Nedskrivningar av anläggningstillgångar: betydelsen av Redovisningsrådets rekommendation 17

Linnea Gräll, Per Holma

Nedskrivningar av anläggningstillgångar:

betydelsen av

Redovisningsrådets rekommendation 17

2001:177

EXAMENSARBETE

Ekonomprogrammet C-nivå

Institutionen för Industriell ekonomi och samhällsvetenskap Avdelningen för Ekonomistyrning

FÖRORD

Denna uppsats skrevs vid Luleå Tekniska Universitet under vårterminen 2001 och behandlar Redovisningsrådets rekommendation 17 (RR 17), nedskrivningar av anläggningstillgångar. Arbetet har varit mycket lärorikt och intressant.

Vi vill tacka vår handledare på avdelningen för ekonomistyrning Christian Ifvarsson för vägledning under arbetets gång. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare på LKAB, Rolf Johansson, samt övrig personal på LKAB som vi haft kontakt med. Dessa har varit till stor hjälp vid vårt uppsatsskrivande.

Vi vill också tacka revisorerna Jörgen Nilsson och Annicka Brännström samt Lennart Axelman på Redovisningsrådet som varit till stor hjälp för förståelsen av RR 17.

Slutligen vill vi tacka alla er som kommit med värdefulla tips och råd under examensarbetets gång.

Linnea Gräll Per Holma

SAMMANFATTNING

Den 1 januari 2002 träder en ny rekommendation i kraft. Syftet med Redovisningsrådets rekommendation 17 – nedskrivningar, är att beskriva värderingsmetoder som företag kan använda sig av för att säkerställa att tillgångarna inte är redovisade till ett för högt värde.

Vårt syfte med uppsatsen är att beskriva den nya rekommendationen, främst vad gäller nyttjandevärdet samt vilka de olika indikationerna på värdenedgång är. Samt att undersöka vad rekommendationen får för effekt på stora kapitalintensiva företag. Då rekommendationen är ny finns det lite information om praktisk tillämpning. För att få en bredare bild av vad rekommendationen kommer att få för betydelse för företagen, har vi gjort en breddstudiestudie av ett antal stora börsföretag. Det resultat vi kom fram till var att de flesta företag redan tillämpar befintliga lagar och rekommendationer samt att RR_17 inte kommer att innebära speciellt stor förändring jämfört med tidigare.

ABSTRACT

January 1^st, 2002, does a new recommendation come into effect. The purpose of

“Redovisningsrådets” recommendation 17- Impairments of Assets, is to describe ways that companies can use to insure that assets are not shown to a high. Our purpose is to describe the new recommendation, principally regarding value in use and what the different indications of impairment loss of value of the assets, and also to explore what effects the recommendation will have on big, capital intense companies. As the recommendation is new there is little information about practical use. To get a true picture of the consequences the recommendation will have on companies, we did a survey on a number of listed companies. The result we saw was that most of the companies already apply the current laws and recommendations as the recommendation covers and that the new recommendation will not mean a significant change compared to the earlier one.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING... 1

1.1 Syfte ... 2

2 METOD... 3

2.1 Val av datainsamlingsmetod ... 3

2.2 Litteraturstudie ... 3

2.3 Survey... 3

2.3.1 Explorativ förstudie... 4

2.3.2 Enkät... 4

2.4 Metodproblem ... 4

2.5 Val av intervjupersoner ... 5

3 REFERENSRAM ... 7

3.1 Redovisningsteori... 7

3.1.1 Tillgångar ... 7

3.1.2 Redovisningsprinciper... 8

3.2 Lagar och rekommendationer... 10

3.3 God redovisningssed och rättvisande bild... 10

3.4 Aktuell redovisningspraxis... 11

4 REDOVISNINGSRÅDETS REKOMMENDATION 17 – NEDSKRIVNINGAR 12 4.1 Indikation ... 12

4.1.1 Externa indikationer ... 12

4.1.2. Interna indikationer ... 13

4.2 Återvinningsvärde ... 13

4.2.1 Nettoförsäljningsvärde ... 13

4.2.2 Nyttjandevärde ... 13

4.3 Redovisning av nedskrivningar... 15

4.4 Återföring av en nedskrivning... 16

4.5 Överensstämmelse med IAS 36 – Impairment of Assets ... 16

5 EMPIRI ... 17

5.1 Redovisning av intervjupersoner... 17

5.2 Kort presentation av LKAB ... 17

5.3 Resultatet från den explorativa förstudien ... 18

5.4 Enkätresultat... 20

5.5 Sammanfattande tabell ... 22

6 ANALYS/SLUTSATSER ... 23

6.1 Analys... 23

6.2 Slutsatser ... 25

6.3 Förslag till fortsatta studier ... 26

REFERENSLISTA ... 27

BILAGA 1 BILAGA 2 BILAGA 3

1 INLEDNING

Många större industriföretag effektiviserar sin tillverkning genom att automatisera pro- duktionen. Detta innebär att allt fler processer sköts med maskiner, vilket leder till att andelen anläggningstillgångar i företagens balansräkning ökar. Då tillgångarna ökar kommer kostnaderna, i form av avskrivningar, att bli allt större. Dessa blir således en stor del av kostnaderna som företagen har svårt att påverka.

Vid utformning av företagens redovisning skall det finnas en överensstämmelse mellan redovisning och verklighet. Det viktigt att tillgångarna tas upp till verkligt värde. Då andelen anläggningstillgångar i företagen ökar blir det extra intressant att se vad ned- skrivningar får för effekter för företagen. I dagsläget regleras detta genom Årsredovisningslagen (ÅRL) samt Bokföringslagen (BFL). Det finns även en rekommendation, FAR nummer 3 punkt 6, som behandlar nedskrivningar. Dessa ger dock liten vägledning om hur och när nedskrivningar skall göras.

Redovisningsrådets rekommendation 17 (RR17) är en ny rekommendation angående nedskrivningar som kommer att gälla från och med den första januari 2002. Syftet med RR 17 är att beskriva värderingsmetoder som företag kan använda sig av för att säkerställa att tillgångarna inte är redovisade till ett för högt värde. RR 17 är en anpassning av svenska regler till International Accounting Standards, vilket är en internationell standard. Rekommendationen gäller alla tillgångar förutom varulager, entreprenadkontrakt, ersättningar till anställda samt finansiella tillgångar.

Rekommendationen gäller dock andelar i dotterföretag, joint venture och intresseföretag.

Företaget skall vid varje bokslutstillfälle bedöma om det före- ligger någon indikation som tyder på att en tillgång minskat i värde. Om så är fallet skall företaget beräkna tillgångens återvinningsvärde.¹

Ett problem kring RR 17 är att avgöra vad som är en tillräcklig indikation på att ned- skrivningar skall göras. Det finns både interna och externa indikationer som företagen måste ta hänsyn till. Då företaget får en indikation att tillgångarna minskat i värde måste de göra en beräkning av återvinningsvärdet.

I RR 17 är återvinningsvärde ett centralt begrepp. Med återvinningsvärde avses det högsta av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. Nettoförsäljningsvärde är vad företagen kan få vid försäljning av tillgången. Det är svårt att bestämma ett nettoförsälj- ningsvärde om det inte finns en aktiv marknad för tillgången. Då måste företagen istället beräkna ett nyttjandevärdet, vilket är det värde som beräknas utifrån hur stora kassa- flöden företaget uppskattar att tillgången kommer att generera. De beräknade framtida kassaflödena skall diskonteras till ett nuvärde med en lämplig diskonteringsränta.

Tillgångarna skall värderas post för post om det är möjligt. I annat fall kan kollektiv vär- dering ske. Då skall återvinningsvärdet beräknas utifrån minsta kassagenererande enhet,

1 FAR:s 2001 sid. 785 p. 6

vilket är den minsta grupp tillgångar som tillgången tillhör och ger upphov till inbetal- ningar som är oberoende av andra tillgångar. Vid eventuell nedskrivning skall sedan ned- skrivningen fördelas på de olika tillgångarna i den kassagenererande enheten.

Om återvinningsvärdet är lägre än tillgångens bokförda värde, samt väntas bli bestående, skall företaget göra en nedskrivning av tillgången. Nedskrivningen skall bokföras enligt kongruensprincipen², vilket innebär att nedskrivningen redovisas över periodens resultat till balansräkningen.

Inledningsvis måste vissa centrala begrepp definieras. Framför allt måste tillgångar och olika redovisningsprinciper, såsom relevans, tillförlitlighet, verifierbarhet och jämför- barhet definieras. God redovisningssed och rättvisande bild skall tillämpas vid upprättandet av årsredovisning. God redovisningssed motsvarar en faktisk förekommande praxis hos en representativ krets av bokföringsskyldiga.³ Rättvisande bild kan ses som den målsättning företaget skall ha vid upprättande av balans- och resultaträkning. Det finns ett påtagligt samband mellan rättvisande bild och god redovisningssed.⁴

Ämnesvalet lyftes fram av Rolf Johansson, koncernredovisningschef på LKAB, som är vår uppdragsgivare. Vi ansåg att problemet var intressant och beslutade att skriva om problematiken kring nedskrivningar. Då rekommendationen är ny och börjar gälla 2002 finns det lite information om praktisk tillämpning. Vårt primära uppdrag är att studera hur RR 17 skall tillämpas samt vilka konsekvenser det får för företaget. Hur rekommendationen påverkar stora kapitalintensiva företag är intressant eftersom en stor del av balansräkningen består av anläggningstillgångar. Vi kommer i uppsatsen att studera problematiken kring indikationer samt med framräknandet av ett nyttjandevärde närmare.

1.1 Syfte

Vårt syfte med uppsatsen är

att beskriva Redovisningsrådets rekommendation 17, främst vad gäller nyttjandevärdet samt vilka de olika indikationerna på värdenedgång för anläggningstillgångar är.

att undersöka vad rekommendationen får för betydelse i stora kapitalintensiva företag.

2 Smith, 2000, sid. 186

3 Eriksson, 1998, sid. 74

4 Ibid. sid. 74

2 METOD

Hur rekommendationen påverkar stora kapitalintensiva företag är intressant eftersom de har stora tillgångar, samt att dessa ökar i och med fler och fler processer sköts med ma- skiner. Vi valde att undersöka förhållanden i ett flertal stora företag. Framför allt LKAB eftersom företaget har stora anläggningstillgångar och nedskrivningarna av dessa kan få stora effekter. Många av LKAB:s anläggningstillgångar har en begränsad andrahandsmarknad och företaget är således hänvisad till att beräkna ett nyttjandevärde. I uppsatsen studerade vi problematiken med framräknandet av ett nyttjandevärde närmare.

2.1 Val av datainsamlingsmetod

Undersökningen bygger på det analytiska synsättet, det vill säga det studerade problemet uppträder konkret och det finns befintlig teori. Verkligheten skall vara objektiv så långt det är möjligt. Dessutom utgår synsättet ifrån ett orsak-verkan-samband och ju fler sam- band som finns desto bättre förklaring.⁵ För att kunna besvara vårt syfte utformade vi en referensram med redovisningsteorin som utgångspunkt. Figur 1 ger en övergripande bild av hur metoden hänger samman.

Svarar på Figur 1 Metod

2.2 Litteraturstudie

Vi sökte litteratur genom Bibdia och Libris med bland annat sökorden nedskrivning samt redovisningsteori. Det var framförallt det sistnämnda sökordet som gav utdelning. Vi kontaktade initialt Lennart Eriksson via mejl och blev då rekommenderade litteratur inom området samt fick andra värdefulla tips. Dessutom studerade vi inledningsvis RR 17 grundligt.

2.3 Survey

Vår survey var tänkt att ge en bredare bild av bland annat i vilken omfattning det tillämpas nedskrivningar och hur stor medvetenhet det finns kring rekommendationen i företagen. En survey är en beskrivande och förklarade undersökning, som i vårt fall

5 Abnor & Bjerke, 1994, sid. 72

Fråga:

Syfte

Referensram Explorativ förstudie LKAB

Enkät

genomfördes genom en enkät.⁶ En survey ger en bred kunskap utifrån ett stort antal undersökningsobjekt vilket passar vår undersökning där vi vill identifiera orsak-verkan- samband mellan RR 17 och företagens agerande i nedskrivningsfrågor.

2.3.1 Explorativ förstudie

För att få en djupare inblick i problematiken kring rekommendationen genomförde vi en explorativ förstudie på LKAB.⁷ Intervjuer genomfördes med, för vår problematik, betydelsefulla personer. Dessa gav oss inblick i vilka problem och frågeställningar som företag kan stöta på vid tillämpningen av rekommendationen. Vi utgick från teorin för att förklara orsakssamband och studien kan således ses som deduktiv.

2.3.2 Enkät

Utifrån den explorativa förstudien utformade vi en enkät (se bilaga 2). Enkäten skickades till 63 stora industriföretag. Företagen valde vi utifrån börsens A-lista, då många av dessa antas vara kapitalintensiva. Urvalet var tänkt att ge oss en stor branschvariation samt att dessa företag ofta utvecklar praxis. Vi valde dock bort bank och försäkringsbolag då vi ansåg att de inte skulle kunna besvara vår enkät på ett tillfredsställande sätt. Enkäterna adresserades till ”Redovisningsansvarig” på de utvalda företagen. Enkäten konstruerades med framför allt flervalsalternativ då dessa är lättare att sammanställa och tolka, men respondenterna gavs även utrymme för personliga tolkningar och reflektioner. Enkäten konstruerades och förtestades i samråd med Rolf Johansson och Curt Lindquist (LKAB) före utskick för att minska risken för feltolkningar.

Det finns många fördelar med att genomföra en postenkät. Det är ett relativt billigt sätt att distribuera en enkät till många företag, samtidigt som frågorna kan besvaras när respon- denten har tid utan påverkan från oss.

2.4 Metodproblem

Reliabilitet är att man skall erhålla samma mätresultat från gång till gång, d.v.s. undvika spridning och erhålla en tillförlitlighet i mätningen ⁸. Är det möjligt att dra slutsatser utifrån enkätens utformning? Kommentarerna som lämnades i enkäten gav oss en åter- koppling på hur frågorna uppfattades. Vad gäller fråga 22 fick vi indikationer på att respondenten tolkade frågan olika angående tidsaspekten, aktuella. Detta påverkar dock inte vårt resultat nämnvärt då vi fick en fingervisning om nedskrivningsbehovet, vilket var syftet med frågan. Fråga 21 kan anses ledande, men vi har valt att redovisa den i alla fall då vi kan utläsa ett intressant samband.

Validitet innebär att man måste ta ställning till huruvida mätinstrumentet, i vårt fall enkäten, mäter rätt.⁹ Vi anser att vi fått svar på de frågor vi ville ha svar på via enkäten.

6 Svenning, 1999, sid. 75

7 Lundahl & Skärvad, 1992, sid. 79

8 Abnor & Bjerke, 1994, sid. 248

9 Abnor & Bjerke, 1994, sid. 249-251

När det gäller intervjuer finns det alltid en risk att intervjuaren ställer ledande alternativt luddiga frågor till respondenten, vilket innebär att svaren kan bli missvisande. För att öka validiteten utformade vi en frågemall (Bilaga 1) för att undvika ledande frågor.

Det finns nackdelar med att genomföra en postenkät. Svarsfrekvensen är ofta låg samt att det är svårt att veta om respondenten har förstått frågorna. Det är då inte möjligt för respondenten att få hjälp att tolka oklara frågor.¹⁰ För att öka svarsfrekvensen bifogade vi frankerade svarskuvert. I och med att vi adresserade enkäten till ”Redovisningsansvarig”

var det svårt att med säkerhet veta vem som enkäten hamnat hos, vilket försvårade vårt arbete med att påminna de uteblivna företagen. Av de 63 enkäterna vi skickade har vi fått tillbaka 24 besvarade. Dessutom har vi fått besked från 8 företag som har valt att avstå från att medverka i undersökningen. Några av skälen var tidsbrist samt att företagen ej kommer att beröras av rekommendationen. Det finns inget branschkoppling mellan de företag som inte svarat. Det stora bortfallet försvårade vårt analysarbete och det var således svårare att utläsa samband från enkäten och dra slutsatser utifrån dessa.

Genom att både genomföra en breddstudie och explorativ förstudie fick vi en bred bild av problematiken kring rekommendationen.

2.5 Val av intervjupersoner

Lennart Axelman, VD Redovisningsrådet, arbetar med att ta fram nya redovisnings- rekommendationer, och han har bland annat tagit fram RR 17. I sammanställningen av intervjuerna nedan kommer Axelman att redogöra för Redovisningsrådets ståndpunkt.

Han påpekade i början av intervjun att han ej har kunskap om företagens syn på rekom- mendationen.

Jörgen Nilsson arbetar som revisor på KPMG i Stockholm. Nilsson följer utvecklingen med Redovisningsrådet alla nya rekommendationer, och han skriver bl.a. vägledningar och undervisar revisorer och klientföretag inom det här området.

Annicka Brännström arbetar på KPMG i Luleå. Hon sitter med i LKAB:s styrelse och arbetar som en av deras revisorer.

Rune Stenvall arbetar som ekonomichef på LKAB och ansvarar för investeringar.

Stenvall intervjuades för att få en bättre insikt kring diskonteringsfaktorn. Liz Lindmark arbetar i Kiruna och hon är ansvarig för alla anläggningstillgångar både i Kiruna och Malmberget. Lindmark hade många funderingar på hur det fungerar praktiskt med nedskrivningar. Hennes kollega Curt Ramberg arbetar framförallt med investeringar.

Under vårt Kirunabesök träffade vi dessutom Bengt Persson, som arbetar som controller i produktionen.

10 Dahlström, 1996, sid. 53

Carl-Hendrik Lindgren arbetar som koncernredovisningschef på Electrolux. Han valde att besvara vår enkät via telefon och vi har därför valt att lyfta ut delar av hans enkätsvar och redovisa dessa tillsammans med resterande intervjuer. Dessutom redovisas hans enkät tillsammans med resterande enkäter.

Vi utgick från den utformade frågemallen vid alla intervjuer, men beroende på kunskapen hos den intervjuade så ställde vi ytterligare följdfrågor.

Intervjuerna med Jörgen Nilsson, Lennart Axelman och Carl-Hendrik Lindgren genomfördes via en högtalartelefon.

3 REFERENSRAM

Figur 2, som är en omarbetning av Gröjer¹¹, kommer att användas för att tolka RR 17.

Figuren nedan visar hur redovisningsteorin påverkar så väl lagar och rekommendationer som hur företagen tillämpar dessa. Detta ligger till grund för aktuell redovisningspraxis.

Figuren förklaras närmare i detta kapitel, och kommer sedan att ligga till grund för analys och slutsatser.

Figur 2 Referensram

3.1 Redovisningsteori

Vi har valt att utgå från den del av redovisningsteorin som är relevant för vår frågeställ- ning. För att skapa en riktig vägledning måste vissa definitioner inledningsvis definieras¹². Framför allt måste tillgångar och olika redovisningsprinciper definieras.

3.1.1 Tillgångar

Inom redovisningsteorin finns en vedertagen definition av tillgångar, som används av både Hendriksen och Van Breda samt Kam. FASB definierar tillgångar i Statement of Financial Accounting Concepts (SFAC) 6 Para 25:

Assets – Probable future economic benefit obtained or con- trolled by a particular entity as a result of past transactions or events. ¹³

11 Gröjer, 1997, sid.47

12 Hendriksen & Van Breda, 1992, sid. 452

13 GAAP 93, sid. 30

Redovisningsteori

Lagar och

rekommendationer

God redovisningssed rättvisande bild

Aktuell

redovisningspraxis

Enligt FASB finns tre kriterium för en tillgång:

• Tillgången kommer sannolikt att generera framtida intäkter. (A Probable future benefit)

Det måste finnas en specifik rättighet knuten till framtida fördelar. Rättigheter som upphört får inte inkluderas som en tillgång. Inte heller rättigheter som genererar ett noll- alternativt minusresultat.¹⁴

• En specifik enhet kan erhålla fördelar och kan styra andras tillgång till tillgången. (Control)

Rättigheterna måste tillfalla en specifik individ eller företag, d.v.s. företaget har kontroll över enheten. Rättigheten skall vara exklusiv. Exempelvis rättigheten att köra på allmänna vägar betraktas inte som en tillgång för företaget. Professor Yuji Ijiri betonar framförallt på detta kriterium, d.v.s. att tillgångar kontrolleras av en enhet.¹⁵

• En affärsuppgörelse eller annan händelse har resulterat i enhetens inflytande över en tillgång. (Transaction and other events)

Tillgången måste vara resultatet av tidigare transaktioner eller händelser. Eventuella framtida fördelar, men som inte existerar idag, skall inte inkluderas som en tillgång.¹⁶ Goodwill och immateriella anläggningstillgångar är exempel på tillgångar som finns redovisade på tillgångssidan i balansräkning. Hur skall dessa fångas upp i redovisningen?

De uppfyller inte kriterierna ovan, men detta är likväl tillgångar som företagen bör beakta.¹⁷

Skilj på tillgångar för stadigvarande bruk, anläggningstillgångar, och tillgångar för avytt- ring, omsättningstillgångar.¹⁸

3.1.2 Redovisningsprinciper

Redovisningen skall utformas utifrån den information som användaren av redovisningen behöver. Dessa principer är tagna med utgångspunkt ifrån vad som berör nedskrivningar.

Relevans

Den viktigaste egenskapen i redovisningen är relevans, vilket i stort innebär att informa- tionen i redovisningen skall vara av så god kvalitet att den kan vara till grund för fattande av beslut.¹⁹ Prognosrelevans betyder att redovisningsdata skall vara användbara för prognoser. Det stora problemet är att avgöra vilka slutsatser företaget kan dra från historiska data för att förutse framtiden. Oavsett hur investerarna gör sina framtids- bedömningar har de intresse av att i efterhand jämföra bedömningarna med vad som fak- tiskt hänt och se hur resultatet blev. Utan dessa efterkontroller finns ingen anledning att

14 Hendriksen & Van Breda, 1992, sid. 253 - 254

15 Ibid

16 Ibid

17 Gröjer, 1997, sid. 69

18 Op cit, sid. 70

19 Eriksson, 1998, sid. 17

ha förtroende för de prognosmetoder investerarna använder sig av. Om redovisningsdata är användbara för sådana efterkontroller har de så kallad återföringsrelevans. Det är även viktigt att redovisningen är begriplig och aktuell.²⁰

Tillförlitlighet

Detta kan delas upp i validitet och verifierbarhet. Validitet innebär att det finns en överensstämmelse mellan redovisning och verklighet. Redovisningen skall visa de hän- delser som ägt rum och gett upphov till de tillgångar, skulder och eget kapital som upp- fyller kriteriet att vara med i balansräkningen. Ett krav för validitet är neutralitet, vilket är strävan att avbilda verkligheten på bästa möjliga sätt. Företagen får ej justera redovis- ningen för att visa det resultat de vill ha istället för ett rättvist resultat. Exempelvis göra nedskrivningar ett förlustår, trots att det ej är motiverat, för att kommande år kunna visa ett bättre resultat.²¹

Verifierbarhet

Principen innebär att de olika posterna i redovisningen skall kunna verifieras. Vissa poster är enkla att bevisa exempelvis med en verifikation. Andra mått är dock subjektiva och svåra att bevisa, det kan exempelvis vara bedömning av osäkra kundfordringar eller bedömning av nedskrivningar. Det går dock att få högre verifierbarhet ifall flera olika, sinsemellan oberoende bedömare gör värdering av den osäkra posten.²²

Jämförbarhet

Jämförbarhet innebär att olika företags räkenskaper skall vara jämförbara med varandra, inte minst företag inom samma bransch.²³ Jämförbarhet innebär även att företaget skall ha konsekvens i redovisningen över tiden, vilket kan kopplas mot den prognosrelevans som nämnts tidigare. Kravet på jämförbarhet skall dock inte drivas så långt att företaget avstår från att göra förbättringar inom redovisningen. ²⁴

Kongurensprincipen

Detta syftar till att alla förmögenhetsändringar förutom privatinsättningar och privatuttag redovisas över resultaträkningen.²⁵

Försiktighetsprincipen

Försiktighetsprincipen skall tillämpas vid värdering av anläggningstillgångar.

Jämförelsen sker mellan den historiska kostnaden (planmässigt restvärde) och det dis- konterade framtida värdet (nyttjandevärdet) av tillgången.²⁶

20 Smith, 2000, sid. 25

21 Op cit, sid. 26

22 Op cit, sid. 28

23 Eriksson, 1998, sid. 19

24 Smith, 2000, sid. 32

25 Eriksson, 1998, sid. 22

26 Smith, 2000, sid. 91

3.2 Lagar och rekommendationer

Den lag som främst berör nedskrivningar är Årsredovisningslagen (ÅRL) 4 kap. 5 §, vilken reglerar när en anläggningstillgång skall skrivas ner och till vilket värde. ”Har en anläggningstillgång på balansdagen ett lägre värde […] skall tillgången skrivas ned till detta lägre värde, om det kan antas att värdenedgången är bestående.”

Enligt ÅRL 2 kap. 4 § skall tillgångarna värderas post för post, men en kollektiv värdering kan ske i undantagsfall. Varje sådant undantagsfall måste företaget pröva om det är förenligt med god redovisningssed och rättvisande bild.²⁷ Bokföringslagen (BFL) behandlar hur nedskrivningar skall bokföras i redovisningen. Enligt ÅRL och BFL (6_kap. 7 §) skall företagen lämna not i sin årsredovisning om att nedskrivningar har skett.

I förarbetet²⁸ till ÅRL 4 Kap. 5 § finns bland annat kommentarer angående bestående kriteriet. Bedömning av när en värdenedgång är bestående skall göras med hänsyn till värdenedgångens storlek samt art. Med det krav på försiktighet som finns i de principer för redovisning som finns upptagna i ÅRL 2 kap. 4_§ borde nedskrivningsbestämmelsen inte ges en alltför restriktiv tillämpning. Om tillgångens värde gått ner, och det inte finns några indikationer på att värdet inom en snar framtid kommer att stiga igen, bör ned- skrivning göras. Det övergripande kravet vid nedskrivning skall vara att redovisningen ger en rättvisande bild av bolagets ställning och resultat. Nedskrivning får således inte göras för att justera företagets resultat.

RR 17 har ännu inte trätt i kraft och tillämpningar saknas. Rekommendationen kan inte ses som teori och vi har därför valt att lyfta ut den från referensramen och istället förklara den i ett eget kapitel. FAR nummer 3 punkt 6 behandlar hur nedskrivningar skall göras med begränsning till anläggningstillgångar. Här kan företag få en liten vägledning hur detta skall göras i korthet med hänvisning till lagar som berör nedskrivningar. FAR nummer 12 punkt 2b behandlar när nedskrivning skall ske av aktier i dotterbolag och övriga ej börsnoterade andelar.

3.3 God redovisningssed och rättvisande bild

Bokföringsnämnden ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed (enligt bokförings- lagen 8 kapitlet 1 §). God redovisningssed motsvarar en faktisk förekommande praxis hos en representativ krets av bokföringsskyldiga. Vid upprättandet av årsredovisning skall företagen tillämpa god redovisningssed. Bokföringsnämnden och Redovisningsrådet är två viktiga uttolkare av den goda redovisningsseden.²⁹

Balansräkningen, resultaträkningen och noterna skall upprättas som en helhet och ge en rättvisande bild av företagets ställning och resultat (enligt ÅRL 2 kap. 3 §). Tilläggs-

27 FAR, 2001, sid. 919

28 Prop. 1995/96:10, sid. 85

29 Eriksson, 1998, sid. 74

uppgifter skall lämnas om det behövs för att ge en rättvisande bild.³⁰ Rättvisande bild kan ses som den målsättning företaget skall ha vid upprättande av balans- och resultaträkning.

Bestämmandet av rättvisande bild skall ske med utgångspunkt från olika användares behov av relevant och reliabelt beslutsunderlag.³¹

Det finns ett tydligt samband mellan rättvisande bild och god redovisningssed. Det finns hänvisningar i lagen att redovisningen skall utformas på ett visst sätt så att den visar en rättvis bild av ställning och resultat. Detta kan få betydelse för utvecklingen av redovis- ningspraxis, lagar och rekommendationer och därmed också för den goda redovisnings- seden.³²

3.4 Aktuell redovisningspraxis

Redovisningspraxis kan ses som den redovisningssed som kan tillämpas av en kvalitativ representativ krets bokföringsskyldiga.³³ Frekvensen tillämpare skall uppgå till ett betydande antal för att det skall vara fråga om praxis. Det kan röra sig om en stor grupp företag eller en tillämpning över lång tid. Praxis är inte bara vanligt förekommande utan också allmänt accepterat.³⁴

30 FAR, 2001, sid. 279

31 Eriksson, 1998, sid. 74

32 Eriksson, 1998, sid. 75

33 Eriksson, 1998, sid. 74

34 Jönsson, 1985, sid. 80

4 REDOVISNINGSRÅDETS REKOMMENDATION 17 – NEDSKRIVNINGAR³⁵ Redovisningsrådet beskriver i deras rekommendation nummer 17 hur nedskrivningar skall göras på ett mer utförligt vis än tidigare vägledning och lagstiftning. RR 17 är en omarbetning från International Accounting Standards Committee (IASC) rekommenda- tion international accounting standard (IAS) 36, Impairment of Assets, som har anpassats i enlighet med svensk lagstiftning.

Redovisningsrådets rekommendation nummer 17 skall tillämpas för alla tillgångar för- utom varulager, uppskjuten skatt eller tillgångar som redovisas i enlighet med rekom- mendationerna om entreprenadkontrakt och ersättning till anställda. Aktier och andelar i dotterföretag, intresseföretag samt joint ventures omfattas av rekommendationen, men övriga finansiella tillgångar omfattas ej.

Företaget måste vid varje bokslutstillfälle uppskatta om det föreligger någon indikation som tyder på att en tillgång minskat i värde. Om så är fallet skall företaget beräkna till- gångens återvinningsvärde.

4.1 Indikation

Vid varje bokslutstillfälle skall företaget avgöra om det har skett något som tyder på värdenedgång av tillgångar. Det finns externa och interna indikationer som företagen måste ta hänsyn till. Då företaget påverkas av någon indikation måste de göra en beräk- ning av återvinningsvärdet.

4.1.1 Externa indikationer

Nedan följer exempel på indikationer i företagets omvärld som kommer att påverka en bedömning av företagets tillgångar:

• Tillgångens marknadsvärde har minskat avsevärt, vilket har andra grunder än tillgångens ålder eller normala användningssätt.

• Det har skett betydande förändringar på marknaden, vad gäller teknologi, ekonomiska och rättsliga förhållanden, vilket har negativ effekt på den marknad som tillgången är avsedd på.

• Marknadsräntorna eller marknadens avkastningskrav på investeringar har ökat under perioden på ett sätt som kan förväntas påverka diskonteringsfaktorn. Detta innebär att tillgångens nyttjandevärde har minskat betydligt.

• Det redovisade egna kapital överstiger börsvärdet. (Indikationen är enbart aktuell för noterade bolag.)

35 Hela detta kapitel bygger på RR 17 (FAR, 2001, sid. 782-815) om inget annat anges som källa.

4.1.2. Interna indikationer

Det kommer även att bli aktuellt att göra beräkningar av ett återvinningsvärde i företaget då exempelvis följande faktorer inträffar internt:

• Tillgången har skadats eller är tekniskt föråldrad.

• Det har skett betydande förändringar, vilket har en negativ effekt på möjligheten att utnyttja tillgången på det sätt den var tänkt att fungera.

• Den interna rapporteringen indikerar att tillgångens avkastning är sämre än vad som tidigare antagits.

4.2 Återvinningsvärde

Då återvinningsvärdet skall beräknas tillämpas väsentlighetsprincipen. Det är exempelvis inte nödvändigt att göra beräkningarna då företaget gjort det tidigare och de förändrade variablerna inte är särskilt stora.

Återvinningsvärdet är det högsta av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet. I fall då återvinningsvärdet är högre än det redovisade skall ingen nedskrivning göras och det är inte nödvändigt att göra beräkningar av båda värdena. Beräkningarna skall göras post för post om det är möjligt, i annat fall måste en kollektiv värdering göras.

Förutom nedskrivning kan det bli nödvändigt för företaget att göra en omprövning av avskrivningstiden.

4.2.1 Nettoförsäljningsvärde

Nettoförsäljningsvärdet är möjligt att beräkna om det finns en aktiv marknad för till- gången. Alternativt om det finns ett avtal mellan två oberoende parter, med undantag för försäljningskostnader.

4.2.2 Nyttjandevärde

Nyttjandevärdet utgörs av de uppskattade framtida kassaflöden som tillgången väntas ge upphov till under sin nyttjandeperiod inklusive ett beräknat restvärde.

Kassaflöden

De framtida kassaflödena skall baseras på rimliga och verifierbara antaganden om fram- tida betalningar. Företaget skall basera bedömningen av framtida kassaflöden på de bud- getar som företaget fastställt och som omfattar högst fem år om inte en längre period kan motiveras. Om företaget baserar kassaflödena på längre tid än fem år måste de vara övertygad om att bedömningarna är tillförlitliga samt att företaget måste kunna visa att de gjort tillförlitliga prognoser tidigare. Företaget skall vid prognosen anta en tillväxttakt som är konstant, alternativt sjunkande, om företaget inte kan motivera en ökad tillväxt- takt.

De kassaflöden som skall tas med vid beräkning är:

• prognostiserade inbetalningarna som tillgången, i befintligt skick, ger upphov till i verksamheten,

• prognostiserade utbetalningar som är nödvändiga för att tillgången skall kunna ge upphov till inbetalningar

• eventuellt restvärde tillgången har vid slutet av nyttjandeperioden.

Alla beräkningar skall göras med utgångspunkt från att tillgången är i befintligt skick.

Företaget skall därför inte ta med uppskattade betalningar som är hänförliga till framtida omstruktureringar som företaget inte är bundna att genomföra. Investeringar som väntas förbättra tillgångens prestanda beaktas först då investeringen är genomförd.

De framtida kassaflödena skall inte omfatta finansiella inbetalningar eller utbetalningar eftersom detta beaktas i diskonteringsfaktorn. Inte heller skatteinbetalningar skall tas med då kassaflöden beräknas.

Diskonteringsfaktorn

Diskonteringsfaktorn skall återspegla aktuella marknadsmässiga bedömningar av pengars tidsvärde samt de specifika risker som är knutna till framtida kassaflöden. Risken skall återspegla den risk att faktiska kassaflöden kommer att avvika från uppskattade kassa- flöden. Diskonteringsfaktorn skall anges före skatt.

Som utgångspunkt vid bestämmandet av diskonteringsfaktorn kan följande användas:

• Företagets vägda genomsnittliga kapitalkostnad.

• Företagets marginella upplåningsränta.

• Andra marknadsmässiga upplåningsräntor.

Företaget måste sedan göra en justering för den risk som marknaden förknippar med de framtida kassaflödena. För att undvika dubbelräkning är det viktigt att företaget inte i diskonteringsräntan tar med sådana risker som redan tagits med vid beräkning av de framtida kassaflödena.

Kassagenererande enheter

En kassagenererande enhet är den minsta grupp av tillgångar som ger upphov till inbetal- ningar från löpande verksamheten och som är väsentligen oberoende av andra tillgångar.

Vid bestämmande vad som är oberoende inbetalningar betraktar företaget faktorer som hur verksamheten styrs, exempelvis genom produktlinjer, verksamhetsområden, regionala områden.

Återvinningsvärdet skall om möjligt bestämmas för varje enskild tillgång. För att det skall vara möjligt att bestämma återvinningsvärdet post för post skall nyttjandevärdet antas ligga nära nettoförsäljningsvärdet samt att tillgången skall ge upphov till kassa- flöden som i allt är oberoende av andra tillgångar. Om detta ej är möjligt skall företaget fastställa återvinningsvärdet för den kassagenererande enhet som tillgången tillhör.

Även om en enskild tillgång har tappat värde så att den skulle vara aktuell för nedskriv- ning skall den inte skrivas ner ifall den kassagenererande enhet tillgången hör till ej är aktuell för nedskrivning. Om företaget däremot har budgeterat att sälja tillgången kan nedskrivning göras utan att företaget tar hänsyn till den kassagenererande enheten.

Det skall finnas en aktiv marknad för de produkter som tillverkas av den kassa- genererande enheten. Även fast produkterna används internt inom företaget, men kan säljas i ett tidigare stadium finns det en aktiv marknad och det kan räknas som en kassa- genererande enhet. En eventuell justering av internpriserna måste göras om dessa inte är marknadsbaserade.

Redovisat värde på en kassagenererande enhet innefattar endast sådana tillgångar, som direkt eller efter en fördelning på rimliga och konsekventa grunder, kan hänföras till enheten och som bidrar till dess nyttjandevärde. Det redovisade värdet skall även inne- fattar sådana skulder som hör samman med enhetens. Det är viktigt att ta med alla till- gångar som tillhör enheten, annars kan enheten uppfattas som mer lönsam än den verk- ligen är. Vissa tillgångar, exempelvis goodwill eller huvudkontor, kan vara svårt att hän- föra till en enhet trots att den bidrar till enhetens framtida inbetalningar.

Vid bedömning om värdet på en kassagenererande enhet behöver skrivas ner skall före- taget fastställa om det finns goodwill som är hänförlig till enheten. Om så är fallet skall företaget bedöma om det redovisade goodwillvärdet på ett rimligt och konsekvent sätt kan hänföras till den kassagenererande enhet som är föremål för bedömning. Om återvin- ningsvärdet är lägre än det redovisade värdet skall företaget göra nedskrivning av enhe- ten.

Goodwill kan ses som en betalning för framtida ekonomiska fördelar. Goodwill ger inte upphov till inbetalningar oberoende av andra tillgångar eller grupper av tillgångar och därför kan inte återvinningsvärdet på goodwill fastställas enskilt. Om det finns indika- tioner på att en goodwillpost behöver skrivas ner måste återvinningsvärdet fastställas för den kassagenererande enhet till vilken goodwill hör. Detta värde jämförs med enhetens redovisade värde varefter nedskrivning görs vid behov.

Nedskrivning av värdet på kassagenererade enhet

Värdet på en kassagenererande enhet skall skrivas ner när återvinningsvärdet är lägre än det redovisade värdet. Nedskrivningsbeloppet skall fördelas på enskilda tillgångar i enheten i följande ordning:

• Eventuell goodwill

• Övriga tillgångar i proportion till deras redovisade värden

Anledningen till att eventuell goodwill skrivs av först hänger samman med svårigheterna att beräkna återvinningsvärdet för goodwill

4.3 Redovisning av nedskrivningar

När återvinningsvärdet för en tillgång är lägre än redovisat värde, skall det redovisade

värdet skrivas ner till återvinningsvärdet. Nedskrivningen skall kostnadsföras omedelbart enligt kongruensprincipen. Efter att en tillgång har skrivits ner skall framtida avskriv- ningar anpassas så att det nya redovisade värdet, efter avdrag för eventuellt restvärde, fördelas över tillgångens återstående nyttjandeperiod.

4.4 Återföring av en nedskrivning

Företag skall vid varje bokslutstilfälle fastställa om det finns indikationer på att en tidigare nedskrivning inte längre är motiverad. Finns sådana indikationer skall företaget beräkna tillgångens återvinningsvärde. En tidigare nedskrivning av en tillgång skall åter- föras när det skett en förändring i de antaganden som låg till grund för att fastställa till- gångens återvinningsvärde när tillgången senast skrevs ner. Om så är fallet skall till- gångens redovisade värde ökas med det återförda beloppet.

En återföring av en nedskrivning skall föras som en intäkt i resultaträkningen. Efter att en tillgång återförts skall framtida avskrivningar anpassas efter det nya redovisade värdet.

Vad gäller återföring av en nedskrivning av en kassagenererande enhet skall återföringen fördelas enligt följande:

• Tillgångarna i proportion till deras redovisade värden, exklusive goodwill.

• Därefter eventuell goodwill.

4.5 Överensstämmelse med IAS 36 – Impairment of Assets

Vid en genomläsning av den engelska förlagan till RR 17 kunde vi inte hitta mer än enbart några små förändringar. Alla punkter i den svenska rekommendationen överens- stämde med IAS 36³⁶, liksom merparten av exemplen.

36 IASC, 1998

5 EMPIRI

5.1 Redovisning av intervjupersoner

Inledningsvis träffade vi Rolf Johansson som är vår kontaktperson på LKAB. Samtidigt som han presenterade ämnet fick vi förslag på några personer inom företaget som skulle komma att beröras av RR 17, och utifrån dessa valde vi att intervjua fem personer.

LKAB:s revisor Annicka Brännström som jobbar på KPMG i Luleå var den första personen vi intervjuade i anknytning till ämnet. Sedan träffade vi ekonomipersonal på LKAB:s kontor i Kiruna som hade anknytning till ämnet. Under Kirunabesöket kom vi i kontakt med Liz Lindmark, Curt Ramberg och Bengt Persson. De arbetar alla i verksamheten och de hade tankar och funderingar på hur det skulle ske praktiskt att tillämpa rekommendationen. Dessutom träffade vi Rune Stenvall för att diskutera kring kalkylräntan.

För att få en inblick i RR 17 läste vi inledningsvis en artikel i Balans (12/2000) som är skriven av Jörgen Nilsson. Artikeln behandlade den nya rekommendationen, och för att få en djupare inblick i ämnet intervjuade vi skribenten. Jörgen Nilsson arbetar som revisor på KPMG i Stockholm och har en stor detaljkunskap på området. Dessutom har vi intervjuat Lennart Axelman Redovisningsrådets VD, som har arbetat med att ta fram RR 17.

I intervjuerna nedan kommer inte respektive persons åsikter att redovisas, utan de kommer att motsvara sin ställnings ståndpunkt.

5.2 Kort presentation av LKAB

LKAB producerar högförädlade järnprodukter och pellets. Företaget är en högteknologisk processindustri där produkterna går i ett flöde från brytning till skeppning. Järnmalmen bryts nere i gruvan och går sedan genom förädlingsverken och blir till pellets. Gruvverk- samheten är lokaliserad till Kiruna och Malmberget där järnmalm bryts. Malmen fraktas upp från gruvan och förädlas i respektive gruva. Dessutom finns viss förädlings- verksamhet i Svappavaara, som Kirunagruvan använder. När produkterna har förädlas transporteras de med tåg till hamnarna i Narvik och Luleå varifrån de skeppas vidare till kunderna. Från att malmen bryts nere i gruvan tar det 2-3 dagar innan den är förädlad och transporterad till hamnarna och redo för iväg skeppning till kunden.

2000 uppgick LKAB:s anläggningstillgångar i koncernen till 7,3 miljarder kronor, och dessa medförde avskrivningar på 920 miljoner kronor. Det saknas en aktiv marknad för de flesta anläggningstillgångarna som företaget har. Därför är företaget hänvisat till att beräkna nyttjandevärdet för dess tillgångar. LKAB har ett fåtal produkter och kan inte sälja dessa i ett tidigare stadium än de gör nu, därför är företaget hänvisat till att dela upp företaget geografiskt i två kassagenererande enheter.

5.3 Resultatet från den explorativa förstudien

Medvetenhet och tillämpningar av nedskrivningar

Revisorerna har god insikt i hur företag hanterar lagar och rekommendationen. De anser att det i dagsläget finns en ganska stor medvetenhet kring nedskrivningar i företagen.

Rekommendationen innebär egentligen inte så mycket nytt, utan är framför allt en väg- ledning om hur företagen i detalj skall hantera nedskrivningar. Ett av enkätföretagen anser att RR 17 inte medför något nytt, utan mer sätter på pränt det stora företag länge gjort.

Då en ny ledning tillsätts i företaget finns det ibland en risk att de initialt skriver ned mycket anläggningstillgångar, trots att behovet inte finns. Det gör det möjligt för företaget att uppvisa ett bättre resultat fortsättningsvis då stora nedskrivningar redan gjorts, samtidigt som den nya ledningen kan hänvisa till att den tidigare ledningen inte skött företaget på ett bra sätt. Detta är en företeelse som i större utsträckning sker i USA.

Revisorerna uppger att det inte finns en särskilt stor risk för taktiska nedskrivningar i Sverige. Inte heller LKAB:s ekonomer anser att det inte är särskilt stor risk att företagen gör takiska nedskrivningar.

I vissa företag ses nedskrivningar som ett tecken på att något negativt har inträffat. Det kan därför vara så att revisorn måste påpeka att en nedskrivning uppenbarligen måste genomföras, då företagen själva inte vill göra nedskrivningar.

I IT-företag sker nedskrivningar i stor omfattning enligt en av de revisorer vi intervjuat.

För ett år sedan var aktiekurserna höga och det skapades mycket goodwill i samband med företagsförvärv, eftersom många företag förvärvades då börskurserna var höga. Sedan visade det sig att många av företagens intjäningsförmåga var lägre än förväntat, och kurserna gick ned. Detta innebar samtidigt att goodwillvärdet sjönk. I vissa företag det blev då nödvändigt att göra stora nedskrivningar.

LKAB:s ekonomer uppger att det inte är särskilt vanligt med nedskrivningar. LKAB har visserligen gjort stora nedskrivningar, men det har inte skett sedan början av 1980-talet.

Det berodde på en konjunkturnedgång som drabbade företaget hårt.³⁷

Ekonomerna på LKAB tror däremot att det kan bli en förändring i och med rekommen- dationen träder ikraft. För att det skall bli möjligt att hantera detta, krävs det att företaget har utvecklat en systematik för rekommendationen.

Lagar och rekommendationer

Revisorerna, som i vår studie är de som är mest insatta i hur rekommendationen verkligen kommer att tas emot bland företagen, uppger att det inte finns något motsatsförhållande jämfört med existerande lagar och rekommendationer. Nuvarande lagstiftning i Årsredo- visningslagen anger att nedskrivning skall göras om värdenedgången är bestående eller väntas bli varaktig. Enligt RR 17 skall nedskrivning göras även om värdenedgången inte

37 LKAB Årsredovisning 2000

är bestående. Detta är i och för sig inget motsatsförhållande. Revisorerna hävdar att den diskussionen är en konstruktion. Vissa hävdar att även om värdenedgången är tillfällig så beror det på att marknaden på nåt sätt tror att framtida kassaflödena har sänkts. Det betyder ju att den trots allt är varaktig.

Indikationer

De vi intervjuat är alla överens om att RR 17 tar upp det flesta indikationer på värdenedgång. LKAB:s revisor anser att ytterligare en indikation kan vara att avskrivningstiden på en tillgång egentligen borde vara kortare. Ytterligare en indikation skulle kunna vara att världsmarknadspriset på malm sjunker samt väntas bli bestående.

Kassagenererande enhet

Enligt revisorerna anser att det är svårt att identifiera minsta kassagenerande enhet i processer. Det gäller att bestämma i vilken produktsteg det är möjligt att sälja produkten externt. Vad gäller LKAB är det inte möjligt att bryta ner processen mer, då företaget redan befinner sig längst ner i kedjan. Det är inte möjligt att sälja malmen i ett tidigare stadium än pellets. Det är däremot möjligt att dela upp LKAB i två geografiska enheter, Malmberget och Kiruna, förutsatt att de gruvorna inte delar på gemensamma förädlings- enheter.

Diskonteringsfaktor

En av de tillfrågade revisorerna uppger att det kan finnas hinder mot att använda samma diskonteringsfaktor som företagens kalkylränta. Egentligen borde det inte vara något hinder att använda samma procentsats som kalkylräntan, men det beror lite på hur den är framräknad. Ibland sätts kalkylräntan lite högre i företaget än den egentligen borde vara, för att sortera ut olönsamma investeringar. Eventuellt kan företagen använda samma räntesats, men det är inget företagen skall ta för givet.

LKAB:s ekonom påpekar att företaget använder en ”felaktig” räntesats. Ekonomen uppger dock att det inte är för att sålla bort olönsamma investeringar. LKAB använder en konstant kalkylränta, som företaget använt sedan 1968. Det är alltså inte är de som gör kalkylerna som skall ta ställning till huruvida en investering skall göras, utan det är upp till beslutsfattaren.

Svårigheter med RR 17

Revisorn Jörgen Nilsson rangordnar:

• Beräkna framtida kassaflöden

• Minsta kassagenererande enhet

• Diskonteringsfaktorn.

Om det finns ett nedskrivningsbehov i företaget gäller det att bestämma vilka tillgångar är det då vi skall skriva ner, men Jörgen Nilsson anser att det inte är särskilt svårt.

Redovisningsrådet tycker att rekommendationen rent allmänt är svår, men uppger att de inte kan ge några konkreta exempel. De hävdar vidare att det kan vara svårt att fånga en

räntesats. Redovisningsrådet anser att samma diskonteringsfaktor skall användas i olika företag. Detta för att tillgångarna skall värderas lika oavsett i vilket företag bedömningen görs.

LKAB:s ekonomer tycker att det svåraste med nedskrivningar är att få en indikation från verksamheten på att det finns ett nedskrivningsbehov. Hur skall det hanteras system- mässigt? Det gäller att implementera detta i verksamheten.

5.4 Enkätresultat

Medvetenhet och tillämpningar kring nedskrivningar

De företag som svarat på enkäten var spridda från olika branscher och hade tillgångar från 16 miljoner till 145 miljarder kronor. Enligt enkäten har företagen en stor medvetenhet kring RR 17. I merparten av företagen (92 %) har nedskrivningar skett. Tre fjärdedelar av företagen har gjort nedskrivningar de senaste 10 åren och i 17 % av företagen sker det årligen nedskrivningar. Hälften av företagen uppger att det finns rutiner i företaget kring nedskrivningar. De tillgångar som kan vara aktuella för nedskrivningar i företagen är 63 % goodwill, 58 % anläggningstillgångar, 88 % anser att aktier i dotterbolag kan vara aktuella för nedskrivningar.

22%

37%

25%

8% 8%

0%

5%

10%

15%

20%

25%

30%

35%

40%

45%

50%

berörs ej liten relativt liten relativt stor stor

Figur 3 Betydelsen av indikationerna (fråga 9 –15)

Indikationer

Figur 3 visar en sammanställning av betydelsen av alla indikationer på värdenedgång av anläggningstillgångarna. 37 % av svaren från företagen i enkäten uppger att indikationerna kommer att få en liten betydelse. 22 % av svaren visar att indikationerna inte får någon betydelse. 25 % av företagens svar tyder på att indikationerna kommer få relativt liten betydelse. Endast ett fåtal svar tyder på att indikationerna kommer få relativt stor eller stor betydelse.

Den indikation som får stor betydelse för flest företag (17 %) är att tillgångarnas marknadsvärde minskat väsentligt, av andra orsaker än tillgångens ålder eller normala användningssätt. Den indikation som kommer få minst betydelse för företagen är att företagets börskurs understiger eget kapital. 84 % av företagen ansåg att det inte fanns någon, alternativt liten, risk att börskursen skall understiga eget kapital och resterande ansåg att det fanns en relativt liten risk.

Den interna rapporteringen indikerar att tillgångens avkastningsvärde är sämre än vad som tidigare antagits har störst spridning från enkätsvaren.

Kassagenererande enhet

Drygt hälften av företagen uppger att det finns ett andrahandsvärde för vissa av företagets tillgångar och en tredjedel uppger att det finns andrahandsmarknad för alla tillgångar.

Detta innebär att det är möjligt för företagen att beräkna ett nettoförsäljningsvärde för dessa tillgångar. Resterande har ingen aktiv marknad för företagets tillgångar, och de är således hänvisade till att beräkna ett nyttjandevärde.

Endast 17 % av företagen kan värdera tillgångarna post för post och i resterande företag (83 %) måste kollektiv värdering ske. De företag som värderar sina tillgångar kollektivt måste bestämma den minsta kassagenererande enhet som tillgångarna hör till.

Hur verksamheten styrs kan vara avgörande för hur företagen avgränsar minsta kassa- genererande enhet. 23 % av företagen var uppdelade på produktlinjer, 53 % i verksam- hetsområden, 20 % geografiskt och resten i annat. Tre fjärdedelar av företagen ansåg att de kunde beräkna inbetalningsöverskotten efter hur verksamheten styrs, medan 25 % anger att detta inte är möjligt.

Diskonteringsfaktor

90 % av företagen anser att det inte finns något hinder att använda samma diskonterings- faktor som vid investeringskalkylering. 10 % hade däremot emot att använda samma diskonteringsfaktor.

5.5 Sammanfattande tabell

För att få en övergripande bild av de empiriska resultaten har vi valt att lyfta ut de mest väsentliga intervju- och enkätsvaren (tabell 2).

Tabell 2 Sammanfattande tabell

Fråga Revisorerna Redovisningsrådet LKAB:s ekonomer

Enkäterna

Medvetenhet kring nedskrivningar

Stor medvetenhet i företagen

- Liten God med-

vetenhet Tillämpning av

nedskrivningar

Ja! Framför allt bland IT-företag

- Har ej skett

i företaget sedan 80- talet

Ja – 88 % Nej – 12 %

Indikationer RR17 tar upp det mesta! Världsmark- nadspriset på malm sjunker och väntas bi bestående

- Indikationer

för enskilda tillgångar

Ej övriga

Kassagenererande enhet

Svår i processföretag - - 75 % kollek-

tiv 54 % post för post Diskonteringsfaktor Ej samma som företa-

gens kalkylränta

Samma i alla företag! Ej samma som kalkyl- räntan

Samma som kalkylräntan.

Detta ses inte som ett problem.

Svårigheter kring nedskrivningar

*Kassaflöden

*Minsta kassa- genererande enhet

*Diskonteringsfaktor

*Svår rekommen- dation!!

*Identifiera en gemensam diskon- teringsfaktor

Att få en indikation

-

6 ANALYS/SLUTSATSER

Detta kapitel syftar till att koppla samman empirin från vår explorativa förstudie samt vår enkät, med utgångspunkt från den teoretiska referensramen. För att komma fram till vad som överensstämmer, respektive vad som skiljer åt i det material som vi arbetat med.

6.1 Analys

Medvetenhet och tillämpning av nedskrivningar

Enligt lagen skall prövning om nedskrivning ske vid varje årsbokslut. Det är med andra ord inget nytt i och med RR 17, utan detta är något som finns reglerat enligt lag. Det finns en god medvetenhet kring RR 17 hos enkätföretagen. Ett av enkätföretagen trodde att alla stora företag har fastställda rutiner och att RR 17 ej skulle få stor effekt då detta redan finns reglerat i lag. 71 % bedömer att RR 17 kommer få liten eller relativt liten betydelse för företagen. Detta kan bero på att enkätföretagen är stora och redan tillämpar dessa rekommendationer. Dessa företags redovisningssed kan ligga till grund för redovisningspraxis. I och med att RR17 träder i kraft kommer kanske även mindre företag att få upp ögonen för nedskrivningar.

Revisorerna påpekar att det framför allt inom IT-sektorn kan vara aktuellt med nedskriv- ningar. För ett år sedan då aktiekurserna var höga skapades mycket goodwill i samband med företagsförvärv. När sedan kurserna rasade blev det nödvändigt att skriva ner good- will och aktier i dotterbolag. Utifrån enkätsvaren kan vi se liknande tendenser då en stor del av respondenterna svarade att dessa poster kunde vara aktuella för nedskrivningar.

Lagar och rekommendationer

Redovisningsrådets rekommendation 17 följer väl de lagar som finns på området. Vissa tveksamheter kan dock finnas i beståendekriteriet. Enligt Årsredovisningslagen skall nedskrivning ske om värdenedgången är bestående. RR 17 tar däremot inte med att värdenedgången skall vara bestående, utan en värdenedgång skall har konstaterats. Detta är dock inget motsatsförhållande enligt Redovisningsrådet då nyttjande värdet beräknas på framtida kassaflöden vilket kan tolkas som att värde nedgången kan anses som bestående. Inte heller revisorerna anser att det är något motsatsförhållande från existerande lagstiftning. Förarbetet till ÅRL 4 kap. 5 § förtydligar att bestående värde- nedgång innebär att nedskrivning skall göras om det saknas indikationer som tyder på att värdet inom en snar framtid kommer att stiga igen. Detta skulle vara förenligt med RR_17.

Tillförlitlighet innebär att det skall vara överensstämmelse mellan redovisning och verk- lighet. Hela nedskrivningsproblematiken bygger på att tillgångarna skall vara upptagna till ett riktigt värde. Enligt Årsredovisningslagen får inte nedskrivning göras för att justera företagens resultat. Enligt revisorerna finns det en risk att då en ny ledning tillsätts gör de nedskrivningar trots att det inte är befogat. Detta kan vara för att visa att det krävts stora åtgärder, samt att de på det sättet kan visa bättre resultat kommande år. Detta skulle innebära en konflikt mot tillförlitlighet. Detta är inget vanligt förekommande företeelse i Sverige. Inte heller LKAB:s ekonomer anser att det finns någon risk för taktiska

nedskrivningar. Den andra sidan kan vara att vissa företag anser att det är lite skamligt att göra nedskrivningar, och då måste revisorerna in och påpeka detta. Dessa krav på företagens redovisning är i enlighet med god redovisningssed, d.v.s. att de skall redovisa en rättvis bild av bolagets ställning och resultat.

Verifierbarhet innebär att händelserna skall kunna bevisas. Det kan exempelvis vara svårt att bevisa ett nedskrivningsbelopp, eftersom det är svårt att uppskatta framtida inbetal- ningar. Om företagen skall beräkna inbetalningar som sträcker sig mer än fem år fram i tiden måste företagen kunna bevisa att de gjort tillförlitliga prognoser tidigare (enligt RR_17). Problematiken med att bedöma framtida kassaflöden kan kopplas till en av redovisningsprinciperna, relevans. Detta innebär att redovisningen skall vara användbar för beslut, vad gäller företagens möjlighet att göra tillförlitliga prognoser.

Indikationer

Revisorn anser att RR 17 täcker de väsentligaste indikationerna, och inte heller enkät- företagen uppgav sig sakna någon indikator. Samtidigt påpekade revisorn att en indikator som LKAB kan påverkas av skulle kunna vara att malmpriserna går ner. En av indika- torerna i RR 17 omfattar detta förhållande, men en svårighet för företagen kan vara att identifiera dessa.

Enkäten visar att det framför allt är de interna indikatorerna som har betydelse i före- tagens bedömning. Detta kunde vi även se ett samband genom intervjuerna hos LKAB.

De uppgav att det framför allt är från verksamheten som indikationerna kommer.

Medelvärdet på svaren i indikationerna i enkäten har ett medelvärde mellan 0,79 och 1,83 (skala 0-4). Med andra ord kommer indikationerna att få en liten betydelse på företagen.

Kassagenererande enhet

Revisorerna anser att det är svårt att identifiera minsta kassagenererande enhet i företag som har en processtyrd verksamhet. Det gäller att konstatera när i processen produkterna har en aktiv marknad utanför företaget.

Drygt hälften av företagen uppger att det finns ett andrahandsmarknad för vissa tillgångar och en tredjedel uppger att det finns andrahandsmarknad för alla tillgångar. Detta innebär att det är möjligt att beräkna ett nettoförsäljningsvärde för dessa tillgångar. Resterande företag har ingen aktiv marknad för sina tillgångar, och de är således hänvisade till att beräkna ett nyttjandevärde, det vill säga tillgångarna måste värderas kollektivt.

Lagstiftningen reglerar (ÅRL 2 kap. 4 §) att värdering skall ske post för post om inte annat kan motiveras. Endast 17 % av företagen kan värdera tillgångarna post för post, medan resterande 83 % måste värdera tillgångarna kollektivt. Vissa företag måste värdera sina tillgångar kollektivt trots att de har en aktiv marknad för dessa. Detta kan bero på att nyttjandevärdet är högre än nettoförsäljningsvärdet. Enligt RR 17 behöver inte nedskrivning göras om det högsta av nettoförsäljningsvärdet och nyttjandevärdet är högre än bokfört värde. Om nettoförsäljningsvärdet är lägre än bokfört värde måste företaget beräkna nyttjandevärdet.

Vad gäller LKAB är det inte möjligt att bryta ner processen mer då företaget redan befinner sig längst ner i produktionskedjan. Företaget saknar andrahandsmarknad för de flesta av sina tillgångar. Enligt revisorerna bör LKAB delas upp geografiskt i två kassa- genererande enheter, Kiruna och Malmberget. Gemensamma enheter, så som huvudkontor, hamnarna och järnvägen, skall fördelas på rimligt vis.

Diskonteringsfaktor

Majoriteten av företagen anser att det inte finns något hinder att använda samma diskon- teringsfaktor som vid investeringskalkylering. 10 % hade däremot invändningar mot att använda samma diskonteringsfaktor.

Revisorn påpekar att det beror på hur diskonteringsfaktorn är framräknad om det är möj- ligt att använda samma. Ibland använder företagen en kalkylränta som medvetet är högre, för att sortera bort olönsamma investeringar, och det är då inte möjligt att använda samma diskonteringsfaktor.

LKAB använder en konstant kalkylränta över tiden och därför är den inte förenlig med diskonteringsfaktorn. Om kalkylräntan däremot beräknats årligen skulle det vara möjligt att använda samma diskonteringsfaktor. Att medvetet använda en högre diskonterings- faktor för att rensa ut olönsamma investeringar tror inte LKAB:s ekonomen sker, utan det är upp till beslutsfattaren att bedöma huruvida det är lönsamt eller ej.

Redovisningsrådet anser att kalkylräntan är det svåraste vid tillämpning av den nya rekommendationen rörande nedskrivningar. De anser att företagen skall använda samma diskonteringsfaktor för att tillgångarna på det sättet kommer att värderas till samma värde oavsett företag. Detta är i enlighet med jämförbarhetsprincipen att redovisningen skall vara jämförbar mellan olika företag.

Ett av enkätföretagen ser inget problem med att bestämma diskonteringsfaktorn. Det gör inte heller revisorerna. Revisorernas och företagens syn på kalkylräntan är inte i enlighet Redovisningsrådets med syn på saken. Hur kan det komma sig att de har olika syn på problematiken?

6.2 Slutsatser

Syftet med vår uppsats var att beskriva RR 17 och undersöka vad rekommendationen får för effekt på stora kapitalintensiva företag. RR 17 ger en vägledning för hur nedskriv- ningar skall göras. Det mesta tyder på att tillämpningen av rekommendationen inte kommer att innebära särskilt stora förändringar för de företag som vi undersökt jämfört med tidigare. Även om RR 17 inte innebär någon skillnad mot tidigare lagstiftning kommer troligtvis mindre företag att få upp ögonen för nedskrivningar, i och med att en ny rekommendation träder ikraft. Rent generellt är problematiken kring nedskrivningar ett komplext område. En fördel med RR 17 är att de flesta problem exemplifieras och ger en bra vägledning, vilket kan komma att öka förståelsen kring nedskrivningar.

Rekommendationen tar upp de mest väsentliga indikationerna som företagen bör pröva för att se om en tillgång minskat i värde. Indikationerna är allmänt hållna och i vissa fall kan det vara svårt för företagen att identifiera sig med dessa.

Den mest osäkra faktorn vid beräkning av nyttjandevärdet är att bestämma de framtida kassaflöderna som tillgången, eller den kassagenererade enheten, genererar. En majoritet av företagen uppgav att de var tvungna att värdera sina tillgångar kollektivt. Det är svårt att bestämma vilken som är den minsta kassagenererande enhet som tillgångarna tillhör och hur gemensamma tillgångar skall fördelas på de olika kassagenererande enheterna.

De flesta företagen i undersökningen angav att de kan beräkna kassaflöderna utifrån hur verksamheten styrs.

Företagen ser inget hinder med att använda samma diskonteringsfaktor som vid investeringskalkylering, vid beräkning av nyttjandevärdet för tillgångarna. I enlighet med rekommendationen är detta inget problem, förutsatt att företaget har beräknat kalkyl- räntan på ett riktigt sätt.

6.3 Förslag till fortsatta studier

Eftersom ämnet är outforskat föreslår vi att en liknande studie skulle kunna göras för att studera om det rekommendationen skulle få någon effekt i små företag, som troligtvis har mindre systematik och rutiner kring nedskrivningar.

REFERENSLISTA

Abnor I & Bjerke, B. (1994). Företagsekonomisk metodlära. Lund: Studentlitteratur.

Dahlström, K. (1996). Från datainsamling till rapport. Lund: Studentlitteratur.

Eriksson, L. (1998). Koncernredovisning. Lund: Studentlitteratur.

FAR. (2001). Samlingsvolym. Stockholm: FAR Förlag AB.

GAAP. (1992). Interpretation and Application. USA: John Wiley and Sons Inc.

Gröjer, J-E. (1997). Grundläggande redovisningsteori. Lund: Studentlitteratur.

Hendriksen, E.S. & Van Breda, M. (1992) Accounting Theory. Boston: Irwin.

International Accounting Standards Committee. (1998). International Accounting Standard (IAS36) Impairment of Assets. London: IASC.

Jönsson, S. (1985). Eliten och normerna. Lund: Doxa Ekonomi.

Kam V. (1990). Accounting Theory. New York: John Wiley & Sons.

LKAB (2001) Årsredovisning 2000.

Lundahl, U & Skärvad, P-H. (1992). Utredningsmetodik för samhällsvetare och ekonomer. Lund: Studentlitteratur.

Prop. 1995/96:10. (1996). Den nya redovisningslagstiftningen. Stockholm: FAR förlag AB.

Smith, D. (2000). Redovisningens språk. Lund: Studentlitteratur.

Svenning, C. (1999). Metodboken. Eslöv: Lorentz förlag.

BILAGA 1

FRÅGEFORMULÄR

RR 17 – NEDSKRIVNINGAR

1. Vilka anser Ni vara de mest väsentliga problemen rörande nedskrivningar av anläggningstillgångar?

2. Vilken medvetenhet finns idag om hur nedskrivningar skall göras?

I vilken omfattning tillämpas dessa? (FAR nr. 3)

Tror Ni att det kommer bli någon skillnad då RR 17 börjar tillämpas?

3. Vilka effekter tror Ni att RR 17 kommer få i LKAB?

4. Vad är en tillräcklig ”indikation som tyder på att en tillgång minskat i värde”?

5. Hur kommer nyttjandevärdet att räknas fram? Hur skall det ske praktiskt?

6. Vilka fördelar respektive nackdelar finns det med RR 17?

7. Vad anser Ni om de internationella rekommendationerna (IAS 36 – Impairment of assets) som Redovisningsrådets rekommendation beträffande nedskrivning bygger på.

8. Anser Ni att det finns risk att taktiska nedskrivningar/återföringar kommer att ske för att justera resultatet?

Hur skall mätning om lämpligt nedskrivningsbelopp göras och provas?