Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök
http://creativecommons.org/licenses/by-nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Rättvisemärkt vin på frammarsch i Sydafrika
Där konsumenter kräver etiska varor ser företagsledare marknadsmöjligheter och när rättvisemärkta produkter säljs får även arbetarna mer pengar. I
Sydafrika har framställningen av vinet Fairhills gett dagis, fritis och skolbuss åt arbetarnas barn.
Vinindustrin i Sydafrika går på högvarv. Landet ligger på åttonde plats på listan över vilka som producerar mest vin i världen (över 686 miljoner liter 2006), och har över hundra tusen hektar vingårdar. Mellan 1995 och 2006 har exporten ökat med hela 278 procent. Detta genererar naturligtvis stora nödvändiga inkomster för Sydafrika och den inhemska industrin, men även för de stora internationella företagen.
Pierre Schmidt, som är vd på schweizägda Origin Wine, har storstilade planer för företagets rättvisemärkta vin Fairhills:
– Fairhills kommer att bli ett globalt ”fairtrade-varumärke”. Det är en bra marknadsmöjlighet, konstaterar han.
I takt med att konsumenter har ställt krav på att varorna ska vara producerade under anständiga förhållanden, har en stor marknad för
”etiska” produkter växt fram. I exempelvis Storbritannien har ett flertal företag sett möjligheten att använda rättvisemärkta varor som ett sätt att stärka sin etiska image och de egna varumärkena.
För att pressa ner inköpspriserna har de stora kedjorna föredragit att köpa rättvisemärkt vin i bulk. Bulkvin är färdigt vin som säljs obuteljerat i stora kvantiteter för att sedan buteljeras och distribueras under valfritt
varumärke, men med den åtråvärda rätten att använda Fairtrade- logotypen.
Denna trend skrämmer många vinproducenter i Sydafrika då de lokala vinproducenterna går miste om de inkomster som genereras av att inhemskt producera och sälja ett eget varumärke.
– Vi lägger oss inte i vem som säljer vinet, utan certifieringen säkerställer att villkoren för arbetarna på odlingen är någorlunda drägliga, poängterar Daniel Sommerstein på föreningen Rättvisemärkt.
DEN GLOBALA VININDUSTRIN ÄR ALLTSÅ PÅ FRAMMARSCH, men hur påverkar det dem som arbetar längst ner i förädlingskedjan?
Sydafrika anses av många ha en relativt progressiv arbetslagstiftning, som om den efterlevs ska garantera arbetarna goda villkor. Lantarbetare är dock den sämst betalda arbetande gruppen i Sydafrika, med en
lagstadgad minimilön på omkring 1000 rand i månaden (ungefär lika
mycket i kronor). Det är dessutom en nivå som enligt rapporter från lokala frivilligorganisationer långt ifrån alla arbetsgivare följer.
Långa arbetsdagar, osäkra anställningsvillkor, diskriminering och
alkoholmissbruk är vanliga problem inom vindruveodlingen. Situationen på odlingarna ser ut som större delen av jordbruket, där verkligheten för de nästan uteslutande vita farmägarna skiljer sig markant från de svarta eller färgade lantarbetarnas.
De fastanställda arbetarna har ofta en bostad på gården som en ”gratis”
förmån, vilket vid första anblick kan verka som ett privilegium. Vid
närmare åsyn märks det dock att det hjälper till att hålla kvar arbetarna i ett nästintill feodalt system med ett extremt beroendeförhållande till farmägaren.
VAD GÖR DÅ RÄTTVISEMÄRKT för att situationen ska bli bättre för arbetarna på vindruveodlingen? De sociala kriterier som den
internationella organisationen Fairtrade Labeling Organisation, FLO, sätter upp skiljer sig inte markant från den sydafrikanska
arbetsmarknadslagstiftningen. Det som framförallt skiljer är längre
barnledighet samt det något oklara kriteriet att lönerna ska sträva mot s.k.
”levnadslöner”. Certifieringen kan dock med hjälp av FLO:s årliga kontroll ses som en välbehövlig garant för att arbetsgivarna faktiskt följer lagen.
Annars är det är framför allt tre saker som skiljer en sydafrikansk rättvisemärkt vinodling från en konventionell: Det första är de extra pengar som förvaltas genom den s.k. premien. Det andra är att
arbetsgivaren måste erbjuda arbetarna fortbildningskurser, och det tredje är att det finns kriterier för ägande.
Premien är en bestämd summa pengar för varje kilo vindruvor som säljs för att senare bli rättvisemärkt vin. Vad dessa pengar ska användas till bestäms demokratiskt av arbetarna i en s.k. Joint Body där
utgångspunkten är att användningsområdet ska gynna alla i
lokalsamhället. Premiepengarna får inte delas ut i kontant betalning.
Mycket tyder på att denna premie ger ett uppenbart mervärde och bidrar till en förbättring av vardagen för arbetare på farmerna. Dessutom
stimulerar förvaltningen av premien kreativitet och ett kollektivt ansvarstagande.
– DET TOG ETT TAG MEN NU RULLAR HJULEN, och vi hoppas att det fortsätter i samma riktning, säger Japie Founie som är ordförande i den Joint Body som samlar arbetarna i 22 farmer runt Du Toitskloof Winery.
De producerar vindruvor bland annat till vinet Fairhills där arbetarna även har en 26-procentig ägarandel i varumärket. Pengarna från försäljningen har gått till att renovera och bygga ut samhällets tre dagis, en
samlingslokal för fritidsaktiviteter och en hantverkslokal, samt till införskaffandet av en skolbuss. Investeringar som har skapat flera nya jobb. Projektet, som även har fått pengar från Coop i Storbritannien, är det i särklass största Fairtrade-projektet i Sydafrika.
På andra håll där försäljningen än så länge inte har tagit fart går det långsammare med de sociala projekten.
– Vi har inte sett stora förändringar ännu, men Rättvisemärkt ger goda
förutsättningar för att det ska bli bättre i det långa loppet. Vi sparar premiepengarna och hoppas i framtiden kunna investera i en
samlingslokal och kläder till ungdomarnas fotbollslag, säger Elsa Diedericks som jobbar på farmen Oudam.
DET GÅR INTE ATT SÄKERSTÄLLA ett samband mellan en rättvisemärkt certifiering och högre löner, men eftersom farmerna inte har varit
certifierade i mer än några år är det svårt att se om kriteriet om att sträva mot ”levnadslöner” efterlevs. En utmaning är också hur man definierar en levnadslön.
– Jag tycker själv att det är en svaghet i våra kriterier, men våra kontrollanter ser om det finns en plan för hur man ska nå målet om levnadslöner. Det pågår dessutom en diskussion inom FLO för att konkretisera kriteriet, säger Daniel Sommerstein på Rättvisemärkt.
För att komma tillrätta med de tidigare stora rasrelaterade orättvisorna i Sydafrika har ANC-regeringen tagit fram stimulansprogrammet BBBEE, BroadBased Black Economic Empowerment. Målet är att underlätta och uppmuntra svart ägande och ledarskap på olika nivåer i näringslivet. Ju fler BBBEE-kriterier ett företag uppfyller desto större chanser har de att få uppdrag av det offentliga.
Detta visade sig även ha stor betydelse inom vinindustrin, eftersom FLO har antagit speciella regler för Sydafrika som liknar BBBEE. Dessa kriterier står under diskussion, men som det ser ut just nu behöver en arbetsgivare erbjuda arbetarkollektivet mer än 25 procentigt ägande i företaget.
Om detta förvaltas rätt är det en unik möjlighet för arbetarna att få större inflytande över sin situation. Ett exempel är företaget Stellar Winery där arbetarna äger 26 procent av verksamheten samt 40 procent av
systerbolaget Stellar Farming. Stellar Winerys vd William Rossouw beskriver skämtsamt kapitaltillskottet från andra sidan jorden:
– Rättvisemärkt är BBBEE på steroider!
Ingemar Gustafsson
