Norrland är stort men där bor inte så många människor: Framställningar av Norrland och norrlänningar i läromedel

Norrland är stort men där bor

inte så många människor

Framställningar av Norrland och

norrlänningar i läromedel

Sara Berg

Lina Johansson

Examinator: Pernilla Andersson Handledare: Erika Sandström

Sammanfattning

Studiens syfte är att analysera hur Norrland och norrlänningar framställs i läromedel i geografi, samhällskunskap och historia för grundskolans mellanår utifrån ett analysverktyg inspirerat av Edward Saids orientalism. Läromedlen undersöks genom kvalitativ textanalys samt analys av bilder och utgår från frågeställningarna ’På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen?’ och ’På vilket sätt framställs norrlänningar i läromedlen?’. Analysen baseras på teorier om orientalism och McLeods sex kategorier med stereotypa föreställningar om kulturella skillnader till följd av orientalism. Kategorierna har för den här studien bearbetats för att de ska vara applicerbara på Norrland och norrlänningar, och har därför utformats med tidigare forskning och teorier om intern orientalism i åtanke. De sex kategorierna ser då ut på följande vis: Norrland är tidlöst, Norrland är egendomligt, Norrlänningar framställs som homogena och stereotypa, Norrlänningar framställs som könsstereotypa, Norrland är underordnat samt Norrland är förfallet. Analyskategorierna Norrlänningar framställs som homogena och stereotypa samt Norrlänningar framställs som könsstereotypa används för att undersöka forskningsfrågan ‘På vilket sätt framställs norrlänningar i läromedlen?’. Resterande analyskategorier används för att undersöka forskningsfrågan ‘På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen?’. Studiens analysresultat visar på att alla stereotyper förutom Norrlänningar framställs som könsstereotypa återfinns i ett eller flera läromedel.

Innehållsförteckning

Sammanfattning ... 2

Inledning ... 5

Arbetsfördelning ... 6

Bakgrund ... 7

Med utgångspunkt i elevens bakgrund ... 7

Läromedel och deras funktion som normbärare ... 7

Begreppet ”Norrland” ... 8

Föreställningar om Norrland ... 8

Forskningsöversikt ... 10

Samer, tornedalingar och sverigefinnar i läromedel ... 10

Norrland i media ... 11

Internationell forskning ... 12

Teoretiska utgångspunkter ... 14

Orientalism ... 14

Den interna andra ... 16

Syfte och frågeställningar ... 18

Metod ... 19

Kvalitativ textanalys ... 19

Analys av bilder ... 20

Analysmetod ... 20

Metodreflektion ... 21

Material och avgränsningar ... 22

Analys och Resultat... 24

På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen? ... 24

Geografi ... 24

Samhällskunskap ... 26

Historia ... 27

På vilket sätt framställs norrlänningar i läromedlen? ... 29 Geografi ... 29 Samhällskunskap ... 30 Historia ... 30 Sammanfattning ... 31 Diskussion ... 32 Norrland är tidlöst ... 32 Norrland är egendomligt ... 33 Framställningar av norrlänningen ... 33 Norrland är underordnat ... 34 Norrland är förfallet ... 35 Studiens bidrag ... 36 Konklusion ... 37 Käll- och litteraturförteckning ... 38

Inledning

Som Pajalabo låg man i lä, det slogs fast från början. I kartboken kom Skåne först, tryckt i en extra stor skala, fullständigt nerlusat med röda streck som betydde landsvägar och svarta prickar som betydde samhällen. Därefter kom de andra landskapen i normal skala, allt längre norrut ju längre man bläddrade. Och allra sist kom Norra Norrland, tryckt i extra liten skala för att få plats, och ändå fanns där knappt några streck eller prickar alls. Nästan allra högst upp på kartan låg Pajala, omgivet av brunfärgad tundra, och det var där vi bodde. Bläddrade man tillbaka såg man att Skåne var lika stort till ytan som hela Norra Norrland, fastän grönfärgat av helvetes bördig jordbruksmark. Det tog många år innan jag genomskådade skalsystemet och insåg att Skåne, hela vårt sydligaste landskap från kan till kant, skulle få plats mellan Haparanda och Boden. (Niemi, 2012, s. 47)

Ovanstående utdrag ur romanen Populärmusik från Vittula har återkommande citerats under lärarutbildningens gång, i föreläsningar och i kurslitteratur. Leif Östman skriver exempelvis i samband med citatet i Värden och följemeningar (2014) att all undervisning förutsätter ett urval. Vissa kunskaper och färdigheter väljs ut och förmedlas men ännu mer väljs bort. Styrande för urvalet blir värderingar, som ofrånkomligen finns hos de som producerar och förmedlar information. Det som framträder i böcker och undervisning är det som framstår som betydelsefullt, vilket även kan ha inverkan på vilken världsbild elever får (Östman, 2014, s. 25–27).

I avhandlingen Rum, frirum och moral: en studie av skolgeografins innehållsval (2006) skriver Lena Molin om hur material som förefaller vara neutralt trots allt innehåller medvetna eller omedvetna värderingar eftersom kunskaper alltid utvecklas i sociala sammanhang. Vidare diskuterar hon läromedlens ställning i skolor och hur dessa förutom att bidra till att skapa föreställningar om världen hos elever även kan signalera att elevernas egna erfarenheter inte är relevanta. Vad läraren förmedlar är beroende av bland annat dennes egna tolkningar samt traditioner inom ämnet. Det finns alltså en social kontext som spelar roll (Molin, 2006, s. 11–13). Undervisning är inte befriat från den och vidare i sin roman beskriver Niemi (2012) hur avsaknaden av representation av hembygden i Norrbotten leder till identitetsmässig brist hos huvudpersonen (Niemi, 2012, s. 49). Hur ser representationen av Norrland ut i läromedel som används i skolan idag?I den här studien ämnar vi ta reda på vilka föreställningar om Norrland och norrlänningar som uttrycks i läromedel i geografi, historia och samhällskunskap för årskurs 4–6. Detta görs genom att granska några utvalda läromedel utifrån ett orientalistiskt perspektiv.

Arbetsfördelning

Arbetet med studien har till övervägande del skett gemensamt. Sara Berg har haft det övergripande ansvaret för avsnittet ‘Den interna andra’ i kapitlet ‘Teoretiska utgångspunkter’ samt metodkapitlet med undantag för avsnittet ‘Material och avgränsning’ samt ‘Analysmetod’. Därtill har Sara Berg skrivit avsnitten ‘Historia’ i analysdelen samt analyskategorierna Norrland är tidlöst samt Norrland är egendomligt i avsnitten om geografi. Lina Johansson har ansvarat för att skriva kapitlet ‘Forskningsöversikt’ samt ‘Teoretiska utgångspunkter’, med undantag för avsnittet ‘Den interna andra’. Därtill har Lina Johansson skrivit avsnitten ‘Samhällskunskap’ i analysdelen samt analyskategorierna Norrlänningar framställs som homogena och stereotypa, Norrlänningar framställs som könsstereotypa, Norrland är underordnat samt Norrland är förfallet i avsnitten om geografi. För att värna om arbetets koherens har analys samt bearbetning av all text skett gemensamt. Kapitlen ‘Sammanfattning’, ‘Inledning’, ‘Bakgrund’, ‘Diskussion’ samt ‘Konklusion’ är skrivna gemensamt. Därtill har båda ansvarat för avsnittet ‘Analysmetod’ i metodkapitlet.

Bakgrund

Följande kapitel inleds med en diskussion om ämnets relevans genom läroplanens skrivelser om likvärdig utbildning, samt en kort bakgrund om hur läromedel definieras och vikten av att läraren granskar de läromedel som hen använder i sin undervisning. Därefter ges en förklaring till hur begreppet ”Norrland” används i den här studien. Slutligen beskrivs hur föreställningar om Norrland har sett ut ur ett historiskt perspektiv.

Med utgångspunkt i elevens bakgrund

I läroplanens inledande kapitel beskrivs de grundläggande värden som ska förmedlas inom svensk grundskola. Skolan ska värna om alla elevers rätt till lika utbildning samt bidra med kunskap om de mänskliga rättigheterna och allas lika värde. I enlighet med läroplanen har varje elev rätt till en skolgång som utgår från dennes bakgrund och erfarenheter (Lgr 11, 2019, s. 6).

Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper (Lgr 11, 2019, s. 6).

Enligt skolans värdegrund ska varje elev således kunna ta utgångspunkt i sin egen bakgrund och erfarenhet för sin kommande utveckling. Det så ofta återgivna citatet från Mikael Niemi, som citerades i uppsatsens inledning, visar på att geografisk tillhörighet är en del av en människas identitet och det väger följaktligen in när det gäller möjligheten till identifikation. Vilka geografiska områden som får utrymme inom det material som används i skolan kan därmed ha en inverkan på elevernas möjlighet till identifikation och i enlighet med skolans värdegrund även förutsättningar för deras lärande.

Läromedel och deras funktion som normbärare

Enligt Niklas Ammert (2011) har läromedel länge definierats som materiel, som böcker eller andra informationsgivande hjälpmedel, som förmedlar läroplanens innehåll. Idag finns det en vidare syn på vad som räknas som läromedel – begreppet kan sägas inkludera allt material som används av lärare och elever i undervisningen för att åstadkomma måluppfyllelser i skolan. I praktiken kan vad som helst betraktas som läromedel men det vanligaste formatet är den tryckta läroboken (Ammert, 2011, s. 17).

Mellan 1973 och 1991 fanns Statens institut för läromedelsinformation (SIL) som var ett institut som kontrollerade huruvida läromedel förmedlade värderingsfri information (Molin, 2006, s. 12). Idag finns det inte något motsvarande granskningsorgan. Enligt Molin (2006) är det därmed viktigt att lärare själva intar en kritisk hållning till de texter som de använder i sin undervisning, i och med

att läromedel är betydelsefulla kunskapskällor för skolelever. Molin skriver att det är relevant eftersom den förmedlade kunskapen ger uttryck åt normer kring vad som är värt att ha kännedom om. På samma sätt menar hon att lärare måste granska läromedlen för att se vad det är som inte finns med i läromedel då det ger eleverna föreställningar om vad som inte är viktigt (Molin, 2006, s. 198).

Begreppet ”Norrland”

Sverker Sörlin (1988b) skriver i Framtidslandet: debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet att det varken finns eller har funnits en otvetydig definition för var Norrland börjar och slutar. Den tidigaste historiska källan i vilken Norrland omnämns är i ett brev från 1400-talet, som handlar om ett bud som gått till Hälsingland och ”annorstädes i Norrlanden”. Under historiens gång har Norrland ibland ansetts utgöras av endast Sveriges allra nordligaste delar. I andra sammanhang har Dalarna och Värmland också ansetts tillhöra Norrland. En gängse uppfattning är dock att gränsen går norr om Dalälven (Sörlin, 1988b, s. 13–14). Enligt Nationalencyklopedin innefattar Norrland landskapen Lappland, Norrbotten, Västerbotten, Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland (NE, Norrland, u.å.). Nationalencyklopedins definition av vilka landskap som ingår i Norrland kommer även att vara den här studiens utgångspunkt.

I Conceptualizing the North: Orientalism in the Arctic diskuterar Juha Ridanpää en mer abstrakt definition av ‘the North’-begreppet i kontrast till ordet ‘north’. Det senare syftar på en geografisk position och en motsats till syd. ‘The North’ har å andra sidan en abstrakt betydelse som fylls med olika mening beroende av bland annat plats samt kulturella och politiska faktorer (Ridanpää, 2007, s. 11–12). Med ett orientalistiskt perspektiv på framställningar av Norrland är det således relevant att studera föreställningar om Norrland ur mer än ett geografiskt perspektiv.

Föreställningar om Norrland

Sörlin (1998a) skriver i Bortom ”Swerige för sig sjelft”: Bilden av Norrland och det nordliga i ett idéhistoriskt perspektiv om hur Norrland länge inte räknats som en självklar del av Sverige. Norrland var snarare något annat som låg bortanför det ”egentliga Sverige”. Sörlin uttrycker det som att Norrland var någonting som den bildade svensken, ofta svealänningen, bland annat talade om, förhöll sig till, beslutade om och reste till. Det var med andra ord ”det andra”, något annorlunda från den egna erfarenhetsvärlden som i motsats till ”det andra” inte behövde kommenteras och dokumenteras (Sörlin, 1988a, s. 86). Vidare skriver Sörlin om hur han i sin forskning sett mycket skilda föreställningar om Norrland från 1700-talet som tycks leva kvar idag, i allt från media till myndighetsdokument. Dels urvattnade fraser om den tysta norrlänningen, kylan och avstånden, dels lyfts idéer och idealbilder om det orörda Norrland som ett framtidsland med stora möjligheter gällande allt från att utvinna naturresurser, orörd natur och en slags oförstörd samhällsmoralisk

kultur. Sörlin menar att det finns ett generande glapp mellan föreställningarna och verkligheten, där storslagna idéer om kolonisationsprojekt med tillhörande befolkningsökningar aldrig levt upp till förväntningarna (ibid., s. 87–88). Vidare skriver Sörlin att Norrland, precis som framtiden, inte ansetts vara ett färdigt projekt och därför är det ingen slump att det gjorts och görs illusioner om den delen av Sverige. Norrland var länge en plats dit samtidens problem inte ansågs ha kommit än och en plats där det gick att göra om och göra rätt. Denna ståndpunkt gavs det uttryck för bland politiker och kulturutövare vid förra sekelskiftet och Sörlin skriver att den har levt kvar in i våra dagar (ibid., s. 95–96).

Norrland som ”framtidsland” lever dock inte kvar i lika hög utsträckning eller på samma vis idag. I avhandlingen Framtidslandet: debatten om Norrland och naturresurserna under det industriella genombrottet skriver Sörlin (1988b) om hur Norrland, med dess människor och industrier bland annat, drabbades hårt av de ekonomiska kriserna efter första världskrigets slut. I århundraden hade det funnits en förhoppning om ett utvecklingslyft i Norrland men industrialisering och inflyttning motsvarade aldrig förväntningarna som fanns. Kring 1960- och 1970-talet började det alltmer talas i media om Norrland i termer av kris på grund av avfolkning och nedläggningar och i debatter lyftes tankegångar om hur södra Sverige sög ut Norrland på resurser. Sörlin skriver att det finns mycket i de uppfattningarna som stämmer, samtidigt som Norrland fortsatt fått utgöra en lovande framtidsutsikt där en bättre tillvaro kan erfaras. I den utsikten är det inte naturresurser som är det centrala, utan snarare satsningar på vetenskap och teknik samt idén om en välgörande natur. Värdet av turism skrivs upp alltmer och Sörlin föreslår att vildmark nu kan anses vara en ny naturresurs (Sörlin, 1988b, s. 254–256, 261).

Forskningsöversikt

Forskning rörande norrländsk framställning i läromedel har visat sig tunt. Följande forskningsöversikt tar därav utgångspunkt i samisk, tornedalsk och finsk representation i läromedel då dessa, enligt Jörgen Mattlar, är starkt förknippade till frågor rörande Norrland (2011, s. 3). Därefter följer ett avsnitt som berör Norrland i media och avslutningsvis en sammanställning av internationell forskning som undersöker framställningar av perifera områden.

Samer, tornedalingar och sverigefinnar i läromedel

Samer, tornedalingar och sverigefinnar är extra relevanta för Norrlandsfrågan då dessa minoriteter har ett extra starkt skydd i många kommuner i regionen (Mattlar, 2011, s. 3) Därtill är samer extra starkt knutna till Norrland då det länge hört till samernas geografiska hemvist. En tydlig tendens i den forskning som förts rörande samisk, tornedalsk och finsk representation i svenska läromedel är att dessa minoriteter får väldigt liten om ingen plats i läromedlen (Runblom, 2006; Mattlar, 2011 & Mattlar, 2008). Harald Runblom har på uppdrag av Skolverket genomfört en granskning av läromedel i historia och samhällskunskap utgivna mellan 1997 och 2005. I studien, En granskning av hur etnisk tillhörighet framställs i ett urval av läroböcker - Underlagsrapport till Skolverkets rapport ”I enlighet med skolans värdegrund?”, kommer Runblom fram till att minoritetsgrupperna samer, tornedalingar och sverigefinnar nästan helt saknar representation (2006, s. 46). Runblom skriver att endast ett läromedel i samhällskunskap ger en beskrivning av samer som han anser har substans och värde i ett undervisningssyfte. Övriga samhälls- och historieläromedel som analyserats ger endast fragmentariska beskrivningar. Tornedalingar och sverigefinnar finns ej nämnda i något av de läromedel Runblom analyserat (2006, s. 46). Jörgen Mattlar kommer fram till liknande resultat som Runblom i sin läromedelsanalys Minoriteter i marginalen – en läromedelsanalys. I studien analyserar Mattlar 21 läromedel i historia för grundskolan och gymnasiet utgivna efter år 2000. I de läromedel som Mattlar analyserar får minoritetsgrupperna samer, sverigefinnar och tornedalingar väldigt liten plats. Samerna får visst utrymme, det är enligt Mattlar ändock sparsmakat och endast en mycket liten andel av läromedlen innehåller framställningar med substans. Tornedalingar och sverigefinnar nämns endast mycket kortfattat i ett fåtal av läromedlen (2011, s. 3). Enligt Mattlar innehåller inget av läromedlen ”ett relevant och mer substantiellt innehåll om minoriteternas historia.” (ibid., s. 7). I en tidigare läromedelsanalys av läromedel från år 1995 till 2005 i svenska som andraspråk, Skolbokspropaganda? En ideologianalys av läroböcker i svenska som andraspråk (1995–2005), observerar Mattlar liknande tendenser. Läromedlen innehåller ett starkt eurocentriskt fokus där de svenska minoriteterna får en väldigt liten eller ingen plats alls (2008, s. 79).

I Runbloms samt Mattlars läromedelsanalyser framkommer att sverigefinnar och tornedalingar knappt förekommer i det analyserade materialet. Samer får emellertid viss representation (Runblom, 2006 & Mattlar, 2011). Mattlar identifierar två diskurser i läromedlens framställning av samer, en som betonar etnicitetens och kulturens föränderlighet och en som betonar

oföränderlighet och homogenitet. I den förstnämnda diskursen beskrivs samer och den samiska kulturen i ordalag som poängterar en förändring och utveckling. I den sistnämnda diskursen beskrivs samer som en homogen folkgrupp som inte förändras nämnvärt över tid (Mattlar, 2011, s. 3–6). Vidare identifierar Mattlar ett övergripande tema för framställningen av samer i en historisk kontext där samer framställs som en utsatt folkgrupp med en tydlig offerroll mot det anonyma majoritetssamhället och dess exploatering av Norrland (ibid., s. 6). På så sätt skapas en tydlig särskiljning mellan samerna och resterande Sverige, ett vi och ett dem.

Norrland i media

Madeleine Eriksson publicerade 2010 avhandlingen (Re)producing a Periphery: Popular Representations of the Swedish North där hon undersöker hur Norrland framställs i media ur ett orientalistiskt perspektiv. Studien visar att den mediala framställningen av Norrland porträtterar Norrland som en svag region beroende av bidrag med stora problem med avfolkning och arbetslöshet (Eriksson, 2011, s. 52–53). I Erikssons undersökning framkommer det att en stor del av de analyserade artiklarna handlar om Norrlands behov av bidrag. Det skapas därtill ofta en känsla av att bidragen till Norrland sker på bekostnad av Stockholm. Även fast Norrland täcker två tredjedelar av Sveriges yta beskrivs det i media som ett homogent område med övervägande liknande problematik utan hänsyn till olika trender i olika delar (ibid., s. 53).

Medias homogena framställning av Norrland handlar inte enbart om de problem som tillskrivs området utan även mer generella beskrivningar av Norrland som en avsides abstrakt plats långt bort från det ‘riktiga’ Sverige. Områdets stora skillnader från kust, till inland, till stad, till fjäll är ingenting som någon av artiklarna tar hänsyn till (Eriksson, 2010, s. 59). Liknande tendenser kan observeras i Gunnar Nygren och Kajsa Althéns studie, Landsbygd i medieskugga – nedmonteringen av den lokala journalistiken och bilden av landsbygden i Dagens Nyheter. Nygren och Althén undersöker framställningen av landsbygden i Dagens Nyheter där Norrland är en del av landsbygdsbegreppet (Nygren & Althén, 2014). I likhet med Norrland beskrivs landsbygden ensidigt som ett slags rekreationsområde helt utan mer komplexa porträtteringar (ibid., s. 43). Landsbygden beskrivs ständigt ur ett Stockholmsperspektiv som en slags rekreationsyta för Stockholmsbon. Nygren och Althén poängterar att detta skapar en slags dikotomi mellan landsbygden och Stockholm där Stockholm blir normen och landsbygden det avvikande (ibid., s. 53). Dikotomiseringen mellan Stockholm och ‘de andra’ delarna av Sverige återfinns även i Erikssons studie där Norrland ständigt ställs i relation till Stockholm (2010, s. 53). Norrland porträtteras som svagt, omodernt och maktlöst i relation till Stockholm som framställs som modernt och framåtsträvande (ibid., s. 63).

Eriksson skriver vidare att dikotomiseringen mellan Norrland och Stockholm spiller över på norrlänningen vilken i media framställs vara i opposition mot majoritetssamhället och det svenska etablissemanget (Eriksson, 2010, s. 60). Människor som lever i Norrland beskrivs som en homogen marginaliserad grupp som ständigt är utsatt av och i strid mot majoritetssamhället. På så sätt utesluts norrlänningen från majoriteten och blir en av ‘de andra’ (ibid., s. 60). I media beskrivs

norrlänningen ur stockholmarens perspektiv som en enklare mer genuin typ av människa. Eriksson poängterar dock att detta även manifesterar en känsla av norrlänningen som mer naiv och mindre utvecklad i jämförelse till storstadsbon (ibid., s. 143). Människor som lever i Norrland framställs som traditionella arbetare med något mindre moderna värderingar än storstadsbon. Norrlänningen förknippas ofta med machokultur och stereotypa könsmönster vilket enligt medial framställning är en anledning till att människor väljer att flytta därifrån (ibid., s. 63). Eriksson sammanfattar medias framställning av Norrland som både autentiskt och utdaterat vilket skapar en motsättning där den norrländska stereotypen är både lovordande och kritiserad. Det i sin tur skapar en känsla av Norrland och norrlänningen som ogreppbar (ibid., s. 142). Avslutningsvis kan konstateras att Norrland och norrlänningen beskrivs på liknande vis som minoriteter - som ett ‘det andra’ mot majoritetssamhället Sverige.

Internationell forskning

Likt Erikssons forskning rörande föreställningen av Norrland har Juha Ridanpää undersökt begreppet ‘the North’ ur ett finskt perspektiv med orientalismen som utgångpunkt. I Conceptualizing the North: Orientalism in the Arctic undersöker Ridanpää vilka föreställningar och stereotyper som begreppet ‘the North’ bär med sig i en finsk kontext (2007). Finska ‘the North’ framställs ofta som en plats fylld av mystik och natur (2007, s. 13). Ridanpää menar att denna romantiserade och stereotypa framställning skapar en homogen bild av området utan förståelse för diversiteten. Därtill skapas en avskärmning från resten av Finland. ‘The North’ blir på så sätt inte en del av majoritetssamhället utan det blir ett ’det andra’ (ibid.). Vidare skriver Ridanpää om en uppdelning av nationen mellan Kulturfinland och Naturfinland. De sydligare regionerna framställs ofta som Kulturfinland och förknippas med litteratur och en stark bildningstradition. De nordliga delarna å andra sidan framställs som Naturfinland, med föreställningar om en avsaknad av bildning och litteratur (ibid., s. 23). Sammanfattningsvis identifierar Ridanpää en föreställning av finska ’the North’ som en mystisk, avlägsen plats utanför det ’riktiga’ Finland helt präglat av natur och avsaknad av mer kulturella inslag (ibid.).

Rob Shields har gjort liknande undersökningar som Ridanpää men med utgångspunkt i ett kanadensiskt samt ett engelskt ‘the North’. I Places on the margin: Alternative Geographies of Modernity undersöker Shields hur de nordliga delarna av Kanada framställs nationellt (1991). I likhet med finska ‘the North’ framställs kanadensiska ‘the North’ som en mytologisk plats långt bort från det verkliga Kanada, de sydligare delarna. De nordliga områdena definieras ofta i relation till de sydligare områdena antingen i fråga om naturresurser som de sydliga delarna kan ha ekonomisk vinning av eller som ett område som måste skyddas av och från de sydligare delarna och dess exploatering av den nordliga naturen (Shields, 1991, s. 165). Området framställs därtill ofta som en slags front till äkta kanadensiskhet, hjärtat av den nationella identiteten. Området ses emellertid ej som ett riktigt område utan en slags mytologisk plats utan verklig förankring. På så sätt skapas en

motsättning där regionen dels framställs som centrum för den äkta kanadensiska kulturen, dels som en mystisk, overklig, öde vildmark (ibid., s. 165).

Vid undersökning av engelska ‘the North’ framkommer att det i likhet med Norrland och finska ‘the North’ framställs som ett homogent område ofta i relation till de sydligare delarna, det ‘riktiga’ England. Särskiljningen mellan ‘the North’ och resten av England innefattar ett kulturellt, modernt Sydengland mot ett genuint men outvecklat Nordengland. ’The North’ förknippas med periferin, arbetarklass och landsbygd medan London och de sydliga delarna av England förknippas med centrum, sofistikerad kultur samt ekonomisk och politisk elit (Shields, 1991, s. 231).

I likhet med tidigare forskning som undersökt dikomatiseringen mellan nord och syd (Eriksson, 2010, Ridanpää, 2007 & Shields, 1991) har JoshuaHagen i sitt arbete Redrawing the Imagined Map of Europe: the Rise and Fall of the ”Center” undersökt det tyska begreppet ’Middeleuropa’ med utgångpunkt i hur Östeuropa framställs i kontrast mot Västeuropa (Hagen, 2003). Likt Norrland samt ’the North’ i Finland, Kanada och England (Eriksson, 2010, Ridanpää, 2007 & Shields, 1991) framställs Östeuropa ofta som mer primitivt och mindre modernt än Västeuropa. Västeuropa definieras av modernisering både gällande styre och befolkning medan Östeuropa framställs som bakåtsträvande och dess invånare som mindre moderna (Hagen, 2003, s. 492).

I studien Picturing Rural America: An Analysis of the Representation of Contemporary Rural America in Picture Books for Children undersöker Karen Eppley hur USA:s landsbygd framställs i bilderböcker för barn (Eppley, 2010). Likt tidigare nämnd forskning identifierar Eppley en andrafiering av människor som bor på landsbygden. Andrafieringen i böckerna sker på olika nivåer, där majoriteten av böckerna skapar en andrafiering via mer subtila slag. Eppley identifierar exempelvis att många böcker endast porträtterar omoderna hem i relation till landsbygden samt att människor som lever på landsbygden ofta framställs som mer genuina och unika än normen. En mindre andel av böckerna, fyra stycken av tjugofyra, har dock en mer uttrycklig andrafiering där landsbygdsbon framställs med annan mental karaktär än invånare i majoritetssamhället. Böckerna framställer landsbygdsbor som mindre smarta och med mer mental ohälsa än gemene person. I övrigt visar Eppleys studie på en homogen framställning av människor som lever på landsbygden. De framställs som mer självständiga och med högre arbetsmoral än normen, ofta arbetandes utomhus. Landsbygdsbon framställs därtill som jordnära med goda relationer till sin familj och ett starkt band till naturen (Eppley, 2010).

Sammanfattningsvis finns det tydliga samband mellan resultaten i ovan nämnda studier där geografiskt perifera områden ofta framställs i kontrast mot ett majoritetssamhälle med kontrasterande egenskaper. Majoritetssamhället framställs ofta som bärare av kultur och utveckling medan de perifera områdena ofta framställs som maktlösa, outvecklade ödemarker.

Teoretiska utgångspunkter

Den här studien utgår från ett orientalistiskt perspektiv. Inledningsvis ges en förklaring till vad orientalismen innefattar, samt vilka stereotypa föreställningar den ger upphov till. Därefter följer ett avsnitt som förklarar orientalismens applicerbarhet på Norrland utifrån begreppet den interna andra.

Orientalism

För att belysa framställningen av Norrland i analysmaterialet använder vi, i likhet med Eriksson (2010) och Ridanpää (2007), orientalismen som utgångspunkt. Edward Saids Orientalism från 1977 är en tongivare inom fältet (Eriksson, 2010, s. 15). Enligt Said handlar orientalismen om relationen mellan sociala hierarkier, kultur och geografi, ofta mellan västvärlden och Orienten (1977). Genom orientalismen delas världen upp i två kontrasterande delar, en känd västvärld och en okänd orient. Den ena föreställs med makt, den andra utan. Västvärlden blir ett här och ett vi, Orienten ett där och de andra (Said, 1977, s. 5, 57). Maktrelationen mellan öst och väst, Orienten och västvärlden är helt baserat på människans förställningar om Orienten och västvärlden och västvärldens så kallade maktövertag och driv till att öka makten på bekostnad av Orienten (ibid., s. 57). Orientalismen förs ej enbart på ett politiskt plan utan reproduceras även via kulturella porträtteringar av den så kallade Orienten ur ett västerländskt maktperspektiv (ibid., s. 5, 43–44).

I Beginning Postcolonialism tolkar John McLeod Saids Orientalism och identifierar sex huvuddrag. För det första baseras orientalismen på en dikotomisering mellan två delar av världen, Orienten och Occidenten. I och med uppdelningen skapas en kontrastering där Occidenten, den föreställda västvärlden, framställs som allt Orienten inte är. Framställningen är alltid till Occidentens fördel och Orienten framställs ofta med negativa egenskaper för att förstärka bilden av Occidentens överlägsenhet (McLeod, 2000, s. 40). För det andra är orientalismen en västerländsk föreställning. Orientalismen är inte baserad på fakta om områden som porträtteras utan fabriceras ur en västerländsk fantasi (ibid., s. 41). För det tredje är orientalismen en del av strukturer på institutionell nivå vilket resulterar i att föreställningar och myter om Orienten ofta ses som fakta (ibid., s. 42). För det fjärde är orientalismen textuell, det vill säga att den både produceras och reproduceras via litterära källor (ibid., s. 42). För det femte är orientalismen legitimerande för västvärldens exploatering av och andrafiering av Orienten. Avslutningsvis delar McLeod upp orientalismen i två delar, latent och manifesterande orientalism. Den latenta orientalismen bygger på underliggande föreställningar om Orienten som är stabila över tid. Den manifesterande orientalismen baseras på den latenta orientalismen men förändras med tiden och samhället (ibid., s. 43).

Utifrån de huvuddrag McLeod (2000) identifierar i Saids orientalism har han tagit fram sex kategorier med stereotypa föreställningar om kulturella skillnader till följd av orientalism (McLeod, 2000, s. 44). Nedan följer stereotyperna med McLeods rubriksättning. Kategorierna används som utgångspunkt för den analysmetod som beskrivs i metodkapitlet.

1. The Orient is timeless

McLeods första kategori handlar om föreställningen om Orienten som oföränderlig över tid. Orienten porträtteras ofta i relation till västvärlden som outvecklad och primitiv, helt avskärmad från västvärldens utveckling. Resor från västvärlden till Orienten beskrivs i många fall som resor tillbaka i tiden till platser opåverkade av övrig världshistoria (McLeod, 2000, s. 44).

2. The Orient is strange

En fundamental del av orientalismen är framställningen av Orienten som konstig och bisarr. För att skapa en tydlig avskiljning från väst beskrivs Orienten ofta som konstig, spektakulär eller fantastisk. Orienten beskrivs inte enbart som annorlunda mot västvärlden utan extraordinärt annorlunda. Upplevelser från Orienten framställs som vitt skilda från något som skulle kunna upplevas i väst (McLeod, 2000, s. 44).

3. Orientalism makes assumptions about ‘race’

I västerländsk porträttering av Orienten framställs invånarna ofta på ett homogent vis. Människor som lever på Orienten framställs som ensidiga, ofta med stereotypa egenskaper. Hela folkgrupper kan framställas som exempelvis arga, lata eller våldsamma. Framställningarna har tydliga rasistiska undertoner och bagatelliserar hela folkgrupper till en homogen sorts människa. Därtill skapar det ytterligare särskiljning mellan västvärlden och Orienten där västerlänningen framställs som överlägsen (McLeod, 2000, s. 44–45).

4. Orientalism makes assumptions about gender

Via orientalismen skapas föreställningar om könsstereotyper. Människor som lever i Orienten framställs ofta i relation till västerländska könsstereotyper. Kvinnor framställs som exotiska och sensuella medan männen framställs som fega och omanliga. På så sätt framställs människorna som annorlunda könsmässigt mot västerländska könsstereotyper. Männen anses inte leva upp till den västerländska stereotypen för en man, och kvinnorna framställs som allt för sexuella för att leva upp till den västerländska kvinnlighetsnormen (McLeod, 2000, s. 45).

5. The Orient is feminine

På en mer generell nivå finns en dikotomisering mellan Orienten och Occidenten inom orientalismen där Orienten framställs som feminin och Occidenten maskulin. Det feminina mot det maskulina innebär en passiv, underställd och exotisk Orient mot en aktiv, överställd och rationell Occident (McLeod, 2000, s. 45–46).

6. The Orient is degenerate

Människor som lever på Orienten framställs ofta som mindre utvecklade än västerlänningar. I västerländska framställningar är människorna på Orienten lata, fega, lustfyllda och ociviliserade.

Orientalismen skapar därav en föreställning om att det finns ett behov av västerländsk civilisering och utveckling på Orienten (McLeod, 2000, s. 46).

Den interna andra

David R. Jansson (2003) skriver om hur nationella identiteter konstrueras i artikeln Internal orientalism in America: W.J. Cash’s The Mind of the South and the Spatial Construction of American National Identity. Han menar att forskningen om detta fördjupats på senare tid, då den gått från att undersöka hur stater konstruerar en nationell identitet i förhållande till områden utanför landets gränser, till att alltmer fokusera på orientalistiska diskurser som finns inom länderna – så kallad intern orientalism. Den interna orientalismen finns inom stater och framställer exempelvis en region inom landet, samt regionens befolkning, som något som särskiljer sig från resten av landet. Inte sällan görs det i negativa termer. En intern orientalism som har likheter med Saids mer världsomfattande orientalism kan visa sig genom exploatering av materiella resurser från en svagare region till starkare sådana inom landet. Andra framträdande drag för intern orientalism kan vara att den region som andrafieras framställs som annorlunda jämfört med nationen i övrigt. Det kan exempelvis finnas ett särskiljande språk om och förhållningssätt till regionen som återfinns inom allt från myndigheter, näringsliv eller olika konstformer. Jansson lägger dock in en brasklapp mot att förbehållslöst likställa den interna orientalismen med orientalism. Ett exempel på skillnad mellan dem är att regioner som betraktas som den interna andra ändå är en del av en stat på ett annat sätt än exempelvis forna kolonier var till de imperialistiska makterna. Andrafierade regioner har på så vis tillgång till nationella institutioner i högre utsträckning och med det också mer att säga till om på en högre, nationell nivå. Vidare skriver han om hur känslan av tillhörighet kan vara stor gällande både nationer och regioner, vilket skapar komplexa förhållanden som inte alltid är jämförbara hos befolkningar som anses tillhöra ”det andra”, interna eller ej. Trots det betonar Jansson att det kan finnas meningsfulla likheter mellan orientalismen och den interna orientalismen (Jansson, 2003, s. 296–298).

Även om det länge främst varit brukligt att använda ett orientalistiskt perspektiv då förhållandet mellan Orienten och Occidenten avhandlats, kan man ändå argumentera för varför det är relevant att anlägga orientalism som ett teoretiskt perspektiv då bilden av Norrland studeras, om än ett internt sådant. Eriksson (2010) gör det i sin avhandling då hon menar att Norrland haft en underordnad position i Sverige, precis som de europeiska imperiernas kolonier har haft gentemot kolonialmakten. Även om kolonisationsformerna inte sett likadana ut finns det likheter i och med att det funnits en klar uppdelning mellan centrum och periferi. Likt Jansson (2003) lyfter även Eriksson fram att många forskare nu vidgat användningen av begreppet orientalism till att även inkludera uppdelningar inom regioner och länder och hur människor och platser andrafieras till följd av bland annat klass eller geografisk hemvist (Eriksson, 2010, s. 18–19).

Sörlin (1988b) beskriver i sin avhandling om hur det från den svenska centralmaktens håll från 1500-talet, och under följande decennier fram till 1800-talet, funnits en syn på Norrland som kan

kallas för kolonial. Det kom bland annat till uttryck genom att Norrland framför allt sågs på som en avlägsen plats för att utvinna naturresurser. Under 1800-talet ändrades tongångarna dock till att Norrland skulle bli Sveriges motsvarighet till Amerika, vilket skulle innebära att befolka landsdelen och upparbeta en ekonomi (Sörlin, 1988b, s. 49). I forskning om Norrland är det således inte ovanligt att anlägga ett kolonialt perspektiv på hur regionen framställs, vilket också motiverar den här studiens användande av ett analysverktyg som bygger på stereotyper om Orienten.

Syfte och frågeställningar

Syftet med denna studie är att bidra med ökad kunskap om hur Norrland och människorna som lever där framställs i text och bild i några läromedel i geografi, historia och samhällskunskap. Studien utgår från ett orientalistiskt perspektiv med följande frågeställningar:

1. På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen? 2. På vilket sätt framställs norrlänningar i läromedlen?

Metod

Följande kapitel inleds med beskrivningar av metoder för analys av text och bild. Därefter presenteras utgångspunkten för analys av materialet genom sex kategorier som baseras på McLeods (2000) lista över stereotyper om Orienten. Vidare innehåller kapitlet en metodreflektion. Avslutningsvis presenteras urvalet av material för den här studien genom en diskussion om avgränsningar och en tabell.

Kvalitativ textanalys

För att studera hur föreställningar om Norrland uttrycks i läromedel, genomförs en kvalitativ textanalys. I Metodpraktikan: konsten att studera samhälle, individ och marknad skriver Peter Esaiasson m.fl. (2017) att det vid en sådan analys görs en noggrann läsning av textens helhet, delar, samt sammanhanget som texten verkar i. Vidare lyfter de att det är vanligt att göra den här typen av analyser då det framför allt är enskilda delar av en text som är särskilt betydelsefulla för en analys. Metoden är även tillämpbar då man vill komma fram till vad som implicit gömmer sig i en text, vilket de menar är något som enbart går att finna genom att med hjälp av analysverktyg läsa texten flera gånger – både översiktligt och noggrant (Esaiasson et al., 2017, s. 211, 213). Detta är relevant i den här studien, i och med att den främst undersöker och analyserar de delar i läromedlen som behandlar Norrland, samt att det inte är säkert att orientalistiska perspektiv går att utläsa i texter vid en första anblick utan analysverktyg.

Enligt Esaiasson et al. (2017) är inte graden av faktamässig korrekthet i texterna det mest relevanta för den kvalitativa textanalysen. Även texter som speglar mindre nyanserade bilder av verkligheten är intressanta att studera, då det är textens mening och eventuellt dess effekter som studeras (s. 212). I den här studien är det framställningar av Norrland som undersöks, vilka mycket väl kan baseras på stereotyper snarare än på verkligheten. Således fungerar det att göra en kvalitativ textanalys på det material som valts ut för den här studien.

Esaiasson et al. (2017) för även ett resonemang om att kvalitativa textanalyser inte är en metod för beskrivning av ett material. Analysmetoden innefattar visserligen en djupdykning i analysmaterialet och har därmed även återberättande segment. De poängterar dock att det inte är det mest essentiella för analysen, utan det centrala är den nya berättelse som träder fram tack vare de analytiska verktygen (s. 216). Analysverktygen som används i den här studien presenteras längre ner i metoddelen, under rubriken ”Analysmetod”.

Slutligen bör det poängteras att detta är en idécentral studie. Det viktiga är det specifika innehållet i valda delar i de texter som man valt ut, inte producenterna av innehållet. Med det sagt är inte aktörerna eller kontexten som texten producerats i irrelevanta, utan de kan behöva förklaras för att skapa en större tydlighet kring material och innehåll (Esaiasson et al., 2017, s. 224–225). I den här studien har läromedlens betydelse i skolan presenterats och en presentation av materialet

kommer att ges nedan i det här kapitel. Vilka som står bakom läromedlen är dock inte av vikt för studien. Däremot är, som tidigare nämnts, idéerna som uttrycks i läromedlen centrala.

Analys av bilder

Anders Björkvall (2018) skriver i Visuell textanalys att texter sällan står för sig själva, utan det finns ofta bilder och illustrationer som är viktiga för förståelse och tolkning av texten i sin helhet. Vid ett ensidigt fokus på den skriftliga texten äventyras en allsidig förståelse av det som undersöks (Björkvall, 2018, s. 355). I Samhällsvetenskaplig metod skriver Matthew David & Carole D. Sutton (2016) om hur bilder och andra visuella uttrycksformer haft en betydande roll för att visa på Orientens primitivitet och dekadens. På så vis har visuella uttryck varit ett led i att legitimera västvärldens överordnad och dess kontroll över Orienten (David & Sutton, 2016, s. 352).

I Den visuella texten: multimodal analys i praktiken skriver Björkvall (2009) att läromedel i hög utsträckning är visuella och multimodala. De innehåller alltså ofta flera kommunikationsformer, som exempelvis både text och bild (s. 8–9). Anders Carlsson och Thomas Koppfeldt (2008) skriver i Visuell retorik: bilden i reklam, nyheter och livsstilsmedia att bildanalyser oftast sker genom att betraktaren ser på bilden. Därefter görs en summarisk beskrivning av bilden. Dessa två första steg genomförs utan att tolkningar och värderingar läggs in i vad betraktaren skådat. Tolkningen sker i stället vid steg tre, då det görs en analys av vad bilden förmedlar och på vilket sätt det sker på (Carlsson och Koppfeldt, 2008, s. 16). I den här studien kommer väsentliga bilder till de tillhörande relevanta texterna i läromedlen att gås igenom utifrån de tre steg som Carlsson och Koppfeldt lyfter fram. Bilderna kommer likt texterna tolkas utifrån den analysmetod som presenteras nedan.

Analysmetod

Studiens analysmetod är utformad utifrån McLeods sex stereotyper om Orienten. Stereotyperna är omarbetade för att vara applicerbara på Norrland och norrlänningar. Bearbetningen sker med stöd av den forskning vi nämnt i tidigare kapitel. Vi väljer dock att inte utveckla kategorierna med konkreta exempel eftersom det riskerar att skapa för snäva tolkningsramar för de läromedelstexter som vi granskar.

1.

Som första analyspunkt undersöker vi huruvida Norrland framställs som tidlöst, det vill säga oföränderligt över tid i relation till resterande Sveriges utveckling.

2. Norrland är egendomligt

Under den här analyspunkten undersöker vi huruvida Norrland framställs som vitt skilt från resterande Sverige, exempelvis genom att beskrivas med en underton av att det är spektakulärt.

3. Norrlänningar framställs som homogena och stereotypa

Vid analys av framställningen av norrlänningar kommer vi undersöka huruvida norrlänningar framställs som en homogen folkgrupp med stereotypa egenskaper.

4. Norrlänningar framställs som könsstereotypa

Till skillnad från föregående analyspunkt som är inriktad på generella framställningar av norrlänningar kommer analysen vid denna punkt rikta in sig på eventuella könsstereotypa framställningar av norrlänningar.

5. Norrland är underordnat

Det vi tagit fasta på från McLeods kategori om en feminiserad orient är dikotomiseringen och den underordning som följer på det. I skildringar av Norrland skulle det kunna innebära att Norrland framställs som passivt, exotiskt eller osynliggjort i förhållande till resterande Sverige.

6. Norrland är förfallet

Den sista analyspunkten fokuserar på framställningar av Norrland som outvecklade i relation till majoritetssamhället och i behov av stöd från majoritetssamhället för möjlig utveckling.

För att koppla analysmetoden till våra forskningsfrågor kommer kategori 1–2 och 5–6 användas i förhållande till forskningsfrågan ‘På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen?’. Kategorierna 3– 4 kommer användas som analysmetod vid undersökning av forskningsfrågan ‘På vilket sätt framställs norrlänningar i läromedlen?’.

Metodreflektion

Gällande forskningsetiska överväganden finns det skrivet i Vetenskapsrådets publikation God forskningssed (2017) att forskningsetik till stor del handlar om hur studiers informanter behandlas (Vetenskapsrådet, 2017, s. 12). Då det i den här studien görs en kvalitativ analys av läromedel använder vi oss inte av informanter,vilket innebär att vi inte ställs inför svårigheter och avvägningar i förhållande till exempelvis samtyckeskrav och konfidentialitet. Vetenskapsrådet (2017) lyfter dock fram allmänna principer gällande kvalitet och tillförlitlighet. Det innebär bland annat att de som bedriver en studie bör formulera ett tydligt syfte och att materialet ska analyseras på ett systematiskt sätt (Vetenskapsrådet, 2017, s. 25). Med utgångspunkt i detta förs en diskussion rörande studiens validitet och reliabilitet i nedanstående stycken.

En vetenskaplig studie kräver en hög grad av validitet och reliabilitet. Inom kvalitativ forskning görs det ibland även en åtskillnad mellan intern och extern validitet, samt intern och extern reliabilitet. Den externa validiteten har enligt Alan Bryman (2018) att göra med om resultaten är applicerbara på andra situationer än de som framträder i materialet. Han diskuterar dock att det kan vara svårt att nå i kvalitativa studier, som ofta innebär att man går djupare in i ett begränsat

urval (Bryman, 2018, s. 466). Det är ett problem som kan sägas föreligga även för vår studie. I den här studien kommer vi att undersöka så många läromedel som är möjligt inom studiens begränsade omfattning. Intern validitet innebär att studiens slutsatser stämmer överens med det som observerats (ibid., s. 465). I den här studien innebär det att vi ämnar gå igenom materialet på ett tydligt och systematiskt sätt, med vår analysmetod som genomgripande utgångspunkt.

Gällande extern reliabilitet skriver Bryman (2018) att en hög sådan innebär att studien kan upprepas med samma resultat om den genomförs av en annan forskare (Bryman, 2018, s. 465). Det försöker vi uppnå genom att beskriva vårt tillvägagångssätt för att behandla materialet, samt hur vi utformat vår analysmetod, så tydligt att det ska vara möjligt för någon annan att replikera studien. Den interna reliabiliteten handlar enligt Bryman (2018) om att de som genomfört studien är samstämmiga om hur de ska tolka sitt material (s. 465). För denna studie innebär det att vi gemensamt tar fram en analysmetod, samt att vi analyserar allt material var och en för sig. Därefter diskuterar vi våra analyser och kontrollerar att de är samstämmiga och rimliga i förhållande till analysmetoden. Vi för även en gemensam diskussion om hur resultatet av analysen står sig i förhållande till tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter.

Material och avgränsningar

I den här studien analyseras nio läromedel i skolämnena geografi, historia och samhällskunskap, tre för respektive ämne. Alla läromedel är utgivna efter 2011 och följer den senaste läroplanen, Lgr 11. Gemensamt för läromedlen är också att de ämnas användas i undervisning för årskurs 4–6. Studiens tema, Norrland, har en tydlig koppling till skolans samhällsorienterande ämnen vilka behandlar frågor om geografiska, samhälleliga och kulturella förhållanden och det är därför vi valt att rikta in oss på dessa ämnen. Böckerna som vi valt för vår analys ingår i tre olika läromedelsserier utgivna av förlagen Gleerups, Liber samt Natur & Kultur. Dessa förlag är enligt en sammanställning av Staffan Sundin bland de läromedelsförlag med högst omsättning i Sverige (Sundin, 2012, s. 268– 269). Till läromedlen finns tillhörande lärarhandledningar, arbetsböcker samt olika digitala resurser, vi har emellertid valt att endast använda textböckerna för vår analys. Urvalet utgår från att vi vill ha utrymme för att analysera en större bredd av läromedel än vad vi hade haft om vi valt att även analysera tillhörande material. Tabellen nedan, Tabell 1, visar en översikt av det analysmaterial som ingår i den här studien.

Tabell 1: Analysmaterial

Förlag Författare Publicering Sidantal Geografi

Ge: geografi 4–6 Gleerups David Örbring 2015 156 sidor Upptäck Sverige: Lgr

11 Geografi

Liber Torsten Bengtsson & Annica Hedin

2012 179 sidor

Geografi Sverige Natur & Kultur Ingrid Åsgård & Katarina Olsson 2011 159 sidor Samhällskunskap Sh: samhällskunskap 4–6

Gleerups Hans Almgren 2015 132 sidor

Upptäck Samhälle: Lgr 11

Liber Göran Svanelid 2014 107 sidor

Samhällskunskap Grundbok

Natur & Kultur

Anna-Lena Stålnacke 2012 136 sidor

Historia

Hi: historia 4–6 Gleerups Catarina Hansson & Rolf Uppström

2014 216 sidor

Upptäck historia: Lgr 11

Liber Petter Ljunggren 2015 235 sidor

Historia Grundbok Natur & Kultur

Göran Körner & Per Lindberg

2012 215 sidor

Analys och Resultat

I följande kapitel presenteras studiens analysresultat strukturerat utifrån våra forskningsfrågor ‘På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen?’ samt ‘På vilket sätt framställs norrlänningar i läromedlen?’. Varje forskningsfråga är uppdelad i avsnitten ‘Geografi’, ‘Samhällskunskap’ och ‘Historia’.

På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen?

För att undersöka forskningsfrågan ‘På vilket sätt framställs Norrland i läromedlen’ används analyskategorierna Norrland är tidlöst, Norrland är egendomligt, Norrland är underordnat samt Norrland är förfallet. Följande analysredovisning är strukturerad utifrån dessa.

Geografi

Läromedlen i geografi innehåller framställningar av Norrland som tidlöst, egendomligt, underordnat och förfallet. Framställningar av Norrland som tidlöst finns i alla tre geografiläromedel. I Ge: geografi 4–6 finns det ett avsnitt som handlar om människan och bergen. Där framgår det att samhällena vid Kiruna och Malmberget byggdes upp kring gruvorna där man tar upp järnmalm. Det står även att gruvan än idag är en stor arbetsgivare i Kiruna (Örbring, 2015, s. 82). Den framställning som görs av Kiruna är av en stad som inte förändrats nämnvärt under årens lopp. Det tidlösa Norrland finns även representerat i läromedlet Upptäck Sverige: Lgr 11 Geografi. Varje landskap i boken har ett eget uppslag där det bland annat finns med fakta, en karta och beskrivningar av naturlandskapet. Vid slutet av varje uppslag finns det text och bild på något som kan sägas vara mycket utmärkande för landskapet i fråga. För landskapet Hälsingland beskrivs en gammal sägen om hur ungdomar för länge sedan på en fest dansade till en okänd spelmans melodi tills de föll ner döda. Spelmannen visade sig vara djävulen. I texten står det om hur denna sägen levt vidare och att melodin fortfarande spelas vid en stor danstävling som äger rum i Hälsingland varje sommar. På den tillhörande bilden skildras människor i folkdräkter (Bengtsson & Hedin, 2012, s. 139). Det kan ställas i kontrast till motsvarande delar om exempelvis landskapen Södermanland och Uppland. För Södermanland är det Globen som lyfts fram och för Uppland är det Arlanda (ibid., s. 109, 111). Hälsingland förbinds alltså med folktro och gamla traditioner på samma plats i läromedlet där innovation och utvecklingsprojekt kopplas till Södermanland och Uppland. Att Norrland är tidlöst framträder även i läromedlet Geografi Sverige vid beskrivningar av specifika platser i norra Sverige. Det tydligaste exemplet på det är hur Söderhamn beskrivs i uppslaget om Hälsingland. Söderhamns historia med utvecklingen från fiskeby till stad med smedjor på 1600-talet skildras. Meningen som följer på det lyder: ”Söderhamn är idag en modern stad med service och industrier” (Åsgård & Olsson, 2011, s. 117). Även beskrivningen av Östersund i uppslaget om Jämtland omnämns på liknande sätt, då det står att staden grundades på 1700-talet och idag har ”all tänkbar service” (ibid., s. 121). Genom att det uttrycks att städerna idag

har omfattande och modern service förefaller det alltså som något anmärkningsvärt och som att de nyligen kommit ikapp resterande Sveriges utveckling.

Norrland är egendomligt är också en genomgående framställning i de tre geografiläromedlen. I läromedlet Ge: geografi 4–6 framgår det att det är stor skillnad på klimatet i norra och södra Sverige, med långa och kalla vintrar och med annorlunda växtlighet. Norra Sverige beskrivs också som glesbefolkat med få människor men med mycket skog, älvar och fjäll (Örbring, 2015, s. 72). Läromedlet beskriver även de olika landskapen med sevärdheter. Alla sevärdheter i de norrländska landskapen har kopplingar till naturen med några få undantag, som exempelvis Bodens fästning och ett järnvägsmuseum i Gävle. Porträttering av sevärdheter i Götaland och Svealand innehåller betydligt fler mänskligt skapade sevärdheter, som nöjesparker och slott (ibid., s. 105–117). Liknande tendenser finns i läromedlet Geografi Sverige. På ett uppslag om naturtyper i Sverige finns det tre olika fotografier. Det första föreställer ett odlingslandskap i Skåne, med åkrar och gårdar. Det andra fotografiet är från en plats i norra Sverige, exakt var specificeras inte. Den föreställer myrmark och fjäll. Det tredje fotografiet visar en sandstrand vid sjön Siljan, människor som badar och en kyrka i bakgrunden (Åsgård & Olsson, 2011, s. 58–59). Av de tre fotografierna är det endast bilderna från Skåne och Dalarna som visar på att någon form av mänsklig aktivitet har skett och sker där. Bilden på fjället och myrmarken är däremot öde. På följande sidor står det om de långa och kalla vintrarna i norra Sverige, och det finns även ett foto av Kiruna i samband med att människors användning av naturen beskrivs. Fotografiet föreställer dagbrottet i Kiruna och staden skymtas längst ner på bilden. Det bidrar också till att Norrland framställs som egendomligt när en stad som Kiruna, med den tämligen unika bebyggelsen lyfts fram (ibid., s. 60–62). Läromedlet Upptäck Sverige: Lgr 11 Geografi innehåller framställningar av Norrland som skildras som spektakulärt i jämförelse med övriga Sverige. Det kan man främst se i kapitlet som behandlar den svenska fjällen. Kapitlet inleds med orden ”Välkommen ut i vildmarken” (Bengtsson & Hedin, 2012, s. 156). Landskapet beskrivs som kalt och tomt på bebyggelse. Även luften beskrivs som karaktäristiskt frisk. Midnattssolen beskrivs också, i termer av något som människor från hela världen reser till och betraktar i norra Sverige (ibid., s. 156–159) Det gäller även för hela fjällen, vars natur lockar människor under både sommar och vinter, då de svenska fjällen beskrivs som ”en av Europas sista riktiga vildmarker” (ibid., s. 160). Kapitlets sista sida innehåller ett foto på ljusfenomenet norrsken, vilket beskrivs som ”mycket märkligt” (ibid., s. 171). Det visar på att Norrland och fenomen som är mer vanliga i norra Sverige betraktas som egendomliga i läromedlet, trots att norrsken inte nödvändigtvis betraktas som någonting spektakulärt för människorna som lever där. Att Norrland är egendomligt kommer alltså främst till uttryck genom att den annorlunda norrländska naturen lyfts fram i alla tre läromedel. Detta till skillnad från hur södra och mellersta Sverige lyfts fram, där mänskligt skapade sevärdheter, byggnader och kultur får betydligt mer utrymme i läromedlen.

Vid analys av kategorin Norrland är underordnat identifierades en tendens i läromedlen Geografi Sverige och Upptäck Sverige: Lgr 11 Geografi att beskriva Norrland som en slags rekreationsyta eller turistattraktion för resterande Sverige att använda sig av. I Geografi Sverige beskrivs Sveriges landskap

på ett uppslag var. Vid framställning av Härjedalen och Jämtland beskrivs främst turismen och hur trevligt det är att besöka områdena (Åsgård & Olsson, 2012, s. 118–121). Även i Upptäck Sverige: Lgr 11 Geografi får frågan om turismen i Härjedalen och Jämtland den största platsen i landskapens vardera uppslag. Landskapen beskrivs främst i termer av turism och vackra platser att besöka (Bengtsson & Hedin, 2012, s. 172–175). Genom att beskriva Härjedalen och Jämtland ensidigt som landskap som drivs av turism skapas en bild av att det är platser man besöker, inte platser som man lever i. På så sätt skapas en underordning mot majoritetssamhället som blir aktör och användare, via turismen, av området. Området i sig blir en passiv rekreationsyta. Turismframställningen skapar ytterligare underordning i och med känslan av att områdena, Härjedalen och Jämtland, är ekonomiskt beroende av att det kommer människor från resterande Sverige till dessa områden. Det blir på så sätt en framställning av områdena som beroende av majoritetssamhällets ekonomiska stöd.

Norrland är förfallet tar sig främst till uttryck i läromedlen via beskrivningar av Norrland som glesbefolkat. I Geografi Sverige nämns glesbefolkningen på tre olika sidor: ”där [i Norrland] bor inte så många” (Åsgård & Olsson, 2011, s. 46), “Norrland är stort men där bor inte så många människor” (ibid., s. 48), “I varje län [i Norrland] finns det få och ofta stora kommuner som är glest befolkade.” (ibid., s. 49). En sida senare i boken beskrivs det därtill att ”Människor bor där det finns arbeten” (ibid., s. 50). Den homogena framställningen av Norrland som glesbefolkat kopplat till det senare beskrivna sambandet mellan invånartäthet och arbetstillfällen skapar en bild av Norrland som underutvecklat i fråga om jobbmöjligheter och därav en känsla av samhällets förfall. Ingen vill eller kan bo där. I Ge: geografi 4–6 finns liknande tendenser. I läromedlet nämns Norrland främst i fråga om avfolkning och glesbygd. Författarna skriver att ”[...] i den norra delen [av Sverige] bor det inte så många människor” (Örbring, 2015, s. 72) samt ”På landsbygden minskar befolkningen [...] till exempel i delar av landskapen i norra Sverige.” (ibid., s. 97). Likt PULS Geografi skapas en föreställning om Norrland som ett samhälle i förfall där ingen vill bo.

Samhällskunskap

Vid analys av läromedel i samhällskunskap identifierades väldigt få framställningar av Norrland. De analyserade läromedlen i samhällskunskap är av generell karaktär och benämner överlag mycket få geografiska områden. Norrland är emellertid nästintill osynligt och framställs främst i kopplingar till minoriteter och Sápmi. På grund av avsaknaden av representation från Norrland har ingen av analyskategorierna Norrland är tidlöst, Norrland är egendomligt, Norrland är underordnat eller Norrland är förfallet identifieras. Den näst sista kategorin Norrland är underordnat kan även komma till uttryck som ett osynliggörande av området och på så sätt passivisera det och underordna det majoritetssamhället. Norrland är osynligt i läromedlen, det är emellertid även övriga svenska områden och det kan på så sätt inte tolkas som att Norrland blir mer osynliggjort än resten av Sverige.

Historia

Läromedlen i historia innehåller få framställningar av Norrland. I Historia Grundbok finns det ett avsnitt som handlar om samerna, i vilket det sägs att samer var de första människorna som befolkade norra Sverige. Det står skrivet om hur samerna levde där ostört i tusentals år fram till senmedeltiden då svenskarna började flytta uppåt. I samma veva kom det även från maktens håll krav på försvenskning av samerna, vilket bland annat innebar tvångskristnanden (Körner & Lindberg, 2012, s. 161). Norrland nämns igen fjorton sidor senare i samband med ett avsnitt om hur nybyggarungdomar bosatte sig i norra Sverige under 1700-talet till följd av brist på jordbruksmark i söder. Det avsnittet handlar bland annat om konflikter som uppstod med samer när nybyggarna trängde allt djupare in i Norrland och hur konflikterna ofta löstes på samernas bekostnad (ibid., s. 175). Historia Grundbok behandlar även kortfattat industrialismen och hur den påverkade Sverige, bland annat genom att skogsindustrier startade i Norrland under 1800-talet (ibid., s. 202). De tre exemplen som nämnts här ovan kan sägas visa på stereotypen Norrland är tidlöst. De skildringar som rör Norrland handlar om hur samer levt där i tusentals år, men först i och med att nybyggarna erövrar alltmer mark i norr börjar boken beskriva hur utveckling sker. Stereotypen om att Norrland är förfallet kan även sägas passa in på exemplen, då det är först vid inflyttande från övriga Sverige och genom inflytande från annat håll som det tidlösa Norrland utvecklas. I två av läromedlen finns det något mer allsidiga framställningar av Norrland, genom att det nämns om när städer vuxit fram även i norra Sverige. Ett avsnitt om medeltida städer i Sverige med tillhörande karta i Upptäck Historia: Lgr 11 visar att Gävle grundades på 1400-talet. Det står även skrivet att Gävle då blev landets nordligaste stad (Ljunggren, 2015, s. 86). I Historia Grundbok står det om hur nya städer grundades i Sverige under 1600-talet på initiativ från kungen för att handeln skulle öka, däribland Umeå och Piteå. En karta i samband med texten visar även att fler norrländska städer än de två grundades under samma period (Körner & Lindberg, 2012, s. 142– 143). Norrland nämns i flera kontexter, även om stadsbildningen visar på utveckling genom statligt initiativ söderifrån.

Stereotypen om att Norrland är underordnat kan också skönjas i läromedlen – främst genom att det finns mycket litet innehåll som rör Norrlands historia och utveckling. Det manifesteras exempelvis genom de kartbilder av Sverige som finns med i dem. I läromedlet Hi: historia 4–6 finns det tidigt i boken med en kartbild under ett avsnitt om Sverige under vikingatiden. I texten står det om vad ett tidigt Svea rike kan ha innefattat och det finns med en Sverigekarta som är avklippt strax norr om Uppsala. Vad som fanns ovanför nämns inte (Hansson & Uppström, 2014, s. 15). I samma läromedel finns det längre fram en förklaring till hur Sverige blev till, med tillhörande Sverigekarta. Kartan visar de nuvarande gränserna för Sverige. De delar som hörde till landet för tusen år sedan är gulmarkerade, däribland delar av Norrlandskusten. Övervägande del av Norrland är däremot utanför kartans fokusområde (ibid., s. 27). Det specificeras dock ingenting om vad som finns i de områden på kartan som inte är gulmarkerade. Först på sidan 46 i Hi: historia 4–6, på vilken det står om Sverige under 1200-talet, framgår det att man inte vet var de nordliga gränserna för

Sverige gick vid den här tiden (ibid., s. 46). På en karta över Norden över senmedeltiden finns stora delar av Norrland med till slut (Hansson et al., 2014, s. 52). Jämtland och Härjedalen saknas eftersom de kom att tillhöra Sverige först i och med freden i Brömsebro (ibid., s. 121). Norrland har dock under bokens tidigare delar osynliggjorts i förhållande till resterande delar av Sverige, vilket alltså gör att det faller in inom den femte kategorin Norrland är underordnat. Samma tendenser finns i läromedlet Historia Grundbok där det står om Sverige omkring förra millennieskiftet. Där framgår bland annat att människor som bodde i det som idag är norra och västra Sverige kallades för norrmän och samer. I samband med det finns också en karta över Sverige där det står om hur stort det var under vikingatiden, med indelningar i landskap. Norrbotten, Västerbotten och de nordvästliga landskapen ligger inom det nuvarande Sveriges gränser, men är inte ifyllda med orange färg som resterande Sverige är, utan det är bara gråfärgat utan några namn. Förklaringar till varför det är så finns inte. Vidare i läromedlet beskrivs det hur Olof Skötkonung kom att bli kung över både Svealand och Götaland vilket ledde till bildandet av Svea rike, sedermera Sverige (Körner & Lindberg, 2012, s. 40, 43). I läromedlet Upptäck Historia: Lgr 11 framträder en delvis annorlunda bild av Sverige runt samma tid, i vilken det står att det fanns flera mindre riken i de södra delarna av dagens Sverige samt runt Mälaren. Samtidigt framgår det att det bodde människor i Norrland, men att det fanns mycket skog där och att gårdarna låg på större avstånd från varandra. Därmed bildades inte byar på samma vis som söderut i landet (Ljunggren, 2015, s. 54). Det står inte mycket om norra Sveriges historia. Till skillnad från de andra två läromedlen i ämnet lämnas det dock inte okommenterat i lika hög utsträckning.

Exempel på analyskategorin Norrland är egendomligt identifieras ej i läromedlen i ämnet historia.

Sammanfattning

Exempel på stereotypen om att Norrland är tidlöst går att finna i läromedlen i geografi och historia. I geografiläromedlen tar det sig uttryck genom att det står skrivet om hur människor arbetat med samma saker under lång tid där, att gamla traditioner i landskap lyfts där innovation och utveckling framhålls för landskap längre söderut, samt att det framställs som anmärkningsvärt att vissa städer i Norrland har omfattande service. I läromedlen i historia kan stereotypen om det tidlösa Norrland skönjas genom att Norrland ofta nämns i texter om hur samerna levt och verkat där under lång tid, och att utveckling skett där i och med inflytande söderifrån.

Stereotypen Norrland är egendomligt framträder i geografiläromedlen genom att Norrlands annorlunda klimat samt spektakulära fenomen som norrsken och midnattssol lyfts fram. Denna stereotyp går inte att finna i läromedlen i historia.

Geografiläromedlen innehåller exempel på analyskategorin Norrland är underordnat, genom att norra Sverige på sina håll framställs som en rekreationsyta för turister. I läromedlen i historia visar sig underordningen främst genom att Norrland inte finns med på flertalet kartor och att avsaknaden av stora delar av nuvarande Sveriges yta sällan kommenteras i samband med detta.