AKADEMIN FÖR UTBILDNING OCH EKONOMI
Avdelningen för utbildningsvetenskap
Lek i förskolan
Ett examensarbete om förskolepersonals och vårdnadshavares resonemang om leken i förskolan och hur den kommuniceras genom
dokumentation
Amanda Jonsson Johanna Spångberg
2020
Examensarbete, Grundnivå (yrkesexamen), 15hp Didaktik
Förskollärarprogrammet Handledare: Björn Haglund Examinator: Kerstin Bäckman
Förord
Vi vill rikta ett stort tack till de förskolor som deltagit i examensarbetet och till vår handledare Björn Haglund för stöttning och vägledning.
Ett stort tack till våra familjer för deras stöttning under vår utbildning till att bli förskollärare.
Slutligen vill vi tacka varandra för ett exceptionellt samarbete och stöttning under hela utbildningen.
Amanda Jonsson & Johanna Spångberg
Jonsson, A., & Spångberg, J. (2020). Lek i förskolan – Ett examensarbete om
förskolepersonal och vårdnadshavares resonemang om leken i förskolan och hur den kommuniceras genom dokumentation. Examensarbete i didaktik.
Förskollärarprogrammet. Akademin för utbildning och ekonomi. Högskolan i Gävle.
Sammanfattning
I läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) har lekens betydelse förtydligats där den beskrivs i ett eget avsnitt som en central och viktig del i undervisningen. Under den verksamhetsförlagda utbildningen upplevde vi vid tillfällen att leken betraktats som oviktigt tidsfördriv av vårdnadshavare och vid avsaknad av personal eller
dokumentation synliggörs inte lekens betydelse. Syftet med examensarbetet var att synliggöra och jämföra förskolepersonals samt vårdnadshavares resonemang kring lekens betydelse i förskolan och hur lekens betydelse kommuniceras genom
dokumentation. Vi använde oss av tre frågeställningar för att besvara examensarbetets syfte vilka var:
Hur resonerar förskolepersonal och vårdnadshavare kring lekens betydelse i förskolan?
Hur synliggörs leken i förskolepersonalens dokumentation?
Hur förmedlar förskolepersonalen dokumentationen av lek till vårdnadshavare?
Det empiriska materialet samlades in genom två webbaserade enkäter, där två förskolor deltog med både personal och vårdnadshavare. Resultatet utgjordes av en tematisk analys där teman skapades utifrån examensarbetets frågeställningar och teoretiska perspektiv. Resultatet av examensarbetet visade att vårdnadshavarna hade mycket kunskap om lekens betydelse i förskolan och att deras tankar till stor del överensstämde med förskolepersonalens resonemang, samt gick i linje med läroplanen för förskolan.
Att leken uppfattades som endast ett tidsfördriv av vårdnadshavare har med
bearbetningen och analysen av resultatet förändrats, då många av vårdnadshavarna såg vikten av lekens betydelse för barnens utveckling och lärande. I undervisningen är dokumentationen som kulturellt redskap viktig för att förstå barns lärande i leken och hur man vidare kan utmana deras lärande inom den proximala utvecklingszonen men resultatet visade att synliggörandet av lekens betydelse för vårdnadshavare var bristfällig.
Nyckelord: Dokumentation, förskolepersonal, lekens betydelse, läroplan för förskolan, vårdnadshavare.
1
Innehållsförteckning
1. Inledning 3
1.1 Bakgrund 3
1.2 Lekens betydelse i förskolan 4
1.2.1 Fri lek respektive pedagogiskt styrd lek 5
1.3 Dokumentation ett pedagogiskt redskap 6
1.4 Styrdokument 7
1.5 Syfte 8
1.6 Frågeställningar 8
2. Teoretiska utgångspunkter 8
2.1 Sociokulturellt perspektiv 8
2.2 Appropriering 9
2.3 Kulturella redskap 9
2.4 Den proximala utvecklingszonen och Scaffolding 9
3. Tidigare forskning 10
3.1 Leken 10
3.2 Dokumentation 12
4. Metod 14
4.1 Datainsamlingsmetod och genomförande 14
4.2 Urval av undersökningsgrupp 15
4.3 Analysmetod 15
5. Resultat 16
5.1 Resonemang kring lekens betydelse 16
5.1.1 Leken har betydelse för barnens sociala samspel 16 5.1.2 Leken har betydelse för barnens välbefinnande 17 5.1.3 Lekens betydelse för barnens utforskande och lärande 17 5.1.4 Läroplanen och förskolepersonalens betydelse för leken 18
5.1.5 Sammanställning 19
5.2 Resonemang kring synliggörandet av leken i pedagogisk dokumentation 20
5.2.1 Leken synliggörs genom digitala verktyg 20
5.2.2 Leken synliggörs genom muntlig information 20
5.2.3 Bristfällig information om leken 21
5.2.4 Sammanställning 22
6. Diskussion 22
6.1 Metoddiskussion 22
6.2 Resultatdiskussion 23
6.2.1 Lekens betydelse 23
2 6.2.2 Dokumentationens kommunicerande betydelse för lekens synliggörande 24
6.3 Slutsats 25
Referenser 27
Bilaga 1 30
Enkät för förskolepersonal 30
Enkät till vårdnadshavarna 30
Bilaga 2 31
Missiv 31
3
1. Inledning
1.1 BakgrundLekens betydelse har förtydligats i läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) där den beskrivs i ett eget avsnitt som en central och viktig del i undervisningen och att
förskollärare ska ge barn möjlighet till att leka. Leken beskrivs i svenska styrdokument som betydelsefull i olika formuleringar och kursplaner för blivande förskollärare, men synsättet på leken har varit väldigt skiftande genom årens gång och kan ha en stor betydelse för pedagogers syn på barns lek (Jensen, 2013). Lillemyr (2013) beskriver hur leken historiskt sett inte betraktats som betydelsefull och ej synliggjorts i forskning, i den pedagogiska praktiken eller i beslutsfattares resonemang och debatter. Idag ser synen på leken annorlunda ut och leken betraktas som ett tillvägagångssätt för barnen att utveckla kunskap och kompetens om omvärlden inom alla fält, där de bearbetar intryck och information. Förskollärarens uppdrag att finnas närvarande, vara engagerade och stöttande i barnens lek blir därmed extra viktig för att barnen ska få goda
möjligheter att utvecklas till sin fulla potential (Lillemyr, 2013).
Trots den betydelse forskningen beskriver att leken har för barns utveckling och
lärande; som vi som blivande förskollärare både läst i pedagogisk litteratur och erfarit i praktiken upplever vi att den många gånger inte når fram till vårdnadshavare1. Under den verksamhetsförlagda utbildningen har vi vid flera tillfällen observerat
vårdnadshavares betraktande av leken i uttryck av oviktigt tidsfördriv. Formuleringen
“Har barnen bara lekt på förskolan idag?” förekommer vid hämtning och finns då ingen personal eller dokumentation som påvisar vad som hänt på förskolan så synliggörs inte den undervisande leken.
Pedagogisk dokumentation är en stor del av det informationsflöde som sker mellan förskola och hem och vi vill därför undersöka vilken betydelse den har för
vårdnadshavarnas resonemang om leken och betydelse för deras barns utveckling och lärande. Olsson (2019) belyser dokumentationens vikt i det systematiska kvalitetsarbetet och för att kunna nå ut till vårdnadshavarna medan Sandberg, Sheridan, Vuorinen och Williams (2014) belyser vikten av professionell kompetens för ett gott samarbete mellan förskola och hem och för att information om undervisningen ska nå fram. Enligt
Lillemyr (2013) är det av betydelse att diskutera barnens lek och motivation i leken med vårdnadshavare för att medvetandegöra varför leken är så viktig och resonera om hur barnens intresse i leken kan anpassas och inkluderas i den pedagogiska praktiken.
Läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) belyser hur leken medför att barnens kompetenser och sociala förmågor utmanas vilket är en stor bidragande faktor till utveckling och lärande. Verksam personal i förskolan och särskilt förskollärarna har en uppgift att se till att styrdokumenten efterföljs, där leken uppmärksammas som en viktig del av helhetssynen på undervisningen. Fastän läroplanens tydliga ståndpunkt kring lekens inflytande i den pedagogiska verksamheten kan förskolepersonal2 och
vårdnadshavares synsätt på leken problematiseras och det bör reflekteras över varför lekens betydelse för barns utveckling och lärande inte alltid ses som värdefull. Av denna anledning ville vi jämföra likheter och skillnader hur förskolepersonal och
1 Vårdnadshavare: De personer som har vårdnaden om barnet 2 Förskolepersonal: Förskollärare och barnskötare.
4 vårdnadshavare resonerar om lekens betydelse i förskolan och sätta det i relation till vad som skrivs om leken i förskolans läroplan.
Då vi sätter förskolepersonal och vårdnadshavares resonemang i relation till läroplanen för förskolan, finns en tydlig anknytning till ett sociokulturellt perspektiv. Anledningen till detta är att läroplanen för förskolan till stora delar är uppbyggd från ett
sociokulturellt perspektiv där man anser att kunskaper och färdigheter i samhället formas kulturellt och uppstår till följd av interaktioner och socialt samspel med varandra, där kommunikationen anses vara centralt (Säljö, 2000). Det Säljö (2000) menar är att “I en mer grundläggande mening handlar lärande om vad individer och kollektiv tar med sig från sociala situationer och brukar i framtiden” (s.13).
1.2 Lekens betydelse i förskolan
Barn spenderar idag större delen av sin dag i förskolan där leken är en central del av undervisningen och barnens utveckling och lärande (Skolverket, 2018). Leken är inte endast en central del i undervisningen utan en central del i barnens vardag då de ägnar sig åt lek under större delen av sin tid på förskolan även då det inte är utsatt tid för pedagogisk undervisning. Leken har betydelse för barns utveckling och socialisation (Lillemyr, 2013). Förskolläraren har ett stort ansvar att se till att barnen får en lustfylld start till det livslånga lärandet och leken och förskollärarens förhållningssätt har en stor betydelse för hur barnen upplever olika ämnesområden i skolan.
Enligt Jensen (2013) är lek är något som man upplever som lustfyllt. I alla kulturer är lek något som man definierar med leende, skratt och att man har roligt. I leken så har barnen möjligheter att gå in och ut ur en fantasivärld där en sten kan bli en diamant, en stock kan bli en drake, det är bara fantasin som kan sätta stopp för vart leken kan bära vidare. Enligt Lillemyr (2013) finns det några karakteristiska drag för leken och han poängterar även att lek är karakteristiskt för barn och att det är en central del i barns beteende. Leken engagerar barn och är motiverande vilket ofta tas vara på i den pedagogiska praktiken då förskolan ska erbjuda barnen ett lustfyllt lärande. Leken är föränderlig och beror på vilka individer som ingår i den, ofta skiftar den i harmoni och temperament och behöver därför ofta vuxen handledning. Leken fyller olika och varierade funktioner för barnen vid skilda tillfällen och kan stimulera till lärande och utveckling i alla läroplansmålen.
Granberg (2000) belyser relationen mellan barns lek och kunskapsutvecklingen som sker i den. Det är i leken som barn bearbetar intryck, händelser, känslor men också för att kunna förstå sin omvärld och hur den är uppbyggd. Det är utifrån bearbetningen som barnen utifrån sina egna erfarenheter uttrycker sig genom leken. Ellneby (2019)
uppmärksammar hur leken är ett verktyg för barnen att få en förståelse för sig själva och omvärlden, att ha förståelse för andras känslor och tankar för att utveckla empati. Att barn genom lek intar olika roller och därigenom lär sig och utvecklar det sociala samspelet och utvecklar sin inlevelseförmåga. Genom leken förbereder sig barnet för framtida händelser och situationer som de behöver lösa utan hjälp av vuxna. I leken lär sig barnen både i nuet och för framtida inlärning. Lillemyr (2013) belyser lekens betydelse för utveckling och socialisation. Leken har stor betydelse för barns sociala kompetens vilket uppmärksammas av helhetssynen som läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) belyser. Det är genom relationer och interaktioner som kunskaper och kompetenser utbyts med varandra genom leken. Eftersom leken ingår som en central del i undervisningen enligt läroplanen för förskolan borde det inte vara några tvivel om att leken ska implementeras i barnens vardag. Lillemyr (2013)
5 problematiserar hur leken implementeras i praktiken då det är upp till den enskilde förskollärarens förhållningssätt och pedagogiska grundsyn.
Barnen får i leken möjlighet att med andra barn och vuxna utveckla sociala
kompetenser, de får möjlighet att lära sig samspel och utveckla empati. Barnen får också tillfälle att i leken träna sina intellektuella förmågor. Det kräver mycket av barnen att leka. Leken innefattar bland annat att barnen behöver lära sig turtagning för att ge plats och ge utrymme åt sina kamrater och att visa samförstånd vilket handlar om att man behöver vara överens. Barnen behöver även bestämma vad leken ska handla om och öva på ömsesidighet som innefattar att barnen behöver lära sig att leka på samma nivå som sina kamrater och inte lämna någon utanför (Niss & Söderström, 2006).
Vilka färdigheter och kompetenser barnet övar i leken är helt beroende på vilken typ av lek som utförs och om det finns något pedagogiskt syfte bakom eller inte. Det finns många olika lekar men några som beskrivs i Lek, lärande och lycka (Nilsson, Grankvist, Johansson, Thure & Ferholt, 2018) är rörelselek, lek med objekt, social lek, regellek och socio-dramatisk lek. I rörelseleken övar barnen på koordination genom exempelvis upprepningar av rörelsemönster i lekar som Följa John eller hinderbanor. I lek med objekt är barnets huvudsakliga fokus på objektet de leker med och på att imitera andra och upprepa det dem gör. I social lek krävs minst två personer i interaktion med varandra, hit hör exempelvis kullekar. I den socio-dramatiska leken går barnen in i en annan verklighet, där en träbit kan förvandlas till en telefon då barnet antar sig
situationer och händelser ur det verkliga livet. I den socio-dramatiska leken övar barnet sitt språkande som har en central plats i den socio-dramatiska leken. I regelleken övar barnen på turtagning och socialt samspel, här finns regler som barnen övar att anpassa sitt agerande utefter.
Øksnes (2011) beskriver som många andra att det är svårt att definiera leken och att många forskare, som har en viss inställning till leken och hur mycket pedagoger ska påverka den, ofta omedvetet beskriver en tvetydighet angående den fria respektive den pedagogiskt styrda leken och vilken som är att föredra. Øksnes poängterar även att det finns en flertydighet med leken och huruvida att den är “på låtsas” att den kan förstås på två olika sätt. Ena synsättet handlar om att leken tas ur verkligheten och därmed blir ett sätt för barnen att på ett riskfritt sätt öva sina kompetenser och kunskaper. I detta synsätt anses leken vara stabil, organiserad och normaliserad i teorin till skillnad från det andra perspektivet som anser att leken är något större och ej avskilt från omvärlden.
1.2.1 Fri lek respektive pedagogiskt styrd lek
Läroplanen för förskolan belyser lekens betydelse för barnen och att det är leken i sig som är av betydelse för barnen (Skolverket, 2018). Utifrån skrivelserna i läroplanen kan man urskilja att de lägger vikt vid både barns fria lek och den pedagogiskt styrda leken.
I läroplanen skrivs det att man ska ge barnen tid och ro att hitta på sina egna lekar och experimentera fram dessa och att barnen ska få ta initiativ till egen lek men även att förskolepersonal inleder pedagogiskt ledda aktiviteter alltså pedagogiskt styrd lek.
När vi talar om den fria leken i examensarbetet menar vi den lek som en vuxen inte deltar i, den lek där barnen själva får bestämma vad de vill leka eller var de ska leka utan att en vuxen är med och påverkar deras beslut. De flesta förskolor har lagt in fri lek som en del av dagens aktiviteter, där barnen själva får välja vad de vill leka utan att en vuxen är med och bestämmer. De vuxna är med och påverkar den fria leken indirekt då de har utformat verksamhetens miljö och hur många barn som får vara på ett ställe
6 (Bevemyr & Björk-Willén, 2016). Enligt Øksnes (2011) förknippar barn ofta fri lek med att de själva får bestämma över sin tid och vad de ska göra med den och med vem.
Barnen har redan vid tidig ålder en uppfattning om vad som är fri tid och vad som anses som arbete och obligatoriskt.
Den fria lekens öppenhet gör att barnens lekar kan ta oförutsägbara riktningar och att barnen kan utforska utan att man vet vart leken kommer att hamna (Björklund &
Palmér, 2019). Att leken kan vara fri betyder inte att leken inte har ett syfte eller ett mål, den fria leken gör att syftet och målet är förhandlingsbart men det är inom lekens ramar (Pramling & Wallerstedt, 2019). Ellneby (2019) menar att den fria leken bidrar till att barnen utmanas till att kompromissa och komma överens med kamrater i högre grad än om vuxna hade medlat. Ellneby poängterar att pedagogernas förhållningssätt till det kompetenta barnet är fördelaktigt för barns lek och att de vuxna ska finnas med och i vissa fall hjälpa till vid problemlösning och förklaringar till barnen. På grund av förskolans rutiner måste man som förskolepersonal avbryta den fria leken av olika anledningar, så som måltider eller samlingar.
Den styrda leken har ett syfte där barnen förväntas att lära sig något genom att man vägleder barnen genom leken för att nå det undervisande syftet. Leken är ett viktigt verktyg för förskolans verksamhet. Den läroplan som förskolan har är till stor del lekbaserad och den värderar barnens lek som viktig för barnet och dess lärande
(Bevemyr & Björk-Willén, 2016). Asplund Carlsson och Pramling Samuelsson (2003) menar att alla händelser och situationer som sker i förskolan kan förvandlas till en pedagogisk och lustfylld aktivitet med utgångspunkt i leken. De menar att den
pedagogiska kompetensen är av vikt för att uppfatta och fånga barnets intentioner och iordningställa den pedagogiska lärmiljön för att barnets intresse ska stanna kvar och utvecklas i leken och det pedagogiska syftet ska uppnås. Som pedagog kan man främja barns lek och vägleda den genom att tillföra tankar, idéer och material för att öka möjlighet till utveckling och lärande.
1.3 Dokumentation ett pedagogiskt redskap
Förskolepersonalen lägger hela tiden märke till barnens lekar och lärande. Under en hel dag på förskolan sker väldigt många olika lekar och aktiviteter och i dessa situationer är det bra att kunna använda sig av dokumentation för att fånga små sekvenser av det intressanta och viktiga som inträffar i en barngrupp. Dokumentationen gör att
förskolepersonalen har material att reflektera och analysera utifrån. Dokumentation är ett verktyg som hjälper personalen i förskolan att stanna upp och förstå det barnen gör på ett djupare plan, dokumentationen hjälper även till att visa hur barnen tar tills sig av undervisningen som bedrivs i förskolan (Edlund, 2019).
Vallberg Roth (2010) skriver att tidigare forskning visar att man har använt sig av dokumentation av barnen i förskolor i Sverige under hela 1900-talet. I nutid används dokumentationen för att utvärdera den pedagogiska verksamhet som förskolan bedriver och även att lyfta fram barnens lärprocesser och färdigheter. Dokumentation är ett verktyg för att kunna observera och samla in information om barnens lärprocesser, meningen är alltså inte att synliggöra resultatet med aktiviteten utan barnens väg till lärandet. Genom att se och reflektera över vägen till lärandet så får man även syn på hur barn tar sig kunskap i olika moment, vilket också kan resultera i att man får syn på barn som är i behov av extra stöd (Edlund, 2019; Lenz Taguchi & Åberg, 2005; Lenz
Taguchi, 2012; Vallberg Roth 2010; Wehner-Godée, 2010). Detta belyser Wehner- Godée (2010) ”Vea Vecchi poängterar att dokumentation inte ska vara slutet av ett
7 projekt, utan helst ske kontinuerligt och under verksamhetens gång öppna nya
möjligheter och vägar” (s.20). Även Edlund (2019) belyser den pedagogiska dokumentationen:
Jag står fortfarande fast vid att ett av de viktigaste skälen till att arbeta med pedagogisk dokumentation är att kunna få förståelse för barns egna lärstrategier, hur de lär sig och vad de vill lära sig om, så att vi kan anpassa innehållet i undervisningen efter det (s.110).
Dokumentation hjälper förskolepersonalen att få syn på barnens lärprocesser och genom reflektion kan de utveckla undervisningen genom att till exempel se vilket material som behövs tillföras så att de blir mer anpassad till barngruppen. Edlund (2019) skriver att förskolepersonalen utvecklas i sin profession när de sätter ord på barnens egna
lärprocesser och ser hur man kan utmana barnen på nya sätt vilket leder till att de lär sig nya saker om barnen och pedagogiken. Edlund menar att dokumentationen inte bara är till för att förskolepersonalen ska synliggöra barnens lärprocesser utan att den även är till för att personalen ska kunna reflektera och analysera sitt eget agerande vilket leder till att man kan utvecklas i sin profession.
Lenz Taguchi och Åberg (2005) belyser att dokumentationen möjliggör att
vårdnadshavare får en större inblick i vad som sker i barnens vardag på förskolan. Lenz Taguchi och Åberg skriver att även om det utåt sett ser ut som att de ”bara” har lekt idag så har de även hänt en massa spännande saker och många tillfällen då barnen lär sig nya saker eller få chansen att utöva det som de lärt sig vi ett tidigare tillfälle. Detta är något som förskolepersonalen genom att använda sig utav dokumentationen kan kommunicera till vårdnadshavarna, både genom att använda digitala (lärplattformar, blogg,
digitalmedia) eller analoga (bilder på väggar, muntlig information) verktyg.
1.4 Styrdokument
Förskolan styrs av olika styrdokument som ska följas i den dagliga verksamheten och i undervisningen. Under denna rubrik tar vi upp två av förskolans styrdokument,
läroplanen samt barnkonventionen och beskriver hur de belyser leken och vilken betydelse den ska ha i undervisningen. Då vårt intresse riktar sig till vårdnadshavares och förskolepersonals synsätt på leken blir även samverkan och dokumentation av intresse, vi redogör därför vad läroplanen för förskolan säger angående detta.
Enligt läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) är leken grunden för utveckling lärande och välbefinnande och därmed en stor del i det undervisande begreppet. Det är i leken som barn får möjlighet att bearbeta intryck och information och skapa en
uppfattning om andra människor och sig själva. Leken bidrar till att utmana barnets kompetenser och övar viktiga sociala beståndsdelar som kommunikation, samspel, problemlösning och turtagning. Förskollärarens förhållningssätt och iscensättande av den pedagogiska lärmiljön förtydligar lekens betydelse i förskolans undervisning och betydelsen av den för barns utveckling och lärande. Förskollärarens engagemang och närvaro i leken har betydelse för barns kommunikativa förmåga och förebygger konflikter. Barnkonventionen (UNICEF, 1989) belyser barnens rätt till lek och återhämtning och att denna ska vara anpassad efter barnets ålder.
Förskollärare ska ansvara för att varje barns utveckling och lärande kontinuerligt och systematiskt följs, dokumenteras och analyseras för att det ska vara möjligt att utvärdera hur förskolan tillgodoser barnens möjligheter att utvecklas och lära i enlighet med läroplanens mål. Enligt läroplanen är dokumentationen ett viktigt pedagogiskt verktyg
8 som ska brukas fortlöpande för uppföljning och analys med syfte att utvärdera
förskolans möjligheter att tillgodose barns behov av undervisning för att utvecklas och lära (Skolverket, 2018). Dokumentationen är till största del förskollärarens ansvar men med det sagt behövs hela arbetslaget för att dokumentationen ska kunna möjliggöras och för att de undervisningsmetoder som används kritiskt ska kunna granskas och reflekteras över. I dokumentationsarbetet är det viktigt att ta barns rätt till personlig integritet i beaktande ur ett etiskt perspektiv och att ge dem möjlighet att dokumentera själva. Dokumentationen är ett sätt att tydliggöra uppdraget som förskolan har för vårdnadshavare.
1.5 Syfte
Syftet är att synliggöra och jämföra förskolepersonals samt vårdnadshavares
resonemang kring lekens betydelse i förskolan och hur lekens betydelse kommuniceras genom dokumentation.
1.6 Frågeställningar
Hur resonerar förskolepersonal och vårdnadshavare kring lekens betydelse i förskolan?
Hur synliggörs leken i förskolepersonalens dokumentation?
Hur förmedlar förskolepersonalen dokumentationen av lek till vårdnadshavare?
2. Teoretiska utgångspunkter
I det här avsnittet beskrivs den teoretiska utgångspunkt vi utgått från i examensarbetet.
Ett sociokulturellt perspektiv användes eftersom förskolans läroplan utgår från ett sådant teoretiskt perspektiv (Säljö, 2000). Denna teori var vägledande vid utformandet av frågor och påståenden till enkäterna och vidare genom arbetet. Avsnittet inleds med att ett sociokulturellt perspektiv förklaras därefter förklaras appropriering, kulturella redskap, den proximala utvecklingszonen och scaffolding.
2.1 Sociokulturellt perspektiv
Ett sociokulturellt perspektiv lägger mycket vikt vid det sociala samspelet och hur lärande sker mellan individer och påverkas av deltagandet i sociala praktiker.
(Lundgren, Säljö & Liberg, 2020; Säljö, 2000). Barnet skaffar sig kunskaper genom kommunikation med andra människor och skapar därigenom färdigheter som är nyttiga för samhället och kunskaper om hur samhället fungerar. Genom att lyssna och ta in information från andra människor får vi information om vad som är viktigt ur andras perspektiv och kan bedöma det utifrån egna erfarenheter (Dysthe, 2003; Lundgren et al., 2020). En av de största teoretikerna inom sociokulturellt perspektiv var Vygotskij som myntade begreppet om den proximala utvecklingszonen vilket vi kommer att gå igenom vidare.
Leken kan betraktas som en social praktik enligt det sociokulturella perspektivet där barnen skapar strategier för att bedöma handlingar och agerande utifrån de regler som skapats i det sociala sammanhanget. Det är genom interaktion mellan människor som kunskap utbytes och skapas. Kunskaper förmedlas genom kulturer och i interaktioner och dessa processer och förlopp har stor betydelse för vilka kunskaper som tillägnas och förmedlas i den kollektiva kunskapsutvecklingen (Dysthe, 2003; Lundgren et al., 2020).
Leken är enligt Vygotskij alltid baserad på regler även om det utåt sett ser ostrukturerat ut. Det är i leken som barnen medvetandegör normer och värderingar som tidigare inte
9 synliggjorts. Undervisningen är enligt Vygotskij den faktor som är absolut viktigast för barnets vidare utveckling och lärande i det sociala samspelet och lägger betoning på språkets betydelse samt kulturen och miljön för att inlärningsprocessen ska bli bra och därmed undervisningen (Säljö, 2000).
2.2 Appropriering
Med ett sociokulturellt perspektiv används det centrala begreppet appropriering för att ge en bild av och förstå lärande (Lundgren et al., 2020). Begreppet innebär att individen utvecklar en familjaritet med, och lär sig använda de kulturella redskapen samt skapar en uppfattning om hur de kan mediera omvärlden. Den allra tidigaste fasen av
appropriering, den primära socialisationen sker under barnets första år och utvecklas under tiden barnen vistas i förskolan. Det är under den primära socialisationen som barnen får insikt i att utveckla det sociala samspelet, språket och formar och utvecklar sin identitet. För att få förståelse den värld och samhälle vi lever i betonas barnets behov av vägledning och stöttning av den mer erfarne och kunskapsmässigt kompetente
vuxne.
2.3 Kulturella redskap
För att få en insikt och förståelse för vår omvärld och hur man agerar i den använder vi oss av redskap (Lundgren et al., 2020; Dysthe, 2003). Enligt Vygotskij brukar
människan två olika typer av redskap, språkliga och materiella. Språkliga redskap är system vi använder oss av för kommunikation, såsom tecken och symboler i olika teckensystem, vi använder oss även av detta vid kognitivt tänkande och när vi analyserar och förstår det som sker runt om oss. Språket och kommunikationens vikt betonas i ett sociokulturellt perspektiv för utveckling och lärande och för att kunskap och färdigheter ska kunna förmedlas vidare och approprieras. Mänsklig interaktion är avgörande vid inlärningsprocesserna, därav är språket ett av de allra viktigaste
medierande redskapen. Barn lär sig i samspelet och interaktionen med andra människor och kan genom att spegla andra människors beteende lära sig vad som anses viktigt och värdefullt i samhället (Dysthe, 2003).
De materiella redskapen är fysiska objekt som används i samhället. Många som verkar inom ramen för ett sociokulturellt perspektiv anser inte att de språkliga och de
materiella redskapen behöver åtskiljas då de fungerar som förutsättningar för varandra och påträffas tillsammans. Därför används istället begreppet kulturella redskap som ett samlingsnamn. De kulturella redskapen innebär således att ett språkligt redskap
exempelvis ett siffersystem används genom ett fysiskt objekt som exempelvis då skulle kunna bilda en tumstock (Lundgren et al., 2020).
2.4 Den proximala utvecklingszonen och Scaffolding
Den proximala utvecklingszonen beskriver den utvecklingsnivå där individen har några kompetenser och kunskaper kring området eller förmågan men som man inte helt och hållet behärskar själv. Enligt Vygotskij har människan hela tiden kapacitet att lära, utvecklas och appropriera kunskaper till olika sammanhang, det är inte någonting som endast sker för barn utan är en kontinuerlig process genom hela livet. I det skedet då individen har förståelse för en kompetens eller kunskap är det inte långt ifrån att man även kan uppnå närliggande kunskaper och kompetenser. Barnet är mottagligt för information och förklaringar i den proximala utvecklingszonen vilken kan uppnås i samspel med andra personer, vilket barn ofta med pedagogisk vägledning av vuxna kan
10 uppnå och kognitivt utvecklas. För att göra det använder man sig av scaffolding, alltså en pedagogisk vägledning där den vuxne erbjuder stöd och vägledning genom att ställa konstruktiva frågor i riktning mot individens utveckling (Dysthe, 2003; Ekholm, 2012;
Säljö, 2000; Lundgren et al., 2020).
Ekholm (2012) belyser att den vuxne ska handleda och samarbeta med barnet, barnet ska vägledas till kunskapen. De som arbetar i förskolan behöver ligga steget före i vägledningen för att kunna utveckla undervisningen så att det passar barnets proximala utvecklingszon. Genom vägledning av en vuxen så kan barnet successivt uppnå kunskap som de tidigare inte hade. Förskolläraren är ur ett sociokulturellt perspektiv
reflekterande i sitt sätt att arbeta då de behöver ha kunskap om barnets kompetenser och var de ligger i sin individuella utveckling. Att utveckla kunskap inom ett sociokulturellt perspektiv sker inte alltid i en harmonisk process och det är därför en pedagog ska vara närvarande för att vägleda barnen till att utveckla sina kunskaper och färdigheter.
Scaffolding är ett begrepp som används för att förstå hur en individ kan hjälpa en annan till mer kunskap inom något som de ännu inte kan. Ju närmare barnet kommer
kunskapen desto mindre vägledning får de av den vuxne. Scaffolding bekräftar en central princip i hur man ser på samspel och utveckling i det sociokulturella perspektivet (Dysthe, 2003; Ekholm, 2012: Lundgren et al., 2020).
3. Tidigare forskning
De artiklar som används i examensarbetet söktes fram via databasen Discovery. De vetenskapliga artiklarna som söktes var skrivna på svenska och engelska, för att sökningarna skulle bli bredare och att få fram tillräckligt många artiklar med relevant innehåll. Sökningen utfördes i flera omgångar där följande sökord användes: “leken i förskolan, play based learning or play-based learning or learning through play,
kindergarten or preschool or early childhood education, sweden or swedish or sverige, children or kids or youth or child, parents or caregivers or mother or father or parent, dokumentation, förskolan or förskollärare, free-play or free play”.
Sökningen begränsades till artiklar som var publicerade mellan 2000–2021 och granskade (Peer Review) av andra ämnesexperter innan den vetenskapliga artikeln publicerades. Därefter lästes rubrik och abstrakt för att få en bild om artikelns innehåll var relevant för examensarbetets frågeställningar. Vi använde oss av en innehållsanalys när artiklarna lästes igenom. När artiklarna analyserades var det med utgångspunkt i de frågor och påståenden som vi hade i enkäterna (Stukát, 2011).
Det ska också tilläggas att tidigare examensarbeten som andra har skrivit inom examensarbetets område lästes igenom för att se om de hade använt sig av
vetenskapliga artiklar som kunde vara relevanta för oss. De söktes fram på databasen DiVA. De artiklar som var relevanta har sedan sökts fram via Google för vidare innehållsanalys. Från början lästes abstrakten i 70–80 artiklar, för att sedan ögna igenom 20–30 artiklar. Av dessa artiklar så valdes 13 artiklar att användas i examensarbetet.
I avsnittet redogörs de vetenskapliga artiklarna som är med i examensarbetet.
3.1 Leken
Under denna rubrik tas forskning upp rörande lekens betydelse för barns utveckling och lärande i undervisningen och hur förskolepersonal påverkar den genom delaktighet och målstyrda processer. Vi tar upp vårdnadshavares syn på lekens betydelse i förskolan
11 vilket är ett relativt outforskat ämne. För att få förståelse för varför vårdnadshavare har ett visst synsätt på leken väljer vi även att belysa vikten av förskolepersonalens
kompetens för att kunna förmedla det didaktiska innehållet i förskolan då information om lekens betydelse inte framgår utan kompetent personal som har kunskap inom ämnet.
Utbildningen i förskolan är i ständig förändring och har idag en tydligare inriktning mot den pedagogiska undervisningen än vad utbildningen tidigare haft. Förändringen
medför ett större ansvar på förskolepersonalen att införa akademiska
inlärningsprocesser till högre grad än vad man tidigare har gjort, samtidigt som förskolepersonalen ska planera en undervisning med syfte att behålla det lekbaserade lärandet som är en stor del av förskolans tradition (DeLuca & Pyle, 2017). Björklund och Palmér (2019) belyser att utifrån den uppdaterade svenska versionen av läroplanen från 2018 kan lek och undervisning betraktas som essentiella delar av didaktiken och kan med fördel integreras med varandra för att barnet ska få erfara innehåll som lägger grunden för det livslånga lärandet. Å andra sidan menar Pramling och Wallerstedt (2019) att det är riskabelt att i förskolans kontext påstå att barn endast lär sig utav att utforska och leka. Påståendet bidrar till att förskolans undervisande status och uppdrag försummas samt ökar risken för sociala orättvisor då förskollärarens stöd vid
lärprocesserna bidrar till en jämlik utbildning och start på det livslånga lärandet.
DeLuca och Pyle (2017) belyser i sin artikel hur det lekbaserade lärandet anses lämpligt för undervisning i förskolan och forskning som uppmärksammat de potentiella
fördelarna med leken har påverkat revideringen av flertalet läroplaner internationellt och har i sin tur influerat undervisningen i förskolan och lekens plats i den. Leken är ett verktyg som erbjuder barn vägledning i deras lärande och möjliggör en individuell takt som kan anpassas till det enskilda barnets utveckling. Forskning visar att leken har potentiella fördelar för barnets personliga, sociala och akademiska utveckling.
Björklund och Palmér (2019) menar att lek och undervisning i förskolan kan jämföras med den proximala utvecklingszonen som Vygotskij benämner som viktig att beakta när man utformar undervisning för barn och därmed hur leken utformas i
förskoledidaktiken. Björklund och Palmér hade som syfte med artikeln att undersöka hur leken påverkas av förskollärarens delaktighet i relation till lekens ursprungliga intention samt hur målorientering kan skapas i barnens lekar. Resultaten visar att förskolepersonal kan gå in och starta målstyrda processer i barnens lekar utan att lekens intention förändras men att det även att kan skapas begränsningar för hur leken formas.
Förskolepersonalen kan med didaktiska avsikter vägleda leken mot lärandemål som den tidigare inte hade uppnått utan att essensen av leken försvinner men det kräver att interaktionen mellan förskolepersonal och barn leder leken åt samma håll och inte bort från barnets och lekens intention.
DeLuca och Pyle (2017) kom i sitt resultat fram till att förskollärare har olika synsätt på lekens syfte. Genom kodning av det empiriska materialet kunde de allra flesta passas in i en av två grupper. En grupp fokuserade ur ett utvecklingsperspektiv på de personliga och sociala fördelarna med leken. Den andra gruppen ansåg precis som den första att leken har personliga och sociala fördelar men tillade att barnen genom leken även främjar akademisk utveckling och hade ett bredare perspektiv på lekens fördelar och syfte. En tredje mycket mindre grupp av respondenterna ansåg att det främsta syftet med leken var akademisk inlärning. I alla grupper oavsett vilken, ansåg respondenterna att det var viktigt att ställa frågor till barnen under leken för att bedöma deras lärande och det kommunikativa samspelet beskrevs som en viktig metod i det lekbaserade lärandet.
12 Sandberg et al. (2014) belyser vikten av professionell kompetens för ett gott samarbete mellan förskola och hem. De undersöker i vilka situationer som kompetensen uppfattas av vårdnadshavarna. Baserat på kvalitativa intervjuer visar resultatet att
förskolepersonalen medvetet arbetar med att uppmärksamma kompetenser relaterade till barns utveckling och lärande samt läroplanen för förskolan. Resultatet visar på vikten av att skapa en dialog med vårdnadshavare för att skapa ett förtroende för förskolan och bibehålla ett bra samarbete. Vårdnadshavarna söker kompetens från förskolepersonalen då de söker svar på frågor rörande barnets välbefinnande, utveckling och
lärande. Pramling och Wallerstedt (2019) menar att det är betydelsefullt att kunna motivera och förmedla barns lek i undervisningen för vårdnadshavare.
Förskolepersonalens didaktiska kompetens är viktig för att kunna analysera och kritiskt granska den planerade verksamheten och på ett fördelaktigt sätt kommunicera den vidare.
Ailwood och O´Gorman (2012) belyser i artikeln hur betydelsefull leken är i förskolan samt hur vårdnadshavarna har en stor betydelse för barns lek. Författarna finner väldigt limiterad forskning om vårdnadshavares synsätt på lek och vill därmed undersöka och analysera detta. Vårdnadshavarna som deltog i studien hade väldigt olika synsätt och definitioner på vad lek är. Förklaringarna var komplexa och motstred ofta varandra.
Vårdnadshavarnas positiva synsätt på leken var starkt kopplad till lärande och
fokuseringen hos vårdnadshavarna låg på att utveckla akademiska kunskaper som barnet kan komma att ha nytta av i framtiden. Några vårdnadshavare hävdade att förskolan där deras barn vistades var baserad på lek medan andra inte gjorde det. Komplexiteten och skillnaden i vårdnadshavarnas synsätt förstärker den pågående diskussionen i samhället om hur leken ska definieras. Ailwood och O´Gorman belyser vikten av läroplanens betydelse och politiska beslut för att förskolepersonal ska kunna ha belägg för användningen av lek och undervisning integrerat med varandra.
3.2 Dokumentation
Olsson (2019) skriver att dokumentation är en del av det systematiska kvalitetsarbetet i förskolan. Dokumentationen är ett verktyg som förskolepersonalen kan använda för att analysera och förmedla information samt nå ut till vårdnadshavarna. Likaså hävdar Björklund och Palmér (2019) att man genom dokumentation av förskolans verksamhet kan analysera om verksamheten är målorienterad och vilken syn på barnen de vill kommunicera. Björklund och Palmér tar upp att om man inte analyserar och följer upp det som dokumenterats kan följden bli att man inte får syn på barnens lärande och det kan resultera i att man inte utvecklar verksamheten utefter barnens behov. Olsson (2019) lyfter att man i dokumentationen kan få syn på vilken barnsyn som en person har, anser man att barnet är kompetent att vara delaktig i utformningen av förskolans verksamhet, eller att man anser att barnen inte är kompetenta till att vara delaktiga i verksamhetens utformning. Även Björklund och Palmér (2019) belyser att barnen som deltar i de situationerna är kapabla till att skapa lekar som man med dokumentation kan se är målorienterad.
Förskolan dokumenterar och visar upp den dokumentation de gör för barnens
vårdnadshavare, genom att använda olika lärplattformar, sociala medier eller genom att skriva ut bilder och sätta upp i hallen. Vallberg Roth (2012b) uppmärksammar att dokumentation är något som används i flertalet länder men syftet med dokumentationen är olika. I svenska förskolor är det i enlighet med läroplanen vägen till lärandet som ska dokumenteras. Bevemyr och Björk-Willén (2016) hävdar att det inte är en lätt uppgift att fånga och synliggöra vägen till barnens lärande i dokumentation och hur förskolans
13 verksamhet och undervisning är förankrad i läroplanen för förskolan. På liknande sätt belyser Olsson (2019) utmaningen att dokumentera och följa vägen till lärandet.
Anledningen till att det anses vara en utmaning är att bedömningen kan riktas till
enskilda barn istället för till lärprocessen, vilket inte överensstämmer med skrivningarna i läroplanen. Liljestrand och Hammarberg (2017) belyser att dokumentation ska
användas för att regelbundet och systematiskt kunna utvärdera förskolans kvalitet i syfte att kunna utveckla verksamheten.
I förskolan används dokumentationen för att synliggöra förskolans verksamhet och barnens lärprocesser inte bara för de som jobbar i förskolan utan också för
vårdnadshavare och politiker. Dokumentation är enligt forskningen ett sätt att samla in och sammanställa information. Dokumentationen kan gå till på olika sätt. Man kan bland annat använda sig av anteckningar, fotografering, videofilmning och insamlande av saker som barnen har tillverkat. Likaså kan förskolan visa den dokumentation de gjort genom att använda sig av digitala verktyg dvs. genom lärplattformar, bloggar eller andra sociala medier. Genom analog information dvs. muntligt när barnen lämnas eller hämtas och genom att sätta upp bilder på väggen i hallen. När personalen i förskolan använder sig av dokumentation är det för att de ska få ett material som de kan använda för att reflektera och diskutera, dvs. över hur själva situationen blev, sitt eget agerande och även på sitt och barnens reaktioner (Liljestrand & Hammarberg, 2017; Lindgren &
Sparrman, 2003; Vallberg Roth, 2012a, 2012b)
Liljestrand och Hammarberg (2017) belyser i sin artikel att dokumentationen av barnen som vistas i förskolan är ett strävansmål när man tittar i läroplanen. Enligt dessa
författare är dokumentation också en social konstruktion där det fokuseras mer på vissa saker och situationer och kanske utesluter andra. Liljestrand och Hammarberg hänvisar till dokumentationspaneler där dokumentationen visas upp genom att barnens alster eller utskrivna bilder på aktiviteterna med barnen sätts upp på väggen i förskolan för allmän beskådan. Dokumentationspaneler gör det möjligt för förskolepersonalen och barnen att visa upp vad som sker på förskolan för utomstående. Det är ett sätt för personalen, barnen och vårdnadshavarna att samtala och diskutera vad som sker på i verksamheten på förskolan, samt att koppla det som sker till förskolans läroplan för att tydliggöra läroplanens betydelse för förskolans verksamhet och barnen. Liljestrand och Hammarberg belyser att dokumentation är en social konstruktion där de som
dokumenterar kan utesluta vissa situationer och sätta fokus på andra situationer.
Lindgren och Sparrman (2003) skriver att i läroplanen som finns och styr förskolans verksamhet står det att dokumentation ska användas som en arbetsmetod.
Dokumentationen ska även ge barnen möjligheten att minnas, känna igen, reflektera och återbesöka de lärprocesser som de deltar i. Den gör även att man synliggör det som annars inte skulle bli synliggjort, dokumentation gör att förskolans personal och barnen får en identitet och en historia. Dokumentation ska hjälpa till att främja personalens och barnens situation i förskolan. När man tittar på dokumentation i ett historiskt perspektiv kan man se dokumentation som en del av observationer som man använder för att kunna beskriva och forska om barn.
Vallberg Roth (2012b) hävdar att förskollärarna har argumenterat för att använda dokumentation i förskolan och beskriver att genom den så får man syn på och ökar medvetenheten och förståelsen för barnens utveckling, deras förmågor och färdigheter både hos enskilda barn och när de är i grupp. Dokumentationen hjälper till att
uppmärksamma det som barnen är intresserade av, hur barnen beter sig i olika situationer, öka medvetenheten om barnens förmågor och färdigheter. Genom
14 dokumentation så kan man även fånga upp de barn som är i behov av extra stöd och även de barn som är i behov av större utmaningar. Vallberg Roth (2012b) benämner även att dokumentationen hjälper förskolans personal att nå ut till vårdnadshavare, det ger dem större insikt i förskolans verksamhet och vad de gör för att förbättra kvaliteten på förskolans pedagogiska arbete.
4. Metod
I det här avsnittet presenteras det tillvägagångssätt som användes för att samla in material till examensarbetet. Under varje rubrik diskuteras val och tankegångar.
4.1 Datainsamlingsmetod och genomförande
Utifrån metodlitteratur (Bryman, 2018; Löfdahl, Hjalmarsson & Franzén, 2014; Stukát, 2011) och diskussioner valdes webbaserade enkäter som undersökningsmetod. Det verktyg som användes vid utformning av enkäterna var Google formulär. Anledningen till valet av digitala enkäter för datainsamling var att det är en undersökningsmetod som inte är beroende av att bestämma en exakt tidpunkt när respondenterna ska delta, utan inom ramen av en viss tidsperiod som i vårt fall var två veckor. En annan anledning till att göra webbaserade enkäter är att de blir snabbare och enklare att administrera än intervjuer, och att det inte blir någon intervjuareffekt som kan påverka svaren. Frågorna och påståendena formulerades med stöd av metodlitteratur (Bryman, 2018; Löfdahl et al., 2014; Stukát, 2011) för att på bästa sätt utforma enkäterna, vad man ska tänka på för att så många som möjligt ska svara på enkäten och inte avsluta deltagande under
enkätens gång.
Eftersom intresset var att erhålla kunskap om resonemang kring lekens betydelse både hos personalen i förskolan och hos barnens vårdnadshavare utformades två olika enkäter med frågor och påståenden (se bilaga 1). Frågorna i enkäterna bestod av slutna frågor dvs. frågor med fastställda alternativ att svara på och öppna frågor där respondenten själv utvecklar sina svar på frågan och påståenden (Stukát, 2011). Att använda sig av slutna frågor är fördelaktigt då det är lättare för respondenten att svara på frågorna då de själva inte behöver tänka på vad de ska skriva för svar, det är även lättare att jämföra resultaten, en sluten fråga kan göra att de får en större förståelse för följdfrågor. Enligt Bryman (2018) och Stukát (2011) kan slutna frågor få respondenten irriterad då de eventuellt inte anser att de svarsalternativ som finns att välja på stämmer in i det som de vill svara. Respondenterna kan heller inte svara lika personligt på de slutna frågorna som de kan genom att svara på öppna frågor, därför valde vi att i några av de slutna frågorna lägga in “övrigt” där de kunde få utveckla sina svar även i de slutna frågorna (Bryman, 2018; Stukát, 2011). Öppna frågor är gynnsamt då respondenterna är fria att svara det de vill svara och utveckla sina svar. Respondentens svar blir inte påverkade av oss som gjort enkäten och svaren som vi får in blir potentiellt inte ett svar som vi haft i åtanke. Öppna frågor är mer komplicerade att analysera då svaren frågorna behöver kodas och kategoriseras vilket kan ta tid. De öppna frågorna kräver att respondenterna är villiga att dela med sig av sina tankar och kunskaper (Bryman, 2018). En nackdel med enkät som metodval är att man inte kan ställa följdfrågor, vilket var något som togs hänsyn till vid utformandet av frågor och påståenden i enkäterna. Frågorna och
påståendena i de båda enkäterna hade samma syfte för att på så sätt kunna ställa dem mot varandra då vi sammanställde svaren.
Respondenterna som svarade på enkäterna var anonyma och för att informera respondenterna om detta skrevs ett missiv (se bilaga 2). Deltagarna fick läsa igenom
15 missivet innan de började svara på frågorna, detta för att de skulle kunna göra ett
medvetet val att delta i undersökningen. I missivet informerades studiens syfte, att enkäten var frivillig att svara på och att enligt konfidentialitetskravet förvaras det insamlade materialet så att ingen utomstående skulle komma åt det. Genom att respondenterna svarade på enkäterna gav de oss samtycke att använda deras svar i examensarbetet, respondenterna kunde avbryta enkäterna när de ville och inte skicka in svaren. Kontaktuppgifter till oss och vår handledare stod på missivet och om de hade några frågor (Bryman, 2018; Löfdahl et al., 2014; Stukát, 2011; Vetenskapsrådet, 2017).
4.2 Urval av undersökningsgrupp
Ursprungligen var syftet med examensarbetet att synliggöra förskollärares och
vårdnadshavares resonemang om leken i förskolan, men efter diskussioner mellan oss två och vår handledare valde vi att inkorporera barnskötarna. Barnskötarnas resonemang togs med för att det är en yrkesgrupp i förskolan som ingår i arbetslaget och ska enligt läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) bidra till barnens utveckling och lärande och kan därmed medföra ett bredare perspektiv till examensarbetet.
Enkäterna skickades ut till två olika förskolor. Om flera förskolor hade deltagit skulle jämförelsen mellan förskolepersonal och vårdnadshavare inte blivit lika intressant på grund av stor spridning. Ett önskemål när förskolorna valdes ut var att förskolorna skulle ligga i samma kommun. Det andra önskemålet var att enkäterna skulle nå ut till både personal och vårdnadshavare. Rektorerna som kontaktades skickade ut enkäterna till personal och vårdnadshavare för att behålla respondenternas anonymitet. I enkäten frågades förskolepersonalen vilken yrkesbefattning de har, hur många år inom yrket, samt vilken ålder det är på barngruppen. I vårdnadshavarnas enkät frågades vilken ålder barnet/barnen som går på förskola har (Vetenskapsrådet, 2017).
De rektorer som kontaktades informerade att om alla vårdnadshavare svarade kunde vi totalt få in 100 svar och om alla i personalgruppen svarade kunde vi totalt få in 23 svar.
40% av vårdnadshavarna valde att svara på enkäten, vilket gav ett bortfall på 60%.
Enkäten till förskolepersonalen besvarades av 96%, varav 41% av respondenterna var barnskötare och resterande 59% var förskollärare. Bortfallet var 4% på
förskolepersonalens enkät.
4.3 Analysmetod
Vid bearbetning av materialet användes tematisk analys då det är fördelaktigt för att göra jämförelser av flera olika respondenters resonemang kring samma fenomen (Löfdahl et al., 2014). Vi började med att gå igenom alla svaren som en helhet, för att sedan söka efter teman som kopplades till examensarbetets tre frågeställningar. Datan har analyserats utifrån ett sociokulturellt perspektiv där analysbegreppen samspel, appropriering, kommunikation, scaffolding och den proximala utvecklingszonen var vägledande för den tematiska analysen beträffande frågeställningen som riktade sig till lekens betydelse. Vi delade in citaten i relation till analysbegreppen för att bilda teman.
Det bildades fyra teman för den första frågeställningen som riktade sig till lekens betydelse och redovisas under 5.1 Resonemang kring lekens betydelse. De två
frågeställningarna som riktar sig mot dokumentation besvaras i det övergripande temat Resonemang kring synliggörandet av leken i pedagogisk dokumentation med
utgångspunkt i de centrala begreppen kulturella redskap och kommunikation då dokumentationen är ett viktigt och centralt redskap för tydliggörandet och
kommunikationen till vårdnadshavare av den pedagogiska verksamheten som bedrivs i
16 förskolan. Tre teman bildades för att besvara de två frågeställningarna som riktar sig mot dokumentationens betydelse för lekens förmedling och synliggörande under 5.2 Resonemang kring synliggörandet av leken i pedagogisk dokumentation. Citaten som valts ut under varje tema är resonemang som representerar gruppens åsikter ur olika aspekter med syfte att förtydliga hela gruppens sammantagna resonemang och styrka studiens reliabilitet (Löfdahl et al., 2014).
5. Resultat
Ordningen som redovisas i resultatet inleds med en sammanställning av vårdnadshavarnas svar följt av citat och sedan en sammanställning av
förskolepersonalens svar följt av citat. Förutom i 5.1.4 där vi endast redovisar förskolepersonalens svar genom sammanställning och citat.
5.1 Resonemang kring lekens betydelse
Under denna rubrik besvarar vi frågeställningen: Hur resonerar förskolepersonal och vårdnadshavare kring lekens betydelse i förskolan? Ur respondenternas svar kunde vi urskilja 4 olika teman av svar som var likartade hos både vårdnadshavare och
förskolepersonalen. Dessa var Leken har betydelse för barnens sociala samspel, Leken har betydelse för barnens välbefinnande, Leken har betydelse för barnens utforskande och lärande och Läroplanen och Förskolepersonalens betydande för leken.
5.1.1 Leken har betydelse för barnens sociala samspel
Utgångspunkten i temat är lekens betydelse för barns samspel och kommunikation som är centrala begrepp i ett sociokulturellt perspektiv. Under temat används det mer generella begreppet socialt samspel då det innefattar både barns samspel och kommunikation.
Vårdnadshavarna svarade i enkäten att leken bidrar till att deras barn utvecklar sitt sociala samspel och att det finns många sociala fördelar som förverkligas genom leken.
Vårdnadshavarna uppgav att barnen lär sig sociala koder, samspel och turtagning. Några beskriver lekens betydelse för kommunikationsförmågan och att kunna interagera med varandra. Vårdnadshavarna belyser även vikten av att kunna bearbeta intryck i leken och ta efter andra för att öva på sina egna färdigheter.
Att få interagera med de andra barnen och få lära sig det sociala spelet!
Utvecklar samspel mellan individer. Barn lär av varandra och detta blir extra tydligt i den fria leken.
Att lära sig den sociala koden dvs. att kunna kommunicera och förstå andra barn som eventuellt kan ha andra viljor i en lek. Därav behöver mitt barn lära sig att kommunicera med andra och få en djupare social förståelse.
Förskolepersonalen var eniga om att leken har stor betydelse för barnens sociala samspel i olika avseenden. De flesta nämner att barnen tränar sitt samspel genom förståelsen för sociala koder, kommunikation och turtagning. Andra lägger vikt vid att barnen i samspelet får lära sig att testa gränser, använda fantasin och lära sig att kompromissa. Förskolepersonalen beskriver hur barnen i leken får bearbeta nya kunskaper och information.
17 I leken utvecklas barnets sociala kompetens, de samspelar och kommunicerar med andra barn.
De lär sig det sociala samspelet, respekt för varandra, turtagning, hur man är en bra kompis.
5.1.2 Leken har betydelse för barnens välbefinnande
Utgångspunkten i temat är att barnen behöver vara trygga känna ett välbefinnande i förskolan för att de ska kunna vägledas, samspela och interagera med andra personer.
Trygghet, relationer och välbefinnande blir viktiga faktorer för barnens utveckling och lärande genom leken ur ett sociokulturellt perspektiv.
Vårdnadshavarna menade att leken har en stor betydelse för barns välbefinnande i förskolan. De beskriver hur leken är ett samtalsämne hemma när det kommuniceras vad barnen har gjort under dagen på förskolan och att det är en stor anledning till att barnen vill gå till förskolan på morgonen. Vårdnadshavarna upplever att det skapar en
gemenskap och glädje hos deras barn och bidrar till en trivsel, trygghet och ett sätt att skaffa vänner.
Det är det som gör att hen vill gå dit.
Mycket, det är den dom pratar om hemma.
Förskolepersonalen påpekar inte lika tydligt hur leken har betydelse för det enskilda barnet utan resonerar om hur gruppen som helhet får ut ett välbefinnande av leken. De uppmärksammar hur barnen genom leken utvecklar sin empatiska förmåga, tar hänsyn till varandra och lär sig konflikthantering. Förskolepersonalen menar även att genom det lustfyllda lärandet och att förskolepersonalen i sina pedagogiska planeringar väver in barnens intressen i undervisningen skapas ett välbefinnande och trygghet i gruppen.
Leken bidrar till gruppens sammanhållning och trygghet i den.
Leken är ett lustfyllt sätt att lära.
5.1.3 Lekens betydelse för barnens utforskande och lärande
Utgångspunkten i temat är hur barnen genom lek approprierar kunskaper genom utforskande och lärande. Temat innefattar resonemang om hur barnet tar till sig olika former av kunskaper och hur dessa kunskaper görs till barnets egna, dvs. att barnet lär sig men kan även använda sig av denna kunskap.
Vårdnadshavarna lade stor vikt vid lekens utforskande och lärande aspekt i sina
resonemang. Många diskuterade hur leken är utmanande och utvecklande för deras barn och att den kan vara både lärande och kreativ. Vårdnadshavare ser leken som lärande genom lekfulla former vilket skapar en nyfikenhet och en motivation och vilja att lära sig mer. Svaren beskriver även hur barnen får utveckla fysiska, motoriska och kognitiva färdigheter. Vårdnadshavarna resonerar om hur leken utvecklar barnens kompetenser och hur leken kan anpassas efter barnens nivå.
Genom leken kan de utmanas och lära genom lekfulla former som kan anpassas efter deras egen nivå.
Utvecklar fysiska, motoriska och kognitiva färdigheter.
18 Den styrda leken är lärande. Och den fria leken är utvecklande.
Förskolepersonalen beskriver att leken är utvecklande och lärande då barnen utforskar och tränar sina förmågor, de förklarar hur leken är en bro till lärande och att den lägger grunden för ett lärande för stunden och för framtiden. Barnen testar det som de lärt sig och fantasin får fritt spelrum i leken. Förskolepersonalen menar att barnen övar sina motoriska och intellektuella förmågor. Barnen använder sig av leken som ett verktyg för att bearbeta saker som hänt men erhåller också kompetenser inför saker som kommer att hända i framtiden. Förskolepersonalen menar att leken ger möjlighet att utveckla sin motorik och sina intressen. Förskolepersonalen lyfter också att barnen utvecklar empati för andra, emotionell intelligens samt språkliga och intellektuella förmågor.
I leken lägger barnet grunden för sitt lärande i stunden och för framtida lärande
I leken finns möjlighet för barnen att reflektera, bearbeta, tillämpa och undersöka nya kunskaper de har fått till sig
5.1.4 Läroplanen och förskolepersonalens betydelse för leken
Utgångspunkten i temat är hur barnen utmanas och lär sig nya förmågor och kunskaper genom den mer kompetente vuxne och vägleds utifrån de sociokulturella begreppen scaffolding och den proximala utvecklingszonen. Scaffolding benämns som pedagogisk vägledning.
Förskolepersonalen beskriver hur betydelsefullt det är att leken lyfts som en viktig del av undervisningen. Att läroplanen för förskolan (Skolverket, 2018) belyser vikten av lek för barnens lärande. De framhåller att leken ska ha en central plats i utbildningen samt att lek kan utföras på olika sätt. Respondenterna anser att detta visar på hur leken kan gynna barnens lärande och välbefinnande. De uttrycker också hur det gynnar barn som har knäckt lekkoden men att det blir svårare för barn som har svårigheter med det sociala samspelet och att det då blir viktigt med förskolepersonalens vägledning. De belyser förskolepersonalens betydelse för att leken ska vara utvecklande och lärande för barnen. De beskriver även att det kan finnas en risk med ett helt avsnitt för leken i läroplanen om man inte har kompetent förskolepersonal som vet hur de ska utföra den pedagogiska verksamheten.
Lpfö belyser vikten av lek för barnens lärande. De framhåller att leken ska ha en central plats i utbildningen samt att lek kan utföras på olika sätt. Det tycker jag visar på hur leken kan gynna barnens lärande och välbefinnande. Det
farliga tror jag är när pedagoger inom förskolan lutar sig tillbaka och tänker att barn lär sig allt i leken. Svårt att förklara men jag har varit med om
verksamheter där man backar tillbaka och inte utför undervisning på det sätt som ska göras enligt lpfö och hävdar att den fria leken är viktig och bra och därför räcker det att stå på gården och låta barnen leka.
I citatet ovan problematiseras lekens utrymme i läroplanen om man som pedagog inte engagerar sig i barnens lek utan står vid sidan och tittar på. Många av pedagogerna lyfter hur deras förhållningssätt och pedagogiska vägledning har betydelse för barnens utveckling och lärande:
19 Leken är barns sätt att upptäcka och utforska sin omvärld tillsammans med medforskande pedagoger och andra barn. Barnen bearbetar intryck, upplevelser och erfarenheter.
Leken är det som förgyller vardagen, när barnen hittat en lek som de kan hålla i över tid och att jag kan ge dem tid, material och vägledning för att den ska kunna fortsätta.
Viktigt, barn ska/bör leka och vi hjälper och visar vägen genom att vara
delaktiga i deras lekar där vi kan hjälpa till med kommunikation och förebygga bråk och även få in olika typer av lärande i lekarna.
Vi pedagoger är viktiga förebilder i de yngsta barnens lek, jag har en aktiv roll och mitt deltagande i leken är en förutsättning för att barnens lek ska kunna utvecklas. Med en närvarande och lekglad pedagog som vägleder barnen i leken skapas en trygghet som är nödvändig för att barnen ska kunna ge sig in i leken.
Vår uppgift är att vara lyhörda för barnens intressen och se vad
leken/utforskandet behöver så vi kan tillföra material som stimulerar och utvecklar barnens lek och utforskande. Vi pedagoger är otroligt viktiga förebilder i leken, vi vägleder och visar på hur vi är mot varandra, stöttar barnens samspel och är barnens trygghet. För att barns lek ska kunna fördjupas och bidra konstruktivt till deras lärande räcker det inte med leksugna kamrater utan det fordras även inspirerande miljöer och intresserade lekglada
pedagoger.
Förskolepersonalen var eniga om är att leken har en stor betydelse inte bara för deras yrkesroll utan för barnen och deras utveckling och lärande och bör därför ta en stor plats i förskolan.
5.1.5 Sammanställning
Resultatet visar att vårdnadshavarna och förskolepersonalen lägger stor vikt vid lekens betydelse för barns sociala samspel. De tar upp att barnen approprierar kunskaper genom leken, men också att barnen behöver utmanas för att kunna utvecklas och skapa nya kunskaper och kompetenser. Både vårdnadshavarna och förskolepersonalen menar att leken är ett viktigt utrymme där barnen får möjlighet att utveckla sig motoriskt, lära sig att lösa problem, kommunicera och samarbeta med varandra. Leken hjälper barnen att få utlopp för sina fantasier och att bearbeta intryck av det som de har varit med om.
Resultatet visar att respondenterna resonerar olika kring lekens betydelse för barns välbefinnande men att leken har en stor betydelse. Förskolepersonalen påpekar inte lika tydligt som vårdnadshavarna vilken betydelse leken har för det enskilda barnet som vårdnadshavarna utan att de resonerar om gruppens välmående. Vårdnadshavarna beskriver att leken skapar en gemenskap och glädje hos deras barn och bidrar till en trivsel, trygghet och ett sätt att skaffa vänner. Förskolepersonalen menar att genom det lustfyllda lärandet och att förskolepersonalen i sina pedagogiska planeringar väver in barnens intressen i undervisningen skapar ett välbefinnande och trygghet i gruppen, vilket skapar en vägledande funktion.
Vårdnadshavarna och förskolepersonalen är eniga om att leken har stor betydelse för barns utveckling och lärande. Både förskolepersonalen och vårdnadshavarna hade mycket kunskaper om lekens betydelse för barns utveckling och lärande och vilka kunskaper de approprierar genom den.
20 Resultatet visar hur förskolepersonalen lyfter hur deras förhållningssätt och pedagogiska vägledning har betydelse för barnens utveckling och lärande och hur de förmår att ta till sig kunskaper från den proximala utvecklingszonen. Resultatet visar hur de
problematiserar risken med att påstå att den fria leken endast är fördelaktig för barnens utveckling och lärande. Problematiken uppstår i händelse av att förskolepersonal inte har kunskap om hur de ska använda leken i undervisningen och att det därigenom blir en tolkningsfråga huruvida leken i läroplanen implementeras i verksamheten. De uttryckte även hur avsnittet i läroplanen som handlar om lek gynnar de barn som har knäckt lekkoden, men är problematiskt för de barn som behöver mer pedagogisk vägledning vid fri lek. Förskolepersonalen menade att den pedagogiska vägledningen förebygger konflikter genom att finnas närvarande och kommunicera med barnen under deras lek.
5.2 Resonemang kring synliggörandet av leken i pedagogisk dokumentation
Under denna rubrik besvarar vi frågeställningarna: Hur synliggörs leken i förskolepersonalens dokumentation? och Hur förmedlar förskolepersonalen
dokumentationen av lek till vårdnadshavare? Ur respondenternas svar kunde vi urskilja tre olika teman av svar som var likartade hos både vårdnadshavare och
förskolepersonalen. Dessa var Leken synliggörs genom digitala verktyg, Leken synliggörs genom muntlig information och Bristfällig information om leken.
De två frågeställningarna som riktar sig mot dokumentation besvaras i detta avsnitt med utgångspunkt i de centrala begreppen kulturella redskap och kommunikation då
dokumentationen är ett viktigt och centralt redskap för tydliggörandet och
kommunikationen till vårdnadshavare av den pedagogiska verksamheten som bedrivs i förskolan.
5.2.1 Leken synliggörs genom digitala verktyg
Vårdnadshavarna anger att de får ta del av lekens betydelse genom att förskolepersonalen lägger upp vad de har gjort i olika lärplattformar. En del respondenter lyfter att de delges långa texter som blir svåra att läsa och inte känns personliga då det känns som man har kopierat texten från någon annanstans.
Låånga texter på blogg mm. Men svårt att ta in när allt känns kopierat från någon ”fin” text. Hade gärna fått det berättat med pedagogens egna ord.
Personalen skriver och beskriver vad de gjort på förskolan kopplat till läroplanen
Via pedagogernas uppdatering med texter och bilder i vårt gemensamma digitala kommunikationsforum
Förskolepersonalen beskriver att de dokumenterar i olika lärplattformer och i sociala medier för att nå ut till vårdnadshavare om lekens betydelse genom digitala verktyg.
I mina dokumentationer försöker jag också att visa på hur jag bedriver min undervisning på ett lek- och lustfyllt sätt.
Genom inlägg på lärplattform
5.2.2 Leken synliggörs genom muntlig information
