• No results found

ti fe

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "ti fe"

Copied!
17
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Det här verket har digitaliserats vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Alla tryckta texter är OCR-tolkade till maskinläsbar text. Det betyder att du kan söka och kopiera texten från dokumentet. Vissa äldre dokument med dåligt tryck kan vara svåra att OCR-tolka korrekt vilket medför att den OCR-tolkade texten kan innehålla fel och därför bör man visuellt jämföra med verkets bilder för att avgöra vad som är riktigt.

Th is work has been digitised at Gothenburg University Library.

All printed texts have been OCR-processed and converted to machine readable text.

Th is means that you can search and copy text from the document. Some early printed books are hard to OCR-process correctly and the text may contain errors, so one should always visually compare it with the images to determine what is correct.

01234567891011121314151617181920212223242526272829 CM

(2)

721 ÅRG. Een 10 DECEMBER 1905. NI 11 OBS. Återgifvande af text eller illustrationer ur HVAR 8 DAG utan särskildt medgifvande förbjudes. OBS«

INNEHÅLL: Erik Birger Trolle. — Pastor primarius. — Skeppsholmen. — Nationella synpunkter. — En modern skolbyggnad. - Sven Libert Bring f. — Brokigt utomlandsnytt. — Framstående statsmän. — Revolutionen i Ryssland. — “Ett minne“ af H. L. — Från Vasateaterns första program. — Det högre armébefälet. — Svenska legationen i Kristiania. — Mark Twain. — Nobelpristagare? — Från modernas verkstad. — Veckans porträttgalleri. — Barnens dag i Lidköping. — Nyvald ledamot af riksdagens Andra kammare. IX. — En raritet i tafvelväg. — Det nya almanackstryckeriet i Uppsala.

HKAR 8 DAGS STOCKHOLMSFOTOGRAF. Klichés Kem. A.-B, Bengt Silfversparre Sthlm—Gbg.

1 r--- ' ■ F. A. B. HVAR 8 DAGS TRYCKERI. GÖTEBORG. 1905.

ERIK BIRGER TROLLE.

UTRIKESMINISTER, EXCELLENS.

(3)

ERIK BIRGER TROLLE.

TILL PORTRÄTTET Â FÖREGÅENDE SIDA.

“Ett betydande önskemål är, att våra i utlandet anställda tjänstemän i största möjliga utsträckning kunna hålla sig förtrogna med de frågor, som i hem­

landet upptaga det allmänna intresset, ty endast genom en noggrann kännedom om förhållandena i sitt eget land kan diplomatien väl representera detsamma i ut­

landet. Härtill erfordras i första rummet, att till an­

ställning i diplomatien och konsulatväsendet väljas unge män, som kunna förutsättas äga praktisk lägg­

ning, men direkta anledningar måste äfven beredas dem att tid efter annan sysselsätta sig med våra inre frågor.---

Hvad beträffar den diplomatiska och konsulära utbildningen, torde stor vikt böra fästas å den prak­

tiska sidan af densamma, och särskildt för konsulat- tjänstemän lärer större uppmärksamhet än hittills böra egnas deras utbildning i merkantilt hänseende!

Jag vill vidare framhålla såsom en allmän grund­

sats vid tillsättande af högre chefsplatser inom diplo­

matien och konsulatväsendet, att vederbörandes kom­

petens bör mätas ej allenast efter rena fackmeriter utan jämväl efter ådagalagd duglighet i andra all­

männa värf samt efter hvar och ens speciella lämplig­

het i öfrigt för den befattning, hvarom fråga är.

Slutligen torde jag få betona angelägenheten af att en liflig samverkan mellan diplomatien och konsu­

latväsendet kommer till stånd.“

Ofvanstående ord återfinnas i det anförande, som h. exc. utrikesministern Erik Birger Trolle höll den 17 sistlidne november i statsrådet och som utmynnade i en hemställan, att k. m:t behagade uppdraga åt en kommitté att efter verkställd utredning utarbeta för­

slag till nya organisationer af utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet jämte utgiftsstater för desamma. Denna kommitté blef, som bekant, äfven tillsatt och består af väl förfarne, praktiske män.

När den nye svenske utrikesministern den 7 nov.

utnämndes, såsom medlem af Staaffska ministären, efter att s. å. ha utnämnts till och fungerat som svensk- norsk minister i Köpenhamn, voro hans åsikter i all­

mänhet skäligen obekanta utanför den diplomatiska kretsen. Man visste endast, att excellensen Trolle — hvilkens data i afseende på befordringar m. m. H. 8 D.

J. F. HÂHL. Kliché: Bengt Silfversparre.

Foto. Florman, Stockholm.

H. 8 D:s STOCKHOLMSFOTOGRAF. Kliché: Bengt Silfversparre.

GREFV1NNAN TROLLE.

*

' i 1

återgifvit i 7:e årg. n:o 8 — måste vara en skick­

lig och arbetsduglig person; därom vittnade bl. a. hans utnämning till kabinettssekreterare i utrikesdeparte­

mentet 1903, en post som i hög grad kräfver sin man.

Exc. Trolle har emellertid genom ofvan nämnda statsrådsanförande, hvarur vi citerat några betecknande rader, framträdt såsom en fullt modern diplomat, en person, som till fullo inser den oerhörda betydelse som är förknippad med de kommersiella och indu­

striella förbindelserna emellan olika land och stater.

Och tillsättandet af svenska envoyéposterna i Köpen­

hamn och Kristiania, hvilket ägt rum under exc. Trol­

les tid, vittnar tillfullo om, att den nye utrikesmini­

stern i praktiken genomför, hvad han finner rätt och lämpligt.

Exc. Trolle är sedan 1893 gift med grefvinnan Augusta Charlotta Alice Gyldenstolpe, dotter af förste hofstallmästaren grefve A. G. F. Gyldenstolpe. Vi äro här i tillfälle att återgifva äfven grefvinnans porträtt.

PASTOR PRIMARIUS.

70 år fyllde den 26 nov. pastor primarius i Stock­

holm, kyrkoherden i Storkyrkoförsamlingen Johan Fredrik Håhl. Student i Uppsala 1854, fil. kand. 1859, fil. d:r 1860, teol. kand. 1865, pastoralex. 1867, pa- storsadj. i Kungsholms församling, tjänstg. e. o. hof- predikant 1868, kyrkoherde i Stora Malm, Strängnäs stift s. å., tilltr. 1869, i Stora Åby, Linköpings stift, 1877, tilltr. 1879, kontraktsprost i Lysings kontrakt 1890, teol. d:r 1893, pastor primarius och kyrkoherde i Storkyrkofö» samlingen 1897, tilltr. genast.

(4)

HVAR 8 DAG

- 4|i*

S

»vp/

PARKEN VID SJÖKRIGSSKOLAN PÂ SKEPPSHOLMEN. Skall idyllen

förstöras ?

Skola de vackra Skepps- och Kastellholmarne i Stockholm, dessa hufvudstadens perlor, be­

lägna vid inloppet åt Saltsjön

till och beundrade af stockholmarne själfva, liksom af alla turister, verkligen komma att bebyggas med stora, tunga stenmassor? Se där en fråga, som f. n. är på dagordningen och lifligt debatterats på offentliga mö­

ten i hufvudstaden. Skepps- och Kastellholmarne till­

höra nämligen staten, och den del af k. flottan, som har sin station i Stockholm, är förlagd vid Skepps­

holmen. Ny, större flottstation är emellertid erforder­

lig, och för att få medel härtill, vill kronan sälja de vackra holmarne för så högt pris som möjligt. Man har beräknat få flere tiotal millioner för de samma, ifall marken utstyckas till byggnadstomter. Det är emellertid att hoppas, att man skall finna någon lös­

ning, hvarigenom åtminstone en del af holmarne får bibehålla sin härliga parknatur.

VY FRÂN SKEPPSHOLMEN MED FLOTTANS KASERNER.

NATIONELLA

Vårt senaste nummer innehöll en serie bilder från Köpenhamn och Kristiania, illustrerande de till­

dragelser i sammanhang med konungavalet, hvilka af hela den svenska pressen — från yttersta höger till yttersta venster — dag från dag i ingående detaljer skildrats. I motsats härtill har en svensk illustrerad damtidning (Idun) underlåtit att i bild återgifva dessa händelser under förklaring att “de nationella synpunk­

terna böra gå före de journalistiska“, och att de Michelsenska afslöjandena afhålla tidningen från att

“celebrera kungafestligheterna i Kristiania“. I och för sig kan frånvaron af dessa bilder i en annan tidning ju ej gärna vidkomma oss, men den förklaring härtill, som lämnats, skulle ju försätta H. 8 D. utanför de nationella synpunkterna, därest damtidningens motivering vore här tillämplig, hvilket vi anse att den ej är. Framföran­

det eller icke framförandet af dessa bilder torde nem- ligen alldeles intet ha att skaffa med “nationella syn­

punkter“. Vi understryka särskildt “dessa“ ty det är numera vi mena att tilldragelser i Norge kunna och böra påräkna samma, om vi så få säga, indifferenta intresse, som mera uppmärksammade händelser i andra

SYNPUNKTER.

land. Numera bör det vara så, men det fanns en tid, då vi ansågo bilder från vestra grannlandet för­

kastliga — det var innan, uppgörelsen var träffad, och intill dess vägrade H.8D. införa norska bilder;

vi återsände sålunda bl. a. fotografierna öfver de skymfliga militära ombytesfestligheterna (flaggbytet o. d.) hvilka däremot funno plats just i den nämnda damtidningen. Då skulle ju bilder från Norge kunnat verka upphetsande och därför återgåfvo vi intet däri­

från. Först vid den af Sverige påbjudna folkomröst­

ningen öppnade vi våra spalter för norska bilder — ty nu var Sveriges rättsställning erkänd.

Vi ha svårt tro att vi nu skulle gagna den nationella sträfvan med att på ett i vårt tycke småaktigt sätt förbigå hvad af stort intresse sker omkring oss just i ett af grannlanden. I onödan vilja vi icke försumma våra journalistiska plikter, och sådana har H. 8 D. med sitt mera omfattande illustrativa program vis-à-vis det som tillhör världskrönikan.

För HVAR 8 DAG

HJ. BRATT.

(5)

EN MODERN SKOLBYGGNAD.

' f I

fet, wd , '• 4 '

flR.

* A-’î» .¥’$?tjeiw1 -»

v ■ Wl-Æ-

-jc . *> .

Wi :1

H. 8 D.B ■'STOCKHOLMS FOTO GRAF. ...teat : Kem. A.-B, Bengt Silfversparre Bthlm—Gbg.

Privata lärarinneseminariet i Stockholm, hvars styrelseordförande är rektor Lindroth, invigde här om dagen sitt nya hus, Riddaregatan 23, med en högtidlig­

het, hvarvid utom skolans inspektor, professor Aurivil- lius, ett flertal af hufvudstadens mera bemärkte skol-

män och pedagogiskt intresserade personer närvoro.

Den nya skolbyggnaden, inrymmande seminarium samt realskola för flickor, är anordnadt på modernt trefligt sätt. I souterrainvåningen påträffas bl. a. skolkök med bageri, matsal, o. s. v.

SVEN LIBERT BRING, f

En i vida kretsar genom sina i tryck utgifna ar­

beten, samt äfven genom sina framstående karaktärs­

egenskaper högt uppskattad andlig, f. d professorn i praktisk teologi vid Lunds universitet Sven Libert Bring afled i den sydsvenska lärdomsstaden d. 30 nov.

Född i Össjö i Skåne och tdlhörande den bekanta Bringska teologsläkten, blef den nu aflidne 1844 stu­

dent i Lund, 1850 fil. d:r samt 1855 teol. kand, och s. å. prästvigd. Docent i systematisk teologi 1856, tjänstgjorde B. såsom t. f. legationspredikant i London en tid 1857 och 1860 samt utnämndes 1862 till kyrko­

herde i Torrlösa. Vid prästmötet i Lund 1864 var B.

preses. Teol. d:r 1868. Han innehade vid biskops­

valet i Kalmar 1875 andra förslagsrummet. 1886 ut­

nämndes den framstående vetenskapsmannen till prof, i praktisk teologi i Lund samt kyrkoherde i Hellestads prebendepastorat. 1888 led. af kommissionen för revi­

sion af kyrkohandboken och 1893 medlem af kyrko­

mötet, o. s. v.

B:s från trycket utgifna verk behandla dels reli­

giöst vetenskapliga frågor — såsom “Dogmatisk ut­

veckling af gudsbegreppet“, 1859, “Grunddragen af den kristliga trosläran”, 1869—77, “Kyrkans handlande såsom objekt för den praktiska teologien“, 1885, m. fl. — och utgöras dels af uppbyggelseskrifter, “Förmanings­

ord till ungdomen“, “Ett hus som tjänar Herren“, o. s. v., hvilka utgått i en mängd upplagor.

Personligen var B. en blid och för sina medmän­

niskor mycket ömmande natur. Hans varma hjärtelag förskaffade honom snart studenternas och andras vän­

skap och förtroende. Och sin ungdoms ljusa tro på lifvet och människorna bevarade B. lifvet igenom.

■B

Foto, Jonns Eftertr., Lund. S. L. BRING. ”}* Klickt: Bengt SUfrereparre.

(6)

BROKIGT UTOMLANDSNYTT.

ti fe

Efter fotografi Kliché: Kem. A.-B. Bengt Silfversparre StMm—Gbg.

PRINSEN OCH PRINSESSAN AF WALES BESÖKA INDIEN.

De furstliga personerna landstego i Bombay den tagas af stadens högsta funktionärer samt åkturen 10 november. Man ser på våra bilder, hur de mot- genom Bombays festsmyckade gator.

fe?

4!

A ÀÀ

,1

.ii;#’

£'Ä!:

Efter fotografi.

BOMBAY VÄLKOMNAR FURSTEPARET.

Kliché : Kem. A.-B. Bengt åujversparre Sthlm—Gbg.

- 165 —

(7)

FRAMSTÅENDE STATSMÄN.

LORD BALFOUR. LEO MECHELIN.

Den nyss afgångne engelske Premierministern. Finska senatens v. ordförande.

CAMPBELL-BANNERMAN.

Den nye engelske Premierministern.

REVOLUTIONEN I RYSSLAND.

Efter fotografi. FLOTTAN UTANFÖR SEVASTOPOL. gz^.- Bengt Silfversparre.

dömet och den i förening därmed företagna oblodiga revolutionen i Finland, blifvit ett helt annat. Fin­

land har erhållit en ny regei ing, delvis bestående af det konstitu­

tionella partiets mest framstående män — af personer som förut på grund af sina nationella åsikter varit landsförvista från sitt fäder­

nesland. I spetsen för den nya finska senaten står som vice ordf, den store patrioten och utmärkte politikern, f. d. senatorn Leo Me- chelin, hvilken säkert ånyo kom­

mer att göra sitt land värdefulla tjänster. H. 8 D. har förut i årg.

III : 13 meddelat en utförlig artikel öfver den framstående mannens politiska betydelse.

Revolutionen i Ryssland har åter blossat upp och tagit sig nya för­

skräckliga utbrott, efter det att Wittes ansträngningar under en kort tid tycktes ha dämpat orolig­

heterna åtminstone i de större städerna. I Sevastopol har myteri ånyo utbrutit i flottan, och ett stort slag har utkämpats mellan de upproriska matroserna samt stadens garnison, hvilken till största delen hörsammat guvernören i Sevastopol, amiral Tsjuknins order.

En mängd större krigsfartyg, det påstås ända till tretton stycken, skall ha gått under genom elden från stadens befästningar.

Det stundar, efter allt att döma, ljusare tider i Finland. Efter år af segt motstånd mot allt slags förryskning har systemet beträf­

fande Finland sent omsider, och härtill ha väl i väsentlig mån bi­

dragit de inre oroligheterna i tsar-

Efter fotorrrafl. Altcni: Bengt Silfvereparre

SEVASTOPOLS GUVERNÖR, AMIRAL TSJUKNIN, INSPEKTERAR EN MATROS- AFDELN1NG.

(8)

ETT MINNE.

För HVAR 8 DAG af H. L.

Jag har ofta tänkt på dig. Ej en dag har för­

gått, utan att mina tankar ifrigt dröjt vid dessa stun­

der fulla af ljus och glädje, då vi voro allt för hvar- andra. I tankarna går jag igenom denna tid och jag minnes ännu allt så väl. Det finnes ej ett ord af dig, ej ett leende, ej ett tonfall i din röst, ej en blick ur dina strålande ögon, som jag skulle ha glömt.

Allt står ännu för mig, som hade det varit i går, vi råkades.

Ja, hur sälla o:h lyckliga voro ej dessa dagar!

och huru vågorna ackompagnerade sin musik till dina sånger! Vet du, jag kan ej höra de sånger, du sjöng, utan att tåras och aldrig skulle jag kunna sjunga dem. Det vore att vanhälga ...

Men när jag hör någon annan sjunga dem, då tycker jag, att de komma från dig, att de toner, som nå mig, äro genljudet af din röst, ty ingen kan ändå sjunga dem såsom du. Och när jag hör dem, då försjunker jag i drömmar.---

Du sitter där långt borta, på andra sidan det

FRÅN VASATEATERNS FÖRSTA PROGRAM.

Vasateatern i Stockholm öppnades på nytt, sedan vederbö­

rande myndigheter godkänt gjorda förändringar i syfte att få tea­

tern mindre eldfarlig, den sista nov. Härvid uppfördes hollända­

ren Herman Heyermans j:r drama “Kedjan“, som af förf, ironiskt kallas “en glad lek vid den husliga

härden“.

Stycket hand lar om huru en gammal hedersman till far, en präktig arbe­

tare, som ar­

betat sig upp till välstånd och på gamla dagar vill njuta en smu­

la lycka, o- barmhärtigt exploateras af sina barn.

Dåfadernvill gifta sig med en ung flicka, tveka barnen icke ens att låta en läkare förklara ho­

nom vansin­

nig. I den visserligen groft, men sannto.verk-

ningsfullt gjorda teck­

ningen utgö- res den för­

nämste figu­

ren af f. d.

arbetaren, nuvarande fabriksäga­

ren, hvilken roll spelas på ett förträff­

ligt, äkta manligt sätt af hr Svenn- berg. Denne företog här­

med sin re- entré vid Stockholms- scenen, i det han under de senare åren tillh.Håkans- son-Svenn-

Foto. HKAR 8 DAO ■ Bengt Silfversparre bergska Säll-

S VENN BERG I »KEDJAN». skåpet.

. •>: r ;

DET HÖGRE ARMÉBEFÄLET.

Till öfverste och chef för Kro­

nobergs rege­

mente har ut­

nämnts öfverste- löjtnanten vid Andra lifgrena- dierregementet Gösta Hyltén- Cavallius. Född 1860, student- ex. 78, under­

löjtnant i Kro­

nobergs reg. 79, löjtnant vid re­

gementet o. vid generalstaben 88, kapten vid

generalstaben 93, major där­

städes 99, Stabs­

chef vid l:a ar­

méfördelningen

samma år., öfverstelöjtnant vid Andra lifgrenadierre- gementet 1902.

Efter porträtt, tClichi: Bengt Silfnenparre ■

G. HYLTÊN-CAVALLIUS".

stora omätliga hafvet. Men jag ser dig ändå alldeles tydligt.

Det är halfskymning och du sitter tillbakalutad i din gungstol. Den ena handen hvilar på sidokarmen, i den andra håller du en cigarett, men den är slock­

nad och gungstclen har stannat, dina ögon se dröm­

mande ut, men det är ingen framtidsdröm du dröm­

mer. Nej, din dröm tillhör det förgångna.

Du ser den stora ångaren bana sig väg öfver hafvet, som badar i solljus ... på däcket stå vi båda och se ner i vågorna. Vi säga ingenting åt hvar­

andra, våra tankar kunna ej tolkas i ord, de kunna endast anas.---

Du stiger upp, går till pianot och börjar spela vemodsfullt, dystert och hopplöst.

En rysning går igenom mig — sjung för mig — sjung — sjung — hör du inte, att jag ber dig — din musik smärtar mig — jag känner den inte och jag känner inte mera igen dig — sjung.

Men du spelar fortfarande. Skärande och hopp­

lösa komma tonerna. Hvaiför spelar du så? Hvartill skulle vi behöfva hoppet, vi? Om det var första och sista gången vi sågo hvarandra, hvad gör det? Voro vi inte tillräckligt lyckliga, behöfva vi då nödvändigt återse hvarandra? Hvarför skulle vi vara otacksamma, vi, som funnit lyckan, som mången under ett helt långt lif aldrig får fatt. Och hvad gjorde väl det att vår sällhet var kort? Var den ändå ej så rik att vi kunna lefva vårt lif på detta minne---

Så skall du spela, just så, mjukt och smältande.

Och så skall du sjunga — o, att du kan ana mina tankar, fastän du är så långt borta — Nej, du är icke långt borta. — I detta ögonblick hör jag alldeles tyd­

ligt din varma, klangfulla röst — så du sjunger — å

— så du sjunger — du är en konstnär — en stor konstnär —

Sjung än en gång den sång, som jag älskar mest af alla — jag ser dina ögon glänsa lika som då, när du första gången sjöng den för mig — för mig allena

— Sjung, du min sol, mitt allt, du, hvars minne lyser på min mörka väg och ger mig mod att lefva . . .

“Du bist wie eine Blume, so hold, so schön, so rein.

Ich schau dich an und Wehmuth schleicht mir in’s Herz hinein.

— 167 -

(9)

SVENSKA LEGATIONEN I KRISTIANIA.

H. 8D:s SluUKHOLMSKOTOGRAE. Kliché: Bengt Silfversparre.

ENVOYÉN E. A. GÜNTHER.

Till den vikti­

ga posten som svensk envoyé extraordinaire o.

ministre plénipo­

tentiaire i Kristi­

ania har förord­

nats öfverdirek- tören och chefen för patent- och registreringsver­

ket i Stockholm, Ernst Axel Gün­

ther. H.8 D. har förut i VI : 48 läm­

nat helsidespor­

trätt och utförlig biografi öfver den framstående mannen.

Efter fntownfi Kliché: Bengt ->ujtiersparrt.

LEGATIONSSEKRETERAREN FRIHERRE H. H. A. VON ESSEN.

Till legationssekreterare vid svenska beskickningen i Kri­

stiania har förordnats tillförordnade förste sekreteraren i utri­

kesdepartementet, friherre Hans Henrik August von Essen, född 1873. Student i Uppsala 1893, juridisk fil. preliminär­

examen 1894, student i Lund samma år, 1903 andre sekre­

terare i utrikesdepartementet, sedermera tillförordnad förste se­

kreterare.

(Forts, fr. sid. 167)

Mir ist als ob ich die Hände auf’s Haupt dir legen sollt!

Betend, dass Gott dich erhalte so rein und schön und hold“.

Jag brukar ibland läsa den hviskande för mig själf, när jag är allena — ingen annan får höra den.

Hvad var det. . .

Ett buller kom mig att spritta till och i detsamma försvann du.

Jag skall snart resa igen samma väg som dä, men nu är det höst och dä var det sommar, hög­

sommar. Då dansade hafvets vågor i lekfullt behag och solstrålarna stänkte sitt glittrande gull öfver dem, m<m iju gå de höga och kasta sitt hvita skum öfver relingen. Jag står insvept i min reskappa och ser ut öfver hafvet, ty jag älskar det lika mycket nu, som då det visar sig i sitt solskenslynne. Och ångaren arbetar sig väg obekymrad om allt omkring sig, han trotsar hafvets vågor och himmelens vindar. På den utsatta dagen hissar han ankar och bär mig öfver det stora, omätliga hafvet tillbaka till det främmande landet.

NOBELPRISTAGARE?

Effcr fntnnrall Kliché:Bengt Au/vertparre.

FÖRFATTAREN HENRYK SIENKIEWICZ.

Årets Nobelpris utdelas i år som vanligt den 10 december.

Ryktena beträffande eventuella pristagare ha i år varit mindre talrika än förut. Det har emel­

lertid uppgifvits, att litteratur­

priset tillfaller den polske för­

fattaren Henryk Sienkiewicz

— känd här i Sverige bl. a.

genom sitt stora arbete “Quo vadis“ (Från Neros tid“) — och priset i medicin tyske bakteriologen professor Robert Koch, tuberkulinets uppfin­

nare.

Efter fotografi. Kliché:Bengt Su/versparre.

PROFESSOR ROBERT KOCH.

(10)

MARK TWAIN.

“Skjut aldrig upp till morgondagen hvad du lika väl kan göra i öfvermorgon“. Mark Twains motto.

Dâ Mark Twain för några dagar sedan ingick i sitt åttonde decennium, borde egentligen hela värl­

dens pojkar — både de som äro och som en gäng varit det — hafva skram­

lat ihop ett par millioner dollars och sändt honom.

Ty världen är skyldig Mark Twain ungefär detta belopp.

Saken är nämligen den, att då den store Newyorks- förläggaren — Webston hette han visst — med hvilken Twain var ekono­

miskt lierad, för ett tiotal är sedan gjorde konkurs, så satte den åldrige för­

fattaren till hela sin för­

mögenhet och stod där med sitt hvita hår och med sina två tomma hän­

der, lika tomma som då han i ungdomens vår syss­

lade som ångbåtskalle på Missisippi.

Tom Sawyers pappa rui­

nerade sig totalt, och detta

ehuru han inte var juri- Efter fotograji.

Dagsprässens senaste nummer ha innehållit rätt utförliga biografiska noti­

ser om Samuel Langhorne Clemens — ty så heter han egentligen - hvarför ett återupprepande vore meningslöst. Låtom oss istället komplettera det meddelade porträttet — en personlig gåfva af den store amerikanaren — med den briljanta skildting af honom som Rudyard Kip­

ling för några år sedan lämnade:

“Hvad som först öfver- raskade mig var att Mark Twain var en äldre man.

Redan efter en minut märkte jag emellertid att det förhöll sig på annat sätt, och sedan hans ögon varit fästade på mig i fem minuter, visste jag att det gråa håret var en alldeles betydelselös tillfällighet.

Han var helt ung. Jag skakade hans hand. Jag rökte hans cigarrer; jag hörde honom tala — den- diskt förpliktad att offra en enda cent af de pän-

gar han skrifvit ihop rad för rad. Ett sådant för farande är tämligen enastående i gamla världen och torde vara alldeles unikt hemma hos onkel Sam.

Nå, Mark Twain reste öfver till Europa, höll före­

läsningar, skref historier, öfveransträngde sig, gammal

ne man, som jag på 64,000 mils afstånd lärt mig älska och uppriktigt beundra. Han talade alltid genom sina ögon som lyste fram som ljus under de täta ögonbrynen; då och då gick han med flickaktiga steg genom rummet för att visa mig den ena eller andra boken, så återtog han sin promenad genom som han var, begaf sig till Sanna i Sverige och re­

pade krafter samt for ett par år senare tillbaka till sitt land efter det han med amerikansk energi och forn- svensk hederlighet arbetat ihop en ny förmögenhet.

Nu fyllde han, som sagdt, sina sjuttio, och jag be­

griper inte att man lät denna dag passera utan en universalsubskription.

En deputation af fjortonåringar — Tom Sawyers ålder — skulle gått till honom med följande anförande ■

“Alla världens skolpojkar hafva firat försakelse­

vecka, hafva under sju dagar och sju nätter afståit från knäck och tuggummi, från att åka karusell och från att strö ryska smällare i magisterns trappor, hafva lagt af alla sina fickpängar för att få lämna er dom här pluringarna med många hälsningar till Tom Sawyer och Huckleberry Finn!“

* **

rummet och rökte sin pipa. Jag skulle ha gifvit åt­

skilligt om jag haft mod att be honom om den pipan, hvilken kanske kostat tjugu öre som ny. Jag begrep hvarför vissa vilda stammar så ifrigt önska de tappres, i striden fallne, lefver. Den pipan hade kanske gett mig något af hans inblick i människornas själar. Men han lade den aldrig ifrån sig, så att jag förstulet kun­

nat taga den i beslag. En gång lade han verkligen sin hand på min skuldra; det var som en förläning af Indiens stjärna, det värkade på mig som blått siden, trumpeter och med diamanter besatta smycken.

Om jag någon gång i det här dödliga lifvets växlingar hemfaller åt obotlig ruin, skall jag berätta för arbetshusets inspektör, att Mark Twain en gång lagt sin hand på min skuldra. Han skall då ge mig ett rum för mig ensam och en dubbel ranson fattigtobak. “

—St-St—

— 169 —

(11)

FRÅN MODERNAS VERKSTAD.

FRÅN HVAR 8 DAGS KORRESPONDENT I PARIS.

A;

Nouveauté, sista parisernyhet! Hvad det där lilla ordet har en förunderlig verkan. Med hvilka intresserade för att ej säga ödmjuka blickar betraktas icke det så utpekade föremålet i ett skylt­

fönster. Är hatten eller klädningen i fråga en parisernyhet, kunna vi vara säkra om att den är riktigt modern. Att moderna skapas i Paris, ha vi alla fått lära oss;

en del af mina läsarinnor känna kanske till namnen Worth och Beer; men där stanna säkert i nio fall af tio vetandet om hur och hvar den där oskrifna lagen, modet, uppstår, om hvilka de äro som förmå på­

tvinga den eleganta parisiskan, och med henne världen, den uppfattningen att en­

dast det eller det är möjligt att bära just nu. Och huru många ha ens den bly­

gaste aning om hvad ett parisiskt mode­

palats vill säga.

I den gamla goda tiden lefde Paris’

modekungar i trogen lydnad för den fran­

ska satsen “att förbli okänd är att alltid förbli en smula gud“. Att få se den gamle Worth var en ära som blott be­

skärdes samhällets högsta spetsar. De

“gamla“ modekungarne utarbetade näm-

EN SISTA RETOUCHE UNDER MÄSTARENS TILLSYN (hos Doeillet).

■ iliill

Efter fotografi ■ UPPVISNING AF DE SENASTE MODERNA (hos Armand). KMne: Bengt Avj-rerrparvr

(12)

H

■ X.

fi

i

Ifter fotografi. KUchi : Kem. A.-B. Bengt Silfversparre Stklm—Gbg

INTERIÖR FRAN ETT AF DE PARISISKA VÄRLDSBERÖMDA DAMSKRÄDDERIERNA. - EGAREN OCH HANS MODELLER (hos Beer).

HVAR8DAG

(13)

HVAR 8 DAG

ii

Efter fotografi. IPROFRUMMET.

varans originalitet och kvalitet — som för öfrigt visst inte har sjunkit — som är det förnämsta dragnings- medlet. Han är “un homme charmant“, som öfver- hopar sina kunder med all den smickrande och be­

undrande artighet som endast en fransman kan åstad­

komma och som ej förfelar att göra verkan. Han är en världsman, som tillhör de finaste klubbarne, håller automobil, kapplöpningsstall, villa pâ rivièran, hôtel i Paris, ger dyrbara fester och låter med ett ord på allt sätt tala om sig.

Som ram åt sin person och sin affär väljer han med förkärlek något gammalt historiskt palats. I de af käjsardömets återglans omstrålade palatsen kring Place Vendôme ha modekungarne gerna förlagt sina etablisse­

ment, på hvars luxiösa inredning ingenting sparats, framför allt ej på anordnandet af de ljuseffekter som behöfvas för att behörigen framhålla de olika mäster­

verkens förtjänster.

Inom ett sådant modepalats väggar lefver och rör sig en hel armé af medhjälpare. Den näst chefen viktigaste personen är försäljerskan. Det är en kräf- vande post hon bekläder. Ej nog med att hon måste utfinna sina kunders tycke och smak, influera på dem och med aldrig sviktande älskvärdhet och takt förmå dem till att ta det dyrast möjliga — hon måste äfven förstå att undvika all ekonomisk risk för sin firma.

Hon måste veta hvad madame X:s man förtjänar och att man inte kan vara säker om att grefvinnan Y. kan kan kosta på sin toalett mer än så och så många tusen om året. Så länge det gäller den “fina världen“

går det ju jämförelsvis lätt. Men två tredjedelar af modekungarnes inkomster komma från demimondä- nerna. Om en liten varietésångerska med tjugu francs

ligen själfva de idéer som skulle få verklighet i deras atelier, de be- drefvo hardt när vetenskapliga stu­

dier öfver former och färger, i mu­

seernas tafvelgallerier och ute i na­

turen. När man talade om att den eller den skräddaren skapat det eller det modet, öfverensstämde detta med verkliga förhållandet;

den stora damskräddaren var ett godt stycke artist som lämnade den mera merkantila sidan att skötas af andra.

En man af annan typ är den modärna modekungen. En skicklig affärsman kort och godt, som vet att begagna sig af alla medel för att komma i ropet. Af artist eller egna idéer ej ett spår. Men han äger en ofelbar smak och förmåga att bedöma hvad som skall kunna göra lycka, då han af någon liten arbeterska i sin atelier eller af nå­

gon mindre lycklig kollega för en sportstyfver tillhandlar sig uppfin- narnamnet till den idé som kanske kommer att inbringa honom hundra­

tusentals francs. Vid kapplöpningar, badorter, på teatrar och mottagnin­

gar, öfverallt ser man honom på jakt efter en fingervisning, om hvil- ken riktning som har hopp om att slå igenom.

Och för att finna vägen till sina vackra kunders hjärta och portmonnä har han en helt annan metod än

den gamla skolans. Det är ej längre Efter fotografi. KlichS : Bengt Silfrersparre

UPPGÅNGEN TILL ETT STORT DAMSKRÄDDERIETABLISSEMENT I PARIS.

fe

>1

(14)

HVAR 8 DAG pr kväll kommer och beställer

några toiletter à 5,000 francs stycket får hon inte se af- visande, inte ens förvånad ut ; hon får blott söka uppskjuta afgörandet till dess hon på ett eller annat omärkligt sätt gjort sig underrättad om att bakom mademoiselle Adèles order står monsieur Z. som förlagsgifvare. Också aflönas en dylik försäljerska ovanligt väl, naturligtvis genom tan­

tième; de 40,000 francs som en dylik lyckades inhösta på ett år äro ju ett undantag;

regeln torde vara 5- à 10,000.

1 sina bemödanden att göra varan begärlig sekunderas försäljerskan af “modeller“.

Kring ° “le mannequin“, hon som får bära dräkterna under det att de förevisas för kunden, står sedan gammalt en ro­

mantisk gloria. Hennes skön­

het och grâce har ej nog kunnat prisas. Och ser man henne i butiken-salon-

, y A b

Efter fotograjk »DE FLITIGA HANDERNA» (hos Paquin). Kliché • Rençrt Silfrertparr«.

gen, välsnörd, sminkad, pudrad och med frisyren på modet röra sig i någon utsökt toilette som bestrålas af hundratals elektriska lågor, verkar hon onekligen elegant. Men möter man henne i baktrappan på väg till eller^ från sitt arbete lär man få svårt att skilja henne från hennes ringaste systrar syflickor och spring- flickor, det är samma typ af trött, illa aflönad “petite main“, som andra klass-arbeterskan kallas. Ty under det man intet sparar hvad instailering, material, för- säljerskor, tillskärare, profverskor o. d. beträffar, gör man det grundligt, när det gäller de mindre viktiga biträdena som stå att få i obegränsad mängd.

Den “nya skolans“ män med sin skarpa affärs- blick ha vetat prässa upp priserna till en höjd som skulle kommit de “gamle“ att häpna, ehuru redan de inhöstade oerhörda summor. Det finnes i själfva ver­

ket ingen gräns uppåt på prislistan, som i regel vari­

erar mellan fem hundra och tre tusen francs. En del firmor vägra att göra äfven den enklaste dräkt under sju hundra francs och de flesta beställningarne hålla sig omkring ett tusen eller ett tusen fem hundra.

Också kunna somliga modekungar räkna sina årsin­

komster i millioner.

Men, invänder kanske någon af mina älskvärda läsarinnor med en smula häpnad, “vi få alldeles för­

tjusande, ultramodärna saker både från Louvren och Bon Marché för en hundra eller två hundra francs“.

Pardon, mesdames! Men en parisiska med aktning för sig själf och för sin toilette kan icke kläda sig från ett magasin för varor som gå ut i dussin — nej i tusental. Dylikt kan på sin höjd vara godt nog åt landsorten och — utlandet.

»KATHERINE-DROTT- NINGAR »

I ljusa vårdagar välja Paris torg och hallar till sina drottningar sina vackraste och mest afhållna för- säljerskor och föra dem i festligt tåg genom staden. I sommartid kröna alla småkommunerna rundt omkring sina rosièrer, dygdedrott- ningar. Så godt som hvarje yrke, hvarje by, har sin drottningkröning.

Midt i novemberrusket, då säson­

gens jäkt börjar mattas, våga in- vånarne i Paris stora syatelierer unna sig en festlig stund. Den 25 nov. begå sömmerskorna, les mi­

dinettes, sin skyddspatronessas, Sainte Catherines, åminnelsedag genom att med Sankta Katarinas mössa smycka dem, som under året fylla 25 år och ännu icke äro gifta.

Det är fest i de annars så tysta ateliererna, skratt och glam och klang af glas. Och sedan draga Katarina-drottningarna blomster- smyckade och omgifna af sina kam­

rater genom rue de la Paix och boulevarderna, hälsade af de mö­

tandes glada tillrop.

C.

■■

Ett«-en »S:T KATHERINE-DROTTN1NG» med den hvita mössan. Artur Svale.

— 173 —

(15)

aaaa&aaaa&s ( :: VECKANS :: |ääs!

K. A. FRANCKE.

70 år fyllde den 2dec. f. d. öf- versten KarlAndersFrancke.Leda­

mot af krigsvetenskapsakademien.

F. W. MOSSBERG.

70 år fyllde den 28 november förstelandtmätaren F. W. Mossberg i Uppsala. Inträdde vid landtmä- teriet 1858. Förste landtmätare 1894.

H. A. H. LINDENCRONA.

65 år fyllde den 26 nov. majoren HaldanA H. Lindencrona i Sthlm.

Und.-löjtn. vid K. Skarab. reg. 60, löjtn. 64, kapt. 81. Afsk. med tillst.

att kvarstå i reg.res. 90. Afsk fr.

res. 98, majors n.h. o.v. 01. Landtm.- ausk. 64,v. kommissionslandtm. 79.

Afsked 85. Justerare afm.o. vikt i Skarab. län 67,d:o i Sthlm 86.

M. LÖFGREN.

50 årfyllde den 22 nov.ingeniör Manne Löfgren. Efter genomgån­

gen kurs vid Borås tekn.läroverk anställdes L. vidHagfors järnverk (Uddeholm). Ansedd uppfinnareo.

konstruktör af maskiner för auto­

matisk tillverkning af hästskosöm och träskrufvar.

J. R. AF KLINTEBERG.

70 år fyllde d. 4 dec. öfv.-löjtn. J- R.afKlinteberg. 54stud-ex.,56 und.- löjtn. v. Kronob.reg., s. å. transp. t.

Smål.gren.-reg. 59löjtn., 76 kapt., 87 major v. Vesterb.fältj.93 öfv.-löjtn.

iarm., s. å. afsk. fr. reg.Delt. 64s.

dansk prem.-löjtn. i 4:e inf.-reg. i försv. vid Dybböl samt i slaget Als. Kommunalman.

G. B. A. HOLM.

60 årfyllde d. 25nov. v. häradsh.

G. B. A. Holm, ordf, i styr. o.verkst.

dir. för A.-B. P A. Norstedt & Sön.

sed. dess stift. 79. Stud.-ex. 63,ex.

t. rätteg.verk. 68, v. häradsh.72. Stift, afN. jur. arkiv 74, dess red.o. utg.

Ordf,i m. bol. samt Nyabokförl.-f., v.

ordf, i styr. f. Bergsl. järnv.-bol. Verk­

st. dir.i A.-B. Dram.teat.-byggn.kons.

■ L. A. BERGENDAHL.

55 år fyllde den22november öf- verstelöjtnanten vid Elfsborgs rege­

mente Laur AlexisBergendahl.

A. H. ROOS.

45 år fyllde den 30 nov. härads- höfding Axel HjalmarRoosiÖrn­

sköldsvik. Stud.-ex. 80, hofrättsex.

84, vice häradshöfding 87,assessor 95, notarie i unionskommitén s.å.

tillförordn. revisionssekreterare 97, häradshöfding 01. Ledamot af stads­

fullmäktige 03.

A. BLOMGREN.

75 år fylldeden2 dec. kyrkoher­ den Anders Blomgren i N. Åsarp.

Studentex. 56, prästvigd 60, kom­

minister i V. Tunhem 70, pastoral- ex. 74, kyrkoherde iFlistad (Skara stift) 88.

C. P. W. GAGNER.

70 år fyllde den29 nov. majoren Carl PeterWilhelm Gagner i Malmö.

Stud.-ex. 52, löjtnantvid väg- och vattenbyggnadskåren 60, kapten 71, major 87.

M. E. SPARRE.

50 årfyllde den27nov. prakt,ad­ vokaten,vicehäradshöfdingen Gu­ staf Mauritz Edouard Sparre iStock­

holm. Studentexamen 74, ex. till rättegångsverken 84, vice härads­

höfding 87 ochsedan 88 praktise­ rande advokat.

E. LÖNNER.

50 år fyllde den 29 november järnhandlaren i Sköfde, godsägaren ErikLönner.

(16)

Hl PORTRÄTTGALLERI I aaaa&aaas

M. W. E. WIDEGREN. f Den 22 nov.afled i Göteborgfil.

jubeldoktor Mathias Wilhelm Elof Widegren. Född 22, stud.-ex.38, fil.

d:r44, lärare vid Lundskatedral­

skola 45—55. Vice ordförande o.

verkställande direktöri Ystad—Es- löfs järnvägs styrelse 63—68, verk­ ställande direktör i Skånes Ensk.

Bank 66—71.

CH. BIANCHINI. + Den 23 nov. afl. å Nykvarn fruChar­ lotte Bianchini, f. Lindahl,nära74är gammal. I sin ungd. varfru B.anst.

vid Mindre — nuv. Dram. teat, i Sthlm. Begäfvad medenvacker so­

pran upptr. hontills, med Arnolds- son o. Arlberg i enmängd operetter.

Hon varsederm. eng.vid Nya— nu Svenska — teatern i hufvudstaden.

B. BERGGREN.

Den 21nov. afl. i Uddevalla f. d.

kamr Bernhard Berggren, 68 år gammal. Sed. 25 år kamr. iVenersb.

Ensk. Banks Afd.-kontor i Udde­ vallasamt dessut. under 50 år anst.

hosKullgrenskafirman därst. Un­ der sinkrafts dagar särdeles verk­

samvar B.bl. a. led. af stads- full mäktige-

C. O. HEIKE, t Den25 nov.afl. i Sthlm hofkalli- grafen C.O. Heike,54 år gammal.

H.,sominnehade ettskrifinstitut i hufvudstaden, var undermångaår lärare vid Skogsinstitutet samt le­ dare af Arbetareinstitutets kurser för skrifundervisning allt sedan dessbörjan.

■»

J. JONSON, f Den 22 okt. afled i Fröstorp f. led.

af AndraK. Johannes Jonson, öfver 82 år gammal. Intr. jordbrukareo.

kommunalman. Repr.för Gudhems och Kåkinds häraders domsaga 70

93. Led.afbankoutsk., lagutsk., statsutsk., statsrevisor 83—84. Ska­ raborgs läns landstings vice ord­

förande.

C. J. A. ARNBERG. f Den 1 dec.afled i Uppsala f. d.

kommissionslandtmätaren Karl Jo­ han Agaton Arnberg, f. 1837. Stud.- ex. 59, landtm.-ex. 61, vice kom.- landtm. i Stockholms län71,kom.- landtm. 76,afgick 02.

O. ENBOM. t Den23nov.aflediStockholm f.

d. målaremästaren Otto Enbom, f.

1840. Frivilligvid10:de danska in- fanterireg. i kriget i Danmark 1864.

Var med bl. a. vid Dybbölsskansar- ne samt stridernaå Als. Bar Er- indringsmedaljen. Tog1870-ta- let verksam del i bostadsförenings- rörelsen i Stockholm.

J. A. WIDÉN. + Den 24 nov.afledi Norrköping, landtbrukaren Johan Alfred Widén iBjörklund, f.49. Ordf, i Kuddby sockens kom.-stämma och nämnd, medlem af kyrko- och skolråd o. s. v.

BARNENS DAG I LIDKÖPING. NYVALD LED. AF RIKSD.

■ A? *• ' l*Ù4 ■ L ■ -

I

As

En Barnens dags bazar har egt rum å stadshotellet i Lidköping med syn­

nerligen godt ekonomiskt resultat. En af de bäst ordnade afdelningarne på bazaren framställde “en prästgård på landet förr i tiden“. Prästmor gjorde där les hon­

neurs med tillhjälp af sina döttrar. Huru trefligt det tog sig ut, visar H. 8 D:s bild.

Foto. Lindhé, Lidköping.

ANDRA KAMMARE. IX.

I den full­

ständiga por­

trättserie af nyvalda riks­

dagsmän, som H. 8D. med­

delat, har ge­

nom förbise­

ende vidstå- ende porträtt utelämnats, hvilket alltså kommer attut- göra det sista i serien.

Knifsmeden E. C. KROPP.

Vänster.

Eskilstuna.

175

(17)

EN RARITET I TAFVELVÄG.

H. 8 D:» STOUKHoi.m^potogkAF KitcM. Bengt Siljversparre,

GAMMAL AKVARELL AF BELLINI.

Å Nationalmuseum i Stockholm har under några dagar varit utställd en liten, enligt uppgift ovanligt dyrbar tafla, tillhörig den svenske konstkännaren och konstsamlaren d:r F. R. Martin, an­

ställd vid svenska legationen i Konstantinopel. D:r M. som på­

träffat konstverket i fråga i ett gammalt album, tillhörigt en för­

näm turkisk familj i Konstantinopel, anser, att den lilla, tydligen från vesterländsk pensel härstammande akvarellen är målad af ingen mindre än den berömde venetianske målaren Gentile Bel­

lini (omkr. 1427—1507), som af sultanen Mohammed II inkallades till Konstantinopel efter stadens eröfring. En turkisk inskrift på taflan, som afbildar en ung man, sittande med korslagda ben på turkiskt vis och tecknande med en rörpenna på ett ritbräde, för­

mäler ock, att “denne muezzin (bönestundsutropare) är gjord af den berömde frankiske mästaren“. D:r Martin anser emellertid, att mannen är en kejserlig hofkalligraf. Taflan, som af kännare anses utmärkt, kommer sannolikt att försäljas någonstädes på den stora europeiska konstmarknaden.

DET NYA ALMANACKS- TRYCKER1ET I UPPSALA.

Vetenskapsakademien i Stockholm har, som be­

kant, låtit Almqvist & Wiksells boktryckeriaktiebolag i Uppsala erhålla utgifningsprivilegiet af den svenska almanackan, som förut tillhört P. A. Norstedt & Söner.

Den nye utgifvaren har bakom sin gamla tryckeri­

byggnad vid Västra Ågatan — som på sin tid var landshöfding von Kræmers residens — låtit upppföra nya lokaler, hvaraf vi här bringa några bilder, såsom varande den plats, hvarifrån almanackorna, ett 70-tal olika slag, utgå.

DET NYA ALMANACKSTRYCKERIET I UPPSALA.

"Ä a»

l ,y

k t

I

References

Related documents

Vi hoppas kunna få fram kunskap som kan vara till stöd för syskon till barn med autism men också information av betydelse för personer som arbetar med eller på annat sätt kommer

Detta gör att det inte enbart handlar om intresse och digital kompetens utan att lärarnas pedagogiska kunskap i relation till deras teknologiska kunskap också är en avgörande

Serven sker alltid med en studs i rak riktning mot den som kom in sist i spelet, alltså den som står i ruta 1.. Serven ska alltid gå till den som kom in sist i spelet, ​när

De miljöarkeologiska analyserna utförda 2002 på Lasses Hydda var en del i Johan Linderholms (2010a,b) avhandlingsarbete och presenterades i en av de artiklar som utgör avhandlingen.

Både Högström och Grape betonar svårigheterna för samerna att ta in kunskaper på ett annat språk än sitt modersmål, Grape beklagar sig över att de samiska barnen inte lär

Steg 3 handlar om att ”validera produkt-/markandspassning kvalitativt” med ”early adopters”, vilket ger ett bra underlag för frågeställning 3 i examensarbetet

Flera av personerna i studien har på grund av sin psykiska ohälsa tvingats flytta från sina ordinära bostäder till särskilt eller tillfälligt boende, det är något de upplever

Jag ska undersöka vilka faktorer som är viktiga i processen samt undersöka hur man skulle kunna arbeta för att främja berättandet både i och genom animation?. Jag vill