Hur bemöts unga vuxna med ångestproblematik?: En kvalitativ studie om män och kvinnors upplevelser av bemötandet när de söker hjälp

Hur bemöts unga vuxna med ångestproblematik?

En kvalitativ studie om män och kvinnors upplevelser av bemötandet när de söker hjälp

Av: Jenny Dahlqvist & Johanna Erkendal

Handledare: Daniel Seldén

Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp

Examensarbete i socialt arbete | Vårterminen 2020 Socionomprogrammet med storstadsprofil

Abstract

Mental illness in the form of anxiety is increasing and the age groups 16–29 is overrepresented.

With the increase of mental health problems, there is also a pressure on the primary care and how patients are received. The first impression of the care is the attendance, which may be crucial in getting the best help and care possible for the anxiety. Four out of ten individuals with mental illness have experienced an inferior treatment and have been treated unfairly. The main purpose of this study is to describe and analyse young men and women's experiences of the treatment when they have sought help for their anxiety. This qualitative study is based on six young adults' experiences of attending as they seek help for their anxiety. These interviews have been analysed using a thematic analysis and with theories such as attachment theory, professional attitude, stigmatization and role theory. In the result from the interview we can see that most of the informants had an overall negative experience of the treatment. They feel that they are not getting the right kind of help for their anxiety and that the caregivers don’t show enough interest for their situation. We hope this study will contribute to a deeper understanding of young adults’ experiences of the treatment when they seek help for anxiety.

Title: How are young adults with anxiety problems treated? A qualitative study about men and women’s experiences

Authors: Jenny Dahlqvist & Johanna Erkendal

Key words: mental illness, anxiety, treatment, young adults, gender.

Number of words: 15 149

Sammanfattning

Den psykiska ohälsan i form av ångest ökar och är överrepresenterad i åldrarna 16–29 år. I och med ökningen av psykiska besvär sätts det också en press på vården och hur patienter tas emot.

Ett första intryck är bemötandet, något som kan tänkas vara avgörande för att få så bra hjälp som möjligt. Fyra av tio individer med psykisk ohälsa har upplevt ett undermåligt bemötande i vården och har känt sig orättvist behandlade. Syftet med studien är att beskriva och analysera unga män och kvinnors upplevelser av bemötandet när de har sökt hjälp för sin ångestproblematik. Denna kvalitativa studie bygger på sex unga vuxnas upplevelser av bemötandet när de har sökt hjälp för sin ångest. Dessa har analyserats med hjälp av en tematisk analys och teorier såsom anknytningsteorin, professionell hållning och bemötande, stigmatisering samt rollteorin. I resultatet framkom det att majoriteten av informanterna har haft övergripande negativa upplevelser av bemötandet, då de anser att de inte får rätt sorts hjälp och vårdgivaren inte visar tillräckligt med intresse. Vi hoppas att denna studie ska bidra till en djupare förståelse över unga vuxnas upplevelser av bemötande när de har sökt hjälp för sin ångestproblematik.

Titel: Hur bemöts unga vuxna med ångestproblematik? En kvalitativ studie om män och kvinnors upplevelser av bemötandet

Författare: Jenny Dahlqvist & Johanna Erkendal

Nyckelord: psykisk ohälsa, ångest, bemötande, unga vuxna, genus.

Antal ord: 15 149

Förord

Först och främst vill vi börja med att tacka våra sex informanter för er medverkan i denna studie.

Tack för att ni tog er tiden att dela med er av era upplevelser, utan er hade inte denna studie varit möjlig. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Daniel Seldén för de tips och råd som vi har fått och för all stöttning i denna process, tack!

Under studiens gång har vi strävat efter en så jämn arbetsfördelning som möjligt. Vi ansvarar båda två för detta verk gemensamt, då vi har deltagit likvärdigt i skapandet av denna studie. Vi har tillsammans intervjuat, skrivit, korrekturläst och diskuterat alla avsnitt i studien.

Jenny Dahlqvist & Johanna Erkendal

Innehållsförteckning

1.0 Inledning ... 1

1.1 Syfte & frågeställning ... 3

1.2 Bakgrund ... 3

1.3Avgränsning ... 4

1.4 Disposition av text ... 4

2.0 Centrala begrepp ... 5

2.1 Psykisk ohälsa ... 5

2.2 Ångest ... 6

2.3 Bemötande ... 7

2.4 Unga vuxna... 8

3.0 Tidigare forskning ... 9

3.1 Psykisk ohälsa & ångest ... 9

3.1.1 Orsaker till psykisk ohälsa och ångest ... 9

3.1.2 Isolering ... 10

3.1.3 Allmänhetens uppfattningar ... 10

3.2 Bemötande ... 11

3.2.1 Positiva upplevelser av vården ... 11

3.2.2 Negativa upplevelser av vården ... 12

3.3 Den tidigare forskningens relevans ... 13

4.0 Metod ... 14

4.1 Val av metod ... 14

4.2 Förförståelse ... 14

4.3 Sökprocess ... 14

4.4 Urval & Tillvägagångssätt ... 15

4.5 Presentation av informanterna ... 16

4.6 Databearbetning och analysmetod ... 17

4.7 Etiska aspekter ... 18

4.7.1 Informationskravet ... 19

4.7.2 Samtyckeskravet ... 19

4.7.3 Konfidentialitetskravet ... 19

4.7.4 Nyttjandekravet ... 19

4.8 Metoddiskussion ... 20

5.0 Teoretiska utgångspunkter ... 22

5.1 Anknytningsteorin ... 22

5.2 Rollteorin ... 23

5.3 Stigma ... 23

5.4 Stämplingsteorin ... 24

5.4 Genus ... 24

5.5 Professionell hållning & Bemötande ... 25

6.0 Resultat & Analys ... 26

6.1 Positiva upplevelser av bemötandet ... 26

6.2 Upplevelser av ett mindre positivt bemötande ... 30

7.0 Slutsatser & Diskussion ... 36

7.1 Förslag till vidare forskning ... 38

8.0 Referenslista ... 39

9.0 Bilagor ... 43

9.1 Bilaga 1 ... 43

9.2 Bilaga 2 ... 45

9.3 Bilaga 3 ... 46

1

1.0 Inledning

Psykisk ohälsa i form av ångest är ett växande problem i dagens samhälle och något som har uppmärksammats i sociala medier, massmedia och av myndigheter. På sociala medier kan vi till exempel se hur stora profiler vill belysa vikten av att prata om psykisk ohälsa på sina plattformar. Wigzell (2019) skriver i Aftonbladet att den psykiska ohälsan hos unga har ökat kraftigt samt att ohälsan är långvarig hos de som drabbas. De unga som lider av psykisk ohälsa i form av ångest och depression har det svårare att etablera sig på arbetsmarknaden och i vuxenlivet. En av fyra som diagnostiserats med ångest eller depression har efter 10 år fortfarande inte kommit ut på arbetsmarknaden och är beroende av ekonomiskt bistånd (Wigzell 2019). Folkhälsomyndigheten (2019) har undersökt befolkningens psykiska mående. I statistiken gällande den psykiska ohälsan ingår psykisk ohälsa i form av oro, stress, ångest, sömnbesvär och depression. I Folkhälsomyndighetens undersökning är gruppen 16–29 år överrepresenterade i alla former av psykisk ohälsa. Statistiken visar också att unga kvinnor i större utsträckning uppger att deras psykiska besvär har ökat. Dessutom är det unga kvinnor som oftare får psykiatrisk vård än män (Folkhälsomyndigheten 2019). Vidare visar en rapport som Socialstyrelsen presenterade i slutet av 2017 att den psykiska ohälsan har ökat med närmare 70 procent för unga vuxna mellan 18–24 år, detta under perioden mellan 2006–2016. Rapporten presenterar utvecklingen av den psykiska ohälsan där 63 400 kvinnor och 47 200 män mellan 18–24 år har varit i kontakt med hälso- och sjukvården för att få hjälp med sitt psykiska välbefinnande. Det framkommer i rapporten att personer söker hjälp främst för depression och ångest. Sjukdomsfallen sägs även bli allt mer långvariga, vilket leder till att den psykiska ohälsan inte ser ut att avta (Socialstyrelsen 2017a).

Psykisk ohälsa uttrycks som “vår tids största folkhälsoproblem” av Nätverket Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa, NSPH, (Wester, Wolpher & Forsberg 2017: 11). I och med ökningen av psykiska besvär sätts det också en press på vården och då inte minst gällande hur patienter tas emot. Ett första intryck är bemötandet, något som kan tänkas vara avgörande för att få så bra hjälp och vård som möjligt. NSPH publicerade år 2017 en kunskapsöversikt om diskriminering i samband med psykisk ohälsa. I rapporten framkommer att fyra av tio individer med psykisk ohälsa har upplevt ett undermåligt bemötande och blivit orättvist behandlade inom den psykiatriska vården. Personer som har sökt sig till den somatiska vården för sina psykiska besvär har även upplevt att det sker en särbehandling mot dem i jämförelse med andra patienter.

2 Den främsta formen av diskriminering upplevs vara att bli bemött med avvisning gällande sina problem, i form av nekad behandling och att vården inte tar personen på allvar (Wester, Wolpher & Forsberg 2017: 65–66). Något som också uttrycks i rapporten är att personer som har varit i kontakt med såväl den psykiatriska vården som primärvården för att få hjälp med sin psykiska ohälsa har beskrivit stora brister. Här nämns sådant som avsaknad av kontinuitet, tillgänglig vård och i många fall endast tillfälliga läkare på plats (Wester, Wolpher & Forsberg 2017: 74). Bemötandet kan även ses som ett aktivt förhållningsätt där Hydén (2001) menar på att bemötandet går att se utifrån två perspektiv, dels från personen som upplever bemötandet, dels från personen som bemöter. För att undvika missförstånd i bemötandet är det viktigt att ha förståelse för den andre personens erfarenheter samt kulturella bakgrund. Där personers tidigare relationer och upplevelser kan bidra till hur de agerar och reagerar i möten med andra människor (Hydén 2001: 49–50). Den svenska hälso- och sjukvården har genom åren varit med om en rad förändringar, vilket bland annat har påverkat vårdpersonalens handlingsutrymme. Styrsystemet New Public Management (NPM) är en modell som ursprungligen kommer från den privata sektorn och som bland annat fokuserar på marknadsstyrning, effektivitet och ekonomitänk i form av besparingar (Kullberg 2011: 30). Denna modell infördes i vården under 1980-talet kan sägas vara en påverkande faktor där effektivisering kan ses som ett ledord och där marknaden ska styra. Detta har bidragit till att vården har dragit in på resurser och format riktlinjer som vårdpersonalen behöver förhålla sig till. Något som innebär att personalen behöver prioritera när det kommer till att möta patienters olika behov (Bringselius 2018).

Sammanfattningsvis beskrivs här en problematisk situation där patienter upplever ett “dåligt bemötande” från vården när de har sökt hjälp för sin psykiska ohälsa, samtidigt som vården också har begränsade resurser. Med detta problem som utgångspunkt vill denna kvalitativa studie undersöka hur unga vuxna i åldrarna 18–29 år har upplevt bemötandet när de har sökt hjälp i vården för psykisk ohälsa, med avgränsning mot ångestproblematik. Den tidigare forskningen som vi har funnit på området har främst varit inriktad mot psykisk ohälsa i stort och forskning gällande bemötande kopplad till ångestproblematik har varit begränsad.

Forskningen utgår även till stor del från personalens perspektiv och inte patientens. Vi hoppas därför genom att utföra denna studie kunna få en djupare förståelse för hur några unga vuxna har upplevt bemötandet när de sökt hjälp för ångest samt att bidra med ytterligare kunskap på området.

3

1.1 Syfte & frågeställning

Syftet med denna studie är att beskriva och analysera unga män och kvinnors upplevelser av bemötandet när de har sökt hjälp för sin psykiska ohälsa i form av ångest.

För att besvara syftet med studien kommer två frågeställningar att undersökas närmare. Dessa lyder som följer;

• Hur har informanterna upplevt bemötandet när de har sökt hjälp för sin psykiska ohälsa i form av ångest?

• Hur kan dessa upplevelser förstås?

1.2 Bakgrund

Denna studie är ämnad att undersöka unga vuxnas upplevelser av bemötandet när de söker hjälp, vilket gör att bemötandet ses utifrån deras perspektiv. Då studien utgår från vårdtagarens perspektiv så krävs även en viss förståelse till varför vårdgivare tar vissa beslut och bemöter som de gör. Det har skett ett flertal förändringar inom den svenska hälso- och sjukvården genom åren. Under 1960-talet framfördes kritiska röster mot den svenska förvaltningens styrning. Det menades på att styrningsmodellen inte gav samhällsmedborgarna tillräckligt med eget inflytande (Ahlbäck Öberg & Widmalm 2016). I och med detta infördes under 1980-talet en ny marknadsmodell inom den offentliga sektorn i Sverige, som går under namnet New Public Management (NPM). Detta är en modell som ursprungligen kommer från den privata sektorn och som bland annat fokuserar på marknadsstyrning, effektivitet och ekonomitänk i form av besparingar (Kullberg 2011: 30). För hälso- och sjukvården har detta kommit att innebära att de sker besparingar inom vården och personal varslas. Jonatan Westin (2019a) skriver i tidningen Vårdfokus att det kommer att ske besparingar i vården under 2020 då flera regioner inte håller budgeten. Regionerna försöker spara pengar genom att dra ner på personal och menar på att det inte kommer påverka patientsäkerheten. För att spara kan personal komma att byta arbetsuppgifter och patientkontakt ske digitalt (Westin 2019a). I en annan artikel skriver Westin (2019b) att patientsäkerheten kommer att påverkas av besparingar. Resurserna måste läggas på rätt plats annars kan det leda till att det inte finns tillräckligt med kvalificerad kompetens på plats, som i sin tur leder till att vårdköerna kommer att öka. I vårdgivarens legitimation ligger ansvaret att ge vård till den som behöver det mest vid tillfället, vilket gör att de andra prioriteras bort då resurserna inte finns (Westin 2019b). Med detta som bakgrund kan vårdgivarens

4 agerande och val förstås, då de inte alltid har resurserna att ge den vård som patienten möjligen vill ha.

1.3Avgränsning

Denna studie är begränsad till att undersöka unga vuxna män och kvinnor mellan 18–29 år och deras upplevelser av bemötandet när de sökt hjälp för sin ångestproblematik. Avgränsningen till ångestproblematik är på grund av att psykisk ohälsa som begrepp innefattar ett väldigt brett spann av psykiska besvär och psykiatriska tillstånd, detta kommer att förklaras närmare i nästkommande kapitel. Som tidigare nämnt har den psykiska ohälsan ökat bland unga vuxna, det är av den anledningen som vi har valt att intervjua personer som ingår i detta åldersspann.

1.4 Disposition av text

Denna studie är uppdelad i nio olika kapitel. I kapitel 2 presenteras de centrala begreppen som är genomgående i studien. Efterföljande kapitel 3 presenterar en forskningsöversikt inom studiens undersökningsområde. Kapitel 4 är metodavsnittet och omfattar valet av metod, förförståelsen, sökprocessen, urval och tillvägagångsätt. Där presenteras även bearbetning, analysmetod, presentation av informanterna, forskningens kvalitet samt de etiska aspekterna.

Avslutningsvis förs det en metoddiskussion i kapitlet. I kapitel 5 redogörs den teoretiska utgångspunkterna för studien. Under kapitel 6 presenteras resultatet från de sex intervjuerna och analyseras. I kapitel 7 förs det en diskussion om studiens slutsatser och sedan förslag till vidare forskning. I de avslutande kapitlen 8 och 9 återfinns referenslistan och studiens bilagor.

5

2.0 Centrala begrepp

I detta avsnitt kommer studiens centrala begrepp att klargöras och hur de kommer att användas i studien. Begreppen som kommer att behandlas är psykisk ohälsa, ångest, bemötande samt unga vuxna.

2.1 Psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa som begrepp innefattar psykiska besvär och psykiatriska tillstånd där både långvarighet och intensitet varierar. Det kan handla om lättare besvär som kommer till uttryck i form av oro, sorg, sömnsvårigheter eller dämpad sinnesstämning till mer allvarliga psykiatriska tillstånd, till exempel depression eller ångestsyndrom som kräver behandling från sjukvården (Bremberg & Dalman 2015; 1177 Vårdguiden 2020). På vilket sätt psykiska besvär skiljer sig åt från olika känslouttryck kan förklaras som att de senare är mer kortvariga än de psykiska besvären som varar under längre tid, men som i sin tur inte är så pass allvarliga att det sätts en diagnos. Psykiatriska tillstånd där en diagnos ställs kan förklaras som syndrom bestående av ett flertal symtom som ska uppvisas utifrån ett antal satta kriterier. De diagnostiska kriterierna återfinns i olika kodningssystem som fungerar i syfte att klassificera psykiatriska diagnoser, till exempel depression och generaliserad ångest (GAD). I Sverige finns det ett kodningssystem som används inom psykiatrin som går under namnet ICD, International Classification of Diseases. Detta är Världshälsoorganisationens (WHO:s) officiella system.

Vidare finns det ett annat diagnossystem som kan användas vilket benämns som DSM, Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorder. Denna har givits ut av American Psychiatric Association, APA. DSM är idag utbrett i andra delar än i USA, dock är ICD det system som främst används inom svensk sjukvård. För att en diagnos ska kunna ställas måste tillståndet också vara så pass besvärande att det ger upphov till lidande för personen och försvårar sättet att fungera i vardagen, såsom att lyckas med relationer, utföra sitt arbete eller att klara av sina studier (Bremberg & Dalman 2015; Folkhälsomyndigheten 2020).

Det finns många olika orsaker till den psykiska ohälsan och dess uppkomst. Den kan påverkas av personens arv, där genetiken spelar in och som finns med sedan födseln. Det kan även handla om den miljö personen befinner sig i eller hur personen lever (1177 Vårdguiden 2020). Psykisk ohälsa kan tyckas vara en del av det medicinska området, vilket beskrivits ovan. Däremot menar Hetzler (2008) att psykisk ohälsa även behöver ses från ett sociologiskt perspektiv, som inte den medicinska forskningen tar upp. Den sociologiska forskningen beskriver relationen mellan

6 psykisk ohälsa och den sociala omgivningen. Istället för att beskriva att psykisk ohälsa orsakas av till exempel infektioner eller kemisk obalans i kroppen, betonas den sociala omgivningens påverkan på individens psykiska hälsa. Till exempel har det visat sig finnas samband mellan psykisk ohälsa och socioekonomisk klasstillhörighet (Hetzler 2008). När begreppet psykisk ohälsa nämns i studien hädanefter är det denna beskrivning som begreppet utgår ifrån.

2.2 Ångest

Ovan har begreppet psykisk ohälsa beskrivits som är ett väldigt brett område och för att avgränsa denna studie kommer vi se till psykisk ohälsa som har med ångestproblematik att göra.

Den tolkning av begreppet ångest som studien kommer att förhålla sig till är utifrån definitionen som presenteras på 1177 Vårdguiden samt det som behandlas i den vetenskapliga artikeln av Pittig et al. (2018). Ångest kan beskrivas som en rädsla eller oro som känns i kroppen. Detta är något som kan uppfattas som väldigt obehagligt, men det är ingenting som är farligt i sig.

Ångest är en reaktion från vårt nervsystem som inte går att styra och det är naturligt för oss människor att känna ångesten (1177 Vårdguiden 2019).

Symtomen på ångest är enligt 1177 Vårdguiden dessa;

• Hjärtat slår hårdare och fortare än vanligt.

• Svårt att andas och yrsel.

• Det kan kännas som en tyngd över bröstet eller en klump i magen.

• Du kan få svettningar eller känna dig varm eller kall i kroppen.

• Man kan bli kissnödig, dålig i magen eller torr i munnen.

• Du kan känna stickningar eller domningar i händer eller fötter.

• Bli skakig, darrig eller svag i musklerna.

Symtomen som personer upplever vid ångest grundar sig i signaler som hjärnan skickar till kroppen för att förbereda den för flykt, detta då ångesten har med överlevnad att göra. När en person upplever mycket stark ångest som kommer plötsligt kallas det för en panikattack. En panikattack känns mycket tydligt i kroppen och när det känns så starkt kan man tro att man håller på att dö. Till exempel kan trycket över bröstet få personer att tro att det är något fel på hjärtat, vilket leder till en overklighetskänsla och/eller en rädsla för att dö. Panikattackerna är ofarliga och försvinner av sig själva (1177 Vårdguiden 2019). Blir ångestkänslorna ihållande eller är återkommande under längre period kan det handla om ångestsyndrom. Här ingår

7 exempelvis paniksyndrom, social fobi eller GAD (generaliserat ångestsyndrom). Ångesten kan leda till att personen undviker jobbiga situationer eller platser för att på så sätt inte utlösa ångesten (Pittig et al. 2018). Beskrivningen ovan av begreppet ångest är det som informanterna i denna studie upplever och den definition som används när det talas om ångestproblematik.

2.3 Bemötande

Bemötande är ett av de mest centrala begreppen i denna studie. I en doktorsavhandling om

”lärande av bemötande” betraktas bemötande som en dialektisk relation mellan intryck och uttryck, som berör de tankar och känslor som uppstår och existerar inom mellanmänskliga relationer (Croona 2003: 8). Detta indikerar att ordet innefattar både en relation, men också̊ en upplevelse av hur någon förhåller sig till någon annan. Hydén (2001) menar på att bemötandet är ett aktivt förhållningssätt som används i ett möte med en annan människa (Hydén 2001: 49).

Bemötandet går att se utifrån två perspektiv, dels från personen som upplever bemötandet, dels från personen som bemöter. Detta innebär att en av parterna kan uppfatta mötet som positivt medan den andre går ifrån med en känsla av att ha blivit negativt bemött. När människor har svårt att förstå den andre personens handlande och uppfattar mötet på olika sätt uppstår en bemötandeproblematik. Kulturella skillnader kan också resultera i att personer upplever bemötandet på olika sätt. För att undvika en bemötandeproblematik behöver man ha en förståelse för den andre personens bakgrund samt kulturella bakgrund. Där personers tidigare relationer och upplevelser kan bidra till hur de agerar och reagerar i möten med andra människor (Hydén 2001: 50). I bemötandet mellan en professionell och en patient/klient måste den professionella vara medveten om att det finns maktförhållanden i relationen (Blennberger 2013:

48). När en individ söker hjälp för psykisk ohälsa hamnar hen ofta i en beroendesituation då vårdgivaren är den som beslutar om vilken vård individen ska få eller inte få. För att den professionella ska få bort de tydligaste maktförhållandena är de viktigt att vårdgivaren visar empati, lyhördhet, vaksamhet och flexibilitet (Blennberger 2013: 49).

Fortsättningsvis när begreppet bemötande används under studien ser vi till möten mellan människor fysiskt, men även kontakten som kan ske med vården via till exempel telefon. Detta på grund av att den första kontakten kan ske via telefonsamtal med vården.

8

2.4 Unga vuxna

När vi sökte en begreppsförklaring gällande unga vuxna så fann vi att begreppet tolkas olika och det finns ingen överensstämmande begreppsförklaring. I en av Socialstyrelsens utredningar definierar de unga vuxna som individer mellan 18–25 år, detta då de menar att alla som är under 18 år räknas och definieras som barn (Socialstyrelsen 2017b). Belpame et al. (2016) förklarar unga vuxna både utifrån det fysiologiska och psykologiska. Här nämns sådant som att forma sitt eget liv och att bli självständig som person. Detta genom att ta steget att flytta hemifrån, skapa relationer och komma ut i arbetslivet. De definierar unga vuxna i åldrarna 18–29 år (Belpame et al. 2016). Inom Region Stockholm räknas patienter inom psykiatrin som unga vuxna mellan åldrarna 18–23 år (Region Stockholm 2020). Inom liknande mottagningar för individer som behöver stöd i Lunds kommun ses unga vuxna som individer mellan 16–29 år (Lunds Kommun 2020). Inom andra områden än vården ser definitionen av unga vuxna annorlunda ut. Hyresgästföreningen använder begreppet unga vuxna för individer mellan 20–

27 år. Där unga vuxna är individer som vill påbörja sitt vuxenliv, men kan ha svårigheter att flytta hemifrån på grund av ekonomin samt studier (Hyresgästföreningen 2019). I Folkhälsomyndighetens rapport om unga vuxnas tobaksvanor ingår individer mellan 16–29 år.

Att inkludera individer under 18 år i detta åldersspann är för att många under 18-års ålder brukar olika former av tobak (Folkhälsomyndigheten 2015: 2–3).

Begreppet unga vuxna har olika betydelser och används i olika sammanhang. Det kan göra att begreppet blir problematiskt att använda om det ska jämföras med andra studier. Vi anser dock att det är en lämplig benämning för våra informanter som är i åldrarna 21–28 år. Unga vuxna för oss innefattar individer i åldrarna 18–29 år. Detta åldersspann valdes utifrån ovan nämnda källor, där Socialstyrelsen beskriver personer under 18 år som barn och Folkhälsomyndigheten avgränsar unga vuxna till personer under 30 år. När vi fortsättningsvis nämner unga vuxna menar vi därmed denna ålderskategori, 18–29 år.

9

3.0 Tidigare forskning

I avsnittet tidigare forskning presenteras den tidigare forskningen utifrån två olika forskningsfält; psykisk ohälsa & ångest samt bemötande. Här presenteras både nationell och nationell forskning som utgör grunden för den tidigare forskningen på fältet.

3.1 Psykisk ohälsa & ångest

Här presenteras den tidigare forskningen kring orsaker till den psykiska ohälsan och ångesten.

Isoleringen som är en av konsekvenserna av psykisk ohälsa & ångest samt allmänhetens uppfattningar av personer med psykisk ohälsa.

3.1.1 Orsaker till psykisk ohälsa och ångest

Det finns många förklaringsmodeller till den psykiska ohälsan och ångesten, några forskare har till exempel undersökt sambandet mellan psykisk ohälsa och alkohol. Hagquist och Rydelius (2013) menar på att de finns tre olika förklaringsmodeller för att förstå sambandet mellan dessa.

Den första är att den psykiska ohälsan är orsaken till alkoholkonsumtionen. Den andra är att alkoholen bidrar till den psykiska ohälsan och den tredje menar på att dåliga familjeförhållanden leder till både hög alkoholkonsumtion och psykisk ohälsa (Hagquist &

Rydelius 2013: 1549). I en norsk studie av Ranøyen et al. (2018) ser man att 31–47 procent av alla unga som tidigare lidit av depression drabbas av ångest. De unga som drabbas av ångestsjukdomar löper större risk att utveckla drogberoende, få svårare depressioner och prestera sämre i skolan. I studien undersöktes utvecklingsförloppet för ångest och depression från det att individen var tonåring till ung vuxen (Ranøyen et al. 2018: 1413). När uppföljningen ägde rum tre år in i studien så visade det sig att 61 procent av de unga vuxna fortfarande hade problem med ångest, 14 procent hade utvecklat en annan psykisk störning och 25 procent upplevde inte längre någon ångest eller annan form av psykisk ohälsa. Den vanligaste typen av ångest som de unga vuxna upplevde var social ångest och fobisk ångest (yrsel vid ångestsyndrom). Många av de som upplevde social ångest när de var yngre upplevde nu istället GAD, generaliserat ångestsyndrom, vilket innebär att man har svårt att slappna av och känna sig trygg i olika situationer (Ranøyen et al. 2018: 1420).

Andra förklaringar till uppkomsten av den psykiska ohälsan hos unga beskrivs av Vannucci, Flannery och McCauley Ohannessian (2017). I deras studie ingick 563 unga vuxna i åldrarna 18–22 år som utförde en självrapportering som gick ut på att besvara frågor om tid spenderad på sociala medier och upplevd ångest. Resultaten visade att unga som använde sig av sociala

10 medier i hög utsträckning hade fler ångestsymtom och därmed ökad sannolikhet för att drabbas av ångestsjukdomar. Forskarna menar att sociala medier kan skapa ökad stress hos unga som i sin tur ger symtom relaterade till ångest. De nämner exempelvis att tidigare forskning har kommit fram till att sociala medier bidrar till att unga jämför sig mer med andra, vilket kan resultera i att de mår dåligt över att andra ser ut att ha det bättre än vad de själva har (Vannucci, Flannery & McCauley Ohannessian 2017).

3.1.2 Isolering

Piscator och Nyström (2006) undersöker anledningarna och konsekvenserna till att personer med psykisk ohälsa drar sig undan från omgivningen. Tillbakadragandet kan vara allt från några dagar till flera månader. En av anledningarna till att personer drar sig tillbaka är att de känner en så pass stark ångest och oro som gör att de inte vill vistas på platser med mycket folk där de kan känna sig utpekade. Personerna i studien förklarade att de drar sig undan från omgivningen för att försöka skydda sig själva. Det kunde vara att skydda sig från sina egna känslor, men i vissa fall handlade det även om att undvika press från folk i ens omgivning. Tillbakadragandet för dessa individer var baserat på överväganden och strategier som där och då kändes nödvändiga och rationella. Genom att dra sig tillbaka kunde individerna känna ett utanförskap och det fick en känsla av att de inte fungerade i sociala sammanhang. Piscator och Nyström (2006) menar att det finns två anledningar till att dessa individer hamnar i utanförskap. Första anledningen till att en person hamnar i ett utanförskap är för att individen vill vara ensam då de anser att ingen annan förstår vad den går igenom. Det andra är att individen inte vill att någon ska fråga hur den mår, att personen inte vågar söka hjälp och har svårt att leva upp till kraven från omgivningen (Piscator & Nyström 2006).

3.1.3 Allmänhetens uppfattningar

Kobau et al. (2010) undersöker allmänhetens uppfattningar av personer som lever med psykisk ohälsa. Forskarna menar på att den psykiska ohälsan ofta stigmatiseras och ses som en oönskad egenskap, något som kan diskreditera en person vilket ofta leder till att personen blir diskriminerad och socialt distanserar sig. Stigmatiseringen av den psykiska ohälsan kan leda till att personer inte vågar söka vård samt att de kan få ekonomiska problem då de undviker sociala situationer såsom att vistas på arbetsplatsen. I deras undersökning visade det sig att allmänhetens uppfattning av personer med schizofreni var mer positiv om personen var under behandling än om de inte gjorde något åt sin psykiska sjukdom (Kobau et al. 2010: 172). I en annan studie av Tharaldsen et al. (2017) syftade de till att undersöka gymnasieelevers syn på

11 psykiatrisk vård och vad som kan vara orsaker till att unga inte söker hjälp. I resultatet framkom att unga ansåg det vara tabu och skamligt att prata om sin psykiska ohälsa. Att söka hjälp kunde leda till att individen till exempel tappade i “rang”, det vill säga att individen förväntades vara på ett visst sätt. Att prata om sina problem var något som inte hörde ihop med rådande normer (Tharaldsen et al. 2017).

Vidare finns det forskning som har undersökt unga män och psykisk ohälsa. Clark et al. (2018) genomförde 29 intervjuer med unga män i syfte att ta reda på vilka möjliga hinder det finns för dessa individer, när det kommer till att söka hjälp för psykisk ohälsa. Resultaten visade att stigma var ett primärt hinder för deras hjälpsökande. Detta kunde särskilt kopplas till sociala normer kring maskulinitet. Att söka hjälp sågs som ett sätt att sänka sin sociala status och det fanns en rädsla för att framstå som svag och omanlig (Clark et al. 2018).

3.2 Bemötande

Den tidigare forskningen gällande bemötandet som människor upplever i vården är uppdelad i positiva och negativa upplevelser och vilka konsekvenser bemötandet kan ge.

3.2.1 Positiva upplevelser av vården

Enligt Deen, Fortney och Pyne (2011) som bland annat undersökt patientcentrerad vård för patienter som lider av depression, kom forskarna fram till att de patienter som hade sökt sig till vården upplevde ett respektfullt bemötande från vårdpersonalen. Vårdtagarna beskrev respekt som en viktig komponent för att känna att de kunde öppna upp sig om sin psykiska ohälsa.

Patienterna värdesatte även personalens vilja att faktiskt lyssna till vad de hade att berätta (Deen, Fortney & Pyne 2011: 353). Johansson och Eklund (2003) berättar hur patienterna tryckte på vikten i relationsskapandet mellan vårdpersonal och vårdbesökare, att det är en viktig aspekt för att få så bra hjälp och vård som möjligt. En viktig faktor i relationen var huruvida personalen tog sig tid för patienten, något som bidrog till en känsla av att bli tagen på allvar vilket resulterade i att patienten upplevde sig själv som en betydelsefull individ (Johansson &

Eklund 2003: 339).

McCann och Lubman (2012) undersökte hur unga personer mellan 16–22 år med psykisk ohälsa (huvudsakligen depression och ångest) upplevde kvalitén gällande den hjälp som de fick från vården. Forskarna identifierade tre teman över sådant som patienterna ansåg sig vara nöjda över vad gäller vården och servicen. Till att börja med bemötte vårdpersonalen patienterna med

12 vänlighet utifrån deras unga ålder. Här beskrev patienterna positiva aspekter så som individuellt bemötande, respektfull kommunikation, minskad formell relation (klient-vårdare), ärlighet och ett icke-dömande förhållningssätt. Detta var något som bidrog till att patienterna blev mer öppna om sina problem. Det andra temat tar upp vårdpersonalens arbetsmetoder. Här togs det till exempel upp att patienterna erbjöds flera olika alternativ till vård och inte endast en direktinsättning av medicin utifrån en given mall. Något som uppskattades av patienterna var möjligheten till rådgivning, där de genom guidning fick möjlighet att ta till egna åtgärder för att påverka vissa situationer, exempelvis hantering av sömnbrist. Det tredje temat gäller återhämtningsarbetet. Patienterna hade en dialog med en terapeut där de fick möjligheten att reflektera och se saker ur andra perspektiv. Viljan att finna möjliga lösningar på deras problem såg patienterna som värdefullt (McCann & Lubman 2012).

3.2.2 Negativa upplevelser av vården

Gaillard, Shattell och Thomas (2009) beskriver personers upplevelser av att bli missförstådda när de har sökt hjälp för sin psykiska ohälsa. De uppfattade att vårdpersonalen misslyckades med att möta dem med förståelse och att lyssna till deras problem. Upplevelsen var också att de såg på patienten som ”en i mängden” och inte som en egen person med egna upplevelser.

Personer beskrev även oron att bli stämplade som galna och vågade i dessa fall inte tala om sitt mående. Detta medförde i sin tur känslor i form av frustration och desperation. Något som ledde till en sårbarhet hos personerna och en misstro till vården (Gaillard, Shattell & Thomas (2009:

195–197). Ett missnöje för vården framkom även av Johansson och Eklund (2003) de beskriver att patienter upplevde ett ointresse och en oförståelse från vårdpersonalens sida i hjälpsituationen. Detta ledde bland annat till att personerna kände sig tillintetgjorda (Johansson

& Eklund 2003). Wiklund-Gustin (2013) undersökte patienternas egna upplevelser av bemötandet från sjukvårdspersonal. Forskaren framhåller att många av de som söker hjälp i den primära vården inte endast söker för somatiska problem utan att det är många som söker för psykisk ohälsa. Många av patienterna upplevde att personalen ifrågasatte varför de sökte vård och kände sig då misstrodda. De beskrev även att de inte togs på allvar när de sökte hjälp för sina besvär. Det är ofta ett stort beslut för många att söka vård som kan ta lång tid, det sker oftast när man själv inte kan hantera sina psykiska problem längre. Därav är det viktigt att sjukvårdspersonalen lyssnar på patientens bakgrund till varför de söker hjälp och inte enbart ser till patientens symtom. Detta på grund av att det annars kan leda till att patienten upplever sig

13 själva som ett större misslyckande än förut och att de misstror rådgivningen som sjukvårdspersonalen ger på grund av att de inte har hört hela historien (Wiklund-Gustin 2013).

3.3 Den tidigare forskningens relevans

Inledningsvis presenterades forskning som beskriver orsaker till den psykiska ohälsan, ångesten och dess konsekvenser. Det presenterades även forskning om hur omgivningen påverkar individer med psykisk ohälsa. Fortsättningsvis följer forskning som förklarar hur personer uppfattar ett bra bemötande samt ett mindre bra bemötande och dess konsekvenser. Den tidigare forskningen som vi har funnit på området har främst varit inriktad mot psykisk ohälsa i stort och forskning gällande bemötande kopplad till ångestproblematik har varit begränsad.

Forskningen utgår även till stor del från personalens perspektiv och inte patientens. Med detta som bakgrund finner denna studies intresse för att se till patienternas perspektiv på bemötandet i relation till ångestproblematik, då den tidigare forskningen fokuserar på en annan sorts psykisk ohälsa. Något som kan ses som en kunskapslucka som behöver undersökas närmare.

14

4.0 Metod

I detta avsnitt förklaras valet av metod, vår förförståelse, sökprocessen, urvalet för studien, tillvägagångssättet kring intervjuerna samt en presentation av informanterna. Avsnittet tar även upp resultatets tillförlitlighet samt de etiska aspekterna som vi har förhållit oss till.

Avslutningsvis förs en metoddiskussion.

4.1 Val av metod

Den metod som kommer att tillämpas i den här studien är en kvalitativ metod. Det metodologiska förhållningssättet väljs utifrån vad som är bäst lämpat för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Olika metodologiska utgångspunkter ger olika svar och perspektiv att se på det valda problemet (Danermark 2013: 35–36). Eftersom det söks en förståelse för informanternas upplevelser av bemötandet när de söker hjälp för sin ångestproblematik, är en kvalitativ metod bäst lämpad (Danermark 2013: 40–41). Denna studie utgår från ett abduktiv förhållningssätt, vilket innebär att det sker en växling mellan empirin och teorin (Fejes &

Thornberg 2014: 27; Kvale & Brinkmann 2014: 238–239). Innan intervjuerna valde vi att använda oss av teorier om genus och roller, därefter fann vi anknytningsteorin, stigmatisering, stämplingsteorin samt professionell hållning & bemötande som relevanta för studien.

4.2 Förförståelse

Dalen (2015) menar på att förförståelsen omfattar de åsikter och den kunskap som forskaren har sedan tidigare gällande det fenomen som ska undersökas. Förförståelsen är viktig att ha i åtanke då den kan komma att påverka forskningens resultat (Dalen 2015: 13). Förförståelsen till det som denna studie är ämnad att undersöka kommer från uppfattningar som dels har skapats utifrån det som rapporteras i media och syns på sociala medier, det vill säga, att den psykiska ohälsan växer och att det är svårt att få rätt sorts hjälp. Dels från det som personer i vår omgivning har berättat kring svårigheterna att söka och få hjälp för sin ångest. Vi båda kan förstå känslan av ångest, men ingen av oss har upplevt den typ av ångestproblematik som innefattar panikångest eller den sorts ångest som denna studie är ämnad att undersöka.

4.3 Sökprocess

För att finna tidigare forskning har två olika databaser använts; Sociology database (Proquest) och Sage Journals. Sociology database (Proquest) täcker den internationella litteraturen inom socialt arbete och sociologi, inklusive relevanta titlar från relaterade områden såsom social omsorg, socialtjänsten och genusstudier. Databasen innehåller bland annat vetenskapliga

15 tidskrifter och avhandlingar. I databasen Sage Journals finns vetenskapliga tidskrifter inom många ämnesområden såsom politik, sociologi, kriminologi samt psykologi. Det vi har valt att studera är bemötande som är ett socialt begrepp eller en social företeelse. Vi studerar inte de medicinska behandlingsmetoderna, utan vill titta på vårdrelationen och då särskilt det sociala i bemötandet. Därför har vi valt att fokusera på ovan nämnda databaser och beteendevetenskapliga tidskrifter. Under sökprocessen har vi varit noggranna med att all tidigare forskning är peer reviewed, då de valda databaserna även innehåller källor som inte är peer reviewed. Forskningen gällande den psykiska ohälsan och ångesten söktes via databasen Sociology database (Proquest) med sökorden psykisk ohälsa, ångest, mental illness, anxiety, causes och young adults. Sökningen filtrerades för att titta på forskning publicerad under åren 2005–2020. När forskningen letades upp kring hur människor ser på bemötande användes databasen Sage journals med publiceringsår 2000–2020 och sökorden bemötande, psykisk ohälsa, treatment, experiences, young adults, mental illness, relationship och health care.

Sökorden som presenteras användes både enskilt och i kombination med varandra för att på så sätt se vilka sökord som var mest relevanta. De vetenskapliga artiklarna som ansågs vara relevanta för studiens syfte och frågeställningar presenteras i kapitel 3 och utgörs av både internationell och nationell forskning. Där forskningen visar olika konsekvenser av psykisk ohälsa och ångest samt vilken betydelse bemötandet har för att bibehålla kontakten med vården och för individens välmående.

4.4 Urval & Tillvägagångssätt

Urvalet för studien gjordes genom ett bekvämlighetsurval, vilket betyder att informanterna är personer som finns tillgängliga i ens närhet (Trost 2010: 140). Ett bekvämlighetsurval gjordes på grund av den rådande situationen med Covid–19 samt den begränsade tidsramen. Till en början valdes fyra individer ut, två män och två kvinnor som ingår i den ålderskategori och definition av unga vuxna som denna studie har valt att utgå ifrån. För att finna informanter till denna studie kontaktades först fyra av våra vänner, som vi sedan tidigare vet har erfarenheter av psykisk ohälsa i form av ångest och som har eller har haft kontakt med vården. Dessa personer hade före påbörjad studie visat intresse av att ställa upp på intervjuer vilket underlättade i processen att finna informanter. Då dessa fyra intervjuer inte blev så djupgående som vi hade hoppats kontaktades ytterligare två personer, en man och en kvinna för att få mer data att utgå ifrån. För att få tag i våra sista informanter kontaktades våra vänner som sedan förmedlade kontakten vidare till två av deras vänner som har den ångestproblematik som denna studie eftersökte. Den första kontakten med samtliga informanter skedde via telefonsamtal.

16 Till att börja med förklarades studiens syfte och dess upplägg för informanterna, där de gav ett muntligt samtycke för att delta. Därefter skickades ett informationsbrev ut till dem via mejl (se bilaga 1) förutom till en av informanterna som bad om att få informationsbrevet via Messenger.

Innan intervjuerna startade beskrevs återigen syftet med studien, vi gick igenom informationsbrevet med informanterna för att ge dem möjlighet att ställa frågor om något skulle kännas oklart. Sedan signerade samtliga informanter samtyckesblanketten (se bilaga 2) och informerades om de etiska aspekterna samt hur intervjun skulle gå till. För att kunna ha fullt fokus under intervjun spelades samtliga intervjuer in med hjälp av en mobiltelefon. Kvale och Brinkmann (2014) menar på att det är en fördel att spela in intervjun då det underlättar vid bearbetning och analys av materialet (Kvale & Brinkmann 2014). Intervjuerna skedde enskilt och utifrån informanternas val av plats och tidpunkt. Detta för att förhålla sig till de riktlinjer som finns gällande Covid–19, men även för att underlätta deras medverkan. Intervjuerna var mellan 35–50 minuter långa och anpassades efter hur mycket informanten ville delge. Sedan upprepades processen med de två personer som kontaktades i ett senare skedde för att få ett bredare underlag. Intervjuerna som genomfördes med våra informanter var semistrukturerade vilket innebär att intervjuguiden (se bilaga 3) är uppbyggd utifrån olika teman där frågorna är öppna (Trost 2010: 35). Studiens teman på intervjuguiden utformades utifrån studiens syfte och frågeställningar vilket skapade två teman; bemötandet och den psykiska ohälsan. En semistrukturerad intervju är en flexibel metod eftersom frågorna kan ställas som de anses bäst lämpade under intervjuns gång med möjlighet till följdfrågor, vilket gör att intressanta ämnen kan diskuteras närmare. Frågorna är även utformade på ett öppet sätt för att ge informanten chansen att tala fritt om ämnet för att enklare kunna beskriva sina upplevelser.

4.5 Presentation av informanterna

Till denna studie har sex personer intervjuats där de har fått berätta om sina upplevelser av bemötandet när de har sökt hjälp för sin psykiska ohälsa i form av ångest. Informanterna har blivit tilldelade fingerade namn för att det ska bli enklare att följa med studiens sjätte kapitel Resultat & Analys. Här nedan följer en kort bakgrundsbeskrivning av de sex informanternas ångestproblematik.

Simon är en kille på 23 år som har upplevt sig ha ångestproblematik nästan hela sitt liv. Hans föräldrar skilde sig när han var liten, vilket gjorde att han började känna en prestationsångest och stress som sedan ledde till den ångest som han sökte vård för. Detta då han inte orkade må

17 dåligt längre och hade sitt stöd från sin omgivning som hjälpte honom att söka vård. Han har sökt vård vid cirka 15 tillfällen.

Elin är en tjej på 21 år som hade svårt att förstå till en början att det är en ångestproblematik som hon har. När hon sökte vård första gången visste hon inte att det var för sin ångest, då hon åkte till akuten för bröstsmärtor, som visade sig vara panikattacker. Hon har sökt vård vid två tillfällen för sin ångest.

Marcus är en kille på 22 som upplevt ångest redan från tidig ålder. Han har sökt vård flera gånger och känt att han inte riktigt fått den hjälp som han har behövt. Hans första kontakt med vården var på grund av panikångest. Totalt har han sökt sig till vården vid ett tiotal tillfällen.

Emma är en tjej på 28 som fick diagnosen social ångest sent i livet. Hon har dessutom upplevt flera panikattacker och ångest som har varit kopplad till sorg, familj, skola och arbete. Ångesten är något som hon har sökt vård för vid ett flertal tillfällen.

Victor är en kille på 25 år som beskriver sitt liv som stressfullt, då han sedan tidig ålder har flyttat mellan familjehem och sina föräldrar. Detta tror han kan ha bidragit till den ångesten och panikångesten som han känner. Genom sitt arbete fick han träffa en psykolog och har sedan ett år tillbaka pratat med en psykolog varannan vecka.

Amanda är en tjej på 26 år som lidit av ångest sedan hon var yngre. Vidare har hon varit diagnostiserad med depression och senare även fått diagnosen ADHD. Hennes uppväxt präglades av en del svårigheter som skilsmässa mellan föräldrarna och en osäkerhet kring sig själv. Hon berättade att hon har sökt vård ett tiotal gånger.

4.6 Databearbetning och analysmetod

När en intervju hade genomförts transkriberades den direkt efteråt, det betyder att allt som har sagts under intervjun skrevs ner ordagrant. Så fort intervjuerna var transkriberade så raderades ljudfilerna, detta då vi ville försäkra oss om att ingen annan skulle få tillgång till det inspelade materialet. När alla intervjuer var genomförda och transkriberade samlades allt transkriberat material i ett dokument, vilket resulterade i 35 sidor. Till en början var tanken att materialet skulle skrivas ut och kodas, men ur ett miljöperspektiv valde vi att koda i varsitt Word- dokument. Tanken med att kodningen skedde enskilt var för att se intervjuerna ur fler perspektiv. Den analysmetod som har valts ut till denna studie är tematisk analys. Lindgren (2014) skriver att denna analysmetod fokuserar på att finna olika mönster i texter såsom

18 skillnader och likheter, i detta fall i intervjuerna. Syftet med den tematiska analysen är att göra den insamlade datan hanterbar genom tre nivåer, kodning, tematisering och summering (Lindgren 2014: 33–34). Första nivån är reduktion av datan, där kodningsprocessen började med att vi läste igenom materialet ett flertal gånger för att få en större förståelse för det. Här handlar det om att plocka ut det mest centrala ur intervjuerna och ge dessa delar olika koder.

När kodningsprocessen är genomförd går man vidare till den andra nivån tematisering. Syftet med presentationen av data är att finna relationer mellan de olika koderna och när forskaren finner ett samband mellan några koder skapas ett tema (Lindgren 2014: 37–41). Som tidigare nämnt skedde kodningsprocessen enskilt och sedan sammanställdes allt i ett gemensamt Word- dokument där koderna diskuterade för att finna teman. Vi kunde tydligt se att vi återfunnit många liknande koder. Några av koderna som skapades var; väntan, trygghet, insatser, förstående samt dömande. Detta resulterade sedan i dessa sju teman; gott bemötande, problematiskt bemötande, första mötet, relationers betydelse, förbättringar, den psykiska ohälsan samt män och kvinnor. Det sista steget är summeringen vilket innebär att det ska dras slutsatser av det som har valts att studeras (Lindgren 2014: 37–41). Det skapades två huvudteman i den insamlade datan, vilka är positiva upplevelser av bemötandet och mindre positiva upplevelser av bemötandet. Detta resultat presenteras i studiens sjätte kapitel, Resultat

& Analys.

4.7 Etiska aspekter

Denna studies ämne kan i vissa fall upplevas som känsligt och därav har de etiska aspekterna ökat för att skydda intervjupersonernas anonymitet. Psykisk ohälsa är något som mer eller mindre kan vara svårt att prata om och de personer som vi har intervjuat lever än idag med sin ångestproblematik. Detta har gjort att vi har behövt tänka på att personerna befinner sig i en utsatt situation. Vi ville få informanterna att känna sig trygga i intervjusituationen, därmed utförde vi intervjuerna enskilt med personerna. I enlighet med Vetenskapsrådet (2017) finns det ett antal etiska överväganden och riktlinjer som bör tas i beaktning när forskning bedrivs.

Principerna är viktiga för att kunna säkerhetsställa forskningens kvalitet och för att få till ett fungerande samarbete med inblandade parter i forskningsprocessen (Vetenskapsrådet 2017: 2).

Vetenskapsrådet (2017) beskriver dessa principer utifrån fyra huvudkrav på forskningen. Dessa betecknas som informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2017: 13).

19 4.7.1 Informationskravet

Informationskravet framhåller vikten av att informera deltagarna om studiens syfte och vad individens åtagande innebär samt vilka villkoren är för deltagandet. Vidare ska informanterna upplysas om att deras medverkan är frivillig och att de får avbryta sin medverkan när som helst.

Vetenskapsrådet (2017) tar även upp vikten i att informanterna på ett tydligt sätt bli informerade om att uppgifter som framkommer under studiens gång inte kommer användas i något annat syfte än forskning (Vetenskapsrådet 2017). För att förhålla oss till informationskravet fick alla deltagare via mejl ta del av informationsbrevet. I brevet förklarades studiens syfte, deltagarens roll, frivillighet, hur personuppgifter kommer att behandlas samt att de hade möjlighet att avbryta sin medverkan när de ville.

4.7.2 Samtyckeskravet

Samtyckeskravet innebär att alla som utför undersökningar med informanter behöver samla in ett samtycke från samtliga deltagare (Vetenskapsrådet 2017). Som tidigare nämnt inhämtade vi ett muntligt samtycke från samtliga deltagare när vi frågade om de ville delta i studien. Innan intervjuerna började fick alla deltagare signera samtyckesblanketten. Där det framgår att deras medverkan är helt frivillig, att de kan avbryta sin medverkan utan att ange något skäl, samt att deras personuppgifter behandlas utifrån dataskyddslagstiftningen.

4.7.3 Konfidentialitetskravet

För att skydda informanterna har all information såsom individernas namn, arbetsplats, bostadsort samt annan information som kan kopplas till informanterna garanterats anonymitet.

Detta har med konfidentialitetskravet i studien att göra, vilket syftar till överenskommelsen som deltagarna ingår. Vilket innebär att känslig information förvaras på sådant sätt att obehöriga inte får tillgång till det (Vetenskapsrådet 2017). Detta informerades deltagarna om både i informationsbrevet och muntligt innan intervjun.

4.7.4 Nyttjandekravet

Det fjärde kravet, nyttjandekravet, handlar om att den data som är insamlad för studien inte får användas på annat sätt än för forskningsändamål (Vetenskapsrådet 2017). Detta är något som deltagarna informerades om i informationsbrevet.

20

4.8 Metoddiskussion

Den förförståelse som vi hade innan påbörjad studie kan vi se har utvecklats och förändrats genom processens gång. En anledning till detta är genom den kunskap som vi har fått utifrån den tidigare forskning på området samt det insamlade materialet. Empirin har givit nya insikter där informanternas berättelser vidgat vår syn kring hur bemötandet har upplevts när de har sökt hjälp för sin psykiska ohälsa i form av ångest. Vi har även fått en djupare förståelse kring några av de konsekvenserna som ångesten innefattar. Studien har utgått från ett bekvämlighetsurval, något som kan ha påverkat resultatet både i positiv och negativ bemärkelse. Det kan vara så att informanterna kände sig trygga och på grund av det var bekväma nog att prata öppet om sin problematik och egna erfarenheter. Det kan även ha varit så att informanterna på grund av sin tidigare relation till oss inte var bekväma i att berätta allt, då ämnet i vissa fall kan ses som känsligt. Under intervjuerna upplevde vi dock att samtliga informanter verkade bekväma i intervjusituationen. Vi anser att en kvalitativ metod har varit den mest lämpade på grund av den rådande situationen med Covid-19 och framförallt då vi på väldigt kort tid var tvungna att finna ytterligare två informanter. Detta var av står vikt då den fyra första intervjuerna inte blev så omfattande som önskat. Det var ett bra beslut att genomföra ytterligare två intervjuer då det ledde till fler perspektiv och en djupare förståelse.

Valet av analysmetod, tematisk analys, anser vi har varit fördelaktig då den på ett tydligt sätt visar hur materialet ska kodas utifrån olika steg. Dessa steg har följts under hela kodningsprocessen och underlättade i det avseendet att vi tydligare såg samband mellan intervjuerna. Genom att tematisera och finna mönster i materialet fann vi både likheter och skillnader vad gäller bemötandet som informanterna har upplevt. Det har varit enkelt att följa med i texten och under transkriberingen samt under bearbetningen som skedde enskilt. Efteråt kunde vi jämföra våra kodord i respektive intervju för att därefter slå ihop dem till övergripande teman. Vår förförståelse är vi dock medvetna om att den kan ha påverkat våra analyser av materialet. Det kan vara så att vissa av våra teman är skapade utifrån vår förförståelse till exempel då bekanta till oss har berättat om att det finns fördomar mot personer med psykisk ohälsa. Då vi var medvetna om detta, valde vi att koda materialet enskilt vilket ledde till att materialet sågs ur fler perspektiv med syfte att hålla det objektivt. Ett annat alternativ för att hålla materialet objektivt hade kunna vara att välja en annan analysmetod, men på grund av tidsbristen och det omfattande intervjumaterialet ansåg vi att den tematiska analysen var bäst lämpad i detta fall.

21 Vidare har vi valt att analysera resultatets tillförlitlighet utifrån trovärdighet, överförbarhet samt användbarhet. Kvale och Brinkmann (2014) beskriver att trovärdigheten i forskningen handlar om att se att forskaren undersökt det som den påstår sig undersöka och att samtliga informanternas berättelser återges sanningsenligt och på ett korrekt sätt (Kvale & Brinkmann 2014: 295–296). Då samtliga intervjuer har spelats in och transkriberats ordagrant har det möjliggjort att intervjuerna har återgivits på ett korrekt sätt utifrån informanternas svar. Det har inte utförts några ändringar i informanternas berättelser och under analysprocessen gjordes ett urval att endast lyfta fram de citat som ansågs relevanta för studiens syfte och forskningsfrågor.

Eftersom studien endast utgår från sex intervjuer går det inte att dra några generella slutsatser utifrån resultatet, vilket påverkar trovärdigheten, men även överförbarheten. Överförbarhet används inom kvalitativ forskning för att se om en studies resultat går att överföra till andra sammanhang eller individer (Kvale & Brinkmann 2014: 310). Som tidigare nämnt går studiens resultat inte att generalisera i större sammanhang då vi endast utgått från dessa sex individers upplevelser. För få ett mer generaliserbart resultat hade studien kunnat rikta in sig på antingen män eller kvinnor, då urvalsgruppen på så sätt hade blivit större. Vi fann däremot ett intresse att se till skillnader mellan könen utifrån de rådande könsnormerna som finns i samhället idag, där kvinnor och män förväntas vara på ett visst sätt beroende på vilket kön de har.

Avslutningsvis ser vi den kunskap vi har erhållit som användbar i våra kommande yrkesroller som socionomer, då vi kommer att träffa olika människor och där bemötandet särskilt står i centrum.

22

5.0 Teoretiska utgångspunkter

Här nedan presenteras den teoretiska utgångspunkten för denna studie som talar för teorierna och begreppen: anknytningsteorin, rollteorin, stigma, stämplingsteorin, genus samt professionell hållning och bemötande. Dessa teorier och begrepp har valts där anknytningsteorin kan se hur de unga vuxna upplever bemötandet sett till tidigare relationer i livet som har präglat dem. Goffmans dramaturgiska rollteori har sin relevans i att se om målgruppen i samspel med sin omgivning antar olika roller och hur dessa påverkar deras upplevelser av bemötandet. Vidare har stigmatiseringen och stämplingsteorin sin relevans i förståelsen till den isolering som människor med psykisk ohälsa i form av ångest intar och hur samhället tenderar att stigmatisera och stämpla individer utifrån avvikande egenskaper.

Begreppet genus ger en förklaring till de normer och strukturer som de olika könen upplever i samhället. Slutligen ger termen professionell hållning och bemötande en relevans då begreppet visar vikten av att ha ett professionellt förhållningssätt och vilka konsekvenser det får för den enskilde patienten i deras upplevelser av bemötandet. De teoretiska utgångspunkterna anses ge nya perspektiv och förståelse i förhållande till det empiriska materialet som analyseras.

5.1 Anknytningsteorin

John Bowlby (1988) forskade om relationer och anknytning och kom att utveckla anknytningsteorin som är en del inom det psykodynamiska perspektivet. Med teorin myntade Bowlby begreppen anknytningsbeteende och anknytningsmönster. Anknytningsbeteende beskriver de beteenden som barn skapar i syfte att få trygghet och närhet av vårdnadshavare eller en annan anknytningsperson (Bowlby 1988; Payne 2015: 159). Payne (2015) menar på att den tidiga kontakten i livet präglar hur vi kommer att skapa relationer resten av vårt liv, vi skapar ett så kallat anknytningsmönster. Detta utvecklas främst under våra första år och vilken sorts anknytning vi gör som barn syns senare i livet i våra nära relationer. Anknytningen kommer till uttryck genom att barnet söker fysisk närhet från sin vårdnadshavare. I samspel med denna person bygger barnet upp en inre bild i sitt psyke över hur relationer brukar fungera, en sorts arbetsmodell. Barnet skapar sedan relationer till andra och arbetsmodellen omvandlas till en mer fast förväntan över hur andra människor kommer att bete sig mot barnet samt hur barnet bör reagera på personernas beteende. Vårt anknytningsmönster går att ändra i vuxen ålder, även om det blivit relativt beständigt (Payne 2015: 159). Anknytningsmönstren delas in i tre kategorier: trygg-anknytning, otrygg-undvikande anknytning och otrygg-ambivalent anknytning. Den trygga anknytningen gör att barnet litar på att sin vårdnadshavare ska finnas

23 där när barnet är ledsen eller rädd. De barn som har den otrygg-undvikande anknytningen förväntar sig att bli avvisade när de visar tecken på känslor som kräver närhet eller bekräftelse.

Därav slutar dessa barn att visa sina känslor för vårdnadshavaren, då de förväntas hantera sina känslor själva. Den otrygg-ambivalenta anknytningen får barn som inte vet vilket sorts bemötande de ska förvänta sig från sin vårdnadshavare, vilket leder till att barnet känner en osäkerhet och inte vet hur det ska agera (Payne 2015: 159–160).

5.2 Rollteorin

Ervin Goffmans (2009) dramaturgiska rollteori härstammar från socialpsykologin. Teorin beskriver att det sker en ständig samverkan mellan människor och att dessa relationer i sin tur påverkar den sociala identiteten hos den enskilde individen. Detta innefattar på vilket sätt människor behandlar och beter sig mot andra personer och vad detta ger för konsekvenser, såsom uppkomst av exempelvis stereotyper och föreställningar. Rollteorin kan sägas innefatta de roller som uppstår då individer befinner sig i relationer bestående av social interaktion (Goffman 2009: 12). Goffman formulerar roller som ett roll- eller skådespel, där individen skapar en roll utefter rådande sociala förväntningar eller föreställningar. I litteraturen beskrivs att individer kan dölja delar av sina roller och därmed också förstärka andra utifrån att läsa av sin omgivning (Goffman 2009: 15). Det kan också uppstå rollkonflikter och en typ av rollosäkerhet. Detta uppstår när olika roller i skilda grupper inte går att vidmakthålla på samma gång. Något som bidrar till att de roller som individen tar i olika sammanhang kan komma att bli en prövning (Payne 2015: 318–319).

5.3 Stigma

Goffman (2014) har utformat teorin om stigmatisering och menar på att begreppet beskriver en slags avvikelse. Där individer och grupper kan komma att utsättas för negativa attityder i form av skam och stämpling. Det är kontexten och samhället som individen eller gruppen befinner sig i som avgör vad som anses ”normalt” vilket leder till att människor delas in i olika kategorier. Stigmatiseringen leder till diskriminering samt ett attribut som är djupt misskrediterande för individer och grupper som inte ingår i det som anses ”normalt” (Goffman 2014: 9–10). Goffman delar in stigmat i tre olika kategorier; kroppsliga missbildningar, fläckar på den personliga karaktären samt stambetingade stigman, vilket innebär att människor blir stigmatiserade på grund av exempelvis nationalitet, religion och etnicitet. Fläckar på den personliga karaktären, som denna studie kan tänkas utgå ifrån, antyder på en viljesvaghet hos

24 individen som gör att individen beskrivs utifrån beteenden som inte anses socialt accepterade.

Exempel på beteenden som kan ses som fläckar på karaktären är psykisk ohälsa, alkoholism och fängelsevistelser (Goffman 2014: 12).

5.4 Stämplingsteorin

Månsson (2013) beskriver att Howard Becker var en av de som kom fram med stämplingsteorin.

Den kan sägas ha sin grund i den symboliska interaktionismen som studerar mönster och särskilda karaktärsdrag som utmärker relationer mellan människor. Stämplingsteorin förklarar det som så att för att en handling ska ses som avvikande behöver den också stämplas på så sätt av de som befinner sig runt omkring. Med det sagt menar Becker att stämplingen sker i samverkan mellan avvikaren eller dess handling och de reaktioner som uppstår från omgivningen (Månsson 2013: 169, 179). Starrin (2013) beskriver även att människor kan stämplas av andra personer genom att de ges egenskaper i syfte att förminska dem. När den här typen av stämpling sker kan det fortsättningsvis leda till orättvis behandling. Typifiering och generalisering är till exempel sådant som kan uppstå i stämplingsprocessen. Det finns grupper som ofta stämplas, detta på grund av att de har det sämre ställt ekonomiskt, har funktionsvariationer eller tillhör minoritetsgrupper som anses ha utmärkande drag. De individer som blir stämplade kan komma att betraktas som mindre värda i andra människors ögon (Starrin 2013: 79). Ejrnaes och Kristiansen (2013) menar att avvikelsen i sig inte är kopplad till en individuell egenskap. Det handlar om att avvikelsen är stämplad utifrån de regler som är kopplade till handlingen (Ejrnaes & Kristiansen 2013: 81–82). Detta stärker i sin tur den känsla av utanförskap som individen är försatt i och personen kan komma att se sig själv som avvikare då självtilliten minskar (Månsson 2013: 180).

5.4 Genus

I vår studie ser vi om informanternas kön gör att de uppfattar bemötandet på olika sätt, därav behöver vi förklara vad vi menar med begreppet kön. Connell (2010) gör skillnad på biologiskt och socialt kön, det vill säga genus. Det biologiska könet är det som vi föds med och syftar till de kroppsliga skillnaderna mellan män och kvinnor, såsom könsorgan. Det sociala könet däremot, genus, är socialt konstruerat, att vara kvinna är en process som är ständigt under konstruktion (Connell 2010: 18). Där Simone de Beauvoirs (2002) klassiska citat säger; “Man föds inte till kvinna man blir det” (de Beauvoir 2002: 325). Genus, det sociala könet, förklaras genom att människor vill tillhöra grupper och på så sätt följer könsnormen. Människan