160 beetle species were found, of which 108 were on the mire and 70 in the wet forest

Full text

(1)

Skalbaggar pi Priistflon, en myr i Angermanland - Ar floristiskt skyddsviirda myrar intressanta flven ur insektssynpunkt?

MATS JONSELL

Jonsell, M.: Skalbaggar pi Priistflon, en myr i Angermaland - Ar floristiskt skyddsviirda.my- rar intressanta iiven ur insektssynpunkt? [Beetles on Priistflon, a mire in the province ofAng- ermanland in central Sweden - Are botanically interesting mires also interesting from an entomological point of wiew?l - Ent. Tidskr. I I 6 (4): I 5 1 - 1 59. Uppsala, Sweden I 995. ISSN 00 1 3-886x.

Beetles were caught, mainly by pitfall traps, on four differents sites on a mire (Priistflon) and in an adjacent wet forest during two years. Because ofthe calcarous nature ofthe soil and the former harvesting of hay, the mire has a very rich flora. I wanted to determine if the beetle fauna was similarly diverse. 160 beetle species were found, of which 108 were on the mire and 70 in the wet forest. Almost halfofthe species found in the second year was not found the year before, showing the difficulties in obtaining a complete species list. As our knowledge of the northern Swedish fauna in general, and in particular how mire-living beetles respond to various biotic and abiotic factors is poor, the faunal composition on Priistflon is hard to evaluate from a conservation perspective. However, some ofthe species are considered rare, and 14 were new to the province. Many of the species have their main distribution further north. Human activities (e. g. draining for forest production and the ceasing ofhay harvesting) can negatively affect some ofthe species on the mires.

M. Jonsell, Sveriges Lantbruksuniversitel, Inst f. Entomologi, Box 7044, S-750 07 Uppsala, Sweden.

Bakgrund

Anda l6ngt in pA 1900-talet sk<irdade miinniskor ho pA var och varannan myr i Norrlands inland (Fig. l). Detta hci var oundgangligt som foder 6t kreaturen under vintern, vilket gjorde att miinnis- kor satte ett betydligt h<igre viirde pA myrmark iin

pi skogsmark. Idag kan man fortfarande se spir av myrslatter i form av grinande hiissjestbrar samt genom att myrarna fortfarande iir relativt oppna.

Viden, bjcirk och gran viixer dock upp f<ir att iterta den mark miinniskan r<ijt. Markvegetationen p6- verkas naturligtvis starkt av denna igenviixnings- process (Ohlson 1989).

Hur myrlevande insekters lorekomst beror av hiivd och kalkpiverkan, vet vi relativt lite om.

Insektsfaunan i kalkkrirr anses inte vara si siir-

priiglad som floran (Ehnstrom & Walden 1986), men detta kan delvis vara en effekt av bristen pi

undersokningar. Vid en undersokning av flugfau- nan pe nagra botaniskt intressanta myrar vid Jokk- mokk pitriiffades inte mindre an 17 nya arter ftir

Sverige (Engelmark & Engelmark 1989). I det mest omfattande arbetet som &jorts om insekter pA myrar (Krogerus 1960) redovisas hur olika in- sektsarter i mossar och fattigkiirr f<irdelar sig pA

lokaler med olika mark-pH. Krogerus gjorde ocks6 ett forscik diir 15 insektsarter fick viilja mel- lan mossubstrat fuktat av vatten med olika pH. Sex arter visade sig foredra surare substrat, tre basiska och sex var indifferenta.

Hiivd (dvs slitter eller bete) har stor betydelse fcir minga jordlopares forekomst pi strandiingarna

vid Kvismaren, en av vira sydliga slattsjoar (Ljungberg 1994). Flera av arterna diir finns nu pi

den svenska rcidlistan (Ehnstrcim et al. 1 993) efter- som betet pi minga liknande lokaler flyttats till

l<insammare och mera produktiv, gcidslad mark.

Strandiingarna hotas nu av total igenviixning med vass mm. Minskad viirmeinstrilning till foljd av igenviixningen iir sannolikt en av flera faktorer som p6verkar minga arter negativt.

151

(2)

Mats Jonsell Ent. Tidskr. 1 16 (1995)

Fig. l. Myrhd varfcirr den viktigaste kcillan till vinterfoder dt kreaturen i framfdr allt Norrlands inland. Sldurandet ledde till dppna myrar och pdverkade ocksdflorans artsammanscittning. Bilden visar ett slduerlagfrdn Flojs{tibo- dar i Alvdalen pd 1930-talet. Ur Elfdalens Hembygdsfr)renings bildarkiv.

Hay from mires used to be the most important source ofwinter food for cattle, especially in northern Sweden. The harvestofhaymadethemiresopenandalsoaffectedthe compositionoftheflora.Thepictureshowshayhorvesling on a mire in Alvdalen, province of Dalarna, in the 1930's

Kunskapen om insekter pi skyddsvtirda myrar Iir mycket liten jiimfrirt med vad man vet om flo- ran, speciellt i Norrlands inland diir fi entomolo- ger varit verksamma. Bland de fi publicerade ar- betena om insekter i vitmarker miirks frimst tvi

studier frin Finland (Renkonen 1938, Krogerus

1 960). Fiir skalbaggar i ovrigt finns endast ett fatal inventeringar med artlistor (Palm 1934, 1956,

1985, Lindroth 1942, Friden 1960, Israelson 1966) och spridda uppgifter om siillsyntare arter (t ex Lundberg 1981). Under en botanisk exkur- sion pi den floristiskt intressanta myren Priistflon i Angermanland gjordes si ett slumpartat fynd av den siillsynta jordl<iparen Elaphrus lapponicus (Fig. 4 a). Detta fynd samt den ringa kunskapen om insekter pe myrar, inspirerade mig att gdra en niirmare undersokning. Kunde skalbaggsfaunan vara lika intressant och artrik som floran?

Priistflon

Priistflon iir en ca 25 ha stor myr som ligger 400

mcih i Edsele socken i Angermanlands inland (Fig. 2-3). Niirmaste bosiittning iir Stensjo by. De boende i byn har hiivdat myren iinda in i sen tid

vilket har mycket stor betydelse fcir myrens utse- ende idag. Fram till 1930 tog man h<i varefter kor har betat pa myren iinda in pi 1960-talet. Efter att betet upphrirde har triid och buskar bdrjat viixa upp (Fig. 3). Nyligen blev Priistflon naturreservat med en skotselplan som innebiir att man delvis rdjt ner uppviixande bjcirk och vide, for att beh611a den oppna karaktliren och den flora som ar beroende av detta. Ingen dikningspeverkan finns.

Minga myrar i vlistra Angermanland, inklusive Priistflon, 2ir ocksi starkt kalkp6verkade, vilket gdr floran mycket artrik och intressant (Mascher 1990). Till strirsta delen iir Priistflon ett medelrik-

(3)

Ent. Tidskr.

kiirr, men i anslutning till kiilldragen finns en rad extremrikkiirrsvaxter representerade (Mascher 1990, Ohlson 1982). Kalken tillsammans med ovan niimnda kulturpiverkan gor lokalen till en av Angermanlands friimsta orkid6myrar (Mascher 1990), samt en av landets finaste lokaler for myr-

br iicka (S ax ifr a g a h i rc u I u s).

Intill sjalva myren finns en gransumpskog som genomstrcimmas av en liten biick. Skogen iir rela- tivt rik pi ligor och doda triid och har en mycket frodig flora med bl.a. den ovanliga lappranunkeln (Ohlson 1982).

Metoder

Fem ytor undersoktes, varav fyra lig pf, myren och en i sumpskogen. Insamlingarna gjordes 1991 (av mig sjiilv) och 1992 (av Roger Pettersson, RP) med hjalp av fallfiillor, sillning, trampning och slaghivning. Fiillorna bestod av aluminiumformar (40xl0xl0 cm) med vatten och glykol i botten.

Under 1991 sattes de ut 7/5 och vittjades fyra ginger (416,2716,1917 och2llS).1992 satt de ute 2915-217. Totalt anviindes under 1991 18 fallftillor fordelade pi tre olika omriden och under I 992 sex ftillor pi tvi omriden. Rikligt regn giorde att t<im- ningen i augusti l99l gav diligt resultat eftersom ftillorna blev tiversviimmade. Nedan fciljer be- skrivningar av de fem ytorna. Vegetationsbeskriv- ningarna iir hiimtade frin Ohlson ( 1982).

1) Kiilla. Ett mycket bl6tt omride diir kalkrikt vatten sipprar upp ur marken. Vegetationen 2ir inte heltaickande, beroende pa vattnets r<irelse och den lcisa bottnen. Dominerande viixter i ftiltskiktet ar grtisull, trindstarr, ingssyra, kiirrspira, myrbriicka och sumparv. Bottenskiktet domineras av mossor-

na Marchantia polymorpha, Mnium rugicum, Bryum pseudolriquetrum och Sphagnum warn-

storfii. Atta ftillorplacerades ut 1991. Under 1992 hade RP tre llillor i gropar som anviints 1991.

2) Biickdrig. Omridet bestir av rikkiirr med los botten diir smi drig av oppet rinnande vatten letar sig fram. Fiiltskiktet domineras av trindstarr och vattenklciver samt myrbriicka och sumparv pA de torrare delama. Typiska for bottenskiktet ar mos- soma Mnium rugicum, Paludella squarrosa, Calligeron stramineum, Helodium blandowii och Sphagnum riparium. Fem f?illor placerades si torrt som m<ljligt, dvs pA smi fastare omriden.

3) 6vrig myr (Fig. 3). Denna )'ta ar betydligt

Fig 2 Ldgetfdr myren Prdstflon i ingermanland.

The location of the study mire PrristJlon in the province ofingermanland.

Fig. 3. Efter att hcivden pd PrdstJlon upphdrde har bus- kar bdrjat dterta den mark mdnniskan rrijt Myrpartiet i fdrgrunden hdr till den i Tab. I nrimnda "Ovrig myr", i

bakgrunden syns sumpskogen. Foto: Mats Jonsell.

Afler the harvest of hay ceased on PrristJlon bushes have begun to recolonize the mire. The part in the foreground belongs to "Unspec. mire" (Tab. l) and in the back-

ground lies the wetforest.

vidstrAcktare och mindre vAl definierad iin de an- dra och bestir av 6ppen myr mellan kiillan och biickdriget. Dominerande viixter i ftiltskiktet Ar

tridstarr, flaskstarr, trindstarr, sjcifriiken, kiirr- spira, krikklover och vattenklover medan botten- skiktet domineras av vitmossor. Ytan iir av mer intermediiir typ iin de tvi foregiende. Under 1991 153

(4)

Mats Jonsell

utfordes endast sillning pe denna yta, medan RP hade tre fallftillor hdr 1992.

4) Gungfly. Denna yta iir blot och gungflyartad och piminner nigot om kiillan. Den iir av rikkiirrs- typ med flaskstarr, trindsstarr och vattenkl<iver som dominerande ftiltskikt. Brunmossor domine- rar i bottenskiktet. Insamling av djur gjordes ge- nom trampning.

5) Sumpskog. Skogen domineras helt av gran, men har inslag av grial, siilg, ronn och glasbj<irk.

Markvegetationen iir av hdgdrtstyp med nordisk stormhatt, torta, kiirrfibbla, trolldruva, cigonpyrola mm. En liten biick rinner genom skogen. En av Ilillorna sattes relativt nara denna med de civriga fyra pi rad in i skogen med ca tvi meters mellan- rum.

Resultat Artantal

Totalt petrdffades 160 skalbaggsarter (Tab. 1). Av dessa fanns 108 pn myren, medan 70 hittades i sumpskogen, vilket betyder att l8 stycken vat ge- mensamma fiir sumpskogen och myren. Av de 108 arterna pi myren hittades 73 stycken 1991 . Roger Pettersson hittade 58 arter under 1992, av vilka drygt hiilften (35 st) var nya jamftrt med 1991.

Sju av RP:s nyfynd hade dock pitrAffats i sump- skogen iret innan. 14 av arterna iir nya fiir land- skapet Angermanland, enligt Lundberg (1986).

Det stora flertalet av arterna har erhillits i fallf?il- lorna. Av andra metoder var trampningen effekti- vast och gav 18 arter varav elva saknades i fall- ftillorna. Av de sillade arterna var endast tre av 14 ej funna i fallftilloma.

A n m ri r kn i n g s v ri rd a fy n d

Elaphrus lapponicus (Fig.4a) har sin huvudsak- liga utbredning i fi2illen men hittades, for Itirsta g6ngen, nedanftir fiiillregionen l96l (Palm 1962) och har diirefter patr5ffats pi flera lokaler i Norr- bottens kustland (Lundberg 1968, 1981). Den iir friimst knuten till kalkpiverkade myrar (Krogerus 1960) gtirna med kiillor eller annan form av r<irligt vatten (Lindroth 1945), vilket stiimmer viil river- ens med fiirh6llandena pi Przistflon. I Krogerus (1960) valforsok (se ovan) fiiredrog denna art mossa med basiskt vatten.

Elaphrus uliginosus (Fig. ab) har inte samma klara biotopval. Arten iir relativt ovanlig, men ar

t54

Ent. Tidskr. 116 (1995) utbredd river hela landet i olika typer av fuktiga lokaler. Arten ftiredrar oppna lokaler och miss- gynnas av igenviixning och har pA senare tid mins-

kat starkt i Mellansverige (Ljungberg 1994).

Krogerus ( 1960) hittade E. uliginosus pe tva loka- ler, ett rikkiirr och en mosse av dviirgbjrirkstyp. Pi rikkiirret, som 169 i Kuusamo, fanns iiven E. lap- ponicus talrikt vilket var enda lokalen f<ir den ar- ten i unders<ikningen. Aven Siitonen (1993) och Lundberg (1968) har hittat arterna tillsammans, den frirra pi en eutrof cippen myr i finska Lapp- land, den senare i Kalixtrakten. Pi Priistflon fore- kom E. uliginosus negot senare pi Itirsommaren dn E. lapponicus. Alla tre fynden gjordes andra tcimningen (27 16) medan fyra av de fem exempla- ren av E. lapponicus hittades i forsta trimningen (416). Enligt Lindroth ( 1945) <ivervintrar bida ar- terna som adulter.

Agonum ericeti dr en jordkipare som iir typisk fcir fattiga mossebetonade kiirr. Arten fiiredrog ocksi det surare substratet i Krogerus (1960) val- forsok. Den fiirekom endi p6 Priistflon, men pi de fattigare partierna (Ovr. myr i Tab. l) och endast ett exemplar fingades. Pi fattigkiirren pi Tors- myran i Angermanlands kustland var arten allmiin (Nilsson et al. 1983).

Agabus confinis och A. levanderi iir tvi nord- liga dykararter, vilka beda petraffades vid kiillan.

Den forra fanns iiven i sumpskogen. Bida anges leva vid smi vir<iversviimmade brickar (Nilsson &

Persson 1989). Ftir A. levanderi ar detta ett av de sydligare fynden. Hydroporus longicornis tir yt- terligare en negot ovanlig dykare, som oftast pe- triiffas i kiillor (Nilsson & Persson 1989). Huru- vida kalk har betydelse ltir deras fcirekomst iir okiint.

Colon puncticolle dr en jordsvampbagge som tidigare endast hittats i fyra spridda landskap:

Sk6ne, Uppland, Jeimtland och Norrbotten. Colon- artema antas leva ungef?ir pi samma siitt som mycelbaggarna i sliiktet Leiodes, dvs av svamp- mycel pi dppna, varma, garna sandiga marker (Hansen 1968, Freude et al. 1,971), iiven om Colon-artema nigot oftare patraffas inne i skog.

Enligt Koch (1989) ska C. puncticolle kunna leva i ett flertal olika biotoper, bl a i skogar. Hiir hitta- des den dock i en ftilla vid kiillan ute pi myren (Tab. 1). Colon latum, som hittades i sumpskogen

vid Priistflon, lever troligen pi ett annat sitt iin ovriga arter i sliiktet och sillas ofta ur fcirna (Han- sen 1968). Den ?ir betydligt allmiinnare iin C.

(5)

Ent. Tidskr. 116 (1995)

Tabell 1. Skalbaggar frdn Prcistflon uppdelade pd fem olika delomrdden. Sffiorna anger antalet individer och bokslaven efter indikerar vilken metod som anvdnts.

J--fa I lfri I I a, s : s d I I n i n g, t : t r amp n i n g. F y n de n ti r gj o r d a I 99 I , utom de som markerats med (RP) som gjorls I 992 av Roger Pettersson. Arter markerade med * rir nyafdr ingermanland.

Beetles from Prcistflon divided on five sample plots.

Numbers denote number ofspecimens, the letter denotes sampling method: f=pitfall trap, s:sieving, t=tramp- ling. The findings are made 199), except for the ones

marked (RP) which are made 1992 by Roger Pellersson Species marked with * are new to the province.

Skalbaggar pd Prds;flon, myr i

Ac tottichis internedio (GILLM ) Leiodidre, mtcelbrgg!r

A t is o to no c os t o teo (HERBST ) Silphid.€, rsbrgrr

N icrcphorus wspil loides HERBSI Phosphugt ot.ota lL)

P rc n I o n a lo rs s t ro e n i (AY LL ) Crtopidae, Stelbaggar Choleeo lederiaila refiT.

Cobps turocinus reLL

Corcps nignh ER Colotridre, iordsvampbrgg.r Colot IotuD WNZ

C o I o n pu zc t i co I I e KM AT Z'

Scydmaenidre, glansbrggar Netruphes corcnatos I SAHLB Strphyllnida€, koftingrr

Philonthils puelld NORDM Philonthus succicoh THOMS Philozrhus oddezdus SHARP P h i I on t hrc n igt it o (CRAY, O"D.rrr /mrszl6 (NoRDM ) Stophrlinus erythrcpterus L Qued i $ lul i cinos us (ARAV. t Qued i us s u bu n i c o I o r KORCE Qued ius D o I oc h i " us \GMV.) ouedius unbtinus ER Ouedius lulvicollis (STEPH ) Qu.dius boops (GMY l s I Lot hrubiun lulvipearc GRAV.

Meearthrus sinuotocollis ILAC ) Euspholerun ilinutun (F.) Onoliuil co6uh CM\

Deliphrun tectun (PiYK) otophiln fuscun (cRAY.l Olophtun cons inile (CYLL t Olophtuil ntuilicol le lS AHLB T'

A c i do t o c re noto (F,l 792)

A c id o t d q u odru t a (ZEf f . ) Alrhophaqus onsl ikus ZEff . E o rea ph i I us h en n i n gion us S AHLB Mtcetoporus zigq FAIRM & LAB ' Mycetopoil ruIescens (SIEPH ) M lce topo il: s pl end id rc (GRAV -) Rdopons ceilu$ (CRAV-)

R ryopo tus pua c t i penz is I HOMS Loil i t ho n t ho toc i c 6 lF.) Tac hyporw po I I i d us SH ARP Tachypo.B tronswrsolis CRAV.

Tachinus sishatus (GtAY.) Toc h i nus prot in us KRA Ar Z Tachizus loticollis GRAV.

Tochinw noryi"ettus (F I

A leoc ho.o brevipeDis CRAV.

Orlpod a e I ongo t u lo AUBE Orypodo prccedlo WNN

Otypodo I i v id ip em is M{NN Orypo da s ko I ilzlE i BERNH' Orypodo bicolor MULS & REY' Ocyuso nau.o(ER) Liqluto letzEti (EPPELS I Philhysro orctica (THOMS ) Philhwru polatris (KIES ) Xen o n nym ecobi a (KRAN Z) Xenotolunsi (CMv.) Megocrctono laterulb (MAN )

Noto*ecta sodolis (EN)

l(RP) 2r+22(RP)

, tf

r8f(RP) -

2(RP) -

- tf -2t , lf 4(RP) 2f

- lf ,If

- lt

l(m) -

ls ' )f

r85(RP) - rf(RP)

r(u) -2f 5s- - lf

ls,l(RP) 2f

, tf - lf -21 -2t - lf

ls,lf(RP) - 2(ru) - tf

2f

- tt - lt ls lt ls 2f

, ltr - lf ls -

ls -

- 42f

- 3t

, lf -ll - rof

- ll - 4tf , lf - If -2f - tf - t4t

- tf - lf -2t - lf

155

2fs

It 2f

lf

3f

lf

ta

tf

tf

r (RP)

r(RP) - 2(RP)

Ad/Species

BIck- Kalh drog

Small well

9f(RP)

3f+J4(RP)

r f+ I 0f(RP) rf+8{RP)

8(RP) r f(RP)

4f

tf

l (RP) Gung- Owis Smp

ny mr skos

Quag- Unspec wet mire mire forest

C!m bld.e, I ordl6prre

Corubus hoilersis L -

Cotobu\ globrctus PAYK

Ca.obus rioloceus L -

Cychrus coroboides (L )

Lebtus Ietrugiteus L -

Notiophilus reitteti SP{ETts N o t i o ph i lus b isu il a t 6 (F.)

Elophrus loppoticus CYLL' 2t Elophns uliginosB F.' 3f Loticerc pilicomis (F) I f

Pottobus assinilE CHAUD Patrcbw otmtulus (STROM) Pterostichus obIongopunctdtus (F ) Ptercstichus niqilo (PAYK ) 2f Ptercstichus rhoeticus

Ptercilichus dilisens (STURM) 3s Colothus nicrcptetus (DUFT I Asonun lulisizosun (PANZ I I I

Asonun Brucile (CLL I

Asonun e.iceti (PANZ) Ailara lunicollis sCHtO Dytlscld.e, dykerbaggar

Hydrcporus neilnonias NICOLAI If

Hydtoporus nelanorius SrURM Hld rcpo tus I ot gic o m is SIlARP AsobB erichsoni GEMM &HAROLD I f Asob$ guilota (PAYK )

Asobus stwni (CYLL) Asobus conlnir (GYLL ) Agobus levonderi HELL'

Asabus consene. (THWB) ilybi$ picipes (frWY) Hydrr€nldre, wretrbrytrsbrgg.r

Hvdruena britteni IOY lf

Linnebius nncatella ITHUNB) lt Hydrophilidr€, prlpb.g.r

He I op horu s s ti silmas T HOMS Sphaetidiun scotoboeoides (L ) Cerc)o, irprersls (STURM ) I s

Mesosterhun obscurun (MARSH )

Hydrobius luscip5 (L ) 3t

EMchru alinis ('|H|.NB ) C hoet o ilh.i a se di aul u n (HERBST I Pllllld.e, 0IdeBinge

Ac rutichi s insu l o n s $4 LKL )'

- Roreophiloparapi.ipernkBRIJNDIN - Atheto potocrasricoru ir BRUNDIN

- Zy.os coilotis (PAYK)' Lept$o pulchello (WN) lf Gynnwo brev,?o//rr (PAYK )

r f+l (RP)

3f+10(RP) r(R?)

r f(RP)

20f(RP) 8(R?)

2t

- 3r

l(RI)

r(ru) lt - rof

- lf - l6f - ilf

-1t -8f

r (R-P) l7f -3f -2f

5f(ru)

l f(RP)

' 84f

t(ru) ' t(ru) ' t(u) -

- lf

3f

lf

r(RP) 2f

tf

r2f(RP)

r (RP)

2f(RP)

ls l(RP)

- 4(RP)

tf 3fv

(u)

f f

r (RP)

5 f(RP) 2(R?)

3l(R?) 2

-2f

(6)

Mats Jonsell

Myllaezo dubio (Gwv.l

Mr I loe

"o di Dut a (C,RAV.) E uoes t he t B bipunc t a tus ILIUNc,ts)

Stenus pruditor ER S t e nus me lonar i us STEPH Srerlr airens STEPH Stenus corbonorius CYLL Stenw lulliconis S"IEPH' Srerls rd^a/r LJUNCH Stenus biloveoloB GYLL Stenus palwtris Ek

C)tilus ou.icon6 (DUFT.) I f Rhtophrgidr€, brrkghn.b.B.r Rhizophoy dispor IPAYK I Cryptophrgid.e, IuklbrBg.r

A@notio cottoilizoto ER tl

Atonotia opicolis ER I I Cocclnellid.e, nyckelplgor

Hippodanio seplennoculon (DEC) tl A"isosticv sttigorc (THUNB )'

Coccinella hie.ogbphico L - Lrthddiidrc, ndgclbrggrr

Cotti.otino fusculo (CYLL ) I r Cerrobycidre, llDghorDltrgsr Anoptoderu re|i (HEYDEN) - Chrysomelidac, blrdbrSgrr Cdptocephol us decennac ulatus \L )'

Cryptocepholus lobiotus (L ) Lochnoeo cop.eo lL )

Goleruco tona.eti (L ) l7f

Longitorsus holsoticus lL ) 6f Lythrorio salicariae (PAYK ) lf

Choercczeno sdhlberyi IGY LL ) Apiotridre, sp€tsvivlrr Apionviolaceun KIRBY Apion curtircstrc CERM Curculiotridre, vhhr

o t iofi ynch us tud os us (M'ALL ) Grypus equiseti lF )

Ailhonona flbi lHBS"l ) Scolyfidr€, brrkborrrr HylNtes ilniculorius ER Dryoc oe t es a u t osroph us (RAT Z ) Piryosenes cholcosrophrs (L )

tf

6f 3f

3f

2fl

r f(RP)

I

2(RP)

Ent. Tidskr ll6 (1995)

ls -

- tr

I(R?)

l(tr) ' l(ru)

r(RP) r(RP)

2(u)

9(RP) 8(R?) 2s+3(u) -

ls -

- 8f

-2t

, 35f

- IIf

4n 7

r fl RP)

r (RP)

t(u)

Ps€hphidae, Hubbhornsbrggrr BryNis bulbiler (kEtCH )

PselophaulB d.esdensis HERBSI 7f

Ps e I dphus h e i se i (HERBST) Sphreritida€, s.vbrggrr Sphoerites slobruM (F ) Chmbidac, kompo6rbrgg.r Ctonbus punctutun IBECK) - Helodidse, turukbrggrr

Cyphon podi (L) C.ntharida€, 0ugb.ggrr

Canthoris|igu.ata MANN 6t

Co n t ho ri s quo d ti pu nc t o t a \MILL )

Conthoris rulo L -

Conthoris poludoso FALL Rhogoilcho testaceo \L I Absidio schoezhe.,i IOEJ ) Mo I t hod 6 b tqi co I I i r IPAY K ) M a t t hodes lu\c us lw AL"l L,) Elrt€ridae, hlpprr€

Athoils subJuscus (MILL ) - Byrrhidae, kulbrggrr

6(RP)

tf+7(RP) lt

r (RP)

It ,

4(RP)

r (RP)

2f+6flRP)

2f-

r i(RP)

6(RP) r(ru)

20

tf tf tf

puncticolle och har iiven tidigare hittats i sump- skogar (Lindelciw, muntl.). Renkonen (1938) upp- ger ocks6 tv6 osiikert artbesttimda Colon-arter frim sumpskog.

Korlvingen Quedius subunicolor tycks vara bunden till 6ppna, blota Sphagnumbiotoper, och anses vara siillsynt (Palm 1948-1972). Palm (1934) rapporterar det tredje svenska fondet och Krogerus (1960) fingade endast ett enda exem- plar, trots omfattande arbete. Risken att arten fiir- vaxlats med den mycket allm2inna Q. fuliginosus iir dock uppenbar och fynd av Siitonen (1993), Lindroth (1942) och mig sjiilv (niira Uppsala) in- dikerar att Q. subunicolor kanske inte iir sA ovan- lig. Man kan liitt skilja artema i stereolupp pi hu- vudets mikroskulptur (Palm 1948-1972). Andra arter som iir allmtinnare men ocksi tycks vara as- socierade med liknande mark ar Philonthus nigrita och Tachyporus transyers a/is (Palm I 948- 1972).

Staphylinus erythropterus var en av de allra tal- rikaste arterna. Palm (1985) iir forvinad Over att hitta denna kortvinge pi myrmark. Att myrmark kan vara en liimplig biotop bekriiftas i denna un- dersrikning, Siitonen (1993) samt genom negra egna opublicerade fynd i Uppland. Den forekom- t56

tf

mer ocksi pi flera sumpskogslokaler i Uppland (Lindelciw, muntl.).

Mycetoporus niger. Detna kortvinge anges av (Palm I 948- I 972) vara en siillsynt, nordlig skogs- art. Renkonen (1938) hittade dock arten pi fem av sina atta sumpskogslokaler, och den togs nyligen som ny frir Uppland i sumpskog (Lindelciw, muntl.). Eftersom arten ltiredrar sumpskog, som Ar en dAligt undersdkt biotop, iir den antagligen iir fcirbisedd. Andra norrliindska typiska sumpskogs- arter som ftirekom var Notiophilus reitteri, Ptero- loma forsstroemi (Fig 5), Bryporus punctipennis och Olophrum rotundicolle.

Nyckelpigan Anisosticta strigata hittades i ett exemplar av Roger Pettersson. Den iir ytterligare ett exempel pe en art med nordlig utbredning som

pi Priistflon hittats pi sin sydgriins som ny fcir Angermanland. Arten kan vara svar att skilja frin

den andra svenska Anisosticta-arten, A. l9-punc- tata vllket utreds av Palm (1958). Bida lever friimst p6 Carex-myrar (Ehnstr<im, muntl.). l.

strigata hittades av Krogerus (1960) pi tvi nord- liga rikklrrslokaler.

Longitarsus holsaticus iir en jordloppa (fam.

bladbaggar) som anses vara relativt siillsynt trots att viirdviixten, kiirrspira, ftirekommer allmiint pA

r (RP)

| 2 fp+95 f( RP)- lf+2(RP) l(RP)

(7)

Ent. Tidskr. Skalbaggar pd Prdstflon, myr

I

I

Fig 4. Tvd av de mest intressanta ochvackrajordldparna som hittades pd Prdstflon: Elaphrus lapponicus (a) och E. uliginosus (b). De dr ca en cm ldnga och metallgldnsande i purpur resp brons-gr6nt. Foto; Rune Axelsson.

Two of the most interesting carabids found on PrdstJlon: Elaphrus lapponicus (a) and Elaphras uliginosus (b).

mynnark. Krogerus (1960) hittade arten i litet an- tal pi bara tv6 av sina lokaler, men pa Priistflon f<irekommer skalbaggen mycket rikligt. En annan bladbagge som negot overraskande ltirekom rik- ligt var renfanebaggen Galeruca tanaceti. Vilken viirdviixt den utnyttjar ute pi myren ar svert att avgOra. Den artrika flora som kalkpiverkan och

hivd gett upphov till bdr ha medfiirt en relativt stor diversitet av viixtiitande insekter, eftersom det finns minga tillgangliga vtirdviixter.

Sammantaget kan man konstatera att menga av artema pA Priistflon har sin huvudsakliga utbred- ning norr om Angermanland. Det torde till stor del bero pi att myren ligger hcigt (400 m ri h) och diir- med har ett kallare klimat 2in det omgivande land- skapet.

Diskussion

Antalet arter funna pi Prtistflon, totalt 160 stycken varav 108 pe myren, iir jiimftirbart med artantalet i flera andra publicerade inventeringar av skalbag- gar pi myrmark (Palm 1934, 1956, 1985, Frid6n

1960). Pa niiringsrika lokaler i sodra Sverige har

Lindroth (1942) och Israelson (1966) dock funnit mer an 200 arter. Antalet gemensamma arter 2ir

ungeftir detsamma mellan denna och alla de ovan niimnda undersdkningarna, mellan 8 och 14 %.

Vad giiller skalbaggsfaunan tycks silunda ingen av dessa andra lokaler likna Priistflon mer iin n6- gon annan. Krogerus (1960) har funnit betydligt lSrre antal arter per undersokningsomr6de, vilket antagligen beror pi att insamlingarna skett pi mer begriinsade ytor. Antalet gemensamma arter mel- lan hans respektive lokaler och Priistflon blir dtir- for inte ett samband med milj6- eller geografiska variabler utan friimst ett samband med antalet ar- ter han funnit. Ju fler arter han hittat desto fler iir gemensamma, som hogst 8 %o.

Jamfdrt med en inventering av jordlcipare pi

Torsmyran i NO-delen av Angermanland (Nilsson et al. 1983), dlir 16 arter hittades, iir endast sju

mycket utbredda och allmiinna arter gemen-

samma. Detta kan vara en effekt av att Torsmyran iir av en helt annan myrtyp iin Priistflon, mest be- roende pi avsaknaden av kalkpiverkan. Samma slutsats ger en jiimfiirelse med en myr i Arvidsjaur (Palm 1956).

t57

Figur

Updating...

Referenser

Updating...

Relaterade ämnen :