)8 och relativt stor export. Oljan gäller emellertid främst en övergångshandel med Ryssland. Den fördel de baltiska länderna har, är främst geografisk och infrastrukturell. De baltiska länderna har också en komparativ fördel i export av trä och träprodukter, viket också är ländernas huvudexport. För Lettland är också kläder och kopparspill viktiga RCA produkter. Se figur (4).
Figur 4 Lettlands export till EU år 1996
Källa: Kaitila et al, sid 20
2.5 UTLÄNDSKA DIREKTINVESTERINGAR
Historiskt har den största delen av utländska direktinvesteringar i Lettland kommit från grannländerna runt Östersjön och andra EU-‐medlemsstater. Den största andelen
investeringar kommer från Estland, Sverige, Danmark och Tyskland. En stor andel av de estniska investeringarna härrör från ”transit investeringar”, eftersom skandinaviska, och andra, investerare har etablerat regionala huvudkontor i Estland.
8 Balassa index mäter nivån på andelen av en given produkt i ett lands export till ett annat land genom andelen av den produkten av den aggregerade exporten. Då BI överstiger 1 har landet en komparativ fördel. BI förklaras mer utförligt i uppsatsens teoridel.
0 20 40 60 80 100 120
Balassa index Export till EU-‐länder
14
De utländska investeringar som ökat främst under perioden år 1992 fram till år 2004 är fastighetsinvesteringar, finansiell förmedling, transport, förvaring och kommunikation, grossist- och detaljhandel samt industriinvesteringar (Bank of Latvia 2010). Figur (5) visar hur fördelningen av utländska direktinvesteringar såg ut nära mitten av den period uppsatsen avser, d.v.s. år 1997.
Figur 5 Utländska direktinvesteringar i Lettland procent
Källa: Bank of Latvia 2.6 STATSBUDGETEN
Handelsbalansen reflekteras i statsbudgeten. I Lettland och de andra baltiska staterna har budgetunderskotten nått mycket höga nivåer. År 1994-95 uppstod stora budgetunderskott då Lettland hade en rekordlåg BNP. Budgetunderskottet växte sedan från 4 procent av BNP år 1995 till 11 procent av BNP år 2000. År 2002 var underskottet 2,5 procent av BNP.
Om ett budgetunderskott ska räknas som hållbart beror på de ackumulerade skuldernas storlek i förhållande till BNP. Nivån på nettoskulden i förhållande till BNP måste stabiliseras på en nivå som internationella långivare anser vara hållbar . Eftersom Lettland hade ett budgetöverskott under åren 1992-94 (20 procent av BNP år 2003) kunde detta användas för att finansiera budgetunderskotten kommande år.
Den jämna och positiva tillväxten under åren 1996 och 1997 dolde de kvarvarande problemen med omställningen till marknadsekonomi. Den ryska ekonomiska krisen som
Tillverkningsind ustrin
30%
Grossist, detaljhandel
8%
Transport, lagring, kommunikation
36%
Fastigheter, uthyrning affärsverksamhe
t 2%
Finansiering 17%
Hotell, restauranger
2%
Byggnadsarbete
1% Annat
4%
15
inträffade år 19989, innebar att dessa problem blev synliga igen. Den ryska krisen innebar ett direkt exportfall, och den industriella produktionen har därför stadigt minskat i Lettland, jämfört med början av år 1998. Effekterna från den ryska krisen var både direkta och
indirekta. År 1998 ökade budgetunderskottet i Lettland från 6 procent till 11 procent av BNP.
Krisen innebar också att tillväxten minskade från 8.6 procent till 3.6 procent. BNP minskade också med 2 procent samma år. Arbetslösheten ökade från 7 procent i mitten av år 1998 till 10 procent i början av år 1999.
2.7 DEN POLITISKA UTVECKLINGEN I LETTLAND
Transitionstiden mellan självständighetsförklaringen och EU-inträdet var en politiskt spännande period i Lettlands moderna historia. Stora förändringar genomfördes som påverkade alla branscher och industrier i landet och därmed landets handelsrelationer med omvärlden. Självständigheten under 90-talet innebar bland annat att Lettland bytte
ekonomiskt system, man gick från planekonomi till marknadsekonomi. Före år 1991 var de baltiska staterna avskärmade från västvärlden och mycket fattigare än sina grannar i väst. År 1991 blev de självständiga från Sovjet och det skedde en snabb förändring av det ekonomiska systemet. De tre länderna liberaliserades och öppnade sina gränser för internationell handel utanför Sovjet och genomförde flera svåra och komplexa marknadsorienterade strukturella reformer. På omställningen av ekonomin följde ett stort produktivitetsfall som tydligt visade att det skulle krävas en omfattande reformering av det gamla ekonomiska systemet.
2.8 WASHINGTONÖVERENSKOMMELSEN
Både IMF och Världsbanken inrättades ursprungligen för att understödja den globala ekonomiska efterfrågan i världen och för att främja utvecklingen. I början av 80-talet beslutade IMF och Världsbanken att ändra sina ursprungliga mandat för att i stället utarbeta och genomföra så kallade strukturanpassningsprogram. Dessa program baserades på tre principer; liberalisering av ekonomin, privatisering och åtstramning. Dessa principer utgör vad som kallas för Washingtonöverenskommelsen.
I sin strävan att nå social stabilitet och ekonomisk tillväxt följde de baltiska staterna ganska bokstavligt rekommendationerna från Washingtonöverenskommelsen. Detta ledde till en snabb övergång från planekonomi till ett öppet marknadssystem. Estland öppnade landet år
9Ryssland hamnade i ekonomisk kris under sommaren. Regeringen försökte försvara rubelns värde, men misslyckas. Det ledde till kraftigt fall på valutamarknaden och börsen, samtidigt som inflationen skenade.
16
1993, med några små undantag, för en total liberalisering av import och exportflödena och är idag ett av världens öppnaste länder. Lettland och Litauen liberaliserade handelsflödena samma år men behöll importtullar på upp till högst 15 procent på de flesta varor och
exporttullar på vissa varor. Kapitalflödena liberaliserades år 1993 i Lettland och Litauen och år 1994 i Estland. År 1994-95 hade de baltiska länderna en positiv tillväxt och år 1997
tillhörde man de snabbast växande av omvandlingsekonomierna. Den ryska krisen i mitten av år 1998 innebar att den snabba tillväxten avstannade, men trenden förändrades inte.
De baltiska ländernas omställningsprocess inleddes på samma sätt, men genom olika styrning gick processen i olika riktning. Detta gav skillnader i ekonomiskt utfall för de tre länderna fram till mitten av 90-talet. Framtidsutsikterna om ett utvidgat EU innebar emellertid att länderna återigen kom att likriktas och i viss mån tävla om samma politiska ramverk och mål (OECD, 2000).
2.9 JORDBRUKSINDUSTRIN I LETTLAND
Lettlands jordbruksindustri förändrades tydligt under 90-talet. Lettland gick från att vara nettoexportör till att bli nettoimportör av jordbruksprodukter, trots att exporten av jordbruksprodukter fortsatte att vara av betydande storlek.
En stor del av Lettlands jordbruksexport efter självständigheten, gick till de övriga nya oberoende staterna i f.d. Sovjetunionen. Ryssland och då särskilt regionerna runt S.t Petersburg, var fortfarande viktiga marknader. Samtidigt fick EU-länderna allt större betydelse under 90-talet och dessa kom i slutet av decenniet att bli Lettlands främsta handelspartners10.
Lettland påbörjade en reformering av det centralt planerade jordbruket redan i slutet av 80- talet, det vill säga innan landet blev självständigt. Man tog då små steg från det sovjetiska systemet med statsjordbruk och kollektiv. De små privata jordbruken växte särskilt snabbt år 1989. Året därpå blev detta än viktigare, då introduktionen av en marknadsvänlig lagstiftning
10Fram till 1998 var Ryssland den främsta handelspartnern följt av Tyskland, Finland och
Storbritannien. Under år 1999 bröts den ryska dominansen och exporten till EU ökade kraftigt. Av den totala exporten gick 63 procent till länder i den Europeiska unionen.
Importen. År 1997 kom 53 procent av Lettlands import av jordbruksprodukter från EU.
17
påbörjades. För jordbrukssektorn antogs en lag för jordbruksreformer (juni, år 1990) och en landreform för jordbruksregionerna (november, år 1990). Två år senare antogs ”Lagen om privatisering av land på landsbygden (juli, år 1992)”. Lagstiftningen visar att landreformen, som inkluderar all jordbruksmark i landet, infördes genom två steg. I ett första steg blev det möjligt att få tillgång till jordbruksmark för fysiska och juridiska personer. Det andra steget innebar återupplivade ägarrättigheter för de ursprungliga ägarna eller fastställande av nya ägare (med eller utan betalning) efter värdering av marken. (Frydman, Rapaczynski, Earle et al, 1993).
Lågkonjunkturen åren 1998-99 innebar ett kraftigt bakslag för jordbrukssektorn i Lettland.
Exporten sjönk kraftigt, speciellt till Ryssland och de forna sovjetstaterna. Importen minskade också vilket minskade handelsunderskottet något. På grund av depressionen på varumarknaderna, minskade jordbrukarnas inkomster kraftigt samtidigt som de ingående priserna ökade. Till viss del kompenserade staten jordbrukarna genom direktinvesteringar och subventioner. Under samma tid genomförde Lettland stora ansträngningar för att anpassa jordbrukssektorn till EU:s standard. Lettland anslöt sig också till WTO. Man accepterade därmed Uruguayöverenskommelsen för jordbruk som vilar på tre pelare:
marknadstillgänglighet; inhemska politiska åtgärder och exportsubventioner.
Jordbrukssektorn är fortfarande viktig i Lettland och representerar en signifikant, om än minskande, del av den ekonomiska produktiviteten. Under 90-talet sjönk jordbrukets relativa vikt markant eftersom sektorn försvagades samtidigt som andra sektorer utvecklades snabbt.
Trots detta stod jordbruk tillsammans med mat och dryck för 11 procent av BNP år 2000.
Jordbruket har spelat en viktig roll som buffert för sysselsättningen i Lettland under
omställningsperioden, speciellt på landsbygden. År 1990 var antalet sysselsatta i sektorn ca 15 procent av befolkningen. Antalet ökade till 18 procent perioden 1991-92 och låg sedan kring ca 17 procent i flera år. År 2002 var 15,5 procent fortfarande sysselsatta i
jordbrukssektorn. (Ministry of Economics of the Republic of Latvia, 2003) Ökningen år 1992 beror delvis på den landreformen. Det relativt höga antalet anställda beror förmodligen på en låg arbetsproduktivitet.
Jordbruksproduktionen föll med över 50 procent mellan åren 1990 och 1995. Minskningen i Gross Agricultural Output, GAO, avstannade något under perioden 1996-97. Kreatursdriften
18
fortsätter att dominera sektorn. Både kreatur - och grödeproduktionen har minskat kraftigt under 90-talet på grund av osäkerhet kring omvandlingsprocessen, försämring av terms-of- trade och större konkurrens både på den inhemska och på exportmarknaden.
Efter 1990 års inledande sänkning av priser och kostnader förbättrades situationen för producenterna under mitten av 90-talet. Detta på grund av stödjande politik, förbättrade marknadsmöjligheter och starkare internationella varumarknader. Den ryska finansiella krisen och kollapsen av den ryska jordbruksmarknaden innebar dock att förutsättningarna försämrades igen och en liknande situation som den i början av decenniet uppstod på nytt i slutet av densamma.
Sedan självständigheten har Lettland haft en ganska liberal handelspolitik för
jordbruksprodukter, och landet har gradvis minskat de genomsnittliga tullnivåerna. Man har tillämpat exportsubventioner för mejeriprodukter och givit automatisk licens för export av grödor, för att behålla balansen för grödor. Landet använder importtullar för att reglera
import av mat. Huvudsakligen är principen att tullavgiften träder in efter ett visst ekonomiskt värde11.
2.10 INDUSTRIN I LETTLAND
De stora industrierna var viktiga för den sovjetiska ekonomin. Lettland var beroende av billiga råvaror och energi från de övriga republikerna. När unionen upplöstes förlorade Lettland sin tillgång till dessa billiga leveranser. Detta berodde på att Ryssland började kräva världsmarknadspriser för sina råvaror. Samtidigt gick luften ur efterfrågan på lettiska
produkter. Dessa händelser medförde ett kraftigt fall i industriproduktionen.
Industrin svarade 1996 för ca en fjärdedel av BNP, och tillverkningsindustrin för drygt en femtedel. Efter att Lettland blev självständigt har industriproduktionen inte bara krympt utan även ändrat sammansättning. De enda sektorer som uppvisade tillväxt dessa år är trä- och massaindustrin samt textil- och livsmedelsindustrierna. Under Sovjettiden utgjorde däremot maskiner, elektronik och lätt industri de viktigaste sektorerna (Europakommissionen 1997).
11Ad Valorem skatt vilket betyder att man sätter en procentuell skatt för en hel importsektor.
19
3 T EORI
3.1 KLASSISKA HANDELSTEORIER 3.1.1 DAVID RICARDO
David Ricardo (1772-1823) var en av de verkligt stora klassiska ekonomerna12. Hans idéer kring frihandel har fortfarande stor betydelse. Flera av de stora världsinstitutionerna, som Förenta Nationerna (FN), Världsbanken och världshandelsorganisationen (WTO) är grundade kring idén att frihandel mellan länder är fördelaktigt för alla parter. David Ricardo är,
tillsammans med Adam Smith, den främsta förfadern till idéerna om frihandelns fördelar.
Ricardos modell bygger på att alla länder vinner på handel genom att exportera varor som de har komparativ fördel i att producera. Handelsmönstret mellan länder avgörs genom
komparativa fördelar. Det betyder att också länder med okvalificerad teknik kan exportera varor, där de har komparativ fördel, och vinna på det. Länder har komparativ fördel i produktionen av en vara då landets alternativkostnad för att producera varan är lägre än alternativkostnaden att producera varan i ett annat land. Nivån på lönerna i varje land bestäms genom absoluta fördelar; d.v.s. genom hur mycket ett land kan producera med sin arbetskraft.
Detta är anledningen till varför länder med låg teknisk nivå kan vinna på handel. Landets låga löner medför att de kan bli konkurrenskraftiga vid handel trots landets låga produktivitet (Feenstra, Taylor sid 32, sid 55).
Ricardo ansåg att relativpriserna beror på det relativa arbetsinnehållet. Ju mer arbetskraft som fordras för att producera en vara, desto dyrare blir den. Detta kallas arbetsvärdeläran. Det bör understrykas att arbetsvärdeläran är ett sätt att beskriva relativpriserna på lång sikt.
Relativpriserna är bestämda av relationen mellan produktionskostnaderna. Detta innebär emellertid inte att efterfrågan är ointressant. Endast varor som efterfrågas vid dessa priser kommer att produceras.
Ricardo menade att på sikt kommer lönerna att gå mot existensminimum. Om lönerna är höga så växer befolkningen. Men eftersom det råder avtagande avkastning så innebär det att
12 Det var Karl Marx som myntade beteckningen klassiker. Med detta avses främst de tre stora Adam Smith, David Ricardo och John Stuart Mill, men det fanns också ytterligare ett antal
nationalekonomer som kan betecknas som tillhörande den klassiska skolan. Klassikerna utvecklade den
ekonomiska teorin till att ta hänsyn till utbud och efterfrågan och till att systematiskt analysera samspelet mellan olika delar av ekonomin (C-H Siven, sid 6).
20
produktionen per capita faller. Vad som är existensminimum beror emellertid delvis på sociala faktorer.
Eftersom arbete och kapital inte är fritt rörliga mellan länderna, så menade Ricardo att arbetsvärdeläran inte kan förklara priserna vid internationell handel. Det är i stället teorin för de komparativa fördelarna som förklarar vad ett visst land exporterar och vad det importerar.
Även om ett land kan producera två varor billigare (med mindre åtgång av arbetskraft) än ett annat land så kommer de båda länderna ändå att bedriva handel så länge som den relativa arbetsåtgången skiljer sig för de båda varorna i de båda länderna. Ricardo använde ett exempel där Portugal exporterar vin och England tyg. En viktig slutsats som man kan dra av teorin för komparativa kostnaderna är att båda länderna vinner på handel. (Siven, sid 6) 3.1.2 HECKSCHER-‐OHLIN
Heckscher-Ohlins teorem bygger vidare på Ricardos antagande om komparativa fördelar, men anser att dessa beror på landets faktorproportion. År 1933 publicerade Bertil Ohlin sin produktionsfaktorsteori i en publikation ”Interregional and international Trade”. Teorin, som var inspirerad av Ohlins lärare Eli Heckschers arbete, bygger på produktionsfaktorernas betydelse för handelsmönstret. Enligt Heckscher-Ohlins proportion kommer ett land, med två varor och två produktionsfaktorer, att exportera den vara som relativt den andra har mest användning för den produktionsfaktor som landet är rikast på. Det betyder att ett land som är relativt kapitalrikt kommer exportera fabriksvaror som kräver mycket kapital emedan länder som är relativt rika på arbetskraft kommer exportera arbetskraftsintensiva varor, t.ex. mat, eftersom produktionen är arbetsintensiv. På motsvarande sätt kommer det kapitalrika landet att importera arbetsintensiva varor medan det arbetsintensiva landet kommer att importera kapitalrika varor.
Heckscher-Ohlin gör antagandet att om handel upprättas mellan två länder som tidigare varit självförsörjande, kommer konsumtionen (välfärden) att kunna ligga utanför
produktionsmöjlighetsfronten vid autarki13, det vill säga konsumenterna kommer att kunna konsumera mer än vad landet tidigare klarade av att producera. Detta inträffar som en följd av att prisnivån vid handel kommer att hamna någonstans mellan de två tidigare priserna i autarki (Feenestra, Taylor, sid 97-98).
13Autarki: tillstånd i ett land innan handel.
21
Heckscher-Ohlin-modellen har haft stor betydelse för den internationella handelsteorin. Men det finns kritiker av denna modell. Ekonomen Wassily Leontief14 har kritiserat modellen utifrån exemplet att USA, som är ett kapitalrikt land, ändå har haft en större andel arbetsintensiva varor i sin export och kapitalintensiva varor i sin import.
3.1.3 LETTLANDS PRODUKTIONSFAKTORER
År 1997 skriver den svenska regeringens särskilda utredare Johan Torstensson i sin utredning
”EU:s utvidgning – samhällsekonomiska effekter” att EU-kommissionens bedömning av Lettland är att ”Lettland inte kan klara konkurrensen på EU:s inre marknad eftersom exporten huvudsakligen består av arbetsintensiva varor med lågt förädlingsvärde.” Torstensson et al.
(1997) kritiserar detta med motiveringen att ”utrikeshandelns mekanismer leder i stället till att Lettland kommer att importera humankapitalintensiva varor och i sin export bli
koncentrerad på varor som i hög grad använder lågutbildad arbetskraft. Lettland eller andra kandidatländer länder kommer därmed inte att få problem att konkurrera på den inre
marknaden. Dålig tillgång på humankapital eller brist på resurser för FoU kommer dock att resultera i lägre produktivitet och reallöner. Bristande tillgång på EU:s humankapital är således ett problem, men inte ett som resulterar i oförmåga att konkurrera på den inre marknaden”. (Torstensson, sid 175)
Utifrån Heckscher-Ohlins faktorproportion är Lettland, vid tiden för min undersökning åren 1993-2004 ett arbetskraftsintensivt land. Landet bör därför i enlighet med Heckscher-Ohlins teorem exportera lågt förädlade varor och arbetskraftskrävande produkter.
3.1.4 KUNSKAP OCH FDI
Mikroekonomisk teoribildning om direktinvesteringar säger att inflödet av ny teknik och arbetserfarenhet från utländska företag skapar möjligheter för värdlandet att ta emot
”kunskapsspillovers” till inhemska företag. Denna effekt kan uppstå som ett direkt resultat om det utländskt ägda företaget är mer produktivt och därmed överför kunskap till lokala
underleverantörer. Effekten kan också uppstå indirekt genom att lokala företag anställer arbetare vars kunskap har ökat som en konsekvens av tidigare anställning hos det utländskt ägda företaget (Barrell och Pain, sid 1777).
14 Wassily Vasiljevitj Leontief (1905-1999) var en rysk-amerikans nationalekonom som erhöll Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1973 för sin input-output-analys.
22 3.2 MODERNA HANDELSTEORIER
De traditionella teorierna, med komparativa fördelar och specialisering, gav en god förklaring till de handelsmönster som kunde observeras under den första hälften av 1900-talet, men många forskare kunde observera att de förföll mindre relevanta i den moderna världen. Den moderna handeln ägde istället rum mellan länder som hade ungefär likartad teknologi och faktorsproportioner. Länderna importerade och exporterade snarlika varor mellan varandra.
De klassiska handelsteorierna, som Heckscher-Ohlin teorin tillhör, förklarar inte hur handel med samma varor kan uppstå15. Kritiken mot detta banade väg för en ny modern
teoribildning den kring intra-industriell handel (IIT). Många handelsteoretiker16 observerade den intra-industriella handeln och försökte förklara den genom stordriftsfördelar.
IIT uppstår om ett land på samma gång exporterar och importerar varor och tjänster som är lika varandra. Export och import av bilar brukar tas som ett exempel. Om Sverige exporterar bilar till Tyskland samtidigt som landet importerar bilar från Tyskland är det ett uttryck för IIT. Pieter Verdoorn och Bela Balassa (1965) var bland de första som uppmärksammade hur detta fenomen skulle kunna kopplas samman med den handelsteori som utvecklats av Eli Heckscher och Bertil Ohlin. Verdoorn och Balassa analyserade den ökande handeln mellan länder inom Europa. Herbert Grubel och Peter Lloyd (1975) utvecklade sedan
teoribildningen kring IIT ytterligare.
Det är vanligt att särskilja två typer av IIT: (1) horisontell intra-industriell handel (HIIT) och (2) vertikal intra-industriell handel (VIIT). För HIIT gäller att handeln omfattar likartade produkter med likartade egenskaper. Det är konsumenternas tycke och smak som avgör om de föredrar den ena eller andra produkten. Skillnaderna mellan Nokia och Sony Ericsson är ganska små, ändå fördrar en del konsumenter den ena, medan andra föredrar den andra. För VIIT gäller att handeln omfattar till synes likartade produkter, men kvalitén och
egenskaperna kan skilja. Skillnaden mellan Volvo och Porsche kan nämnas som exempel, där Porsche anses hålla högre kvalitet och därmed tillför kunderna ett mervärde. Ett annat
exempel är att hantverkare väljer verktyg som håller hög kvalitet, t.ex. tyska Festtool, medan
15 S.k. ”inombranschandel” eller s.k. ”tvåväghandel” eller intra-‐industriell handel; handel där ett land både importerar och exporterar exempelvis bilar). Jag kommer att använda ordet Intra industriell handel i denna uppsats.
16 Exempel på teoretiker är av den skolan är Herbert Grubel och Peter Lloyd, vars teorier beskrivs nedan.
23
hemmafixaren nöjer sig med billigare varianter med samma funktion, men med lägre kvalitet t.ex. amerikanska Black and Decker.
3.2.1 GRUBEL-‐LLOYD INDEX
Den vanligaste metoden för att uppskatta omfattningen av IIT har utvecklats av Grubel och Lloyd. Om man känner till exporten och importen av en vara vid en viss tidpunkt kan Grubel- Lloyd index beräknas, för en individuell produktgrupp eller industri i, enligt följande formel (Ekvation 1.):
GLIITᵢ = !ᵢ!!ᵢ ! |!ᵢ!!ᵢ|
(!ᵢ!!ᵢ) x 100 Ekvation 1.
Indexet mäter den intra-industriella handeln i procent av landets totala handel, som antas vara balanserad d.v.s. importen är lika stor som exporten. Där Xᵢ är exporten av produkten i och Mᵢ är importen av produkten i. Om Xᵢ och Mᵢ är lika stora blir värdet 100 och om exporten eller importen är noll så blir värdet noll. Grubel-Lloyd index varierar därför mellan 0 och 100. Om värdet är noll så har man enbart inter-industriell handel och är det 100 så har man enbart intra-industriell handel.
GL-indexet i ekvation (1) kan modifieras för att erhålla den genomsnittliga nivån för den intra-industriella handeln för landet j. Grubel-Lloyd kalkylerade ett vägt genomsnitt genom att använda den relativa storleken på export och import för en särskild produkt som vikt.
Ekvationen formuleras nedan i ekvation (2).
GLj = Σ GLi (!i ! !i)
! (!i ! !i) Ekvation 2.
Summa (Σ) refererar till att GL:s vikt summerar all handel (X+M) i den industri eller produktgrupp som avses. J står för landet och i är de industrier eller produktgrupper som mäts. För att förenkla kan Grubel-Lloyd skrivas som ekvation (3) eller (4).
GLj = (Σ (Xi + Mi) – Σ |Xi − Mi|) / Σ (Xi + Mi) Ekvation 3.
GLj = 1 – (Σ |Xi − Mi| / Σ(Xi – Mi) Ekvation 4.
