Klimatet vs kulturarvet
Hur arbetas det i Nacka kommun för att motverka
klimatförändringarnas effekter på kulturarvet?
Katarina Wattman
Linnéuniversitetet VT 2020
1
ABSTRACT
This essay has been written with the aim to investigate how the cultural-historical
environments and ancient monuments in Nacka county (southeast of Stockholm, Sweden) are being cared for regarding proactive measures to conteract the negative effects climate change will have on them. The essay also investigates what the Swedish laws and regulations demand of counties concerning proactive and reactive measures against negative climate change effects on cultural-historical environments and ancient monuments and how climate change will affect Nacka county and its cultural-historical environments and ancient monuments. The investigation has been carried out by means of literature studies and one interview during May-July 2020.
2
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Inledning ... 3
Bakgrund, problemformulering och upplägg ... 3
Syfte och frågeställningar ... 3
Metod ... 4
Teoretiskt ramverk ... 4
Faktainsamling ... 4
Lagar och förordningar ... 4
Tidigare forskning om klimatförändringar i Stockholmsområdet ... 5
Tidigare forskning om klimatanpassning och bevarande av kulturarv ... 5
Semistrukturerad intervju ... 7
Begreppsförklaringar ... 7
Avgränsningar ... 8
Källkritisk diskussion ... 8
Reliabilitet och validitet ... 9
Etiska aspekter ... 9
Resultat ... 10
Lagar och förordningar ... 10
Forskning om klimatförändringar i Stockholmsområdet ... 11
Forskning om klimatanpassning och bevarande av kulturarv ... 13
Internationellt material ... 13
Nationellt material ... 14
Regionalt och lokalt material ... 17
Intervju ... 23
Terese Karlqvist, planarkitekt Nacka kommun ... 23
Analys ... 24
Vad stipulerar styrdokumenten för bevarande av fornlämningar och kulturhistoriska miljöer? ... 24
Hur kommer klimatförändringarna att påverka Nacka kommuns kulturhistoriska miljöer och fornlämningar?... 24
Vilka åtgärder vidtas i Nacka kommun för att skydda de fornlämningar och kulturmiljöer som finns i kommunen mot klimatförändringarnas effekter? ... 27
Diskussion ... 30
Avslutning ... 30
Litteraturförteckning ... 31
Internetkällor ... 31
Personlig kommunikation – Telefonintervju ... 35
Tryckta källor ... 35
Bildförteckning ... 35
Bilaga 1 - Intervjufrågor och transkription av intervju ... 36
3
INLEDNING
Att känna sig som en del i ett sammanhang, att känna samhörighet och anknytning till vår omgivning är viktigt för oss människor, viktigt för att skapa lugn och trivsel för enskilda individer och i förlängningen skapa ett samhälle i harmoni och stabilitet. Samhörighet, anknytning och sammanhang främjas av att man förstår sin omgivning och samhället i stort samt förstår sin roll i historien och helheten. För att skapa harmoni och stabilitet och
underlätta för medborgarna att förstå vilken roll de har i denna helhet samt hur samhället fungerar och utvecklas är det därför viktigt att ha tillgång till sammahangsskapande historia. Ofta skapas förståelse för detta av undervisning, utställningar på muséer, film och böcker, men just lokalhistoria vill man ofta uppleva, se och ta på vilket kräver att kulturhistoriska miljöer och fornlämningar finns kvar och tillgängliggörs. Särskilt viktigt är detta idag då vi har stor mobilitet mellan och inom länder och därmed många som vill och behöver hitta anknytning till en ny miljö. Att skapa tillgängliga kulturmiljöer är därför en allt viktigare del i att skapa ett harmoniskt samhälle där människor känner sig hemma. Riksantikvarieämbetet uttrycker det ”[p]å kulturarvsområdet har fokus på identitet, social sammanhållning och inkludering ökat under 2000-talet.” (2016:1, 41). Men kultur- och naturvärden hotas idag av de negativa effekterna av klimatförändringarna och de behöver därför skyddas.
Bakgrund, problemformulering och upplägg
Klimatförändringarna påverkar samhälle och natur, inklusive de kulturhistoriskt värdefulla miljöerna och fornlämningarna, och om inte en drastisk förändring sker i våra livsmönster kommer den negativa påverkan att öka i framtiden. För att säkerställa möjligheterna för de framtida medborgarna att ha tillgängliga natur- och kulturhistoriska miljöer trots
klimatförändringarna behöver vi vidta mått och steg för att skydda dem så att även kommande generationer ska kunna knyta an till sitt närområde genom fysiska möten med historien. Problemformuleringen blir hur klimatförändringarna påverkar fornlämningar och
kulturhistoriska miljöer, vad styrdokumenten säger om bevarande och vad som görs för att motverka de negativa effekterna? Uppsatsen undersöker internationella, nationella, regionala och kommunala styrdokument som har inverkan på vad som görs, eller bör göras, för att säkra att de kulturhistoriskt viktiga miljöerna och fornlämningarna i Nacka kommun från negativa klimatförändringsdrivna förändringar. Uppsatsen gör också en genomgång av den forskning som finns av hur klimatförändringarna kommer att påverka Nacka. Vidare undersöker uppsatsen via intervju och litteraturstudier vad som konkret sker för att skydda kultur- och naturvärden från klimatförändringarnas effekter. Till slut sker en analys och diskussion av de resultat som framkommit under arbetet och förslag till vidare forskning ges.
Syfte och frågeställningar
Syftet med uppsatsen är att undersöka vilka effekter klimatförändringarna kommer att ha på de kulturhistoriska miljöerna och fornlämningarna i Nacka kommun, vad styrdokumenten säger om vad som ska göras för att skydda dessa miljöer samt konkret vad som de facto görs i Nacka kommun. Frågeställningarna jag kommer att utgå från för att nå mitt syfte är:
• Vad stipulerar styrdokument för bevarande av fornlämningar och kulturhistoriska miljöer?
• Hur kommer klimatförändringarna att påverka Nacka kommuns kulturhistoriska miljöer och fornlämningar?
4
METOD
För att nå mitt syfte användes ett deduktivt förhållningssätt då tidigare forskning och
styrdokument lästes in för att senare se hur verkligheten såg ut i förhållande till den teoretiska bakgrunden. Litteraturstudier har företagits av tidigare forskning kring:
• klimatförändringarnas påverkan på Nacka kommun (eller närmast möjliga geografiska områdesavgränsning)
• hur bevarande och skyddande av kulturhistoriska miljöer och fornlämningar bör gå till med tanke på klimatförändringarnas effekter
Inläsning har också skett av
• styrdokument för hur man på nationell, regional och/eller lokal nivå föreskriver att skyddandet av kulturhistoriska miljöer och fornlämningar ska gå till
• Nacka kommuns arbete med skyddandet av kulturhistoriska miljöer och
fornlämningar med tanke på klimatförändringarnas effekter, hur det ser ut idag och vad som planeras för framtiden
För djupare förståelse och mer lokal fördjupning företogs även intervju med Terese Karlqvist, planarkitekt och ansvarig på Nacka kommun tills en ny kommunantikvarie anställts.
Teoretiskt ramverk
Epistemologiskt är utgångspunkten för studien att forskaren tolkar sin omvärld via sin egen förståelse av den vilket gör att kunskapen om verkligheten och omvärlden blir subjektiv, en förstående epistemologi (Gomez och Jones, 2010, 15-17). Tolkningen i detta fall sker av de texter och intervjusvar som uppsatsen baseras på.
Den deduktiva ansatsen som använts i uppsatsen innebär att utgångspunkt har varit det generella, forskningsöversikt och dokumentstudier, för att sedan via intervju och lokala styrdokument nå det mer specifika och lokala. I viss mån har sedan analys- och
diskussionsdelen en induktiv ansats då vissa slutsatser kring graden av överensstämmelse mellan styrdokument och det faktiska arbetet i kommunen dras. Sammantaget kan uppsatsen därför sägas ha ett abduktivt förhållningssätt i enlighet med Gomez och Jones (2010, 70-71).
Faktainsamling
Faktainsamlingen har skett via litteraturstudier på områden relevanta för uppsatsen och
intervju med ansvarig på Nacka kommun. Stockholms stad äger och förvaltar Nackareservatet där delar av kulturarvet i Nacka kommun finns och därför har visst material från Stockholms stad inkluderats. Nedan presenteras källorna för uppsatsen och deras författare kortfattat.
Lagar och förordningar
• Förordning (2014:1585) med instruktion för Riksantikvarieämbetet • Förordning (2018:1428) om myndigheters klimatanpassningsarbete • Proposition (2017/18:163) Nationell strategi för klimatanpassning • Kulturmiljölag (1988:950)
• Miljöbalken (1998:808)
5
Tidigare forskning om klimatförändringar i Stockholmsområdet
Magnus Asp, Jenny Axén Mårtensson, Steve Berggren-Clausen, Gitte Berglöw, Emil Björk, Anna Johnell, Linda Nylén, Alexandra Ohlsson, Håkan Persson och Elin Sjökvist, Sveriges Metereologiska och Hydrologiska Institut, SMHI, (2015), Framtidsklimat i Stockholm – enligt RCP-scenarier. I rapporten beskrivs Stockholms framtida klimat utifrån två olika perspektiv, begränsade utsläpp RCP4.5 och höga utsläpp RCP8.5. SMHI, expertmyndighet under miljödepartementet, är remissinstans för klimatrelaterade frågor och har sedan slutet av 1800-talet samlat väderdata (SMHI.se, u.å.).
Länsstyrelsen i Stockholm (2011:1), Riskområden för skred, ras, erosion och översvämning i Stockholms län i dagens och framtidens klimat, kortversion. Där beskrivs risker Stockholm står inför pga klimatförändringarna, man specificerar de områden där riskerna är störst och vilka typer av risker det rör sig om. Länsstyrelsens uppdrag är att tillse att regeringens nationella mål genomförs och agera som samordnande statlig myndighet med tillsynsansvar (Regeringen.se, u.å.).
Länsstyrelsen i Stockholm (2011:2), Stockholm – varmare, blötare Klimat- och
sårbarhetsanalys för Stockholms län där klimatförändringarnas effekter på samhället i ett brett perspektiv beskrivs ingående.
Tidigare forskning om klimatanpassning och bevarande av kulturarv
ICOMOS är Unescos expertorgan när det gäller frågor om kulturmiljövård och världsarv och medlemmarna är professionella kulturmiljöarbetare från hela världen. De har sammanställt The Future of our Pasts: Engaging cultural heritage in climate action Outline of Climate Change and Cultural Heritage där man beskriver hur arbete mot klimatförändringar och för bevarande av kulturarv kan samordnas.
Anne S. Kaslegard (2010), Klimaendringer og kulturarv i Norden. Kaslegard är koordinator för klimatprojekt i Nordiska ministerrådet och beskriver ett nordiskt perspektiv på såväl klimatförändringar som dess effekter på olika kulturmiljöer och hur man kan motverka dem. Göran Cars, Krister Olsson och Folke Snickars (1996), Kulturmiljö på spel En studie av strategier att bevara och utveckla den byggda miljöns kulturvärden har använts för att få en samlad bild av de övergripande bevarandestrategier. Källan är 24 år gammal, men nyare sammanställning har inte gått att hitta. Cars var fram till 2018 professor på Kungliga tekniska högskolan i Stockholm på institutionen för Samhällsplanering och miljö (KTH, 2018). Olsson är universitetslektor och docent vid Kulturvård på Göteborgs universitet samt teknologie doktor i regional planering vid KTH och han har varit utredare på Riksantikvarieämbetet (GU, 2018). Snickars är civilingenjör i teknisk fysik, doktor i optimeringslära, och har varit
professor i regional planering och dekanus vid KTH, han forskar, undervisar och skriver om infrastrukturplanering och är numera ledamot i finska akademien (Finska akademien, 2020). Robert Danielsson, (2006), Handbok i fornminnesvård där Danielsson som bla varit
fornminnesvårdare och fastighetsförvaltare på Riksantikvarieämbetet och fastighetsansvarig på Kungliga Vitterhetsakademin (Byggnadsvårdsföreningen, u.å.) konkret beskriver hur olika typer av fornminnen hotas och hur bevarandearbetet bör genomföras.
6 Fastighetsutvecklingsplan Nackareservatet i Nacka (2017:1) av utvecklingsavdelningen på fastighetskontoret i Stockholms stad. Planen beskriver vilka olika kulturarv som finns inom Stockholms stads förvaltning av Nackareservatet samt en SWOT-analys av området samt en målformulering kring hur området ska utvecklas.
Kulturmiljö Tunnelbana till Nacka och söderort, samrådshandling (2016) skriven av Stockholms läns landsting har analyserat de kulturmiljövärden som kan påverkas av tunnelbanebygget som pågår.
Länsstyrelsens klimatanpassningsnätverk, Karin von Sydow (Stockholm), Samuel Karlström (Blekinge) och Jesper Andersson (Gotland) – Checklista för klimatanpassning i fysisk miljö (2016) som behandlar hur klimatanpassning bör ske i fysiska miljöer.
Länsstyrelserna (2015), Klimatförändringar och kulturhistoriska träbyggnader – anpassning genom förebyggande underhåll där konkreta åtgärder för förebyggande underhåll av
kulturhistoriska träbyggnader beskrivs.
Länsstyrelsen i Stockholm (2019), Ett levande kulturarv i ett framtida klimat, Modell för identifiering av kulturhistoriska objekt och miljöer som riskerar att drabbas av effekter av ett förändrat klimat där en riskbedömningsmetod för att identifiera vilka områden som riskerar att drabbas av negativa klimatförändringseffekter presenteras.
Nacka gård, Naturreservat i Nacka kommun (2005) skriven av Nacka kommun beskriver Nackareservatet och de natur- och kulturvärden som finns och hur de ska skötas.
Nackareservatet i Nacka Naturvärden och underlag för skötsel skriven av Fastighetskontoret, Stockholms stad (2016). Materialet utpekar mål och riktlinjer för bevarande och skötsel av de naturvärden som finns i Nackareservatet.
Riksantikvarieämbetet (2014:1), Klimat- och miljöförändringarnas inverkan på kulturarv En förstudie där övergripande perspektiv på forskningsläge och förväntade klimateffekter ges. Riksantikvarieämbetet (2014:2), Klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, delrapport 2, Vilken påverkan får klimatförändringarna beskriver hur kulturarvet påverkas av klimatförändringarna.
Riksantikvarieämbetet (2014:3), Klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, delrapport 4, Långsamma skadeförlopp – god förvaltning för att
förebygga fukt- och andra klimatrelaterade skador i byggnader beskriver hur bevarandearbete bör gå till.
Riksantikvarieämbetet (2016:1), Kulturarvsarbetet i samhällsutvecklingen Redovisning av regeringsuppdrag om omvärldsanalys och kunskapsöversikt avseende kulturarvsområdet som använts för att få en bakgrundsbild av hur kulturarvet är kopplat till samhällsutveckling och hur kunskapsläget på området ser ut internationellt.
7 Riksantikvarieämbetet (2019), Kulturarv i förändrat klimat, handlingsplan för
klimatanpassning 2019-2023 där strategier för bevarandearbete på övergripande nivå presenteras.
Stockholms stad (2017:2), Klimatanpassning i Stockholm, där klimatanpassningsarbetet kring projektet Nya Slussen presenteras.
Stockholms stad (2020), Klimathandlingsplan 2020-2023 För ett fossilfritt och klimatpositivt Stockholm 2040 där ett övergripande klimatarbete för framtiden beskrivs.
Semistrukturerad intervju
Intervjupersoner väljs strategiskt med hjälp av målstyrda urval i kvalitativ forskning för att de kan belysa frågeställningarna i undersökningen. Det medvetna och strategiska valet av
respondenter görs för att säkerställa att den information som intervjuerna ger ska vara relevant för undersökningen och därmed utgöra en god grund för att kunna forma en slutsats av de svar som ges (Bryman, 2008, 392-393). Här valdes respondent utifrån expertis på området
bevarande av kulturarv och deltagande i beslutande forum i Nacka kommun, Terese Karlqvist, planarkitekt och tillförordnad dessa frågor tills ny kommunantikvarie tillsatts.
Intervjumetoden som valdes var semistrukturerad då detta innebär att ett tema för frågorna i intervjun finns i ett intervjuschema. Intervjuschemats frågor är dock allmänt hållna så att ordningen på dem kan varieras och följdfrågor och utvecklande frågor kan ställas allt eftersom intervjun fortgår (Bryman, 2008, s. 206, 414- 415). Valet av denna intervjumetod skedde på grund av att den ger utrymme för att under intervjun ställa förtydligande frågor och plocka upp eventuella intressanta sidospår och ämnesfördjupande trådar som respondenten tar upp. Det är svårt att i förväg förutspå vilka svar man kommer att få och ett allmän hållet
frågeschema passar då bra eftersom det går att anpassa utan att det behöver bli tvära kast emellan frågorna. Intervjuschema och transkription av intervjun finns i bilaga 1.
Begreppsförklaringar
Fornlämningar – fornlämningar används i denna uppsats enligt kulturmiljölagens definition
1. gravar, gravbyggnader och gravfält samt kyrkogårdar och andra begravningsplatser,
2. resta stenar samt stenar och bergytor med inskrifter, symboler, märken och bilder samt andra ristningar eller målningar,
3. kors och minnesvårdar,
4. samlingsplatser för rättskipning, kult, handel och andra allmänna ändamål,
5. lämningar av bostäder, boplatser och arbetsplatser samt kulturlager som uppkommit vid bruket av sådana bostäder eller platser, liksom lämningar efter arbetsliv och näringsfång,
6. ruiner av borgar, slott, kloster, kyrkobyggnader och försvarsanläggningar samt av andra byggnader och byggnadsverk,
7. färdvägar och broar, hamnanläggningar, vårdkasar, vägmärken, sjömärken och likartade anläggningar för samfärdsel samt gränsmärken och labyrinter, och
8. fartygslämningar.
Fornlämningar är också naturbildningar som ålderdomliga bruk, sägner eller märkliga historiska minnen är knutna till liksom lämningar efter äldre folklig kult. Lag (2013:548). (Kulturmiljölag (1988:950)).
och fornlämningen ska vara äldre än från 1850. I uppsatsen behandlas endast de
fornlämningar som är synliga för ögat ovan jord specifikt då det är dessa som i första hand bedöms kunna bidra till att skapa samhörighet, sammanhang och anknytning.
8 Kulturarv/Kulturmiljöer/Kulturhistoriska miljöer – med dessa begrepp menas i denna uppsats naturlandskap, byggnader och fornlämningar (enligt ovanstående definition).
PBL – Plan- och Bygglagen
RCP-scenario - Representative Concentration Pathways, är ett slags beräkningar av hur vårt klimat förändras givet olika förutsättningar. Beräkningarna utgår från olika scenarier för hur växthusgasnivåerna utvecklas, hur marken används (tex mängd avskogning) och hur nivåerna av luftföroreningar av tex kväveoxid och svaveldioxid ändras. Det innebär att det finns uträkningar för tex vad som händer med klimatet om inget görs för att minska
växthuseffekten, om lite görs eller om stora insatser görs. SGI – Statens geotekniska institut
SMHI – Sveriges metereologiska och hydrologiska institut
Avgränsningar
Uppsatsens omfång och tidsbegränsning gör att det geografiska området vars kulturarv har undersökts har begränsats till Nacka kommun. Dock är inte forskning kring
klimatförändringar, bevarande av kulturarv och lagar och förordningar skrivna på så lokal nivå så i litteraturstudierna har närmast tillgängliga nivå av dokumentation använts. Antalet intervjuer har också begränsats på grund av uppsatsens omfång i antal sidor och tillgänglig tid. En begränsning till enbart för ögat direkt synbara kulturarv utomhus har gjorts med utgångspunkt i att uppsatsen utgår från kulturarvets betydelse för individens känsla av samhörighet, sammanhang och anknytning samt samhällets stabilitet och harmoni och för individen är det för ögat synliga kulturarv som kan skapa detta, de kulturarv som finns under jord eller vatten bedöms inte ha denna effekt i så stor utsträckning att de räknas in här. Synligheten för ögat har utgått från bedömningen i Riksantikvarieämbetets register Fornsök (Riksantikvarieämbetet, 2020).
Källkritisk diskussion
Då uppsatsens syfte är att ta reda på vad som görs och planeras att göras inom Nacka kommun och Stockholms stads förvaltningsområde i Nackareservatet har kommunernas material och tjänstepersonen Terese Karlqvist, planarkitekt och ansvarig för dessa frågor tills ny
kommunantikvarie tillsatts i Nacka kommun, varit primära källor i denna del. Det innebär att de är primärkällor till informationen men de kan inte bedömas som helt objektiva då viss tendens skulle kunna finnas då områden som inte följer riktlinjerna för målen inom
kommunen eller direktiv i lagar och förordningar skulle kunna utelämnas i dokumentation och telefonintervju. Då ingen utomstående granskning av kommunens arbete finns på detta
område är det, trots detta, det mest trovärdiga tillgängliga materialet som är relevant för undersökningen.
Fakta kring klimatförändringar generellt som redovisas i uppsatsen är förstahandskällor och hämtade från Sveriges Metereologiska och Hydrologiska Institut, SMHI, som är en
expertmyndighet och remissinstans för klimatrelaterade frågor (SMHI.se, u.å.) och får därför anses vara experter på området klimatförändringar. För att nå ett mer lokalt klimatperspektiv har Länsstyrelsens sammanställda material för Stockholm använts då deras uppdrag är att tillse att regeringens nationella mål genomförs och agera som en samordnande statlig
9 sammanställningarna även om det skulle kunna föreligga en risk för att material från
forskningen utelämnades, men då granskning av myndigheternas arbete görs av bland annat media och andra forskare anses materialet trovärdigt och relevant.
Forskare och författare har bedömts trovärdiga enligt den ovanstående presentationen då efterforskningar via sökningar på Internet synbarligen verifierar utbildningar/yrken som gör dem till relevanta kunskapskällor för denna uppsats.
Enligt tidskriteriet bör källor i denna typ av uppsats vara så nya som möjligt, särskilt på ett område som är så aktuellt som detta, och allt underlag är mindre än tio år gammalt utom lagar och propositioner, materialet rörande Nacka gård, Fornminnesvård och Kulturmiljö på spel, men i dessa fall finns inga mer aktuella dokument.
Uppsatsen bygger på officiellt allmänt tillgängligt material och det gör att det finns möjlighet att mer relevant material kan finnas som arbetsdokument tex inom nämnder, men enligt planarktitekt Terese Karlqvist finns inget hon känner till.
Sammantaget bör källorna till denna text kunna bedömas vara relevanta och trovärdiga.
Reliabilitet och validitet
Den externa reliabiliteten i denna undersökning bör vara god gällande litteraturstudiedelen då källorna är angivna i texten och i litteraturförteckningen i slutet av uppsatsen. Gällande intervjudelen är det svårare att nå extern reliabilitet då både forskarens och intervjupersonens erfarenheter kommer att skilja sig åt från de som gäller vid denna undersöknings
genomförande. För att stärka överförbarheten beskrivs dock källorna och metoden utförligt och intervjun finns transkriberad vilket gör att överförbarheten trots det är god. Pålitligheten bör även den kunna räknas som hög då alla urval beskrivs och motiveras. Den externa validiteten bör kunna vara relativt hög då liknande miljöer som de jag beskriver finns på många olika platser och klimatet ändras på liknande sätt i stora delar av Sverige (och även i andra delar av världen) vilket borde tyda på att validiteten skulle kunna vara god. I
undersökningen har respondentvalidering erbjudits intervjupersonen dvs hen har fått
möjlighet att läsa det material jag har använt från intervjun och reagera och korrigera om hen upplevde att hen hade tolkats fel i något sammanhang, detta stärker trovärdigheten i
undersökningens resultat. Allt detta i enlighet med Brymans beskrivningar av hur kvalitativ forskning kan genomföras för att nå validitet och reliabilitet (2008, 350-356).
Etiska aspekter
Intervjupersonen har informerats om syftet med undersökningen och hur studien har lagts upp. Hen har tillfrågats om deltagande och har haft möjlighet att tacka nej eller hoppa av när som helst under processen. Intervjupersonen har dessutom tillfrågats om tillåtelse för
inspelning av intervjun och tillåtelse att använda hens namn och titel i uppsatsen.
Intervjupersonen har garanterats att hens utsagor endast kommer att användas i arbetet med uppsatsen och inte spridas i andra sammanhang. Intervjupersonen har även givits möjlighet att läsa, kommentera och komplettera de delar där hen refereras/citeras i uppsatsen för att
10
RESULTAT
Resultatavsnittet delas in efter de olika ingående delområdena Lagar och förordningar, Forskning om klimatförändringar och Forskning om klimatanpassning och bevarande av kulturarv samt Intervju.
I avsnittet Lagar och förordningar beskrivs de styrdokument som på nationell och
internationell nivå styr över hanteringen av Sveriges kulturarv och detta avsnitt ska ses som underlag och bakgrund för de efterkommande resultatdelarna.
Avsnittet Forskning om klimatförändringar i Stockholmsområdet är också något av ett
bakgrundsavsnitt där förutsättningarna för bevarandearbetet behandlas för att tydliggöra vilka effekter klimatförändringarna kan få på vårt kulturarv.
Forskning om klimatanpassning och bevarande av kulturarv är den del i uppsatsen där litteraturstudiernas resultat kring allmänna (internationella, nationella, regionala och lokala) strategier för bevarande och skyddande av kulturarvet presenteras. Detta avsnitt inkluderar både forskningsstudier och kommunala och regionala policy/måldokument.
I det sista avsnittet Intervju redovisas resultat från den genomförda intervjun.
Lagar och förordningar
Enligt regeringens förordning 2014:1585 är Riksantikvarieämbetet den myndighet som ansvarar för frågor om kulturarvet och bland annat verkar för att möjliggöra bevarande, användande och utveckling av en mångfald kulturmiljöer. De ska dessutom bevaka att kulturmiljöintressen tas tillvara vid samhällsplanering, stödja kulturmiljöarbete på olika områden samt bedriva information och rådgivning via olika kanaler. De kan även företa egna utredningar och bistå med resurser för tex digitalisering och förvaring av föremål.
Proposition 2017/18:163 Nationell strategi för klimatanpassning föreslår att kommunernas översiktsplaner ska inkludera de risker för skador pga klimatförändringar som kan förutses och hur man kan minska eller eliminera dessa. Propositionen antogs 20180308.
Regeringens förordning 2018:1428 beskriver att de 31 myndigheter som nämns i förordningen (bland annat Naturvårdsverket, Boverket och Riksantikvarieämbetet, övriga i bilaga 2) och länsstyrelserna har ansvar för att inom sina verksamheter driva och utvärdera
klimatanpassningsarbete och länsstyrelserna ska dessutom samordna och följa upp regionalt och kommunalt arbete inom området. Förutom detta ska klimat- och sårbarhetsanalyser genomföras, handlingsplaner utformas och arbetet ska utvärderas och redovisas årligen till SMHI som senare sammanfattar alla redovisningar till regeringen.
11 ändras och i så fall i vilken omfattning. Det är i första hand ägaren till det kulturhistoriska objektet som ansvarar för underhållet, men om kostnaderna är oskäligt höga kan bidrag sökas. Miljöbalken 1998:808 beskriver hur kulturreservat och naturminnen ska skyddas. Plan- och Bygglagen (PBL) 2010:900 beskriver hur natur- och kulturvärden ska skyddas vid
exploatering av mark vid byggnation och där skrivs även att särskilt kulturhistoriskt
värdefulla byggnader inte får förvanskas. I PBL finns även inskrivet att underhåll av särskilt kulturhistoriskt värdefulla byggnader ska ske så att deras värde bevaras och om ändringar görs i byggnaden ska värdena skyddas. I vissa fall kan rivning av byggnader stoppas med
hänvisning till kulturhistoriskt värde. I Skogsvårdslagen 1979:429 finns skrivningar kring kulturmiljömässiga hänsyn som ska tas vid exempelvis skogsbruk och avverkning.
Danielsson redogör i boken Handbok i fornminnesvård (2006) för internationella regleringar som finns på fornminnesområdet och han inleder med att konstatera att redan 1666 lades grunden till dagens lagstiftning då Johan Hadorfs placat fastlade att alla fornminnen i Sverige tillhör kronan, att värdefulla fynd ska lämnas in utan ersättning och att det är förbjudet att skada fornminnen. Internationellt finns ICOMOS Venedigcharter från 1964 som slår fast att minnesmärken kräver underhåll, gärna ska användas för allmännyttiga ändamål och får tillföras nya värden samt att utgrävningar, restaurering och konserveringsarbeten ska
dokumenteras noga. ICOMOS internationella överenskommelse om kulturturism stipulerar att kulturarvets värde och vårdbehov ska delges besökarna på ett sätt som underlättar längre engagemang för bevarande av kulturarvet. Platserna ska tillhandahålla faciliteter som
underlättar välbefinnande och säkerhet och intäkterna från turismen ska till stor del användas för kulturarvsbevarande insatser. Europeiska landskapskonventionen organiserar samarbeten i landskapsfrågor och arbetar för att regional- och stadsplanering ska inkludera landskapet i social-, miljö-, kultur-, jordbruks- och ekonomisk politik. Konventionen förbinder också medlemsstaterna att erkänna landskapets betydelse och värna det. Europeiska konventionen om skydd för det arkeologiska kulturarvet (Valettakonventionen) syftar till att skydda det arkeologiska kulturarvet för att säkerställa möjligheter till vetenskaplig forskning och källor till historiska minnen genom att ha ett tillståndsförfarande för exempelvis utgrävningar så att endast behöriga och kompetenta får genomföra utgrävningar. FN:s konvention om biologisk mångfald beskriver vikten av att bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden (10,19-22). Regeringens vill värna kulturen och i deras kulturpolitiska mål innefattas bland annat att
• främja allas möjlighet till kulturupplevelser
• främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
• särskilt uppmärksamma barns och ungas rätt till kultur (Regeringen.se (2015))
Forskning om klimatförändringar i Stockholmsområdet
SMHI beskriver i sin rapport Framtidsklimat i Stockholms län två olika möjliga
klimatsituationer i framtiden, RCP 4.5 som motsvarar klimatet om vi begränsar utsläppen kraftigt och RCP 8.5 som motsvarar fortsatt höga utsläpp. I Stockholms län har vi idag en årsmedeltemperatur på sex plusgrader och den beräknas öka tre grader (RCP 4.5) eller fem grader (RCP 8.5) fram till år 2100, men vintertid kan höjningen blir så stor som sex grader. Detta innebär att medeltemperaturen vintertid med RCP 4.5 beräknas ligga runt noll och med RCP 8.5 blir den tre plusgrader och vintern blir kortare än idag. Samtidigt ökar
12 nederbörden falla som regn istället för snö och det kommer att medföra större risk för
översvämningar då antalet dagar med mer än tio mm nederbörd ökar från 11 till 16 (RCP 4.5) eller 19 (RCP 8.5). Troligen kommer de höga vårflödena att försvinna då nederbörden inte lagras som snö utan direkt faller som regn och dessutom gör den längre vegetationsperioden (pga ökad temperatur) att växter tar upp mer vatten stora delar av året. Stora lokala variationer i nederbörd kommer dock att finnas inom länet. Sammantaget innebär detta att
vegetationsperioden kan öka med mellan 60 och 100 dagar per år och förlängningen sker framför allt genom tidigare start medan slutet på vegetationsperioden senareläggs något mindre (Asp et al, 2015, sammanfattning utan sidnummer, 9-10, 16-20, 37-38, 44-45, 63-67). Länsstyrelsen i Stockholm samordnar regionalt klimatanpassningsarbete och har sammanställt SMHIs och SGIs rapporter för Stockholmsområdet i Riskområden för skred, ras erosion och översvämning i Stockholms län i dagens och framtidens klimat, kortversion. De beskriver att då länet i sin helhet ligger under högsta kustlinjen har jordlagren här omlagrats pga
landhöjningen och påverkats av svallning från havet och leror är vanliga särskilt i Mälarsänkan. De klimatförändringar som förutspås med ökad årsmedeltemperatur, ökad årsmedelnederbörd (störst ökning vintertid) och fler dagar med över 10 mm nederbörd är att grundvattennivåerna vintertid kommer att höjas och sänkas under sommarmånaderna. Då flödena ökar och temperaturen är hög vintertid kommer erosionsriken att öka längs vattendragen med ras- och skredrisk som följd när marken undermineras och stabiliteten minskar. Översvämningsrisken generellt sett för de tre karterade vattendragen, Tyresån, Oxundaån och Norrtäljeån, beräknas dock minska men skyfallsöversvämningsrisken beräknas öka. Nederbörden varierar också mycket inom området och översvämningsriskerna pga skyfall är därför svårprognosticerade. Mälarens översvämningsrisk beräknas däremot öka i frekvens och därför införs nya regleringar och tappningskapaciteten för Slussen
dimensioneras upp i den ombyggnation som pågår nu (2020, min kommentar).
Havsnivåhöjningen globalt sett motverkas i Stockholmsområdet av landhöjningen men från mitten av århundradet kommer den att börja märkas även här och efter 2100 kommer
effekterna att öka och nya områden kommer att utsättas för erosion. Länsstyrelsen konstaterar att det kan komma att behövas förstärkningsåtgärder mot skred och ras i delar av
Stockholmsområdet som idag anses vara stabila (2011:1, 3, 6-15).
Länsstyrelsen konstaterar i sin klimat- och sårbarhetsanalys för Stockholms län Stockholm - varmare och blötare att 5500 av 404 000 fastigheter i länet ligger i riskzon för instabilitet i marken pga den ökade nederbörden i framtiden, men man menar att ytterligare utredningar behövs för att fastställa graden av hot och lämpliga åtgärder. För att stabilisera exempelvis slänter kan plantering av växter, jordspikning eller avschaktning vara effektivt och för att minska portrycket kan man avstå från trädfällning och igenläggning av diken. Den ökande nederbörden kan också leda till ökade risker för fuktskador eller mikrobiell tillväxt i och på byggnader och i samband med detta ökar underhållsbehoven. Länsstyrelsen beskriver också att av de 131 riksintressen som finns i länet är ett 60-tal belägna i områden som bedöms vara riskzoner för ras, skred och översvämningar och inom dessa områden finns även några hundra av de 100 000 fasta fornlämningar som finns i Stockholms län. I riskzoner finns dessutom ett femtiotal av de 920 byggnadsminnen som länet har. I de träbyggnader som räknas in i
13 konstaterar man också att kulturarvet även består av landskap som kan påverkas av
klimatförändringarna då nya längre vegetationsperioder ger livsförutsättningar för andra växter än de traditionella och underhållsbehovet ökar. Dessutom finns en del av miljöerna i områden som riskerar att påverkas av ras, skred och översvämningar (2011:2, 47-55).
Forskning om klimatanpassning och bevarande av kulturarv
Internationellt materialICOMOS beskriver i The Future of our Pasts: Engaging cultural heritage in climate action Outline of Climate Change and Cultural Heritage att det första som bör säkras när det gäller kulturmiljöarbetet är att det finns ett fullgott underhåll av miljöerna och förebyggande arbete som syftar till att öka platsernas motståndskraft mot en varietet av möjliga
klimatförändringsscenarier. Det är också viktigt med ett tvärvetenskapligt perspektiv och samarbete och det är nödvändigt att inleda med att inventera beståndet så att välgrundade beslut kan tas gällande vilka som bör prioriteras och vilka åtgärder som bör vidtas. Samtidigt bör också kulturarvsexpertis medverka i tex IPCCs (The Intergovernmental Panel on Climate Change) rapportskrivningar. Det är dessutom viktigt att kunskap om klimatförändringar och deras effekter blir obligatoriska kunskaper för dem som arbetar med kulturarvsfrågor och att det etableras en delningskultur där forskare delar kunskap mellan varandra för att tillsammans komma vidare med utveckling av bevarandestrategier (2019, 7, 15, 21, 39).
Kaslegard beskriver utförligt hur klimatförändringarnas ökade temperaturer, ökade nederbörd och fuktighet ger förbättrade livsförutsättningar för skadeinsekter som tex husbock samt ökad växtlighet inklusive alger, lavar och mossor och dessa kan i sin tur ge skadeeffekter på
träbyggnader. Alger, mossor och lavar behöver inte ha negativ inverkan på byggnader men de hjälper till att behålla fuktigheten vilket kan leda till röta och frostsprängningar i träbyggnader och nedbrytning av tex murverk och betong pga rotinträngning. Hon ser även risker för att saltkristalliseringen i strukturer ökar med ökade regnmängder eftersom då saltet kristalliseras expanderar det och då kan sten- och murverk brytas ner. Även för metallkonstruktioner ökar riskerna för nedbrytning med ökad fuktighet då kemiska processer som korrosion snabbas på och betong kan drabbas av karbonatisering. Då många byggnader förr placerades vid vatten av kraftförsörjnings- eller transportskäl ligger de ofta i riskzon för översvämning, ras och skred. För att minska riskerna behöver växtlighet hållas efter och goda avrinningsmöjligheter säkerställas på byggnader i kulturarvet (2010, 15-23).
14 idag är medvetna om vill hon se ökade resurser till identifiering och kartering av områden där sårbara objekt och miljöer finns. Det behövs även övervakning av sårbara miljöer och fler insatser för underhåll av såväl naturmiljöer som byggnader och fornlämningar samt åtgärder som förebygger ras, skred och erosion liksom översvämningsförebyggande åtgärder. I de fall då kulturarvet inte går att rädda eller flytta krävs dokumentation av såväl själva kulturavet som omgivningen för att bevara minnen och eventuellt kunna återskapa det. För att bevara kulturarvet behövs tvärvetenskapligt och myndighetsövergripande samarbete samt personal som är kunnig i tex traditionella hantverk och odlingsformer för att kunna behålla kulturavet så intakt som möjligt. Det kan bli nödvändigt att prioritera i kulturarvet då det är omfattande och det troligen inte kommer finnas resurser till att bevara allt (2010, 23-32, 37-46).
Nationellt material
Cars, Olsson och Snickars är delvis skeptiska till att det numera genom PBL är kommuner och fastighetsägare som har ansvaret för de kulturhistoriskt intressanta miljöerna då de befarar att det kan leda till att ekonomiska hänsyn går före vården av kulturarvet, då bostadsbehov och förändringsönskemål ställs mot bevarandekrav, inkomstmöjligheter mot
underhållskostnader. Fastighetsägare, fastighetsnyttjare, myndigheter, kommun och
medborgare har alla olika intressen och skäl för att bevara eller förnya och ett exempel på hur dessa intressen kan samsas kan ses i kvarteret Spårvagnen i Stockholm. Kvarteret har varit SLs (Stockholms lokaltrafik) huvudkvarter med spårvagnshallar och huvudkontor sedan 1877. Lokalerna bedöms ha stort kulturhistoriskt värde men intressenter ville bygga bostäder i området och efter en tvåårig detaljplaneprocess där byggnadsminnesmärkning var en del, blev utfallet att hela fasaden mot gatan behölls men de inre delarna delvis byggdes om och till. Cars, Olsson och Snickars sammanfattar detta fall (och fem andra i andra delar av Sverige) med att konstatera för fastighetsägarna går det ekonomiska intresset alltid först och
kulturmiljövärdet är endast intressant för dem om det ytterligare kan öka framgången för deras verksamheter. De menar också att kommunerna kan hamna på flera olika stolar i kulturmiljöbevarandesammanhang, som fastighetsägare, regelövervakare gällande
kulturmiljöbevarande och ansvariga för utveckling i sitt område. Myndigheter på läns- och central nivå ska å sin sida balansera intressena och samtidigt se till att samhällskostnaderna hålls rimliga. Värderingarna från aktörerna utgår från olika perspektiv och kan vara
svåröverskådliga och svårjämkade. Systemet idag med ekonomiskt stöd till fastighetsägaren för bevarandearbete i vissa fall ger inte alla bevarandeprojekt möjlighet till finansiering och författarna menar att man kommer att behöva förmå fastighetsägarna att ta mer ekonomiskt ansvar för bevarande. Detta menar man eventuellt kan åstadkommas genom kreativa lösningar där bevarandevärda fastigheter i större utsträckning ska kunna ges ekonomiskt värde genom nya användningsområden. En strategi för att skapa incitament för kulturmiljöbevarande insatser av fastighetsägare skulle enligt författarna kunna vara olika former av skattelättnader eller subventioner eller att använda principen ”owing-the-owner” (s.121) dvs att ersätta den vars insatser skapar positiva synergier i kulturmiljön. Sammanfattningsvis menar de att samarbeten där man försöker jämka intressen och dela ansvar behövs. Likaså behövs styrande regler och lagar liksom mer utvecklade översiktsplaner och finansieringsmodeller som
15 av kulturarv. Många olika instanser är inblandade i kulturarvsvård. Riksantikvarieämbetet som central förvaltningsmyndighet, Naturvårdsverket med överinseende över miljöfrågor på regionnivå och Länsstyrelsen som ansvarig regional nivå. Dessutom finns andra som på olika sätt delvis ansvarar för kulturarvsvård eller har intressen i kulturarvet som Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Länsmuseer, markägare och kommuner. På frivilligbasis kan tex byalag, fornminnesfaddrar och hembygdsföreningar, men även Svenska Naturskyddsföreningen och turiströrelsen bidra till kulturarvsvården. Även skolan är viktig då kulturarv kan användas i undervisning eller genom att adoptera en fornlämning (2006, 27-29, 31-35).
När det gäller det konkreta underhållet och vården av kulturarvet beskriver Danielsson att det är nödvändigt att reflektera kring metod då återbehandlingsbarhet och reversibilitet är viktigt när konservering övervägs. Ibland kan restaurering bli aktuellt för att förtydliga funktion och utseende eller förhindra ytterligare förfall men för såväl konservering som restaurering gäller att felaktigt utförd insats kan fördärva kulturarvet. Även miljön i/runt kulturarv kan behöva åtgärdas och underhållas och då är det viktigt att man utgår från att hålla sig så nära
originalmiljön som möjligt gällande tex växtval för att inte förvanska den information miljön ger om kulturarvet. Om kulturarvet helt eller delvis är förstört kan rekonstruktion bli aktuellt för att kunna visa miljön på pedagogiskt och lättillgängligt. Man bör dock vara medveten om att en rekonstruktion sällan kan bli helt lik originalet och då missar man målet med
autenticitet och trovärdighet. Ett alternativ kan vara att göra en skalenlig modell av
kulturarvet för att öka förståelsen för miljön och låta originalet vara. I vissa fall kan flyttning av tex en runsten bli aktuellt om miljön den står i ska exploateras eller pga skaderisk.
Samtliga åtgärder kräver tillstånd från Länsstyrelsen, dokumentation av processen och
kunniga utförare för att bevara kulturhistoriskt värde. För att möjliggöra kulturarvsupplevelser utan att riskera slitage och på sikt förstörelse av populära kulturarv kan nykonstruktioner av tex forntidsbyar göras för att ge många chans att uppleva historien (2006, 37-50).
Skötsel och underhåll av kulturarvet är viktigt för att säkerställa att det lever vidare och Danielsson menar att det är viktigt att försöka bibehålla miljön i och runt kulturarv så originalnära som möjligt då miljön ska hjälpa till att synliggöra kulturarvet och då kan bete eller slåtter (med för marken milda metoder) vara lämpliga och samtidigt ekonomiska sätt att underhålla kontinuerligt. Fördelar med bete av tex får och getter är att förutom att hålla undan gräs hålls även sly och buskar undan med liten negativ effekt av tramp och slitage. För att behålla markernas artsammansättning kan indikatorarter av växter, svampar och djur användas. Det innebär att man använder särskilda växter som ställer specifika krav på sin växtmiljö för att se om förhållandena ändras även på för ögat osynliga sätt - försvinner arten är något fel i miljön. Uteblivet bete eller slåtter kan medföra igen- och överväxt som döljer eller i värsta fall förstör kulturarvet och dessutom kan faunan skadas och artrikedomen minska. För ytmässigt stora kulturarvsområden upprättas en förvaltningsplan där
Länsstyrelsen tillsammans med mark/sakägaren beskriver värdet av platsen samt mål för skötsel, ekonomi och möjlig besöksverksamhet. I skötseln ingår tex löpande slyröjning och gallring av rötter och träd, underhåll av stängsel, genomgångar, vägar och stigar, rensning av diken, markstädning och vård av informationstavlor samt årliga besiktningar av området med dokumentation med foton och anteckningar om underhållsbehov. När det gäller ytmässigt mindre områden ska en skötselplan upprättas, även den av Länsstyrelsen och den som sköter marken. Planen innefattar beskrivning av fornlämningarna (geografiskt och topografiskt läge, datering och tillstånd), mål för området och anvisningar för skötsel (2006, 87-120).
16 behöver vattenavledningssystem för att minska risken för salt- och frostsprängningsskador samt översyn av rörelse och sättningsskador för att säkra så att inga ras sker. För öppna ytor av tex murar kan växtbeklädning eller täckning med bruk eller sten, sk avtäckning, ge skydd mot vind- och nederbördsrelaterad erosion. Skyddstak kan också användas som erosionsskydd och undanhållande av växtlighet i ruinområdet minskar risken för fuktbindning och frost- eller rotsprängning. För runstenar och milstolpar/stenar behövs rengöring med vatten och mjuk borste vår och höst och ibland kan inpackning i bentonitlera göras, för hällristningar gäller sopning för att undanhålla löst material och att man ska försöka undvika att människor går på dem genom tex spänger och plattformar. Nedbrytningsskador pga försurning i mark eller utsläpp av tex kväveoxider kan motverkas genom kalkning. Den biologiska och kemiska vittringen ökar med ökade temperaturer och den kemiska vittringen snabbas även på av ökade nederbördsmängder och tillsammans kan temperaturväxlingar och fukt snabba på den
fysikaliska vittringen. För att minska växtligheten kan alkoholbegjutning användas och om stora skador befaras i framtiden kan övertäckning, skyddstak eller inbyggnad med
klimatreglering bli nödvändigt. Ifyllnad kan ske men det är en omdiskuterad metod då autenticiteten förloras. För att minska erosion och ras i markområden kan utfyllnader, gabioner, nätmattor eller fisknät användas för att ge stadga (Danielsson, 2006, 138-172). Riksantikvarieämbetet konstaterar i Klimat- och miljöförändringarnas inverkan på kulturarv att framtidens ökade värme och nederbörd kan ge snabba tydliga effekter som ras och skred, översvämningar, extremnederbörd, eller mer svårupptäckta långsamma effekter som ökad växtlighet, skador pga skadedjur, mögel eller föroreningar, men problemen har ofta en tydlig koppling till ökad nederbörd. Klimatförändring ger förändring i fauna och flora vilket kan leda till nya problem på nya platser. För att klimatanpassa kulturarvet behövs tvärsektionellt samarbete mellan myndigheter och organisationer och att långsiktiga metoder, möjligheter och verktyg för att övervaka kulturav skapas. Det behövs även utvecklas indikatorer på tex försurning och materialnedbrytning och mer kunskap om vattnets roll i processer som nedbrytning. Förutom detta behövs en delningskultur så information och dokumentation sammanställs och delas rutinmässigt mellan berörda samt handledning för utförare av underhåll och skötsel så att proaktivt arbete hellre än reaktiva åtgärder utförs (2014:1, 4-18). Riksantikvarieämbetet har i Klimat- och miljöeffekters påverkan på kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, delrapport 2 Vilken påverkan får klimatförändringarna? utifrån prognosticerade framtida högre temperaturer och större nederbördsmängder konkluderat att förlängd
växtperiod kan öka växtligheten så att röjning, skötsel och underhåll troligen kommer att behövas med tätare intervaller för att hålla kulturarvet tillgängligt och i gott skick.
17 fungerar. Andra konkreta åtgärder är att hålla fasad och tak välskött, rensa hängrännor och stuprör samt kontrollera svamp- och skadedjursangrepp och frostsprängningar (2015, 5-10). Delrapport 4 i Riksantikvarieämbetets serie Klimat- och miljöeffekters påverkan på
kulturhistoriskt värdefull bebyggelse, Långsamma skadeförlopp – god förvaltning för att förebygga fukt- och andra klimatrelaterade skador i byggnader innehåller bla en checklista för förvaltare där man tipsar om vad man bör tänka på innan man vidtar åtgärder i
kulturarvsmiljöer. Rapporten går igenom byggnaders olika delar och de problem som kan uppstå i dem. De varnar för att arbeten som syftar till att reparera, förändra eller underhålla kulturarvsbyggnader kan skada dem om de utförs utan gedigna kunskaper om byggnadsvård, kompatibla material och metoder för arbeten i kulturarvsmiljöer. Även upptorkning som genomförs på felaktigt sätt efter vatten- eller fuktskada kan förvärra skadorna eller skapa nya problem. Sammanfattningsvis påpekar man att förebyggande arbete och professionell
förvaltning är mer ekonomiskt än att åtgärda skador i efterhand (2014:3, 11-36).
I sin skrift Kulturarv i ett förändrat klimat Handlingsplan för klimatanpassning 2019-2023 sammanfattar Riksantikvarieämbetet hur arbetet med klimatanpassning på ett övergripande plan bör gå till, samordnas mellan olika myndigheter och organisationer samt kommuniceras och övervakas. Man påpekar att kulturarv och kulturmiljö ska vara en integrerad del i lokalt planarbete (2019, 6-7, 19) och att klimatanpassningsarbetet ska följa ledorden i den nationella klimatanpassningsstrategin ”[…] hållbar utveckling, ömsesidighet, vetenskaplig grund, försiktighetsprincipen, integrering av anpassningsåtgärder, flexibilitet, hantering av osäkerhets- och riskfaktorer, tidsperspektiv och transparens” (2019, 23).
Helen Simonsson och Hugo Larsson på Riksantikvarieämbetet beskriver i sammanfattningen av sitt inlägg på Forum för klimat och kulturarv 2017 Vård- och underhållsplanering i kulturmiljöförvaltningen att framgångsfaktorer i kulturvärdesbevarande arbete är att identifiera och dokumentera, sätta mätbara mål för arbetet och följa upp dem regelbundet, göra sårbarhets- och riskanalyser för kulturarvet samt upprätta tydliga roll/ansvarsfördelningar för arbetet och löpande uppdatera förvaltningsdokument och planer (2017, 37).
I Vision för kulturmiljöarbetet 2030 Redovisning av regeringsuppdrag om ett offensivt och angeläget kulturmiljöarbete skriver Riksantikvarieämbetet om att visionen för
kulturmiljöarbete är att ”[a]lla oavsett bakgrund, upplever att de kan göra anspråk på det kulturarv som format Sverige” (2016:2, 10). Man menar att människan har ett existentiellt behov av att kunna koppla samtid till dåtid för att skapa sammanhang och mening. Andra positiva effekter av kulturarvsupplevelser är ökad förmåga att se andra perspektiv, en känsla av delaktighet och inspiration till nyfikenhet för människor i olika sammanhang. För att nå dit behöver utvecklingsarbete ske för att alla berörda ska arbeta för att nå ett inkluderande
samhälle med hjälp av kulturarvet och kommunicera att trots att vi är olika är vi jämlika inför det förflutna. Utveckling behöver även ske för att ta fram vetenskapliga tolkningar av
kulturarvet som sedan kan användas i miljöerna så att individen kan förstå historia och samtid. För att nå detta bör tvärsektoriella samarbeten ske löpande (2016:2, 10-21).
Regionalt och lokalt material
Stockholms stad beskriver i sin Klimathandlingsplan 2020-2023 för ett fossilfritt och klimatpositivt Stockholm 2040 strategier för att minska sina utsläpp av växthusgaser och målen att ha en fossilfri organisation 2030 samt ett klimatpositivt Stockholm 2040 (2020). Länsstyrelsen skriver i sin rapport Ett robust samhälle Regional handlingsplan för
18 handlingsplanen innefattar inte kulturmiljö trots att man konstaterar att kulturvärden kommer drabbas av översvämningar (2014 7-8, 12). I sin rapport från 2019 Ett levande kulturarv i ett framtida klimat Modell för identifiering av kulturhistoriska objekt och miljöer som riskerar att drabbas av effekter av ett förändrat klimat beskriver Länsstyrelsen hur man arbetat för att kontrollera vilka kulturmiljöobjekt (fornlämningar, kyrkor eller byggnadsminnen) i länet som riskerar att drabbas av skred samt översvämning från, hav, vattendrag eller skyfall. Resultatet var att skred antalsmässigt bedöms som störst risk, såväl för fornlämningar som kyrkor och byggnadsminnen, lokala kommunala skillnader fanns dock. Man konstaterar att osäkerheter gällande stadslager finns då det kan vara marginella delar som berörs. Alla objekt i riskzon kommer inte kunna åtgärdas så kommunerna får prioritera, men noggrannare undersökning bör göras för tydligare riskanalys (2019, 4-18). I Klimatanpassning i Stockholm (Stockholms stad, 2017:2) beskrivs arbetet för att minska översvämningsrisken i Mälarregionen samt kring Slussen då ombyggnaden av Slussen kommer att dubbla avtappningskapaciteten från Mälaren och dessutom förhindra saltvatteninträngning. Staden avsätter klimatanpassningsmedel och nämnder kan ansöka om pengar för kostnadstäckning och investeringar. Länsstyrelsernas klimatanpassningsnätverk begränsar sig i Checklista för klimatanpassning i fysiska miljöer till ”[…] fysiska hot vad gäller mark- och vattenanvändning och specificerar inte planering inom andra tvärsektoriella områden som kulturmiljö, jämställdhet och mänskliga rättigheter” (von Sydow, Karlström & Andersson, 2016, 3).
Stockholms läns landsting tar i sin samrådshandling Kulturmiljö Tunnelbana till Nacka och söderort upp de områden som berörs av tunnelbaneutbyggnadsprojektet som pågår i Nacka kommun och man konstaterar tidigt i handlingen att ”[s]tora delar av den berörda miljön omfattas avskydd genom plan- och bygglagen, miljöbalken eller kulturmiljölagen […]” (2016, 6). En analys av hur förändringar i grundvattenförhållanden kan påverka forn- och kulturlämningar har gjorts och man har graderat de kulturhistoriska värdena i området. Kring den kommande stationen Sickla konstaterar man att en fornlämning finns, Sickla gamla tomt, ett byggnadsminne med högt kulturhistoriskt värde (Setterwallska villan) och att antal
byggnader i Sickla industriområde omfattas av skydds- och varsamhetsbestämmelser i PBL och de kulturhistoriska värdena bedöms här som höga. Dessutom finns Fanny Udde, Finntorp, Saltsjöbanan, Alphyddan och Sickla-Marcusplatsen inom området och dessa har enligt
Nackas kulturmiljöprogram särskilt kulturhistoriskt värde. Vid kommande station Järla finns fyra fornlämningar, ett kyrkligt kulturminne, flera byggnader berörs av skydds- och
varsamhetbestämmelser i PBL och fem fastigheter upptagna i kulturmiljöprogrammet och alla dessa bedöms ha höga kulturhistoriska värden. Den tredje stationen som kommer att finnas inom Nacka kommun är Nacka Centrum och där finns riksintresset Storängen och Stockholms inlopp i närheten, vissa byggnader har skydds- och varsamhetbestämmelser enligt PBL och tre fastigheter är upptagna i kulturmiljöprogrammet. Alla objekt bedöms ha höga kulturhistoriska värden. I flera av de nämnda områdena beskriver man att det kan förekomma oupptäckta fornlämningar i markerna och man samråder därför med Länsstyrelsen (2016, 40-54). Stockholms stad äger och förvaltar Nackareservatet och för denna del har man sammanfattat sina skötselstrategier i Nackareservatet i Nacka Naturvärden och underlag för skötsel. Man inleder skriften med att konstatera Nackareservatet troligen är landets mest välbesökta reservat med 1,5 miljoner besökare/år och där finns riksintressen för friluftsliv och
19 då ett ytterskärgårdsområdet som pga landhöjningen idag ligger långt från skärgården. De äldsta fasta fornlämningarna är rösen och gravar från bronsåldern (2016, 5-11). Totalt finns i Nacka kommun 518 kultur- eller fornlämningar enligt Fornsök (Riksantikvarieämbetet, 2020). I området finns också ett riksintresse för kulturminnesvård, Nacka Strömområdet, där
dokumentation och verksamhetsspår finns från 1500-talet då Gustav Vasa initierade
uppdämning och beordrade byggandet av en hammarsmedja där. Från den tiden har området varit ett industriområde då vattenkraft från strömmen möjliggjorde verksamheter som kvarnar, krut- och mässingstillverkning, klädesvalkar och pappersbruk. Spår finns idag i form av kvarndammsdelar och en kvarnbyggnad från 1873. Förutom kulturminnen finns även
naturvärden som en sällsynt miljö med artrik ädellövskog med alm, ask, ek, lind och lönn där ihåliga träd med mulm ger unik livsmiljö för många hotade arter. Dessutom har reservatet många ovanliga och skyddsvärda växter som tex sårläka och vätteros. Enligt den
skyddsvärdesklassning som gjorts har hällmarkstallskog, blandskog, brandfält och
skogbevuxen myr omfattande 486 269 m2 av områdets ca 7 300 000 m2 och ca 127 olika rödlistade arter av djur och växter högsta skyddsklass (Stockholms stad, 2016, 11-39).
Bild 1. Karta över Nackareservatet med markerade natur- och kulturvärden (Stockholms stad, 2017:1, 27).
För att skydda Nackareservatet har Stockholms stad satt upp följande mål:
• Skogen, det historiska odlingslandskapet, samt vattenområden inom reservatet skall skötas på ett sätt som innebär att den biologiska mångfalden främjas.
• Det totala antalet kända rödlistade arter inom naturreservatet skall minst bibehållas till nuvarande antal. • Utpekade Natura 2000 objekt och dess ingående naturtyper skall bibehålla ett gynnsamt tillstånd.
(Stockholms stad, 2016, 33).
20 att gallring och röjning främst ska ske av framkomlighetsskäl och skogsområden ska hållas till minst 25% lövträd med sk evighetsträd som får åldras och stå kvar även som döda om
säkerheten tillåter det. Alla åtgärder ska syfta till att spara naturvärden och expertis kan kallas in för att säkerställa att så sker och områdesskötseln ska dokumenteras och följas upp
regelbundet för att kunna revidera planen vid behov (Stockholms stad, 2016, 33-52). Stockholms stad har i egenskap av förvaltare skrivit Fastighetsutvecklingsplan Nackareservatet i Nacka där 31 fornlämningar inom området identifieras liksom tre byggnader vid Nacka ström som bedöms bebyggelsehistoriskt intressanta och med högt kulturvärde. I planen har man gjort en övergripande SWOT-analys för hela området och som styrka tar man bla upp de stora kultur- och naturvärdena, en svaghet bedöms dock vara att olika förvaltningar sköter olika delar av området och att det i vissa delar är stort slitage på marken bla av mountainbikes och folksamlingar. När det gäller hot och risker nämner man hårt tryck av många besökare och igenväxning och några av de möjligheter man lyfter är att återskapa kulturlandskapet och därmed tydliggöra områdets historia, använda hästar samt äldre och hållbara slåttermetoder för att bevara kulturhistorien och öka örtförekomsten, att införa djurbete, röjning av igenväxta ytor och ökade informationsinsatser med skyltade stigar och ”Ring till kulturen-skyltar”, ”Nackareservatets naturapp” och ”Nackareservatets
kulturapp” (2017:1, 4-31). Sammantaget menar man att de övergripande kulturhistoriska och naturvärdesrelaterade målen är att spår och rester efter mänsklig verksamhet ska tydliggöras och bevaras bla genom återskapande och informationsinsatser i området. Man förordar ekosystemtjänster, ska främja den biologiska mångfalden och skötseln ska utföras av
21 öppen blandskog med ädelskogsinslag samt fri utveckling av hällmarkstallskog. Stengärde omnämns i målformuleringen som ett område där återskapande av kulturlandskap och aktiviteter med anknytning till kultur- och naturvärden skulle kunna möjliggöras, hästslåtter och hässjning kan hjälpa artrikedomen. För området kring Hellasgården beskriver man målet som att återskapa ädellövskog och behålla halvöppna områden. Hundängen bedöms ha styrkor i bla bävrar och en fornlämning medan hoten består i striktheten i tolkningen av Natura 2000 och målet är återskapande av öppet kulturlandskap. För Övre Myren och Klövertäppan är bevarande av hällmarkstallskog och tallticka målen (Stockholms stad, 2017:1, 32-53). En del i naturreservatet i Nacka är Nacka Gård och kommunen skriver i Nacka Gård
Naturreservat i Nacka kommun bla om syftet med området och underlag till Stockholms stads förvaltningsplan. Kommunen ger skötselinstruktioner för området baserat naturtyperna och de kulturhistoriska miljöerna och byggnaderna nämns, men instruktioner saknas för dem (2005). I Nacka kommuns Miljö- och konsekvensbeskrivning som arbetats fram i förberedelsearbetet för översiktsplanen gör man bedömningen att nollalternativet, dvs det som är beslutat och planlagt vid skrivandet av miljö- och konsekvensbeskrivningen, inte bör påverka
riksintressena då dessa ingått i tidigare planprocesser men de kulturmiljövärden som saknar eller har inaktuella planer kan riskera att påverkas. I dokumentet beskriver kommunen de förväntade klimatförändringarna i Nacka, varmare och blötare klimat, och meddelar att en skyfallsanalys har gjorts. Miljö- och konsekvensbeskrivningen innehåller inga konkreta åtgärdsförslag utan man menar att utredningar kring den typen av frågor kommer att ske innan större projekt sätts igång. I närtid anser kommunen dock att riskerna för större negativa
klimatförändringseffekter är små i förhållande till andra kommuners risker, men det kan bli aktuellt att inrätta kulturreservat för att bevara kulturmiljövärden. Kommunen ser både positiva och negativa konsekvenser för kulturmiljöerna, de positiva är att man utökar lagskyddet för vissa kulturmiljöer och ett varmare klimat är fördelaktigt i och med att det medför minskade uppvärmningskostnader medan de negativa kan bli att områden förtätas och nederbörden ökar risken för översvämningar (2018:1, 20, 23, 30, 33).
Nacka kommun beskriver i underlaget till översiktsplanen att man vill försöka minska
klimatförändringarnas effekter på faunan. Kommunen anser dock inte att översvämningar och skred kommer att vara några större risker pga jordartsstruktur och topografi, men
översvämningsriskerna behöver ändock undersökas vidare. Havsnivåhöjning kan eventuellt komma att påverka östra Boo och Saltsjöbaden men man säger att det är ”ingen stor fråga i Nacka.” (2018:2, 36, 52). Gällande kulturmiljön hänvisar man till kulturmiljöprogrammet och menar att ”det bästa sättet att bevara en kulturmiljö är att den får leva och brukas.
Kulturmiljön ska ha plats för avtryck från vår tid, men förändringar ska göras med omsorg och med respekt för den historiska betydelsen.” (2018:2, 26).
Översiktsplanen för Nacka kommun (2019) är det dokument som styr utvecklingen av den fysiska miljön och den visar inriktningen på hur kommunen ska arbeta på längre sikt men även hur tex riksintressen ska tillgodoses. Nackas plan skrevs 2012 och uppdaterades 2018 bla pga att ”[n]y kunskap om klimatförändringar har tillkommit, till exempel höjda
22 förtätning kommer att ske i kulturmiljöerna, denna ska dock ske så att kulturarvet respekteras och man är medveten om att värden som förgås i exploateringsprocesserna är oåterkalleliga. En utmaning är att hantera nytillkomna delar som tex miljöer från 1945 eller senare då dessa saknar kulturmiljövårdsplaner. En annan utmaning är befolkningsökningens krav på bla frilufts- och båtliv och medföljande marin verksamhet som ska utvecklas och samexistera med kultur- och naturmiljövärdenas bevarande (2019, 22-25). Men som mål översiktsplanen har man att ”[d]e samlade kulturvärdena ska bevaras, förvaltas och utvecklas.” (2019, 23). Översiktsplanen föreskriver att förändringar i kulturmiljöerna ska ske så att den historiska avläsbarheten respekteras och man bör tydliggöra och skydda kulturmiljöernas struktur, speciellt riksintressena och miljöer som finns i kulturmiljöprogrammet. När nya detaljplaner skrivs bör antikvariska förstudier inväntas och i de områden där planer för skydd eller varsamhet saknas bör sådana inrättas. Beaktas vid planläggning och bygglovshantering ska även fornlämningar. För riksintressena hänvisar kommunen till kulturmiljöprogrammet för hur man ska hantera de olika kulturvärdena och menar att man vid planering av åtgärder ska förhållningssätten som nämns i kulturmiljöprogrammet omvandlas till juridiskt skyddande skydds- och varsamhetsbestämmelser. Planskydd saknas för vissa kulturmiljöområden och i översiktsplanen nämner man Svindersvik som behöver få planskydd och Eolsudde, Tegelön, Hasseludden-Hamndalen och Vikingshill som behöver skydds- och varsamhetsbestämmelser. Regleringar för kulturhistoriska värden behövs längs farleden, i Storängen, Saltsjöbaden, Nacka Ström och Erstavik-Källtorp. Kommunen menar dock att det inte finns något omedelbart hot för områdena men man överväger att införa kulturreservat (2019, 60, 89). Nacka kommuns Kulturmiljöprogram gör en genomgång av alla miljöer i kommunen som är riksintressen (5st), byggnadsminnen eller anses ha andra höga kulturmiljövärden (se bild 2).
Bild 2 Karta över Nacka kommuns kulturmiljöområden (Nacka kommun, Kulturmiljöprogram, 2011, 5).
I programmet finns rekommendationer för skötsel av miljöerna och de kallas för
23 respekteras vid tex arkitekturändringar, underhåll och tillägg och av särskild vikt är att
helhetsintrycket bibehålls och att man bibehåller öppna landskap. Vissa byggnader inom området är i stort behov av upprustning (2011, 8, 45, 51-52). Länsstyrelsen ska kontaktas om nybyggnation ska ske på fornlämningsområde och ”[d]en kulturhistoriska strukturen med landskap, vägar, fornlämningar och bebyggelse får inte utsättas för åtgärder som innebär påtaglig skada.” (2011, 45). Men riksintresset Erstavik förvaltas av Erstaviks fideikomiss (Erstavik, 2005) och förvaltningsplan saknas på deras hemsida. Riksintresset Storängen (30 på kartan) är ett villaområde under Tjänstemännens egnahemsförening där villaägarna har
servitut och utökad lovplikt vilket innebär att särskilda regler gäller för tex förändringar i bebyggelse eller miljö (Tjänstemännens egnahemsförening Storängen, 2020). För Storängen beskriver kommunen att det är viktigt att om nybyggnation sker ska den ha tidstypiskt formspråk, dock ska pastischer undvikas. Gatubilden ska bibehållas, grönskan och de
friliggande husen ska finnas kvar och detta innebär att fasadändrande tillbyggnader helst bör ske på baksidan av husen. Området är i behov av en plan för att skydda kulturvärdena (2011, 61-62). Riksintresset Nacka ström (20 på kartan) förvaltas av Stockholms stad och skötseln beskrivs i Stockholms stad Nackareservatet i Nacka Naturvärden och underlag för skötsel. Riksintresset Gamla Saltsjöbaden (26 på kartan) innefattar bla Stockholms observatorium, Uppenbarelsekyrkan och tre byggnadsminnen av de totalt 11 i kommunen. Stora delar av området saknar dock planer för hur kulturmiljövärdena ska skötas och bevaras. Riksintresset Farledsmiljön i Stockholms inlopp (8, 11-15, 19, 21, 22, 25 på kartan) saknar som helhet förvaltningsplan men de enskilda delarna faller under särskilda kulturmiljöhänsyn om exploatering planeras i området (2011, 181-182, 271-275). På kommunens hemsida finns en sida där riksintressena för kulturmiljövård räknas upp med länkar för vidare information samt en länk som hänvisar till översiktsplanens beskrivning av intressena, men under uppsatsens skrivperiod april-juli 2020 har dessa länkar inte fungerat (Nacka kommun, 2018:3).
Ulrika Westin, kulturstrateg i Nacka kommun, skriver i Kulturarv Nacka En omvärldsanalys framåt 2030 inget om klimatförändringarnas påverkan på kulturarvet (2016, 4).
Intervju
Terese Karlqvist, planarkitekt Nacka kommun
Karlqvist menar att kommunens arbete med att hantera och förebygga klimatförändringarnas effekter just i förhållande till kulturmiljöer inte ännu resulterat i några plandokument och det pågår, såvitt hon vet, inte något arbete med det i dagsläget. Något pågående proaktivt arbete för bevarande av kulturarv i relation till klimatförändringarna har hon inte heller kännedom om. Däremot finns initiativ tagna för att planera för klimatförändringarnas effekter när det gäller samhället i stort och där ingår ju kulturmiljöerna, även om de inte specifikt är
framskrivna. Karlqvist förklarar också att kulturmiljöprogrammet säkerligen skulle innehålla kapitel om klimatförändringarnas påverkan och förebyggande arbete om det reviderades idag (den är skriven 2011, min kommentar). Hon lyfter också kommunantikvariens roll i
kommunens arbete för att säkerställa att hänsyn tas till kulturmiljöerna i
