Förstående och minne.
V i d u n d e r v i s n i n g e n gör s i g ofta en viss motsättning g ä l l a n d e m e l l a n strä- vandet a t t lära eleverna förstå och s t r ä - vandet a t t låta dem inprägla de k u n - skaper,, som anses nödiga. D e n n a r e - l a t i v a mötsättning skarpes s t u n d o m i den pedagogiska diskussionen på ett sådant sätt, a t t det förefaller, som o m m a n hade a t t v ä l j a m e l l a n tänkande och i n - p l u g g n i n g , m e l l a n förstående och m i n n e . E n sådan u p p f a t t n i n g är u t a n t v i v e l berättigad med avseende på m å n g a en- s k i l d a f a l l , m e n m e d l i k a stor säkerhet bör den betecknas som o r i k t i g , o m m a n s y f t a r på undervisningen i dess helhet.
V å r själ har förmåga a t t bevara vissa spår av m o t t a g n a i n t r y c k och a t t t a c k vare dessa spår reproducera t i d i g a r e upplevelser. D e n n a förmåga k a l l a v i minne. M e n själen är ej en t o m t a v l a ,
som så småningom f y l l e s m e d b i l d e r av y t t e r v ä r l d e n , u t a n en levande o r g a n i s m , v i l k e n s å a t t s ä g a smälter den näring, som m o t t a g i t s utifrån. V i s a m m a n g j u t a vissa grupper av sinnesförnimmelser och minneselement t i l l v a r s e b l i v n i n g a r och föreställningar, v i analysera och gene- ralisera för a t t därigenom b i l d a begrepp, v i k o m b i n e r a och n y b i l d a medvetet eller omedvetet i v a r j e ögonblick. D e t v i k a l l a förstående är en av y t t r i n g a r n a u t a v denna själens a k t i v i t e t .
* V a r j e förlopp beror i viss m å n dels på medfödda a n l a g , dels på återverk- n i n g a r av föregående upplevelser. U t a n m i n n e s k u l l e det ej existera något för- stående. V i d b i l d a n d e t av begrepp och tankevanor spelar m i n n e t en stor r o l l . A andra sidan är m ä n n i s k a n s och spe- c i e l l t kulturmänniskans förmåga a t t m i n - nas i h ö g g r a d beroende av hennes för- m å g a a t t förstå. Inprägling på g r u n d - v a l av förstående och m i n n e erbjuder m å n g a fördelar framför en mer m e k a - n i s k i n p l u g g n i n g (och detta g i v e t v i s i högre g r a d j u mer djupgående förstå- endet är).
Begripandet v ä c k e r ett d i r e k t intresse för ämnet. D ä r i g e n o m b l i r det lättare att koncentrera uppmärksamheten på stoffet och att b e h å l l a det inlärda i m i n n e t .
E t t stoff, som m a n förstår, s a m m a n - fattas t i l l ett m i n d r e antal, minnesenheter, det b l i r l i k s o m förminskat t i l l omfånget.
Redan v i d utahtillärande, och t . o. m . med »rent m e k a n i s k t » sådant, visar s i g en tendens a t t s a m m a n g j u t a de e n k - laste m o m e n t e n t i l l större k o m p l e x e r . Och dessa komplexer äro sedan v a r för sig ungefär l i k a l ä t t a a t t k o m m a i h å g som ett av de m i n d r e m o m e n t e n . S å minnes m a n t . ex. l i k a lätt e t t ord som en b o k s t a v och ofta även en h e l sats l i k a lätt som ett e n s k i l t o r d . Denna s a m m a n f a t t n i n g i större komplexer b l i r e m e l l e r t i d ännu v i d a mer b e t y d e l s e f u l l , när det är fråga o m ett i c k e ordagrant inlärande. Innehållet i en h e l bok k a n ofta grupperas o m k r i n g e t t fåtal t a n k a r . Dessa tjäna som minnesenheter, och det ö v r i g a k a n saklöst få f a l l a b o r t . F a s t ä n v i kanske ej k u n n a k o r t och k l a r t f o r m u l e r a dessa t a n k a r i o r d , så h a r v å r psyke i a l l a f a l l s a m m a n f a t t a t dem, och v i k u n n a s ä g a , a t t v i m i n - nas innehållet i boken. D e t betyder en oerhörd arbetsbesparing v i d inlärandet.
Genom förståendet b l i r o c k s å det i n - präglade stoffet på ett särskilt m å n g - s i d i g t o c h av tillfälligheter oberoende sätt förenat med v å r ö v r i g a erfarenhet.
Associationerna b l i t a l r i k a r e och för- grena s i g på ett större område. F r a m - för a l l t b l i r , o m förståendet är f u l l g o t t , det inlärda organiserat på ett bättre sätt ä n . som annars s k u l l e v a r a möjligt.
D e t t a underlättar förmågan a t t e r i n r a ett f a k t u m , när det b e h ö v s , att h a det t i l l hands i rätta ögonblicket. O m i stoffet g i v n a kausala och andra l o g i s k a relationer äro r i k t i g t uppfattade, s å k a n man sedan ofta ganska lätt genom tän-
kände rekonstruera detaljer, som b l i v i t bortglömda. D e t t a g ä l l e r ej blott om l o g i s k a förhållanden i v a n l i g mening u t a n även o m v a d m a n kunde kalla händelsernas l o g i k . S å k a n m a n t. ex.
s l u t a s i g t i l l m å n g a m o m e n t i ett hän- delseförlopp, o m b l o t t huvuddragen upp- fattats och i h å g k o m m a s . Ä v e n på detta sätt m i n s k a r förståendet mängden av det som s å a t t s ä g a d i r e k t v i l a r på minnet.
Man k a n bortse från en massa småsaker och k o n c e n t r e r a uppmärksamheten på det v i k t i g a s t e .
V i d a r e hjälper oss förståendet, eller rättare tänkandet, a t t avgöra, om en förment e r i n r i n g är r i k t i g eller e j . Man kan i m å n g a f a l l kontrollera minnet ge- nom jämförelser med andra fakta, som stå i samband m e d det a k t u e l l a spörs- m å l e t .
S l u t l i g e n u t v e c k l a r förståendet den studerandes förmåga till självständig re- flexion. Under det a t t en mekaniskt i n - lärd ramsa i och för s i g är ett dött k a p i t a l , ger begripandet n y a ämnen för och i m p u l s e r t i l l tänkande, kännande och h a n d l a n d e .
Förståendet ökar a l l t s å i hög grad minnets k a p a c i t e t , och det ger dessutom m y c k e t , som ett m e k a n i s k t inlärande a l d r i g förmår s k ä n k a . M e n detta inne- bär e j , a t t m a n k a n bortse från behovet att repetera och p l u g g a . Det innebär b l o t t , a t t m a n s k a l l p l u g g a och repe- tera med eftertanke.
V i s s a detaljer k a n m a n v i d behov ta reda på i uppslagsböcker o; d., men det för t a n k e r i k t n i n g e n v ä s e n t l i g a måste man h a tillägnat s i g . A n n a r s vet man ej v a d som fattas, och märker ofta ej ens, a t t n å g o t brister. Tänkandet är ej en apparat, som g å r av sig själv oberoende av m i n n e t , u t a n vi tänka med det vi minnas. O m m i n n e t ej erbjuder de r i k t i g a premisserna eller åtminstone ger anvjsning o m , v a r de äro a t t söka, så b l i slutsatserna ensidiga och even- t u e l l t alldeles o r i k t i g a .
V i måste r ä k n a med det förhållan- det, a t t m å n g a kunskaper, som äro eller s a n n o l i k t i f r a m t i d e n skola b l i v a av v i k t för v å r a elevers förmåga att besluta och h a n d l a på ett r i k t i g t sätt, alls icke eller b l o t t genom m y c k e t arbete kunna infogas i något t y d l i g t orsakssamman- h a n g . V i k u n n a ej fånga a l l a v i k t i g a f a k t a i det glesa nät, som vårt förstå- ende k a s t a r u t i verklighetens ström.
Sammanhanget m e l l a n företeelserna är s å i n v e c k l a t , v å r i n s i k t så y t l i g . M y c - ket måste därför inpräglas som rena minnessaker. I särskilt hög grad g ä l - ler d e t t a n a t u r l i g t v i s i fråga om bar- nen.
S l u t l i g e n är det fördelaktigt, om en del i n t e l l e k t u e l l a förlopp, i synnerhet sådana som stå i samband med utöv- andet av grundläggande färdigheter, b l i i viss m å n mekaniserade. Detta gäller väl främst o m sådana ämnen som mo- dersmålet och m a t e m a t i k men har sin tillämpning även på andra områden. I
sådana f a l l är det ej n o g m e d a t t »för- s t å » det n y a ; det måste nötas i n .
P r i n c i p i e l l t sett g ä l l e r det a l l t s å ej att v ä l j a m e l l a n förstående o c h m i n n e : det g ä l l e r a t t förstå och m i n n a s . I n - p l u g g n i n g k a n döda intresset u t a n a t t i ersättning ge annat än en o n y t t i g last av osmälta, mest g l ö m d a minnesdata.
Det s j ä l v s t ä n d i g a tänkandet återigen k a n u r a r t a t i l l ett kraftlöst o c h o f r u k t - b a r t fladdrande över y t a n . E n person med stora m i n n e s k u n s k a p e r m e n u t a n djupare förstående l i k n a r en m a n m e d ett stort m e n oordnat b i b l i o t e k . H a n h a r i n g e n k a t a l o g o c h k a n ej finna en bok, j u s t när h a n behöver den. E n person å t e r i g e n m e d g o d t a n k e f ö r m å g a men u t a n kunskaper h a r v i s s e r l i g e n en k a t a l o g m e n i n g a böcker.
I varje e n s k i l t f a l l h a r m a n a t t be- t ä n k a , v a d m a n v i l l nå j u s t d å : o m m a n främst v i l l låta eleverna t i l l ä g n a sig v i s s a n y a begrepp o c h t a n k e v a n o r eller o m det g ä l l e r a t t i deras m i n n e fästa v i k t i g a e n s k i l d a f a k t a , o m m a n v i l l å s t a d k o m m a förmåga a t t t a n k e m ä s - s i g t bearbeta n å g o t erfarenhetsområde eller o m m a n v i l l d r i l l a i n n å g o n fär- d i g h e t o. s. T .
A l l t i d måste m a n t a h ä n s y n t i l l ele- vernas f ö r m å g a a t t m o t t a g a och bear- beta det g i v n a . E n u n d e r v i s n i n g , som s l u t a r under barnaåren e l l e r den t i d i - gaste u n g d o m e n , k a n s v å r l i g e n g r ä v a d j u p t e l l e r nå v i d a . F o r t s a t t u t b i l d n i n g i skolor eller m e r på egen h a n d är nöd- vändig, för a t t s a m v e r k a n m e l l a n för- stående och m i n n e s k a l l b l i f u l l t effektiv.
