Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Inga bearbetningar 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
En man stiger av sin häst…
En dag i juni 1785 steg en högrest och rödhårig ung man av sin häst på vägen mellan Cambridge och London. Han var av enkelt ursprung men hade lyckats läsa sig till präst.
Nu var han på väg till sin första församling. Men någonting gjorde honom orolig. Därför steg han av hästen och satte sig i skuggan av ett träd.
Denne unge man som hette Thomas Clarksson hade samma år skrivit en uppsats om slaveriet på universitetet i Cambridge. Med den hade han vunnit en tävling – vilket också varit hans syfte. Han behövde
prispengarna. Men nu, när han var på väg till London, kom insikten som arbetet med uppsatsen gett honom tillbaka.
Han kan inte skaka av sig bilden av det fruktansvärda lidande som slaveriet innebär. Han ser framför sig den brutala samhällsordning som tillåter en människa att äga en annan människa. Att köpa henne, slå henne, förnedra henne, tvinga henne att arbeta ihjäl sig.
Thomas Clarksson bestämmer sig faktiskt där i skuggan av trädet. Han ska ägna sitt liv åt att bekämpa det engelska slaveriet. När han dör vid över 80 års ålder har han lyckats tillsammans med dem som blivit hans
följeslagare. Det engelska slaveriet blir förbjudet 1833.
Man kan undra vad Thomas Clarksson hade sagt om han hade kunnat närvara i vår tid. Ty det finns en obehaglig sanning som bör påpekas gång på gång.
Det existerar fortfarande olika former av slaveri.
Detta slaveri kan också förekomma i ett land som Sverige.
Nyss skrevs i svenska tidningar om kinesiska barn som plötsligt försvinner.
De allra flesta hamnar i situationer där de blir behandlade som slavar.
Slavhandlarna – ett betydligt sannare uttryck än människosmugglare – behandlar dessa människor som sin egendom. De säljs vidare som forna tiders slavar från Afrika såldes mellan olika sockerplantager i Västindien.
På Thomas Clarkssons tid var slaveriet lagligt och offentligt. Idag är det olagligt och dolt.
Men slaveri är slaveri. Ett annat exempel är den omfattande försäljning av flickor som pågår i Europa. Till detta kommer alla barn som hålls som slavar av pedofilringar.
Kanske bör vi göra som Thomas Clarksson? Stiga av våra symboliska hästar och inse att slaveriet fortfarande är en del av den
mänskliga/omänskliga verkligheten. Den solidaritet vi i vårt arbete riktar
mot Afrika är inte mycket värd om den inte samtidigt omfattar människor i andra delar av världen.
Det är naturligtvis en skrämmande tanke. Men alldeles sann. Det skedde knappast detta år på första maj att människor bar plakat med texten
”Kamp mot slaveriet”. Det borde det ha gjort.
Åtminstone bör det ske nästa år. Tills dess finns dock mycket
mobiliserande arbete att göra. De av slaveriet plågade människorna lider idag. Inte i morgon.
Henning Mankell
