Arbets- och miljömedicin – Lund
AMM
Rapport 2009
Yttrande över exponering för asbest vid sanering i flerfamiljshus
Maria Albin Håkan Tinnerberg
Yttrande över exponering för asbest vid sanering i flerfamiljshus
Bakgrund
Miljöförvaltningen Malmö stad har 2009-09-04 anhållit om yttrande över exponering av asbest vid sanering i flerfamiljshus i Malmö. Vägledning önskas om huruvida hyresgäster i flerbostadshus ska evakueras under sanering av asbest och vad som bör krävas innan återflytt.
Rapport från undersökning av spridning av mögelsvamp och asbest vid sanering av fukt- och mögelskadat badrum innehållande asbesthaltigt material1 bifogas begäran. Eftersom
Arbetsmiljöverket också fått detta material för yttrande går vi här inte närmre in på arbetsmiljöaspekterna.
Observerad spridning av asbest vid sanering
Av rapporten framgår att badrummet varit kaklat ca 150 cm upp, samt hade klinkerbelagt golv. Synligt mögel fanns i fogar, i övrigt sågs ej mögelpåväxt. Asbest (antofyllit) påvisades i
>1vikts% i materialprov från fix och fog för väggkakel, men ej i fog eller fix för golvklinker.
Inkapsling av saneringsområdet med luftsluss och undertryck gjordes av saneringsfirman, men dessförinnan hade duschstång och blandare demonterats av rörmontör. Luftprov under borttagande genom bilning och slipning av det asbesthaltiga materialet visade höga
asbesthalter i arbetsområdet (0,7 f/ml) och också en förhöjd halt utanför inkapslingen (0,07 f/ml). Dammprover tagna före, under och efter saneringen visade en kontaminering utanför inkapslingen, som dock inte är ett klart mått på spridning från arbete innanför inkapslingen, eftersom vissa ingrepp i asbesthaltigt material skett innan den upprättades.
Miljömedicinsk bedömning avseende risk vid kontaminering med asbest i bostad
Alla typer av asbest har visat kunna orsaka cancer hos människa, fr a ses en ökning av cancer i lunga och lungsäck (mesoteliom). Risken anses generellt vara högre vid exponering för amfibolasbest, särskilt krokidolit, men även för andra typer av amfibolasbest (amosit,
antofyllit) jämfört med krysotil. Den anses också vara högre vid exponering i barndomen än senare i livet. Ingen säker nedre gräns för exponering har visats. Detta gör att man ur
folkhälsosynpunkt strävar efter att undvika all onödig exponering.
Asbest kan också orsaka en bestående nedsättning av lungfunktionen, men detta sker först vid hög exponering och det är därför som cancerrisken är den relevanta effekten att bedöma i detta sammanhang. Akuteffekter saknas.
Cancerrisken vid exponering för asbest bestäms främst av den totala dos som individen inandats. Detta medför att en kortvarigt förhöjd exponering (minuter-timmar) i allmänhet medför ett minimalt bidrag till den totala dosen och därmed också till den totala risken att insjukna. Däremot skulle en mer långvarig förhöjning av exponeringen (veckor – månader) kunna ge ett oönskat bidrag. En kontamination av bostaden pga sanering som inte utförs på rätt sätt skulle kunna ge en sådan exponering genom att förorenat damm finns kvar och yr upp vid dagliga aktiviteter.
1 Tekomo Byggnadskvalitet AB. Undersökning avseende risk för spridning av mögelsvamp och asvbest vid sanering av fukt och mögelskadat badrum, Herrgården, Ramels väg (…), Bostads AB Gröningen. Rapport 2009- 07-07 till Bostads AB Gröningen..
Riktlinjer avseende uppföljning av sanering i bostad
Specifika riktlinjer avseende exponeringsnivåer för asbest i allmän miljö och bostadsmiljö saknas för närvarande i Sverige, liksom riktlinjer för när en miljö skall anses vara asbestfri.
Internationellt finns dock sådana riktlinjer. I en översikt över gällande riktvärden/gränsvärden för asbest 20052, konstaterades att av 20 rapporterande länder saknade 8 riktvärden för återanvändning av asbestsanerad miljö, 6 hade en lufthalt på 0,01 f/ml som gräns (däribland EPA och Health and Safety Executive i Storbritannien),3 4 5 fem länder hade en lägre nivå och ett land en högre nivå.
En vanligt använd norm är att exponering i bostad och yttre miljö skall vara sådan att tillägget till livstidsrisken för exempelvis cancer är försumbart. En ofta använd tumregel för detta är att antalet extra cancerfall inte skall vara fler än 1/100 000. Baserat på epidemiologiska data 6 har det för personer som exponeras i yngre medelåldern beräknats att för att livstidsrisken för cancer till följd av asbestexponering inte skall överstiga 1/100 000 bör den sammantagna asbestexponeringen över en livstid inte överstiga 0,01 fiber-år/ml7.
Om man antar en halt på 0,01 f/ml efter en sanering, men som endast långsamt går ner till en bakgrundshalt under 1 år, kommer den kumulerade dosen att bli maximalt 0,005 f/ml.
Erfarenhetsmässigt avklingar asbestnivån i luft dock betydligt fortare än så. Vid en kumulerad dos på 0,005 f/ml skulle antalet extra fall att bli 2/100 0008. Detta resonemang bygger på 8 timmars exponering. Exponering i bostaden brukar ofta schabloniseras till att var 24 timmar, vilket skulle ge en 3x högre skattning, dvs 6/100 000. Detta ligger över det som brukar anses acceptabelt. Särskild hänsyn bör också tas till att barn kan komma att exponeras och att de anses vara känsligare. Slutsatsen blir att för att uppnå normen om att ej överstiga ett extra cancerfall/100 000 skall inte en förhöjd asbestförekomst i bostaden på 0,01 f/ml kvarstå mer än ca en månad. Sannolikt har man inte detta efter en väl genomförd sanering. I det material vi fått finns inga luftmätningar efter avslutad sanering.
Miljömedicinsk bedömning och förslag avseende fortsatt utredning
Vår bedömning är att vad gäller asbestsanering är den avgörande punkten att bostaden inte kontamineras med asbestdamm så att en förhöjd exponeringsnivå över längre tid uppkommer.
Stor noggrannhet krävs vid saneringen för att undvika detta. Vid den redovisade mätningen hade spridning av asbesthaltigt material skett innan området kapslades in. Det framstår som angeläget att göra förnyade mätningar på representativa objekt och att då undvika att göra ingrepp i asbesthaltigt material före inkapslingen. Mätningen bör innefatta lufthalt före, under, efter saneringsarbetet, samt efter fullständigt genomfört saneringsarbete, såväl i arbetsområdet som utanför det. Dammprover bör tas parallellt.
2 Cherrie J. Exposure limits in various countries. Venice Asbestos Conference 5-7 December 2005.
3 Health and Safety Executive. Asbestos: The analysts’ guide for sampling, analysis and clearance procedures.
HSE: London, 2005.
4 Health and Safety Executive. Asbestos: The licensed contractors’ guide. HSE, London 2006.
5 US Environmental Protection Agency. Response to 2005 Hurricanes. Asbestos screening levels. US EPA 2005.
6 Hodgson J, Darnton A. The quantitative risks of mesothelioma and lung cancer in relation to asbestos exposure.
Anna Occup Hyg 2000: 44; 565-601.
7 Det kumulerade dosmåttet är en produkt av lufthalt och exponeringstid, här motsvarande en lufthalt på 0,001 f/ml under 10 år, eller 0,1 f/ml under 1 år, eller 1,0 f/ml under 0,1 år.
8 Om det mot förmodan skulle vara fråga om exponering för krokidolit blir skattningen istället 1/10 000
Om det visar sig att man genom att arbeta med den försiktighet som gällande regelverk kräver kan undvika kontaminering av bostaden, skulle man kunna överväga ett saneringsprogram utan evakuering av boende under förutsättning att ett strikt kvalitetsprogram med
återkommande stickprovskontroller utförd av utomstående visar att den höga kvaliteten på arbetet vidmakthålls.
Utveckling under senare år har visat att sanering med bl a våt metodik och med andra metoder som innebär att dammgenereringen minskas vid saneringen ger lägre lufthalter och därmed också minskad risk för kontaminering jämfört med traditionella torra metoder.9 Trots detta är intresset från branschen för nya metoder mycket svalt. Anledningen tros vara att de nya metoderna medför ökade kostnader för utbildning, ny utrustning och ökad saneringstid, samt att antalet objekt att sanera är begränsat.
Ett generellt problem är att det ofta finns bristande kunskap om var asbestmaterial
förekommer i en byggnad. Vidare finns en betydande illegal marknad för asbestsanering där arbetet utförs utan erforderliga skyddsåtgärder, vilket innebär en kraftig exponering för de arbetare som utför arbetet, men också en potentiellt betydande exponering för omgivningen.
Då en mögelskada saneras behöver främst risken för en akut kraftig exponering i samband med själva arbetet beaktas. Evakuering vid kraftig mögelskada bör därför vanligen ske. Vid asbestsanering där det vid tillsyn bedömts föreligga en lätt och eventuellt även måttlig mögelskada är det möjligt att den avskärmning och övriga försiktighet i hanteringen som en fullgod asbestsanering innebär, medför att exponeringen även för mögelsporer hålls på en acceptabel nivå. Vi föreslår därför att även mätning av detta inkluderas i de luftmätningar som görs på några typobjekt (i förväg klassificerade med avseende på grad av mögelskada vid tillsyn), för att ge underlag för framtida ställningstaganden till detta.
Lund 2009-09-21
Maria Albin, Håkan Tinnerberg
Överläkare, docent Certifierad yrkeshygieniker, docent
9 Karlsson A, Christensson B. Kan man minska exponeringen vid asbestsanering.? En jämförelse av två saneringsmetoder. Rapport B 1758. IVL, Stockholm, 2007.
Rapporten är en bedömning om huruvida hyresgäster i flerbostadshus ska evakueras i samband med asbestsanering.
Då bakgrundsmaterialet var behäftat med vissa metodologiska problem blev det enbart en generell rekommendation och ett önskemål om nya mätningar.
Arbets- och miljömedicin 221 85 LUND Tel 046-17 31 85 Fax 046-17 31 80 E-post amm@med.lu.se Internet: www.ammlund.se
