Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Svårt nå uppsatta mål
Förra året beslöt den sydafrikanska regeringen att påbörja ett ambitiöst program för att förse aidssjuka med gratis
bromsmediciner. Men knappt ett år senare når medicinerna bara ut till en bråkdel av dem som planerats få vård.
I Sydafrika lever 5,6 miljoner människor med hiv/aids och landets
hälsoministerium beräknar att ungefär 500 000 för närvarande är så pass sjuka att de behöver bromsmediciner.
När regeringen i november förra året presenterade sin länge emotsedda plan för behandling av hiv och aids, var det ett ögonblick av seger och firande för hiv/aidsaktivister. Efter år av hårdnackat motstånd från president Thabo Mbekis regering, som varit öppet skeptisk till
bromsmediciner och ifrågasatt om hiv orsakar aids, kunde mediciner äntligen börja nå ut till den överväldigande majoritet av aidssjuka sydafrikaner som inte själva har möjlighet att betala för behandling.
Nationella preventionskampanjer, rekrytering av mer sjukvårdspersonal och stöd till drabbade familjer är några av de övriga ingredienserna i femårsplanen, som under de första tre åren har en budget på
motsvarande 14 miljarder kronor.
Motstridiga uppgifter
Men hittills har regeringen haft svårt att leva upp till de uppsatta målen.
Enligt planen skulle 53 000 människor ha påbörjat behandling i slutet av mars 2004. I sitt tal till nationen i maj i år flyttade president Thabo Mbeki fram denna första deadline till mars 2005. Men hälsominister Manto Tshabalala-Msimang sa några månader senare att inte heller då kommer de 53 000 att få behandling. I slutet av september i år fick, enligt
hälsoministeriet, 11 253 personer kostnadsfri behandling.
En rad organisationer har bildat ett forum för att övervaka hur regeringen lever upp till de utstakade målen. I början av september 2004 fick, enligt forumet, närmare 8 000 aidssjuka i landet gratis bromsmediciner.
Statistiken inbegriper insatser från frivilligorganisationer, vilket höjer siffrorna.
Av de ca 500 aidssjuka som beräknades få behandling i Östra Kap-
provinsen i början av september var 380 anslutna till Läkare Utan Gränsers och Nelson Mandela Foundations program i Lusikisiki.
Forumet menar att fördröjningarna som uppstått bl.a beror på förseningar i den centrala upphandlingen av bromsmediciner, där man hittills inte
lyckats sluta avtal med en leverantör som till lägsta pris kan förse regeringen med bromsmediciner. Andra svårigheter är bristen på
sjukvårdspersonal och att ledande befattningar på hälsoministeriet varit vakanta under lång tid. Det har även tagit längre tid än beräknat för
hälsoministeriet att vidareutbilda personal runt om i landet, och ge kliniker
tillstånd att distribuera medicinerna. Bristande resurser i områden långt från stora städer gör också att programmet gått olika fort framåt i olika delar av landet.
- Det har varit många problem med programmet. För det första har regeringens upphandling av läkemedel blivit fördröjd, och för det andra har frågor uppkommit kring godkännande av sjukhus som ska genomföra programmet. I Limpopo har tre sjukhus godkänts, men vår undersökning visar att bara ett av dem distribuerar medicinerna, säger Ayanda Bekwa, forskare i Aids Law Project.
Civilsamhället som resurs
Den nya behandlingsplanen från 2003 har lett till att skiljaktigheterna mellan regering och civilsamhälle minskat på vissa håll i landet.
- I Free State har exempelvis provinsregeringen erkänt att civilsamhället har en viktig roll att fylla i genomförandet av behandlingsprogrammet. På andra håll fungerar samarbetet inte alls, säger Ayanda Bekwa.
Lobbyorganisationen Treatment Action Campaign har nu dragit regeringen inför domstol, och kräver att alla uppgifter kring antalet människor som får behandling offentliggörs, tillsammans med tidsramar från samtliga
provinser.
- Vi är glada att regeringen åtagit sig att förse behövande med gratis bromsmediciner, och är villiga att arbeta tillsammans med hälsoministeriet genom att stödja hälsopersonal och bidra i utbildning kring
bromsmediciner. Men samtidigt måste vi fortsätta att vara kritiska och övervaka programmet, många viktiga frågor återstår fortfarande för regeringen att lösa, säger Ralph Berold, personalansvarig på TAC:s huvudkontor.
Kevin Kelly, forskningschef på organisationen Centre for Aids
Development, Research and Evaluation, menar att det är avgörande att civilsamhällets organisationer dras in i behandlingsplanen om den ska lyckas.
- Det här programmet kräver nära kontakt och uppföljning med folket. Det är omöjligt för hälsoministeriet att klara det på egen hand, säger han.
Åsa Eriksson, East London
