"Kom inte hit och tro att du kan det här"

(1)

"Kom inte hit och tro att du kan det här"

En komparativ studie om arbetsförhållanden och attityder för kvinnor i gruvindustrin

Emilia Holmberg

Historia, kandidat 2021

Luleå tekniska universitet

Institutionen för ekonomi, teknik, konst och samhälle

(2)

I denna studie har arbetsförhållanden och attityder för kvinnor i en mansdominerad industri undersökts. Årtalen 1979–1984 och 2016–2021 är dem som har undersökts för att kolla om det skett någon förändring. Studien utgick från en kvalitativ metod där semistrukturerade intervjuer användes som huvudkällan. Resultaten visade att attitydsproblematik fortfarande finns kvar för kvinnorna i den mansdominerade industrin men att arbetsförhållandena blivit bättre sedan den första kvinnan började jobba underjord.

Nyckelord: arbetsförhållanden, attityder, industrikvinnor, LKAB, Kiruna.

(3)

Abstract

The aim of this study was to investigate labour standards and attitudes towards women in a male-dominated industry as LKAB. The years that been investigated was 1979-1984 and 2016-2021, to get a look if any change have happened for women. The purpose of the study was examined by a quantitative method where semi-structured interviews was the main source. The results showed that some attitude problems towards women still happened, but the labour standards had been improved since the first women got access to underground work.

Keywords: labour standards, attitude, women in industries, LKAB, Kiruna.

(4)

Förord

Jag vill tacka de kvinnor som ställde upp på intervjuerna och berättade om sina erfarenheter från gruvindustrin. Utan er hade studien inte varit möjligt. Jag vill rikta ett särskilt tack till Ing-Marie Lundmark för hennes deltagande. Det var oerhört intressant och lärorikt att lyssna på hennes berättelser, både om gruvan och om Kirunas historia.

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 3

1.1 Syfte och frågeställning ... 5

1.2 Avgränsningar ... 5

1.3 Disposition ... 6

1.3 Tidigare forskning ... 6

2.1 Material och metod ... 10

2.1.1 Urval, deltagare och beskrivning av kvinnorna ... 12

2.1.2 Intervjumetod ... 13

2.1 Källdiskussion ... 14

3.Teoretiska utgångspunkter ... 15

4. Historisk bakgrund ... 17

5. Undersökning ... 19

5.1 Den första kvinnan underjord i Kiruna ... 19

5.2 Anledningen till anställningen på LKAB... 20

5.3 Attityder från män ... 21

5.4 De största utmaningarna som kvinna ... 24

5.5 Arbetsförhållanden ... 26

5.6 Varför stannar ni i en mansdominerad industri? ... 28

5.7 Så länge du är tuffare än en fotbollsspelare så klarar du dig ... 30

6. LKAB:s uppförandekod ... 30

6.1 Vad har LKAB gjort för att underlätta för kvinnorna? ... 31

7. Analys ... 32

7.1 Resultat och slutsatser ... 34

8. Vidare forskning... 36

Källförteckning ... 38

Bilaga 1. ... 41

(6)

3

1. Inledning

Det var en var en vacker sommardag i Piteå, sommaren 2021. Mamma, jag och min alldeles nya hundvalp Zäta, var ute på en strandpromenad. Samtalen med mamma var många och bland annat pratade vi om möjliga uppsatsförslag jag kunde skriva om till hösten. Inget av det vi förslog lät lockande, snarare ganska trista och ointressanta. Motivationen blev sämre och sämre inför den kommande C-uppsatsen, tills mamma sade:

När jag jobbade åt ett företag i Kiruna och hade många arbeten underjord på LKAB, skulle jag fixa arbetskläder att ha underjord. Jag besökte ett stort företag i Kiruna som sålde arbetskläder för gruvindustri. Det var en man som jobbade den dagen. Jag kom in och sade att jag vill testa några kläder inför mina kommande arbeten underjord. Vet du Emilia vad jag fick som svar? Mannen svarade att dem har inte inne kvinnostorlekar för att testa, om jag vill testa måste kläderna specialbeställas först. Men hela butiken var fylld med manskläder. Då blev jag så arg att jag vände på klacken och kom aldrig tillbaka.¹ Där och då, väcktes det någonting i mig. Mamma och jag fortsatte prata om gruvindustrin, och helt plötsligt berättade mamma om Ing-Marie Lundmark: den första kvinnan med traditionellt gruvarbete i en underjordsgruva. Efter att mamma berättat om Lundmark och historien om när hon skulle köpa arbetskläder, bestämde jag mig för att göra en uppsats som på något vis skulle beröra gruvindustrin i Kiruna.

För mig har LKAB och gruvdriften i Kiruna alltid varit något jag dragits till. Möjligen beror det på att jag faktiskt är född och uppvuxen i Kiruna och har påverkats av gruvindustrin. Mitt barndomshem, där jag bodde under mina tio första år, var det första bostadsområdet som revs på grund av gruvdriften. Min familj var bland de första familjerna som tvingades flytta. Min relation till gruvan i Kiruna har därför alltid varit en hat-kärlek. Hat på grund av allt som den orsakat, stadsflytt och rivning av minnesvärda byggnader. Kärlek då gruvan genererar så mycket till samhället. Kiruna som stad hade inte varit något utan gruvdriften.

Uppsatsen kommer behandla två tidsperioder 1979–1984 och 2016–202, för att ta reda på hur arbetsförhållanden och attitydsproblematiken har förändrats för kvinnor i Kirunas

gruvindustri. Kvinnors berättelser kommer lyftas fram. Vad är det som faktiskt får kvinnorna att trivas i en mansdominerad industri? Vad får kvinnorna att stanna kvar? För att få ett bredare perspektiv kommer jag även jämföra kvinnor med kollektiv anställning och kvinnor som tjänstepersoner.

1 Samtal med mamma. 2021-07-15.

(7)

4 Än idag är industriarbete i alla former ett mansdominerat yrke enligt SCB. Bland det 10 vanligaste yrken för män är industriarbeten med på topp-10-listan. För kvinnor finns inte dessa yrken med på topp-10-listan. Där är det yrken inom barnomsorg och vården som är dominanta. Men det finns kvinnor som jobbar i mansdominerande yrken, såsom gruvindustri.

Däremot har det inte alltid varit lätt för kvinnor på mansdominerade arbetsplatser. Kvinnorna har stött på många svårigheter, såsom kränkande attityder, mindre utrymme för misstag, svårigheter med att finna passade arbetskläder och fått lägre lön för samma arbete. Kanske det är en anledning till att kvinnor dominerar i andra yrkesgrupper.

(8)

5

1.1 Syfte och frågeställning

Undersökningen syfte är att få en inblick på huruvida arbetsförhållanden och

attitydsproblematik har förändrats, om det har förändrats för kollektivt anställda kvinnor och kvinnliga tjänstepersoner övertid. För att få ett bredare perspektiv på studiens syfte har jag valt att fokusera på två tidsperioder, 1979–1984 och 2016–2021.

Jag ämnar uppfylla syftet med dessa frågeställningar:

1. Hur har arbetsförhållanden och attitydsproblematiken för kvinnor förändrats och har det varit olika för de kollektivt anställda respektive tjänstepersonerna?

2. Varför valde kvinnorna att stanna i ett mansdominerat yrke?

3. Vad har LKAB gjort genom åren för att förbättra arbetsförhållanden för kvinnorna?

1.2 Avgränsningar

I denna undersökning avgränsar jag mig genom att enbart undersöka kvinnor som varit

anställda åt LKAB i Kiruna mellan 1979–1984 och kvinnor som varit/är anställda 2016–2021.

Jag avgränsar mig också i antalet kvinnor jag valt att intervjua. Studien hade kunnat göras väldigt bred och djupgående om fler kvinnor fått berätta sina historier, men denna

avgränsning var nödvändig för studien. Om fler kvinnor hade valts ut hade undersökningen blivit för omfattande för en C-uppsats. Kvinnorna var dessutom de kvinnorna som jag på enklaste sätt kunde komma i kontakt med och därför valdes dessa ut. Varför jag just valt årtalen 1979–1984 grundar sig i att den första kvinnan underjord började tjänsten 1979. Jag har valt att fortsätta undersöka fram till 1984 för att få en nyanserad bild på hur det var under de första åren en kvinna fick arbeta underjord, men även hur det var för en kvinnlig

tjänsteperson under samma år. Märkte tjänstepersonen av att något skedde i LKAB:s verksamhet i och med Ing-Maries tillträde? I denna uppsats har även årtalet 2016–2021 undersökts. Detta på grund av att få en klar bild som möjligt kring hur och om

arbetsförhållanden samt attityder förändrats för kvinnor med LKAB som arbetsgivare. Jag har funnit dessa tidsperioder relevanta att undersöka för att få en klarare bild på arbetsplatsen möjligen förändras för kvinnor.

(9)

6

1.3 Disposition

I studiens inledning förklarades syftet med studien och frågeställningarna. Därefter följer den tidigare forskningen som är till för att redogöra för vad som tidigare forskats om inom

området. Vidare följer avsnittet material, metod och källdiskussion, där bland annat urval av deltagare och bearbetning av materialet presenteras, samt vilka källkritiska problem som möjligen finns. I nästkommande avsnitt redogörs för den valda teorin, aktör- och

strukturinsats tillsammans med aktör-nätverksteori. Därefter följer en historisk bakgrund innan undersökningen börjar. I den historiska bakgrunden får läsaren kort information om kvinnor i gruvindustri och om arbetsmiljölagstiftningar som begränsat kvinnors arbete.

Undersökningen har sedan genomförts i relation till den valda teorin som följs av en analys och slutsatser. Slutligen presenteras ett kort avsnitt om framtida forskning.

1.3 Tidigare forskning

Det finns relativt mycket tidigare forskning om kvinnor i gruvindustrin och om kvinnor i mansdominerande yrken, allt från artiklar till doktorsavhandlingar. Däremot finns det inte någon liknande forskning om kvinnor i gruvindustrin under den tidsperiod jag har valt att skriva om och den kunskapsluckan avser denna undersökning försöka fylla.

Doktorsavhandlingen Utmanad ordning? En studie av kön och jämställdhetsarbete i den svenska gruvindustrins arbetsorganisationer, är skriven av arbetsvetaren Lisa Ringblom år 2019. Avhandlingen handlar om hur maskulinitet har varit symboliken med hårt gruvarbete. I doktorsavhandlingen skrev Ringblom att relationen mellan kön och gruvarbete inte är

förutbestämt, utan något som är dynamiskt. I och med att gruvor anställer kvinnor i högre antal och den nya tekniken som förändrat arbetssätten, är det inte förutbestämt vem som kan utföra hårt gruvarbete. Inte på samma sätt som förr i tiden. Ringblom lyfte även fram att kvinnor bidrar med något positivt på arbetsplatser och bidrar således till en bättre psykosocial arbetsmiljö.²

Kerstin Hägg har skrivit en doktorsavhandling som heter Kvinnor och män i Kiruna, om kön och vardag i förändring i ett modernt gruvsamhälle 1900–1990, som publicerades 1993.

Avhandlingen fokuserade på sociologi med inriktning kön. Vidare i Häggs avhandling presenterades en analys om hur de då rådande samhällsförändringarna i Kiruna förändrade

2 Ringblom, Lisa, Utmanad ordning? En studie av kön och jämställdhetsarbete i den svenska gruvindustrins arbetsorganisationen, 2019.

(10)

7 betydelsen av kön. Detta undersöktes med hjälp av enkäter, intervjuer och även annat

material, såsom gamla intervjuer som andra personer genomförde. Intervjuerna har bred variation i årtal och i ålder på de intervjuade. Hägg försökte med hjälp av det gamla intervjumaterialet återberättat så konkret som möjligt, men också tolkat

normer/föreställningar om manligt och kvinnligt. Via detta material försökte Hägg att beskriva hur det var att växa upp i en gruvstad som Kiruna.³

I doktorsavhandlingen Att peka med hela handen undersöks mansdominerade yrken inom industrin. Avhandlingen är skriven 2009 av sociologen Britt-Inger Keisu. Författaren

undersökte bland annat jargonen i mansdominerande yrken och kom fram till att det fanns två typer jargonger. Den ena var skämtsam och rolig, medan den andra var skämtsam som

övergick till kränkningar. Kränkningarna hade ofta sexuella inslag. I avhandlingen framkom det även att jargongen som övergick till kränkningar förekom på avdelningar där största andelen var yngre män. Kvinnorna som blev intervjuade menade på att det berodde på omognad hos de yngre killarna. Vidare i avhandlingen framkom det att detta påverkade arbetsmiljön, speciellt för kvinnorna.⁴

Gruva och arbete är namnet på historiken Ulf Erikssons doktorsavhandling. Totalt består den av fyra avsnitt. I avsnitt fyra skrev Eriksson om gruva och arbete i Kiirunavaara mellan 1970–

1990. Fokus låg på ackordslöner för de kollektivt anställda⁵ och månadslöner för tjänstemännen. Ackordslönerna kunde ses som ett medel att tvinga fram höga

arbetsprestationer enligt Eriksson. Gruvstrejken i Kiruna var en protest mot ackordssystemet och de höga krav som kom därmed. Efter strejken upphörde, delvis, ackordslönerna. De kollektivt anställda krävde månadslöner för att förhindra den press som arbetarna kände.

Tjänstemännen menade att införandet av månadslöner försämrade arbetsmoralen hos de kollektiva, författar Eriksson. ”Varför ska det inte gå att ha månadslön på en kollektivanställd när ingenjörer och alla andra har det. Varför ska man kunna lita på en ingenjör mer än på en vanlig arbetare. Det är en j-a moral det där.”⁶

Historiken Eva Blomberg har skrivit en doktorsavhandling som heter Män i mörker - arbetsgivare, reformister och syndikalister, politik och identitet i svensk gruvindustri 1910–

3 Hägg, Kerstin, Kvinnor och män i Kiruna, om kön och vardag i förändring i ett modernt gruvsamhälle 1900–

1990. 1993.

4 Keisu, Britt-Inger, Att peka med hela handen - om arbetsvillkor och kön bland första linjens chefer, 2009.

5 Arbetare som organiserar sig genom fackförbund för att förhandla med arbetsgivare.

6 Eriksson, Ulf, Gruva och arbete, avsnitt IV, 1970–1990. 1991.

(11)

8 1940. I avhandlingen utgår författaren ur ett feministiskt perspektiv där genusrelationer

undersöks. Kvinnor har aldrig varit majoritet i gruvindustrin men fram till 1930-talet arbetade en del kvinnor med gruvyrken. Så småningom minskade den kvinnliga arbetskraften.

Blomberg skrev att maskuliniseringsprocessen som pågick från mitten av 1800-talet exkluderade kvinnor från industrins arbetsmarknad. Kvinnorna fick inte längre arbeta med industriarbeten då jobben reserverades för män, i stället skulle kvinnorna syssla med

”klassisk” kvinnogöra. Arbetsplatsen blev därför en maskulin atmosfär, menade Blomberg.

Även om avhandlingens fokus låg på maskulinitet inom gruvindustrin, lyfte författaren upp kvinnolöner i förhållande till männens. En kvinna tjänade 2/4 delar av vad mannen tjänade.

Det framkom även att arbetsgivaren, LKAB, redan hade förutbestämda löner baserat på kön.

Anledningen var för att kvinnor inte skulle konkurrera med männens arbeten då gruvan skulle vara en maskulin miljö enligt Blomberg.⁷

Kvinna i byggbranschen - civilingenjörers erfarenhet ur ett genusperspektiv heter

landskapsarkitekten Annicka Cettners licentiatuppsats. Syftet med studien var att undersöka samt analysera de kvinnliga civilingenjörers upplevelser av att arbeta i byggbranschen. År 2004 var kvinnorna i byggbranschen en minoritet i enligt Cettner. I studien intervjuades totalt elva kvinnor där det framkom att de kände sig underordnade på arbetsplatsen. De upplevde även att de behandlades annorlunda. Kraven på de kvinnliga civilingenjörer var annorlunda menade kvinnorna som intervjuades till undersökningen. På grund av manlig homosocialitet inom byggarbetsbranschen kände sig kvinnorna ensamma.⁸

Det finns även några uppsatser som berör detta ämne. En av dem är skriven är

historiestudenten Joachim Perdal och heter Kvinnor i underjordsarbete inom gruvindustrin - LKAB Kiruna, som utgavs 2016. I den uppsatsen han utgått från flertalet källor, såsom intervjuer och tidningsklipp. Bland annat har författaren intervjuat den första kvinnan som fick en ”manlig” underjordstjänst i gruvan. Den kvinnan har även blivit intervjuad i min uppsats.⁹ Perdal fokuserade mycket på arbetsmiljölagstiftningen och på tidsperioden 1963–

1979, till skillnad från min uppsats. Min uppsats kommer vara mer inriktad på skillnaden, om det finns någon skillnad, i arbetsförhållande och attityder för kvinnor i LKAB:s gruva. Som tidigare nämnt kommer mitt fokus vara mellan årtalen 1979–1984 och 2016–2021.

7 Blomberg, Eva, Män i mörker - arbetsgivare, reformister och syndikalister, politik och identitet i svensk gruvindustri 1910–1940. 1995.

8 Cettner Annicka, Kvinna i byggbranschen - civilingenjörers erfarenhet ur ett genusperspektiv. 2008.

9 Perdal, Joachim, Kvinnor i underjordsarbete inom gruvindustrin - LKAB Kiruna, 2016.

(12)

9 I uppsatsen Att vara kvinna i männens värld - En kvalitativ studie om kvinnors

utvecklingsmöjligheter inom mansdominerande yrken, 2021, behandlades frågor om

jämställdhet inom mansdominerande yrken. Företagsekonomistudenterna Malin Malm, Filip Olsson och Emma Stillerfelt lyfte fram att jämställdhet på arbetsplatsen handlar om mycket mer än enbart löneklyftor. Det kan exempelvis också handla om ansvarsområden. Vidare i uppsatsen lyfte uppsatsförfattarna fram att en negativ inställning mot framgångsrika kvinnor i mansdominerade yrken finns. Det framkom även att kvinnor inom mansdominerade yrken slutat på grund av de negativa attityderna från det manliga könet.¹⁰

Ytterligare en intressant uppsats heter Stenhårda kvinnor som stannar inom gruvindustrin - Kvinnliga mellanchefers upplevelser av en mansdominerad bransch. Uppsatsen skrevs år 2020 av personal- och arbetslivsstudenterna Emma Henningsson och Isabelle Sandström.

Syftet med denna uppsats var att ta reda på varför kvinnor väljer att stanna kvar på en arbetsplats som är mansdominerad. Uppsatsen fokuserade på mellanchefer, men bör även kunna appliceras på varför vanligt anställda kvinnor väljer att stanna i en sådan miljö.

Uppsatsen lyfte fram att kvinnor stannade i gruvindustrin för att de kände

arbetstillfredsställelse och lojalitet mot organisationen. Vidare behandlade uppsatsförfattarna stereotyper och synsätt om kvinnliga chefers styrkor. Styrkan låg i att kvinnorna var duktiga personkännare och inte tekniska kunniga som männen.¹¹

Sociologistudenterna Klara Dau och Erica Gustafsson har författat en uppsats som heter Att vara kvinna på en mansdominerad plats - en kvalitativ studie om kvinnors upplevelser att arbeta inom ett industriyrke, år 2020. I uppsatsen undersökte studenterna om kvinnor upplevade några fördelar respektive svårigheter inom industriyrket. Författarna har använt genussystem och genuskontrakt som teori i uppsatsen. Dessa studenter har använt intervjuer med kvinnor inom industriyrket som primärkälla till undersökningen. Detta för att få en uppfattning om vad kvinnorna själva tycker om yrket och arbetsplatsen. I studien berättade kvinnorna som blev intervjuade, att ibland var det svårt att vara kvinna i ett mansdominerat yrke. De yrkade på att kvinnor inte har något utrymme att göra ett misstag på arbetsplatsen.¹²

10 Malm, Malin., Olsson, Filip., Stillerfelt, Emma, Att vara kvinna i männens värld - En kvalitativ studie om kvinnors utvecklingsmöjligheter inom mansdominerande yrken, 2021.

11 Henningsson, Emma., Sandström, Isabelle, Stenhårda kvinnor som stannar inom gruvindustrin - Kvinnliga mellanchefers upplevelser av en mansdominerad bransch, 2020.

12 Dau, Klara., Gustafsson, Erica, Att vara kvinna på en mansdominerad plats - en kvalitativ studie om kvinnors upplevelser att arbeta inom ett industriyrke, 2020.

(13)

10 Min undersökning skiljer sig mycket från den tidigare forskningen som presenterats ovan. I början på avsnittet nämnde jag att det finns en kunskapslucka när det kommer till skillnaden mellan 1979–2021 i arbetsförhållanden och attityder för kvinnor inom LKAB:s verksamheter.

Mitt syfte med undersökningen är att få en inblick i huruvida arbetsförhållanden och attityder förbättrats för kvinnorna, såväl för de kollektivt anställda som tjänstepersoner. Det är där jag fyller en kunskapslucka och bidrar med ökad förståelse för kvinnor inom gruvindustrin, då och nu, kollektivt anställda och tjänstepersoner.

2.1 Material och metod

I den här undersökningen har flertalet källor bearbetats och använts. Källorna jag valt att använda i denna undersökning är tidningsurklipp från Norrbottens-Kuriren (Kuriren), reportage från NSD, LKAB:s policy och intervjuer. Intervjuerna är studiens huvudkälla. På Norrbottens Arkivcentrum fanns det inte särskilt mycket material om det valda området.

Endast ett fåtal tidningsurklipp är tillgängliga och dessa har använts i undersökningen.

Reportaget från NSD om Ing-Marie Lundmark är ett relevant reportage för att spegla vem hon är. LKAB:s policy var ganska svår att få tag i. Jag har försökt få tag i LKAB för att få hjälp att finna någon slags policy från början av 80-talet, men utan resultat. Däremot finns det en nuvarande policy som kallas ”uppförandekod” tillgängligt på LKAB:s hemsida som jag använt mig av. Som tidigare nämnt är en av mina källor intervjuer och det komma att bli den huvudsakliga källan i uppsatsen. Jag har haft förmånen att intervjua fem kvinnor, bland annat Ing-Marie Lundmark som var LKAB:s första kvinnliga underjordsarbetaren. Lundmark påbörjande sin anställning som borrare - ett traditionellt mansyrke - år 1979. En del av kvinnorna som intervjuades var/är kollektivanställda och andra tjänstepersoner. De valda källorna anser jag som relevanta för att uppfylla mitt syfte och besvara de ställda

frågeställningarna.

Min studie är av kvalitativ metod. Denna metod försöker förklara hur något verkar vara, och inte som i den kvantitativa metoden fokusera på data och beräkningar, såsom hur många gånger ordet ”han” förekommer i en text. Till skillnad från en kvantitativ studie där data är det centrala, så är det stoffet som är det viktiga i en kvalitativ metod.¹³ En central del för metoden är tolkning av materialet, för att söka en förståelse av en händelse och inte bara att förklara.¹⁴ Vidare fokuserar den valda metoden på individen, vilket innebär att ett intresse för hur

13 Larsson Bjarne, Gabriella, Forma historia, 2002, S. 215.

14 Backman, Ylva, Vetenskapliga tankeverktyg: till grund för akademiska studier, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2012, S. 297–300.

(14)

11 individen uppfattar och tolkar sin verklighet är en viktig aspekt i metoden.¹⁵ Mot den

bakgrunden är den kvalitativa metoden en ”tolkningsmetod”.

Utöver detta går det att hävda att denna undersökning är av narrativ metod, som är en form av kvalitativ metod. Det innebär att människor berättar historier om sitt liv och vad som skett runt dem. Den narrativa metoden handlar också om kopplingar mellan berättarens liv. Det är vanligt förekommande att intervjustudier utgår från en narrativ analysmetod.¹⁶ Ytterligare en metod jag använt mig är fallstudie (case study). En fallstudie handlar för det första om att analysera en liten del av ett stort förlopp, vilket jag gör i och med de valda tidsperioderna. De valda tidsperioderna räcker för att förklara och förstå verkligheten.¹⁷ För det andra kan en fallstudie ha olika ändamål beroende på vad forskarens syfte är.¹⁸ En fallstudie är därav en metod som hjälper till att öka förståelsen i det valda ämnet. I mitt fall är studien beskrivande och förklarande, och därför passar även metoden fallstudie. Studien är också av komparativ art, då syftet med studien är att jämföra arbetsförhållanden och attitydsproblematiken hos LKAB.

De brister som den kvalitativa metoden har är bland annat att forskningen riskerar att bli subjektiv, då den kvalitativa metoden ofta innebär specificering av frågeställningar när undersökningen är färdig.¹⁹ Mot bakgrund av detta är det av yttersta vikt att jag som

uppsatsskribent är så neutral som möjligt. Subjektivitet kan motverkas genom att ge, i detta fall intervjupersonerna, samma förutsättningar och jämföra svaren på samma villkor.

Lika viktigt är det att tillägga att jag som uppsatsskribent, har försökt vara neutral i skrivprocessen. Tilläggas kan att transparens är likaså en brist i den kvalitativa metoden.

Bristande transparens kan exempelvis vara att inte förklara hur personer valts ut till intervjuer.²⁰ Av den anledningen kommer en redogörelse att skrivas om hur och varför personerna valts ut, i förhållande med GDPR:s riktlinjer om användandet och säkerheten vid personuppgifter. En del saker kommer inte gå att förklara på grund av GDPR:s riktlinjer och av den anledningen kan metoden brista i transparens.

15 Backman, Jarl. Rapporter och uppsatser, Studentlitteratur, Lund, 1998. S. 47–48.

16 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, tredje upplagan, Liber, Stockholm, 2018. S. 711.

17 Ejvegård, Rolf, Vetenskaplig metod, 2009. S. 35–36.

18 Backman, Jarl. Rapporter och uppsatser, Studentlitteratur, Lund, 1998. S. 47–48.

19 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, tredje upplagan, Liber, Stockholm, 2018. S. 484.

20 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, tredje upplagan, Liber, Stockholm, 2018. S. 485–486.

(15)

12 2.1.1 Urval, deltagare och beskrivning av kvinnorna

Genom kontakter med LKAB-anställda kontaktades fyra kvinnor tillsammans med en

förfrågan att delta i en intervju för undersökningen. Den femte kvinnan, fick jag kontakt med via Facebook. Jag skrev ett inlägg om att jag önskar att intervjua en tjänsteperson som jobbar på LKAB och genom mina kontakter där kom jag i kontakt med den sista kvinnan. För att göra sig berättigad till undersökningen behövde kvinnorna antingen haft en anställning på LKAB eller ha en pågående anställning, samt varit kollektivt anställd eller en tjänsteperson.

Kvinnorna behövde också kvalificera sig genom att arbetat på LKAB under de årtalen jag valt att undersöka; alltså 1979–1984 och 2016–2021. Urvalet var därav ett strategiskt val för att uppfylla studiens syfte.

Den första kvinnan jag valde att intervjua var Ing-Marie Lundmark eftersom hon var den första kvinnan som utförde traditionellt gruvarbete underjord. Lundmark är därför en passande kvinna till undersökningen. Hon bör ha upplevelser som ingen annan kvinna har.

Dessutom var hon kollektivt anställd, vilket är syftet med studien: att intervjua kvinnor med olika typer av anställningar för att få bästa möjliga inblick i hur det var. Den andra kvinnan har valt att vara anonym i studien. Jag kommer kalla henne för Berit. Berit är en pensionär i 70-årsåldern och var anställd som tjänstemän på LKAB:s hälsoavdelning.²¹ Hon valdes ut på grund av sin långa arbetserfarenhet hos LKAB och för att Berit var tjänsteman. De andra tre kvinnorna arbetar fortfarande på LKAB och därför har jag valt att anonymisera dem oavsett vad de ville eller inte, i syfte att skydda deras anställning. En av kvinnorna jobbar med inköp och har en tjänstemannaanställning. Kvinnan kallar jag för Stina är i 40-årsåldern. Den fjärde kvinnan, som jag kallar Hedda är mellan 20–30 år gammal, och jobbar som kollektivt anställd åt LKAB. Hedda är en viktig del i studien då hon jobbat som underjordsarbetare, men valde att sluta som det och bad om förflyttning inom verksamheten. Den sista kvinnan, som jag kallar Elsa, är också 20–30 år gammal och arbetar i ett av verken i Kiruna. Elsa är också kollektivt anställd och valdes ut för att bidra till en nyanserad bild om arbetsförhållanden och attityder.

21 Då hette det tjänstemän. Idag kallas det för tjänsteperson - ett neutralt ord för anställningen.

(16)

13 2.1.2 Intervjumetod

Innan intervjuerna hölls, utformades en semistrukturerad intervjuguide. En intervjuguide fungerar som en kort minneslista där frågorna är nedskrivna. Guiden innehöll 11

huvudfrågor.²² Frågorna var både öppna frågor, direkta frågor och mellanliggande frågor.²³ Bland annat valde jag att ställa frågor om kvinnornas bakgrund, för att få en större förståelse om deras anställning. En del frågor handlade om svårigheter för kvinnor i ett mansdominerat yrke och frågorna kom jag fram till i relation med min tidigare forskning. Majoritet av frågorna jag ställde var av ren nyfikenhet, då jag finner ämnet väldigt intressant. Jag är uppvuxen i Kiruna och därav är gruvindustrin en integrerad del i mitt liv, och det har också lett till att jag hört det ena och det andra om LKAB. Jag hänvisar återigen till bilaga 1 för att få en tydligare bild på intervjuguiden som användes.

En semistrukturerad intervju, vilket används i denna undersökning, har möjlighet till mycket flexibilitet, vilket innebär att frågor kan bli strukna samt att frågor kan tillkomma under intervjun. De olika typer av frågor hjälpte mig att få en nyanserad uppfattning om det kvinnorna berättade. Intervjuerna skedde med hjälp av digitala verktyg, såsom ZOOM, Googlemeet och telefonsamtal. Intervjun med Hedda och Elsa var en kombinerad intervju, då båda deltog samtidigt. Inspelsningsverkygen QuickTime-Player och röstmemon användes för att spela in intervjuerna. Strax efter intervjuerna påbörjades transkriberingen. När det gäller transkriberingen skrev jag allt som informanterna sade i intervjun, exempelvis alla deras

”ehh”, ”åhh” eller när de funderade en stund.

Som tidigare nämnt under avsnitt ”material och metod” utgör intervjuerna huvudkällan i studien. I studien används också olika tidningsurklipp, en del litteratur och LKAB:s

uppförandekod. Alla dessa källor förstärker varandra och hjälper till för att få en så klar bild som möjligt av det som undersöks. Ingen källa kan uteslutas.

22 Se bilaga 1.

23 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, tredje upplagan, Liber, Stockholm, 2018. 560–600.

(17)

14

2.1 Källdiskussion

När det kommer till användningen av tidningsurklipp är källkritik en viktig aspekt. Det främsta att ha i åtanke är att någon, det vill säga en privatperson, har klippt i tidningen och sedan skänkt den, i det här fallet till Norrbottens Arkivcentrum. Det innebär alltså att viktig information kan ha uteslutits från urklippet och det bör finnas i åtanke när tidningsurklipp används. Norrbottens-Kuriren är en oberoende moderat morgontidning, vilket innebär att högerpolitisk agenda kan genomsyra rapporteringen. Tidningsurklippen som använts i

uppsatsen är från år 1963–1979 och som ovan nämnt är det viktigt att tänka på de källkritiska problemen med urklipp. Under årtalen som tidningsurklippen är från skedde mycket i gruvan, i och med gruvstrejken som varade mellan 1969–1970 och dess eftergifter.

De intervjuer som använts till undersökningen medför också källkritiska problem. Jag vill börja med att säga att intervjuerna är gjorda med GDPR i åtanke och att kvinnorna har gett godkännande till deltagandet i min undersökning. Alla utom en informant har valt att vara anonyma, men har gett godkännande att spegla deras ålder för att öka förståelsen till

undersökningen. Det är bara jag som har tillgång till inspelningarna samt transkriberingarna.

Här är det också viktigt att poängtera att jag själv valt vilka kvinnor som skall intervjuas till undersökningen - vilket kan ha påverkat studiens resultat. Således är inte studien slumpartad.

Å andra sidan har de tillfrågade kvinnorna en bred variation i tjänster inom LKAB och bidrar därmed till undersökningens djup och variation. Ett till problem med intervjuerna är

frågeställningarna och svaren. Det finns en möjlighet att frågorna jag ställde kvinnorna påverkade deras svar och därmed studiens resultat. Utöver detta finns annan problematik med muntliga källor och det är att svaren som ges kan vara felaktiga. Personerna, i mitt fall

kvinnorna, delar med sig av sina personliga erfarenheter och eftersom några av dem är upp mot åldern, kan närhetsfaktorn påverka svaren.²⁴ Det är inte alltid lätt att komma ihåg varför, hur, när och vad som skett - speciellt om det är en äldre person. Även om Lundmark och Berit är äldre kvinnor med ett möjligt försämrat minne, gav de fortfarande bra svar till frågorna.

Intervjuerna är mycket informationsrika och därav relevanta till undersökningen. Återigen vill jag poängtera att jag valt ut kvinnorna som intervjuades och sålunda är det enbart hur de upplevde arbetet inom LKAB som synliggörs. Andra kvinnor kan ha upplevt saker och ting annorlunda och det är viktigt att understryka. Ytterligare ett källkritiskt problem har med huruvida kvinnorna törs säga allt, och då med extra tanke på de som fortfarande har LKAB

24 Florén, Anders, Ågren, Henrik & Erlandsson, Susanna, Historiska undersökningar: grunder i historisk teori, metod och framställningssätt, Tredje upplagan, Studentlitteratur, Lund, 2018. S. 78–81.

(18)

15 som arbetsgivare. Det finns en möjlighet att informanterna förskönar händelser och

upplevelser eftersom de fortfarande är i tjänst och det måste jag samt läsaren ha i åtanke.

3.Teoretiska utgångspunkter

Undersökningens primära teori är aktör-och strukturansatsen, men undersökningen tar även stöd av aktör-nätverksteorin (ANT). Detta för att synliggöra de olika aktörerna hos LKAB, både mänskliga och icke-mänskliga. För att möjliggöra en bredare undersökning behövs båda teorierna appliceras på undersökningen.

I aktör- och strukturansatsen går det att vara en enskild aktör; alltså varje enskild kvinna är en aktör. Det går också att vara en kollektiv aktör, vilket är små grupper som har gemensamma intressen. I den här studien är ytterligare en aktör gruppen om de kollektivt anställda och gruppen med tjänstepersoner, men även kvinnorna som grupp blir en aktör. LKAB är också en aktör, då LKAB är företaget. Perspektivet beskriver människor i ett socialt sammanhang och hur deras handlingar, utifrån ett eget motiv, eventuellt förändrar, i detta fall förändrar arbetsplatsen.²⁵Det är däremot svårt att diskutera aktörsperspektiv utan att nämna

strukturperspektivet. Båda perspektiven har en integrerad del i varandra. Att något, som exempelvis ett handlande, endast utformas av en struktur är svårt, eftersom aktörer ingår i allt.

Det är aktörer som byggt upp exempelvis samhället, som senare blir strukturen. Likaså kan inte aktörers handlande endast ses från aktörsperspektivet, då aktörer lever i strukturen. Därav har båda perspektiven ett viktigt förhållande till varandra. Därför går det att se LKAB som en struktur också, där de anställda, aktörerna, handlar i strukturen som i detta fall är företaget. I denna studie ses en aktör som en individ på en arbetsmarknad, i detta fall LKAB:s

arbetsmarknad. Aktörsperspektivet förlorar förklaringskraft om strukturperspektivet utesluts.

Tydligare förklarat betyder det att aktörsperspektivet endast motiverar individens handlingar, på grund av individens vilja; motiveringen förlorar på så sätt styrka då det inte finns något påtagligt att bevisa. Däremot kan strukturperspektivet motivera handlingar från faktiska bevis.²⁶ Som tidigare nämnt kan inte strukturperspektivet uteslutas när aktörsperspektivet används. Är det människan som påverkar omgivningen eller påverkar omgivningen oss?

Vidare är aktör-nätverksteorin, även kallad ANT, en teoretisk referensram för studien.

Författarna Anthony Giddens och Phillip W. Stutton beskriver ANT i boken Sociologi.

25 Guneriussen, Willy, Aktör, handling och struktur, 1997. S. 15.

26 Florén, Ågren, Historiska undersökningar, 2018. S. 144.

(19)

16 Perspektivet handlar om hur icke-mänskliga ting kan vara aktörer, såsom maskiner, regler, policys, dokument med flera andra icke-mänskliga ting. Ett exempel som författarna lyfter i sin bok handlar om hur företag är uppbyggda. De menar att ett företag inte bara består av den mänskliga arbetskraften och företagets byggnader. Ett företag, som LKAB, utgörs av mycket mer än så: lagar, dokument, maskiner, policys och mycket mer. Följaktligen är de icke- mänskliga tingen förenade i vad Giddens och Sutton benämner ”nätverk av aktörer (därav aktör-nätverksteori).”²⁷ ANT, där alla ting räknas in, möjliggör att göra undersökningen bredare.

Jag sluter mig till aktör-och strukturansatsen, men kommer också ta med mig viktiga synpunkter från ANT. Den valda teorin är relevant och går att applicera på undersökningen, då syftet är att undersöka olika aktörer på LKAB. De olika aktörerna är bland annat de kollektivt anställda, tjänstepersoner och LKAB:s uppförandekod.

En genusteori hade kunnat användas som en teoretisk referensram i undersökningen. Bland annat Hirdmans genussystem, om hur män och kvinnor ärver egenskaper som är typiskt manligt och kvinnligt. Att ett mönster reproduceras då en dotter ser sin mamma tvätta medan pappan byter däck. Däremot anser jag att en genusteori inte är den bästa teoretiska

referensramen för undersökningen och därför har jag valt bort det. Studiens syfte är inte att kolla på genus, utan det är att kolla på hur det varit för aktörer, i detta fall kollektivt anställda och tjänstepersoner inom LKAB. Den valda teorin aktör-och strukturansats tillsammans med ANT är det som bäst kan appliceras på studiens syfte.

Bortsett från aktör-och strukturansatsen och ANT har jag även utgått från det Annicka Cettner skrev om byggbranschen: att den är skapad av män för män.²⁸I ett reportage från NSD

berättade Lundmark att en del av killarna var positiva till hennes anställning som borrare.

Något som framkommer i reportaget är att männen bara hade tillgång till mögliga utedass.

Killarna sade ”Det är bra om det kommer tjejer ner hit för då kanske vi får toaletter.”²⁹ Det tolkar jag som att arbetsplatsen, alltså borrningen, endast var skapad för männens behov, av män för män. En struktur för män helt enkelt. Skyddsutrustning var inte heller anpassade till kvinnliga storlekar när Lundmark påbörjade sin anställning underjord. Platsen var alltså avsedd för män. Det Cettner tar upp i sin forskning, som jag redogjort för i avsnitt ”tidigare

27 Giddens, Anthony, Sutton. W Phillip, Sociologi, 2014. S. 556–557.

28 Cettner Annicka, Kvinna i byggbranschen - civilingenjörers erfarenhet ur ett genusperspektiv, 2008.

29 Norrländska socialdemokraten, Skrev historia i gruvan - möttes av porrbilder, 2017-10-21.

(20)

17 forskning”, var att byggbranschen inte var avsedd för kvinnor och det går att applicera i denna undersökning. All typ av industriarbete är mansdominerat enligt SCB, vilket hänger ihop med den tidigare forskningen som presenterats.³⁰ Detta är också, utöver aktör-och strukturansatsen samt ANT, något jag valt att tillämpa i undersökningen.

4. Historisk bakgrund

Under 1800-talet var det inte ovanligt att kvinnor arbetade i den svenska gruvindustrin. I Jan- Erik Pettersons bok Svenskt järn under 2500 år: från gruvpigor och smeddrängar till

operatörer, synliggörs kvinnligt arbete i gruvindustrin. I vissa gruvor kunde kvinnor till och med utgöra majoriteten av arbetskraften i gruvor.³¹ Vid sekelskiftet 1900 infördes en

arbetsmiljölagstiftning som förbjöd både kvinnor och minderåriga (barn under fjorton år) att arbeta med underjordsarbeten och med stenbrott. På grund av lagen försvann kvinnor från gruvindustrin allt mer.³²

Luossavaara-Kiirunavaara Aktiebolag, LKAB, grundades år 1890, men vid sekelskiftet 1900 kom gruvdriften i gång på allvar i Kiruna.³³ På grund av 1900 arbetsmiljölagstiftning fick inte kvinnor anställas till det traditionella gruvarbetet, utan anställdes som servitriser och

städerskor.³⁴ LKAB behövde söka dispens för att anställa kvinnor som servitriser underjord, innan ändringen i lagstiftningen.³⁵ 1978 ändrades lagstiftningen och kvinnor fick numera arbeta underjord utan att söka dispens. Ing-Marie Lundmark blev den första kvinnan som anställdes för att utföra traditionellt manligt gruvarbete.

Allomfattande har det varit dåliga attityder gällande kvinnors arbete i gruvindustri. I Petterssons bok står följande, vilket synliggör attityden innan arbetsmiljölagen 1900:

Qvinnans vistande hemifrån hela veckan, är icke förenligt med deras hushållssysslor.

Hustruns pligt synes vara, att efterse Barnen och den inre hushållningen samt med spånad och väfnad, förskaffa sig, man och barn kläder, detta kan icke ske, då hustrun jemte fullväxta Döttrar förrätta arbete i grufvan…. Det har kanske i brist af mankön varit en nödvändighet att antaga qvinnor till Grufvearbete.³⁶

30 Statistiska Centralbyrån, På tal om kvinnor och män, 2018, S. 77.

31 Pettersson, Jan-Erik, Svenskt järn under 2500 år: från gruvpigor och smeddrängar till operatörer, 1996.

32 Bergström, Walborg, Skyddslagstiftningen, Oskar Eklunds boktryckeri, Stockholm, 1915. S. 2

33 Brunnström, Lasse, Kiruna - ett samhällsbygge i sekelskiftets Sverige, del 1, 1981.

35 Norrbottens-Kuriren, 1974-03-27, Sidnummer saknas.

36 Pettersson, Jan-Erik, Svenskt järn under 2500 år: från gruvpigor och smeddrängar till operatörer, 1996. S.

201.

(21)

18 I ett tidningsurklipp från Kuriren står det att männen inte vill ha kvinnor i gruvan förens fosterskadorna är kartlagda.³⁷ Därför går det att antyda att män (självklart inte alla män) inte tyckte att kvinnor har något i gruvan att göra - när det gäller traditionellt gruvarbete. Både på 1800-talet och sent 1900-tal. Attityden verkade på så sätt leva kvar.

1969–1970 var det gruvstrejk i Kiruna och åren efter gruvstrejken var fortfarande ansträngda och hårda för arbetarna, även om strejken resulterade i bra saker; avskaffandet av

ackordslöner och arbetsmiljöfrågor blev aktuella. Det var dessutom en marknadskris som försvårade situationen ytterligare. LKAB anställde mer personal under 70-talets första hälft, på grund av produktionsproblematik. Arbetsgivaren lade till skift för arbetarna för att effektivisera arbetet. Gruvmännen, de kollektivt anställda, var inte helt nöjda och arbetsmiljön, arbetsförhållanden och produktionseffektiviteten hotades. Gruvtolvans byggnadsklubb menade att relationen med facket och LKAB var ansträngda och årtiondet präglades av onda cirklar. I och med produktionsproblematiken tillkom mer maskiner i gruvarbetet för att öka produktiviteten, och således anställdes mer personal som kunde utnyttja företagets nya maskiner. Det hela slutande med massavskedning. Resultaten av massavskedningen var att arbetarna nu värnade om jobben.³⁸

Generellt sett fanns det många motsättningar till kvinnor i gruvindustrin, specifikt underjordsarbete. Många, särskilt män, var emot att kvinnor skulle arbeta underjord. Ett exempel på en motsättning är citatet som tidigare nämnts i avsnittet. I många av

tidningsurklippen från Norrbottens-Kuriren från 70-tal framkommer en fientlighet mot kvinnliga underjordsarbetare. I tidigare citat framkommer det att männen var rädda för vilket påverkan underjordsarbete skulle få på arvsmassan. Gruvfyrans ombudsman Ivar Hermansson sade till Kuriren att kvinnor inte kommer få ”delta på grund av arbetets art”.³⁹ Mot den

bakgrunden går det att antyda, och utifrån de tidigare nämnda citaten, att det fanns motsättningar mot kvinnligt tillträde till underjordsarbeten hos LKAB och även facket.

38 Eriksson, Ulf, Gruva och arbete, avsnitt IV, 1970–1990, 1991.

(22)

19

5. Undersökning

Nedan kommer undersökningen att presenteras, där jag kommer att redogöra för hur arbetsförhållanden och attityder för gruvkvinnor antingen förbättras, försämrats eller är fortsatt oförändrat. Inom LKAB finns det flera aktörer, alla individer i sig, de kollektivt anställda, tjänstemännen och LKAB. Dessa aktörer handlar på så sätt i LKAB:s

organisationsstruktur, en struktur som aktörerna varit med och skapat. Av den orsaken, i samband med det som skrivits under avsnittet ”teoretiska utgångspunkten” går det inte att utesluta strukturen. I detta fall är det LKAB som företagsorganisation som blir strukturen, samtidigt som LKAB är en aktör. Innan huvudredogörelsen i undersökningen börjar, kommer en kort redogörelse om Ing-Marie Lundmark göras. Lundmark har en central roll i

undersökningen och analysen, just för att hon var den första kvinnan som utförde traditionellt gruvarbete. Redogörelsen i undersökningen kommer ske genom att alla svar integreras samtidigt för att öka förståelsen om skillnader, likheter eller något oförändrat.

5.1 Den första kvinnan underjord i Kiruna

”Det är förstås en och annan som undrar om jag är riktigt klok men det tror jag faktiskt att jag är”.⁴⁰ Så sade Ing-Marie Lundmark till Kuriren i samband med hennes tillträde som

underjordsarbetare. Lundmark var den första kvinnan att arbeta underjord hos LKAB. Hon fick en tjänst som borrare 1979. I och med ändringen i arbetsmiljölagstiftningen 1978 behövde inte kvinnor ansöka om dispens för att arbeta underjord. Annonseringar i form av affischer placerades ut på LKAB i förhoppning att kunna rekrytera kvinnor till

bergarbetarutbildningen och Lundmark nappade på betet. Lundmark var den första och den enda kvinnan som sökte utbildningen som påbörjades i januari 1979. Innan 1978 behövde kvinnor söka dispens för att arbeta underjord, vilket nämns i avsnittet historisk bakgrund.

Detta för att arbetsmiljölagen 1900 förbjöd kvinnor och minderåriga (barn under fjorton) att arbeta underjord och vid stenbrott.⁴¹ När Lundmark påbörjade sin anställning på LKAB var hon fortfarande minderårig och fick springa med en arbetsbok för minderåriga i handen på arbetsplatsen. Sedan fick Lundmark chansen att utbilda sig till ritare och arbetade på LKAB:s kontor. Lundmark hann även arbeta som guide i besöksgruvan i ett år.⁴² Därefter tog hennes karriär fart i en ny riktning.

42 Telefonintervju med LKAB:s första kvinnliga borrare i Kiruna, Ing-Marie Lundmark. 2021-10-04. I författarens ägo.

(23)

20 5.2 Anledningen till anställningen på LKAB

En av de första frågorna som ställdes till kvinnorna handlade om varför de valde en anställning på LKAB, eftersom det är en mansdominerad arbetsplats med fysiskt tunga arbeten. Jag ville undersöka om det fanns någon bidragande faktor till att de intervjuade kvinnorna valde en anställning just på LKAB, samt för att få en kort bakgrund om kvinnorna.

Ing-Marie Lundmark kommer från en ”genuin gruvfamilj” och därför kan det ses som naturligt i hennes fall att hon också blev anställd på LKAB.⁴³ Anledningen till att Lundmark valde att söka till bergarbetarutbildningen hösten 1978 grundade sig bara i ren nyfikenhet av arbetsplatsen. Innan arbetsmiljölagstiftningen ändrades 1978 vikarierade Lundmark i drygt ett år som guide i besöksgruvan och där väcktes en upptäckarlust kring hur borrarna klarade av att jobba i mörker och ensamhet; ”Hur i hela världen orkar människor stå där, alldeles ensam, hela dagen i det där oljudet” sade Lundmark i intervjun.⁴⁴ Där och då påbörjades Lundmarks karriär som den första kvinnliga borraren hos LKAB.

Berit däremot hamnade på LKAB eftersom det var där jobben fanns. Hennes

tjänstemannaställning⁴⁵ var bara något hon fick när hon anställdes 1969 på ”hälsan”.⁴⁶ Till skillnad från Ing-Marie som arbetat inom flera olika sektorer stannade Berit på hälsan, som tjänsteman, fram tills pensionen.⁴⁷

De kollektivt anställda Hedda och Elsa berättar båda att lönen var en bidragande faktor till att de ville påbörja en anställning på LKAB. Kvinnorna hade även hört från andra att LKAB är en bra arbetsgivare och sommarjobben på LKAB är bra då det finns chans till fortsättning.⁴⁸

Tjänstepersonen Stina berättade att hon påbörjade sin anställning på LKAB i och med nedskärningarna Kiruna Kommun gjorde 2010 inom skol- och barnomsorgen. Hon fick en rekommendation att söka sommarjobb på LKAB och blev kvar där. Stina började som kollektivt anställd men fick senare en tjänst som tjänsteperson.⁴⁹

44 Ibid.

45 Jag kommer använda ordet tjänsteman när jag skriver om Berit eftersom det var så hennes anställning hette.

46 LKAB:s hälsokontor, med läkare, sjuksköterskor, undersköterskor.

47 Zoom-intervju med Berit, 2021-09-23, I författarens ägo.

48 Google-meetintervju med Hedda och Elsa, 2021-09-29, I författarens ägo.

49 Google-meetintervju med Stina, 2021-10-04, I författarens ägo.

(24)

21 Sammantaget går det att antyda att lönen, rekommendationer om arbetsplatsen och

nyfikenheten var bidragande faktorer till varför kvinnorna valde att söka jobb på LKAB.

Kvinnorna i intervjun har alla varit nöjda med sina anställningar och trivts, till största del, väldigt bra med deras arbeten. Det går också att antyda att efter sommarvikariaten både Hedda, Elsa och Stina sökte, var det lätt att få en vidareanställning på LKAB - vilket säkert ökar attraktiviteten för sökande. På så sätt var och är LKAB fortfarande en attraktiv

arbetsgivare.

5.3 Attityder från män

Då studiens syfte är att undersöka huruvida arbetsförhållanden för kvinnor och attityder på arbetsplatsen har förändrats, var det viktigt att ställa många frågor om de områdena till kvinnorna. Jag hänvisar er till bilaga 1 för att få en tydligare bild på de semistrukturerade intervjufrågorna. I litteraturen och tidningsurklippen jag tagit del av, har det gått att läsa om männens attityder när det kommer till kvinnligt gruvarbete. Som jag tidigare antytt har det funnits motsättningar angående kvinnligt tillträde underjord som arbetsmiljölagstiftningen 1978 möjliggjorde. Männen menade framför allt att kvinnor inte ska vara underjord på grund av risken för missbildade barn, men det fanns också en tanke om att kvinnor skulle öka konkurrensen på arbetsplatsen.⁵⁰ I ett tidningsurklipp från Kuriren går det att läsa nedanstående:

Nu gäller det att få kvinnorna att utbilda sej för dessa arbeten, säger Nilsson. Men det är en process som säkert tar tid. Vi måste också sträva efter en attitydförändring. Det får inte ses som något märkligt att en kvinna arbetar i gruvan. Kvinnan måste också få avgöra om jobbet ska betraktas som riskfyllt eller inte.⁵¹

I det ovanskrivna citatet går det att antyda att LKAB var medvetna om den

attitydsproblematiken kvinnor stötte på i en mansdominerad industri. Artikeln är skriven 1975, alltså tre år före arbetsmiljölagstiftningen ändrades. Medvetenhet om problematiken är första steget till förbättring.

Vilka attityder stötte Lundmark på när hon började som borrare 1979? Inledningsvis i intervjun är Lundmark mycket tydlig med att karlarna hon arbetade närmast med var mycket välkomnande och sade inget elakt till henne. Däremot har Lundmark under sin tid som borrare stött på riktiga ”machogruvisar” som hade attitydsproblematik. För det första sade

gruvarbetarna/chefer att Lundmark inte skulle få arbeta som borrare utan skulle i stället

(25)

22 placeras på lastmaskinen. ”Det började med att dem inte skulle sätta mig på borrning utan dem skulle sätta mig på, jag skulle få köra lastmaskin för det var det dem kanske trodde att kvinnorna klarade av.”⁵² Den starka ”gruvisen”⁵³ sade också ”kom inte hit och tro att du kan det här”. Citaten belyser vilka attityder som fanns i gruvan när kvinnor fick tillträde.

Det var en som sade åt mig i bussen ner då ”att kvinnor inte passar att jobba underjord för det var så stressigt att vara där nere och kvinnor klarar inte av att stressa” säger karln. Då sade jag till gubben ”den enda gången jag sett dig springa, det är när du ska till matsalen, och det klarar nog jag också”. Småskrattar när hon berättar detta.⁵⁴

Detta illustrerar attityderna som Lundmark stötte på i gruvan. En del, speciellt av

machomännen i gruvan, hade attitydsproblematik och tyckte ej att kvinnor hade något där och göra. Samtidigt är det viktigt för mig att återigen poängtera att Lundmark blev väl bemött och omhändertagen av männen som arbetade närmast henne.

Tilläggas kan även att en del av bemötandet Lundmark fick berodde på att hon var en

tjänsteman som gick ner i gruvan för att bli en kollektivt anställd, alltså en omvänd hierarkisk resa. I intervjun berättade hon att många tyckte det var väldigt suspekt, att en tjänsteman byter till kollektivare. Gruvarbetarna trodde Lundmark var en nedskickad spion för att kolla om dem verkligen arbetade därnere.⁵⁵ Möjligen kan det vara en förklaring till en del av

attitydsproblematiken. För även om det var tio år sedan gruvstrejken, var det fortfarande inte bra mellan tjänstemän och kollektivare. Många avigsidor fanns fortfarande kvar efter strejken.

I intervjun med Lundmark sade hon att hon innerligt hoppades på att attityderna gruvmännen hade gentemot kvinnor hade försvunnit. Hedda och Elsa berättade båda två att

attitydsproblematiken finns kvar än idag, till viss del. Hedda har haft två olika anställningar på LKAB från åren 2019 tills idag. Den första var ett underjordsarbete och idag arbetar hon i ett av LKAB:s verk.⁵⁶ När Hedda var underjordsarbetare kunde hon bland annat höra detta av sina manliga kollegor ” Ja alltså, men det är mycket att vad gör kvinnor här, kan dem det här.”⁵⁷ Vidare i intervjun berättade Hedda att de unga männen som jobbar på LKAB oftast har bättre attityder gentemot kvinnorna, medan en del av attitydsproblematiken fortfarande finns hos det äldre gruvmännen. Hedda sade bland annat detta:

53 De ordet använde Lundmark i intervjun.

55 Ibid,

56 Det finns många arbeten under jord, b.la. lastare, skrotare, borrare, reparatör med mera. Det finns många arbeten i verken, b.la operatör, mekaniker, underhållsledare med mera.

(26)

23 Men nu för tiden tycker jag ändå, att unga män är ” det är bra att ni tjejer är med, det blir

en annan stämning och så” och det är ändå många som vågar säga det. Men sen finns det ju män som, främst äldre män, som är så här ”tjejer har inget här att göra”.

Det Hedda berättade om att de yngre männen hade bättre attityder än äldre män stämmer inte överens med det Britt-Inger Keisu skrev i sin avhandling ”att peka med hela handen”. Där var det snarare de yngre männen som hade attitydsproblematik men som informanterna i hennes studie sade berodde på omognad.⁵⁸

Likt Hedda har Elsa också stött på, vad jag kallar bakåtsträvande män, under sin tid på LKAB.

Till skillnad från Hedda har Elsa enbart varit kollektivt anställd i ett av LKAB:s verk. Hon berättade, som tidigare nämnt, att det var en familjärkänsla i hennes skiftlag men det fanns en äldre man som hade en negativ syn på kvinnligt arbete i verket. Elsa sade så här om den mannens attityd:

Men sen finns det en, också en äldre i skiftlaget, han har varit väldigt på just mig då för att jag är en ung kvinna som kommer och kan saker och tar plats liksom, och det svider ju jättemycket i hans ögon. Så då har jag bland annat fått höra, då när jag började, jag började i verket och då lärde han upp en av dem yngre killarna, på brännaplan som det heter, och sen när jag skulle byta område, så började en kvinna att lära upp mig, för han hade varit tidigare och lärt upp en kille, och då fick jag höra att ”jag förstår inte varför dem placerar dig på brännaplan.” Mannen sade ”för att det är så mycket att lära sig, det tar så lång tid, ” det har jag fått höra flera gånger. Så han kunde lära upp en ung kille, men när jag skulle läras upp, ja då var det problematiskt.⁵⁹

Den mannen har även sagt att män bör tjäna mer än vad kvinnor gör och han var inte glad när verksamhetschefen i verket, som var kvinna, tjänande mer än vad han gjorde. Elsa berättade att cheferna har behövt ha möten med den bakåtsträvande mannen, då hans attityder gentemot kvinnor försämrade Elsas arbetsmiljö och påverkade henne negativt.⁶⁰

Tjänstemannen Berit berättade att oftast var det bra attityder på hennes arbetsplats, på grund av att hälsan var kvinnodominerad. I intervjun berättade Berit att det säkerligen hade sett annorlunda ut om hon jobbat på det stora kontoret, där mer män arbetade. De männen som fanns på den avdelningen var chefer, och hade därför högre positioner än kvinnorna. Hennes chef var en väldigt auktoritär man som kvinnorna på hälsan hade stor respekt för. Detta sa Berit när jag frågade om attityder från män på arbetsplatsen:

Ja vår chef var ju väldigt auktoritär, vi hade ju väldigt stor respekt för honom. Det var möte tio i åtta varje dag, egentligen började arbetstiden klockan åtta, och så frågade han ut alla i fikarummet, man kände sig väldigt stressad och sådär, att du fick inte komma en minut försen till mötet. Han kollade allting, hur det var, hur mår du idag, du ser lite blek

58 Keisu, Britt-Inger, Att peka med hela handen - om arbetsvillkor och kön bland första linjens chefer, 2009.

60 Ibid.

(27)

24 ut idag - säger det samtidigt som hon småskrattar lite. (Berit småskrattar) Ja han som

inspekterade oss typ i tio minuter och sen gick vi ner och började jobba (småskratt).⁶¹

Berit berättade också att det var en man, en platschef från Svappavaara som var på hälsan i Kiruna, hade sagt ”ja inte kan hon, den där lilla tjejen.”⁶² Hon småskrattade i intervjun och berättade vidare att det kändes som att vissa män ville klappa dem på huvudet.

Tjänstepersonen Stina upplevde att det inte fanns några dåliga attityder på hennes avdelning.

Däremot berättade hon att det kändes mer okej att skämta om sexistiska saker när hon var kollektivt anställd. De få gånger som hon stötte på en man som sade något som kunde tolkas som dålig attityd, tänkte hon att den mannen har säkert en dålig dag och det är inte henne det var fel på. Således tyckte inte Stina att hon mött dåliga attityder på arbetsplatsen. I intervjun var hon däremot noga på att påpeka att detta upplevs olika från kvinna till kvinna, och vilken typ av anställning du har i gruvan.⁶³

På så sätt går det att se att kvinnorna, oavsett vilken tidsperiod de varit anställda på LKAB, har stött på dåliga attityder från män inom verksamheten. Däremot verkar det sett annorlunda ut om du arbetade som tjänsteperson och som kollektivare. De som var kollektivt anställda, alltså Lundmark, Hedda och Elsa hade mer att berätta om dåliga attityder. Elsa hade stött på en mycket bakåtsträvande man på hennes arbetsplats. Berit som arbetade på ett

kvinnodominerat arbetsställe stötte inte på dåliga attityder på samma sätt, i stället var den auktoritära chefen som kunde slänga ur sig opassande kommentarer ibland.

5.4 De största utmaningarna som kvinna

En fråga som jag ansåg vara viktig att ställa var om de intervjuade kvinnorna upplevde större utmaningar på arbetsplatsen än männen, och om de kände att dem behövde bevisa deras kunskaper i större utsträckning. En fråga var också om kvinnorna upplevde att de hade ”råd”

att göra ett misstag på arbetet.

Lundmark berättade i intervjun att hon aldrig känt rädsla för att begå ett misstag på arbetet.

Hon menade på att misstag kan hända vem som helst, och ibland var det hon som råkade göra ett. Killarna, närmare bestämt reparna, hjälpte till för att lösa situationen som kunde uppstå.⁶⁴

(28)

25 Likaså kände Elsa i verket, att det inte var någon skillnad om hon gjorde ett misstag jämfört med en manlig kollega. Hedda berättade att hon upplevde att det var skillnad, främst om det var en äldre kollega som gjorde samma misstag som hon gjort. I intervjun sade hon så här:

Ja kanske lite att så där, vissa, om det är någon mer erfaren som gör samma grej eller liknande, då blir det som, ”den tyckte att det skulle vara på det sättet”, eller ”jaja men det är inte så stor grej” men sen typ att om man själv gör det, främst om det är någon yngre tror jag, då är det ”så där skulle du inte gjort, utan du skulle ha gjort så här i stället”. Då är man mer noggrann med pekpinnar. Då kan folk visa ”att det här är bättre”. Det blir lite mer pekpinnar i stället för att faktiskt bara vara hjälpsam.⁶⁵

Till skillnad från den kollektiva sidan berättade både Berit och Stina att det aldrig funnits en rädsla över att begå ett misstag på tjänstemannasidan. Vad det berott på visste de inte själva, utan möjligen var det bara den atmosfären på deras arbetsplatser.

När det kom till frågan om kvinnorna känt att det haft en större utmaning än deras manliga kollegor, var ett återkommande svar att känslan av att bevisa vad man faktiskt gick för var stark. Lundmark berättade att hennes utmaning var att orka göra lika mycket som de manliga kollegorna. Den pressen ledde till att Lundmark ofta gjorde mycket mer än hennes andra kollegor. Det extra arbetet hon utförde på grund av pressen var dessutom något som inte gav extra betalt, och av den anledningen var extraarbetet oavlönat.⁶⁶ Elsa svarade ”att visa vad jag kan, våga lite på sig själv har varit svårt, och ta beslut ute i verken, man vill visa vad man går för.”⁶⁷ Hedda höll med Elsas svar.

På tjänstemannasidan upplevde Berit att hon också hade en utmaning och press att hela tiden visa vad hon gick för. Hon berättade att på grund av pressen var det oerhört mycket hon höll koll på och att cheferna kunde ringa när som helst under dagen och hon skulle veta alla siffror. Berit berättade att det kändes som att hon inte kunde ta semester på grund av den stressen hon upplevde. Dessutom tyckte hon att det var dåligt betalt med tanke på allt extra hon gjorde och allt hon skulle hålla koll på.⁶⁸ Till skillnad från tjänstemannen Berit upplevde Stina inga utmaningar som tjänsteperson på hennes avdelning.⁶⁹

67 Ibid.

(29)

26 Mot den bakgrunden indikerar kvinnornas berättelser om att de upplevt en större utmaning av att bevisa att dem faktiskt också kan arbeta i gruvindustrin. Även om det krävt att exempelvis Lundmark gjorde mycket mer bara för att bevisa för sig själv, så lade det säkert en god grund för hennes framtida arbete. Däremot ska kvinnor inte känna pressen av att behöva

överprestera för att förtjäna respekt på en arbetsplats. Kvinnor skall få respekt lika fort som män får det. Känslan som de kollektivt anställda hade kring frågan om utrymme till att göra misstag, relaterar till det sociologistudenterna Dau och Gustafsson författade. I deras studie tyckte kvinnorna det var en svårighet i mansdominerade yrken: att känna att de inte kan göra ett misstag.⁷⁰ Som tidigare nämnt upplevde de kollektivt anställda kvinnorna den känslan.

5.5 Arbetsförhållanden

Arbetsförhållanden på en arbetsplats handlar om att de anställda ska trivas. Det ska varken förekomma diskriminering, kränkningar eller sexuella trakasserier. Utöver det innebär goda arbetsförhållanden att samtalsklimatet, arbetstiderna och skyddsutrustningen är bra. Det är följaktligen mycket som är inkluderat i vad som anses vara bra arbetsförhållanden för att säkerställa en bra arbetsplats. Som tidigare nämnts har samtalsklimatet/jargonen och diskriminerade kommentarer förekommit, speciellt för det kollektivet anställda kvinnorna.

Däremot har det sett annorlunda ut när det kommer till utrustning, såsom skyddskläder, verktyg och hjälpmedel.

När Lundmark påbörjade sin anställning som borrare 1979 var LKAB oförberedda på kvinnligt vad kvinnligt tillträdde faktiskt skulle innebära. LKAB hade inte insett att kvinnor inte kunde ha samma skyddsutrustning som män. Bland annat fanns det inte höga

gummistövlar med stålhätta i kvinnostorlekar när Lundmark började som borrare. Det fanns bara stövlar med lågt skaft till kvinnor. Värt att tillägga är att borrningen är en blöt miljö att vistas i. Av den anledningen, att det inte fanns passade arbetsskor, hade Lundmark extra sockar till sina blöta fötter. När hon frågade varför det inte fanns gummistövlar med högt skaft fick hon till svar ”att dem (kvinnor) inte kunde ha stövlar med höga skaft för kvinnor orkar inte gå i dem”.⁷¹ Situationen var likadant gällande arbetshandskar. Det fanns inte arbetshandskar i kvinnostorlekar vilket innebar att varje gång Lundmark satte ner armarna flög handskarna av. I intervjun berättade Lundmark att det var värre att handskarna flög av än att bli blöt om fötterna. Skyddskläderna i mansstorlekar var inte besvärliga då kläder går att

70 Dau, Klara., Gustafsson, Erica, Att vara kvinna på en mansdominerad plats - en kvalitativ studie om kvinnors upplevelser att arbete inom ett industriyrke, 2020.