Uppsala universitet
Institutionen för Informatik och Media
C-uppsats i Medie- och Kommunikationsvetenskap Framlagd HT 2020
Klimatet på agendan.
En studie om Dagens Nyheter och The New York Times gestaltning av klimatkrisen under november 2020.
Författare: Elina Helte, Isabelle Hed
Abstract
The aim of this thesis is to investigate how Dagens Nyheter and The New York Times are framing the climate crisis in their news reporting during the period 1-30 November 2020. The thesis is based on Robert Entman’s theory on framing, Shanto Iyengar’s theory on episodic and thematic framing and Maxwell E. McCombs and Donald Lewis Shaw theory on agenda setting as a metatheory for discussion. The research questions are: (1) Which frames are being used by Dagens Nyheter and the New York Times in their news reports on the climate crisis during the period 1-30 November 2020?, (2) To what extent are these frames being used in each newspaper? and (3) To what extent do the newspapers use thematic and episodic frames?. The material consists of 26 articles from Dagens Nyheter, and 35 from The New York Times. By using both a quantitative content analysis and a qualitative content analysis, we analyzed the chosen material. Research question (1) showed that the frames that were being used were politics, environmental impact, weather/natural disasters and economy. Research question (2) showed that politics/government and responsibility were the dominant framework in both newspapers, followed by environmental impact, weather/natural disasters and economy. Research question (3) showed that the majority of the articles in both newspapers had a thematic framework. One of the differences that was identified between the newspapers was that The New York Times used thematic frames to a greater extent than Dagens Nyheter. Based on Iyengar’s theory it is therefore reasonable to assume that The New York Times portrayal of the climate crisis might have a greater effect on the public opinion than Dagens Nyheter. Dagens Nyheter, however, used episodic frames to a greater extent, which according to Iyengar often evokes stronger emotional reactions from the recipients.
The study’s chosen theories proved to be a good fit for describing and explaining how climate related articles are being framed in the papers.
Keywords: climate change, climate crisis, framing, agenda setting, environmental journalism
Innehållsförteckning
1.Inledning 1
1.2 Syfte 3
1.3 Forskningsfrågor 4
1.4 Centrala begrepp och definitioner 4
1.5 Disposition 4
2. Bakgrund 5
2.1 Miljöpolitik i Sverige 6
2.2 Miljöpolitik i USA 7
2.3 Jämförelse av Sverige och USA i klimatindex 8
2.4 Dagens Nyheters klimatjournalistik 8
2.5 The New York Times och klimatjournalistik 9
2.6 Global klimatjournalistik 10
3. Tidigare forskning 12
3.1 Episodisk och tematisk gestaltning 12
3.2 Komparativ klimatjournalistik 14
3.3 Gestaltningsanalys av klimatjournalistiska nyhetsartiklar 15
3.4 Gestaltning och agendasättande klimatjournalistik 16
3.5 Summering av tidigare forskning 17
4. Teori 18
4.1 Dagordningsteorin 18
4.2 Gestaltningsteorin 19
4.2.1 Episodisk och tematisk gestaltning 21
4.3 Kritik av gestaltningsteorin 22
4.4 Sammanhållet teoretiskt ramverk 23
5. Metod och material 24
5.1 Forskningstradition och metodologiska utgångspunkter 24
5.2 Forskningsdesign 24
5.3 Insamlingsmetod och urval 25
5.4 Metodval 26
5.4.1 Kvantitativ innehållsanalys 26
5.4.2 Kvalitativ innehållsanalys 27
5.5 Tillvägagångssätt 28
5.6 Metodologiska reflektioner 30
5.7 Forskningsrelation 31
5.8 Forskningsetik 31
6. Resultat och analys 33
6.1. Identifierade gestaltningsramar 33
6.1.1. Gestaltningsramen politik 33
6.1.2. Gestaltningsramen miljökonsekvenser 34
6.1.3. Gestaltningsramen väder/naturkatastrofer 36
6.1.4. Gestaltningsramen ekonomi 37
6.2 Omfattningen av gestaltningsramarna 38
6.3 Omfattningen av tematiska och episodiska gestaltningar 39
6.3.1. Artiklar med episodisk gestaltningsram 41
6.3.2 Artiklar med tematisk gestaltningsram 42
6.4. Tematisk och episodisk gestaltning inom gestaltningsramarna 43
6.4.1 Dagens Nyheter 43
6.4.2. The New York Times 44
6.4.3. Jämförande sammanfattning 45
7. Slutsats och diskussion 47
8. Avslutande diskussion och framtida forskning 50
Referenser 51
Bilagor 61
Bilaga 1. 61
Bilaga 2. 71
Bilaga 3. 80
Bilaga 4. 87
Bilaga 5. 95
Bilaga 6. 97
1. Inledning
“The climate crisis has already been solved. We already have all the facts and solutions. All we have to do is to wake up and change”.
- Greta Thunberg
Enligt en ny rapport från FN-organet World Meteorological Organization riskerar år 2020 att bli det näst varmaste året som hittills uppmätts. Även mängden utsläpp av växthusgaser ökar för varje år. Klimatforskare världen över är eniga om att den accelererande klimatförändringen är ett resultat av mänskliga aktiviteter, och att den ökade växthuseffekten och globala uppvärmningen är två avgörande orsaker. Naturens balans rubbas på grund av utsläppen idag och kommer att göra det allt mer i framtiden (WMO, 2020). Klimatkrisen innebär att förutsättningar för livet på jorden ändras. Konsekvenserna kan innebära massutrotning av arter, extremväder, ökad fattigdom, sjukdomar och död - för att bara nämna några (Gunther, Furusjö & Westholm, 2020). Under 2015 antog Sverige och USA Parisavtalet, vilket är ett rättsligt bindande klimatavtal med syfte att minska de globala utsläppen av växthusgaser (Da Silva, 2019). 2016 vann Donald Trump presidentvalet i USA och i november 2019 begärde landet officiellt utträde ur avtalet (United States Department of State, 2019). Klimatforskare, regeringar och organisationer varnade för de långtgående konsekvenser detta beslut skulle komma att betyda för klimatet då USA som stormakt har stort inflytande på världspolitiken (Skagerlind, Horvatovic, 2017; Globalis, 2019).
Rubriker med Trump som klimatförnekare exponeras frekvent på olika tidningsomslag och hans uttalanden har skapat kontrovers och dispyt världen över. Trump har bland annat kallat klimatförändringen för en “myt” och “icke-existerande”. Trump är aktiv på sociala kanaler och brukar på sitt twitterkonto skämtsamt förneka den globala uppvärmningen:
“The weather has been so cold for so long that the global warming HOAXTERS were forced to change the name to climate change to keep the $ flow!” (Cheung, 2020).
medieuppmärksamhet trädde en annan kraft fram. En av de mest omskrivna personerna i samband med nyhetsartiklar om klimatet var 16-åringen Greta Thunberg som vid detta tillfälle hade gått om nästan alla toppolitiker på listan, enligt en undersökning som medieanalysföretaget Retriever genomförde i samarbete med TT (SVT, 2019).
Media har en stor påverkan på våra liv och samhället i stort. Genom olika medier förmedlas nyheter med syftet att informera, upplysa, kritiskt granska och driva opinion. Tidigare forskning visar på att media formar allmänhetens förståelse för vetenskapliga ämnen (Bell, 1994). Klimatkrisen är högaktuell och ett återkommande ämne inom journalistiken. När journalister rapporterar om klimatet står de inför uppgiften att kommunicera informationen så tydligt och korrekt som möjligt (Friedman, Dunwoody & Rogers, 1988), men journalistiska normer och valet av källor har en direkt inverkan på reporterns kunskap och gestaltning av klimatförändringarna (Schäfer, 2012; Boykoff, 2007). Enligt en rapport från medieanalysföretaget Retriever har klimatjournalistiken i svenska medier fördubblats sedan 2014 (Da Silva, 2019). Men trots den ökade mängden artiklar som skrivs om klimatet så föreligger det diskussioner om hur klimatkrisen bör gestaltas för att få folk att bli mer engagerade. “Klimatjournalistiken har misslyckats”, skriver journalisten Peter Alestig i en debattartikel i Svenska Dagbladet. Där skriver han inte bara om vikten av den retoriska förmågan att få folk intresserade i klimatfrågan, utan även om innebörden att ta sig förbi människors psykologiska försvar.
“Få klimatförändringarna att kännas inpå huden. Det handlar ju trots allt om luften omkring oss. Den som åker in och ut genom dina näsborrar, just nu, när du andas” (Alestig, 2019).
Klimatdiskussionen är i allra högsta grad på både den politiska och mediala agendan. Det är ett påtagligt globalt samhällsproblem och har fått journalister att diskutera sin roll i samhället (Alestig, 2019). Genom att ge utrymme åt och prioritera vissa nyheter framför andra påverkar nyhetsbyråer allmänhetens syn på olika samhällsfrågor. Donald L. Shaw och Maxwell E.
Mccombs, teoretiker inom dagordningsteorin, menar att även media har en stor påverkan på vilka frågor och ämnen som allmänheten tänker på (McCombs & Shaw, 1972).
En jämförelse av amerikansk och svensk nyhetsbevakning av klimatförändringar visar på hur gestaltningen fungerar i två medierade demokratier. Vissa hävdar att nyhetsbevakningen av
globala frågor och händelser är påfallande lika mellan olika länder på grund av globaliseringen av informationsflödet, samt på grund av delade professionella normer och värderingar bland journalister i västerländska demokratier (Reigert, 1998; Shoemaker and Reese, 1996). Andra hävdar å andra sidan att nationell nyhetsbevakning av globala frågor är starkt influerad av inhemska politiska omständigheter och förhåller sig till de olika synpunkterna inom den inhemska politiska eliten i synnerhet (Bennett, 1993; Entman, 2004).
Trots att de vetenskapliga bevisen för den globala uppvärmningen länge har varit allmänt tillgänglig för både amerikanska och svenska journalister, skiljer sig det politiska klimatet kring frågan kraftigt åt mellan de två länderna. En bred politisk enighet bland regerings- och oppositionspartier har präglat den svenska klimatdebatten, vilket inte har varit fallet i USA.
USA står för den största andelen av världens historiska utsläpp av växthusgaser och är världens näst största utsläppsland (Spolander, 2019; Skagerlind, Horvatovic, 2017). Sveriges klimatpåverkande utsläpp har minskat med 29 procent sedan år 1990 genom åtgärder som exempelvis övergång till förnybar energi och energieffektivisering (Naturvårdsverket, 2020).
På grund av de klimatpolitiska skillnaderna i USA och Sverige samt deras olika ansträngningar att bekämpa klimatförändringarna är det därför av intresse att undersöka ländernas klimatjournalistik i komparativa termer. En komparativ ansats bidrar därmed till en ökad medvetenhet och djupare förståelse av den sociala verklighet som de olika nationella kontexterna står för och visar eventuella likheter och skillnader. Med avstamp i detta kommer denna uppsats att analysera hur ländernas framställning av klimatkrisen skiljer sig åt i sin medierapportering. Uppsatsen kommer att analysera en tidning från respektive land, The New York Times och Dagens Nyheter. Dessa tidningar är av intresse att undersöka eftersom de båda är väletablerade, högt ansedda samt bedriver fristående journalistik. De båda tidningarna har även specifika klimatredaktioner som enbart ägnar sig åt klimatjournalistik. På grund av dessa likheter är det av intresse att undersöka om det finns några likheter eller skillnader mellan tidningarnas, och således ländernas, gestaltning av klimatkrisen.
1.2 Syfte
Uppsatsens syfte är att undersöka hur Dagens Nyheter och The New York Times gestaltar klimatkrisen i sin nyhetsrapportering under perioden 1-30 november 2020.
1.3 Forskningsfrågor
För att uppnå uppsatsens syfte kommer följande forskningsfrågor att besvaras:
(1) Vilka gestaltningsramar använder Dagens Nyheter och The New York Times i sin nyhetsrapportering om klimatkrisen under perioden 1-30 november 2020?
(2) I vilken omfattning används dessa gestaltningsramar i respektive tidning?
(3) I vilken omfattning använder sig tidningarna av tematiska och episodiska gestaltningsramar?
1.4 Centrala begrepp och definitioner
Klimatförändringar - Den långsiktiga förändringen i det genomsnittliga vädermönster som har kommit att definiera jordens lokala, regionala och globala klimat. Dessa förändringar har ett brett spektrum av observerade effekter som är synonymt med termen (NE, 2020).
Klimatkrisen - Allvarliga problem orsakade av förändringar i världens väder, i synnerhet den globala uppvärmningen till följd av den ökade nivån av koldioxid i atmosfären orsakade av mänskliga aktiviteter (NASA, 2020).
Mediernas agenda - De samhällsfrågor som medierna prioriterar och ger utrymme åt blir de samhällsfrågor som mediepubliken anses vara viktigast. Mediernas betydelse för opinionsbildningen ligger enligt detta synsätt inte så mycket i att de bestämmer vilka åsikter människor har utan vilka frågor människor har åsikter om (McCombs, 2014).
1.5 Disposition
Uppsatsen inleds med en kortfattad bakgrund till klimatpolitiken i USA respektive Sverige och en presentation av tidningarna som analyseras. Vidare redogör vi för tidigare forskning som är relevant för uppsatsen. Därefter presenteras uppsatsens valda teorier följt av metodkapitlet. I resultat och analysdelen undersöks sedan uppsatsens material. Därefter presenteras slutsatsen där frågeställningarna besvaras. Avslutningsvis inkluderar vi ett diskussionsavsnitt där olika funderingar som uppstått under uppsatsen gång jämförs och diskuteras.
2. Bakgrund
Inledningsvis (se 1. Inledning) nämndes politik och mediernas roll i relation till klimatkrisen kortfattat. Med utgångspunkt i teorin om dagordningen är det relevant att mer djupgående undersöka miljöpolitiken i Sverige och USA eftersom den förda politiken påverkar respektive lands medierapportering och tvärtom. Detta avsnitt kommer således att behandla detta ämne mer djupgående för att ge en förförståelse för hur politik, media och klimatrapporteringen samverkar.
Enligt Maxwell E. McCombs och Donald Lewis Shaw teori om agenda-setting har massmedia ett väsentligt inflytande i vilka frågor som allmänheten engagerar sig i. Teorins centrala idé går ut på att medierna, genom att prioritera vilka berättelser som förmedlas till allmänheten, indirekt påverkar den offentliga agendan (McCombs & Shaw, 1972).
Nyhetsmedier är en central källa för information vad gäller både politik och miljö för många människor. Genom att selektera och därefter gestalta information som rör klimatet på ett visst sätt så bidrar det till att forma människors förståelse och uppfattning om ämnet.
Yale Climate Connection menar att det ökade fokuset och ökade politiska stödet för miljön och klimatet kan härledas till den stora ökningen av medierapportering kring ämnet sedan 2016.
“The increase in concern reported by Pew correlates closely with media coverage of climate change. The three – public opinion, economic well being or malaise, and general media coverage – are closely intertwined.’’ (Yale Climate Connection, 2020)
Yale Climate Connection grundar delvis sitt uttalande på Pew Researchs (2020) rapport ‘’As Economic Concerns Recede, Environmental Protection Rises on the Public’s Policy Agenda‘’
som visar att det amerikanska stödet för miljön och klimatet är det högsta någonsin sedan den årliga rapporten initierades för två årtionden sedan. 64% av de tillfrågade amerikanerna anser att skyddandet av miljön bör vara en av de högsta politiska prioriteringarna, vilket är nästan lika högt som de 67% som anser att en stärkt ekonomin bör vara en av de högsta politiska prioriteringarna. 52% anser att de globala klimatförändringarna bör vara en topprioritet,
Connection att den ökning av klimatbevakningen i USA som skedde mellan 2016 till slutet av 2017 kan förklaras av Trumps tillträde som president och hans motstånd att agera mot klimatförändringar (Yale Climate Connection, 2020). Detta tyder på att det finns en korrelation mellan ett lands medierapportering, den allmänna agenda och den politiska agenda samt att dessa kategorierna samverkar.
2.1 Miljöpolitik i Sverige
Den 22 april 2016 undertecknade världens länder, däribland Sverige, Parisavtalet.
Parisavtalet är ett globalt klimatavtal vars syfte är att begränsa den globala uppvärmningen.
Avtalet är rättsligt bindande och den mest centrala åtgärden är att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5°C. För att Sverige ska leva upp till detta avtal har Sveriges riksdag satt upp ett antal delmål. Ett av dessa är att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären år 2045 (Regeringskansliet, 2020). Därefter är Sveriges långsiktiga klimatmål att uppnå negativa utsläpp. Utöver Parisavtalet är även FN:s Agenda 2030, EU:s mål om klimat och energi, samt EU:s energi- och klimatramverk viktiga utgångspunkter för Sveriges miljöpolitik. I arbetet för att nå dessa mål har riksdagen utformat ett system som består av tre steg. Den yttersta och mest övergripliga nivån i miljömålssystemet benämns som generationsmål. Riksdagen definierar generationsmålet enligt följande:
“Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.’’ (Regeringskansliet, 2020)
Nästa steg är miljökvalitetsmål, dessa är en konkretisering av vad generationsmålet innefattar och består av sexton nationella miljökvalitetsmål. Några av målen är: begränsad miljöpåverkan, bara naturlig försurning och ingen övergödning. Samtliga sexton mål beskriver utförligt vilket miljötillstånd som är målbilden för respektive mål. I anslutning till varje miljökvalitetsmål finns även en precisering som förtydligar målen på ett konkret och mätbart sätt. Den tredje nivån i miljömålssystemet är etappmål. Etappmålens syfte är att agera vägledande och underlätta arbetet för att nå miljökvalitetsmålen och slutligen generationsmålet. Den svenska regeringens vision är att Sverige ska bli den första fossilfria välfärdsnationen. Som en del av sin miljöstrategi har Sverige valt att beskatta de saker som
påverkar miljön negativt. Regeringen menar att denna typ av ekonomiska styrmedel reducerar utsläpp samtidigt som det stimulerar utvecklingen av ny förnybar energi. (Regeringskansliet, 2020)
2.2 Miljöpolitik i USA
Under mandatperioden 2016-2020 har USA genomgått en förändring när det gäller landets klimatpolitik. Den 4 november 2019 begärde landet officiellt utträde ur Parisavtalet. Den 4 november 2020, ett år efter att utträdelse-processen först inleddes, lämnade USA officiellt Parisavtalet. USAs president motiverade detta val enligt följande:
“As noted in his June 1, 2017 remarks, President Trump made the decision to withdraw from the Paris Agreement because of the unfair economic burden imposed on American workers, businesses, and taxpayers by U.S. pledges made under the Agreement. The United States has reduced all types of emissions, even as we grow our economy and ensure our citizens’ access to affordable energy.” (United States Department of State, 2019)
Utöver USAs utträdande ur Parisavtalet har presidenten Donald Trump avreglerat USA:s miljö- och klimatpolitik väsentligt. The New York Times beräknar att hittills 84 avregleringar har genomförts under Trumps mandatperiod och att det utöver dessa förbereds för ytterligare 20 (The New York Times, 2020). Dessa avregleringar tas i uttryck bland annat genom lyfta restriktioner avseende utsläpp av växthusgaser från kolkraftverk, reglering av oljeindustrin och hantering av giftiga ämnen (National Geographic, 2019). Dessa avregleringars syfte är att underlättar för företagen.
Trumps miljöpolitik skiljer sig väsentligt från Joe Bidens, som vann presidentvalet 2020 och svärs in som president i januari 2021 (The Guardian, 2020). Biden gick till val på en hårdare klimatlinje och har utlovat att återigen signera Parisavtalet hans första tid som president (National Geographic, 2020). Den klimatplan Biden presenterat innefattar strategier för hur elförsörjningen enbart ska bestå av ren el till 2035 och att USA ska uppnå nettonollutsläpp till 2050 (National Geographic, 2020). År 2018 var USA, efter Kina, det land med de högsta utsläppen av koldioxid i världen (Statista, 2020).
2.3 Jämförelse av Sverige och USA i klimatindex
The Climate Change Performance Index är en rapport som publiceras årligen och som fungerar som ett övervakningsverktyg för den internationella miljöpolitiken. Bakom rapporten står Germanwatch, NewClimate Institute och The Climate Action Network.
Climate Change Performance Index mäter 57 länders växthusgasutsläpp, förnybar energi, energianvändning och klimatpolitik (Climate Change Performance Index, 2020). Baserat på dessa fyra faktorer sammanställer de ett index som rangordnar länder efter dess ansträngningar att begränsa klimatförändringar. Indexet för 2020 visar att USA hamnar i botten av indexet på plats 61 medan Sverige placerar sig i toppen på plats fyra (Climate Change Performance Index, 2020). Environmental Performance Index är ett liknande index som görs av universiteten Yale och Columbia i samarbete med World Economic Forum.
Detta index utgår från 32 indikatorer och elva kategorier som rankar 180 länder utifrån miljö och hälsa. De elva kategorierna som bedöms är: ‘’Air Quality, sanitation drinking water, heavy metals, waste management, biodiversity and habitat, ecosystem services, fisheries, climate change, pollution emissions, water resources, and agriculture’’ (Environmental Performance Index, 2020). The Environmental Performance Index beskriver själva ‘’These indicators provide a gauge at a national scale of how close countries are to established environmental policy targets‘’( Environmental Performance Index, 2020). I detta index placerar sig USA på plats 24 och Sverige på plats 8. Den amerikanska respektive svenska klimatpolitiken likväl deras ansträngningar att bekämpa klimatförändringarna skiljer sig således åt, det är därför av intresse att undersöka ländernas klimatjournalistik ur ett komparativt perspektiv.
2.4 Dagens Nyheters klimatjournalistik
Dagens Nyheter skriver följande om sin nyhetsbevakning av klimatpolitiken:
“Klimatet antas vara vår tids ödesfråga. Den ökade koldioxidhalten i atmosfären håller på att förändra livsbetingelserna på jorden. Efter extremvärmen sommaren 2018, med torka och bränder som följder, är frågan än mer aktuell” (Dagens Nyheter, 2020).
Dagens Nyheter har vidare, under en period av omskakande förändringar, med ny skärpa försvarat det liberala samhällets grundläggande värden, som bland annat
förnuft och ett klimat av tolerans (Dagens Nyheter, 2008). Under 2020 hade tidningen drygt en miljon läsare (Kantar Sifo, 2020).
En undersökning gjord av den svenska biståndsorganisationen Vi-skogen visade att klimatfrågor i svensk press har ökat och att den som skriver mest är Dagens Nyheter.
Under 2018 publicerade Dagens Nyheter totalt 2416 artiklar om klimatet. Enligt Dagens Nyheters redaktionschef Caspar Opitz är klimatfrågan, hållbarhet och omställning av hög prioritet för tidningen och att bevakningen ska ske ur ett brett och kunskapsbaserat perspektiv (Cederskog, 2019). Vidare har tidningen tydligt markerat sin positionering angående klimatkrisen. Ett tydligt sådant ställningstagande är att de söndag den 6:e december 2020 bjöd in den 17:åriga klimataktivisten Greta Thunberg att agera chefredaktör för tidningen under en dag. Vidare motiverar Dagens Nyheter detta val enligt följande:
“Söndagens DN har klimatet som tema. På 58 sidor i tidningen belyser vi klimatkrisen ur olika perspektiv. Reportage, granskningar och intervjuer. Så mycket kommer det inte alltid att vara. Men satsningen på förstärkt klimatbevakning är ingen engångshändelse. Klimatet är en ödesfråga, som vi behöver prioritera ännu högre och lägga mer resurser på.’’ (Dagens Nyheter, 2020)
Utöver detta har tidningen en egen sektion tillägnat klimatet där de publicerar alla artiklar som rör ämnet. Vidare har de en specialreporter, Jannike Kihlberg, som enbart bevakar klimat-och miljörelaterade frågor.
2.5 The New York Times och klimatjournalistik
The New York Times grundades 1851. Tidningen läses av 150 miljoner människor globalt varje månad (The New York Times, 2020) och beräknas vara den tredje mest lästa tidningen i USA (Statista, 2020). Tidningen benämner sig som fristående och att dess värdegrund bygger på följande begrepp‘’independence, integrity, curiosity, respect, collaboration, excellence’’
(The New York Times Company). Vidare specificerar de sin oberoende position enligt följande:
‘’Over a hundred years ago, The Times pledged “to give the news impartially, without fear or favor, regardless of party, sect, or interests involved.” That commitment remains true today: We follow the truth, wherever it leads.’’ (The New York Times Company)
På hemsidan nytimes.com finns en sektion tillägnat klimatfrågan där allt material som rör miljö publiceras. Sedan november 2017 erbjuder även The New York Times sina läsare att skriva upp sig på ett nyhetsbrev som ges ut på veckobasis och är helt tillägnat klimatjournalistik. Under 2018 publicerades 3461 artiklar som rör klimatet på tidningens hemsida. Under 2019 ökade samma siffra till 4681 artiklar. Tidningen beskriver sin klimatjournalistik så här:
“The Times is proud to be one of the only news organizations with a desk specifically dedicated to covering climate change, with our exceptional resources setting us apart from competitors. Our Climate team analyzes the effects of warming around the world, often through cutting-edge visual journalism. The coverage brings readers into some of the most vulnerable areas of the globe, such as Easter Island and makes climate change personal by showing readers the effects of warming on their hometowns’’. (The New York Times, 2020)
2.6 Global klimatjournalistik
Media and Climate Change Observatorys (MeCCO) rapport för 2019 visar att mediebevakningen av klimatförändringar har ökat drastiskt de senaste åren. MeCCO baserar sin rapport på 100 olika globala nyhetsmedier vilka visade att klimatrapporteringen gick upp 73% under 2019 jämfört med 2018 (Media and Climate Change Observatory, 2020).
I april 2019 startade Columbia Journalism Review och The Nation i samarbete med The Guardian Covering Climate Now. Covering Climate Now är ett globalt initiativ där över 400 nyhetskanaler från nästan 50 länder gått samman för att globalt stärka klimatrapporteringen i media. Dessa 400 kanaler har sammanlagt en räckvidd på över två miljarder människor (Covering Climate Now, 2020). Vidare beskriver The Guardian samarbetet enligt följande:
“The Covering Climate Now partners have pledged to increase the volume and visibility of their climate coverage in the first large-scale collaboration of the partnership. The Guardian is making a selection of its climate coverage available to partners for free to help publications without dedicated environment desks serve their audiences.’’ (The Guardian, 2019)
Varken The New York Times eller Dagens Nyheter är dock en del av detta globala initiativ.
Utöver denna stora ökning av klimatjournalistik har även vissa tidningar positionerat sin miljöjournalistik, såsom att använda specifika formuleringar när det skrivs om miljön. I oktober 2019 ändrade The Guardian sina riktlinjer kring vilka ordval de rekommenderar sina journalister som rapporterar om klimatet att använda. Istället för att använda begrepp som
‘’climate change’’ ska nu ‘’climate emergency’’ eller ‘’climate crisis’’ användas (The Guardian, 2019). The Guardian motiverar detta genom att förklara att ‘’climate change’’ inte återspeglar allvaret i situationen och att de andra begreppen därför är bättre lämpade då de mer djupgående beskriver klimatförändringarnas effekter.
3. Tidigare forskning
Forskningsgenomgången baserar sig på undersökningar hämtade från databaser som JSTOR, EBSCOhost och SAGE journals. Kapitlet inleds med en studie som rör episodisk respektive tematisk gestaltning av klimatförändringarna. Därefter följer en komparativ forskning om klimatjournalistik i Norge, Kina och Ghana, följt av en undersökning om miljövänliga gestaltningsramar. Slutligen presenteras en studie med utgångspunkt i agendasättande klimatjournalistik.
3.1 Episodisk och tematisk gestaltning
Studien ‘’One or Many? The Influence of Episodic and Thematic Climate Change Frames on Policy Preferences and Individual Behavior Change’’ med utgångspunkt i gestaltningsteorin undersökte hur exponeringen av episodiska respektive tematiska gestaltningsramar påverkar individers stöd för policys som rör klimatförändringar. Undersökningen genomfördes 2011 av Philip Solomon Hart, forskningsassistent vid School of Communication på American University. Studien baserades på 120 vuxna deltagare mellan 18 och 86 år (Hart, 2011, 35).
Studien följde Iyengar’s definition av episodiska och tematiska gestaltningsramar. Den tematiska gestaltningen som presenterades för deltagarna redovisade fakta och statistik över hur klimatförändringarna påverkar det allmänna isbjörnsbeståndet och dess liv på Arktis. Den episodiska gestaltningen fokuserar däremot på en specifik isbjörn och hur den kämpade för sin överlevnad allteftersom isen på Arktis smälte. Titeln för den tematiska skildringen var
‘’Thousands of polar bears struggle for food in the Arctic’’ medan titeln för den episodiska skildringen var ‘’Polar bear struggles for food in the Arctic’’ (Hart, 2011, 35). Hart fann att de deltagare som exponerats för den tematiska gestaltningsramen visade att starkare stöd för politiska policys som rör klimatet än de deltagare som exponerades för den episodiska gestaltningsramen. När det däremot handlade om att förändra sitt beteende på individnivå återfanns ingen skillnad i resultatet mellan de två gestaltningsramarna. Vidare förklarar Hart resultatet:
“The difference between individual behavior change and policy preferences may be explained by the fact that broad government actions can have significant actions on large environmental issues such as climate change, while individual actions will not have a significant impact unless a large collective of individuals take action. While an individual can be fairly certain
that government action can have an impact on these issues, it is likely that they will be uncertain about the impact that their individual actions may have and thus be unwilling to make personal sacrifices to voluntarily take action on the issue.’’ (Hart, 2011, 44)
Hart framhåller att studien är den första i sitt slag att undersöka episodiska och tematiska gestaltningsramar som rör miljöförändringar, och att resultatet därför ej bör generaliseras.
Vidare menar Hart att en av huvudanledningarna till att denna studies resultat kontrasterar till tidigare forskning om hur episodisk gestaltning påverkar individuellt beteende är att studiens utformning skiljer sig från tidigare forskning. Hart framhåller studien ‘’Helping a Victim or Helping the Victim: Altruism and Identifiability’’ av Deborah Small och George Loewenstein som visar ett ökat engagemang hos människor om ett offer identifieras eller delvis identifieras (Small & Loewenstein, 2003). Studien visade att människor i större omfattning skänkte pengar till välgörenhet då de visste att pengarna gick till en utvald, identifierad familj än när en familj från samma lista ännu inte blivit utvald. Även svaga former av identifikation visade sig ha effekt på folks empati för personen i fråga (Small & Loewenstein 2003, 5). Hart förklarar detta genom att denna studie undersökte tematisk och episodisk gestaltning i förhållande till individuella beteenden i situationer då deltagarna kan följa hur ens enskilda bidrag påverka och förändrar en situation. Hart redogör vidare för hur hans egen studie om miljöförändringar skiljer sig:
“Because individuals face many structural barriers to implementing change, and are likely to believe that others will not voluntarily take action to help with the cause, it is expected that episodic and thematic message framing will have a limited effect on predispositions for individual behavior change.’’
(Hart, 2011, 34)
Hart föreslår således att när det kommer till större samhällsproblem, som klimatförändringar, har tematiska och episodiska gestaltningsramar en begränsad effekt på den individuella beteendeförändringen eftersom en eventuell beteendeförändring inte blir märkbar. Däremot kunde Hart urskilja ett betydligt starkare stöd för politiska miljöpolicys hos de deltagare som exponerats för den tematiska gestaltningsramen än de som exponerades för den episodiska (Hart 2011). En annan, välkänd studie om hur episodiska och tematiska gestaltningsramar
Case of Poverty av Shanto Iyengar (1990) som undersöker mediernas effekter av att gestalta ett samhällsproblem, i detta fall fattigdom. Studien visade att tematisk gestaltning av ett socialt problem skapar en känsla av att problemet är samhällets ansvar. På samma sätt skapar en episodisk gestaltning av samhällsproblem en känsla av individuellt ansvar (Iyengar, 1990, 35). Studien redovisade ett minskat stöd för socialpolitik om specifika utsatta grupper identifierades och presenterades som förmånstagare (Iyengar, 1990, 36). Detta tyder på att en tematisk gestaltning av samhällsproblem i större grad leder till att allmänheten ser problemet som hela samhällets och regeringens ansvar. En sådan ram ökar således allmänhetens stöd för politisk och social förändring.
I denna uppsats kommer dock inte effekterna av de olika gestaltningsramarna att analyseras, fokus kommer enbart ligga på dess förekomst. Eftersom klimatkrisen är ett konkret problem för samhället kan man, med de genomgångna studiernas som underlag, anta att en övervägande majoritet av tematisk gestaltning av klimatkrisen i Dagens Nyheter eller The New York Times kan öka läsarnas stöd för politiska beslut som rör klimatförändringar i respektive land. Även om uppsatsen inte studerar vilka effekter de olika gestaltningsramarna har på människors åsikter och engagemang, möjliggör denna forskning en bas för en bredare diskussion och analys i denna uppsats.
3.2 Komparativ klimatjournalistik
I forskningen Comparing Media Framings of Climate Change in Developed, Rapid Growth, and Developing Countries: Findings From Norway, China and Ghana skriven av Atle Midttun m.fl (2015), jämförs olika mediers gestaltning av klimatet i I och U-länder samt i länder med snabb tillväxt. Atle Midttun är professor inom innovation och ekonomi på Norwegian Business School (Norwegian Business School, 2020).
Midttun genomförde en systematisk studie av tidningsartiklar som berör klimatförändringar i det rika väst, Norge, det växande öst, Kina, och det utvecklande söder, Ghana, för att vidare utforska den kognitiva grunden för kollektiva klimatpolitiska åtgärder inom media.
Tidningsartiklarna i Ghana visade på en transformation från att ha skildrats som klimatoffer till att ha en klimatpolitik för utveckling medan Kina visade sig vara spetsen för energieffektivitet samt inneha en teknik för tillväxt; och Norge beskrevs exportera sin klimatåtgärd. Artikeln belyser vidare skillnader i källor och berättelsetyper. Norge visade sig
ha en journalistik där akademiker var den dominerande källan. Politiker och offentliga tjänstemän dominerade pressen i Kina och Ghana använde sig av många internationella källor (Midttun et al, 2015, 1271).
Den här forskningen är intressant för uppsatsen eftersom det är en komparativ analys av klimatjournalistik. Den tidigare forskningen ger oss en mer fördjupad kunskap om hur olika länders framställning av nyhetsrapportering om klimatförändringarna kan skilja sig åt även om det jämförande fokuset ligger på klimatjournalistik i I- och U-länder samt länder med snabb tillväxt, vilket inte är jämförbart med Sverige och USA som båda räknas som I-länder.
3.3 Gestaltningsanalys av klimatjournalistiska nyhetsartiklar
Renée Moernaut och Jelle Mast (2018) skriver i studien Fighting carbon dioxide or fighting humans?: The ideological fault lines underlying two climate change frames om hur den kollektiva framtiden till stor del beror på hur klimatförändringarna gestaltas i media. Enligt studien är den dominerande gestaltningsramen den antropocentriska ramen och den underrepresenterade ramen är den biocentriska. Antropocentrism sätter människan i centrum medan biocentrism är en synvinkel som omfattar alla levande varelsers värde.
Moernaut och Mast genomförde en kvalitativ gestaltningsanalys på ett urval av belgiska etablerade och alternativa nyhetsartiklar via användningen av den antropocentriska ramen och den biocentriska ramen. Resultaten visade på att de starka likheterna mellan de två ramarna hade slående kontraster. Den antropocentriska ramen förespråkade en yttre kamp med en till stor del yttre fiende, koldioxid, medan den biocentriska ramen lyfte fram interna problem inom det mänskliga samhället. Vidare visade studien att den senare ramen, den biocentriska, saknade styrkan att verkligen inspirera (Moernaut & Mast, 2018, s. 123).
Även om denna uppsats inte använder samma gestaltningsramar som Moernaut och Mast, så bidrar deras forskning med en större förståelse för hur gestaltningsteorin kan komma att påverka människors inställning till olika former av klimatjournalistik. Av den anledningen är denna forskning intressant för den här uppsatsen.
3.4 Gestaltning och agendasättande klimatjournalistik
Studien Media Coverage of Climate Change in Chile: A Content Analysis of Conservative and Liberal Newspapers, skriven av Devin M. Dotson, Susan K. Jacobson, Lynda Lee Kaid
& J. Stuart Carlto, analyserar klimatjournalistiken i Chile genom att granska en konservativ och en liberal tidning. Artikeln utför en innehållsanalys och jämför gestaltningar av klimatförändringar som bygger på politisk ideologi i media. Vidare undersöks den dagliga rapporteringen av klimatförändringarna i Santiago, Chile, av den konservativa tidningen El Mercurio, och den liberala tidningen La Nación. Tjugo procent av de 1 628 artiklar som publicerades under åren 2003, 2005 och 2007 innehöll orden "cambio climático"
(klimatförändringar) eller "calentamiento global" (global uppvärmning). De analyserades genom frekvens, innehåll, bilder och gestaltningar (Dotson , Jacobson , Kaid & Carlton, 2012, s. 64).
Media influence public awareness through agenda setting and framing of news by selecting what is published, how frequently and through what frames (Dotson et al, 2012, s. 64).
Studien menar att sättet som information presenteras på kan påverka en persons förståelse samt forma allmänhetens uppfattning. Eftersom de flesta människor inte forskar om miljöfrågor i första hand, förlitar de sig istället på medias täckning av ämnet. Därmed fungerar medierna både som forskare och presentatör av informationen. I de här studierna konstateras att medierna sätter den offentliga agendan genom sin funktion som gatekeepers.
Gatekeeping beskrivs enligt artikeln som att en tidning fungerar likt ett filter, då tidningsredaktören väljer vilka berättelser som faktiskt publiceras och måste passera deras
"gate", av många potentiella berättelser. När gatekeeping-funktionen utförs på ett opartiskt sätt, är berättelserna (och därmed dagordningen för offentliga frågor) som resultat balanserade och objektiva. Ett sätt för media att sätta dagordningen är genom antalet publicerade berättelser om ett specifikt ämne (Dotson et al, 2012, s. 65). Studien nämner vidare att mängden mediebevakning möjligen är en av de viktigaste faktorerna för att påverka allmänhetens opinion. Många och frekventa berättelser kan leda till att allmänheten tänker att frågan är mycket viktig, medan få och icke frekventa berättelser kan få ämnet att ignoreras (Dotson et al, 2012, s. 66).
Resultatet av studien visade på att den liberala tidningen publicerade dubbelt så många artiklar som var dubbelt så långa, med fyra gånger så många illustrationer om klimatförändringarna än den konservativa tidningen. Dessutom presenterade den liberala tidningen mer tematiska gestaltningsramar och med en större variation än den konservativa tidningen. Regeringskällor och konfliktramar dominerade båda tidningarna (Dotson et al, 2012, s. 64).
Denna studie utgår ifrån tematiska och episodiska gestaltningsramar, vilket även våran uppsats gör. På så sätt har den bidragit med underlag till hur man i praktiken kan använda sig av Iyengars teori under genomförandet av en studie. Även dagordningsteorin är i fokus i denna forskning, vilket har bidragit med ökad kunskap om hur omfattande uppmärksamhet kring ett ämne kan komma att påverka allmänhetens opinion. Studien kan vara relevant för denna uppsats eftersom den har ett liknande tillvägagångssätt. Exempelvis kommer frekvensen att mätas i forskningsfråga (2) I vilken omfattning används dessa gestaltningsramar i respektive tidning? samt (3) I vilken omfattning använder sig tidningarna av tematiska och episodiska gestaltningsramar?.
3.5 Summering av tidigare forskning
Den tidigare forskningen har varit relevant för uppsatsen och har visat på hur olika gestaltningar av klimatkrisen och klimatförändringar förekommer i olika nyhetsmedier, på olika platser i världen samt hur olika gestaltningsramar och agendasättande kan ta sig uttryck i olika klimatjournalistiska sammanhang. Trots att det i stor omfattning har bedrivits tidigare forskning inom temat klimatjournalistik så har en lucka identifierats – jämförandet av amerikanska och svenska mediers gestaltning av klimatet i nyhetsrapporteringen. Denna studie ämnar därför att fylla denna kunskapslucka genom ett komparativt perspektiv. Vi har inte heller kunnat hitta en tidigare forskning inom samma forskningsfält med utgångspunkt i studiens utvalda material, det vill säga Dagens Nyheter och The New York Times. På så sätt kan studien bidra med nya infallsvinklar inom forskningsområdet.
4. Teori
Analysen av uppsatsens empiri grundar sig i Maxwell E. McCombs och Donald Lewis Shaws dagordningsteorin som metateori för diskussion, Robert Entmans gestaltningsteori och Shanto Iyengars tematiska och episodiska gestaltningsramar. Hur teorierna kommer att operationaliseras i uppsatsen beskrivs i nästa kapitel (se 5. Metod).
4.1 Dagordningsteorin
In choosing and displaying news, editors, newsroom staff, and broadcasters play an important part in shaping political reality. Readers learn not only about a given issue, but also how much importance to attach to that issue from the amount of information in a news story and its position. In reflecting what candidates are saying during a campaign, the mass media may well determine the important issues – that is, the media may set the “agenda” of the campaign (McCombs & Shaw, 1972).
Enligt dagordningsteorin (McCombs & Shaw, 1972) har massmedia ett stort inflytande på vilka frågor allmänheten för närvarande funderar på och vilka frågor som anses vara viktigast, vilket i sin tur påverkar vilka frågor allmänheten väljer att engagera sig i. Teorin utvecklades ursprungligen av Maxwell E. McCombs och Donald Lewis Shaw i en studie om politisk kommunikation i samband med det amerikanska presidentvalet 1968. De utförde en intervjustudie med väljare som var osäkra på hur de skulle rösta. Fem frågor dominerade både mediernas och allmänhetens dagordning; utrikespolitiken, ekonomin, lag och ordning, medborgerliga rättigheter och den allmänna välfärden. Studien visade att nyhetsmediernas rangordning och väljarnas rangordning av dessa ämnen var nästintill identiska kopplat till hur mycket utrymme frågorna fått i medierna under de senaste veckorna. Deras undersökning visade att att även om media inte bokstavligen säger till folk vad de ska tänka, så har de en stor påverkan på vilka ämnen som allmänheten tänker på (McCombs & Shaw, 1972). Detta händer när nyhetsbyråer väljer att prioritera och uppmärksamma vissa berättelser framför andra och på vilka sätt de presenteras, vilket vidare påverkar allmänhetens syn på olika samhällsfrågor. På det här sättet har nyhetsmedier förmågan att påverka den offentliga agendan. Denna typ av dagordning avgör alltså vad som ligger i fokus i den offentliga debatten.
I “Problems and Opportunities in Agenda-Setting Research” kritiserar Gerald M. Kosicki dagordningsteorin. Han menar att medieeffekter inte är troliga för alla och att man inte bör generalisera på det sättet. Vidare menar Kosicki att man måste ta hänsyn till innehållet och inte ranka olika typer av ämnen i en agenda (Kosicki, 1993, s. 105). En annan aspekt som Kosicki lyfter fram är tid. Han menar att tid inte tas i beaktning inom teorin. Det vill säga dagordningens effekter och skillnaden mellan långsiktiga och kortsiktiga studier (Kosicki, 1993, s. 107). Kosicki menar även att ma inte bör hävda att medierna sätter agendan, utan snarare att de speglar agendan över viktiga frågor (Kosicki, 1993, s. 108).
Eftersom denna uppsats inte undersöker klimatjournalistikens effekter eller allmänhetens påverkan av mediebevakningen av klimatet är det därför viktigt att poängtera att denna uppsats förhåller sig till dagordningsteorin enbart som en metateori för diskussion och inte för analys. Genom dagordningsteorin hade man kunnat undersöka hur omfattningen och framställningen av nyhetstäckningen av klimatet skulle påverka hur publiken ser på fenomenet. Nyhetsmedier är en central källa för information vad gäller både politik och miljö för många människor. Genom att selektera och därefter gestalta information som rör klimatet på ett visst sätt så bidrar det till att forma människors förståelse och uppfattning om ämnet (McCombs, 2014).
4.2 Gestaltningsteorin
Erving Goffman var en kanadensisk-amerikansk professor i sociologi och antropologi vid University of California, Berkeley mellan 1958-68 och därefter vid University of Pennsylvania från 1968 (Nationalencyklopedin). Teorin om framing, gestaltningsteorin på svenska, bygger på den selektiva och konstruktiva naturen hos kommunikation. Det är inte möjligt att täcka alla aspekter av en nyhetsberättelse, därför lyfts viss information fram medan annan information utelämnas (Wahl-Jorgensen & Hanitzsch, 2019, 231). I produktionsprocessen av de journalistiska nyheterna måste journalisterna själva avgöra vilka nyheter de vill fokusera på samt vilken mening de vill ge nyheterna (Wahl-Jorgensen &
Hanitzsch, 2019, 229). Termen gestaltning är dock mångfacetterad. Begreppet har länge fått olika betydelser beroende på vilken forskare/utövare det är som använder sig av den. Enligt Joseph N. Cappella och Kathleen Hall Jamieson är gestaltning "hur en berättelse skrivs eller
i flera olika områden av kommunikationsprocessen: i kommunikatören, i texten, i mottagaren och i kulturen. Kommunikatören bestämmer vad som ska presenteras, både medvetet och omedvetet. Det här gäller exempelvis; val av ord och bilder, meningskonstruktioner, värdeladdat språk och referenser. Mottagarens gestaltning styrs inte alltid av gestaltningen i texten eller hos kommunikatören utan av tidigare erfarenheter och uppfattningar. I kulturen utgörs gestaltning av diskursen och den sociala sammanhanget/kontexten (Entman, 1993, 52).
Journalister har som yrke att rama in nyheter på olika sätt utefter deras tolkning av den informationen de presenterar (Wahl-Jorgensen & Hanitzsch, 2019, 232). Entman säger:
“[t]o frame is to select some aspects of a perceived reality and make them more salient in a communicating text, in such a way as to promote a
particular problem definition, causal interpretation, moral evaluation, and/or treatment recommendation for the item described.”
Gestaltningsteorin bidrar således med en större förståelse för hur olika roller och funktioner i journalistiska nyheter fungerar. Teorin kan betraktas som ett verktyg för att identifiera meningsskapandet av journalister och upptäcka olika brister i materialet (Wahl-Jorgensen &
Hanitzsch, 2019 231). Beroende på gestaltningen kan samma verklighet således ha olika betydelser, eftersom journalister skapar både problemformuleringen och därmed indirekt också föreslår lösningen på denna.
“A review and synthesis of the research literature yields the following stab at a standard definition of framing: selecting and highlighting some facets of events or issues, and making connections among them so as to promote a particular interpretation,evaluation, and/ or solution.” (Entman 2003, s. 16)
Entman talar om hur ramar hjälper till att specificera olika aspekter av ett problem.
Sambanden som kan hittas inom ramarna eller mellan ramarna kan resultera i en viss tolkning, utvärdering eller lösning (Entman, 2003).
I en tidigare undersökningning av Semetko och Valkenburg identifierades fem olika gestaltningsramar (Semetko & Valkenburg, 2000); Den första ramen är human interest frame vilket är en känslomässig vinkel till presentationen av en händelse, fråga eller ett problem
(Semetko & Valkenburg, 2000, s. 95). Den andra ramen är conflict frame. Den här gestaltningen återspeglar konflikter och oenighet mellan individer, grupper eller organisationer. Neuman et al. (1992) fann att konflikten var vanligt förekommande av amerikanska nyhetsmedier. I Semetko och Valkenburgen (2000) studie, var ramen om konflikt den näst vanligaste ramen. Den tredje ramen är morality frame. Den här ramen sätter händelsen, problemet eller frågan i samband med moral, social kontext eller religiösa grundsatser. Neuman et al. (1992) fann att denna ramen vanligen används av journalister indirekt genom citat eller slutledning, snarare än direkt på grund av objektivitetens journalistiska norm. Den fjärde ramen är economic frame. Den här gestaltningen rapporterar en händelse, ett problem, eller en fråga i termer av de konsekvenser det kommer att ha ekonomiskt på en individ, grupper, organisationer eller länder. Neuman et al. (1992) identifierade det som en gemensam ram i nyheterna. Den breda påverkan av en händelse har ett viktig nyhetsvärde, och ekonomiska konsekvenser är ofta betydande (Graber, 1993). Den femte ramen är attribution of responsibility frame. Denna ram definieras som ett sätt att tillskriva ansvar för en orsak eller lösning till antingen regeringen eller till en individ eller grupp (Semetko & Valkenburg, 2000, s. 96). Semetko och Valkenburg (2000) konstaterade att denna gestaltningsram oftast används i seriösa tidningar.
Uppsatsen har tagit dessa fem gestaltningsramar i beaktning men använder dem endast som inspiration för analys. Eftersom denna uppsats utgår från ett abduktivt angreppssätt, en balansakt mellan material och teori, identifierades därför nya gestaltningsramar. Dessa gestaltningsramar beskrivs utförligare i metodkapitlet (se 5. Metod). Genom att belysa vilka ramar som återfinns i det utvalda materialet är det därefter möjligt att se vilka aspekter eller problem som sker via kommunikationen av klimatförändringarna i respektive tidning.
4.2.1 Episodisk och tematisk gestaltning
Episodiska och tematiska gestaltningsramar kan betraktas som en förlängning av gestaltningsteorin där de bidrar till ytterligare en dimension av analys. Shanto Iyengar skriver i sin bok, Is Anyone Responsible? How Television Frames Political Issues, om hur olika sätt att gestalta nyheter har olika effekter på hur tittarna ser på både ansvar för orsaken och lösningen på sociala problem. För att kommunicera effektivt om sociala frågor är det därför viktigt att ha en grundläggande förståelse av typiska gestaltningsramar i media och dess effekter på allmänheten. Iyengar identifierade två olika sorters grundläggande gestaltningar i
nyhetsrapporteringen; episodiska och tematiska. De tematiska gestaltningarna fokuserar på politiska frågor och händelser i ett bredare sammanhang. En nyhet om nedskärningar av statliga välfärdsutgifter som underbyggs av statistiska siffror är ett empiriskt exempel på en tematisk inramning. I motsats till detta beskriver episodiska gestaltningarna konkreta händelser och speciella fall som belyser frågan. En nyhet om en äldre handikappad kvinna som inte kan få allmän hemsjukvård är ett empiriskt exempel på episodisk inramning (Iyengar, 1990; Iyengar, 1991).
Episodiska och tematiska gestaltningar utgör en intellektuellt distinkt utvärderingskontext som vidare kan generera olika känslomässiga reaktioner (Gross, 2008, s. 172). Mer specifikt innehåller episodiska gestaltningar detaljer om mänskligt intresse (Baum, 2003, s. 37) som är mer känslomässiga och personifierande än den tematiska gestaltningen som ofta presenterar objektiva fakta och statistik (Valkenburg, Semetko och de Vreese , 1999, 551). Detaljerna om mänskligt intresse som presenteras i en episodisk ram “sätter ett ansikte” på presentationen av ett politiskt problem (Semetko & Valkenburg, 2000, s. 95) och skildrar specifika karaktärer där mottagarna kan rikta sina emotionella reaktioner. Den tematiska gestaltningen innehåller abstrakt information som presenterar politiska problem som opersonliga figurer där mottagarna inte på samma sätt kan rikta sina känslomässiga reaktioner på. Utifrån denna information kan man alltså förvänta sig att de tematiska gestaltningarna blir relativt mindre framgångsrika när det gäller att framkalla intensiva känslomässiga reaktioner hos publiken.
Följaktligen bör episodiska ramar förväntas få mer kapacitet att påverka åsikter än tematiska ramar när mottagarnas känslomässiga reaktioner intensifieras (Gross, 2008, s. 172).
4.3 Kritik av gestaltningsteorin
Gestaltningsteorin är en relativt ung teori. Det har skett en begreppsförvirring då framing är ett vardagligt uttryck inom det engelska språket vilket har lett till att nästan varje forskare har skapat en egen definition av begreppet (Strömbäck 2004). Teorin om gestaltning har utvecklats åt olika håll och att teorin spretar anses vara en av dess brister (Entman, 2004;
Capella & Jamieson, 1997). Vissa forskare ser all journalistik som en typ av gestaltning.
Andra forskare, däribland Cappella och Jamieson, hävdar att en för bred tolkning gör att teorin blir svag som analysredskap och därför är till teorins nackdel. Tre villkor måste uppfyllas för att något ska räknas som en gestaltning, enligt Cappella och Jamieson; det första villkoret är att gestaltningen måste innehålla utmärkande konceptuella och språkliga drag, det
andra villkoret är att gestaltningen måste vara vanligt förekommande i det journalistiska arbetet och det tredje villkoret är att gestaltningar måste på ett säkert sätt gå att skilja från varandra (Capella & Jamieson, 1997).
4.4 Sammanhållet teoretiskt ramverk
Robert Entmans (1993) gestaltningsteori och Shanto Iyengars (1990) förlängning av gestaltningsteorin som handlar om episodiska och tematiska gestaltningar är de centrala teorierna för uppsatsens analys. Via en abduktiv ansats kommer teorierna användas som inspirationskälla till att hitta ny fakta (Alvesson & Sköldberg, 2017). Uppsatsen utgår från ramarna som presenterades tidigare i kapitlet (se 4.2 Gestaltningsteorin), det vill säga; human interest frame, conflict frame, morality frame, economic frame och attribution of responsibility frame. Under kodning av materialet kommer nya kategorier identifieras och omformas utifrån de redan etablerade ramarna. Maxwell E. McCombs och Donald Lewis Shaws teori om dagordningen kommer endast att användas som en metateori för diskussion.
Eftersom gestaltningsteorin har sitt ursprung i dagordningsteorin och är förankrade i varandra vill denna uppsats även lyfta de grundläggande kunskaperna om agenda sättande inom nyhetsrapportering.
5. Metod och material
I det här kapitlet beskrivs metod samt tillvägagångssättet för analysen. Syftet med uppsatsen är att jämföra hur Dagens Nyheter och The New York Times gestaltar klimatkrisen i sin nyhetsrapportering under perioden 1-30 november 2020.
5.1 Forskningstradition och metodologiska utgångspunkter
‘’Om det som forskas på har att göra med mänskliga avsikter och innebörder, eller med mänskliga handlingar och texter, blir hermeneutiken en viktig tradition.’’ (Sohlberg & Sohlberg, 2019, 185)
Med kvalitativ innehållsanalys som en av uppsatsens valda angreppssätt positionerar sig således studien inom den hermeneutiska forskningstraditionen. Inom den hermeneutiska traditionen av texttolkningar betonas vikten av att ta hänsyn till textens kontext och att relatera textanalysen till helheten. Med andra ord kan man förstå meningen med enskilda textdelar genom att se till helheten. Denna typ av växling mellan analys på mini och makronivå benämns som hermeneutisk cirkel (Sohlberg och Sohlberg, 2019, 106). Sohlberg och Sohlberg beskriver vidare att den hermeneutiska processen, eller cirkeln, ‘’innebär ett pendlande mellan helhet och delar, förflutet och framtid, subjektivt och objektivt och mellan olika analys-och abstraktionsnivåer. Kriterierna för en trovärdig tolkning är att tolkningen ska hänga ihop på ett logiskt sätt’’ (2019, 87-88). Den hermeneutiska traditionen består dock inte av något konkret regelverk utan ska snarare betraktas som en filosofi som kretsar kring tolkning och förståelse (Sohlberg och Sohlberg, 2019, 187). Eftersom syftet med denna studie är att söka just förståelse för hur tidningar i två olika länder gestaltar klimatkrisen är den hermeneutiska traditionens förhållningssätt till kunskap som förståelse relevant för studien.
5.2 Forskningsdesign
Uppsatsen använder en en komparativ forskningsdesign. Utifrån denna design kommer uppsatsen alltså att utgå ifrån identiska metoder på olika och kontrasterande fall i jämförande syfte, mer specifikt artiklar hämtade från Dagens Nyheter och The New York Times. Vidare kommer vi att utföra en tvärkulturell forskning, eftersom vi utför samma undersökning, samma jämförelse, utifrån tidningar från två olika länder (Bryman, 2018, s. 103). Den
insamlade datan från respektive land kommer sedan att genomgå en jämförbar analys.
Bryman beskriver tvärkulturell forskning på följande sätt:
“Målet kan vara att exempelvis förklara likheter och skillnader, eller få en ökad medvetenhet och djupare förståelse av den sociala verklighet som de olika nationella kontexterna står för” (Bryman, 2018, s. 104).
Tvärkulturella studier kan dock komma med problem. Såsom att den informationen som ska översättas inte får försvåra jämförelsen. Val av ord när översättningen genomförs kan vinkla studien, därför kommer vi att överväga vilka ord som lämpar sig bäst i sammanhanget som det skrivs i. Eftersom vi utgår ifrån tidningar med språk som vi båda kan behärska flytande i både skrift och tal kommer det inte att uppstå problematik gällande förståelsen av artiklarna. I tvärkulturell forskning måste man även säkerställa att respondenterna eller organisationerna faktiskt är jämförbara med varandra. Valet av tidningar beskrivs i inledningskapitlet (se 1.
Inledning).
5.3 Insamlingsmetod och urval
Denna studie är begränsad till att jämföra klimatrapporteringen hos Dagens Nyheter och The New York Times under tidsperioden 1 november till 30 november 2020. För att identifiera nyhetsartiklar om klimat, i meningen miljö och klimat, har vi använt oss av sektionerna på respektive tidnings hemsida. Urvalet består av renodlade nyhetsartiklar. Artiklar av kortare karaktär, till exempel notiser eller krönikor och debattartiklar eller artiklar som skrivits i första person, har uteslutits.
Genom att gå in på fliken Klimatet på Dagens Nyheters hemsida fick vi tillgång till artiklar skrivna om det berörda ämnet. Dagens Nyheter hade sammanlagt publicerats 47 artiklar om klimatet den senaste månaden. Det blev ett bortfall av 21 artiklar som var skrivna under ledare/debatt och som därav inte var relevanta för vår uppsats. Resterande 26 artiklar användes som material och grund till vår analys. Tillvägagångssättet för urvalet av artiklarna från The New York Times gick till på samma sätt. Genom att gå in på Climate and Environment fick vi fram 394 artiklar under den berörda perioden. För att därefter avgränsa antalet ytterligare filtrerade vi utefter sektionen climate. Under denna sektion fanns 36
artiklar. Det blev ett bortfall av en artikel som bestod av ett videoreportage och som därför inte är relevant för vår studie.
Tidning Antal artiklar Antal dagar
Dagens Nyheter 26 30
The New York Times 35 30
Tabell 1. Urvalsschema
I tabellen ovan framgår antal artiklar som tidningarna publicerat under tidsperioden för denna studie. Dagens Nyheter hade således publicerat 26 artiklar och New York Times 35 artiklar relaterade till klimatkrisen under 1-30 november 2020.
5.4 Metodval
Uppsatsen bygger på en kombination av en kvantitativ och kvalitativ metod. Detta kallas för triangulering, där kombinationen av olika metoder används för att kompensera för respektive metoders svagheter, enligt Mikael Hjerm och Simon Lundgren (Hjerm & Lundgren, 2014).
Denna studie använder sig av triangulering för att bättre kunna besvara studiens frågeställningar och den kvalitativa delen förväntas fördjupa förståelsen för de kvantitativa resultaten. De kvantitativa och kvalitativa metodsystemen bygger på det gemensamma syftet att vilja förklara och förstå samhället (Holme & Solvang, 1997). Genom att kombinera en kvalitativ innehållsanalys med en kvantitativ finns det fler möjligheter att nå ökad kunskap om det studerade ämnet. Hjerm och Lundgren understryker att det är eftersträvansvärt att kombinera båda metoderna eftersom det i förlängningen leder till att analysarbetet berikas ur ett antal aspekter (Hjerm & Lundgren 2014). Därför är användandet av både kvalitativa och kvantitativa metoder relevant för vår uppsats då vi vill få djupare förståelse i de klimatjournalistiska artiklarnas innehåll utifrån studiens valda teorier men samtidigt presentera kvantitativa resultat.
5.4.1 Kvantitativ innehållsanalys
“Kvantitativ baserade innehållsstudier innebär med nödvändighet att välja ut enskilda aspekter som man mäter separat en och en” (Ekström & Larsson, 125).
Den kvantitativa innehållsanalysen är en relevant metod att använda om man vill göra ett större material tillgängligt för analys. Den kvantitativa metoden menar att man ser till det generella snarare än det enskilda. När man använder sig av kvantitativ innehållsanalys jobbar man ofta med variabler. Dessa variabler ställer man sedan som standardiserade frågor till innehållet. Man ska alltså kunna beskriva ett större material utifrån den analys man gjort (Ekström & Larsson, 2010, 119). Den kvantitativa innehållsanalysen har länge dominerats av traditionella massmediers nyhetsinnehåll. Den har även använts i exempelvis undersökningar av språkbruk och stil i pressen, kulturindikationer via reklaminnehåll, diskussionsforum på internet och vidare (Ekström & Larsson, 2010, 120). Denna typ av metod kan alltså användas genom undersökandet av artiklarnas textinnehåll. På så sätt är det möjligt att identifiera mönster gällande återkommande teman exempelvis. Vikten vid den kvantitativa innehållsanalysen ligger på det kodschema som konstrueras för att angripa materialet (Ekström & Larsson, 2010).
Inför den kvantitativa innehållsanalysen samlade vi först in det materialet som skulle analyseras. Efter insamlingen av materialet identifierade och konstruerade vi ett antal gestaltningsramar som kan appliceras på artiklarna och fungera som koder/kategorier. Den kvantitativa innehållsanalysen använder olika koder/kategorier genom vilka forskningsproblemet angrips (Østbye et al., 2004). Eftersom vi inte är intresserade av att återge resultat från enskilda artiklar, utan snarare att redovisa en samlad bild av respektive tidnings gestaltning av klimatkrisen lämpar det sig att använda sig av denna typ av generella kategorisering. De kategorier som har utformats ligger så nära uppsatsens frågeställningar som möjligt för att genom operationalisering av materialet kunna besvara dessa.
Resultatet av den kvantitativa innehållsanalysen presenteras med hjälp av diagram som jämför Dagens Nyheter och The New York Times. Dessa diagram baseras på vår kategorisering av artiklarna (se bilagor).
5.4.2 Kvalitativ innehållsanalys
Alan Bryman (2016) beskriver en kvalitativ metod som kunskapsteoretisk, vilket innebär att fokuset oftast ligger på att skaffa en djupare förståelse om den sociala verkligheten vi lever i.
Bryman menar vidare att fokuset för forskaren ligger på de teman som undersöks i materialet
