~ ’ VIII. A R G .
~
Framtiden.
Iiigentiiig ligger vi11 duiihlare fijr tidsnietlvetaiidet iin framtiden. I n t e ens iiiiiiiiet av de gångna lirigsåren, villtas fasa ocli fixtvivlaii, uiiibiiran- deii och iitid redan tyckas diiiista hort i eiJ grått tiiclten. L h g s a m t , triistltist genomledoi de. och redan iir minnet på viig a t t bleliila. U r det kaos som ltri- get skapade skulle dpn iiya tiden fö- das. Men i i n i i i i se \-i knappast en skymt a\- den ljusning som bådar da- geii. Krigets oiiiidriltlige fiil jedagare, inbördeskriget, med oc.11 iitaii hajoiiet- ter, niåste fijrst ha sin tid. Eiiropa le- ver som i fellerfrossa, och ingen x-et niir teinperatiiren ~ l i a l l sjunka nch återgå till det normala. Dess ”plas- tiska” tillstånd t>-cIis e j vilja upphöra.
U r tlet Laii i‘rariiga iiiigefar \ - a t 1 bom helst.
Liksom vi i v å r t land e j lwiinat und- gå a t t beriiras av kriget med dess giv- n a påföljd, tlet aliniiinna iiiidtillståndet, så kunna vi e j heller stå oheriirrla av tlet boni i i u sker runt omkring oss.
Oron, osiikcrheten på s n a r t sagt varje arbetsområde kan e j iinclgå a t t striicka sina verkningar i n i samli4lets finaste förgreningar. Vi h a fått l ä r a o s i att finna allting oberiikneligt, håde varu- priser ocli statsfiirfattniiigar. Vi h a fått bevittna Iiuriisom de g å n g n a årens allniiinna och glädjande follinyltterliet på senare tider slagit om i sin fiillstiin- diga iiiotsats, och a t t v i efter allt a t t dö- ma med en5 kastats en 60, ‘i0 år tillbaka i tiden i detta avseende. s’j ha fått be- vittna liiiruiom de fiirsta krigsårens ångestfulla fasthållande vit1 varje ar- hetstillfiille, iiven det obetydligaste, fullkomligt förhytts i en allmiin arbets- likgiltighet och oupphörligt stegrade lönekrav. Det enda, soni tycks vilja hålla sig någorlunda konstant, iir dyr- tiden.
Det iir i denna tid a v oro, revolte- ringslusta, oberäknelighet, som v å r t lands kvinnor fått sig den politiska röstriitten tillerkiind. Det liar sagts att den hlivit 05s given i triitthetens tec- ken. Men det iir icke i tröttheteni tec- ken v i skola upptaga och bruka den.
Vi h i n n a e j iieka till att i denna stund ansvarets tyngd fbrnimmes starkare ä n tillfredsstiillelsens sötma. Vi h a skyldighet mot oss sjiilva och sanilikl- let att begagna beredelsetiden viil.
Genom hela r å r t land går i dessa da- gar en stark striini a v kunskapsbegär, en kraftig vilja till självbildning, som vi kvinnor böra göra allt fiir a t t s6ka vända Iiven oss till godo. Man bör gri- pa tillfället i de gyllne lockarna, sä- g e r ett bevingat ord. Det talas om allt vad de Bergman-Österbergska sam- hällskurserna iiträttat, om alla dessa föredrag och bildningscirklar, som un- der årens lopp haft s i n mission att fyl-
S T O C K H O L M , 1 NOV. 1919 N:R I ’ &
K v i n n o r n a s g ä r d .
En värld a r d ö m d och förgången - s k a l l det s k a p a s e n skönare ny?
V i s e i n f ö r soluppg2ngen f ö r t ä t a t m 6 r k e r Y l y . ,
.
Det a r k v ä v a n d e t u n g a s k y a r förblindande t ö c k e n k r a n s - m e n k r a f t e n s o m allt f ö r n y a r s k a l l stiga p å nytt i glans!
Över m a r k e r s o m d r ä n k t s i tårar, som f l ä k t s upp a v h a t e t s brodd, dra varens vackande k å r a r - dar hap p l ö j t s f6r det n y a s sådd:
U r miljoners vånda stige e t t frigjort hjärtelag,
s o m villigt till t j ä n s t sig vige åt k ä r l e k e n s n y a dag!
Vi k v i n n o r , vi vare redo a t t tjäna en gryende värld!
Den r a t t ~ Ö P vilken vi stredo v a r r a t t e n a t t bringa vår gärd.
Dar det spada f ö r t r a m p a s och k v a v e s , dar l i v e t t y n a r i nöd,
dar s m ä r t a n ropar förgäves - dar bjude vi s a m f ä l l t v å r t stöd!
Det liv s o m i vördnad vi födde, det s k a l l ej till o f f e r bli d ö m t å t m a k t e p s o m f å v i t s k t förödde vad s k ö n a s t vi a n a t och drömt.
D e n m a k t s o m k a n vårda och .vapma, k a n h e l a och skänka ro,
försonande ena och n ä r m a - den vilja vi s v a r a våp tro!
V i bringa m e d allvar och bävan, å t den värld, s o m vår aning såg, e n moders tjänande strävan, en moders hägnande håg.
- En värld a r d ö m d och förgången.
Se, allt m å varda nytt!
vi s k å d a m o t soluppgången då n a t t e n s skuggor f l y t t .
TERESIA E UREN.
FOredragna tdd ktwmornas gntndlagrfmt z Uppsala unicwxzteis aula doi 1 iuni 1919.
Ett tack och en bön.
Den sjunde oktober ä r m i g sedaii bariidomeii kar såsom min f a r s f ö d d sedag. När nu m8nga röstriitthfiireniri- gar den dagen vande sina tankar till mig, sände j a g mina till Iionom, SOIII i arv g a v mig t r o n på de stora id+
erna, bland dem i v e n den f ö r vilktvi Sveriges riistriittslivinnor kiimpat, I I dit, segrat! Icke min egen vilja utdii David Bergströms drev m i g t i l l dt.1
första talet fiir liviiiiia~is riisträtt. O, ) I
de Iijiilptag, j a g sedan givit deii stora sakeii, ha v a r i t så obetydliga, a t t riv+
iir Iångt i eftertruppen a v den nu f r a n , trängande hären som j a g liar miii rat- ta plats. Men eftersom Er stora I i~
(lersbevisning givit m i g mod, vill j;
c.i Hott tacka utan l w l j a cller Rtm stone ii11 Eder ställa denna viidjan.
Tron e j a t t den verkliga segern är V U I I neri! Intet ousentligt har skett innan kvinnorna löst sig iiveii fråii de nuva- rande partiernas bojor och - sanim:an med likasinnade m ä n - danat ett nyt;
tvångfritt parti, diir samvetsfrihet :ir den mest väsentliga programpiinktt r i ! Icke som partistridernas valkyrr )r komma kriiiiiorna till sitt verkliga \:+
sens riitt! Det ii, Zukariniaor bom par- tierna, folken, niänsliliglieten nu I r t ii ii va !
N i le kanske redan åt den e j blott gamla nien gammalmodiga, som Ni rigss liedratle! Meii om femtio år koni- rna de n u leende tyviirr a t t gråta & 7 ~ 1
Era, i partilivet missbrukade, krafter’
Eder Ellen Rep.
la och u t a n tvivel ocl\så fyllt den Men det iir icke nog liiirmed. Det fiiiris
otindligt många lirinii icke påverka de, som ?%&te viickas, som måste bi bringas den övertygelsen, att den mskl +om n u tillerkänts dem, iir ouppliis igt Iijrbiiiiden med skyldigheter. Och ilet ir framfiir allt på etikens område som
<a mycket finns att reda upp i tider
>om de nuvarande, det k r efter dess hö- ya, klara luft vi alla längta i den intira- liska tiebarle, v a r i X r i nu dviiljas.
Skall e t t folk s t y r a sitt land som tierre i eget hus, iiiåste det också förstå v a d det giiller. Skola kvinnorna få m;.t:
lelaktighet i a n s v a r och inakt, är Irt l e r a s oavvisliga plikt att skaffa sig in ,iliter och samhällelig bildning, så a t t l e den dag, d 3 tlet gäller att forsta gan- gen gå fram till valurnorna, kunna -ö ta det med större kunskaper, qtitrrti självständighet och fastare vilja iin om l e n dagen varit i dag.
E . -4.
PÖSTRÄTT FOB KYIHBOB
Redaktion och Exp. : 24 Brunkebergstorg 1
Redaktionstid: onsdag och lördag H. ‘113- I / d ,
Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Rikatel. 8600, Ulm. tel. 14729.
Telegramadress : RoBtrBtt, Stockholm.
Prenumeration genoa posten : Pris för 1919 Kr. 2:50.
Mwnmmer 15 öre.
Pö? utlandet sker prenumeration antingen ge nom posten eller genom insändande av kr.
3:25 i postanvisning till tidningens exped.
Annonspris: 10 öre per mm. fi Bista sidan, 15 öre & de övriga. Vid längre tids annonsenng
rabatt.
-
R O @ % ’ R & ~ T ~ B Y R Å N
24 Brunkebergstorg I, S t O C k h O l m
Allm. tel. 147 29. Rikstel. 86 00.
oppen vardagar kl. 1-4.80 e. m. _ - I,. K. P. R s sekreterare t r ~ m personligen
kl. 1-3 e. m.
Kvinnorna och Natio- nernas förbund.
I den förbundsakt f ö r Nationernas förbund, som fastställdes 28 april 1919, och som intagits i fredstraktaten av 28 juni d. å., innehålles i art. 7 den be- stämmelse att ”alla befattningar inom förbundet eller i samband med detsam- ma, däri inbegripet sekretariatet, äro i lika mån tillgängliga för män och kvinnor”.
Härmed är fastslaget, att inom den samfällighet, som kallas Nationernas förbund, full likställighet råder mellan män och kvinnor; ifall någon regering -~
önskar skicka en kvinna som ombud till delegeradeförsamlingen, möter det- ta f r å n förbundets sida inga hinder.
Det har hittills ofta framhållits, att just till de diplomatiska tjänsterna -unde kvinnorna knappast få tillträde,
?edan detta skulle strida mot veder- taget bruk inom det officiella diploma- tiska umgänget; sedan denna bestäm- melse i förbundsakten trätt i kraft, torde denna invändning näppeligen vi- dare kunna framföras.
Detta är emellertid icke det enda stäl- le, där Nationernas förbund t a r ställ- ning till kvinnornas önskningar och kr-iv. I den särskilda konvention rö- rt de arbetarlagstiftning, som likale- des intagits i fredstraktaten, och till v;lken varje medlem av Nationernas förbund eo ipso anses ansluten, gäller naturligtvis samma regel, a t t den re- gering som så önskar ä r oförhindrad At till den allmänna konferensen sän- da ett kvinnligt ombud, ävensom att detsamma ä r fallet med de arbetsgiva- re- och arbetarorganisationer, vilka också skola sända ombud till konferen- sen; men dessutom finnes här den spe- cidbestämmelse, att då på konferen- sens dagordning stå frågor, som sär- skilt beröra kvinnorna, minst en av de experter, som äga åtfölja ombuden, skall vara en kvinna. Den första all- männa konferensen för arbetarfrågor har bestämts a t t äga rum redan denna höst i Washington, och på dess pro- gram står frågan om sysselsättning av kvinnor dels före och efter nedkomsten dels om natten och dels inom hälsofar- liga yrken. I och för dessa frågors be- handling skall alltså från varje land som deltager i konferensen minst en kvinna vara närvarande såsom sär- skild sakkunnig; på en del håll blir
’ del möjligen flera, exempelvis en ut- säiid av regeringen och en a v arbetare- organisationen. Till svensk sakkunnig
~å detta område har utnämnts fröken Kerstin Hesselgren.
Slutligen finnes i denna konvention rörande arbetarlagstiftning en serie allmänna principer för arbetsvillko- rens reglering, som de anslutna rege- ringarna erkänna, att alla industriella samfälligheter böra söka tillämpa, i den mån sådant kan ske med hänsyn till inom dem rådande särskilda för- hållanden. Ett antal sådana som anses
- -
BOSTRATT
FÖR KYINnTOB N:R 14V a d säga kvinnorna själva?
Det har under de sista förskräckliga Aren vid olika tillfällen hänt, att män.
niskor i Angest frAgat sig själva: ”Var.
f ö r tiga människorna inför detta? Var f ö r säger ingen någoting?”
S å har frågats a v tusenden i det f ö r dolda; men ingen har slungat ut de ord som bränt på läpparna och i själen Man har känt sig SA obetydlig, att mar ej vågat tänka på att ge offentligt ut.
tryck åt sin ångest. ”Vore jag den el.
ler den, skulle jag få gehör och mine ord väga tungt; men nu skulle inger märka mitt rop.” Så har man väntal på den rätta och bundit sin tunga. Men ordet har aldrig blivit sagt av niLgon värdig, och mänskligheten har gått för.
lustig om en oberäknelig mängd av i m pulser till det goda.
E n tanke, som säkerligen blivit brän- nande för mången, är den om bildan det av ett neutralt kvinnoparti. Också har denna tanke under det sista året p å ett ypperligt sätt framkastats från auktoritativt håll. Jag vill blott hän- visa till vad Ellen Key yttrat i Allsee raren (1918), Anna Lenah Elgström i s i n bok Samtal och brev (1918) och rektor R. Steffen i ett föredrag, Kvinnornas ansvar inför nya rättigheter (1919) Emellertid har undertecknad hittills förgäves väntat pA att finna denna tanke om ett neutralt kvinnoförbund gemensamt upptagen av kvinnorna själva eller åtminstone allmänt disku- terad ibland dem. Farhågan, att denna tanke skulle vissna och sålunda aldrig bli till välsignelse föranleder dessa ra- der. Det har förvånat och bekymrai mig, att detta förslag mottagits med så- dan ljumhet. Ar det sålunda dömt att vissna? Eller har jag månne misstagit mig?*
H a r e j under världskriget och efter detsamma ropet på kvinnan såsom mo- derlighetens och människokiirlekene vårdarinna blivit starkt förnummet?
Skulle ej i denna tid av söndring och partilidelse ett kvinnoparti behövas.
vilket till sin lösen toge den politiska och sociala utjämningen och försonin- gen?
Vad säga kvinnorna själva härom?
Ar det månne förmätet att tro, att kvinnorna med sitt starkare rättfär- dighetskrav, sin impulsivitet och för- måga av intuition äro särskilt lämpade för en sådan uppgift? Bör ej ”den spe- ciellt kvinnliga livssyn göras gällande, som i medlidandet, kärleken, offervil- ligheten och samarbetet ser livsfakto- rer, utan vilka världen går under”?
Nu svarar kanske någon, att ett nytt parti blott skulle öka den beklagliga splittringen i landet. Det torde ej vara farligt. Detta parti - så älskar jag
att tänka mig det - skulle stå utanför och ovanför de politiska partierna och omfatta kvinnor med olika arbete och u r olika samhällsskikt. Det finns till- räckligt mycket gemensamt f ö r alla kvinnor att förena dem. Varför skola vi för övrigt ständigt framhålla det skiljaktiga i stället för att betona det gemensamma? Runna ej vägarna vara många, fast målet, mänsklighetens för- brödring, ä r ett?
Huru en sådan sammanslutning skul- le genomföras i verkligheten vågar jag att yttra mig om. Va d Säga klartänk-
‘a, initiativrika, rättfärdighetstörstan- Ze kvinnor själva därom?
Nog inser jag dock, a t t det behövs en ny anda för att vi må kunna rättvist ich med förståelse bedöma varje ärligt
upp& hos nästan, och nog mAste v offra Atskilligt a v vAra sociala fördo mar.
.
Under föredrag i landet har det sla git mig hur stort avståndet i vårt de mokratiska land i själva verket är me1 lan samhällsklasserna, vilka j u till e1 viss grad sammanfalla med partierna Det är en ren slump om det ena ellei andra partiet (eller samhällsklassen kommer att tillägna sig vad som sagtt utan partifärg. Skulle den man förs råkar samtala med vara t. ex. radikal tänker det motsatta partiets represen tanter: ”Jaså hon är av den ullen”, ocl draga sig tillbaka med reservation. Ocl vice versa. Hur ofta har ej sagts eftei e t t föredrag: ”Ja, det var ju bra; skadi blott att fru X. eller fröken Y. e j val närvarande. Hon skulle ha behövt hö ra detta.” Nästa kväll har samma före drag hållits på annat ställe, och då hi kanske det motsatta partiets represen tanter yttrat sammaledes.
Nu finns det visserligen en del kvin noföreningar, men ingen tyckes mig nog vid och tillräckligt neutral för ati sammanfalla med ett s. k. kvinnoparti Längst synes det mig, att Landsföre ningen för kvinnans politiska rösträti hunnit. Dock äro de spridda förenin.
g a m a delvis partifärgade och förenin gens uppgift i sin helhet har hittills varit f ö r speciell.
En annan invändning, som med fog kan göras, är, alt kvinnorna e j längre sedan de fått politisk likställighet med männen, skola gå f ö r sig utan gemen samt med dessa. Kanske tanken på eti kvinnoparti hos många utträngts genom delaktighet i någon a v des sa sammanslutningar, vilka, vare sig de hava kristligt social grund eller bygga på ekonomiskt och andligt vederlag människor emel- lan, vare sig de omfatta enskilda eller omsluta världen, dock alla avse en för- bättring av samhälle och stat. Jag får bekänna, att om något skulle kunna förtaga min t r o på ett kvinnoparti, vo- re det just detta argument. Ty innersi ä r jag övertygad, att det ä r hand j
hand, som män och kvinnor skola lösa samhällsproblemen och lära sig levan- dets konst. Men först tror jag, att kvin.
norna behöva värma varandra med hänförelsens glöd och egga varandra till kamp för rättfärdigheten. Blott en kvinna kan verkligt förstå en annan kvinna. Vi behöva hjälpa varandra att komma bort från småsinne, a t t bli star- k a och kärleksfulla.
Då vi outtröttligt ensamma och i för- ening med våra medsystrar strävat ef- ter sinnets renhet, hjärtats godhet och sann rättfärdighet, skola vi kunna gö-
ra en insats i mänsklighetens förbröd- ring. Skola ej vi kvinnor söka hålla trons lampa brinnande, så att vi med siaren må få se ”en skara av alla folk, släkten och tungomål”, enade j samma mål, fast redan inom gränsen f ö r den- na tillvaro.
Utan tro kunna vi utföra en gärning inom måttet a v vår begränsning.
Med t r o kunna vi göra under, t y ”tron försätter berg”.
Ester Akesson-Beskow.
Sedan detta skrevs för en månad sedan, har den glädjande underrättelsen ingått, ztt frågan om ett neutralt kvinnoförbund varit på tal och diskuterats på åtskilliga ställen i landsorten.
vara av synnerlig och aktuell vikt ippräknas, och bland dessa finnes ock-
;å införd principen om lika lön för ar- iete av samma värde utan hänsyn till iön.
Denna princip, om vilken det står strid inom vart enda land, och som vi- jat sig så oerhört svår att f å erkänd
;il1 och med på områden där intet tvi- iel kan yppas om arbetets lika värde,
såsom när det gäller statens ämbeten, den vinner här på internationell väg utan vidare erkännande till och med så- som varande av synnerlig och aktuell vikt. Äro kvinnorna påpassliga, bör detta erkännande lätt kunna utnyttjas inom de länder där hela denna fråga står på dagordningen, så som fallet ju är inom vårt land. Men det ä r kanske säkrast att vänta tills ratifikation defi-
Kvinnorna inbjudas till kongress i Washington.
Från amerikanska kvinnor har ut- gatt inbjudan till kvinnoorganisatio- ner i alla länder till kongress i Was- hington strax före den officiella arbe- tarekongressen. Det är ett kvinnligt fackförbund, The National Women’s Trade Union League of America, om- fattande 600,000 medlemmar som an- ordnat densamma. Dagordningen upp- tar frågorna: arbetstidens längd, ar- betslöshetsproblemet, kvinnors och barns arbete, vilka i skyddslagstift- ningshänseende äro utomordentligt be- tydande för de arbetande kvinnorna.
Vid denna kongress kommer att från franskt håll framläggas ett utförligt utarbetat program, rörande sociallag- stiftning för kvinnor. Det är en kom- mitt6 bestående huvudsakligast a v franska kvinnor, men även med repre- sentanter f r å n andra länder (från Sve- rige Anna Lindhagen) som utarbetat detsamma, och som kvinnokonferen- sen i Ziirich i m a j detta å r anslöt sig till.
Från de socialdemokratiska kvinnor- na här i Sverige har, i anslutning till de frågor som upptagits på dagordnin- gen och till vilka begärts skriftligt ut- låtande, sänts ett uttalande, där det klart och tydligt framhålles, att de ta- ga avstånd från särlagstiftning för kvinnor, utom för barnaföderskor. Ut- talandet upptager vidare påpekanden om nödvändigheten av ekonomiskt siöd till mödrar och barn, såsom moder- skapsförsäkring, pension till änkors barn och underhåll till övriga ensam- ställda mödrars barn, lika lön för lika arbete m. fl. irågor.
I inbjudan ha de amerikanska kvin- norna gästvänligt utlovat fritt under- håll under kongressen, men den dyrba- ra resan har ändock gjort det omöjligt att sända ombud härifrån. Ett försök har dock gjorts, i det att de socialdemo- kratiska kvinnorna anmodat dr. Alma Sundquist, som f. n. vistas i New-York, att som fraternal delegate deltaga i kongressen.
Genom denna kongress är det som kvinnorna skola söka få fram sina öns- kemål och hoppas kunna tala så högt att det uppfattas ,vid den officiella kon- gressen, som sammankallats av Natio- nernas förbund och till vilken ombud på officiell väg skickas från varje land.
Till arbeterskekongressen har avsänts följande telegram:
Understödjande de svenska socialde- mokratiska kvinnornas resolution yr- ka vi på nödvändigheten att giva eko- nomiskt understöd till fattiga mödrar och barn samt protestera emot införan- det av obligatorisk särlagstiftning f ö r arbetande kvinnor.
L. K . P . R., V i t a Bandet, Svenska sektionen av kvinnornas internationella förening f ö r
f r e d och frihet.
f
nitivt ägt rum, vilket kommer att ske i samband med beslut om anslutning till Nationernas förbund.
Något direkt om rösträtten uttalas helt naturligt icke i förbundsakten.
Fredsfördraget har emellertid på sitt sätt principiellt tagit ställning till frå- gan, i det, i samtliga de artiklar där det förordnas om folkomröstning rö- rande någon landsdels anslutning till e t t land eller ett annat, rösträttsbe- stämmelsen överallt lyder: Rätt att rösta äga alla personer utan åtskillnad till kön, som fyllt 20 år före 1:sta janu- a r i det år då folkomröstningen skall äga rum.
I den viktiga angelägenheten, vilken stat deras område skall tillhöra, har det alltså medgivits kvinnorna samma rätt som männen att göra sin röst hörd.
t /,
N:R I4 SÖSTBÄTT F Ö R K:1IIIX1L'OB 3
Obligatorisk sjukfiirsäkring och moderskaps- för säkring.
Socialförsäkringskommitteen har den 14 oktober avlämnat förslag till lag om allmän sjukförsäkring med däri inne- aluten allmän moderskapsförsäkring.
Litst var minnes nog den opposition, som från kvinnornas sida mötte det &r i912 framlagda moderskapsförsäk- ringsförslaget. Vid ett möte å Folkets hus framlades en resolution mot de grundläggande principerna i förslaget, som omfattade alla i industriellt arbete anställda kvinnor från 15 till 51 år. So- cial Tidskrift upptog en kamp mot för- alagets vrångsidor, typografiska kvin- noklubben ingick till Kungl. Maj:t med en skrivelse mot de sakkunnigas för- slag och Barnavårdsbyråns årsmöte ut- talade att "ett uppskov var att föredra- ga framför att frågan nu löstes i orätt riktning".
Sakkunnigeförslaget blev i enlighet med lagrådets hemställan icke förelagt riksdagen, trots a t t det i trontalet hade bebådats.
I det nu framlagda förslaget har mo- derskapsförsäkringen, liksom i all ut- ländsk lagstiftning, blivit en naturlig pcibslggnad på den obligatoriska sjuk- försäkringen.
Kommitteens förslag omfattar en var avensk man och kvinna, som fyllt sex- ton år och som har själv eller tillsam- mans med make en årlig arbetsför- tjänst ej överstigande 5,400 kr. eller för- mögenhet ej överstigande 15,000 kr. el- ler inkomst av livränta, pension e. d. e j överstigande 1,000 kr.
Undantagna från försäkringen äro civilanställda, som förut äro försäkra- de, invalider enligt pensionsförsäk- ringslagen m. fl.
Avgifterna erläggas av de försäkrade med en för samtliga lika stor procent av den årliga arbetsförtjänsten.
Från arbetsgivare tillskjutas vissa riskavgifter samt från staten 45 öre pr månad för varje försäkrad och hälften av all kostnad för läkarevård och läke- medel samt desutom 5 öre pr månad f ö r varje försäkrad till en regleringsfond.
i
vital uppf ostrings- fråga
diskuterad v id det allmänna flickskole- mötet i Porla sistlidne augusti.
Aldrig förr har en så stor del av mänskligheten kommit i personlig be- röring med ett krigs verkningar som under de sista hemska åren, och al- drig h a r ett uppväxande släkte varit mera berett att förstå världshändelser- nas lärdomar. Ett verkligt fredstill- stånd på jorden hägrar som ett ljusa- re och mera eftersträvansvärt mål än någonsin och har f ö r tillfället mistat mycket av sin utopiska karaktär. Just nu skulle därför en högre uppfattning av mellanfolkliga förhållanden kunna bli allmänt förstådd och omfattad och det rättsmedvetande utvecklas, utan vilket alla försök att skapa rättfärdiga internationella' lagar bli mer eller min- dre fruktlösa.
Att åstadkomma detta och på så sätt
I
vända världskrigets omätliga offer till 1 välsignelse f ö r hela mänskligheten -det ä r våra dagars stora uppfostrings- mål, och ansvaret f ö r h u r möjligheter- na utnyttjas vilar framför allt p å de nu arbetande uppfostrarna. De ha själ- va genom världskriget blivit befriade från de urgamla fördomarna om kri- gets nödvändighet och fördelar, och ha a t t se till, att dessa aldrig återta sin makt över kommande generationers sinnen.
Det skall lyckas dem genom att de uppfostra de unga till självständigt tänkande individer med aktning och förståelse f ö r andra. Den fria tanken bryter udden av fördomarna och hin-
Försäkringen handhaves a v allmän- na sjukkassor omfattande en eller flera kommuner med ett antal av minst 500 försäkrade i varje.
Vid sjukdomsfall utbetalas till för- säkrad f r i läkarevård och läkemedel samt en sjukpenning motsvarande ' I S av arbetsförtjänsten de första 180 da- garna och därefter halv sjukpenning.
Vid barnsbörd utbetalas såsom mo- derskapshjälp erforderlig vård av barnmorska samt under 56 dagar, 14 före och 42 efter barnsbörden, en mo- derskapspenning motsvarande hel sjuk- penning, dock lägst 1 kr., och utöver de 42 första dagarna, f ö r försäkrad kvin- na, som ä r huvudsakligen beroende av arbetsförtjänst från arbetsgivare, en ampenning motsvarande halv sjukpen- ning för varje dag hon ammar sitt barn, dock högst under 50 dagar.
Vid beräkning a v sjukpenningens belopp liksom fsrsäkringsavgif ten läg- ges den årliga arbetsförtjänsten till grund; för den, som har arbete för egen räkning beräknas inkomsten efter skä- lig avlöning f ö r liknande arbete för ar- betsgivares räkning. Inkomst av arbe- te f ö r föräldrar eller annan arbetsgiva- res räkning, som till mer än nio tionde- lar utgöres av naturaförmåner även- som makas arbete i hemmet för famil- jens räkning får ej beräknas till mer än 270 kr. pr år. Detta motiveras med att man önskar undvika allt f ö r betun- gande försäkringsavgifter.
Tyvärr har det till följd även en knappt tillmätt sjukpenning.
I kommitteens motivering säges, att
"beträffande lönearbetare är det natur- ligt att avgifter och kontanta under- stöd bestämmas i direkt förhållande till den verkliga arbetsinkomsten. För vis- sa andra grupper a v försäkrade är för- hållandet väsentligen ett annat. Så- lunda måste i fråga om det stora antal hustrur, vilka anses kunna hava in- komst av sitt arbete i hemmet, men vil- ka genom annat arbete endast sällan hava särskild inkomst, bestämmas ett drar massuggestionen; och i samma mån som aktning och förståelse för andras r ä t t finnas, minskas faran f ö r konflikter såväl mellan individer som mellan grupper a v individer, det må vara samhällsklasser eller nationer.
Mycket har förbrutits och underlåtits i båda dessa avseenden. Få religions- lärare ha framställt bergspredikans kärleksbud såsom gällande f ö r mellan- folkliga förhållanden. Historieunder- visningen har alstrat nationell egoism genom färgade och ensidiga skildrin- gar, som gått u t på att förhärliga det egna landet och dess historia. Här gäller det a t t reformera framför allt läroböckerna: att göra dem historiskt sanna och upptaga i dem sådana hän- delser och personer, som kunna påver- ka ungdomens bästa sidor t. ex. genom att väcka deras entusiasm f ö r fredens ideal och det moraliska modets hjältar samt att revidera lärostoffet med av- sikt att öka de ungas kunskaper om det komplicerade samhälle, i vilket de sko- la leva sitt liv. Även med nuvarande läroböcker skola tillfällena a t t hos ung- domen väcka förståelse för andras rätt visa sig vara flera än man tror, blott man ger akt på dem, och vid undervis- ningen i andra skolämnen, främst i lit- teraturläsning och geografi, torde var- je intresserad lärare kunna göra myc- ket f ö r att dana en ungdom fri från krigsfördomarnas ok och med det rätta brödrasinnet i förhållandet till andra folk och samhällsklasser.
Dessa vore huvudtankarna i det före- drag, varmed undertecknad vid som- marens allmänna flickskolemöte i Por- la inledde diskussionen om Uppfostran och undervisning belysta av de senare årens världshändelser. Amnet hade fö-
visst belopp för den Brliga arbetsför- tjänsten som kan ligga till grund för försäkringsavgifter och kontanta un- derstöd. Med hänsyn till att i flertalet av dessa fall försäkringsavgiften &ås- te betalas av mannen och således kom- mer att öka de samfällda utgifterna för försäkringen har kommittben icke ansett inkomsten i nu avsedda fall kun- n a bestämmas högre än till 270 kr. eller det även i övriga fall lägsta belopp till vilket enligt förslaget inkomst skall kunna beräknas. Den mot detta belopp svarande dagliga sjukpenning av 50 öre torde ock, då hustrun tillika erhål- ler fri läkarevård och fria läkemedel i allmänhet kunna anses någorlunda till- räcklig med hänsyn därtill, att hust- run i denna sin egenskap under sjuk- dom i regel fortfarande åtnjuter sitt vanliga underhåll."
Den nästa satsen ä r tydligen skriven med färskt minne a v den diskussion som följde pensionsförsäkringslagens uppskattning i penningar av hustruns arbete i hemmet, den lyder:
"Det lärer knappast behöva tilläg- gas a t t med dessa stadganden om be- räkningen av arbetsförtjänsten för hustru icke avsetts att angiva någon slags värdering a v hennes arbete i hemmet."
Om den beräknade totalkostnaden för försäkringen utgör 118,300,000 kr. och statens bidrag 37,500,000 kr. återstår 80,800,000 kr. a t t täckas a v de försäkra- des avgifter. Detta motsvarar 26: 93 kr.
pr försäkrad eller 2,2 % a v den årliga medelarbetsförtjänsten 1,215 kr.
Om procenttalet avrundas till 2'/g kommer den årliga försäkringsavgif- ten f ö r 270 kr. eller den lägsta årsin- komsten, som enligt förslaget kan före- komma, att utgöra 6 kr., motsvarande en månatlig avgift av 50 öre d. v. s.
samma belopp som den dagliga sjuk- penningen.
Den högsta försäkringsavgiften ut- gör f ö r kr. 5,400 den högsta årsin- komst, som enligt förslaget kan ifråga komma, 120 kr. motsvarande en månat- lig avgift av 10 kr. eller samma belopp som den dagliga sjukpenningen.
reslagits av styrelsen för De svenska skolornas fredsförening, vilken bil- dats just i och för lösandet a v förelig- gande uppfostringsfråga. De många och värderika diskussionsinläggen och det allmänna intresse, varmed dessa följdes, visade tydligt att frågan a v mötesdeltagarna tillmättes stor bety- delse. Ett utförligt referat a v diskus- sionen skulle bli mycket långt, och jag har därför i det följande sökt samman- föra de viktigaste a v de synpunkter som framkommo.
Den revolution uppfattningen genom- gått och den omvärdering av alla vär- den kriget åstadkommit betonades från olika håll. Även direkta motståndare till pacifisternas sätt att se erkände sig vara fredsvänner och talade om fredsproblemet som lösbart, om de ock sågo svårigheterna så stora, att de ställde t. o. m. arbetet f ö r dess förverk- ligande på framtiden. Så ansåg fröken Sundbärg, att mänskligheten behövde en botgöringstid, innan arbetet på en ljusare framtid borde börja. Hon såg en fara i att förenkla det ondas pro- blem så, som hon ansåg, att pacifister- na göra, då de e j vilja stå det onda e- mot, varemot d:r Nordlund framställ- de frågan om e j grundfelet i stället vo- re, a t t dessas motståndare onödigt kom- plicerade problemet och e j ställde det etiska kravet på sin spets. Fröken Wi- degren förklarade, att fredsvännerna så långt ifrån icke vilja stå det onda emot, a t t deras största mål i stället är att med all kraft bekämpa det onda.
som leder till krig. Att däremot med våld möta utslagen av detta onda se de som stridande mot samvetets bud Den enda talare som företrädde en verkligt divergerande åsikt var läro-
Kommitteen har föreslagit att +v- riftsproeenten skall vara densamma
€ör alla i en och samma sjukkassa för- säkrade.
Med tanke p& den olika procent som onligt den allmänna pensionsförsäk- ringslagen gottgöres de manliga och kvinnliga försäkrade å deras försäk- ringsavgifter ä r det egendomligt att kisa kommitteens motivering för den lika procenten.
"I allmänhet vila försäkringar av den art, varom nu är fråga, på, ömsesi- dighet och full solidaritet mellan d s försäkrade så till vida a t t med avseende å avgiftsprocenten, utom i fråga om riskavgifter för vissa yrken med större sjukdomsrisk, någon åtskillnad ej gö- res mellan sjukliga personer och per- soner med gott hälsotillstånd, mellan gamla och unga, mellan män och kvin- nor, gifta och ogifta o. s. v. Försäk- ringen ä r alltså icke individuell utan kollektiv."
Vid kostnadsberäkningarna framhål- les, a t t kostnaden f ö r moderskapshjäl- pen rimligtvis icke torde kunna åläg- gas mödrarna med samma belopp som övriga försäkrade, utan torde denna kostnad, som både avser ett synnerli- gen viktigt allmänt intresse och en sär- skild fördel för individen, böra tänkas u t g å i förhållande till arbetsförtjäns- ten. Detta är en grundprincip helt art- skild från den i 1912 års sakkunnige- förslag. Ävenså är den lika avgifts- procenten i nu föreliggande förslag helt skiljaktig från pensionsförsäk- ringslagens uppdelning a v de försäk- rade i tvänne riskklasser, män och kvinnor. Genom att uppskatta alla i hemmet sysselsatta kvinnor till 270 kro- nors inkomst har resultatet dock blivit detsamma som i pensionsförsäkringen:
mindre kontanta belopp vid sjukdoms- fall f ö r kvinnorna.
Skulle det nu föreliggande förslaget bliva upphöjt till lag, har ett stort steg framåt tagits på socialförsäkringens område i vårt land.
Anna Abergsson.
verksrådet Johansson, som såg kriget som en Guds straffdom och en etisk na- turrevolution, mot vilken man alltså ej kunde eller borde kämpa, lika litet som det med denna uppfattning kunde bli orätt att deltaga i ett krigs vålds- handlingar.
Diskussionens första inlägg gjordes a v d:r Nordlund, som där påvisade nå- gra a v de svårigheter och pliktkon- flikter man står inför, när man vill i sin uppfostrargärning dra ut konse- kvenserna a v den ändrade uppfattning kriget bibringat en. H u r skall man förfara med våra stora historiska min- nen? Och hur skall man kunna inför en klass pojkar, som snart skola full- göra sin värnplikt, fördöma kriget?
Att det vore både onödigt och orätt, om vi berövade ungdomen några a v våra eller andra folks verkligt stora historiska minnen endast därför, att de hörde samman med forna tiders krig, framhölls a v flera talare. K a r l X1I:s storhet t. ex. ligger i att han off- rade sig f ö r det han ansåg rätt. Att han, som barn a v sin tid, kom att göra det på slagfältet, utgör intet hinder f ö r oss att beundra hans gärning. Om vi hunnit längre i utveckling och ha ett högre rättsmedvetande, borde detta sna- rare öka än minska v å r förmåga a t t bedöma och uppskatta hans betydelse.
Även en så utpräglad krigshjälte som Teodor Körner ä r värd ungdomens en- tusiasm, men sammanställes han med profeten Jeremias, som t. o. m. under anklagelser för landsförräderi icka svek sin plikt, skall dock den senare framstå som den modigare och större a v de två.
Omöjligheten a t t läsa krigshistoria på samma sätt som förr framhölls star-
