Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Moçambiques unga både pluggar och jobbar
Ungdomar i Moçambique tror att framtiden blir bättre. Det är inte många som vet exakt hur det ska gå till men de flesta är överens om att utbildning är ett måste om framtidsdrömmarna ska förverkligas.
Under några månader har Linda Helgesson, doktorand i kulturgeografi vid Umeå Universitet, genomfört en fältstudie i bland annat Montepuez där hon intervjuade ungdomar om uppfattad livssituation och vilka förväntningar på livet som de har.
- Där fanns flera ungdomar som studerar vid sidan om arbetet. Eftersom de kan välja att studera morgon, eftermiddag eller kväll är det möjligt att också driva någon sorts ekonomisk rörelse samtidigt. Flera av ungdomarna hade mer än en identitet och kunde till exempel presentera sig som affärsman, bonde och student. Positivt var även att tjejer som blivit med barn under studietiden kunde återuppta studierna efter födseln.
Men det finns fortfarande mycket att önska inom utbildningsväsendet i Moçambique. Det saknas lärare i landet, på sina håll är det över 80 elever i varje klass. Det sätter naturligtvis spår i kvalitén på utbildningen. Dessutom är lärare ofta dåligt utbildade, 63 procent av dem har ingen yrkesutbildning överhuvudtaget. Infrastruktur och skolmaterial är också en bristvara. Under sådana förhållanden är det inte märkligt att cirka 40 procent av barnen i skolåldern står utanför all skolverksamhet.
Enligt Linda Helgessons forskning finns det bland ungdomarna en utbredd föreställning om att det i princip är omöjligt att gå vidare till högre studier om man kommer från en fattig familj eller från landsbygden. Det krävs kontakter eller pengar för att lyckas med detta. Det behöver nödvändigtvis inte vara sant, men bara ryktet om att systemet är korrupt påverkar vilka strategier ungdomarna väljer. Tror man att något är omöjligt så utesluter man helt enkelt det alternativet.
Men även om tiderna uppfattas som svåra just nu, trodde ungdomarna att det skulle bli bättre i framtiden. Men hur det skulle gå till är mer oklart. De allra flesta vill flytta till någon av de större städerna, fast fortfarande behålla en machamba (åkerplätt) att falla tillbaka på vid behov. Så trots att städerna uppfattas ha större framtidspotential är det ändå jordbruket på landsbygden som är basen även för ungdomarna.
En liknande optimism rådde för de tillfrågades egna barn. Intressant var att även om
ungdomarna själva var sysselsatta inom jordbruk eller småskalig handel och inte trodde sig bli lönearbetande inom offentlig eller privat sektor i framtiden, så ville de flesta att deras barn skulle ha ett "riktigt" jobb som lärare, sjuksköterska eller anställd på ett företag.
Mest oroväckande i Linda Helgessons forskning är att ungdomar generellt inte upplever sig ha något inflytande i samhället. De enda som var av annan uppfattning var de som jobbade frivilligt inom olika hiv/aids-organisationer och där kände att de hade en roll att spela i samhället. Men när samtliga tillfrågades vilka problem som ungdomar ställs inför nämndes inte hiv/aids, istället var det arbetslöshet, prostitution och kriminalitet som lyftes upp.
Johan Sävström , Maputo
