Sky Hawk x 2
Racerstuds på Elmia Resan till Nederländerna
ovan: Vad skymtar fram nere ll vänster i bilden? Visst är det en Studebaker R‐series pickup (1949‐
1953)? Vykortet är taget utanför City Hall i Columbia City, Indiana.
ll vänster: Motellet ”The King Cole Motel” ligger fint längs stranden i Clearwater Beach, Florida. De a vykort, från mi en av fem otalet förgylls av en 1953 Studebaker Champion Starlight coupe. Bilen har färgen Ivory Mist/Coral Red. Denna färgkombina on är betydligt vanligare med färgerna tvärtom.
Gamla Vykort
Vykortet ll höger är taget vid restaurangen Grandma’s Kitchen som är belägen strax utanför Zion Na onal Park i Utah. Till vänster i bilden ser vi en ljusgrön (Highland Mist metallic) 1950 Studebaker Champion 2‐dr sedan.
ovan: M&M Hare’s Corner Diner i New Castle, Delaware.
New Castle är en gammal stad med en välbevarad stadskärna med många historiska byggnader från den koloniala eran under både nederländsk, svensk och bri sk flagg. Till höger i bilden ser vi en 1960 Studebaker Lark Wagon. Denna 4‐dörrars sta onsvagn var ny för året.
ovan t.h.: San Clemente, Kalifornien. Parkerad längs vägen, Avenida Del Mar står en tvåfärgat grön 1954 Studebaker Commander Conestoga sta onsvagn.
// Michael Bostedt Hej!
För att krångla till det ytterligare så såldes ett litet antal 1956 Power Hawk hardtops i Europa. Dessa bilar räknas som Sky Hawks i statistiken, då de levererades som Sky Hawks i CKD lådor Completely Knocked
Down) till sammansättningsfabriken D'Ieteren Freres i Belgien. Där fick de 259 motorer imonterade och Power Hawk beteckningar på bakluckan innan de såldes.
Av dessa har bara en, eller eventuellt två överlevt. Den enda verifierade 1956 Power Hawk hardtopen som överlevt finns faktiskt i Sverige och är under renovering. Den
importerades från England för ett tag sedan.
Jag hittade nyligen annonsen till höger i en
gammal Göteborgs Posten från 1956. Vad som är extra intressant med denna annons är att man förutom Golden Hawk, Sky Hawk, Power Hawk samt Flight Hawk också erbjöd Flight Hawk hardtop till försäljning i Sverige. Av de överlevande svensksålda 1956 Hawkar jag stött på är samtliga av modell Golden, Power och Flight Hawk. Sky Hawk har jag bara stött
på en av, men den köptes ny i USA av förste ägaren och importerades ett år senare så den räknas inte.
Det kan dock ha sålts ett fåtal nya Sky Hawks i landet.
Flight Hawk valde de flesta i Sverige som ville ha en Studebaker coupé år 1956. De med krav på V8 valde Power Hawk och de som ville vara värst valde förstås Golden Hawk. Sky Hawk hamnade någonstans mittemellan och såldes därför inte i så många ex.
Är det någon i klubben som känner till om det rullat någon svensksåld Sky Hawk eller Flight Hawk hardtop i landet?
Det känns som denna fråga kan vara riktigt intressant att forska vidare på. Vi skulle kunna göra en liknande efterforskning om 1956 års Studebaker som jag gjorde med 1953 års modell, som presenterades i förra
numret av Bullet News.
Då var det sommar igen! Årets härligaste årstid. För
första sommaren på många år har jag ingen Studebaker i körbart skick att njuta av. Det känns lite konstigt, men förhoppningsvis hittar jag på någon trevlig Studebaker att köpa framöver.
Årets klubbträff går av stapeln i Kalmarsund andra helgen i juli. Jag ska utomlands på semester en sväng i juli och med lite tur hinner jag klämma in ett besök på klubbträffen också för att njuta av Studebakerbilarna och prata lite.
I detta nummer av BN får vi stifta bekantskap med två stycken fina 1956 Studebaker Sky Hawks. Sky Hawk är en riktigt ovanlig modell, då den bara tillverkades under modellåret 1956. När Studebaker lanserade sin sportiga Hawk-serie 1956 bestod den ju som bekant av modellerna:
Flight Hawk, coupe med 185 cui 6 cyl. (4 389 tillv.) Power Hawk, coupe med 259 cui V8 (7 095 tillv.) Sky Hawk, hardtop med 289 cui V8 (3 050 tillv.)
Golden Hawk, hardtop med fenor , 352 cui V8 (4 071 tillv.) Om fyra modeller var för många att hålla reda på för kunderna vet jag inte, men året därefter behöll man bara modellnamnet Golden Hawk. Dessutom introducerade man modellen Silver Hawk för att ersätta modellerna Flight och Power Hawk. Sky Hawk ersattes inte.
Mindre känt är kanske att det förutom ovan nämnda hökar också tillverkades en hardtopmodell av Flight Hawk 1956.
Dessa 1956 Flight Hawks hardtops tillverkades på
Studebakers fabrik i Kanada, främst för exportmarknaden.
Av dessa 560 tillverkade Flight Hawks ht exporterades 499 st till Europa och Sydamerika, 9 st såldes i USA och resterande 52 st såldes på hemmamarknaden i Kanada.
Flight Hawk hardtop såldes i två utföranden. Dels med den ordinarie Flight Hawkens listuppsättning och dels med den från Sky Hawk. Det som skiljer Sky Hawk listerna från de andra är "V"-listen bakom dörrarna som förbinder sidolisterna med bakskärmslisterna. Den främsta anledningen till att man på vissa bilar använde Sky Hawkens lister var att det lämpade sig bäst när bilen var tvåfärgad. Då fick man en naturlig avdelare för de båda färgfälten. Dessa bilar är utifrån sett i stort sätt omöjliga att skilja från en Sky Hawk. Det enda som skvallrar är
modellnamnet på bakluckan.
Idag finns 5 st kända bilar kvar i världen av denna intressanta modell.
Ledare n
av Michael Bostedt
Tre av de fem 1956 Studebaker Flight Hawk hardtops som överlevt. Undrar om fler dyker upp i fram den?
Power Hawk hardtop i Sverige.
Omslagsbilden: 2st Studebaker Sky Hawk 1956 (foto Bengt Engwall)
Baksidan: Annons för 1950 års modell av Studebaker (från redaktörens samlingar).
VI SOM ARBETAR MED TIDNINGEN
Redaktör Reportage/Skrotkort Reportage
Michael Bostedt Ulf Winlund Bengt Engwall
Tjärdalsgatan 28 Kaggeboda 1928 Skepparegatan 11, 1 tr.
804 31 GÄVLE 761 92 NORRTÄLJE 602 27 NORRKÖPING
Tel: 026-19 55 10, 076-0660555 Tel: 076-852 04 45, 0176-22 03 13 Tel: 011-18 66 17
bostedt@yahoo.com uffewinlund@hotmail.com bengt@engwall.com
Reportage Kontakt Norge
Eija Winlund Hans-Olav Hansen
Kaggeboda 1928 Stenhammerveien 23
761 92 NORRTÄLJE N-1604 FREDRIKSTAD
Tel: 0176-22 03 13 itnava@c2i.net
eijawinlund@hotmail.com
Studsskvaller/Medlemsbilar Mekartips Bakerbörsen
Bo Pettersson Ingemar Winlund Ulf Winlund
Vitsippsgatan 7 Ulriksvägen 5 Kaggeboda 1928
591 72 MOTALA 760 00 RIMBO Tel: 0175-732 11 761 92 NORRTÄLJE
Tel: 0141-586 22 Tel: 0175-732 11 Tel: 076-852 04 45, 0176-22 03 13
Implementor.bop@telia.com 0175.73211@telia.com uffewinlund@hotmail.com
Vykort Utlandskontakter Försäkringsfrågor
Örjan Jörald Ulf Winlund Gunno Boström
Slottskogsgatan 111 Kaggeboda 1928 Rasbokil Tibble
414 76 GÖTEBORG 761 92 NORRTÄLJE 755 95 UPPSALA
Tel: 031-12 95 50 Tel: 076-852 04 45, 0176-22 03 13 Tel: 018-35 10 20
uffewinlund@hotmail.com gunnobostrom@hotmail.com
ÖVRIGT
Medlemstidning: fyra nummer per år (utgives mars, juni, september och december) Medlemskap i klubben: 300:-/person och år, inbetalas på BG 5574-2589.
Ange fullständigt namn, adress, telefon, e-mail och ev. Studebakerinnehav.
Allt publicerat material ansvaras av författaren. Redaktionen förbehåller sig dock rätten att göra ändringar i allt inskickat material.
Hemsida: http://www.studebakerklubben.se
INNEHÅLL
Gamla vykort…….………..……….…………..……..……...….. 02
Ledaren…….………..……….………...……...….. 03
Informationssida……….….…...…….……….……….……...….. 05
Studebakerartikel från Nordisk Motor Tidning…….……….……...…...….. 06
Studeskvaller...………...……….……..……....….. 08
Vilda Studsar på Elmia….………...…………....…….…….………...….. 09
Annons för Studebaker Hawk 1956……….…….…….………...………….………..…...….. 10
1956 Sky Hawk - en sällsynt fågel………..………...……....…………..………...….. 11
Sky Hawk convertible...………...……….……...….. 14
Internationell träff i Nederländerna...…………...….…………....…...…...….. 18
Gamla bilder från Holland...……..…..….…….……….…………... 22
Medlemmars bilar...……..…..….……….…….……...….. 23
Mekartips...……….………...…...………...….. 24
Studebakerbörsen…….………...……….……....…..…...….. 25
Studebakeråterförsäljare……..……..………....…...……..……..……...………....….. 26
Garagereportage………...………...…………...……...…….…...….. 27
Information från Studebakerklubben
VI VÄLKOMNAR NYA MEDLEMMAR
Här presenterar vi de nya medlemmar som har tillkommit klubben:
Medl.nr Namn Adress Bil 303 Bo Änst Kurbergsvägen 7, 777 51 SMEDJEBACKEN —
301 Carl-Erik Modig Renserivägen 12, 821 40 BOLLNÄS Champion - 40 302 Mikael Klingstedt Spinnfiskargatan 35, 723 46 VÄSTERÅS Golden Hawk - 57 303 Bernt Eriksson Blomsterlid Testa 642, 697 94 SKÖLLERSTA Golden Hawk - 57
Kallelse
Årsmöte Studebakerklubben Sweden Plats: Stufvenäs Gästgiveri Stufvenäs
385 97 Söderåkra Datum: Lördag 12 juli Tid: Kl. 1800
Sedvanliga årsmötesförhandlingar För ytterligare information kontakta Gunno Boström tel. 070-3698720 Hjärtligt välkomna! Styrelsen
E trevligt gamalt foto taget i Dalarna 1960. Platsen är torget i Leksand. Det mest intressanta för vår del är förstås Studebakern som står parkerad på främre raden (femte bilen från vänster). Det är en 1953 Studebaker Champion Regal 4‐dr sedan.
1964 Avanti R2
ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL
Avanti - kort historik
ANMÄL DIG TILL
Av: Gunno Boström
1964 Avanti R2
ANMÄL DIG TILL ANMÄL DIG TILL
Avanti - kort historik
Av: Micke Bostedt
ANMÄL DIG TILL
Tanken var a lägga denna ar kel i förra numrets ”1953 special”, men platsen räckte inte rik gt ll. //Micke
Av: Gunno Boström Av: Micke Bostedt
Här medverkar ni medlemmar genom att rapportera om allt som händer inom vår hobby.
Adress: Bullet News c/o Bosse Pettersson, Vitsippsgatan 7, 591 72 MOTALA Tel: 0141-586 22
Email: implementor.bop@telia.com
Studsskvaller
fyra svar kom in! När vi sedan gick ut med ett massutskick per e-mejl så blev responsen bättre. Över tio medlemmar svarade då.
En klar förbättring, men jag är ändå lite besviken på vad gäller bilinnehavet. Det finns en del bilar som saknas i den nyss utkomna Matrikeln. Snälla ni slå en koll så ingen av just dina bilar saknas.
...
Enligt Bilsweden fanns det 31/12 2013 175 Studebaker i trafik. Eftersom alla är skattebefriade så måste det innebära att de är
trafikförsäkrade för att anses vara i trafik. Annars finns det uppgifter på att det finns 490 Studebaker som har ett registrerings- nummer. Källan är
”Trafikanalys/SCB”.
...
Av bilar i trafik ligger vi på 62:a plats just före Rambler och Aston-Martin. Bara tre platser ovanför ligger Vauxhall som ju såldes en bit in på 70-talet och på 60- talet i betydligt större antal än Studebaker. Ett tecken på att vårt märke tydligen är mera populärt att spara och renovera.
Jag har själv uppgifter på ca 575 bilar, men det
inkluderar då ca 35 st M29C Weasel. Det lär ju ha
kommit in 3-400 st som surplus någon gång efter 2:a världskriget. Här har ni alltså en uppskattning, som kan vara användbar på frågan: ”Hur många Studebaker finns det egentligen i Sverige”?
...
En anmälan om nytt
bilinnehav som tyvärr kom lite för sent var från
medlem nr 3 Lars-Göran Karlsson i Norrtälje, även han har inhandlat en Avanti R2! Även??? Ja därför att hans son medlem nr 302 Stefan Nyberg, för inte så länge sedan köpte Micke Bostedts R2:a. Alltså far och son som har varsin Avanti R2!! De är väl inte ensamma om det i världen, finns kanske något fall i USA också.
...
En annan rolig tillfällighet är att de två senaste nya medlemmarna är båda ägare av varsin Golden Hawk från 1957. Toppen!
...
Ha en bra Studebaker- sommar!! Vi syns & hörs Dags igen för nytt Skvaller.
Vad har hänt sedan sist? Ja när ni läser detta så har troligen halva 2014 gått! Det går verkligen undan, en månad till i vardera ände av sommaren skulle vara behövligt för att få tid med allt.
...
En väsentlig anhalt på väg mot sommaren är påskens stora mässa i Jönköping. Jag envisas med att kort och gott kalla den Elmia, nu heter den visst något i stil med
”Bilsport Custom &
Performance Motor Show”!
Otroliga byggen visas, så man undrar egentligen hur
mossiga vi ”originalare”
egentligen är? Men tur är ju att i varje fall två har valt att bygga uti från Studebaker!
...
Vår flygande reporter Bengt Engwall var givetvis på plats och plåtade båda bilarna.
Tillsammans har vi samlat lite info om den gula 53- racern. Se artikeln på annan plats i tidningen.
...
Något som också hänt sedan
förra gången är att ni fått vår
Matrikel i er brevlåda. I år var
det trögt med responsen efter
uppropet i förra BN. Bara
Den årliga Customutställningen på Elmia bjöd på få Studebakers. De två som vi såg där i mängden av alla bilar och hojar var desto mer färgstarka.
Först ut är välkände Arne Nilsson från Torsby, han som är världsmästare på att renovera Mopar-produkter.
Nu har byggt en Pan-Americana-racer på en 1953 års Commander Starlight med Chevamotor. Egentligen har han byggt den efter rallycross koncept.
Arne har redan tävlat med den här i Sverige, bland annat en rundbanetävling på grus i Lesjöfors. Han tänker även köra backtävlingar i sommar, så ni i Värmland, håll utkik.
Tänk om Arne satsar på Studebaker i stället för Chrysler och DeSoto, vilka bilar vi skulle berikas med!
Nummer 2 på Elmia är också en byggare av klass , Tomi
Kangas från Lapua i Finland. Han har skapat en riktig hot rod som han kallar för Psycho Express Crew Cab. Alltså en pick-up med baksäte, fast så mycket baksäte har den inte.
Rodden är byggd på en Studebaker av 1927 års modell, troligen en fyrdörrars Sedan, där kupén kortats och flak tillkommit. Säkert inte lämplig som en arbetande manskapsbil, men verkligen häftig.
Motorn är en 289:a, tyvärr inte den heller av vårt favoritfabrikat, utan från en ”firma i Detroit”.
Till nästa år hoppas vi på större uppslutning av Studebakers på Custommässan, det är ju åtta år sedan Rune Karlsson trummade ihop ett stort antal bilar till en egen Studebakermonter.
Vilda Studsar på Elmia
Text : Bo Petersson och Bengt Engwall
Sommaren 2013 blev jag plötsligt ägare till en bil jag känt till sedan 1978. Med färskt körkort kunde man på 70- talet i alla fall drömma om en Studebaker och med lista 2 från Björn Laquist* som litteratur kunde man forska i beståndet av sitt favoritmärke.
Speciella bilar fick ju extra uppmärksamhet, och en modell representerad av ett enda exemplar och dessutom i händerna på sin originalägare kittlade ju fantasin lite extra.
Några sådana bilar fanns i listan och en av dessa var en Sky Hawk 1956 ägd av Uppsalaprofessorn Tor Hierton som köpt bilen ny i USA.
Han importerade den redan 1957 vid tillbakaflytt till Sverige och behöll bilen till 2009 då den köptes av Ingrid Winlund och hon var fortfarande ägare 2013, vilket innebär att denna speciella bil är inne på sin tredje ägare efter 58 år!
Vad är då en Sky Hawk? Golden och Silver är väl vad Studebaker erbjöd på femtiotalet?
Inte riktigt. Hawk , som ju egentligen är en direkt avläggare till de smäckra 53-54 coupéerna erbjöds i inte mindre än fyra varianter 1956, det första året för modellen.
Studebaker byggde sedan 1955 bilar i tre olika pris- och
utrustningsklasser under namnen Champion, (billigast och sexcylindrig) Commander (åttacylindrig) samt President (åttacylindrig och mer utrustad och luxuös i utförandet) och en Hawk modell kopplades till varje serie, med namnen Flight, Power och Sky Hawk.
Som grädde på moset introducerades också Golden Hawk, dyrast och starkast av dem alla.
En Sky Hawk är alltså tekniskt en bil i President-serien med en egen kaross och interiör och faktiskt den enda av de fyra varianterna som aldrig såldes i Sverige som ny!
Detta kan ju verka lite underligt, men utrymmet för dyra bilar var ju inte obegränsat i Sverige och trots att
amerikanska bilar fortfarande såldes bra här och
Studebakers marknadsandel var rätt stor så fick man nog beräkna vad man skulle satsa på.
Sex cylindrar var ju lyx i vårt land, men med bara 101hk ur sin tre liter stora sidventilsexa så var den billigaste Flight Hawk ingen match för de dyrare fyrcylindriga bilarna … och lätt frånåkt av Ford och andra amerikanska märken med toppventilsexor.
Power Hawk gav hela 170hk ur 4,3 liter och blev mer
1956 Sky Hawk
- en sällsynt fågel
Text : Henrik Stenström Foto: Bengt Engwall
ett riktigt sportåk, denna modell låg strax över 20.000 kronor i pris och var en attraktiv bil.
Ännu dyrare var President Classic, en sedan i 25.000- kronorsklassen (Volvo kostade runt 8.000 kronor då) och på topp kunde du välja Golden Hawk för 28.000kr och köra ifrån det mesta med 275 hk i din Packardmotor.
Ingen av de fyra generalagenterna hos oss fann det alltså mödan värt att peta in Sky Hawk i sortimentet, trots att detta är en modell med mycket som talar för sig. Bilen är en tvådörrars hard top, ofta med elegant tvåfärgslackering, och har mycket gemensamt med Golden Hawk.
Det höga priset ”premiumkänslan” (som tillverkarna gärna vill kalla det) skulle avspeglas i bilens karaktär och 1956 betydde detta massor av blank metall både ute och inne.
Även om Sky Hawk i direkt jämförelse med sin ännu flashigare gyllne storebror är något nedtonad, så är det
ingen brist på utsmyckning, varken i interiören eller exteriören. Tvåtonslackering var vanlig, mitt exemplar
var utrustat med den knappast diskreta kombinationen korallrosa och gräddvitt! En jättelik glass bland grå folkor och svarta PV i svensk trafik 1957.
Modellen saknar fenor, och har de vackra flygarna från 53 oförstörda men i kombination med andra bakljus med, ja just det, lite extra krom.
Golden Hawk har dessutom som standard den mest påkostade varianten av Hawk-seriens fantastiska instrumentpanel, där allt du kan önska dig finns, åtta funktioner visas på vackra runda enkla mätare av klassiskt snitt med vita tecken på svart botten.
Här har den gode professorn som handlade just min Sky Hawk varit onödigt sparsam kan man tycka, standard på de billigare Hawk-modellerna var, förutom
hastighetsmätare, endast fyra instrument. Varvräknare och klocka fanns bägge som option, men valde du bort dessa fick du en trist tom mätare med något som liknar ett gevärssikte i panelen. Den är inte ens belyst på natten!
Nå, det var ju så min bil beställdes, så den får väl förbli
sådan ... Annars är interiören snygg och bekväm, du sitter högt i ett välstoppat helsäte med plats för tre om man knör lite och har utmärkt sikt åt alla håll.
Mängder av blankt krom och rostfritt, samt silversprakande textilier förgyller också tillvaron i den sportiga kupen. Inuti känns det tydligt att tillverkaren velat markera bilens hemhörighet i den dyrare President-serien.
Under huven på Sky Hawk återfinns den långslagiga två- åttio-nian, 4,7 liters slagvolym alltså, som är en utmärkt maskin. Med fyrports Carter-förgasare utvecklar den 1956 210 hk. (här hittar man ibland uppgiften 225hk, samma som 1957, gjordes förändringen under modellåret tro? Kanske någon läsare vet besked?).
Motorn är trots sin stabila konstruktion betydligt lättare än Packards big block och detta avspeglas tydligt i bättre väghållning för den lättare Sky Hawk jämfört med sin gyllene storebror.
Accelerationen är också bra, om än med sämre tider än Golden Hawks.
Körkänslan i alla Hawk från femtiosex är enligt mig, och faktiskt också samtida testare av bilarna som nya, sävligare och mer ”gammaldags ” än i följande årgångar. Det är framförallt styrningen som förbättrats kraftigt till 57 års modell. Den tunga Sky Hawken följer med lätt understyrning komfortabelt vägen och greppar tryggt även när man kör på lite, men i stadstrafik blir den rejält tungrodd.
Professor Hierton beställde som de flesta svenskar inget förklenande bjäfs som servostyrning. Man saknar inte den heller, utom i parkeringssituationer där den långa Hawken kan vara lurig att manövrera i trånga utrymmen.
Fast Studebaker Hawk är ju en landsvägsbil och en Sky Hawk är i bästa tradition en värdig, elegant och kompetent sådan!
*Björn Laquist var den Studebakerentusiast som redan 1975 insåg värdet av att samla upp det svenska Studebakerintresset. Tillsammans med några andra ägare av märket gav han ut det Nordiska
Studebakerregistret, som innehöll alla då kända bilar i Norden.
Kanske kan detta vara värt en artikel längre fram ...
Henrik Stenström har köpt den Sky Hawk som han blev intresserad av redan 1978, en bil som professor Tor Hierton importerat från USA 1957.
Text och foto: Bengt Engwall
Sune och Ingemar synar den nyrenoverade motorn.
Eller hur? I en Studebaker Hawk en vacker sommar eller vårdag ter ju sig tillvaron nog mer lik paradiset än den brukar. Och utan tak blir väl upplevelsen av kvalitativt bilåka optimalt maximerad.
De här tankegångarna har säkert funnits hos många Studebakerentusiaster sedan 1953 då ”Loewy-coupeerna”
introducerades och har kanske tyvärr också kostat en och annan Studebaker livet då företaget själva aldrig
producerade en sådan här bil för försäljning.
Många har känt sig frestade att bygga en egen och flera har lyckats, få har dock gått i land med uppgiften med ett så lysande resultat som schweizaren Kurt Büchi.
Kurt har i sitt bygge utgått från en Sky Hawk och inspirerades av bilder han sett på Studebakers egen cabriolet-prototyp byggd på en 54 Commander.
-Jag tyckte alltid att en sådan här bil borde byggts, coupen är en mycket vacker bil och en öppen variant har alla förutsättningar att bli en lyckad bilmodell, berättar han när vi pratas vid där hans bil står parkerad utanför
skärgårdshotellet i Nynäshamn.
-Sedan 1984 ägde jag en Sky Hawk -56 som var såld ny i Schweiz, så ett utgångsmaterial fanns ju.
Det tog några år av funderande, men 1994 var det dags att bygga om Studebakern till vad många anser skulle blivit en säljande statusmarkör för bilföretaget om beslutet tagits när modellen var ny.
Utgångsbilen var redan från början en riktig karamell, försedd med servohjälp till både styrning och bromsar och dessutom utrustad med elhissar.
Sky Hawk convertible - så
Text: Henrik Stenström Foto: Bengt Engwall
Att bygga om till öppet utförande kräver ju en del mer än sliprondell och dårskap för att lyckas, och risken att man slutar med några förvridna plåtbitar är överhängande.
De flesta täckta bilmodeller är konstruerade på ett sätt som gör att taket är en stor del av bärigheten, och när det tas bort så försvinner en stor del av karossens strukturella styrka.
Men Kurt Büchi är professionell bilplåtslagare och driver en egen karosseriverkstad, så han vet hur man gör.
Studebakerns eleganta taklinje är ett annat problem, det vackra sluttande taket är ju en del av modellens charm.
Det räcker med en blick på Kurt Sky Hawk för att se att han lyckats enormt bra med det problemet, sufflettens utseende anknyter på ett mästerligt sätt till originaltakets
å nära himlen du kommer
linjer så att femtiosexans karaktär kunnat behållas fullt ut.
Konstruktionen på mekanismen är gjord av Kurt själv. De små bakre rutorna på K-karossen (HT:n) har ju ett speciellt utseende och en komplicerad hissmekanism som fungerat och används som originalet med denna sofistikerade och estetiska lösning.
Detta är enormt välgjort, och i mitt tycke, en något vassare tolkning av K-karossens formspråk än
Studebakerprototypens lösning. Även att fälla suffletten upp och ner fungerar mycket bra och ställer inte till mera problem än med någon annan cabrioletmodell.
Suffletten är vit, och i kombination med
tvåtonslackeringen på karossen blir bilen trefärgad och det ser riktigt bra ut, och tidsmässigt rätt dessutom,
året innan så excellerade ju Studebaker själva med tre färger på President Speedster!
Studebaker hade ju ändå en lösning som gav en utseendemässigt fin cabrioletmodell, varför byggde man inte vidare på prototypen?
Bristande vridstyvhet och ostadigheter i karossen hos K- modellen gör att många analytiker skyller på tekniska problem som skulle krävt dyrbara lösningar.
Samtida tester talar om skrammel och oljud, resonanser och ”plåtighet” i den vackra karossen.
Kanske det, men 1956 när Hawk introduceras, är de flesta av dessa problem åtgärdade, och här fick nog Kurt lite draghjälp då han utgår från just Sky Hawk!
Att Hawk har färre problem med karossens styvhet än 53- 54:orna är känt och Sky Hawk känns mera solid än
motsvarande Commander- modell, och lösningen är inte direkt raketforskning.
Min egen täckta Sky Hawk väger in på bilprovningen med en vikt på 1780 kg, mellan 150 och 300 kg mer än Starliner/Starlight från 1953!
Tänk vad man kan göra med lite järn och stål.
-De europasålda vagnarna hade grövre ramar, berättar Kurt, man tänkte väl att på våra sämre vägar så behövdes detta. På min bil kan du lätt öppna dörrarna med ett hjul i luften på domkraften slår han fast, det finns ju
fabriksbyggda modeller som detta inte funkar på.
Jag frågar hur han förstärkt för att få detta goda resultat?
Det visar sig att han inte ökat vikten på bilen alls! Den enda förstärkningen är mellan bakhjulen, precis vid baksätet och detta visade sig tillräckligt.
Kurt, som använt cirka tusen timmar för ombyggnaden, har fått flera förfrågningar om att hjälpa till med liknande projekt, vilket ju är lätt att förstå.
Kurt tror att kostnaden att bygga en cabriolet, detta till trots, nog kan ha hindrat Studebaker från att ta beslutet att själva bygga modellen.
Priset kan ju bli för högt för att konkurrera med de tre storas modeller, då de mindre företagen hade betydligt högre kostnader per såld enhet (Va, kan en Studecab bli FÖR dyr?).
En vinst med dyra specialmodeller är att de bidrar till att höja märkets status, och att folk som kommer in för att titta ofta fastnar för andra bilar som återförsäljaren kan visa upp.
Värdet av detta är svårt att beräkna, och om det går ihop är svårt att säga, men det gick ju ihop för SAAB för 25 år sedan då just en cabriolet blev en del av biljetten till att bli accepterad ”finbil”.
Med detta må det vara hur som helst, Kurt Büchis
Studebaker Sky Hawk står i alla fall som ett lysande exempel på hur väl den klassiska Hawk.modellens design lånar sig till öppen modell och ett underbart blickfång för alla bilintresserade.
Text och foto: Gunno
Staffan och Agneta fick låna en Packard ...
E 30‐tal bilar kom ll det interna onella mötet.
Det var ömsom regn ömsom cabväder. Bengt, Anki och Golden Hawken. … och de ser så nöjda ut med det.
Fyra bilar från vår klubb nappade på inbjudan att besöka årets internationella Studebakerträff i
Nederländerna.
Från början var vi fem men Staffan och Agnetas convertible -49 kinkade i växellådan så de fick bli passagerare i Åkes och Karins Dictator -37.
Lars-Göran och Lena i sin GT Hawk -62 och Hillevi och jag i Silwer Hawk -59 körde på färjan till Kiel i Göteborg.
Från Malmö tog Bengt och Anki Larsson vägen över bron med sin Golden Hawk -57 och vi sammanstrålade i
Noordwijk strax söder om Amsterdam.
Där hade redan drygt 30 bilar anlänt från hela Europa och många kända ansikten från mötet i Nynäshamn förra året dök upp.
Efter en god natts sömn startade vi våra bilar på torsdagen för en rundtur. Även Staffan och Agneta fick
en bil att köra. Piet Nicola, som var vår ciceron, äger 18 bilar och tyckte att det var trevligt om hans stora Packard med en rak 8:a fick vara med och erbjöd därför den till rundturen. Staffan blev lite sugen på affär men sinnade sig mot slutet av vistelsen.
Våra värdar gav oss en intressant rundtur som visade landets sinnrika kanal- och pumpsystem för att hålla havsvattnet på avstånd. 1/3 av landets yta ligger under havsnivån och en ny vall med motorväg var byggd efter den stora katastrofen på 50- talet när den gamla vallen brast och många förlorade livet.
Att vi befann oss i Europas mest tätbefolkade land kändes tydligt. Vägarna var smala och rondellerna små, när vi kryssade genom små vackra byar.
På fredagen fick våra bilar vila för då var det buss till Amsterdam som gällde. Rundtur med båt på kanalerna i
Fyra svenska Studsar
Foto: Bengt Engwall och Björn Nilsson
drog till Nederländerna
staden och ett besök på ett diamantsliperi. En god lunch på en restaurant med typisk Holländsk mat, krocketter, vitt bröd med chokladströssel och öl. Mums!
På lördagens morgon kunde man åter höra det typiska ljudet av 6:or och 8:or som klingade som ljuv musik utanför hotellet. Färden gick mot Haag och ett besök på Louwman automobilmuseum.
Dit återvänder jag gärna för det var så stort att timmarna rann iväg för fort för att hinna se allt. Bilens historia i kronologisk ordning, unika tekniska lösningar genom tiderna, och en avdelning för bildkonst där bilen stod i centrum. Bilen som lustifikation fanns även med.
Efter en lunch på museet gick färden åter till Noordwijk där vi ställde upp våra bilar på esplanaden vid havet och samlades till en drink för att låta allmänheten ta del av våra bilar.
På kvällen åt vi en avlutningsmiddag och glädjen stod högt i tak med allsång där naturligtvis ”Tulpaner från Amsterdam” fanns med på reportoiren.
I Studebakergänget finns många ”glada laxar” som ställde upp med sång och spel. Det blev ett bra tillfälle att tacka våra värdar i SPCN, Studebaker-Packard Club Netherlands.
Nu börjar förberedelserna för det internationella mötet 2015 i England. Greg Diffen hälsade oss välkomna dit innan vi avslutade kvällen för att få lite vila inför hemresan.
När vi skildes åt vid färjeterminalen i Göteborg kunde vi konstatera att resandet varit problemfritt. Startmotorn i min Hawk –59 vägrade släppa kuggkransen i Glyckstadt på nerresan men det gick att fixa. Dictatorn ville ha lite service med brytarspetsarna när vi kom till kaj, men även det gick att ordna.
Det är bara att konstatera: Studebaker är en bra bil!
Samling i Kiels hamn e er färjefärden från Göteborg. I Noordwijk visade man upp bilarna på esplanaden.
Lite fix under huven sen spann 37:an som en ka igen.
Uppställning vid Louwmans automobilmuseum i Haag.
Louwman automobilmuseum
Även i andra länder i Europa var Studebaker ett märke som förekom rätt sparsamt i trafikbilden. Studebaker räknades liksom i Sverige till de lite dyrare vagnarna. För ett tag sedan fick jag tag på ett gäng gamla foton från Holland. På en hel del av dessa kunde man hitta Studebakerbilar. Här kommer några av dessa. //Micke
Gamla kort från Holland
Studebaker som blomlåda! Det hörde väl förhoppningsvis inte ll vanligheterna i Holland, hoppas jag. 1961 Lark VIII 4‐dr sedan.
1955 Champion coupe i Vlaardingen. Foto från 1960.
1960 Hawk i Amsterdam. Foto från 1966.
1958 Studebaker President i Haarlem. Foto från 1964.
1961 Lark hardtop i Rokin, Amsterdam. 1954 Champion Starliner med ekerkapslar.
1947 Champion Starlight Coupe i behov av vård.
1961 Hawk på en parkeringsplats i Amsterdam.
D .& S. Motors i Springfield, Ohio (foto från 1960)
MEDLEMMARS BILAR
1964 Gran Turismo Hawk (64V-K6)
Skick: Körklar
Årsmodell : 1964
Tillv.datum : 29:e oktober 1963 Växellåda : 4vxl BW T10 Färg utv. : Midnight Black
Chassinr. : 64V-15187 Motor : 8 cyl, 289 cui Bakaxel : Dana 44 utv. 3.31 Färg inv. : Röd
Options : Historia :
Ägare :
Bilen är svensksåld. Första registrering 8:e april 1965 på disponent Börje Nyström.
Såld till Hans Nordqvist okt-72, som sålde den vidare till nuvarande (3) ägare okt-73.
Efter bensinkris och bladfjädersbrott ställdes bilen för renovering i juli-74. Plockades ner i delar och somnade in i sin törn rosa sömn vintern 1975. Sommaren 2003 började renoveringen. Våren 2013 ställdes den på och besiktigades ofärdig, det var mycket kvar att göra. Maj 2014 MHRF besiktigades bilen. Bilden är från Maj 2014.
Jan Wikström, Torslanda
MEKARTIPS av Ingemar Winlund Säkerhet
Sommaren är här och bilarna måste få en tillsyn innan vi börjar köra dem. När fick bilen en service senast, eller var det några problem förra sommaren.
Det är lätt att glömma om bilen hade lite hyss för sig förra säsongen. När hösten kommer och man ställer in för vintern orkar man inte göra så mycket åt den.
Då är det bra att skriva ner eventuella missljud, läckage m.m. För det är lätt att glömma till våren när solen börjar lysa och orken kommer tillbaks.
En sak som man bör göra på hösten innan bilen körs in i garaget är att byta olja. Det beror
naturligtvis på hur mycket man har kört. Har man bara kört 50 mil kan det kännas onödigt.
Med åtanke på att de flesta Studebakers inte har fullflödesfilter bör oljan bytas. Sätt också dit en magnet på avtappningspluggen.
En annan sak som är viktig är att kontrollera bromsvätskan. Huvudcylindern sitter inte så bra till på Studebakern, förutom Lark från -61 till -66 och Avanti. Det gör att man sällan kontrollerar
bromsvätskan och än mindre byter den.
Huvudcylinderns utsatta läge under bilen gör att det kan komma in fukt i vätskebehållaren. Vilket gör att bromsvätskans prestanda försämras som kan vara farligt. Del rostar det lättare i huvud- och
hjulcylindrar, med följd att det blir läckage och bromsvätskan försvinner. Det i sin tur gör att bromsarna försvinner.
Sen har vi varmgång på grund av mycket bromsande. Att det blir så varmt att bromsarna försvinner är väldigt ovanligt på våra bilar, de blir sällan utsatta för sådan körning t.ex. branta långa nerförslut. Kokpunkten i bromsvätskan blir lägre vid hög vattenhalt med risk för ångbildning vid mycket bromsande, pedalen kan gå i botten. Har du inte bytt vätskan någon gång, se till att göra det. Sug ur behållaren, fyll på ny vätska och lufta vid varje hjul. Fyll på några gånger så du är säker på att all vätska blir bytt.
Jag själv brukar kontrollera bromsvätskan varje vår och byta vartannat år, lämpligt före besiktningen. I år skulle jag besikta bilen så en extra koll gjordes.
Bromsarna kändes bra men när jag öppnade locket på huvudcylindern fann det bara lite vätska i behållaren, men den var gott om en fromage liknade grön sörja. Jag har aldrig sett något liknade under alla år som jag hållit på med bilar. Troligtvis hade vatten kommit in genom ventilations hålet på locket och fått denna effekt. Jag fick bort fromaget genom att suga och torka med en trasa. Sedan fyllde
jag på vätska från en nyköpt burk och luftade.
Det kändes könt. Hade jag inte kollat hade bromsarna troligtvis försvunnit vid ett olägligt tillfälle. När det fattas mycket vätska i
huvudcylindern kan det vara ett läckage. Lite påfyllning kan man få göra på grund av slitage i bromssystemet. Gamla bilars enkretssystem gör att hela bromskraften på alla hjulen försvinner vid ett fel på hydraliken. Ett tvåkretssysyem på senare Larkar är säkrare, viss bromsverkan finns kvar. När du byter vätska köp alltid en ny burk bromsvätska använd inte en gammal burk som är öppnad, har inte locket suttit på riktigt suger vätska åt sig fukt så även ny vätska i en öppnad burk kan bli dålig.
Bilar från -50 samt äldre behöver inte besiktas, helt vansinnigt och obegripligt tycker jag. Det finns många olika människor som äger gamla bilar pga. att de tycker om att köra dessa fordon. Men alla är inte så intresserade eller kunniga av just mekandet. Man måste ju få köra en gammal bil även om man inte är någon mekaniker. För dessa fordonsägare som även har en bil som är besiktningsbefriad är kunnig hjälp oerhört viktig. Jag skulle rekommendera att åka till besiktningen t.ex. vart 3:e år, för fel blir det var så säker. När sådana gamla bilar byter ägare tycker jag att det alltid skall göras en besiktning för din egen säkerhet. Vi måste vara noga med våra bilar så att de inte ställer till med några olyckor för då får
myndigheterna ytterligare ett skäl att begränsa veteranhobbyn. Konstigt nog samma myndighet som tillåter besiktnings fria bilar.
Sammanfattningsvis: kontrollera bilen varje vår, särskilt säkerheten och alltid bromsvätskan. Denna kontroll är oerhört ” viktig” hos bilar som är besiktningsbefriade.
1947 byggde Studebaker en prototyp ll en
”Woodie”
sta onsvagn.
Denna prototyp har nyligen renoverats och återfinns nu på museet i South Bend.
BILAR OCH DELAR SÄLJES
Annonssidan för entusiasterna
Här är vår egen marknadsplats för allt som rör vår hobby. Naturligtvis annonserar vi gratis.
Annonsmanus sänds till: Ulf Winlund, Kaggeboda 1928, 761 92 NORRTÄLJE Email uffewinlund@hotmail.com eller ring Tel: 0176-220313, 076-8520445
SÄLJES.
Till Daytona -65, komplett drivlina, motor V8 283, växellåda 3 växlad utan overdrive, kardanstång, bakaxel utväxling 307.
Sidolister Daytona -64, -65, tvådörrars.
Bakaxel Dana 44:a 307.
Röd invändig matta Hawk begagnad.
Front Lark -66.
Grill Lark -64 -65, fyra strålkastare.
Automatlåda Studebaker lång hals.
Rattstång automat Hawk från -58:a.
Krängningshämmare fram V8:a.
Samt mycket andra delar.
Ingemar Winlund 0175-73211, 0705-165424
KÖPES.
Hej,
Jag undrar om det är någon som har ett grenrör till en Hawk GT 63a 289a höger sidan att sälja?
Du kan ringa:
0346-52322 /0763-227533/
mail swp@bredband.net
Mvh. Sören
Tysk annons för 1951 års modell av Studebaker. Texten är på engelska, vilket är ovanligt för en tysk försäljningsannons. USA hade dock en stor militärbas strax utanför Frankfurt, så det är förmodligen
ll dessa soldater denna annons vände sig ll.
Även på Cuba såldes det Studebaker, i alla fall fram ll revolu onen 1959.
Denna annons är från Havanna 1956.
Cram Brothers Garage i Colfax, Washington (foto från 1918)
Joe Steed Studebaker i Wichita Falls, Texas (foto från 1951)
Studebakeråterförsäljare
McMahon & Koch Motors, i Louisville, Kentucky (foto från 1950)
Reedley Motor Sales, Reedley, California (foto från 1948)
Emil C. Lorentzen ‐ Powers Lake Motor Co. i Powers Lake, North Dakota (foto från 1948)
Modell: Studebaker M16 52a 1947.
Renoverare: Lastbilscentralen i Laholm.
Inköpt: Edenberga Frivilliga Brandkår (brandmännen Mikael Lennartsson, Bo Hartvigsson, Peter Lennartsson, Lasse Sjöström, Gittan Lennartsson, Thomas Lennartsson och Karin Sjöström) tog över brandstationen förra året och då följde brandbilen med.
Fyndskick: Brandbilen kom från Vittsjö Brandkår 1957 och användes fram till omkring 1975. Därefter har den stått stilla. Den raka bensinsexan och bromsarna satt fast, men både kaross och ram var så gott som fria från rost.
Nedlagd tid: Ett tiotal timmar än så länge, samt en hel del tid för att söka efter sponsorer (fler sponsorer är välkomna – intresserade kan ta kontakt med Lasse Sjöström telefon 0430-13442).
Problem: Inga ännu så länge, vi väntar på lite nya motordelar bland annat kolvringar och packningar med hjälp av Studebakerklubben.
Saknade delar: Däck är det som vi saknar mest. Turligt nog är all speciell brandutrustning kvar.
Prognos: När den är körduglig ska den lackeras brandkårs- röd av Sofiero
billackering i Laholm. Den ska vara i princip ut- yckningsklar till Edenberga Frivilliga Brandstations 100-års jubileum som infaller 2014.
Text och foto: Robert Gustavsson I somras fick brandbilen åter se dagsljus,
något som inte ske sedan 1975.
Motor och bromsar sa fast, i övrigt är brandbilen välbevarad.
Edenberga Brandsta onen ska åter‐
invigas i samband med 100‐
årsjubileet 2014. Då ska brandbilen vara ”utryckningsklar”
.
Garagereportage
Brandchefen Mikael Lennartsson håller koll på renoveringen.
