Av: Jytte Rüdiger
Handledare: Charlotta Nordström
Södertörns högskola | Institutionen för kultur och lärande Kandidat 15 hp
Ämne | Konstvetenskap höstterminen 2018
Inspektion av Stadsinspektionen
En analys av Haparanda stads offentliga
skulpturer
Abstract
This thesis focus on Haparanda's historical identity by analyzing 14 public sculptures in Haparanda. The aim is to present a representative picture of the public sculptures and to analyse its historical connection to Haparanda in realtion to a urban view of Haparanda's architecture.
The first chapter adresses the question of power and identity formation. The second chapter discusses the role of sculptures in the collective view of a particular environment. In the concluding third chapter the sculptures are discussed in relation to the history of the city of Haparanda.
The conclustion of my thesis suggests that the sculptures are well connected to the history of Haparanda and its close relation to the twin city of Torneå (Finland). It is a story closely connected to Finlands history.
Keywords: Public sculptures, Haparanda, Tornio, P 1, Identity, History, War, Trade, Border, City formation, City, Country
Sammanfattning
Denna uppsats fokuserar på Haparandas historiska identitet genom att analysera 14 av stadens offentliga skulpturer. Syftet är att presentera en representativ bild av de offentliga
skulpturerna och att analysera dess historiska koppling till Haparanda stad. Berättelsen kontrasteras mot en urban syn av Haparandas arkitektur.
Det första kapitlet tar upp frågan om makten och identitetsbildningen. Det andra kapitlet diskuterar skulpturernas roll i en viss miljö. I det avslutande tredje kapitlet diskuteras skulpturerna i relation till Haparanda stads historia.
Slutsatsen av min avhandling tyder på att skulpturerna är väl kopplade till Haparandas historia och dess nära relation till tvillingstaden Torneå (Finland). Det är en historia som har en nära koppling till Finlands historia.
Nyckelord: Offentliga skulpturer, Haparanda, Torneå, Stadsinspektionen, P 1, Identitet, Historia, Krig, Handel, Gräns, Stadsformation, Centrum, Periferi.
Innehåll
Abstract 2
Sammanfattning 2
1. Inledning 5
1.1 Motivering 5
1.2 Syfte 6
1.3 Teori 6
1.4 Metod 7
1.5 Material och avgränsning 9
1.6 Disposition 9
2. En stads identitet, konstruktion och minne 10 2.1 Skulpturer som en del av stadens identitetsbygge 11
3. Haparandas konstpolitiska satsningar 13
3.1 Intervju med tidigare kulturchef Tapio Salo 13
4. Stadsinspektionen på besök 15
4.1 Haparanda ovanifrån 15
4.2 Mark Isitts besök i Haparanda och Torneå 16
5. Analys av Haparandas skulpturer 20
5.1 Minnessten över Mia Green 20
5.2 Broar - Bo Holmlund 22
5.3 1+1=1 - Dan Lestander 23
5.4 Droppen – Anna Sofia Mååg 23
5.5 Laxar – Mona Lindfors 24
5.6 Beskyddaren - Pilar De Burgos 25
5.7 Transit – Anja Persson 27
5.8 Järnvägsbrons beskyddare – Mats Wikström 28
5.9 Att skiljas – Anna Jäämeri 29
5.10 Händelser längs älven - Jussi Taipaleenmäki 30
5.11 Älvsvanen - Kim Suomäki och Framtidsbågen – Vilma Styrman 31
5.12 Genom tiderna – Susanna Sivonen 32
5.13 Båtarna – Hanna Kanto 33
5.14 Resultat Haparandas skulpturer 34
6. Slutdiskussion 36
7 Litteratur och källor
7.1 Tryckta källor 38
7.2 Artiklar 38
7.3 Elektroniska källor 39
1. Inledning
1.1 Motivering
I denna uppsats kommer jag att diskutera Haparanda stads historiska identitet genom att analysera 14 av stadens 25 offentliga skulpturer. Uppsatsen tar avstamp i arkitekturkritiker Mark Isitts radioreportage om Haparanda stads arkitektur som sändes för programmet Stadsinspektionen i P1 den 30 augusti 2018.1 Mark Isitt anlände till Haparanda den 10
februari och stannade två dagar. Vid tillfället var jag anställd som kulturchef i kommunen och hade bland annat hjälpt Isitt med kontakter och mottagande. Döm om min förvåning när jag hör Mark Isitt konkludera sitt tvådagarsbesök genom att döpa programmet till ”Haparanda saknar egen identitet”. Programmets syfte var att diskutera arkitektur men kom till stora delar att handla om något helt annat. Samtidigt var jag själv relativt ny i kommunen och ville med denna uppsats fördjupa mig i Haparandas historia för att undersöka om Isitt hade rätt i sitt antagande.
Många har säkert sett Bo Holmlunds skulptur Bron från 1992 utanför Haparanda stads kommunhus eller bysten av Mia Green i minnesparken mitt i staden. Men vad symboliserar dessa verk och varför? Vem var Mia Green och varför står det tre upp- och nervända båtar vid Haparanda strandpromenad och hur hänger de ihop med skulpturerna ”Järnvägsbrons
beskyddare” och postlinbanans skulptur ”Transit”? Det och många andra frågor ger denna uppsats svar på. Här presenteras 14 offentliga verk i Haparanda och deras konstnärer - från Mona Lindfors verk ”Laxar” till Susanna Sivonens Urverk ”Genom tiderna” från 2018.
Verken är illustrerade med färgfotografier och en kort beskrivning av respektive verk. I texterna som innehåller både fakta och anekdoter, framskymtar samtidigt med det
konsthistoriska en del av stadens historia. Här kretsar skulpturernas berättelser runt tre teman som består av gränslandet, krig och fred samt handel.
Ovanstående delar berör på olika sätt stadens representation. I Isitts fall handlar
representationen om att skapa en bild av Haparanda genom ord och fotografi, i mitt fall handlar det om att bygga en berättelse genom de offentliga skulpturerna.
1 Sveriges radio, Stadsinspektionen u.å., https://sverigesradio.se/avsnitt/1140845 (hämtad 2018-09-23).
För att praktiskt förklara Haparanda stads offentliga skulpturer har jag bland annat inspirerats av Mikael Mosesson bok Offentlig konst i Göteborg från 2014.2 Mosesson lyfter t ex fram perspektivet synlighet och osynlighet av en stads skulpturer. I Mosessons förord står det bland annat:
Men staden består. Den fysiska staden består. Den ändras långsamt.
Långsammare nu än förr. Och skulpturerna står kvar. Några nya tillkommer med jämna mellanrum men ingen skulle få för sig att byta ut Poseidon eller
”Kopparmärra”. Nästan ingen kommer ihåg varför de tillkom, få förstår eller känner till motiven, ännu färre konstnären.3
Citatet skulle kunna vara skrivet för Haparanda. I Haparanda finner vi också en mängd skulpturer få förstår eller känner motiven till.
För att kunna göra en analys av skulpturerna har jag varit beroende av kunskap från tidigare kulturchef Tapio Salo som arbetade åren 1982-2016. Staden har runt 25 offentliga skulpturer där de flesta tillkommit under Salos tid som kulturchef, varför hans kunskap varit viktig.
Genom en mailkonversation den 8 november 2018 har jag bett Salo svara på skulpturernas roll kopplat till Haparandas identitet, vilka skulpturer han anser berätta om stadens historia, varför just dessa objekt valts vid beställningar och vad skulpturerna representerar. Med skulpturerna som grund kontrasteras sedan resultatet av analysen med Mark Isitts historiebeskrivning om Haparanda.
1.2 Syfte
Uppsatsen övergripande syfte är att analysera Haparanda stads offentliga skulpturer för att undersöka vilken form av identitetsskapande de är del av. Identitetsskapandet är kopplat till Haparandas historia som gränsstad och hur dess geografiska placering påverkat stadens utveckling över tid. Uppsatsen undersöker skulpturernas tillkomst, hur verken har beställts, varför de är placerade där de är, om skulpturerna har någon koppling till stadens historia och om det i skulpturerna går att finna någon koppling till stadens identitet.
1.3 Teori
Det finns två huvudspår i denna uppsats. Den ena handlar om stadens identitetskonstruktion, den andra handlar om offentliga skulpturers roll i en stads identitetskonstruktion.
2 Mikael Mosesson, ”Offentlig konst i Göteborg” (Mimer bokförlag, Göteborg, 2014), s. 3.
3 Mosesson 2014 s.3.
Vad gäller identitetskonstruktionen handlar det i första hand om Mark Isitts analys om Haparanda som identitetslös. Han skapar en konstruktion om Haparanda som står oemotsagd och svår att ifrågasätta om man aldrig besökt orten. Här finner vi ett aktörsperspektiv som jag med stöd i Henrik Widmarks Föreställningar om den urbana världen – Identitetsaspekter i svensk stadsbild med exemplet Helsingborg 1903-1955 från 2007 kommer kunna diskutera.
Likt Widmark kommer jag undersöka aktörsperspektivet för att diskutera vem som
konstruerat staden och vad de konstruerat. Syftet leder frågan vidare till makt där Widmark fördjupar sig i tillvägagångssätt och roller. Motsvarande maktfrågor finner vi i denna uppsats.
Vem har haft makten att skapa stadens identitet, vad bygger man identitetsspåren på och vilken roll spelar minne och historia i en stads framtidsbygge.4
Jag har även använt mig av Jessica Sjöholm Skrubbes avhandling Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940–1975 från 2007 för att identifiera skulpturernas socialhistoriska och ideologiska förutsättningar vars institutionaliseringsprocess gradvis förändrats.5 Genom Skrubbe finner jag en teoretisk
utgångspunkt för frågor som berör normer och föreställningar som styrt den offentliga skulpturens praktik men också skulpturernas relation till platsen. Här introducerar Skrubbe begreppen drop (eller) plop för att analysera om konsten har relation till den plats där de befinner sig. Begreppen ger möjlighet att fördjupa analysen av Haparanda stads skulpturer sett till det platsspecifika.
Uppsatsens syfte handlar om att analysera skulpturernas koppling till Haparandas historiska identitet och för att göra det tar jag stöd från Anne D´Allevas metodbok Methods & Theories of Art History från 2012. Analysen tar sin utgångspunkt i ett citat av den franska filosofen Gilles Deleuze (1925-1995):
The abstract does not explain, but must itself be explained; and the aim is not to rediscover the eternal of the universal, but to find the conditions under which something new is produced.6
4 Henrik Widmark - Föreställningar om den urbana världen – Identitetsaspekter i svensk stadsbild med exemplet Helsingborg 1903-1955, 2007, 1903-1955, doktorsavhandling (Fronton förlag, Uppsala, 2007), s. 15.
5 Jessica Sjöholm - Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940–1975, doktorsavhandling (Makadam förlag, Uppsala, 2007), s. 16.
6 Anne D´Alleva ”Methods of Theories of Art history” (Laurence King Publishing Ltd, London, 2012), s. 12.
Haparandas skulpturer har en koppling till stadens historia men den historian är inte så tydlig för de som betraktar skulpturerna. Skulpturerna behöver därför ges en förklaring och ett sammanhang.
1.4 Metod
Jag har gjort en kvalitativ studie där jag undersökt och sammanställt 14 av Haparanda stads offentliga skulpturer. För att analysera själva skulpturerna använder jag Erwin Panofskys (1892-1968) ikonografiska analysmetod. Ikonografin handlar om att undersöka innehållet i konsten med fokus på när och var konstverket producerats och vilken kulturell och social historia som döljer sig i verket.7 Målet är att lyfta fram de symboliska och allegoriska meningsbetydelserna i konsten där symbolerna tros representera en idé och entitet.8
Huvuddragen i Panofskys bildteori bygger på tre olika nivåer i avläsningen av bildens
betydelse. Först görs en bildbeskrivning av vad som befinner sig på ytan. Ett träd, ett hus osv.
Denna nivå kallas för pre-ikonografisk nivå. På den andra nivån försöker man bestämma vad och vem som avbildats. Om vi kan känna igen vem som avbildats blir det utslagsgivande för vår tolkning av bilden. Denna nivå betecknas som den ikonografiska nivån. Till sist görs en sammanfattande tolkning där det aktuella motivet och bildtematiken även sätts in i ett historisk, samhällelig och kulturell kontext. Här värderas bildens inre betydelse som ger en grund till bildens idéhistoriska manifest. Här inhämtas information om den tid, kultur, historia och politiska klimat bilden blev till under. Denna sista nivå kallas ikonologiska nivån.9
Genom Panofskys ikonografiska metod kan vi undersöka skulpturernas symbolspråk, hur och om de hänger ihop som en helhet, vilket narrativ som döljer sig i val av skulpturer och om man kan lyfta fram en berättelse som idag inte är så synlig.
Utöver Panofskys ikonografiska metod har jag även mail-ledes intervjuat tidigare kulturchef Tapio Salo som varit den som beställt nästan samtliga verk. Å ena sidan företräder Salo aktörsperspektivet som nämns i teoriavsnittet, å andra sidan besitter han en stor kunskap i hur och varför verken kommit till. Frågor som ställts har varit; hur har de offentliga verken
7 D´Alleva 2012 s. 20.
8 D´Alleva, 2012 s. 21.
9 Terje Borgersen & Hein Ellingsen, Bildanalys, (Studentlitteratur, BUS Stockholm 1994), s. 156.
beställts, varför är de placerade där de är, har skulpturerna någon koppling till stadens historia och finns det i skulpturerna någon koppling till stadens identitet?
Salo har utifrån dessa frågor skickat mig en kort redogörelse där han efter bästa förmåga svarat på hur konsten beställts och av vem. Salos återgivning finner vi under kapitel tre som handlar om Haparandas konstpolitiska satsningar.
1.5 Material och avgränsning
En stadsidentitet konstrueras genom stadens representationsmaterial vars syfte handlar om att göra staden tillgänglig, begriplig och i sin förlängning meningsfull.10 Det material jag använt mig av är både primära och historiografiskt material där jag undersökt konstfoldrar, bilder, och skulpturer. Med hjälp av tidigare kulturchef Tapio Salo har jag sedan kunnat fördjupa mig i skulpturernas tillkomst och hur de beställts.
Då jag arbetat i Haparanda kommun i sex år har jag en relativt god kunskap om vilka verk som finns i den offentliga miljön och vilken roll de spelar för min frågeställning. Jag har valt att analysera 14 av stadens totala bestånd om 25 skulpturer vilket ger ett stort material. Men då samtliga skulpturer har ett värde för uppsatsens slutresultat har jag svårt att sortera bort ytterligare verk. Urvalet är gjorts i samråd med tidigare kulturchef Tapio Salo.
1.6 Disposition
I uppsatsens andra del diskuterar vi skulpturernas roll i stadens konstruktion. Målsättningen är att kontrastera Mark Isitts berättelse om staden genom dess skulpturer och hur de placerats i staden. Vidare får vi en redovisning av Haparandas konstpolitik genom tidigare kulturchef Tapio Salos berättelse vilket bland annat behandlar aktörs- och platsperspektivet. Därpå ges en kort beskrivning av Haparanda och Torneå för att ge en bild av gränsläget och städernas gemensamma historia. I samma avsnitt får vi ta del av Mark Isitts upplevelse av staden med fokus på begreppen centrum-periferi. Ur vilket perspektiv betraktar Mark Isitt Haparanda? En analys och presentation av de olika skulpturerna görs därpå i syfte för att undersöka dess historiska berättelse.
10 Widmark 2007 s. 296.
2. En stads identitet, konstruktion och minne
Denna uppsats handlar i huvudsak om att analysera Haparanda stads skulpturer och dess koppling till stadens historiska identitet. Då Mark Isitts reportage kom att förmedla en bild av hela Haparanda stad identitet och inte bara dess arkitektur finns det grund till fördjupning av hur en stads identitet konstrueras. Genom Henrik Widmark problematiserar vi en stads identitetsbildning och genom Jessica Sjöholm Skrubbe ges vi en kort grund i de offentliga skulpturernas koppling till stadens minne och historia.
En stadsidentitet förklarar Widmark på följande sätt:
Stadsidentitet är föreställningar om eller representation av staden vilket inkluderar faktiskt bebyggelse som föreställningar om densamma.
Stadsidentiteten består både av den materiella miljön och identiteten består både av den materiella miljön och av utsagor om densamma. Stadsmiljön är alltså inte bärande på identitet om inte utsagorna om den finns.11
Enligt Widmark skapas identitet i behovet av tillhörighet och av att skapa mening i tillvaron där social tillhörighet, historia, plats och kulturell tillhörighet konstrueras i social interaktion.
Widmark refererar till sociologen Zygmut Bauman för att spegla avsaknad av identitet där Bauman säger:
One thinks of Identity whenever one is not sure of where one belongs.12
Som tidigare nämnt tar uppsatsen sitt utgångsläge i Mark Isitts reportage om Haparanda. Av programinnehållet kan vi förvänta oss ett reportage om Haparandas arkitektur men reportaget kom mer att handla om Haparandas identitet och historia än om dess arkitektur. För en lyssnare som aldrig besökt Haparanda ter sig berättelsen kanske inte märkvärdig men för den lokala invånaren kan den skapa osäkerhet. Här menar Widemark att:
Om denna osäkerhet uppstår finns alltså ett behov av att formulera en föreställning om vad man själv eller en grupp är.13
11 Widmark 2007 s. 15.
12 Widmark 2007 s. 16.
13 Widmark 2007 s. 16.
Genom en analys av Haparandas 14 skulpturer ges vi möjlighet att fördjupa bilden av Haparanda vilket förhoppningsvis skapar en annan föreställning om ortens identitet än den Mark Isitt förmedlade.
2.1 Skulpturer som en del av stadens identitetsbygge
I Statens konstråds senaste publikation I det gemensamma – Konst, Samhälle och Komplexitet från 2018 beskriver man att offentlig konst kan vara minnesmärke, något beständigt som markerar en händelse, en epok, kanske ett folks eller en individs gärning.14 De menar vidare att gemensamt för alla offentliga verk är att de förhåller sig till en specifik plats. Här lyfter de fram den tysk-ryske filosofen Boris Groys som uttrycker att den offentliga konsten inte handlar om färg eller form utan om det sätt på vilken den skrivs in i ett omgivande
sammanhang vilket både förändrar och framhäver platsens särskildhet.15 Platsen förvandlas från att vara osynlig till att vara synlig.
En stor del av den offentliga konsten som uppförts fram till mitten av 1900-talet har utgjorts av monument och minnesmärken. Minnesmärken kännetecknas inte enbart av en berättelse om någon historisk händelse, utan också av att de står för den aktuella makten över
historiebeskrivningen. Här syftar minnesmärkena till att stärka en kollektiv identitet som ett politiskt medel för offentlig fostran.16
I Jessica Sjöholm Skrubbes avhandling Skulptur i folkhemmet. Den offentliga skulpturens institutionalisering, referentialitet och rumsliga situationer 1940–1975 från 2007 är fokus att betrakta skulpturer ur en historisk specifik kontext. Skrubbes mål är att identifiera
regelbundenheter och mönster i syfte att beskriva centrala subjektspositioner som individuella aktörer och beställare.17 Samma sak söker denna uppsats göra. Vad berättar skulpturerna om Haparanda?
I Skrubbes avhandling får vi lära att till skillnad från många andra europeiska länder har Sverige under efterkrigstiden uppfört få nationella minnesmärken. Skrubbe menar att det till stor del bygger på landets neutralitetspolitik under första och andra världskriget som innebar
14 Statens konstråd, I det gemensamma – Konst, Samhälle och Komplexitet (Statens konstråd, Stockholm, 2018) s. 11.
15 Statens konstråd 2018 s. 13.
16 Sjöholm Skrubbe, 2007 s. 114.
17 Sjöholm Skrubbe 2007 s. 21.
att det inte fanns behov av att spegla några revolutionära konflikter då man inte ingått i några.
Några minnesmärken finner hon dock och de som nämns är situerade i Helsingborg, Malmö och Stockholm där ett av verken t ex berättar om de svenska sjömän som förlorade sina liv under andra världskriget.18
Skrubbe bygger delar av sin analys på bildsemiotik där hon framförallt vill undersöka hur mening skapas genom visuella medier. Basen ligger i Göran Sonessons publikation Bildbetydelser, Inledning till bildsemiotik som vetenskap vars analyser ligger i
meningsproduktion som äger rum i en interaktion mellan verk och betraktaren som är viktig att uppmärksamma i tolkningarna av de offentliga skulpturerna.19 Här ges vi också ett antal exempel på platsens betydelse för konstverkens placering. Skrubbe lyfter ett viktigt
sammanhang vad gäller placering där hon pekar på att skulpturernas relation (eller brist på relation) till platsen har haft stor betydelse för historiebeskrivningen. Hon lyfter begreppet drop (eller) plop som är ett begrepp som refererar till intrycket att skulpturer inte alls hör hemma där de befinner sig. De är så kallat platslösa.20 Motsatsen till platslösa är platsspecifik där de platsspecifika verken ofta är kopplade till traditionella monument. Enligt Skrubbe är det ovanligt att skulpturer hamnar under kategorin drop (eller) plop. Snarare finner hon skulpturer som kanske inte har en lokal historisk anknytning men istället har i syfte att lyfta den omgivande miljön. Som exempel lyfter hon bronsskulpturen ”Laxen går upp” av Walter Bengtsson från 1962 som är placerad i Halmstad i anslutning till Nissans östra strand vars koppling hör samman med stadens fiske- och rökeritradition. Här kan Göran Bengtssons verk tyckas malplacerad men vid närmare anblick fångar den genom sin placering stadens historia vilket gör verket platsspecifikt trots att den till sin karaktär skulle kunna passa var som helst.21 Genom att använda drop (eller) plop begreppet kommer vi kunna analysera Haparandas skulpturers historia och skulpturernas koppling till platsen.
18 Sjöholm Skrubbe 2007 s. 114.
19 Sjöholm Skrubbe 2007 s. 26.
20 Sjöholm Skrubbe 2007 s. 227.
21 Sjöholm Skrubbe 2007 s. 228.
3. Haparandas konstpolitiska satsningar
I detta avsnitt ges en kort introduktion till Haparandas konstpolitiska satsningar med koppling till aktörsperspektivet och dess representativa material som i detta fall består av en
konstfolder. Kapitlet följs med en genomgång av de offentliga skulpturer som representerar olika perspektiv på stadens historia. Till min hjälp har jag haft tidigare kulturchef Tapio Salo som ombetts berätta om skulpturernas härkomst och syfte.
3.1 Intervju med tidigare kulturchef Tapio Salo
Via mail förklarar tidigare kulturchef Tapio Salo hur de offentliga konstverken köpts in och varför de placerats där de är. Andra frågor har berört konstverkens historia och om det finns någon koppling till stadens identitet.
Salo berättar att den konstpolitik som finns i kommunen tog fart först 2007 då kommunens dåvarande kommunalråd Sven-Erik Bucht föreslog politiken att avsätta en miljon kronor årligen för inköp av konst. Summan stod sig fram till 2013 då det nya kommunalrådet Gunnel Simu sänkte anslaget till 500 000 kr. Efter det har summan sänkts ytterligare och idag, 2018, finns det budgeterat 450 000 kr för offentlig konst. Efter valet 2018 har kommunen fått nytt politiskt styre där man gått från en lång tradition av socialdemokratiskt styre till alliansstyre vilket innebär förändringar vad gäller konstpolitiken. Förslaget i det nya styrets budget är att konstmedlen tas bort för att istället finansiera landsbygdsinvesteringar.
Salo berättar vidare att konsten tidigare köpts in genom olika kommittéer. Som exempel köptes konstverket ”Broar” av Bo Holmlund in av en jubileumskommitté 1992 i samband med att man firade Haparanda 150 år, 1842 – 1992. Salo berättar att konstverket finansierades genom insamling och egna föreningspengar där insamlingen genererade 100 000 kr och föreningsinsatsen 200 000 kr.
När Salo erhöll uppdraget att köpa in konst 2007 tog han kontakt med Bertil Sundstedt som han hade träffat tidigare i samband med olika konstprojekt. Sundstedt blev Salos konsult som han nyttjade vid beställning av olika verk.
Salo berättar att han och Sundstedt gjorde ett förslag på inköp där de flesta förslagen bar Sundstedts handstil. Platserna valde de genom att titta runt i staden. Sen gick de ut med en
begäran om förslag till utsmyckningar. Innehållet i upphandlingarna var sällan specificerade.
Några baserades på medborgarförslag där invånare önskade att kommunen skulle
uppmärksamma olika händelser vid älven. Bland händelser kan nämnas postlinbanan som tog post över älven under första världskriget, krigsbunkern vid Tornvallen som består av två bunkrar placerade vid den finsk-svenska järnvägsbron samt Tjärhovet där man lastade och fraktade tjära till stora delar av norden. Trots att Salo och Sundstedt inte uttryckligen önskade en historisk koppling i sitt beställningsunderlag, var konstnärernas idéer ofta bundna till historien och gränsen. T ex önskade Salo att Tullparken vi E:4:an skulle få ett modernt, stort och annorlunda riktmärke, men förslagen som kom in handlade istället om stadens
krigshistoria.
Vad gäller det representativa materialet finns en tryckt besöksfolder döpt till ”Konst Haparanda”. Folderns innehåll består av en karta för verkens placering, en bild på
skulpturerna, vad konstverket heter och konstnärernas namn. Inga datum som berättar om när verken installerats eller skapats. Skriften är översatt till fyra språk, finska, svenska, engelska och ryska. Kring varje verk finns en kort mening som kopplar verken till dess historia eller vad de symboliserar. I folderns inledning berättar Tapio Salo syftet med foldern, han skriver:
Vardagsmiljön, där vi vanligen vistas och bor, är viktig. I Haparanda har vi beslutat att den fysiska miljön inte bara skall vara vad som helst – utan stimulerande, vacker, ifrågasättande; en både historiskt tillbakablickande och framtidsinriktad omgivning. Under ett antal år har vi därför satsat på att införskaffa skulpturer och andra konstverk. De är till för oss alla, såväl bofasta som besökare. denna lilla skrift ger en introduktion till de offentliga
utsmyckningarna i Haparanda. Välkommen på en rundtur bland stadens alla konstverk. Tapio Salo, Haparanda stad.
Salos inledning berättar väldigt lite om Haparanda. Snarare handlar den om vad en skulptur kan betyda i allmänhet. Kanske kan detta ”icke-berättande” vara en orsak till att Mark Isitt hade svårt att hitta en identitethistorisk anknytning till Haparanda? För att förstå vad Mark Isitt såg kommer nästa kapitel kort handla om Haparanda och Mark Isitts besök i staden.
Syftet är att undersöka hur Mark Isitt kom fram till sin slutsats om Haparanda som identitetslös för att därpå fördjupa oss i skulpturerna och se vad de berättar om stadens historia och identitet.
4. Stadsinspektionen på besök
I detta avsnitt ges en beskrivning av Haparanda och dess grannstad Torneå. Detta efterföljs med en kort summering av Mark Isitts reportage om Haparanda. Reportaget har transkriberats i sin helhet där jag använt de avsnitt som innehåller samtal kring stad, infrastruktur och historia. Utöver det redovisas även Isitts representativa material som består av ett konkret fotografi som går att finna på P1:s hemsida. Då undertecknad lotsade Isitt genom städerna och visade vägen till lokala kontakter, finns god kunskap om den information Isitt fått under sitt besök i Haparanda.
4.1 Haparanda ovanifrån
För att man ska förstå Haparandas närhet till gränsen och dess anknytning till Finland kommer här en bild som syftar till att förklara de platser som uppsatsen refererar till. På bilden finner man fem platser markerade med siffror. Siffrorna beskriver de platser som nämns i samband med skulpturerna men ger också en bild av hur Isitt rört sig i staden. Isitts besök kretsade kring plats 1, 2 och 4 vilka behandlar handelsområdet i Haparanda och Torneå.
Vill man lära sig mer om Haparandas historia och identitet är även platserna 3 och 5 avgörande då många av stadens skulpturer har sina placeringar där.
Bild 1.Haparanda och Torneå från luften. Källa: Haparanda stad
Till vänster i bildens nedre hörn ser man staden Torneå i Finland. På höger kant i bildens mitt ser man Haparanda där IKEA ligger placerad i bildens nedre högerkant. Mitt i städernas centrum går gränsen där man byggt samman vägnäten genom broar och viadukter vilket bland annat kan ses med en väg som korsar vattnet till vänster om IKEA. Vid samma vägövergång
ser man på vägens vänstra sida ett antal byggnader som består av hyreshus i vitt där vi ser taken på intilliggande köpcentrum. I anslutning till dessa byggnader ligger ett handelstorg som städerna byggt för att förena länderna till en gemensam stad. Torget går under namnet Viktoriatorget och vid samma torg finner vi det Mark Isitt i programmet refererar till
”Gropen” vars område är tänkt för centrumverksamhet som ännu inte byggts. På IKEA:s bortre sida går E4:an som passeras av 24 miljoner fordon varje år. 1 miljon människor besöker IKEA HaparandaTornio årligen. Samma väg refererar Isitt till när han går under gångtunnlar och gångvägar för att komma från Torneå till Haparanda. Snett till vänster om IKEA har vi en rondellpark kallad Tullparken som ligger mitt i E4:an. I Tullparken finner vi ett antal skulpturer som presenteras längre fram i uppsatsen. Båda städerna kan ses från respektive landsgräns över vattnet. Samma vatten som passerades av 70 000 krigsbarn under andra världskriget. Innerstaden i Haparanda ses på vattnets högra sida i mitten av bilden där man till höger om udden mitt i bilden skymtar en strand. Längs denna strand och i
innerstaden, som ligger i bebyggelsen bakom strandplan, finner vi resten av uppsatsens skulpturer. Hela området runt IKEA på både svenska och finska sidan med gränsövergångar, torg, köpcentrum och vägar byggdes i mitten mellan åren 2005-2011. Området bestod tidigare av sumpmark.
4.2 Mark Isitts besök i Haparanda och Torneå
Mark Isitt är en arkitekturkritiker som leder ett radioprogram vid namn Stadsinspektionen i P1. Uppdraget är att ta med lyssnaren till olika städer där man ges en övergripande bild av stadens visuella uttryck. Isitt besökte Haparanda i februari 2018 och ägnade två dagar åt att besöka olika platser i Haparanda och i grannstaden Torneå på finska sidan. Ett antal intervjuer genomfördes för att bredda bilden. I Haparanda intervjuades undertecknad, stadsarkitekten i Torneå stad Jarmo Lokio, Barn- och Ungdomsnämndens ordförande i Haparanda Bengt Westman samt Kristina och Kåre Mogemark som äger Handelsgården Hermansons. Rubriken för reportaget om Haparanda kom att bli ”Haparanda saknar egen identitet”. En 25 minuters betraktelse som sändes i P1 den 30 augusti kl 10.35.
Isitt börjar sitt program med att jämföra den tid det tar att resa till Haparanda från Stockholm med en resa söderut i Europa. Perspektivet utgår från att Stockholm är centrum och insinuerar en geografisk distans där Haparanda framstår som en perifer bygd långt från allt.
Storstadsjämförelser återkommer som en röd tråd i Isitts reportage där Haparanda jämförs med städer som Las Vegas, Los Angeles, Köpenhamn, Backaplan i Göteborg eller Kungens
Kurva i Stockholm. Jämför vi dessa städer med Haparanda så har vi här en kommun med ca 9800 invånare varav hälften bor på landsbygden. Torneå har i sin tur ca 22 000 invånare med ungefär samma boendefördelning mellan centrum och landsbygd. Dessa invånarsiffror definierar både Haparanda och Torneå som glest befolkade kommuner enligt EU:s definition av stad och land.22
Därpå kommer en kort historiebeskrivning om Haparandas position vid gränsen under första- och andra världskriget. Istället för att berätta om de 70 000 barn som flydde över älven under andra världskriget berättar Isitt om en handelsgård vid namn Hermanson där hans berättelse fokuserar på antalet spioner, militärer och smugglare som samlades i staden under första världskriget. Spionerna kontrasteras med att lyssnaren får träffa några nutida invånare som bland annat består av en berusad ”finne” på Viktoriatorget som inte gillar svenska kungahuset samt paret Mogemark som äger stadens äldsta handelsgård. I intervjun med Mogemarks summerar Isitt sina intryck av Haparanda och Torneås infrastrukturella utveckling där man byggt samman länderna med gemensam handel och säger ledande:
Haparanda uppför sig som om man vore Las Vegas eller Los Angeles. Här är det gigantiska köphangarer som ska till, 73 000 kvadratmeter handel, det är bästa biografen i hela världen. Min känsla är att det finns någon historielöshet som smugit sig in här.
I Henrik Widmarks arbete kunde vi lära att identitet skapas i behovet av tillhörighet där t ex kulturell tillhörighet konstrueras i social interaktion. Mark Isitts besök hos paret Mogemark är ett bra exempel på en social interaktion. Analyserar vi Mark Isitts intervjuteknik kan vi se att han styr samtalet genom sin egen bild av Haparanda vilket tvingar paret Mogemark att
respondera på idén om att utvecklingen varit dålig. När det kommer till det historiska inspelet svarar de bland annat:
Jo, så är det, vi saknar en egen identitet på något sätt. Det här är bara mina idiotiska funderingar. Vi är både svenskar och finnar, ibland är vi svenskar, ibland är vi finnar.
Vi vet inte riktigt vad vi är. Om det klyver oss.
22 ”Urbaniseringsgrad för Sveriges kommuner enligt Eurostats definition”, 2011 <https://www.scb.se/hitta- statistik/artiklar/2015/Urbanisering--fran-land-till-stad/)>
Här kan vi notera att Mogemarks väljer att prata om avsaknad av identitet snarare än om historielöshet. Vad vi också hör är att Isitt inte erbjuder några fördjupningar om krigets påverkan på människor som drabbats hårt av både världskrig och inbördeskrig eller en närmare fördjupning av Haparandas handelshistoria. Snarare försvagas Haparandas historia genom att Isitt skapar en ytlig berättelse om smugglare och män som rökte cigarr på
handelsgården Hermanson vilket bidrar till att man får en upplevelse av att krigets herrar bidrog till en positiv känsla i staden. Handelsgården Hermansons historia summerar Isitt på följande sätt:
En av de bäst bevarade handelsgårdarna i Norrbotten. Under första världskriget såldes här pälsar, läderartiklar mat och sprit och man hade en festvåning där Haparandaeliten rökte cigarr, samlades och debatterade. Idag finns inga revolutionärer och nästan inga butiker.
Butiker finns. Men inte där Mark Isitt vill att de ska vara. I Mark Isitts reportage berättar bland annat dåvarande kommunalråd Bengt Westman att man i samband med EU-inträdet under 1990-talet började planera för en återförening mellan länderna med visionen att skapa världens fredligaste gräns. Visionens första del förverkligades 2006 då IKEA etablerades som ett gränsöverskridande varuhus och 2011 invigde man andra delen genom ett gemensamt handelstorg döpt till Viktoriatorget. Centrumförflyttningen från gamla innerstan där
Hermansons handelsgård ligger till det nya centrumet rör sig om ca 700 meter. Utvecklingen har också bidragit till att Haparanda och Torneå byggt en gemensam infrastruktur där man delar på fjärrvärme, avloppsrening, Europaled, gångtunnlar, strandpromenad, golfbana, översvämningsskydd, busstation och handelsområde. Del tre av infrastruktursatsningen genomförs nu och handlar om sammanslagning av strandpromenaden som binds samman med städernas gamla torg. Precis samma torg Isitt önskade sammanlänka i sitt reportage.
Som en del av Isitts reportage finns det på radioprogrammets hemsida några representativa fotografier från hans besök. Där ser man bland annat ett fotografi från IKEAs parkering som verkar ödslig och tom. För att vara en kommun med en miljon besökare till IKEA årligen måste bilden vara tagen innan öppning eller efter stängning. Den här bilden är dessvärre återkommande i reportage om Haparanda. Journalisten PO Tidholm använde även han en sådan tom parkeringsbild när han gjorde TV programmet Resten av Sverige för SVT 2016 som också kom att handla om handelsutvecklingen på gränsen. Bilden på den tomma IKEA parkeringen kompletterade Tidholm med de raljerande orden ”De desperata åtgärdernas
kommun”.23 Här använder såväl Isitt som Tidholm samma bild med samma förklaringsmodell om Haparanda med två års mellanrum.
När det gäller en stads materiella infrastruktur menar Henrik Widmark att en stadsidentitet inte handlar om hur de enskilda uppfattar sig som Helsingborgare (eller Haparandabor), utan om föreställningen om själva staden som socio-materiell företeelse.24 Det är den socio- materiella företeelsen Mark Isitt i grunden kritiserar med fokus på områden som nyligen bebyggts. Isitts analys om Haparanda som historielös sett till de infrastrukturella satsningarna legitimeras sedan med kopplingar till Haparandas krigs- och handelshistoria vilket görs genom besöket hos paret Mogemark på Hermansons handelsgård. Samtidigt visade Jessica Sjöholm Skrubbes arbete att en stads minnen också finns i en stads skulpturer. Som
arkitekturkritiker kan skulpturerna inte ha undgått Isitt då han passerade de områden där skulpturerna är placerade?
Ovanstående genomgång behandlar dels hur man med olika referenser och material kan definiera en stads identitet, dels hur Haparandas historia kan användas för att passa någons reportage. Mark Isitt hade med sig en bra historisk grund genom Hermansons handelsgård och dess koppling till världskrigen men valde att kontrastera den historiska berättelsen med
dagens handelsutveckling som något ”opassande” och identitetslöst. För att kunna kontrasterar den bild Isitt förmedlade av Haparanda behöver vi undersöka andra delar av Haparanda. Här blir skulpturanalysen en viktig källa för göra Haparandas historia rättvisa. Är Haparanda verkligen så identitetslös som Mark Isitt vill göra gällande?
23 Sveriges television, Resten av Sverige u.å., https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/resten-av-sverige-1 (hämtad 2018-09-23).
24 Widmark 2007 s. 16.
5. Analys av Haparandas skulpturer
I detta avsnitt redovisas 14 offentliga skulpturer med stöd av Erwin Panofskys ikonografiska teori. Beskrivningen av de offentliga verken ges i berättarform där Panofskys teori ligger som grund för helheten. Min tolkning är att Mark Isitts berättelse kretsar kring tre delar av
Haparanda och som utgörs av vägar, tunnlar och tomma gator som kopplas samman med lite anekdoter om kriget och handeln. Dessa delar är dock inte tillräckliga för att kunna ge en historiskt representativ bild av Haparanda varför skulpturerna är tänkt att kontrastera Isitts berättelse.
Skulpturerna är idag placerade på tre platser i Haparanda vilket gör att jag presenterar verken utifrån sina rumsliga placeringar. Platserna utgörs av strandpromenaden och innerstaden, Tullparken som ligger i anslutning till E4:an där 24 miljoner fordon passerar varje år och Viktoriatorget som är det torg som byggt samman landsgränsen. Samma områden som Mark Isitt berättar om i sitt program. Respektive skulpturs placering finns noterat i rubriken för varje verk.
5.1 Minnessten över Mia Green - Lars Stålnacke – Innerstaden och Tullparken
Bild 3. Mia Green utställningen i Tullparken är utformad av Mikael Dysholm, 2016.
Bild 4. Minnesmärket med stenbysten är utformad av Lars Stålnacke,1988.
Vid korsningen Fabriksgatan/Torggatan, strax söder om stadstorget i innerstaden, ligger Mia Greens park. Parken är uppkallad efter fotografen Mia Green som levde mellan åren 1870 och 1949. I drygt 40 år var Mia Green verksam som fotograf, och hade ateljéer i Haparanda, Seskarö och Kemi där hon skapade Haparandas mest värdefulla bildsamling som mest är känd
för sin dokumentation av första världskriget. Många av Mia Greens bilder är mänskligt gripande, med lemlästade soldater och dåtidens flyktingar. Vid sidan av fotografyrket var Mia Green också en pionjär inom social- och äldrevården och låg bland annat till grund för
Haparandas första ålderdomshem.25
1988 restes på initiativ av Haparanda Hembygdsförening och Haparanda kommun ett
minnesmärke av Mia Green i form av en och en halvmeter hög minnessten med en insprängd kopparbyst av Mia Green. Kopparbysten är utförd av den lokala hantverkaren Lars Stålnacke som var specialiserad på koppartrådsarbete. Under bysten finns en inhuggen text med orden fotograf, pionjär och humanist. Efter Mia Greens död skänktes samtliga hennes fotografier till Haparanda stad där de till viss del digitaliserats. Som ett led i att tillgängliggöra bilderna skapade Haparanda kommun en permanent utomhusutställning 2016 där man genom 12 stora bilder om sex skärmar kan ta del av hennes värv och den tid hon levde i med fokus på första världskriget. Fotoutställningen är placerad i Tullparken bland andra minnesmärken med koppling till första- och andra världskriget.
Den ikonologiska analysen visar att Mia Green haft betydelse för Haparandas historia. Mia Green var Sveriges första kvinnliga fotograf som kunde försörja sig på ett yrke i en tid då detta var högst ovanligt. Att bo vid gränsen gav henne även möjlighet att dokumentera ett historiskt krig samtidigt som hon fick vara med när Finland blev ett eget land. Mia Greens dokumentation innehåller många delar i Haparandas historia som inte kommer fram i
reportage som Isitts. När Haparanda eliten enligt Mark Isitt rökte cigarr var Mia Green var ute och fotograferade krigsinvalider. Nu har det gått lite mer än 100 år sedan första världskriget och staden har förändrats med det. Det nya gränstorget gör att färre människor rör sig i innerstaden där bysten av Mia Green är placerad vilket gör att historian om Mia Green sakta försvinner. Desto viktigare blir fotoutställningen i Tullparken då den kompletterar och bidrar till att minnet av Mia Green lever kvar.
25 Haparanda stads gamla hemsida, Mia Green u.å., https://archive.is/KVPnv#selection-721.0-725.337 (hämtad 2018-12-05).
5.2 Broar – Bo Holmlund (1935-2013) - Innerstaden
Bild 5. Broar - Bo Holmlund, 1992.
Konstverket ”Broar” av Bo Holmlund installerades i Haparanda 1992 som en gåva till Haparanda stads 150 års firande (1842-1992). Verket består av två uppskjutande delar vars konstruktion är tänkt att symbolisera en avbruten bro. Skulpturen är av metall stående på två individuella stenfundament och mäter runt 5 meter som högst. Enligt tidigare kulturchef Tapio Salo handlar skulpturen om den plats vi befinner oss på och gestaltar tiden efter 1809 års krig när kriget bröt bron mellan det finska och svenska Tornedalen. Verket står placerad utanför Haparandas kommunhus som ett märke över stadsetableringen och ett minne på två städers separation men också som en symbol för en strävan om återförening. Verket
bekostades av en stadskommitté som sedan skänkte skulpturen till Haparanda stad i samband med stadens jubileumsfirande. Idag finner man inget representationsmaterial kopplat till verket som berättar om verkets motiv, tillkomst, konstnär eller beställare.
Skulpturen kan upplevas som ett monument sett till sin storlek. Dess symboliska innebörd går inte att ta miste på och den berättar en historia som återkommer i fler av Haparandas
skulpturer som handlar om landssplittring. Denna skulptur är dock unik då den berättar om tiden 1809 då Finland (då tillhörande Sverige) blev ryskt. Denna tid är så nära förknippad med Finlands frigörelse 1917 och hänger samman med hur man idag 100 år senare söker bygga samman länderna. Att bo i Haparanda under de år Finland var ryskt måste ha gjort avtryck på samtliga invånare i Haparanda vilket också visar sig i detta monument.
5.3 1-+1=1 - Dan Lestander (f 1959 -) – Strandpromenaden
Bild 6. 1+1=1. Dan Lestander
Dan Lestanders verk, ”1+1=1”, består av två runda halvor som är skilda åt. Verken mäter ca tre meter i höjd och bredd. Sett ur en betraktningsvinkel bildar verket en enhet, sett ur en annan urskiljs två halvor. Materialet består av naturligt rostad metall och har en yta i form av utskurna vågor. Dess runda form ger en upplevelse av jord och sol med en organisk berättelse om enhet och separation. Verket är placerat på en kulle intill stadsviken vid riksväg 99 mot Övertorneå och Pajala och kan ses från såväl bilväg som strandpromenaden. Skulpturen står dock inte på ett sätt som gör den naturlig att gå fram till även om själva ytskiktet bjuder in till närmare betraktelse.
Skulpturen är liksom monumentet ”Bron” en berättelse om splittring och återförening. I Lestanders verk är symboliken dock tydligare då skulpturen visuellt kan ses som hel eller halv beroende på i vilken vinkel man står och betraktar verket i. ”1+1=1” är placerat där gamla Haparanda hamn en gång låg. Denna hamn är dock med landhöjningen ett minne blott men symbolmässigt är platsen förknippad med såväl gemensamma intressen som infrastruktur.
5.4 Droppen – AnnaSofia Mååg (f 1968-) Innerstaden
Bild 7. Droppen. AnnaSofia Mååg
Vidare i temat förening och åtskillnad finner vi i konstverket ”Droppen” av Anna Sofia Mååg från 2008. ”Droppen” är ett tudelat konstverk, placerade på två olika garageväggar i ett bostadsområde kallat Vallen. ”Droppen” består av två puzzelbitar som passar ihop och bildar en enhet - en droppe som studsar mot en vattenyta och bildar växande ringar. Konstnärens idé har varit det gränslösa Haparanda och för att vara gränslöst behövs det en gräns att överskrida och i konstverket är cirkelns form denna gräns.26 Verket består av två mosaikplattor vars plattor formar bilder av en vattencirkel som bildas när en droppe når vattenytan. Materialet består av italiensk marmor och går i färgskalan blått, svart, grått och vitt där mosaiken ger upplevelsen av en pixlad struktur. Totalt har cirka 7000 bitar fogats samman för att skapa bilduttrycket.
Även här kan vi skönja en berättelse om två länder som splittras och söker en återförening.
Placeringen av verket är dock förvirrande. Kvarteret Vallen har ingen direkt koppling till gränsen utan är ett relativt nytt område. Att man hängt verket på baksidan av några garage berättar kanske mer om ett behov av kommunal rättvisa som handlar om att alla områden ska smyckas med konst. Konstnären verkar dock ändå ha förhållit sig till områdets historia och bygger även sin berättelse på när ett land blev delat i två.
5.5 Laxar – Mona Lindfors (f 1958- ) – Innerstaden
Bild 8. Laxar. Mona Lindfors
På Storgatans södra del ligger äldreboendet Lunden. Här har konstnären Mona Lindfors målat och smyckat en betongmur intill entrén. Utsmyckningarna består av laxar, formade i cement och målade med silikatfärg. Verket har en mörkblå grund med ljusa kontrasterande ränder
26 Haparanda stads gamla hemsida, Droppen u.å., https://archive.is/7raKM#selection-721.0-725.403 (hämtad 2018-12-05).
som återspeglar vatten. På grunden finner vi sedan ett antal laxar i färgen blått och orange som simmar uppströms längs Torneälven för sin årliga lek. Laxen har traditionellt varit en viktig handelsvara för Haparandas handel och är det än idag. Likt förr i tiden fiskar man än idag lax vid särskilda platser i Torneälvens fors dit laxen årligen vandrar de cirka
hundrafemtio milen från södra Östersjön upp till Torneälven. Laxarna passerar Haparanda bara ett kvarter bort från äldreboendet.
Som en gränsstad har Haparanda alltid haft en stark identitet som en handelsstad. Här finns det enda IKEA-varuhuset som är ett varuhus för två städer döpt IKEA HaparandaTornio, Konstverket ”Laxar” ligger inte så långt från handelsgården Hermanson som nämndes i reportaget om Isitt. Hermansons jämförs idag med sin tids IKEA där laxen och tjäran var en viktig del av handelsgårdens och områdets utbud. Inte heller här finner man en tydlig förklaring till verkets avsändare, syfte eller placering. I konstfoldern beskrivs verket med orden ”Varje år passerar stora mängder lax Haparanda, bara ett kvarter från äldreboendet Lunden.” Att syfte inte framgår kanske inte är så konstigt då laxen är en naturlig del av Tornedalens biologi däremot vore det på sin plats att nämna konstnär och årtal för att ge verket en avsändare.
5.6 Beskyddaren - Pilar De Burgos (f 1971-) – Strandpromenaden
Bild 9. Beskyddare. Pilar De Burgos 2012
Konstverket “Beskyddaren” gestaltar tjäran som handelsvara. Tjäran var på sin tid en viktig handelsvara och produkt som användes för att skydda material från sol, vatten och alla typer
av väder.27 Tjärhovet där konstverket är placerat var en uppläggningsplats för tjärtunnor innan de skeppades iväg för vidare försäljning i Sverige. Verket består av ett stort svart metallparaply som mäter ca fem meter i höjd. Paraplyet står snett lutad mot marken och har en omkrets som rymmer flera personer. Precis som tjäran hade sin skyddande funktion används även “Beskyddaren” som ett skydd vid regn och snö för de som besöker verket.
Placeringen av verket är direkt kopplad till platsen för tjärtunnornas uppläggningsplats. I konstfoldern beskrivs Beskyddaren på följande sätt: “På området Tjärhovet ska det svarta paraplyet skydda besökare från vind och all typ av väder, précis som tjäran.”
För att förstärka Tjärhovets historia installerade Haparanda stad 2017 en historisk skylt med koppling till Tjärhovets uppläggningsplats. Minnesplatsen består av en spångad trägång som avslutas med en liten altan där man kan sätta sig. Marken är sedan tiden för användning fortfarande impregnerad av tjära vilket gör att man en varm sommardag kan känna lukten av hur det luktade förr. Skylten beskriver den viktiga tjärhanteringen i Tornedalen och går att läsa på såväl finska, svenska och engelska. Skylten har tagits fram av Mikael Dysholm och Kenneth Mikko 2017.
I samband med att den historiska skylten kom på plats blev platsen för “Beskyddaren”
mycket mer tydlig. Hela områdets historia kom till dager där samtliga delar av Tjärhovets funktion blivit tydlig. Platsens utveckling är en viktig pusselbit i berättelsen om Haparanda som handelsort och paraplyets symboliska värden har blivit mer uppenbara med den omgivande förstärkningen. Konstnärens tolkning är spännande där paraplyets skyddande funktion bär med alla de symbol- och funktionsvärden tjäran har. Här ges skydd både nu och då.
27 Ilkka Teerijoki, Tornedalens historia del II - Från 1600-talet till 1809 (Tornedalskommunernas
historiebokskommitté, 1993),s. 94, Olof Hederyd, Tornedalens historia del III, (Birkkarlens förlag. 1992) s.
103, 148.
5.7 Transit – Anja Persson - Östra strandpromenaden
Bild 10. Transit. Anja Persson.
Konstverket ”Transit” av Anja Persson är ett verk helt i sten som består av fyra brevduvor ståendes på ett bord och en tillhörande stol. Verket är tänkt att föreställa ett postkontor utomhus vars symbolik är kampen för brevens rätt att nå fram.
”Transit” handlar delvis om Haparanda under första världskriget och består av ett minnesmärke över postlinbanan som gick över Torneälven under första världskriget då krigsfronten gick tvärs igenom Europa. Det gjorde att man var tvungen att transportera postförsändelserna på den långa omvägen runt Östersjön och Bottenviken, via Haparanda och Torneå. En stor del av postpaketen utgjordes av krigsfångepaket som expedierades gratis. Det handlade om så stora mängder paket att man inte hann med att transportera dem över älven med båt och häst, och därför beslutade postverket att bygga en linbana över Torneälven. Den var i bruk under åren 1917 och 1918. I Torneå finns en direkt fortsättning av Anja Perssons verk ”Transit”. På motsatta sidan av älven står ”Minnesmärke över postlinbanan” av Raisa Mesilaakso i form av ett linbanetorn i miniatyr.
Även här ser vi ett verk kopplat till kriget. Duvorna är symbolfyllda, dels kan man tänka på brevduvor, som är en annan sorts luftburen post, men också på fredsduvor. Duvorna är också ett stadens djur, en fågel som trivs hos oss människor. För en duva existerar heller inte gränser mellan länder, som de gör för oss människor. Bordet och stolen är något större än normal storlek, vilket ger en liten vink om gränsposteringar och maktens skrivbord. Skulpturgruppen är belyst med en lykta, och belysningen är viktig, då det är mörkt stora delar av året. Det blir ett rum i mörkret. Och en sorts hållplats på den annars så flacka och öppna strandpromenaden.
5.8. Järnvägsbrons beskyddare – Mats Wikström – Östra strandpromenaden
Bild 11. Järnvägsbrons beskyddare. Mats Wikström.
Haparanda kan man säga är frukten av ett krig och de olika krigen har haft storbetydelse för Haparanda. Första världskriget kom att sätta Haparanda på världskartan som en bricka i det storpolitiska spelet, när Tyskland hjälpte Lenin till Ryssland. Resan går över Haparanda och väl framme i Ryssland startar Lenin den ryska revolutionen som i förlängningen ger ett självständigt Finland.28 Haparanda kommer genom sitt läge att bli viktig för Finlands frigörelse.
”Järnvägsbrons beskyddare” skapad av Mats Wikström pekar på betydelsen av en gemensam järnvägsbro vilken kom till stånd 1918 för att skapa en förbindelse med den finska sidan.
Skulpturen är placerad på strandpromenaden strax nedanför järnvägsbron inte så långt från tidigare verk ”Transit”. Verket består av 10 individuella ekorrar vars former utgör specifika rörelser kopplat till olika religioners rituella mönster. Ekorrarna som är formade i brons och står på en stor huggen sten ca en meter ovanför mark. Inga skyltar finns som beskriver konstnärens avsikt, syfte eller koppling till järnvägsbron. Bron skymtas i bakgrunden på bilden.
”Järnvägsbrons beskyddare” symboliserar mångfald och samhörighet oavsett religion med en anspelning på tidigare krigserfarenheter. Järnvägsbron i sig bär med sig nya människor och nya seder samtidigt som kriget skapar distans till det som människor en gång förenades i. Som ett splittrat land behöver man finna tolerans för det nya.
28 Olof Hederyd, Tornedalens historia del III, (Birkkarlens förlag, 1992) s. 171-173.
5.9 Att skiljas – Ero – Krigsbarnsminnesmärke - Anna Jäämeri - Tullparken
Bild 12. Att skiljas. Anna Jäämeri.
1939 startade ännu ett krig som kom att påverka Haparanda och Tornedalen. 29 Konstverket
”Att skiljas”, på finska ”Ero” är utformad av Anna Jäämeri och togs fram 2005 som en del i att hedra krigsslutet som då varat i 60 år. Konstnären var själv krigsbarn.30
Monumentet anspelar på en händelseutveckling i slutet av andra världskriget som utlöste en flyktingvåg från Finland till den svenska sidan där omkring 70 000 finländska barn fördes till Sverige med tåg och båt.31 Monumentet är placerat i Tullparken som ligger i anslutning till E4:an och som går rakt igenom Haparanda stad. Verket består av en stor stenfond utformad som en minnesplats där man kan lägga blommor. På toppen av stenfonden ser vi en flicka i brons som står i framåtlutande ställning som om hon gråter eller sörjer. På den stora
stenstoden finner vi en inskription som berättar att minnesmärket har rests av Riksförbundet Finska Krigsbarn i Sverige och Suomen Sotalapsiyhdistysten Keskusliitto.
Monumentet ”Att skiljas” förkroppsligar de upplevelser människor tvingades erfara under andra världskriget. Här har vi åter ett tema kring krig och splittring men vars symbol denna gång handlar om människan. Där andra skulpturer berättar om separation eller återförening
29 Hederyd 1992 s. 316-320.
30 Finlands ambassad, De finska krigsbarnens tågresa till Torneå och Haparanda: 60 år efter den förra resan, u.å., http://finland.se/public/default.aspx?contentid=111401&nodeid=46723&contentlan=3&culture=sv-FI (hämtad 2018-11-05)
31 Haparanda stads gamla hemsida, Att skiljas u.å., https://archive.is/kfPXs#selection-717.0-717.369 (hämtad 2018-12-05).
mellan länder berättar detta monument om barnens separation från sin familj och sina hem.
Verket är personligt och blir personligt även för den som tittar där vi får möta en flicka som minns något som ingen önskar att någon ska behöva vara med om. Det här är ett monument aktuellt än idag. Placeringen bredvid Mia Greens fotografier i Tullparken förstärker också dess berättelse.
5.10 Händelser längs älven - Jussi Taipaleenmäki – Tullparken
Bild 13. Händelser längs älven. Jussi Taipaleenmäki
Konstverket ”Händelser vid älven” av Jussi Taipaleenmäki består av figurer som ser ut att stå ovan vattenytan med fiskar därunder. Konstverket är placerat i Tullparken bredvid Mia Green utställningen och Anna Jäämeris monument ”Att skiljas”. Figurerna på ”Händelser vid älven”
är en skara människor som har levt och lever längs älven. Skulpturgruppen berättar om Tornedalen på ett historiskt och framförallt humoristiskt sätt, som en kontrast till de andra konstverken i Tullparken, vilka har en mer allvarlig framtoning. Bronsfigurerna består av en präst, en handlande kvinna, tullare, en mor med barn, brud, brudgummen med vigselringen, ett dansande par, en forsbåt och två tornedalshus. älven, fiskarna och pelarna är gjorda i brun järnplåt, som en färgkontrast till de grönpatinerade bronsskulpturerna. Ena änden av "älven"
är böjd till vågor som en symbol för Torneälvens mäktiga fria vattenflöde och forsar.
Meningen är att besökare ska kunna gå runt bland figurerna, och fotografera om de har lust.
Barnen kan fantisera och leka bland figurerna och fiskarna i älven.
Likt ”Beskyddaren” av Pilar de Burgos vid Tjärhovet borde ”Händelser vid älven” också ges ett förklarande sammanhang. Här finner vi en underfundig skulptur som berättar en hel massa om människans liv i Tornedalen samtidigt som den står intill en massa krigsmonument. En förklarande beskrivning skulle göra den mer platsspecifik då den berättar om ett liv som
fortfarande många lever. Här finner vi handel, näring och det dagliga livet och inte så mycket om splittring utan snarare samhörighet på ömse sidor älven. I Tornedalen finns en lång och rik tradition av berättande och detta folkliga berättande kan vi se i skulpturen.
5.11 Älvsvanen – Kim Suomäki och ”Framtidsbågen” - Vilma Styrman – Viktoriatorget
Bild 14. Älvsvanen. Kim Suomäki, 2011. Bild 15. Framtidsbågen. Vilma Styrman, 2011.
I denna skulpturanalys börjar vi röra oss mot det nya gränsområdet Viktoriatorget. Här har man genom infrastrukturella projekt fusionerat Haparanda och Torneå till en stad. Vad som inte ses med blotta ögat när man står på Viktoriatorget är att älven rinner under markytan.
Man har alltså byggt torget ovanpå älven utan att bryta dess genomströmning. Två konstverk som behandlar såväl älven och landsgränsen är ”Älvsvanen” av gymnasieeleven Kim
Suomäki och ”Framtidsbågen” designad av fjärdeklassaren Vilma Styrman. Skulpturerna togs fram genom att skolelever fick lämna in förslag på utsmyckning i samband med att Haparanda och Torneå skulle inviga Viktoriatorget 2011. Gränssymbolen ”Älvsvanen” av Kim Suomäki är en symbol för de två länderna och den gemensamma Torneälven, medan Vilma Styrmans
”Framtidsbåge” i landsfärgerna gult, vitt och blått slingrar sig som en båge över gränsen på Victoriatorget för att binda samman länderna.
”Framtidsbågen” är en sju meter hög metallkonstruktionen bestående av tre tunna
stolpar/band placerad på två fundament. Stolparna bildar en portliknande kvadrat som tornar upp sig och binder samman Viktoriatorget. Stolparna är färgade i båda länders landsfärger och skruvar sig runt varandra i en gemensam sammanflätning. En symbolik för två länders
förenande där gränsen genom bågen bildar ett gemensamt rum.
”Älvsvanen” är även den av metall och mäter ca tre meter till högsta punkt. Skulpturen är placerad i en liten vattenbassäng även den med placering mitt på gränsen. Formerna är mjuka
där tunn metall har formats för att bilda siluetten av en svan och där framförallt svanens långa hals och dess mjuka form mot vattnet gör den igenkännbar. Runt verket finns man 15-talet runda plattor i form av cirklar som är placerade strax nedanför och intill svanen som gör att man kan gå runt svanen. Skulpturen bjuder in betraktaren att komma närmare verket och det är inte sällan man ser barn klättra på verket. När man går på dessa plattor passerar man även gränsen men inget av detta finns markerat för besökaren vilket gör att man måste veta var man står för att själv förstå symboliken med verkets placering och funktion.
Såväl ”Älvsvanen” som ”Framtidsbågen” är symboler på gemenskap. Älven som också symboliserar landsgränsen är trots gränslinjen en älv som brukas av båda länders folk. Svanen kan vi se simma på älven oavsett om vi bor i Finland eller i Sverige. Svanen symboliserar frihet där man obemärkt rör sig över älven så som de lekande plattorna bjuder in till.
”Framtidsbågen” skapar med sin form ett rum i rummet. Står man på gränsen och ser in i det kvadratiska rum som bågen bildar kan man även föreställa sig att man ser in i framtiden. Att skulpturerna är placerade mitt på gränslinjen är än mer symboliskt. Här kan du gå från ett land till ett annat utan att lämna något bakom dig. Symboliken av barnens delaktighet är också förenande. Båda verken möter upp den historia vi kunnat ta del av i övriga skulpturer men där barnens historia nu handlar om återförening snarare än splittring.
5.12 Genom tiderna – Susanna Sivonen (f 1984 -) – Viktoriatorget
Bild 16. Genom tiderna, Susanna Sivonen
”Genom tiderna” är ett verk som beställdes av Haparanda stad som en gåva till Torneå då Finland firade 100 år som självständigt land 6 december 2017. Verket installerades i augusti 2018 mitt på landsgränsen mellan Finland och Sverige. Landsgränsen syns genom det röda linje som går som en linje under verket. ”Genom tiderna” är en två meter hög skulptur i form
av ett solur. Materialet är av rostfritt stål med en form som bygger på tre sammanbundna cirklar som står på två ben. I två av cirklarna finner man inskriptionen ”Genom tiderna – Tiden är här och nu – Vår och er tid” och är skrivet på både svenska och finska. I den tredje cirkeln finner man romerska siffror som är kopplade till urets tidsfunktion. Vid stommen på uret har konstnären placerat två skor där den ena skon tillhör en man och den andra en kvinna.
Materialet på skorna består av naturligt rostad metall som en kontrast till den blanka metallen.
Kvinnoskon är placerad på den finska sidan och herrskon är placerad på den svenska.
Placeringen har en anknytningssymbolik som berättar att många svenska män i Tornedalen gifter sig med finska kvinnor. Skulpturen är modern och har humoristiska inslag med detaljer där vi t ex kan se ett par läppar som kröner solurets topp.
”Genom tiderna” symboliserar det mesta som har med en gräns att göra. Vi får ta del av människans familjebildning genom dess symboliska skor och vi får ta del av tidsskillnaden mellan två länder. Konstnären spelar på känsla av tidlöshet som om tiden stod still om man står mitt på gränsen när det i realiteten är en tidsskillnad på en timme mellan länderna. Tiden anspelar också på en gemensam historia där vår tid är er tid. Man kan antingen titta tillbaka eller tänka sig tiden framåt. Placeringen av skulpturen är genomtänkt och verket har sin idé i just tidsskillnaden mellan länderna. Om sedan tiden skulle bli den samma kommer verket ändå ha sin relevans då den samtidigt berättar så mycket annat om länderna och dess gemensamma gränslinje.
5.13 Båtarna – Hanna Kanto (f 1981-) Strandpromenaden
Bild 17. Båtarna, Hanna Kanto.
I samband med flyktingströmningarna 2015 tog Haparanda emot en mängd människor från Irak, Iran, Afghanistan och Syrien. Som en del av integrationsarbetet skapades ett antal projekt där bland annat konstnären Hanna Kanto tillsammans med fem syriska flyktingar
