ETT SAMTAL OM RAMÈNE
Emilie Florin Kandidatuppsats
Konstfack 2012
Handledare uppsats: Mariana Alves Handledare projekt: Patrik Söderstam
2
RAMÈNE
Ramène; ordet tangerar det svenska ordet för ram, som en ram man ramar in något i eller ett föremål till för att vissa en bild. På franska betyder det att hämta eller ta tillbaka. För mig handlar Ramène
om att hämta och rama in samtalet mellan dröm och fantasi som sker mellan linjerna. Att befästa samtalet i trä och i koppar, genom att tillföra och ta bort.
3
!"#$%& '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' ()
*%+&,%*%-''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' .) /0123456''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''.) 789:;''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''<)
=3>2;?:@AA5B5203 ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''<)
#;:C6 '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''<) ,B?DC?B:BC5'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''<) E@2FB?03;''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' G) ,3HI)CJK)905:0?B'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' L) 70I:0A;: ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' M) N;3IB5CAC2B'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' M)
#H5?:;3'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''M) N@560 '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' OP) 7A@J10 '''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' OP) QDD3;D0 ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' OP)
&IBAB;)=AC3B5)0'1'0)RCIDC?B:H3)CJK)R3B2?K;33; ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''OP)
!"##&%& ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''OS)
!0I'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' OS) RCDD03;:?5B520350 ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''' (O)
!&7Q+N"N'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''(.)
&%)7"#+",)/*+, ''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''(<)
!&=&!&%7&!'''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''''(G)
4
INLEDNING
Bakgrund
Jag sitter i en fåtölj hemma hos min mamma och kollar på en målning på väggen. Det är en målning jag gjorde när jag var tolv. Målningen är rosa med lite lilla och med vita prickar, det ser ut som att jag försökt måla futuristiska blommor i någon sorts impressionistisk still. Målningen är inrammad av en stor guldram i trä. Ramen är inte slipad speciellt noggrant så det sticker upp träflisor överallt och åt alla håll. Den påminner mig om pälsen på en blöt gepard, när gepard liksom skakar av sig vattnet och pälsen delas och tussar sig. Guldfärgen som ramen är målad med har klumpat ihop sig runt flisorna. Ramen är rektangulär, precis som målningen den ramar in och egentligen är det ramen, inte målningen, som jag sitter och kollar på. Det är en ram som min morfar har gjort. Han har gjort alla mina rammar till mina målningar så länge jag kan minas.
När jag fick iden till att göra en stor ram i trä tänkt jag direkt på min morfar. Min morfar och jag jobbar mycket bra och mycket ofta ihop, vi kompletterar varandra. Vi har dock helt olika sätt att se på den konstnärliga gestaltningen. Exempelvis så vill jag att allt skall vara genomtänkt, medan han inte tycker att det gör något om det blir lite fel. “Det rättar vi till sen”, säger han då. Morfar tillför också ett sätt att se och tänka som härstammar från en helt annan generation än min egen och när våra tankar blandas uppstår en speciell och särskilt lyckad kombination. Vi har gemensamt att allt går, bara man vill. Det är magiskt när vi står helt tysta i hans ateljé. Det ända man hör är verktygens klang mot trä. Vi jobbar på helt olika hål med samma ram och våra medvetande flyter i hop och glider i sär.
Mitt medvetande har varit en viktig del i processen med Ramène. Jag ser allt i min omgivning i bilder. Allt jag läser, ser på TV, hör på radion och så vidare spelas upp i bilder i mitt huvud. När jag ser på tv lyssnar jag sällan på vad de säger, det räcker för mig att se bilderna. På så vis bildar jag en egen en uppfattning om handlingen. När jag läser så blir bokstäverna eller orden snarare en rytm eller ett mönster, som i sin tur blir till bilder och mitt undermedvetna tar över historien. När jag skriver denna uppsats blir orden, meningarna och informationen till en fest av mönster och bokstäver som är svåra att greppa.
Det har med min dyslexi att göra. Personer med dyslexi “...tänker främst i bilder och känslor, inte ljud och ord”1. Detta är något jag har gått och tänkt mycket på det senaste, vad faktumet att jag ser allt i bilder har för inverkan på mitt medvetande och mitt konstnärskap. Har jag därför närmare till min dröm värld, som då bara är visuella bilder med känslor? Det finns inget bevisat eller forskat på denna fråga men jag tror att det kan vara en av anledningarna.
Jag vill att du som läsare skall på en klarare bild av vem jag är och hur jag ser på saker. Att jag har närmare till den visuella världen än den faktiska. Att samtalet mellan mina drömmar och fantasier hela tiden sker i bilder och att det är därför linjerna är så viktiga.
Det är inte drömmar eller fantasier, utan samtalet mellan de båda, som Ramène handlar om. Men att säga att mina verk “handlar om” samtalet är inte riktigt tillräckligt. Samtalet mellan dröm och fantasi är på sätt och vis mina verk. Varje linje och varje knivskåra är en del av de samtal som förs i mitt jag men som kan konkretiseras först i mina verk. Ramène handlar om samtalet som är kärnan i allt mitt skapande och i mitt egna, bildbaserade, medvetande och som är temat i just detta verk.
1 Dyslexia.com, http;//www.dyslexia.com/library/swedish/egenskaper.htm (05/05-2012)
5 Syfte
Syftet med mitt verk är att utforska och estetiskt konkretisera samtalet mellan dröm och fantasi.
Syftet med uppsatsen är att belysa den arbetsprocessen och belysa det samtalet ur ett delvis teoretiskt, men framförallt personligt perspektiv. Jag vill förklara min arbetsprocess, skapa förståelse för mitt skapande och göra samtalet mellan dröm och fantasi mera tydligt för andra och för mig själv.
Frågeställningar
Hur uttrycks samtalet mellan dröm och fantasi i mitt verk? På vilket sätt är samtalet en del i min arbetsprocess? Kan andras teorier runt drömmar och fantasier bidra till att förklara hur de fungerar hos mig? Eller kan mitt samtal endast uttryckas och konkretiseras på ett estetiskt plan i mina egna verk?
Metod
Jag har skapat en ram i träslaget al, denna ram har jag tillverkat ihop med min med min morfar. I ramen har jag även att gjort etsningar. Det känns självklart att jobba ihop med morfar på denna ram med tanke på vår ramhistoria. Han har också varit med från början av min process på detta projekt och förstår den. Ramen kommer vara en del av mitt slutprojekt på Konstfack. Arbetet med ramen har främst skett i Varberg och i min morfars ateljé. Därför att han har alla verktyg och kunskap som behövs. Men också eftersom han finns där.
Förutom ramen har jag också gjort nio stycken koppar etsningar. De är gjorda i min ateljé på Konstfack.
Disposition
Uppsatsen inleder med att introducera och bjuda in dig som läser till att bättre förstå mitt skapande.
Min process är djupt personlig och svårt att uttrycka i skrift, ja i ord över huvud taget. Men för att bättre förklara den börjar jag med att belysa en för mig väldigt viktig vägvisare, Adolf Wölfli. Efter det diskuterar jag min mentala arbetsprocess. För att förklara mitt tecknande och karvande presenterar jag snabbt min egna terminologi för teckning. Jag förklarar hur jag förhåller mig till begreppen dröm, fantasi och samtalet och hur de framträder för och relaterar till mig själv och till andras teorier. Jag försöker förklara min egna roll som skapande människa. Samt hur allt detta kommer till uttryck i Ramène genom att beskriva min fysiska arbetsprocess.
6
VÄGVISARE
“En bildgåta som ett isolerat fragment i ett livsverk där bilden är själva gåtan, men också svaret. Är gåtan i sig själv en gåta? Utbytbar endast om man är utrustad med ett visionärt seende? Har frågaren ensam nyckeln till hela denna vilda föreställning? Kanske fungerar gåtan som ett perspektiv, ett synsätt på den verklighet ur vilket den föds och senare hämtar alla sina beståndsdelar ur.” 2
Den schweiziska konstnären Adolf Wölfli har varit en vägvisare för mig. Han täcker och släcker sina verk med mönster, bokstäver, ord och färg. Han som nästan alltid har en ram och ett hål i sina teckningar.
Adolf Wölfli satt största delen av sitt vuxna liv på mentalsjukhus i Bern. När jag studerar Wölflis verk känner jag en extrem samhörighet och jag får för mig att vi förstår varandra. Åtminstone att vi skulle ha förstått varandra om vi hade träffats.
Formoosa Island in the indian ocean 1914
Jag känner dock att Wölfli har kommit längre i sitt konstnärskap än vad jag har. Han använder till exempel färg i sina teckningar vilket jag inte gör. Jag känner för färg som jag känner för barn. Det är något jag inte kan kontrollera, de tycker inte om mig och om jag försöker lägga mig på deras nivå och logik blir det bara fel. Wölfli känner sig mycket mer trygg med sitt konstnärskap än vad jag gör. Det är tur att han har kommit mycket längre än mig, för han hjälper mig att förstå mitt egna skapande. Han hjälper mig att förstå gåtans tyngd i en bild, men säger också att gåtan får finnas kvar och inte behöver besvaras. Om det är en gåta mitt undermedvetna ställer mitt medvetna. Eller en gåta jag ställer dig vet jag inte. Gåtan är en del av samtalet, eftersom mina teckningar bygger på samtalet. Jag vet fortfarande inte vad som händer i samtalet men Wölfli får mig att fundera på om det är där det undermedvetna cirkulerar.
“Den slutliga bild en gåta lockar fram är ett oavslutat instrument, mångskiftande och dubbelbottnat. Den kan, använd på rätt sätt, nå långt in i det omedvetna livet, in i de växande labyrinterna och i de döda ytorna. Bilden är en väv av liv mot tomheten, för odödligheten men också en utmaning för det invanda seendet- den didaktiska uppmaningen att inför gåtan förändra sig själv och sin omvärld.”3
2 Kjellgren, Thomas, Bildgåtor, “ Adolf Wölfli”, Moderna Museet (1997), sid. 9.
3 Kjellgren, Thomas, Bildgåtor, “ Adolf Wölfli”, Moderna Museet (1997), sid. 9.
7
DRÖM OCH FANTASI
Skillnaden mellan dröm och fantasi är att dröm är ett material och fantasi är ett instrument. Man kan säga att drömmen är soppan och fantasin är sleven. Drömmens textur är en annan än fantasins.
Jag minns att poeten William Blake en gång sa “fantasi är inte ett tillstånd det är människans själva existens”. Jag delar denna mening och jag tror det samma om drömmar. Att dröm och fantasi tillsammans är människans själva existens. Men däremot tror jag att det är två olika delar av existensen, de finns där för att användas till olika saker.
Drömmar är det jag lever på och utgångspunkten för allt jag gör. Jag börjar nu se dem som ett samtal.
Att jag ser drömmen som en del samtalet, är något som jag upptäckte när jag sov. Jag hade en dröm som inte går att beskriva i ord. I drömmen var jag blind så det jag kommer i håg från drömmen är baserat på känslor. Jag befann mig i en av mina tekningar där mönster ledde mig fram. Linjerna i tekningarna var höga som en trottoar kant. I tekningen var jag stor som en dammpartikel. När jag vandrade runt där så kände jag under mina fötter att markens textur varierade. Under höger fot upplevde jag en känsla som var en helt annan än den under vänster. Ju längre jag kom, ju mer fick jag en känsla av att någon tog en yxa och klöv mig i mitten. Men det var ingen hemsk känsla som man skulle förställa sig att man annars känner om man skulle bli klyven av en yxa. Det var snarare en känsla av upprymdhet. Upprymdheten kom från att glappet som nu fans mellan mina två kroppsdelar och som fylldes av en massa. Det kändes som luft men det var något annat. Det var samtalet.
Jag blev en del av samtalet. Ett samtal som jag inte visste existerade.
Taoisterna tror att drömmarna är lika verkliga eller overkliga som det vakna livet. De tror att drömmen är konstant, att det som vi kallar det vakna livet också är den del av det. Men ju längre vi kommer i evolutionen desto mer distraherade blir vi av vad världen har erbjuda.4
Jag delar helt denna syn på drömmar, känner personligen att jag är en del av denna evolution. Jag håller också på att tappa greppet om vad mitt psyke och vad världen har att erbjuda. Ibland har jag svår att skilja på vad som händer i mitt vakna jag och vad som händer i det sovande, drömmande jaget. De har en tendens att flytta ihop och det är svårt att egentligen veta om jag har tappat greppet helt ännu.
Drömmar har därför alltid varit en central del av mitt skapande. Drömmen kan leda till en vision, en tanke, en ide eller en handling. Ibland när jag drömmer så kan den drömmen uppenbara sig senare, under den vakna dagen.
Roj Friberg är en konstnär som baserar många av sina verk på sin dröm och fantasi. Han sa en gång att “Fantasin är ett mäktigt vapen och det behövs om vi skall lyckas bryta oss loss ur den doktrinära andrahandskunskap och drivit oss till alienation, ensamhet och social förvirring.
Fantasin är kärlekens syster.” 5
Fantasi är ett instrument som lite liknar en schweizisk arme kniv. Fantasi kan klippa, skärra, skruva osv. Fantasin ter sig inte på samma sätt som drömmarna. Det är inte alltid samma figurer som träder
4 Doncic, Obrad, Drömmar om dröm forskning och drömtolking, (1982), sid. 9.
5 Nygren, Lars, Roj Friberg, (2010), sid. 9.
8
fram. Jag vet att min fantasi är mycket mer präglad av min omgivning och mycket mer fylld av referenser från filmer, böcker, musik, radio och tv. Fantasin är mer styrd av mitt medvetna jag. Jag har fått höra att andra upplever det tvärt om. Att drömmen är det som påverkas av omvärlden och livet, och att fantasin är det som är helt fritt. Denna uppfattning tror jag är baserad på Sigmund Freuds forskning om dröm och drömtydning.
I boken Drömtydning från 1927 skriver Freud: “Vi drömmer om det som vi sett, sagt, önskat eller hört”6 Detta är tvärt emot min syn på drömmar. Freud skriver också att “drömmars innehåll bestäms alltid mer eller mindre av den individuellas personlighet, av ålder, kön, klass, utbildnings nivå, livsstil och av händelser och erfarenheter från hela det hittills levda livet.”7 Jag tror inte att detta, det känns ologiskt för mig. Jag vet inte om detta betyder att man har ett rikare drömliv ju mer berest och kunnig man är, men vad jag vet så kan alla drömma såväl konstiga saker som och vanliga saker.
Däremot kanske drömmare har mer eller mindre kunskap om världen, vilken i sin tur krävs för att kunna identifiera vad som händer i drömmen.
Jag har själv varit med om flera drömmar där jag stöter på saker jag aldrig tidigare beskådat. Saker som jag inte vet om de ens existerar. Men Freud tar inte bara upp saker som jag inte håller med om.
Han skriver och om den tyske psykologen Karl Friedrich Brudach (1770-1847) teori om drömmen och drömmens relation till vardagen. Brudach menade att vardagsansträngningar, njutningar, sorger, glädjestunder och liknande aldrig upprepas i drömmen, utan snarare befriar oss från den.
Han menar också att även fast vår själ kan upptas av ett objekt (med detta menar han att själen/personen/medvetandet kan vara upptaget av en stämning eller känsla så som hjärtkross, stress o.s.v.) så drömmer du inte om det.8 Brudachs teori är den som främst tilltalar mig från Drömtydning. På ett sätt är hans perspektiv mer likt taoisternas.
6 Freud, Sigmund, Drömtydning, sid. 46.
7 Freud, Sigmund, Drömtydning, sid. 59.
8 Freud, Sigmund, Drömtydning, sid. 45.
9
SAMTALET
Samtalet
Ordet samtal betyder att man utbyter information. Detta göras mellan två människor eller fler. Ordet samtal för mig är något bildligt, ett samtal är en handling. Samtalet har en kärna; det som sägs, det man kommer fram till, det som argumenteras om. Det har en form och en känsla som inte går att beskriva. Två informationer mötts och tillsammans bildar de samtalet. Samtalet är alltså en del i en teckning eller skulptur. Det är i mellanrummet i samtalet som dröm och fantasi utbyter information.
Mellanrummet är den yta som är den starkaste ytan av alla ytor. Ett mellanrum är inte en avsaknad av substans, utan ett flödande samtal. Thomas Kjellgren förklara det på annat vis i sin bok ok Adolf Wölfli:
"Ur något--- en tomhet eller ett flöde---formuleras en gåtas förutsättningar." 9
TERMINOLOGI
Mönster
Samtal uppstår mellan linjerna. Samtalet målas inte av hur linjerna rör sig. Men när jag pratar om mönster så är det i mina teckningar på världen. Och att hälla mönster på alla figurer och miljöer uppmärksammar samtalet mellan dröm och fantasi istället för de figurer som vissas på teckningen.
I dess förvirring av intryck förs det med i samtalet.
9 Kjellgren, Thomas, Bildgåtor, “Adolf Wölfli”, Moderna Museet (1997), sid. 9.
10 Tända
Med tända menar jag att man lämnar partier öppna eller rör dem inte alls i ett samtal. Detta för att förstärka temperamentet på ett samtal. Mellanrummet mellan linjerna blir större. Det blir en större rymd för samtal mellan dröm och fantasi. Men det betyder inte att bara för att det blir ett bättre samtal för det. Detta mellanrum som jag väljer att tända skulle också kunna släckas med andra linjer, samtal i ett upprepande mönster.
Släcka
Med släcka menar jag att fylla eller täcka en yta i ett samtal. Detta för att tona ner eller förvirra samtalet. Mellanrummet mellan linjerna blir mindre.
Upprepa
Upprepning är att göra något bättre och bättre men också för att om du vet hur man gör något så kan hjärnan och ditt medvetna jag lättare koppla av och flytta iväg till det undermedvetna. Materia som är upprepat många gånger bildar en massa och när man ser den massa bjuder det in till en individuell tolkning av en yta.
Tänker att under en längre upprepning så kommer du lättare i kontakt med ditt undermedvetna och det som händer i ditt undermedvetna visar sig senare eller under tiden. Det är inte viktigt att veta vad som har bearbetats eller tänkts på när jag har flutit iväg men för mig är det som att det fyller den psykiska volymen av ett verk. Det är i upprepningen och undermedvetandet kärleken uppstår.
EMILIE FLORIN A.K.A KOMPOSITÖR OCH KRIGSHERRE
Jag anser att man aldrig bara är en, jag är aldrig bara en. När jag går in i ett projekt så brukar jag sätta min in i olika roller. Detta göra jag dels för att de olika rollerna bär på mycket kunskap men det blir också ett sätt att vara på. Berättar här nedan för alla personer jag är i detta projekt. Jag är tillexempel en träskulptör. När jag jobbar med ramen är jag träskulptör. Då har jag på mig oömtåliga kläder, tänker hela tiden ett steg före för att inte såga fel och måste hela tiden vara fokuserad och alert. Det är inte så att jag är en roll och sen en annan utan jag kan vara flera samtidigt. Jag har alltid gjort så här, jag tycker att det är ett bra sätt att arbeta på. Det ger mig ett annat perspektiv på det jag gör när jag gör det.
Så vem är jag i detta projekt?
Jag är:
träskulptör, tecknare, grafiker, drömmare, kompis,
11
flickvän, tv tittare, magasin läsare, film älskare, dyslexiker,
någons barn och Emilie.
Allt detta är praktiska och opraktiska saker. Saker som leder till olika saker, saker som leder till min existens i detta projekt. Är det jag som ge projektet dess existens eller existerar projekt av sig själv?
KRIG OCH MUSIK.
Det är ofta vad som händer i mina teckningarna. Händelserna/samtalet är relaterade till Krig och Musik i de flesta fallen.
kompositör krigsherre
12
Det är jag som tar kommandot.
Det är jag som sitter på den välfriserade hästen i en ståtlig dräkt med guld och fina mönster och komponerar min arme.
Om det är min arme eller en arme jag blivit tilldelad vet jag inte men det jag vet är att det är jag som styr över dem just nu.
Jag styr vad dom gör.
Men inte hur dom ser ut, låter, heter, har på sig eller har för egenskaper.
Allt detta är förbestämt.
Vet inte nu när jag är så djup gången i mitt projekt var allt kommer ifrån men antar att det kommer från min bildbank som fyllt på under åren. Intalar även mig själv att det kommer från mina drömmar. Att jag har en tydlig och nära kontakt med mitt undermedvetna och därför använda de i min konst. Men ibland ställer jag mig samma fråga som Wölfli som en gång frågade sin psykolog
“tror ni verkligen att jag skulle kunna hitta allt detta i mitt huvud?”
Om allt detta kommer från mitt huvud? Ja, det tror jag. Men ibland känns det som att det finns något annat som styr mig, kanske är det min välfriserade häst, kanske är det min bildbank, kanske är det samtalet, kanske är det min fantasi eller kanske är det mina drömmar.
Just nu känner jag mig som en färskost tub.
13
RAMMENE
Ram
Jag kommer inte ihåg hur det kommer sig att morfar började göra ramarna till mina målningar men det finns något magisk med hans sätt att behandla material. Det är som att morfar lever helt i sin ändlösa oändlighet till medvetande.
Jens Andersen föddes på en gård i Danmark 1937. Nu bor han i sitt ombyggda mejeri ihop med sin fru, min mormor, Rita Andersen. I undervåningen av mejeriet har morfar sin verkstad.
Han har aldrig läst konst men han är ändå en konstnär.
Detta är Jens Andersen. Min morfar.
Våren 2011 fick jag iden att jag ville göra en stor träram. Då visste jag inte att det skulle komma att bli mitt sista projekt på konstfack. När jag gått och funderat på det tillräckligt länge så frågade jag min morfar om han skulle vara intresserad av att göra ramen med mig. Och det ville han så klart.
Sommar 2011 blev då starten på det som nu är mitt examensarbete.
14
Något av det första vi började prata om var vilket träslag vi skulle jobba i och vad som var det bästa materialet att karva i. Alltså vilka träslag var tillräckligt mjukt att förhand skära ut saker. Vi kom fram till att det skulle behöva bli lind. Nackdelen är att lind är både dyrt och svårt att få tag i. Så då fick det bli al istället. Alen har visat sig vara fantastisk, mjuk att arbeta med och med ett rött skimmer.
Att göra ramen har tagit lång tid, det har passat mig. Vi började med att hyvla plankorna så de blev raka. Sen så skar vi upp dem på bandsågen till långa lister med måtten 8x4 cm. Detta gjorde vi för att sedan kunna limma i hop alla 24 lister till en stor massiv planka. Denna massiva planka blev sedan grunden till ramen.
Steg 1, plankor ihop limmade till ramen
15
Steg 2, Alla plankor i hop limmade, med hål utsparat.
Vi upptäckte att vi var tvungna att limma ihop listerna i partier så vi gjorde det i tre partier. Dessa tre partier limmades sedan i hop till en stor.
Nu hade vi material för att göra ramen så vi började diskutera hur vi skulle gå till väga med projektet rent praktiskt. Så vi bestämde oss för att börja gör en prototyp som skulle vara i skala 1:25. De exakta yttermåtten på ramen hade jag inte tänkt på, men jag visste att jag ville att den skulle vara stor. Anledningen till det är att jag vill komma bort den klassiska ramens mått 70x50, och att betraktaren skulle få upplevelsen av ändlösheten innanför ramen. Denna ram är inte till för att dekorera en målning som rammar oftast är tillför. Däremot skall den rama in och gränsa av.
När vi väl hade sågat ut prototypen så kändes storleken och proportionerna bra. Vi bestämde oss också för att inte karva in några figurer på ringarna på prototypen, utan göra det vid sidan om. Då fick man också chansen att göra fel men samtidigt få en bild om hur figurerna skulle ta form och se ut. Däremot provade vi att karva hörnen av prototypen. I det vänstra hörnet har vi hugget ut bilden och i det högra har vi fräst ut bilden.
När vi gjorde prototypen var det viktigt för mig att testa att se om det gick att få en tecknad känsla i ringarna. Men tecknad känsla menar jag att ringarna inte skulle vara perfekta, att det skulle synas att jag bara tagit en penna och ritat. På bilden av prototypen ser man tydligt ringarnas form och enligt mig så minskar också liknelsen till en riktigt ram. Men sen får den också mer dynamisk form. Att jobba med ringar på det sättet har jag gjort mycket i tidigare teckningar och det är också därför jag väljer att göra det nu. Ungefär så här har det sett ut tidigare.
16
Ett av de första testerna jag gjort på karvningen finns på fotografiet nedan. Jag gillar att linjerna och strukturen känns mycket som mina teckningar. Att jag kan jobba i trä utan att styras så mycket av materialet. Självklart påverkar materialet samtalet genom knakar och förhårdningar i trätt men det är en dela att jobba med ett levande material som trä är. När jag gjorde dessa tester bestämde jag mig också för att inte låtsas vara en professionell träsnidare, utan verkligen jobba med trä som jag jobbar med mina teckningar. Att låta virket ha kvar en oslipad struktur som syns i bilden. Jag tycker att det ger ett mer levande utryck och jag är min värld mer sann om jag jobbar så. För jag är faktiskt inte någon träsnidare och det är inte min morfar heller. Under tiden som jag tränat mig på att snida så har också originalramen tagit form. Den gjorde vi på samma sätt som vi gjorde med prototypen men med några tekniska ändringar.
17
Nu börjar jag verkligen förstå hur stor denna ram kommer bli. Jag kunde inte förstå det innan när vi jobbade med prototypen eftersom jag tyckte att den blev så liten. Men lyssnade hela tiden på min morfar som sa “Tänk nu på att original ramen kommer bli 4 gånger så stor”. Och det var tur att jag lyssnade på honom för annars hade rammen kanske blivit alldeles för stor och det skulle ha blivit ett evighetsprojekt. Som man ser på bilden ovan så hade vi samtidigt som vi gjorde prototypen börjat limma i hopp originalramen. Och bilden visar också storleksskillnaden på prototypen och originalet.
Originalet är det som ligger ner och prototypen är det som morfar står och slippar på.
Så här lång kom vi innan jag var tvungen att åka tillbaka till Stockholm för att börja skolan igen. Det kändes bra att vi hade kommit så lång som vi gjort, men morfar kunde inte hålla sig och började att göra grovjobbet medans jag fortfarande var i Stockholm. Vi hade pratat om vad som skulle vara på de utfrästa ringarna, men inte bestämt något förutom den första
18
innersta ringen. Så när jag kom tillbaka till julen så började vi på den innersta ringen som syns på bilden nedan och sedan gjorde morfar resten under vintern.
För att underlätta mitt skissarbete så har jag skrivit ut bilder på ramen och sedan skissat på bilden. Detta var precis det jag gjorde när jag kom ner till Varberg för att fortsätta med ramen. Jag bestämmer mig för att jobba ganska intuitivt i början men när jag börjar med denna skiss så märker jag att jag tvungen att tänka om. Tiden räcker inte till och jag känner att jag måste använda mig av tidigare material för att bestämma vad som skall karvas in på ramen. Märker att jag drar mig från att bestämma motiv, vill inte gå miste om någon fantastisk ide som kanske kommer på vägen. Eftersom när jag väl bestämmer mig så går det inte att ändra. Det är lite svårare att ändra i trä än vad det är på papper.
19
Men det är nu som jag måste på mina mig själv om att detta handlar om samtalet och hur samtalet hur behandlas i ramen. Att hela ramen i perspektiv och inte snöa in mig för mycket motivet.
Det materialet som jag väljer att använda mig av är detta screentryck. Väljer det för att den har enkla samtal. Med enkla samtal menar jag att det inte är för mycket linjer och mönster utan det är mer ett upprepande av enkla figurer. Samtidigt som jag applicerar denna bild på min skiss av ramen så känner jag att detta blir för icke intuitiv och bestämmer mig för att istället bara inspireras av trycket och ha det som en återknytnings punkt ifall jag blir osäker igen. Det jag gillar med detta tryck är dels att den är i färg (jag jobbar vanligt viss inte i färg), men också att det är en bra balans på samtalet. Jag ser också trycket som en portal så som jag ser ramen som en portal.
20
Detta är ramen nästan halvvägs färdig. Det som saknas är karvningar på hörnen och på den sista yttersta ringen. Att ramen ser tecknad ut enlig mig och min handrörelse syns tydligt.
Ramen är en portal, en portal gjord i trä. Det ser jag och vet jag nu.
“Ur något - en tomhet eller ett flöde - formuleras en gåtas förutsättningar. Ett teleskop är ett sätt att färdas i alla riktningar. Det ligger inkapslat som en möjlighet i synröret. En väg att blotta det fördolda, det för tanken bortflyende och inte minst en väg att bryta sina egna ramar och prismatiskt sönderdela en statisk betydelse och yta. Men framför allt är detta synrör en ständigt närvarande introspektion. En bestämning av min nuvarande position. En öppning där konsten och livet kan tränga sig in i min allra egnaste trånghet för att göra mig fri där.”10
Du står mitt framför ett på gående samtal. Som i texten om Wölflis verk menar jag att samtalet uppkommer ur en tomhet eller ett flöde. Samtalet “formulerar en gåtas förutsättningar”. Jag ser inte ramen som en portal in i samtalet, snarare en portal in i en värld av vetande. Portalen gränsar av en ändlöshet. Det känns bra att avgränsa ändlösheten för att evigheten skall bli synlig. Inget skall klargöras eller lösas, allt skall bara bli större.
10 “Bildgåtor” Kjellgren, Thomas Moderna museets katalog 1997 “Adolf Wölfli”, Sid. 9
21 Kopparetsningarna
En linje som är dragen på ett papper direkt. Transportsträckan mellan bläcket, pappret och linjen är inte lång och samtalet är lätt att kontrollera. Men helt plötsligt är bläcket inte bläck längre och pappret är inte papper längre. Linjen är fortfarande en linje men den är inte dragen av en penna doppad i bläck, utan av en penna gjort i järn med en mycket vass spetts. Det som brukade vara ett papper har nu blivit en kopparplåt istället.
3/4-12, Stockholm
Tanken att ha etsningar i hop med ramen var något som jag kom till under vårterminen. Vi hade innan jul haft en kurs i grafik och jag märkte att det verkligen tilltalar mig att jobba med grafik. Det började som alltid när jag skall göra en teckning; jag drömmer något när jag sover eller ser något under dagen. Detta som jag drömmer eller ser måste jag få på papper, jag är nästa manisk vid den tanken. Om dessa visioner inte får komma ut känns det nästan som att jag sviker hela min existens och det an ta lång tid innan jag förlåter mig själv.
Detta är en snabb skiss, det är en stillbild av en dröm. I drömmen så flyger en sjungande hamburgare runt omgiven av mops huvuden som utför en krigsdans. Och i bakgrunden hoppar det två delfiner i diagonal. Allt som händer i mina visioner har olika ljud och dessa ljud spelas upp i mitt huvud varje gång jag kollar på teckningarna där visionen syns.
22
Jag har valt att använda mig av den flygande hamburgaren till en av mina tester för etsningarna.
Alltså tester av etsningar som jag gör för att se hur lång jag skall låta koppar plåten ligga i etsbadet för att få så bra samtal som möjligt mellan linjerna. Linjerna blir nämligen olika tydliga beroende på hur länge plåten badas. Så här ser plåten ut innan den läggs i etsbadet och linjerna etsas ner i plåten.
Jag tycker att det blir väldigt fint och jag gillar också att linjerna blir så tunna. Det ger mer möjlighet att jobba med tändningar och släckningar.
Nu ser inte etsningen ut som den snabba visions skissen men det är inte ovanligt. Eftersom det bara är en stillbild som kladdas ner på papper för att påminna mig om drömmen. Så detta är en annan stillbild från samma dröm men det är några “scener” innan det som händer i snabb skissen.
Processen att etsa är lång, och jag har många gånger frågat mig själv varför jag valt att utsätta mig för den under denna korta tid. Svaret är att jag inte vet, det ända jag vet är att jag inte kan svika dessa etsningar genom att göra teckningar istället. Jag vill inte anpassa mig eller kompromissa min vision på grund av tid. Det har jag gjort för många gånger.
Det är något med långsamheten och tiden som får mig lite upphetsad. Först får man plåten som skall tvättas och poleras. Sedan skall plåten beskiktas med ett lager gegga. Denna gegga skall torka för att kunna ristas i. “Det är väldigt viktigt att rista i geggan och inte i plåten” säger Tomas som är lärare i grafik. Nu börjar processen för att rista in min bild, det är det som tar längst tid. Efter det etsas plåten i ett etsbad i flera minuter och efter det börjar jag bli klar för att trycka min bild på papper. Innan det måste jag massera plåten med oljefärg som sedan kommer att definiera linjerna på pappret. Detta samtal tar en helt annan väg än vad jag är van vid.
23
Så här ser samtalet ut när det är tryckt. Jag har gått i genom hela processen och detta är vad som kommer ut ur grafikpressens valsar.
Att göra en etsning är som att ha hand om ett fotbollslag med vilda apor. Jag känner inte dessa apor men de är under mitt befäl. Det är jag som är kapten. Själva inristningen av bilden i plåten är som att sitta i en överlastad bil med tusen skrikande barn. Alla är hungriga, bajsnödiga, törstiga, ledsna, glada och sura på samma gång med tusen behov att fylla. Jag har aldrig varit med om det men tänker att känslan är den samma. Situationer måste tas ställning till och behov som måste fyllas, allt detta i ett stim av olika viljor.
Jag börjar äntligen känna ändlösheten.
24
RESULTAT
Ramen är klar och etsningarna är klara. Det känns väldigt bra och skönt att vara färdig. Jag tar med mig otroligt mycket ny kunskap efter detta projekt. Jag har lärt mig att (någorlunda) hantera de skrikande aporna och jag har börjat fundera på hur jag kan gå vidare med dem. När jag såg på helheten av verket efter hängning var jag först inte helt nöjd. Men tillslut bestämde jag mig för att det inte gjorde något, det blev som det blev.
Det jag inte var är nöjd med var att jag inte han utveckla etsningarna tillräckligt, jag hann inte göra allt jag ville göra. Men nu har något gott kommit ur det, och jag ser det som att det var meningen att jag inte skulle hinna klart. Det har gett mig ideer till annat och jag har genom mitt misslyckande tvingat mig själv att se mina verk på ett annat sätt. Vilket faktiskt är mycket givande.
25
EN SAMLAD BILD
Jag har märkt är att min arbetsprocess handlar mycket om relationen mellan den yttre och den inre processen. Det jag kommit fram är att samtalet inte bara är något som händer mellan linjerna. Det är också en synonym för ett uppbyggande av en oändlig värld. Jag tänker hela tiden på samtalet när jag jobbar med linjerna. Det är så jag bygger upp mina tekningar. Så på det sättet har jag märkt att samtalet är en stor del av min process. Där jag befinner mig just nu går det bara att utrycka samtalet på ett estetiskt plan. Har än så länge inte funnit någon teori som skulle kunna likas vid min om samtalet. Den ända som är i närheten är Adolf Wölfli.
26
REFERENSER
Katalog från utställningen “Adolf Wölfli”. Moderna Museet (1997).
Drömtydning, Sigmund Freud. Bokförlag Natur och Kultur (2002).
Roj Friberg, Nygren, Lars. Atalantis bokförlag (2010).
Drömmar om drömforskning och dröm tolkning, Doncic, Obrad. Zinermans (1982).
Formoosa Island in the Indian Ocean, 1914, Adolf Wölfili:
http://www.artnet.com/Magazine/features/saltz/saltz4-30-3.asp (2012-05-05).
