Examensarbete
Privata skogsägares syn på
betesskador – En attitydstudie om hjortviltens påverkan på skog
Private forest owners view on browsing damage – A attitude study on deer impact on forest
Författare: Simon Englund Handledare: Daniel Nilsson Examinator: Johan Lindeberg Datum: 2021-06-09
Kurskod: 2TS10E, 15 hp Ämne: Skogs- och träteknik Nivå: Kandidatexamen
Institutionen för Skog och träteknik
Simon Englund I
Sammanfattning
Nya rön har under de senaste åren kommit som börjat slå hål på myten om älg som den obestritt enskilt största orsaken till betesskador på skog. Denna forskning visar övriga hjortvilt (rådjur, kronvilt och dovvilt) och deras indirekta påverkan av älgens foderval. Där konkurrens om foder i markvegetationen kopplat till framför allt bärris och ljung mellan samtliga hjortviltsarter tvingar älgen högre upp i vegetationen för att undgå denna.
Det verkar som om den svenska skogsägarkåren ännu inte har tagit till sig dessa nya rön i någon större utsträckning. Tydliga skillnader syns även i attityden kring betesskador på skog och hjortvilt mellan de olika landsdelarna norra Norrland, södra Norrland, Svealand samt Götaland. Där de mellersta landsdelarna har en högre acceptans till hjortvilt än norra Norrland och Götaland. Samtliga landsdelar förutom Götaland anser ännu att älg är den största skadegöraren kopplat till betesskador på skog bland hjortvilten.
Skulle dessa nya rön få ett större genomslag bland skogsägare där synen på den
indirekta påverkan från rådjur, kronvilt och dovvilt lyfts skulle långsiktigt
medföra minskade betesskador. Där en viltförvaltning som fokuserar mer på
reglering av andra hjortviltsarter än älg skulle kunna bidra till att öka
tallandelen i skogen och minska ”förgraningen” i framför allt södra Sverige.
Simon Englund II
Summary
New research has emerged in recent years that has begun to dispel the myth of moose as the undisputed single biggest cause of browsing damage in forests.
This research shows other deer game (deer, red deer, and fallow deer) and their indirect influence on the moose's feed choices. Where competition for feed in the ground vegetation is linked primarily to berry rice and heather between all deer species, to avoid this the moose is forced to search higher up in the vegetation.
It seems as if the Swedish forest owners has not yet taken on board this new research to any great extent. Clear differences can also be seen in the attitude towards browsing damage to forests and deer game between the different parts of northern Norrland, southern Norrland, Svealand and Götaland. Where the central parts of the country have a higher acceptance of deer game than northern Norrland and Götaland. All parts of the country except Götaland still believe that moose are the biggest pest linked to browsing damage to forests among deer game.
If this new research would get a greater impact among forest owners, where
the view of the indirect impact from deer, red deer, and fallow deer lifting
would in the long run lead to reduced browsing damage. Whit a game
management that focuses more on regulation of other deer game species than
moose could contribute to increasing the share of pine in the forest and
reducing the use of spruce on wrong location, especially in southern Sweden.
Simon Englund III
Abstract
Betesskador på skog är idag ett stort problem för många av landets privata skogsägare. Där älgen historiskt har fått ta ett stort ansvar för dessa skador. Nya rön visar dock på att älg ensamt inte är huvudproblemet i denna fråga utan övrigt hjortvilt (rådjur, kronvilt och dovhjort) har en stark påverkan på älgens foderval vilket indirekt ökar betesskador på skog.
En förändrad syn om älgen som den stora skadegöraren kopplat till betesskador, och en större förståelse för sambanden mellan de olika hjortviltens påverkan på varandra skulle långsiktigt kunna minska betesskador på skog betydligt. Förutsatt att denna nya forskning får en större spridning bland skogsägarkåren än nuvarande nivå.
Nyckelord: Betesskador, hjortvilt, privata skogsägare, attitydstudie.
Keyword: Browsing damage, deer, private forest owners, attitude study.
Simon Englund IV
Förord
Under dessa tre spännande år på Linnéuniversitetet och skogskandidatprogrammet har jag fått med mig en massa ny kunskap, tankar och idéer om skogsbruk. En återkommande punkt under många av våra exkursioner och seminarier har varit frågan om betesskador på skog och dess påverkan på skogen och brukandet av den. Med rätta då det idag är en av de största orsakerna till skador som uppkommer och kommer förmodligen om den inte redan är, bli en stor del av allas vår vardag när vi nu snart lämnar skolbänken.
Betesskador berör och någon som ofta nämns nästan i samma andetag som betesskador är älgen. Efter att de senaste åren tyckt mig sett och läst alltmer om samtliga hjortvilts totala påverkan och påverkan på varandra genom ändrade foderval började ett frö att gro till detta examensarbete. Samtidigt upplevde jag att det fortfarande nästan uteslutande talades om älg i samband med betesskador och jag började fråga mig om denna nya kunskap verkligen har nått ut till dom som verkligen skulle kunna göra skillnad med den, våra privata skogsägare.
Som den romerske filosofen Lucretius en gång sa ”Inget kan skapas ur inget”
går det ej heller anta att en attitydförändring ska ske till betesskador ifall våra skogsägare inte tagit del av dessa nya rön. Därför ville jag undersöka hur kunskapsläget kring den nyare forskningen såg ut i landet, och ifall skogsägare tagit till sig dessa idéer.
Jag skulle vilja rikta ett extra stort tack till min handledare vid Linnéuniversitetet Daniel Nilsson. Tack för ditt stöd, kloka synpunkter och hjälpen med att bolla idéer under arbetets gång.
Ett stort tack också till de skogsägare från alla delar av landet som valt att ta
sig tiden till att medverka i enkäten.
Simon Englund V
Innehållsförteckning
1. Introduktion ________________________________________________ 1
1.1 Älgbetesinventering (ÄBIN) ... 1
1.2 Hjortvilt ... 3
1.2.1 Älg ... 4
1.2.2 Rådjur ... 5
1.2.3 Kronvilt ... 7
1.2.4 Dovvilt ... 9
1.3 Forskning ... 10
1.2 Syfte och frågeställningar ... 11
1.3 Avgränsningar ... 11
2. Material och metoder ________________________________________ 12 2.1 Metodik ... 12
2.2 Genomförande ... 12
2.2.1 Enkät ... 14
2.2.2 Utskick ... 14
2.2.3 Sammanställning och analys av resultat ... 15
3. Resultat och analys _________________________________________ 16 3.1 Resultat ... 16
3.1.1 Landsdelarna ... 16
3.1.2 Skillnader ... 17
3.1.3 Attityder kring älg ... 20
3.2 Analys ... 22
4. Diskussion och slutsatser _____________________________________ 23 4.1 Diskussion resultat ... 23
4.2 Diskussion metodik ... 25
4.3 Slutsatser ... 27
5. Referenser ________________________________________________ 29 8. Bilagor ___________________________________________________ 33 Bilaga 1: Enkät ... 33
Bilaga 2: Följebrev ... 33
Bilaga 3: Introduktionstext ... 33
Simon Englund 1
1. Introduktion
Betesskador på tall (Pinus sylvestris L.) har länge varit ett problem inom skogsbruket som sagts vara orsakat av framför allt älg (Alces alces) (Skogskunskap 2016). Betesskador under ett ”normalår” ger ett årligt tillväxtbortfall på 6,4 miljoner m
3sk (Skogssällskapet 2019). Vilket kan sättas i relation till vad som beskrivits som extrema volymsförluster under 2020 till följd av granbarkborren vars skador uppgick till knappt 8 miljoner m
3sk (Skogsstyrelsen 2020a).
Betesskador medför en minskad tillväxt för skogsägaren men även en ekonomisk förlust då skador orsakat av bete även kan minska timmervärdet på en stock enligt Nylinder och Fryk (2017). Södra som är Sveriges största skogsägarförening med mer än 50 000 medlemmar har sett stora tillväxts- och ekonomiska förluster till följd av betesskador orsakat av hjortvilt. På den totala medlemsmarken (2,3 miljoner hektar) har en tillväxtsförlust till följd av betesskador beräknats till 1,9 miljoner m
3sk per år. Detta utgör i jämförelse 14% av Södras totala årliga avverkningsvolym. Uppräknat till hela Götaland beräknas tillväxtförlusten till 4 miljoner m
3sk per år (Södra 2017).
Det är inte endast skogsägarna och den skogliga industrin som påverkas negativt ekonomiskt av betesskador på skog utan hela det svenska samhället.
Beräkningar har gjorts att effekterna av de nuvarande viltskadorna på samhällsekonomin i uteblivet förädlingsvärde och bidrag till svenskt BNP uppgår till 7,2 miljarder kronor årligen i skogssektorn (Skogsstyrelsen 2019a).
Den årliga tillväxtförlusten på 6,4 miljoner m
3sk orsakar även en minskad inbindning av koldioxid CO
2på ca 10 miljoner ton per år. Vilket skulle kunna täcka utsläppen av CO
2från den svenska fordonsflottan vars utsläpp uppgår till 10 miljoner ton årligen (Säll 2021, Skogsstyrelsen 2019a).
1.1 Älgbetesinventering (ÄBIN)
För att få en tydligare överblick över betesskadorna inom landet görs en årlig älgbetesinventering (ÄBIN) och har så gjorts sedan 2014. Detta är en inventeringsmetod som är kvalitetssäkrad och framtagen i ett samarbete mellan Skogsstyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Inventeringen göras av särskilt utbildade och oberoende aktörer och bekostas av skogsägarna.
Skogsstyrelsen ansvarar för metodik, samanställningen samt publikation av resultat (Södra 2020).
Namnet till trots registrerar ÄBIN betesskador på skog orsakade även av andra
hjortviltsarter än älg. Därmed görs ingen skillnad på vilken art av hjortvilt som
orsakat betesskadan vid inventeringen (Skogsstyrelsen 2019b).
Simon Englund 2
Det är tydligt att tall är extra utsatt i Skogsstyrelsens (2020) senaste ÄBIN rapport. Där går att se att andelen tall i hela landet med årsskada orsakat av vilt är 12%. Vilket är en klart högre andel än vad Skogsstyrelsen (2018a) angett som mål i den viltskadepolicy där den acceptabla andelen viltskador årligen för tall anges som mindre än 5% (mindre än 2% i områden med låg bonitet). Detta kan jämföras mot årsskador för gran (Picea abies (L.) Karst.) som orsakats av vilt endast uppgår till 1,1% enligt samma rapport.
Mellan de fyra landsdelarna norra Norrland, södra Norrland, Svealand samt Götaland finns variationer mellan trädslagsfördelning, marktyper och därmed stora skillnader i andelen betesskador (Skogsstyrelsen 2020b). Det gör att attityder om betesskador på skog hos privata skogsägare kan skiljas åt mellan de olika landsdelarna. Det kan också tänkas att geografiska områden med en stor andel tall borde vara mer negativt inställda till betesskador sett till ÄBIN.
Tabell 1 Fördelning av föryngrande trädslag inom de olika landsdelarna (Skogsstyrelsen 2020b).
I valet av trädslag vid föryngring (Tabell 1) finns stora skillnader mellan de norra och södra delarna av landet. I norra Norrland utgörs plantvalet till 75,5%
av tall vid föryngring, vilket kan sättas i förhållande till det näst vanligaste trädslaget gran vars andel endast är 16,5%. Den tydliga trenden är att valet av tall och gran skiftar desto längre söder ut i landet som föryngringen sker. I Götaland är förhållandet i stället omvänt där trädslagsvalet utgörs till närmare 72% av gran medan föryngring av tall utgörs av knapp 20%.
Dessa stora skillnader utgör vad många tror grunden till den ”förgraning” som främst sker i södra Sverige (Skogssällskapet 2018). Vilket orsakats av omfattande plantering av gran på tillexempel tallmark (Skogsstyrelsen 2019b).
Då många skogsägare anser att risken att utsättas för betesskador i en tallföryngring är allt för stor i jämförelse mot risken vid en föryngring av gran.
För att vända denna trend behövs att ståndortsanpassning sker på stora områden där rätt trädslag planteras på rätt marktyp menar Jonas Malmsten från Sveriges lantbruksuniversitet under en intervju i Vida Skogs podcast Växande värden avsnitt 2 (2021). Exempelvis om endast ett fåtal väljer ståndortsanpassad plantering av tall på tallmark riskerar dessa att bli extremt drabbade av bete från hjortvilt.
Trädslag (%) Norra Norrland Södra Norrland Svealand Götaland
Tall 75,5 53,8 50,5 19,8
Gran 16,5 35,6 43,1 71,7
Björk 1,8 1,1 1,2 2,4
Contorta 4,3 6,2 0,4 0
Okänt 1,6 3,1 4,6 5,4
Övrigt 0,2 0,1 0,2 0,7
Simon Englund 3
1.2 Hjortvilt
Fastän att hjortvilten placeras olika längst skalan mellan ”browsers”
(kvistätare) och ”grazers” (gräsätare) så kan det finnas stora överlappningar i födovalet mellan arterna (Jarnemo m.fl. 2018, Spitzer m.fl. 2020). Det har i en sammanställning mellan skandinaviska studier gått att finna överlappningar i födovalet mellan älg och rådjur (Capreolus capreolus) på 21% under sommaren och 34% på vintern, mellan älg och kronhjort (Cervus elaphus) på 32% vintertid, mellan dovhjort (Dama dama) och rådjur på 79% (Jarnemo m.fl.
2018).
Hjortviltets utbredning och populationsnivåer regleras idag till största del genom jakt i Sverige (Svenska jägareförbundet 2012a). Deras största naturliga hot är idag varg (Canis lupus) och brunbjörn (Ursus arctos), men även rödräv (Vulpes vulpes), lo (Lynx lynx) och järv (Gulo gulo). Utbredningen av dessa rovdjur inom landet varierar kraftigt beroende på art, endast rödräv tillsammans med lo går att finna i näst intill hela landet. Resterande arter går än så länge endast att finna i vissa delar av landet (Figur 1).
Figur 1 Utbredningskarta för varg, brunbjörn, lo och järv inom Sverige. Hämtad från De 5 stora.
Simon Englund 4 1.2.1 Älg
Älgen är vårt lands största levande däggdjur och har anpassats till att äta framför allt örter och vedartade växter, i likhet med släktingen rådjuret. Vid undersökningar av vominnehåll har det i vissa fall gått att finna spår av ett fyrtiotal växtkategorier, men endast några få arter finns i en större mängd (Felton m.fl. 2020).
Det har varit möjligt att skapa en viss preferensordning över älgens val av foder där det går att se skillnader under årstiderna. Sommarfödan består till stor del av blad från lövträd samt några örter tillexempel mjölke ( Chamerion angustifolium L. ) . Under vår och sommar intar älgen även gräs samt vattenväxter. Under hösten övergår foderintaget mer mot bärris och ljung (Calluna vulgaris L.) (Svenska jägareförbundet 2020a), vilket försätter älgen i en viss konkurrenssituation mot andra hjortviltsarter då framför allt bärris utgör en viktig del av födan även för dessa (Ericsson 2021). Under vintern föredrar älgen att beta rönn (Sorbus aucuparia L.), asp (Populus tremula L.), sälg (Salix caprea L.) och ek (Quercus robur L.) vilka i skogliga sammanhang ofta går under förkortningen RASE. Efter denna grupp föredrar älgen björkarna, vårtbjörk (Betula pendula Roth.) samt glasbjörk (Betula pubescens Ehrh.) och i sista hand tall (Svenska jägareförbundet 2020a). Trotts detta har studier kunnat visa att vinterfodret mellan oktober och februari utgjorts av upp till 30%
tall i södra Sverige (Felton m.fl. 2020). Detta skulle kunna förklaras genom en konkurrenssituation om födan mellan älg och rådjur vilket tvingar älgen att välja tall som är högre upp i vegetationen (Pfeffer m.fl. 2020).
Vid betning repar älgen antingen bladen från kvist eller nästan sliter loss dem,
älgen kan också knipa av kvistarna med hjälp av sina kindtänder. Därför går
det att se spåren efter älgbetning som fnasiga och ojämna ytor vid betesskadan
(Figur 2). Detta kan dock vara svårt att skilja från de övriga hjortviltsarterna då
ytan vid en betesskada ser relativt lika ut i jämförelse mellan arterna (Svenska
jägareförbundet 2020a).
Simon Englund 5
Figur 2 Betesskadad tall orsakad av älg. Land, Skogsbruk 2018.
Sett till antal älgar i relation till befintlig skogsmark har den skandinaviska halvön världens tätaste älgstam. Jämfört med andra länder som har livskraftiga älgstammar så är det endast Norge som har i storleksordning lika mycket älg som Sverige (Wallgren 2016).
Inom Sverige är älgen utbredd i hela landet förutom på Gotland och lever framför allt i barr- och blandskogar. Älgen är väl anpassad för det nordiska klimatet vilket även anses vara orsaken till att den inte spridits längre söderut då deras fysiologi inte klarar den sydliga värmen (Svenska jägareförbundet 2019, Ericsson 2021), i övrigt är älgen en väldigt anpassningsbar art.
När det talas om den svenska älgstammen går det att finna begreppen sommar- och vinterstam. Detta syftar till de stora skiftningar som sker i antal älgar mellan tiderna på året till följd av jakt. Under sommaren beräknas den svenska älgstammen till cirka 240 000–360 000 älgar, medan en minskning av stammen sker under hösten med av avskjutning på cirka 80 000–90 000 älgar (Svenska jägareförbundet 2019).
1.2.2 Rådjur
Fram till 1860-talet fanns rådjur endast på ett fåtal gods i Skåne. Därefter har stammen spridits och går nu i likhet med älgen att finna i hela landet.
Koncentrationen av rådjursstammen är dock högre söder om den biologiska
norrlandsgränsen (Limes norrlandicus) som i grova skattningar är belägen
omkring 60˚N (Jarnemo m.fl. 2018). Stammen varierar därför inom landet men
på produktiva marker i södra och mellersta Sverige går det att finna upp till 40
Simon Englund 6
djur per 100 hektar (Svenska jägareförbundet 2016a). Arten är mycket flexibel och anpassningsbar i valet av habitat, men indikationer finns att rådjur tidigt utvecklats i och anpassats till skogliga miljöer (Jarnemo m.fl. 2018). Därför kan rådjuret riskera att bli en svår skadegörare i barrskog, men även i trädgårdsodlingar (Svenska jägareförbundet 2020b).
I likhet med andra hjortvilt saknar även rådjuret framtänder i överkäken. Detta ger ett avslitet intryck på betesskador som orsakats av rådjur. I den bakre delen av överkäken sitter en rad med kindtänder, medan i den undre finns även fram- , kind- och hörntänder (Svenska jägareförbundet 2020b).
Rådjuret är en ”finsmakare” så kallad kvalitétsbetare och strävar efter att finna föda med högt näringsinnehåll och hög smältbarhet, det vill säga föda med ett relativt lågt fiberinnehåll. På grund av detta måste rådjuret aktivt välja ut sin föda och kan inte slumpmässigt beta den vegetation som finns i omgivningen (Svenska jägareförbundet 2020c).
Figur 3 Effekterna av rådjursbete på blåbärsris, mätt efter vintern. Andelen kvistbiomassa av den totala biomassan minskar tydligt med rådjurstätheten i områden där rådjuren kunnat beta. Hämtad från Svenska jägareförbundet (2020c).
Under barmarksäsongen utgörs en stor del av födan av bärris (Figur 3), ljung, blad från lövträd och örter i likhet med älgen. Därför brukar det generellt sägas att 6–7 rådjur äter ungefär lika mycket som en vuxen älg (Svenska jägareförbundet 2020c). Betet av foder kan därmed överlappa mellan flera arter vilket lokalt kan ge en stor andel betesskador (Spitzer m.fl. 2020).
Från sensommaren och under hösten ingår till stor del svamp i valet av föda
och i likhet med älgen har rådjuret en stor variation av den vegetation som betas
sett till antal växter, även om mängden i förhållande till varandra varierar
Simon Englund 7
kraftigt. Bete på barrträd som ofta är i plantstadiet och därmed ger en stor ekonomisk förlust för skogsägare sker nästan uteslutande under vinterhalvåret (oktober–mars). Vilket kan ske så länge inte snödjupet hindrar rådjuret från att komma åt plantorna. Inventeringar har visat att vid bete av barrträd tycks rådjuret välja tall framför gran (Svenska jägareförbundet 2020c).
1.2.3 Kronvilt
Den svenska kronviltsstammen var under 1800-talet nära på att helt utrotad, men går idag att finna i rikets alla delar förutom Norrbotten samt Gotland. De starkaste kronviltstammarna är idag etablerade i Södermanland, Östergötland, Kalmar län samt Skåne. De sydligaste stammarna antas härstamma från det fåtal individer som fanns kvar under 1800-talet, medan stammar i norra Värmland samt enstaka individer i Dalarna, Jämtland och Härjedalen antas ha invandrat från Norge.
Även om kronvilt återfinns inom nästintill hela landet så är spridningen långt ifrån jämn, utan tämligen fläckvis där spridningscentrum i regel utgörs av vilthägn där djur antingen smitit eller släppts ut (Svenska Jägareförbundet 2012b).
Kronviltets spridningstakt är långsam och till skillnad från rådjuret som sällan får sin spridning hämmad av barriärer tillexempel en större väg eller vattendrag, så kan utbredningen av kronvilt stanna helt av vid en sådan barriär (Jarnemo m.fl. 2018).
Kronviltet har utvecklats för att leva i starka konkurrensförhållanden i en förutsägbar miljö. Den tycks ha utvecklats från ett landskap av blandad terräng med lövdominerade skogar samt öppen terräng (Jarnemo m.fl. 2018).
Om hjortvilten skulle placeras i en skala mellan browsers och grazers så skulle kronviltet gå att finna någonstans i mitten med en viss dragning åt grazers. En stor del av födan hämtas från fältskiktet i form av blåbärs- och lingonris (Vaccinium vitis-idaea L.) samt ljung. Men även olika typer av gräs som bland annat kruståtel (Deschampsia flexuosa L.), tuvtåtel (Deschampsia cespitosa (L.) P. Beauv.), och hundäxing (Dactylis L.). I markskiktet är flera typer av renlavar (Cladina L.) mycket begärliga. Knoppar och grenar av RASE betas även i buskskiktet (Svenska Jägareförbundet 2020d).
Kronvilt dras ofta mot odlade grödor och vallar, särskilt populära är vallar som innehåller mycket klöver (Trifolium L.). Men odlad mark med andra grödor som till exempel vete (Triticum aestivum L.), havre (Avena sativa L.), raps (Brassica napus ssp. napus L.) med flera (Svenska jägareförbundet 2020d).
Till skillnad från älgen klarar kronviltet under vinterhalvåret av att sparka
genom snö för att få åtkomst till föda i markskiktet. Detta förutsätter dock att
snödjupet inte överstiger 50 centimeter eller att hård skare har bildats (Svenska
jägareförbundet 2020d).
Simon Englund 8
Under födosöket orsakar kronviltet en del skador som påverkar skogsbruket, och då framför allt i form av barkgnag på bland annat gran, tall, ask och RASE.
Detta kan delas in i två olika typer av barkgnag beroende på tid på året på framför allt gran. Under vintern då barken sitter hårt mot stammen klarar kronviltet endast av att gnaga bort små bitar av barken. Medan under sommaren och framför allt under savningstid kan barkgnaget medföra ”flängning” vilket innebär att stora sjok av bark dras loss från stammen (Figur 4).
Figur 4 Flängningsskada: under våren och sommaren kan kronvilt flänga loss större sjok av bark.
Hämtad från Sveriges lantbruksuniversitet 2018.
Den största risken för gran efter ett barkgnag är att stamveden blottas vilket oftast medför att granen infekteras av rötsvamp. Vid ett angrepp av rötsvamp sänks virkeskvalitén snabbt i stammen och kan även leda till brott vid skadan.
För den blivande rotstocken är ett barkgnag i stort sett det samma som en
totalskada, då den med största sannolikhet inte kommer inbringa det egentliga
timmervärdet den var menad att ha. Ett barkgnag på tall däremot kommer
innebära att skadorna vallas över av bark. Detta medför att bark med mera
växer in i stammen och orsakar en virkeskvalité som är mycket nedsatta i
förhållande till en frisk stam (Lavsund 2020).
Simon Englund 9 1.2.4 Dovvilt
Dovvilt är en gammal Euroasiatisk art som gick att finna i hela Kontinentaleuropa ända upp till Danmark i norr fram till omkring 10 000–
50 000 år sedan då den verkar ha dött ut i vilt tillstånd i Centraleuropa (Jarnemo m.fl. 2018). Av hjortviltsarterna får dovvilt anses vara den art som lättast går att hålla i fångenskap och har därmed hållits i fångenskap för köttproduktion.
Det finns dokumenterat att romarna fraktade dovvilt på båtar runt om i sitt rike bland annat till nuvarande Tyskland, Frankrike och England (Svenska jägareförbundet 2016b). Till Sverige introducerades arten först på 1570-talet då den dåvarande konungen Johan III erhöll en grupp som gåva och placerades i ett hägn på södra Öland. Släktingar till dessa djur finns kvar där än idag (Svenska jägareförbundet 2016b). Den svenska populationen av dovvilt härstammar från individer som rymt från liknande hägn och djurgårdar på kungliga marker och adliga slott vilka blivit spridningscentra för arten.
Frilevande populationer uppkom först under 1800-talet (Jarnemo m.fl. 2018).
Dovvilt går idag främst att finna i delar av Götaland och Svealand. I norra Norrland finns även en mindre population på Järnäshalvön i Västerbotten (Bergqvist 2019).
I likhet med kronvilt är artens geografiska spridning långsam. Den låga spridningsförmågan kan troligtvis kopplas till sociala systemen i en kombination med dess anpassning till stabila ekosystem som arten har. Framför allt hindarna (hondjuren) som lever i sociala grupper med nära släktband vars ursprungliga miljö präglats av gräs- och buskmarker som varit glest trädbevuxen har aldrig behövts spridas i större utsträckning. Detta då större urtida växtätande djur har hållit landskapet öppet under tusentals år vilket dovviltet anpassats till (Svenska jägareförbundet 2016c). En annan förklaring kan vara den barriäreffekt som även går att finna hos kronvilt. Då en populations spridning kan avta helt då den når ett hinder i form av till exempel en väg eller större vattendrag för att bli stationär under i vissa fall ett flertal år innan spridningen fortsätter (Jarnemo m.fl. 2018).
Dovvilt benämns ofta felaktigt som gräsätare när de egentligen går att finna i
gruppen kvalitétsbetare där även rådjuret placeras. Denna grupp är
specialiserad på bland annat örter, blad och skott. Dovvilt kan i brist på
alternativ även välja att beta större mängder gräs även om det inte är ett
förstahandsalternativ. Viktig föda under både sommar- och vinterhalvåret är
blåbärs- och lingonris samt ljung. Ytterligare forskning behövs för att fastställa
artens rangordnade födoval (Svenska jägareförbundet 2012c).
Simon Englund 10
1.3 Forskning
Nya rön har under de senaste åren däremot börjat ställa frågan om älgen ensam är orsak till den höga andel betesskador på tall (Spitzer m.fl. 2020, Pfeffer m.fl.
2020). Eller om de andra hjortviltsarterna kronvilt, dovvilt och rådjur indirekt kan orsaka älgens beteende. Dessa rapporter pekar mot att i områden där älg konkurrerar om fodertillgången på framför allt bärris mot övriga hjortvilt väljer älgen i en större utsträckning tall som foderalternativ (Spitzer m.fl. 2020, Pfeffer m.fl. 2020). Vid salivanalys av betat blåbärsris har det gått att spåra bete från samtliga hjortviltsarter och även hare (Ericsson 2021). Även det talar för att älgen på grund av konkurrens från framför allt andra hjortviltsarter söker foderalternativ högre upp i vegetationen där konkurrensen är mindre.
Liknande observationer har kunnat göras i afrikanska system där undersökningar gjorts mellan olika arters betande av vegetation. Där har det gått att konstatera att tuggornas storlek för viltet har betydelse (Spitzer m.fl.
2020).
Markvegetationen betas av flera arter med varierande tuggstorlek då de mindre djuren har begränsningar hur högt de kan beta på grund av sin storlek. Således blir detta låga fältskikt hårt betat av flera arter men lämnar inte mycket kvar till de arter som kräver en stor tuggstorlek för att fylla sitt energibehov så som älgen (eller giraffen i de afrikanska exemplen). För att optimera sitt betande och fylla ut tuggorna går det att se att älgen väljer bort bärris som är dess primära val av föda och i stället söker föda högre upp i vegetationen till andra alternativ för minskad konkurrens (Spitzer m.fl. 2020).
I södra Sverige har framför allt en tät rådjursstam kunnat kopplas till ett ökat betande av tall från älg (Pfeffer m.fl. 2020). Medan i norra Sverige syns en tydligare koppling mellan en tät älgstam och ökade betesskador på tall. Det till följd av större avsaknad av andra hjortviltsarter samt snörikare vintrar som försvårar tillgängligheten av foder vid marknivå (Spitzer m.fl. 2020, Pfeffer m.fl. 2020). Detta säger till viss del emot den idag rådande älgförvaltningen i södra Sverige där endast älgstammen regleras ut efter betesskador på skog (Södra 2018).
Kunskapsläget om hur landets privata skogsägare tagit emot denna nya
forskningsinformation kring samtliga hjortviltsarters påverkan på betesskador
på skog är oklart. Detta skulle kunna vara en kunskapslucka som medför en
felaktig viltförvaltning i förhållande till hur betesskadorna effektivast skulle
kunna minskas. Med ökad kunskap skulle även ”förgraningen” som sker i
främst södra Sverige kunna motverkas på sikt, om privata skogsägare genom
en effektivare viltförvaltning kan förebygga betesskador på framför allt tall.
Simon Englund 11
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna studie var att undersöka om attityden kring betesskador på skog hos privata skogsägare i Sverige stämde överens i förhållande till litteraturen i frågor om omfattning och orsakande hjortviltsarter. Även om det gick att se skillnader i attityd i dessa frågor inom mellan de olika landsdelarna inom landet.
Frågeställningar som studien utgår ifrån var följande:
• Finns skillnader i attityd kring betesskador på skog och hjortvilt mellan de olika landsdelarna?
• Får älgen oförtjänt skulden för betesskador orsakade av andra hjortvilt?
• Har den nya forskningen om övriga hjortvilts påverkan på älgens foderval nått ut till de privata skogsägarna?
1.3 Avgränsningar
Avgränsningar av studien gjordes till att endast rikta enkätundersökningen till
privata skogsägare inom Sverige. Studien undersöker endast attityder hos
skogsägare om betesskador på skog orsakade av hjortvilten älg, rådjur, kronvilt
samt dovvilt.
Simon Englund 12
2. Material och metoder
2.1 Metodik
För att fånga människors attityder och åsikter kring olika ämnen finns flera vägar att gå. Enkätundersökningar och intervjuer är två vanliga metoder men som i sin utformning gör att arbetssättet mellan de båda naturligt skiljs åt.
Intervjuer har oftast ett mindre antal deltagare men går djupare i de frågor som ställs. Det sker även en direktkontakt med den intervjuade och intervjuaren, antingen genom en personlig intervju eller telefonintervju (Ejlertsson 2019).
Enkäter ger möjlighet att lättare arbeta med ett stort antal deltagare för att fånga bredare attityder och åsikter inom den tänkta gruppen. Enkätundersökningar består av ett formulär med övervägande fasta svarsalternativ, även om öppna frågor även förekommer. Enkätundersökning är därför ofta mer lämplig än tillexempel intervjuer ifall känsliga och personliga frågor belyses (Ejlertsson 2019).
Talesättet ”Som man frågar får man svar” är i allra högsta grad aktuellt under enkätundersökningar. Hur frågor formuleras kan påverka svaret i frågan och den tillfrågade kan vid vissa frågor även behöva ges ett ickesvar tillexempel vet inte eller har ingen åsikt. Detta för att den tillfrågade inte ska behöva känna press att ge ett svar som eventuellt inte ligger helt i linje med individens egentliga åsikt (Persson 2016).
Föreliggande studie samlade mycket data från respondenterna. Denna stora datamängd gjorde det svårt att gå djupare in i varje enskild respondents svar på varje fråga. Därför gick inte heller någon djupare analys att göra på personnivå.
Däremot på gruppnivå är enkätundersökningar ett effektivt sätt att se attitydsmönster (Attityd i Karlstad 2019). För att effektivt arbeta med denna data arbetade rapporten med en kvantitativ forskningsmetod.
Ejlertsson (2019) beskriver att webbenkäter ofta har en låg svarsfrekvens sett till antalet utskick. Detta antagande utgår dock ifrån att länken för webbankäten personligen skickas till den tilltänkte respondenten. Där finns flera hinder då dels utskicket riskerar att sorteras som skräppost, dels en ovillighet hos mottagaren att klicka på en internetlänk från en okänd avsändare (Ejlertsson 2019).
2.2 Genomförande
För att genomföra denna studie gjordes till att börja med en litteraturstudie för
att få en bild över hur dagens problematik ser ut runt betesskador på skog i de
svenska skogarna. Litteraturstudien utgjorde grunden för att utforma de frågor
som ingick i den webbaserade enkäten där en attitydundersökning gjordes
Simon Englund 13
bland privata skogsägare. Den låg även till grund för de avgränsningar som sattes för studien.
Då detta var en rikstäckande studie över skogsägares attityd gjordes en indelning av fyra landsdelar (Figur 5) för att få möjligheten att jämföra skillnader i attityd kring betesskador inom landet. Indelningen innefattade norra Norrland, södra Norrland, Svealand samt Götaland.
Figur 5 Indelning landsdelsgränser av de fyra landsdelarna. Hämtade från Skogsstyrelsen 2018.
Simon Englund 14 2.2.1 Enkät
En enkät (Bilaga 1) innehållande 21 frågor utformades för att fånga studiens frågeställning. Av dessa frågor var samtliga slutna frågor med flervalsalternativ, i åtta av frågorna fanns möjligheten att välja ett icke-svar så som ”vet inte eller annan”. Det gjordes för att ge den svarande möjligheten att inte behöva ge ett svar som egentligen inte stämde överens helt med den egna åsikten (Persson 2016). Fråga 16 (Bilaga 1) utformades som en öppen fråga för att ge den svarande möjlighet att med egna ord beskriva vilka eventuellt aktiva åtgärder de själva arbetar med för att minimera betesskador på den egna skogen. Denna fråga tillskillnad från övriga frågor gjordes ej obligatorisk att svara på, vilket möjliggjorde för den svarande att avsluta enkäten utan att ange ett svar på fråga 16.
Efter att de frågor som skulle ingå tagits fram utformades enkäten genom tjänsten Webbenkäter (www.webbenkater.com).
2.2.2 Utskick
Då denna studie avsåg privata skogsägares attityd kring betesskador på skog inom hela landet var avsikten med publiceringen av enkäten en så stor spridning som möjligt. Då 89% av den svenska befolkningen över 16 år använder någon form av sociala plattformar, och 74% gör det dagligen (Figur 6) (Internetstiftelsen 2020) togs beslut om att publicera enkäten på dessa plattformar för största möjliga exponering.
Figur 6 Andel av internetanvändarna (16+ år) som använder olika sociala plattformar under 2019–
2020 Q1 och Q3 (Internetstiftelsen 2020).
Simon Englund 15
En länk till enkäten publicerades på följande sociala plattformar Skogsforum, Självverksamma skogsägare (Facebookgrupp), på författarens privata Facebook- samt Linkedinprofil där även en uppmaning gjordes att sprida inlägget vidare. Samma följebrev (Bilaga 2) publicerades ihop med länken till enkäten på samtliga plattformar, i början av enkäten fanns också en kort introduktionstext (Bilaga 3). I följebrevet gjordes en kortare beskrivning av författaren, kontaktuppgifter till denne samt syftet med studien. Således gjordes inget aktivt urval av respondenter för att delta i studien annat än ett urval av sociala plattformar där den tänka intressegruppen antogs finnas.
Enkäten publicerades på samtliga plattformar lördag den 13:e mars 2021 och var öppen under 17 dagar till och med onsdag den 31: a mars 2021. Därefter stängdes enkäten vilket medföljde att det inte längre var möjligt att delta i enkäten.
2.2.3 Sammanställning och analys av resultat
När enkäten stängt sammanfattades respondenternas svar. För att arbeta med den data som samlats in gavs möjligheten att genom olika filter i enkätverktyget sortera resultaten ut efter ett eller flera specifika svar respondenten angett i enkäten. Detta möjliggjorde jämföranden mellan de olika landsdelarna mot varandra hur dess svar skiljdes åt.
Ett urval av frågor som väckte ett större intresse hos författaren och som syftade till att svara på frågeställningen gjordes för att presenteras i resultatdelen.
För att se om det förelåg signifikanta skillnader mellan de olika landsdelarna gjordes en statistisk analys av fråga 7 (Figur 8), fråga 9 (Figur 9) samt fråga 12 (Figur 13). Då nominaldata låg till grunden för denna analys valde författaren att utföra ett chi-2-test för att analysera de aktuella frågorna. På grund av tidsbrist fanns ej möjligheten att utföra denna analys på fler frågor.
Variation som chi-2-värde räknades ut med följande ekvation:
O
i= Observerat frekvens.
E
i= Förväntad frekvens.
𝜒𝜒
2= � =
(𝑂𝑂𝑖𝑖− 𝐸𝐸𝐸𝐸 𝑖𝑖)2𝑖𝑖 𝑘𝑘
𝑖𝑖=1
Frihetsgrad (F) beräknades genom: F = (r – 1) * (c – 1).
Gränsvärdet fastställdes till 5%.
Simon Englund 16
3. Resultat och analys
3.1 Resultat
3.1.1 Landsdelarna
Utifrån sammanställningen av enkäten går det att säga att den största andelen respondenter utgjordes till 95% av män, medan resterande 5% utgjordes av kvinnor. Av dessa har över hälften av deltagarna i enkäten varit verksamma inom skogsbruk i 20 år eller mer, medan knappt 10% utgjordes av deltagare vilka varit verksamma 0–5 år.
Samtliga fyra landsdelar var representerade bland de 231 svarande. Där utgjorde norra Norrland 11%, södra Norrland 13%, Svealand 19% och en majoritet i Götaland med 57% (Figur 7).
Figur 7 Respondenternas geografiska fördelning mellan de olika landsdelarna. Hämtade från Skogsstyrelsen 2018, tillagda procenttal egen design.
Simon Englund 17
Den största andelen (44%) ägde en skogsfastighet större än 120 hektar och det dominerande trädslaget på majoriteten av fastigheterna utgjordes till största del av gran 56% följt av tall 41%. Sex respondenter (knappt 3%) uppgav att deras skogsfastighet dominerades av lövskog. Detta utgjordes i huvudsak av fastigheter mindre än 30 hektar då endast två uppgav större fastigheter än så (60–90 hektar respektive 120+ hektar).
Den övervägande majoriteten uppgav att de försökte hållas uppdaterad av ny forskning kring betesskador främst genom nyhetsartiklar 68% publicerade i webb- eller tidningsformat. Medan endast 2% inte gjorde något aktivt alls för att hållas uppdaterad kring dessa frågor.
3.1.2 Skillnader
Respondenternas attityder kring storleken på dagens hjortviltstammar skiljdes mellan de olika landsdelarna (Figur 8). Norra Norrland samt Götaland sticker ut då över 50% i dessa båda landsdelar anser att dagens hjortviltsstammar var för stora och behövde minskas. Medan de två mellersta landsdelarna södra Norrland och Svealand hade en högre acceptans för hjortvilt och ansåg att stammarna var varken för stor eller för liten, eller i viss mån behövde ökas.
Dessa två landsdelar är även de som hade störst andel rovdjursarter samlad inom sin geografi (Figur 1).
Med chi-2 erhölls att signifikanta skillnader råder mellan landsdelarna, χ
2(F = 12) = 28,5 (gränsvärde 5% = 1,7522).
Figur 8 Attityder till storleken på dagens hjortviltsstam mellan de olika landsdelarna.
En klar majoritet av deltagarna 75% ansåg att betesskador på skog orsakat av
hjortvilt var ett problem eller till och med ett stort problem (Figur 9). Hur stora
problemen ansågs vara skiljdes åt mellan landsdelarna där majoriteten av
deltagarna i norra Norrland samt Götaland ansåg problemen vara stora, medan
Simon Englund 18
deltagarna i södra Norrland samt Svealand ansåg att det var ett problem om än inte stora i samma utsträckning (Figur 9). Detta sammanfaller även till attityden kring hjortviltstammarnas storlek (Figur 8) där södra Norrland samt Svealand påvisade en mer accepterande attityd till hjortvilt.
Med chi-2 erhölls att signifikanta skillnader råder mellan landsdelarna, χ
2(F = 6) = 11,8 (gränsvärde 5% = 2,0986).
Figur 9 Attityder om bete av skog orsakat av hjortvilt anses vara ett problem idag. Skillnaden mellan de fyra landsdelarna.
En tydlig trend gick att se i vilket trädslag som ansågs vara särskilt utsatt för
bete av hjortvilt (Figur 10). Samtliga landsdelar ansåg att tall var klart mest
utsatt för bete av hjortvilt, vilket även den senaste ÄBIN rapporten från 2020
visade. Att tall ansågs mest utsatt i norra Norrland där närmare 90% av alla
respondenter valde det alternativet, denna trend mattades av desto längre söder
ut i landet frågan ställdes för att i Götaland vara nere i knappt 53%.
Simon Englund 19
Figur 10 Attityd kring vilket trädslag som ansågs vara särskilt utsatt för bete av hjortvilt mellan de olika landsdelarna.
Trenden var att tall ansågs vara mindre utsatt för bete desto längre söder ut i landet frågan ställdes. Vilket även sammanföll med valet av trädslag och antalet olika trädslag som användes vid föryngring (tabell 1). Där tall var det vanligaste trädslaget att föryngra i norra Norrland följt av södra Norrland, Svealand och sist Götaland. Lika så var föryngring av gran klart störst i Götaland följt av Svealand, södra Norrland och sist norra Norrland (Figur 11).
Senaste ÄBIN rapporten visade även en stor skillnad i andelen betesskador mellan tall och gran där tall var betydligt mer utsatt än gran och långt över de mål som Skogsstyrelsen satt upp för maximalt tillåtna andel betesskador.
Figur 11 Fördelning mellan valet av gran och tall vid föryngring mellan de olika landsdelarna (Skogsstyrelsen 2020b).
Simon Englund 20 3.1.3 Attityder kring älg
Det hjortvilt som ansågs orsaka störst andel betesskador på skog var älg i samtliga landsdelar förutom Götaland. Där ansågs älg och rådjur till lika stor del orsaka de största betesskadorna på skog (Figur 12).
Figur 12 Attityder kring vilket hjortvilt som orsakar störst andel betesskador på skog mellan landsdelarna.
Samtliga landsdelar ansåg att den störta orsaken till älgens val av föda av framför allt tall grundades av bristen på annat foder. Många ansåg även att den största orsaken var att älg föredrog tall framför andra trädslag (Figur 13).
Denna åsikt var starkast i norra Norrland men mattades av desto längre söderut i landet data samlades in där allt fler arter av hjortvilt också förekom.
Med chi-2 erhölls att signifikanta skillnader råder mellan landsdelarna, χ
2(F =
9) = 16,3 (gränsvärde 5% = 1,8799).
Simon Englund 21
Figur 13 Attityder kring älgens födoval av tall de olika landsdelarna emellan.
Majoriteten ansåg att betesskador på skog skulle kunna minska om en nedreglering av de övriga hjortviltsarterna (rådjur, kronvilt, dovvilt) gjordes (Figur 14). Vilket överensstämde med den senaste forskningen om hur de olika hjortviltsarterna påverkar varandras val av foder. Norra Norrland samt södra Norrland hade ännu närmare 40% som ansåg att endast älg orsakade betesskador på skog (Figur 14). Dessa två landsdelar har inte samtliga hjortviltsarter representerade inom deras geografiska områden, och älg utgör en större andel av det befintliga hjortviltet i dessa landsdelar.
Figur 14 Attityder kring övriga hjortvilts påverkan på betesskador på skog mellan de olika landsdelarna.
Simon Englund 22
3.2 Analys
De nya rön som beskrev de övriga hjortviltens påverkan på älgens val av foder verkar bara delvis nått ut till de privata skogsägarna. Framför allt i de norra delarna av landet där till mesta del endast älg och rådjur var representerade. I de södra delarna främst Götaland verkar denna information framkommit bättre.
De har även större andel viltstammar av alla hjortvilt vilket även kan ta bort en del fokus på endast älgen som orsak till betesskador.
Närmare 80% av respondenterna i samtliga landsdelar utom Götaland såg älgen som den klart störste skadegöraren genom bete på skog (Figur 12). Älgens huvudföda består i huvudsak av bärris och annan markvegetation men vid konkurrens från andra hjortviltsarter söker älgen foderalternativ högre upp i vegetationen. Vilket gör att även om inte de övriga hjortviltarterna inte orsakar direkta betesskador så bidrar de till älgens betande av skog, vilket gör att de indirekt ökar betesskadorna. Detta har gett en bild av att älgen orsakar stora betesskador som är starkt etablerad hos de svenska skogsägarna i nästan hela landet, men som grundas i en foderkonkurrens där älgen anpassat fodervalet efter rådande förhållanden.
Genom den statiska analysen gjord med chi-2 gick det att se signifikanta
skillnader mellan landsdelarna hos alla berörda frågor. Nollhypotesen gick
därmed att avfärda då de förväntade värdena inte överensstämde med de
observerade värdena i tillräckligt stor utsträckning för att statistiskt
säkerställa resultaten.
Simon Englund 23
4. Diskussion och slutsatser
4.1 Diskussion resultat
Resultatet visar att de privata skogsägarna inom Sverige anser att betesskador på skog idag är ett problem, framför allt betesskador på tall. Detta styrks även genom ÄBIN där det går att se en markant skillnad på betesskador mellan framför allt tall och gran under inventeringarna. Där tallen även ligger långt över de mål som är satta av Skogsstyrelsen för en acceptabel andel betesskador.
Vilket även går att se i enkäten där en klar majoritet på över 61% av respondenterna anser att tall är särskilt utsatt för bete av hjortvilt.
Attityden till hjortviltstammarnas storlek skiljer sig åt mellan de olika landsdelarna. Där norra Norrland samt Götaland anser att stammarna är förstora och behöver minskas. Södra Norrland samt Svealand har en betydligt mer accepterande syn och en större andel anser att stammarna är lagom stora eller behöver ökas, än som anser att de är för stora och bör minskas (Figur 8).
Detta skulle kunna bero på att södra Norrland samt Svealand har en högre representation av rovdjur (Figur 1), alla landets rovdjursarter är representerade i stora delar av dessa landsdelar. Även om jakt är den största dödsorsaken för hjortvilt i Sverige (Svenska jägareförbundet 2012a) bidrar en koncentrerad rovdjursstam även till att hålla nere andelen hjortvilt. Då både norra Norrland och även Götaland ej har några etablerade vargstammar och Götaland inte heller brunbjörn eller järv (järv saknas även i östra delarna av norra Norrland) kan detta bidra till större stammar av hjortvilt som påverkar skogen negativt genom bete. Detta skulle även förklara de mellersta landsdelarnas mer accepterande syn till hjortvilt, att hjortviltsstammarna inte blir allt för stora till följd av ett större rovdjurstryck. Denna studie har dock inte undersökt detta samband mellan de olika viltstammarnas korrelation till varandra och hur dess förhållande avspeglas i skogsägares attityd till hjortvilt. Mer forskning behövs för att göra det avvägandet.
Älgen får här en mycket utpekad roll som den största bidragaren till
betesskador på skog i samtliga landsdelar utom Götaland. Detta kan till vissa
delar förklaras med att de nordliga delarna inte har alla hjortviltsarter
representerade, och ej heller i det antal som de sydliga delarna av landet. Det
gör att fokus hamnar på de arter som finns i det geografiska området vilket är
älg samt rådjur. I Svealand är dock attityden kring älgen som den största
skadegöraren stark med närmare 77%, detta trots livskraftiga stammar av
övriga hjortvilt. Detta tyder på att den nyare forskning som presenterats som
påvisat hjortdjurens påverkan av varandra kring fodertillgång och foderval
(Spitzer m.fl. 2020, Pfeffer m.fl. 2020) inte nått ut än till de privata
skogsägarna. Samma forskning visar att älgen som fått den största skulden för
betesskador på skog till stor del frångår det huvudsakliga födovalet på grund
av konkurrens från övrigt hjortvilt för att högre upp i vegetationen i busk- och
trädskiktet optimera födointaget. Detta gör att älgen många gånger är den som
Simon Englund 24
orsakar betesskadorna men inte till följd av att den föredrar tall som närmare 30% av de svarande anger. Indirekt orsakar stora populationer av övrigt hjortvilt ökade betesskador på skog genom att älgen gör denna förflyttning till foder högre upp i vegetationen.
Frågan är hur cementerad synen är om att älgen är den tveklöst största och i vissa fall ende skadegöraren genom bete är hos den svenska skogsägarkåren.
Älgen har länge fått stå i centrum för omfattande betesskador och omnämns bland annat i Dagens industri 1952 som ”kubikätaren” (Figur 15) (Säll 2021).
Figur 15 Karikatyr av älg omnämnd som "kubikätaren" för att påvisa de stora betesskador som orsakats av älg. Dagens industri 1952.
Det många skogsägare anger som orsak till älgens val av framför allt tall är
brist på foder. Konkurrensen av övrigt hjortvilt anses ha betydligt mindre
påverkan på älgens val av tall (Figur 13). Detta kan dock bero på frågans
utformning där svarsalternativet ”På grund av brist på annat foder” skulle
kunna vara en följd av konkurrens från övriga hjortvilt. Om detta är fallet att
de respondenterna tolkat svarsalternativet på så vis går inte att avgöra genom
den data som samlats in.
Simon Englund 25
4.2 Diskussion metodik
Studien bygger på en mängd data där de 231 respondenternas fördelningen mellan landsdelarna var mycket ojämn. Underlaget för norra Norrland byggde på 26 respondenter, södra Norrland 30 respondenter, Svealand 43 respondenter och Götaland 132 respondenter. Sett till hur den verkliga geografiska spridningen ser ut mellan landsdelarna hos svenska skogsägare (Skogsstyrelsen 2018b) speglas svarsfrekvensen relativt väl mot den verkliga fördelningen (Tabell 2).
Tabell 2 Geografiskfördelning hos svenska skogsägare mellan de olika landsdelarna.
Stora skillnader finns dock i könsfördelningen bland respondenterna som inte återfinns lika kraftigt bland den verkliga skogsägarkåren (Tabell 3) (Skogsstyrelsen 2018b). Detta skulle kunna påverka resultatet då män ofta i skogsbrukandet anser att de besitter mer kunskap än vad de egentligen gör, medan kvinnor är mer benägen att fråga sakkunniga och söka fakta om de är osäkra i frågor kring det egna brukandet (Svenskt näringsliv 2019).
Tabell 3 Könsfördelning mellan landsdelarna.
Arealen på medelfastigheten hos privata skogsägare i Sverige uppgår till omkring 50 hektar (Skogsstyrelsen 2018b). Vilket är mindre än många av respondenterna där närmare 44% ägde en skogsfastighet över 120 hektar, och en majoritet närmare 73% av respondenternas fastighet var större än 60 hektar.
Detta skulle kunna medföra att enkäten nått en grupp med större fastigheter som där genom även kan tänkas uppleva större skiftningar bland omloppstiderna. Där en mindre markägare kan ha stora delar av sin fastighet under samma cykel i omloppstiden får en större markägare en bredare spridning av dessa. Vilket kan tänkas medföra att reflektioner kring betesskador oftare uppstår hos en större markägare som alltid har någon del av fastigheten i stadie av tidig föryngring och i riskzon.
Landsdelar Antal skogsägare (fysiska personer) Andel skogsägare (%)Andel skogsägare enkät (%)
Norra Norrland 42 444 14 11
Södra Norrland 43 658 14 13
Svealand 95 043 30 19
Götaland 130 819 42 57
Totalt 311 964 100 100
