Läsning: Jon 1:1 2:1, 11

(1)

TJUGOSJUNDE VECKAN »UNDER ÅRET«

MÅNDAG 5 oktober

Läsning: Jon 1:1 – 2:1, 11

Herrens ord kom till Jona, Amittais son, han sade: »Stå upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte.« Men Jona stod upp och ville fly till Tarsis, undan Herrens ansikte. Och han for ned till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Och sedan han hade erlagt betalning för resan, steg han ombord på det för att fara med till Tarsis, undan Herrens ansikte. Men Herren sände en stark vind ut över havet, så att en stark storm uppstod på havet, och skeppet var nära att krossas. Då greps sjömännen av fruktan och ropade var och en till sin gud, och vad löst som fanns i skeppet kastade de i havet för att bereda sig lättnad. Men Jona hade gått ned i det inre av fartyget och låg där i djup sömn.

Då gick skepparen till honom och sade till honom: »Hur kan du sova så? Stå upp och åkalla din Gud. Kanhända skall den Guden tänka på oss, så att vi inte förgås.« Och folket sade till varandra: »Nåväl, låt oss kasta lott, så att vi får veta för vems skull denna olycka har kommit över oss.« När de så kastade lott, föll lotten på Jona. Då sade de till honom: »Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende, och varifrån kommer du? Från vilket land och av vad folk är du?« Han svarade dem: »Jag är en hebré, och jag dyrkar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra.« Då greps männen av stor fruktan och sade till honom: »Vad är det du har gjort!« Ty männen fick genom det han berättade för dem veta att han flydde undan Herrens ansikte.

Och de sade till honom: »Vad skall vi göra med dig, så att havet stillar sig för oss?« Ty havet stormade mer och mer. Då svarade han dem: »Ta mig och kasta mig i havet, så skall havet stillas för er, ty jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er.«

Männen strävade med all makt att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty havet stormade mer och mer emot dem. Då ropade de till Herren och sade: »Ack Herre, låt oss inte förgås för denne mans själs skull, och låt inte oskyldigt blod komma över oss. Ty du, Herre, har gjort som dig behagade.« Därefter tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och gav löften. Men Herren sände en stor fisk, som slukade Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter. Och på Herrens befallning kastade fisken upp Jona på land.

Responsoriepsalm: Jon 2:2–5, 8 (R. 7c)

R. Du förde mig upp ur graven, Herre.

(2)

Jag ropade till Herren i min nöd och han svarade mig.

Ur dödsrikets inre steg mitt rop och du hörde min röst. R.

Du slungade mig i djupet, mitt i havet, där strömmarna fångade mig, alla dina brottslingar slog sig samman över mitt huvud. R.

Jag tänkte: Jag har fördrivits från dig. Får jag se ditt heliga tempel igen? R.

Då mina krafter sinade, vände jag mig till Herren.

Min bön nådde dig, nådde ditt heliga tempel. R.

Halleluja: Jfr Joh 13:34

V. Ett nytt bud ger jag er, säger Herren:

att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.

Evangelium: Luk 10:25–37

En laglärd som ville sätta Jesus på prov reste sig och sade: »Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus sade: »Vad står det i lagen? Hur lyder orden?« Han svarade: »Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.« Jesus sade: »Det är rätt. Gör det, så får du leva.« För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: »Och vem är min nästa?« På den frågan svarade Jesus: »En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade:

’Sköt om honom, och kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?« Han svarade: »Den som visade honom barmhärtighet.« Då sade Jesus: »Gå du och gör som han!«

(3)

TISDAG 6 oktober

Läsning: Jon 3:1–10

Herrens ord kom till Jona, han sade: »Stå upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.« Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, som Herren hade befallt.

Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång. Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bli förstört.«

Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små. Och när saken kom för kungen i Nineve, stod han upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska. Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt kungens och hans stores påbud, och sade: »Ingen människa må smaka något, inte heller något djur vare sig av fäkreaturen eller småboskapen, de må inte föras i bet, ej heller vattnas. Och både människor och djur skall hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer. Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi inte förgås.«

Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde inte så.

Responsoriepsalm: Ps 130:1–4ab, 7–8 (R. 3)

R. Om du, Herre, vill tillräkna synd, vem kan då bestå?

Ur djupen ropar jag till dig, Herre. Herre,

hör min röst, låt dina öron akta på mina böner. R.

Om du, Herre, vill tillräkna synd, Herre, vem kan då bestå?

Dock, hos dig finns förlåtelse, för att man må frukta dig. R.

Hoppas på Herren, Israel, ty hos Herren finns nåd, väldig är den frälsning som finns hos honom. Han skall frälsa Israel från alla deras synder. R.

Halleluja: Luk 11:28b

(4)

V. Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det, säger Herren.

Vid den tiden gick Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: »Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.« Herren svarade henne: »Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.«

ONSDAG 7 oktober

S:TA BIRGITTA, SVERIGES OCH EUROPAS SKYDDSPATRON, Högtid

Första läsningen: Vish 7:7–14

Jag bad till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig. Jag valde visheten framför spiror och troner och höll rikedom för intet i jämförelse med henne. Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt, ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand och silver räknas som smuts på marken. Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet och ville hellre äga henne än dagens ljus, ty skenet från henne slocknar aldrig. Men med henne kom också allt annat gott till mig; det låg omätlig rikedom i hennes händer. Jag gladdes åt alla dessa ting, ty visheten härskar över dem, men jag visste ännu inte att hon också är deras moder. Det jag lärde mig utan baktankar lär jag ut utan missunnsamhet. Jag behåller inte hennes rikedom för mig själv, ty den är en outtömlig skattkammare för människorna. De som utnyttjar den vinner Guds vänskap, fostrans gåvor öppnar vägen till honom.

Responsoriepsalm: Ps 25:4–5, 8–10, 14 (R. Birgitta)

R. Visa mig, Herre, din väg, och gör mig villig att gå den.

(5)

Herre, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar. Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud, jag hoppas alltid på dig. R.

Herren är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen. Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg. R.

Alla Herrens vägar är nåd och trofasthet för dem som håller hans förbund och vittnesbörd. Herren har sin gemenskap med dem som fruktar honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem. R.

När responsoriepsalmen sjungs, se Cecilia nr 624

Andra läsningen: 1 Kor 2:6–10

Vishet förkunnar vi för de andligt fullvuxna, men inte en vishet som hör till denna världen eller denna världens förgängliga makter. Vad vi förkunnar är Guds hemlighetsfulla vishet, som var fördold men som redan före tidens början av Gud var bestämd att leda oss till härlighet. Den kände ingen av denna världens makter till — om de hade känt till den, skulle de inte ha korsfäst härlighetens herre.

Vi förkunnar, som det står i skriften, vad inget öga sett och inget öra hört och vad ingen människa har anat, det som Gud har berett åt dem som älskar honom. Och för oss har Gud uppenbarat det genom Anden, ty det är Anden som utforskar allt, också djupen hos Gud.

Halleluja: Luk 10:22

V. Ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.

Vid den tiden fylldes Jesus med jublande glädje genom den helige Ande och sade: »Jag prisar dig, fader, himlens och jordens herre, för att du har dolt detta för de lärda och kloka och uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, fader, så har du bestämt. Allt har min fader anförtrott åt mig. Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara det för.« Sedan vände han sig till lärjungarna och sade enbart till dem: »Saliga de ögon

(6)

som ser vad ni ser. Jag säger er: många profeter och kungar har velat se vad ni ser, men fick inte se det, och velat höra det ni hör, men fick inte höra det.«

TORSDAG 8 oktober

Den saliga jungfrun Maria av Rosenkransen, minnesdag

Läsning: Mal 3:13 – 4:2a

Ni har talat hårda ord mot mig, säger Herren. Nu frågar ni: »Vad har vi då med varandra talat mot dig?« Ni har sagt: »Det är fåfängt att tjäna Gud. Eller vad vinning har vi av att vi håller vad han har befallt oss att hålla, och av att vi går i sorgdräkt inför Herren Sebaot? Nej, de fräcka vill vi nu prisa lyckliga, ty de som gör vad ogudaktigt är blir upprättade, de går fria, hur de än frestar Gud.«

Men därunder har också de som fruktar Herren talat med varandra, och Herren har lyssnat på dem och hört dem, och en minnesbok har blivit skriven inför hans ansikte, till påminnelse om dessa som fruktar Herren och tänker på hans namn. Och dessa, säger Herren Sebaot, skall jag ha som min egendom på den dag då jag utför mitt verk, och jag skall skona dem, som en fader skonar sin son som tjänar honom. Och ni skall då åter få se vilken skillnad det är mellan den rättfärdige och den ogudaktige, mellan den som tjänar Gud och den som inte tjänar honom.

Ty se, dagen kommer, och den skall brinna som en ugn. Då skall alla fräcka människor och alla som gör vad ogudaktigt är bli lika strå, och dagen, den som kommer, skall förbränna dem, säger Herren Sebaot, så att varken rot eller krona lämnas kvar av dem. Men för er, ni som fruktar mitt namn, skall rättfärdighetens sol gå upp, med läkedom under sina vingar.

Responsoriepsalm: Ps 1:1–4, 6 (R. Ps 40:5a)

R. Salig den som sätter sin förtröstan till Herren.

Salig är den som inte följer de gudlösas råd och inte går syndares väg eller sitter där hädare sitter utan har sin lust i Herrens lag och tänker på hans lag både dag och natt. R.

Han är som ett träd, planterat vid vattenbäckar, vilket bär frukt i sin tid och vars löv inte vissnar: allt vad han gör, det lyckas väl. R.

(7)

Inte så de gudlösa: de är som agnar som vinden för bort.

Ty Herren känner de rättfärdigas väg, men de gudlösas väg leder till fördärvet. R.

Halleluja: Jfr Apg 16:14b

V. Herre, öppna våra hjärtan, så att vi lyssnar till Jesu Kristi ord.

Vid den tiden sade Jesus till sina lärjungar: »Tänk er att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ’Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ’Lämna mig i fred. Dörren är redan låst och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver. Därför säger jag er: Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.

Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm, när han ber om en fisk, eller ger honom en skorpion, när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte fadern i himlen ge helig ande åt dem som ber honom?«

FREDAG 9 oktober

S:ta Ingrid av Skänninge, ordenskvinna († 1282), Minnesdag

Läsning: Joel 1:13–15; 2:1–2

Klä er i sorgdräkt och klaga, ni präster. Jämra er, ni som tjänar vid altaret. Gå in och sitt i sorgdräkt natten igenom, ni min Guds tjänare, eftersom er Guds hus måste sakna spisoffer och drickoffer. Pålys en helig fasta, utlys en högtidsförsamling. Församla de gamla, ja, alla landets inbyggare, till Herrens, er Guds, hus, och ropa så till Herren. Ve oss, vilken dag! Ty Herrens dag är nära, och som våld från den Allsvåldige kommer den.

Stöt i basun på Sion, och blås larmsignal på mitt heliga berg. Må alla landets inbyggare darra! Ty Herrens dag kommer, ja, den är nära: en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och

(8)

töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

Responsoriepsalm: Ps 9:2–3, 6, 16, 8–9 (R. 9a)

R. Herren skall döma jorden med rättfärdighet.

Jag vill tacka Herren av allt mitt hjärta, jag vill förkunna alla dina under.

Jag vill vara glad och fröjdas i dig, jag vill lovsjunga ditt namn, du den Högste. R.

Du har straffat folken och förintat de gudlösa och utplånat deras namn för evigt.

Hedningarna har sjunkit ner i den grav som de grävde, deras fot har blivit fångad i det nät de lade ut. R.

Herren tronar i evighet, sin tron har han berett till dom.

Med rättfärdighet skall han döma jorden, med rättvisa skipa lag bland folken. R.

Halleluja: Joh 12:31b–32

V. Nu skall denna världens härskare fördrivas, säger Herren.

Och när jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig.

Vid den tiden då Jesus hade drivit ut en demon, sade folket: »Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna.« Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen. Men han visste vad de hade i tankarna och sade: »Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna.

Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem?

De kommer alltså att bli er dom. Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand, får hans ägodelar vara i fred.

(9)

Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom, tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

När den orena anden lämnar en människa, vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början.«

LÖRDAG 10 oktober

Läsning: Joel 3:12–21

Så säger Herren: Må hednafolken resa sig och dra bort till Josafats dal, ty där skall jag sitta till doms över alla folk häromkring. Låt lien gå, ty skörden är mogen. Kom och trampa, ty pressen är full.

Presskaren flödar över, så stor är ondskan där. Skaror hopar sig i Domens dal, ty Herrens dag är nära i Domens dal. Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mister sitt sken.

Herren upphäver ett rytande från Sion, och från Jerusalem låter han höra sin röst, så att himmelen och jorden bävar. Men för sitt folk är Herren en tillflykt och för Israels barn ett skydd.

Och ni skall erfara att jag är Herren, er Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall vara en helgad plats, och främlingar skall inte mer dra ditin.

På den tiden skall det ske att bergen dryper av druvsaft och höjderna flödar av mjölk, och alla bäckar i Juda flödar av vatten. Och en källa skall rinna upp i Herrens hus och vattna

Akaciedalen.

Men Egypten skall bli en ödemark, och Edom skall bli en öde öken, därför att de har övat våld mot Judas barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land. Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem från släkte till släkte. Och jag skall utplåna deras blodskulder, dem som jag inte allaredan har utplånat. Och Herren skall förbli boende på Sion.

Responsoriepsalm: Ps 97:1–2, 5–6, 11–12 (R. 12a)

R. Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren.

Herren är nu konung! Därför må jorden fröjda sig och alla havsländerna glädja sig.

Han omges av moln och töcken, rättfärdighet och rätt är fästet för hans tron. R.

(10)

Bergen smälter som vax för Herren, för hela jordens Herre.

Himlarna förkunnar hans rättfärdighet, och alla folk ser hans ära. R.

Ljus går upp för den rättfärdige och för de rättsinniga glädje.

Gläd er, ni rättfärdiga, i Herren, och prisa hans heliga namn. R.

Halleluja: Luk 11:28b

V. Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det, säger Herren.

Vid den tiden hördes en kvinna i mängden ropa: »Saligt det moderliv som har burit dig, och saliga de bröst som du har diat.« Men Jesus svarade: »Säg hellre: Saliga de som hör Guds ord och tar vara på det.«

TJUGOÅTTONDE SÖNDAGEN »UNDER ÅRET« 11 oktober

Första läsningen: Vish 7:7–11

Jag bad till Gud, och han gav mig klokhet. Jag åkallade honom, och vishetens ande kom till mig. Jag valde visheten framför spiror och troner och höll rikedom för intet i jämförelse med henne. Inte ens den dyrbaraste ädelsten satte jag lika högt, ty bredvid henne blir allt guld till värdelös sand och silver räknas som smuts på marken. Jag älskade henne mer än hälsa och skönhet och ville hellre äga henne än dagens ljus, ty skenet från henne slocknar aldrig. Men med henne kom också allt annat gott till mig;

det låg omätlig rikedom i hennes händer.

Responsoriepsalm: Ps 90:12–17 (R. jfr 14)

(11)

R. Mätta oss med din nåd, så får vi jubla av glädje.

Lär oss hur få våra dagar är, då vinner vårt hjärta vishet. Kom tillbaka, Herre!

Hur länge skall du vredgas? Förbarma dig över dina tjänare! R.

Mätta oss var morgon med din nåd, så får vi jubla av glädje i alla våra dagar.

Gläd oss lika länge som du plågat oss, lika många år som vi har lidit. R.

Visa din makt för oss som tjänar dig, visa din härlighet för våra barn. Herre, vår Gud, låt oss känna din ljuvlighet. Låt allt vi gör krönas med framgång! R.

När responsoriepsalmen sjungs, se Cecilia nr 658

Andra läsningen: Heb 4:12–13

Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap.

Halleluja: Matt 5:3

V. Saliga de som är fattiga i anden, dem hör himmelriket till.

Evangelium: Mark 10:17–30

När Jesus var på vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode

mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.« — »Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du

(12)

en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen:

»Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.«

Då sade Petrus till honom: »Vi har ju lämnat allt och följt dig.« Jesus svarade:

»Sannerligen, var och en som för min och evangeliets skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen. Här i världen skall han få hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar mitt under förföljelser, och sedan evigt liv i den kommande världen.«

eller (kortare läsning):

Evangelium: Mark 10:17–27

När Jesus var på vandring sprang en man fram och föll på knä för honom och frågade: »Gode

mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?« Jesus svarade: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud. Du kan budorden: Du skall inte dräpa, Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte stjäla, Du skall inte vittna falskt, Du skall inte ta ifrån någon det som är hans, Visa aktning för din far och din mor.« — »Mästare«, sade mannen, »allt detta har jag hållit sedan jag var ung.« Jesus såg på honom med kärlek och sade: »Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.« Vid de orden mörknade mannen och gick bedrövad sin väg, för han ägde mycket.

Jesus såg sig om och sade till sina lärjungar: »Hur svårt blir det inte för dem som har pengar att komma in i Guds rike!« Lärjungarna blev bestörta över hans ord, men Jesus sade igen:

»Mina barn, hur svårt är det inte att komma in i Guds rike! Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike.« De blev ännu mer förskräckta och sade till varandra: »Vem kan då bli räddad?« Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men inte för Gud. Ty för Gud är allting möjligt.«