Fakulteten för samhälls- och livsvetenskaper Avdelning för biologi
Lisa Wallroth
Barns tankar och pedagogers
undervisning om
människokroppen
Children’s thoughts and the tuition of educationalist
concerning the human body
Examensarbete 15 högskolepoäng
Lärarprogrammet
Abstract
The purpose with this essay was to study the knowledge of children today between six and eight years old about the human body and its function. A second purpose was to study how junior-level educationalist were carrying through there tuition about the human body. I wanted to investigate if the children today hade another knowledge about the human body than children that participated in previous similar investigations. I wanted to investigate this because today we live in another society than before with more access to information. My first question was to find out what children thought that we humans looked like inside the body and how its works. My second question was how junior-level educationalist do carry out their tuition. Ten children and tree junior-level educationalist participated in qualitative interviews, interviewed one by one. During the interviews the children were given a picture with a contour of the human body where they could fill in different organ. The most common organs that the children painted on their pictures of the human body where brain, heart, stomach, skeleton and lungs. The children also had some knowledge about the different organs like the skeletons function was to make the body hard, the hearts function was to pump the blood around in our body, the brain control the whole body and the stomach purpose was to take care of the food we eat. The educationalist replied that they used a lot of concrete material and they tried to have miscellaneous tuition. The result of this study is that the children today don’t have so much more knowledge of the human body than children that have been interview in older days. The result also showed that the way the educationalist were teaching hade a positive influents on the students learning.
Sammanfattning
Syftet med undersökningen var att se vad barn mellan sex och åtta års ålder idag hade för tankar om hur vi människor ser ut inuti vår kropp och hur det fungerar inuti oss men också att undersöka hur lågstadiepedagoger går tillväga vid undervisningen om människokroppen. Jag ville undersöka om barnen idag hade mer kunskap om människokroppen än de barn som ingått i liknande studier tidigare, eftersom vi idag lever i ett informationssamhälle. Min första frågeställning blev att ta reda på barnens tankar om människokroppens inre och hur det fungerar inuti oss. Min andra frågeställning blev hur lågstadiepedagoger gick tillväga med sin undervisning om människokroppen. Tio barn och tre lågstadiepedagoger har medverkat i kvalitativa intervjuer där de intervjuades en och en. Under intervjutillfällena fick barnen en bild med människokroppens kontur för att fylla i olika organ. De vanligaste organen som barnen ritade var hjärna, hjärta, magsäck, skelett och lungorna. Barnen berättade också bl.a. att skelettets funktion var att göra kroppen hård, hjärtat pumpade runt blod i kroppen, hjärnan styrde kroppen, magen tog hand om vår mat. Pedagogerna svarade att de använde mycket konkret material och att de försökte ha en så varierad undervisning som möjligt.
Resultatet från denna studie visade att barnen idag inte har så mycket mer kunskap än de barn som ingått i liknande studier från förr. Resultatet visade också att det sätt pedagogerna undervisade på hade en positiv inverkan på elevernas lärande.
1. Inledning
Hur fungerar människokroppen egentligen? Varför pumpar hjärtat? Vad är det som gör att vårt blod pumpas runt i vår kropp?
Alla dessa frågor har säkert förbryllat oss människor någon gång under våra liv, kanske som vuxen eller kanske som barn. Oavsett när så har vi nog alla någon gång fascinerats av hur vår kropp egentligen fungerar, hur alla våra inre organ samarbetar, hur vår matspjälkning går till också vidare. Under mina verksamhetsförlagda undervisningsperioder d.v.s. min VFU, har jag uppfattat att barn har många tankar om hur vår kropp fungerar. Jag har kunnat höra att barn har frågor, de har funderingar och de vill ha någon att prata med det om för att försöka få en rätsida på hur den egna kroppen fungerar. Det var detta som väckte intresset hos mig, att ta reda på mer vad barn har för uppfattningar om hur vi människor ser ut inuti vår egen kropp och hur det hela egentligen fungerar på insidan av oss.
Att undervisa om människokroppen och hur den fungerar är en självklarhet för mig som blivande pedagog. Man kan läsa i läroplanen för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet 94 att eleverna ska ha kunskaper om förutsättningar för en god hälsa samt har förståelse för den egna livsstilens betydelse för hälsan och miljön (Utbildnings- och kulturdepartementet, 1998).
I kursplanen för biologi för grundskolan under mål att sträva mot kan man finna att eleven ska utveckla kunskap om människokroppens byggnad och funktion ( Skolverket, Kursplan biologi, 2000).
Mina egna erfarenheter om vad vuxna och barn har för kunskaper om kroppens inre är väldig blandade. Vissa barn och vuxna har relativt bra kunskaper om hur deras kropp ser ut på insidan och hur den fungerar medans vissa inte har någon större kunskap inom detta område. I Tamm (1996) kan man läsa att det har genomförts forskning på området vad vuxna och barn har för uppfattningar om insidan av den mänskliga kroppen. Resultaten från dessa studier har visat att både vuxna och barn har en relativt dålig bild på hur den mänskliga kroppen ser ut på insidan. Det visade sig att vuxna kan ha svårt med att placera ut organ som lever, hjärta och njurarna.
Det har gjorts mer undersökningar om vad barn har för olika uppfattningar om kroppen. År 2001 gjorde Reiss och Tunnicliffe en studie om barns uppfattningar om kroppens inre vad det gäller organ och organsystem. De visade i sin studie att det är få barn som förstår att organen i vår kropp tillsammans bildar olika organsystem. Det finns dock organsystem som barn tycks känna till mer än andra och dessa är matspjälknings- och gasutbytetssystemet i vår kropp. Något som barn tycks ha väldigt svårt med är vår muskulatur. Endast fåtal barn tycks veta om att våra muskler bildar ett organsystem tillsammans. Barn tycks inte heller ha någon större förståelse för vårt blodkärlssystem som finns i vår kropp.
Reiss och Tunnicliffe (2001) studie har också visat att speciella organ är mer framträdande hos barn än andra i de olika organsystem som finns i vår kropp. Hjärtat som förekommer i vårt blodkärlssystem finns ofta med på bilder som barnen ritar. Även skelettet förekommer i vissa delar på teckningar man sett barn ritat.
barnen elva till tretton år. Dessa fick rita vad för sorts organ som de trodde fanns inuti oss människor. Det visade sig att dessa barn kunde sätta ut mellan sex till nio organ som man finner i den mänskliga kroppen. Det man kunde se var att det organ som de allra flesta ritade var hjärtat. Organet de ritade efter hjärtat var lungor, skelett, hjärnan och blodkärlen som också finns i vår kropp. Det fanns dock inte några barn i hela undersökningen som ritade några av de forstplantningsorgan som finns i människokroppen.
Gellert 1962, Porter 1974, Mintzes 1984, Arnaudin and Mintzes 1985, 1986 (citerad i Cuthbert, 2000) är några amerikanska forskare som har genomfört undersökningar på barns kunskaper om kroppens inre. De organ som var de mest förekommande på bilderna som barnen ritade på teckningarna under dessa studier var hjärta, hjärna, magen, musklerna, benen, lungorna, njurarna och venerna i kroppen. Cuthbert skriver också här att han själv gjort en undersökning om barns uppfattning om kroppen, barnens ålder var sju till elva år. Han lät barnen rita en människa där de fick rita hur de trodde att vi såg ut inuti vår kropp. I hans studie var det vanligaste och det mest märkbara att barnen på bilderna ritat organen på så sätt att de inte hade någon kontakt med varandra. På teckningarna var också vener och hjärta vanligt förekommande. Dock visade det sig att få av barnen kunde koppla samman att det var hjärtat som hjälpte till att pumpa runt blodet i vår kropp. I hans undersökning fann han lite bevis för att många av barnen hade kunskap om kroppens ven- och artärsystem som för ut blodet i våra olika organ från hjärtat och som sedan går i retur. Många av barnen ritade också ben på sina bilder. Cuthbert skriver att barnen visade på att de inte hade någon större kunskap om att benen behöver arbeta tillsammans med ligament, muskler och senor för att det ska kunna sättas i rörelse.
I en forskningsrapport av Teixeira (2000) får man ta del av hans undersökning där han studerat vad barn har för uppfattningar om kroppens sätt att ta tillvara på maten vi äter. Han undersökte vad de hade för kunskap om matspjälkningssystemet i kroppen om dess struktur och funktion. Barnen som deltog i undersökningen var mellan fyra till tio år. Resultatet visade att barnen tyckte att det som ingår i vårt matspjälkningsystem var munnen, strupen, magen och anus. De allra yngsta barnen nämnde dock inte strupen det gjorde dock de äldre barnen. Sedan var det också mer vanligt att barnen vid tio års ålder nämnde anus än barnen vid fyra års ålder.
Enligt Crider (citerad i Andersson m fl. 1993) kan man dela upp barns begrepp om människokroppen i sju nivåer som en väg emot en förståelse för det vetenskapliga. Nivå ett har barnen ingen koppling mellan kroppens inre organ och dess funktion. På nivå två känner barnen till några av de inre organ som finns inuti oss men har svårt att koppla till funktion. Tredje nivån har barnen lite mer kunskap om de inre organ och kan koppla ihop dem med några specifika funktioner och tillstånd. När barnen kan koppla ihop med funktioner som att ta emot, behålla, vidaretransportera ingår de i nivå fyra. Barnen kan här se att hjärtat är inte bara en pump utan hjärtats funktion är att pumpa runt blod. Nivå fem är en vidareutveckling av nivå fyra barnen förstår här att hjärtats ena sida pumpar in blodet medan den andra sidan pumpar ut blodet i kroppen. På nivå sex förstår barnen att ämnen i vår kropp kan omvandlas. De kan förklara att maten vi äter går ner i vår magsäck där det mosat och blir en vätska som blir blod som går till våra armar och ben. Den sista nivån som är nivå sju kan barnen förstå den det finns samband mellan olika system i vår kropp Barnet kan också här förklara till viss del hur det fungerar på t.ex. cellnivå i vår kropp.
är två forskare som år 1935 genomförde en studie på barn mellan fyra och tretton år. Deras studie visade att de små barnen trodde att det som fanns i vår kropp var mat. Dock kunde man se att vid elva års ålder kunde många av barnen ge rikliga förklaringar om hur människan fungerar och hur vi ser ut på insidan. Dessa barn kunde förklara att i kroppen fanns det hjärta och lungor och att det var skelettet som höll upp kroppen. De förstod också att musklerna i vår kropp var viktiga för oss människor. Även Andersson (2001) skriver om mindre barn fyra till fem års ålder och deras uppfattningar om vad som finns i kroppen. Han skriver att dessa barn inte hade någon större kunskap att i vår kropp finns det organ som hjälper oss bryta ner vår föda och föra det vidare genom kroppen. Dock skriver han att det är när barnen blir sju till nio år som de börjar förstå att det finns organ i vår kropp som hjälper till att transportera maten och att de hjälper till att bryta ner vår mat.
I dag finns det många olika sätt att skaffa sig kunskap på. Barn kan få kunskap genom internet, böcker, filmer med mera. I mina erfarenheter har det visat sig att barn oberoende på vad det handlar om tar till sig kunskap från sin yttre miljö och från deras egna erfarenheter. Detta har visat sig även vad det gäller kunskap om människokroppen. Gellert (citerad i Tamm, 1996) genomförde en undersökning år 1962 om barns tankar om kroppens inre. I studien medverkade både friska och sjuka barn. Det visade sig att på teckningarna kunde man finna till stor del samma organ vare sig teckningen kom från ett friskt eller ett sjukt barn. Dock fanns det en markant skillnad på deras teckningar. De sjuka barnen ritade oftast det sjuka organet utanför kroppen på bilden och visste mer exakt var det organet satt. Denna undersökning visar på att beroende på vad barnet har för tidigare upplevelser påverkas deras kunskaper om vad som finns inuti oss människor.
Vi människor utvecklas genom hela vårt liv. Detta gäller självklart våra barn också, genom hela deras uppväxt kommer de in i nya faser i deras utveckling och deras syn på världen och hur den fungerar ändras under hela deras uppväxt.
När ett barn är mellan ett och ett halvt år till fem år gammalt har det tagit intryck av den yttre världen och lärt sig ett stort antal ord. Nu när barnet lärt sig ett stort antal ord börjar det att koppla ihop ting i sin omgivning med varandra. När barnet är i fyra till fem års ålder börjar de få en uppfattning om vad som vi människor har i vår kropp. De vet att maten försvinner ner i matsäcken, att vi har ett hjärta och att det blod vi har inuti oss är i omlopp i kroppen. Men vart maten tar vägen efter magsäcken saknar de kunskap om. I slutet av detta stadie där barnet befinner sig det vill säga fem till sex års ålder kan de börja koppla ihop kroppens organ med ett syfte. De kan se att hjärtat ska pumpa och att lungorna finns till för att vi människor ska kunna andas (Tamm 1996).
Barnets sista fas börjar vid tolv års ålder och sträcker sig sedan framåt. Nu tänker barnet i likhet som en vuxen människa. Dessa barn har nu tillräckligt mycket erfarenheter för att kunna förstå den mänskliga kroppen. De ska nu kunna förstå hur våra olika organ och alla de organsystem vi har i kroppen samspelar på ett eller annat sätt (Tamm 1996).
Att undervisa om människokroppen finns det många skäl till att göra. Det är en självklarhet att undervisa om människokroppen eftersom det finns mål att sträva mot i grundskolans kursplan för biologi. Dock finns det andra skäl till att undervisa i naturvetenskap. I Andersson m fl. (1993), kan man läsa om några av skälen som finns. Barn har mängder av frågor så som, varför slår hjärtat fortare när man springer än när man går, varför blöder man när skär sig, osv. Här är ett skäl till att undervisa om människokroppen för att tillfredsställa barns nyfikenhet om sin egna kropp. Ett annat syfte att undervisa om människokroppen kan vara för att påvisa de liknelser och olikheter mellan oss människor och andra organismer t.ex. våra celler har samma behov som ormens. Genom att undervisa om detta kan barnen få en annan attityd mot andra levande varelser. Sedan är det också viktigt att undervisa om människokroppen för individens egen hälsa, det är t.ex. viktigt att veta hur kroppen påverkas av kost.
Att det finns många olika motiv för att undervisa om människokroppen framgår ur texten ovan. Frågan är dock hur man kan gå tillväga i sin undervisning i ett naturvetenskapligt ämne som biologi med yngre barn. Enligt Andersson (2008) är det viktigaste att vid undervisning av de naturvetenskapliga ämnena med yngre barn att pedagogen väcker ett intresse. Detta intresse hos de yngre barnen väcks genom att de får upptäcka, undersöka och uppleva.
Enligt Dimenäs och Haraldsson (1997) är det vid undervisning av de naturvetenskapliga ämnena viktigt att barnen får tillit till sitt eget tänkande och deras egen förmåga. Detta görs bäst i situationer som känna meningsfulla för barnen. Dessa meningsfulla situationer kan hämtas ur barnens närmiljö, en miljö där barnen kan känna att de har många erfarenheter. Undervisning på dessa platser kan vara allt ifrån att sortera kottar till att studera en stubbe.
Att arbeta konkret har jag upplevt att många av oss människor ser som något positivt i en lärandesituation. Det konkreta har hjälpt mig själv många gånger att förstå det som kan vara oerhört svårt att förstå rent abstrakt. Enligt Andersson (2008) är vikigt för de yngre barnen att de får arbete konkret i de naturvetenskapliga ämnen som finns. Att arbeta konkret kan innebära att de t.ex. får iaktta hur en förändring sker i ett akvarium under en viss tid. Dock är det lika viktigt att arbeta med att införa nya begrepp i barnens begreppsvärld. Det är med hjälp av begrepp som vi har i vårt ordförråd som hjälper oss att förstå och förklara det om vi upplever i vår omvärld. Att lära yngre barn nya begrepp sker genom att barnet får uppleva begreppet konkret, de får se, känna, lukta osv (Dimenäs och Haraldsson 1997).
Enligt Andersson (2008) finns flera arbetssätt som är bra att använda sig av vid undervisning av de naturvetenskapliga ämnena vad det gäller yngre barn. Som tidigare nämnts så gynnas små barn av att arbeta konkret vilket ofta inom det naturvetenskapliga blir experiment. Dock för att kunna experimentera behövs att man ska kunna beskriva vad det är man ser, vad är det som händer. För att kunna beskriva vad det är man ser behöver man ha ord som beskriver egenskaper hos objekt. För att lära sig detta passar sorteringsövningar, man kan ordna stenar, knappar och under tiden kan barnen få diskutera olikheter och likheter.
Med allt som forskare har kommit fram till genom åren som redovisas i texten ovan vad det gäller barn kunskap om kroppen både vad det gäller organ, organsystem, vart maten tar vägen kan jag inte hjälpa mig själv att fundera på hur ser det ut idag med kunskapen om den egna kroppen hos barn. Idag finns det inga begränsningar hur man kan få kunskap, att söka på internet är en del i vardagen hos de barn vi möter. Jag blir också nyfiken på att se hur pedagoger som arbetar med dagens barn går till väga med undervisningen av ett naturvetskapligt ämne som biologi.
Syftet med denna undersökning var att ta reda på vad har barn mellan sex till åtta års ålder idag för tankar om människokroppens insida och hur mycket vet de om hur den fungerar. Jag ville se om barnen idag med helt andra sätt ta reda på kunskap vet mer om kroppen eller inte. Har informationssamhället vi lever i idag påverkat våra barns kunskap. Mitt andra syfte med undersökningen var att intervjua lågstadiepedagoger om hur de genomför sin undervisning och vad de använder för arbetssätt när de undervisar om människokroppen. Detta ville jag undersöka eftersom även undervisningen har en stor del i ett barns lärande oavsett ämne.
Mina forskningsfrågor utgår ifrån mitt syfte och de är formulerade på följande sätt.
1. Hur tror barn att vi människor ser ut inuti vår kropp, vad är det som finns inuti kroppen och hur fungerar det inuti oss människor?
2 Metod
2.1 Urval
I min studie intervjuade jag barn mellan sex och åtta år på en skola i en mindre kommun i Sverige. Skolan där intervjuerna genomfördes passade mig rent geografiskt sett. När jag skulle välja barn att intervjua ur de olika årskurserna tog jag hjälp av respektive pedagog som undervisade barnen. Jag hade kriterier vad det gällde de barn som jag ville intervjua. De skulle inte vara rädda för att prata, de skulle förstå och tala det svenska språket och barn som kunde vara öppna med sina tankar. Efter att pedagogen hade hjälpt mig att välja barn som uppnådde de kriterier jag hade föll det sig så att jag intervjuade sex stycken sjuåringar, två stycken åttaåringar och två stycken sexåringar.
Jag har också intervjuat tre stycken lågstadiepedagoger. Jag har tidigare haft kontakt med dessa pedagoger under min utbildning. Jag valde dessa pedagoger utifrån de kriterier som jag hade för pedagogerna. De skulle ha haft många år inom den pedagogiska verksamheten, minst fem år och därmed mycket erfarenhet.
2.2 Datainsamlingsmetod
Jag har i denna studie gjort kvalitativa intervjuer. Denna metod erbjuder många resultat som både är intressanta och lärorika. Man kan med hjälp av denna metod få en inblick i barns tankar, kunskaper men också en inblick i hur pedagogen ser på undervisning, planering osv. (Johansson och Svedner 2006)
Vid intervjuerna med barnen användes en mall av en tom människokropp som barnen fick fylla med det som de trodde fanns inuti kroppen (se bilaga 1). Frågorna jag ställde till barnen berörde det som de målat på sin teckning. Dock fanns det frågor jag ställde till alla barn som berörde kroppen. Dessa frågor hade jag förberett innan intervjuerna (Se bilaga 2).
Intervjuerna med de olika pedagogerna genomfördes på deras arbetsplats. Jag ställde frågor till pedagogerna som tog upp hur de undervisade i naturvetenskap men också frågor som mer specifikt gick in på om de använder sig av något speciellt material vid undervisning om den egna kroppen och hur de använde det. Frågorna till pedagogerna finns att tillgå i bilaga 3.
2.3 Procedur
Jag kontaktade den skola och de pedagoger för de klasser som jag tänkt att genomföra intervjuerna i för att fråga om jag kunde komma dit.
Eftersom de barnen jag hade tänkt intervjua var under arton år skickade jag ut ett brev till föräldrarna. Föräldrarna bads i brevet att ge sin underskrift på att deras barn fick medverka i en intervju. Brevet innehöll information om vem jag var och vad intervjun skulle komma och handla om.
Vid genomförandet av mina intervjuer med barnen tog jag med mig barnen ett och ett till ett grupprum som låg i anslutning till deras hemklassrum. I grupprummet fanns det förberett med bandspelare för att spela in intervjun för att senare skriva rent intervjuerna på en dator. Innan intervjuerna informerade jag varje barn vad intervjun skulle komma att handla om, varför samtalet under intervjun spelades in på band och varför jag gjorde intervjuerna. Barnen fick också fråga mig frågor om det var något de funderade över innan vi startade intervjun oavsett om frågorna rörde mig personligt eller om de funderade om något angående intervjun.
I grupprummet fanns även färgpennor och blyertspennor som barnen fick tillgång till när de ritade vad de trodde fanns inuti kroppen. Färgpennorna fanns där om något av barnen ville färglägga sin teckning. Intervjuerna genomfördes i grupprummet eftersom barnen var trygga där eftersom de kände till miljön sedan tidigare. Rummet hade också en dörr som gick att stänga vilket var till fördel så att barnen inte skulle bli distraherade av det som skedde utanför. Barnet och jag satt mitt emot varandra under intervjun för att kunna ha ögonkontakt. I Doverborg och Samuelsson (2007) kan man läsa att för att hålla intresset uppe hos barnet under hela intervjun bör man ha ögonkontakt. Intervjuernas längd varierade från barn till barn beroende på hur mycket de hade att berätta för mig och hur väl de ville färglägga sin teckning.
När jag frågade barnen om vad de ritat på sin teckning och märkte att de hade svårt att berätta lämnades teckningen åt sidan för en liten stund och jag gick över till mina förberedda frågor för att senare gå tillbaka till deras egen teckning. Barnen som intervjuades fick berätta så mycket som möjligt självt och jag försökte undvika att ställa ledande frågor eftersom uppgiften var att komma åt barnens egna uppfattningar. Något viktigt under intervjuernas gång var att inte stressas barnet för jag kunde se en tendens att lät man dem tänka och sitta tysta en stund och måla kunde de komma att berätta väldigt mycket. Under intervjuerna berömdes barnen ofta vilket gjorde att de tyckte det var roligt att berätta saker för mig och svara på mina frågor. Enligt mina egna erfarenheter går det lite lättare oavsett vad det gäller när man fått lite beröm. De olika intervjuerna tog för min egen del väldigt olika lång tid. Detta beroende vad barnet hade att berätta för mig och dels hur noga de ville rita sin teckning.
Innan intervjuerna med pedagogerna informerades de vad intervjun skulle komma att handla om. Intervjuerna med pedagogerna genomfördes en och en eftersom jag vill ha reda på hur de lägger upp undervisningen. I intervjuerna med pedagogerna ställdes de frågor som finns på bilaga 3 men lät också pedagogerna ta upp det som de ville säga. Som Johansson och Svedner (2006) skriver är syftet med att använda sig av kvalitativa intervjuer att personen som intervjuas ska ges möjligheten att ge så uttömmande svar som möjligt.
2.4 Databearbetning
Efter att genomfört alla intervjuer med både pedagogerna och barnen valde jag att renskriva dem på datorn. Jag valde att renskriva dem för att få en bättre syn vad som sagts under de olika barnintervjuerna och kunna sammanställa det på ett bra sätt. Vid renskrivningen togs endast det med som ansågs vara relevant för min undersökning.
Efter renskrivningen av mina intervjuer fortsatte jag med att gruppera svaren efter vad frågan handlat om som jag ställt till barnen.
2.5 Reliabilitet
3. Resultat
Forskningsfråga nummer ett: Hur tror barn att vi människor ser ut inuti vår kropp, vad är de som finns inuti kroppen och hur fungerar det inuti oss människor?
Fråga 1. Vad finns inuti vår kropp?
Barnen bads här att rita på en teckning som föreställde en människa vad de trodde fanns inuti oss människor. Utifrån det de ritade har jag sammanställt ett diagram som visar de vanligaste uppfattningarna om vad som finns inuti oss hos barnen.
0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 Hjä rta Hjä rna Ske lett Mag säck Lung or Blo dkär l Blo d Vat ten Tarm ar Mus kler
Diagram 1: De tio intervjuade barnens uppfattningar om vad som finns inuti den mänskliga kroppen.
Utöver det som visas i diagramet fanns det också en sjuårig flicka som nämnde att i kroppen fanns det också nervtrådar, strupe och körtlar.
Fråga 2. Är hjärtat viktigt att ha i kroppen och vad gör hjärtat i kroppen?
Som det framgår av diagramet ovan så ritade alla tio barn ett hjärta på sin teckning. Eftersom detta organ fanns med på alla barnens teckningar frågade jag dem om hjärtat var viktigt att ha i kroppen och vad det gjorde i vår kropp. Alla barnen viste att hjärtat var viktigt att ha i kroppen. Tre av barnen svarade att utan hjärtat skulle vi dö. Dock kunde det variera i svaren vad hjärtat gjorde i kroppen. Några av barnen svarade att det är hjärtat som gör att vi kan andas.
Det dunkar och gör att vi kan andas, (Pojke sju år)
Sedan fanns det också fyra av barnen som menade att hjärtat var det som gjorde att blodet som finns i kroppen kan pumpas runt.
Det fanns också tre av barnen som kunde se att hjärtat var en stor del i att vi människor kunde leva.
Hjärtat har vi för att kunna leva och det dunkar i kroppen. (Pojke sex år)
Fråga 3. Vad är det i kroppen som gör att vi människor kan andas?
Att svara på vad det var i kroppen som gjorde att vi människor kunde andas var inte någon lätt fråga för barnen. Jag kunde se att när de fick frågan blev de mycket fundersamma och de kunde sitta länge och fundera på svaret. Ett av barnen viste inte vad det var som gjorde att vi kunde andas. Det visade sig också att fyra av barnen som jag intervjuade trodde att det var hjärtat i kroppen som gjorde att vi människor kunde andas. Fyra av de intervjuade barnen viste att det var lungorna. Sedan fanns det en flicka som var sex år som gav mig svaret att
jag tror det är hjärnan som gör så att vi kan vi kan andas.
Fråga 4. Vad gör skelettet i vår kropp?
Alla barnen ritade ett skelett på sin bild. Jag frågade dem då vad skelettet gjorde i kroppen, varför vi hade ett sådant. När barnen svarade kunde jag se att alla barnens svar syftade på att skelettet hade en funktion i kroppen. Svaren som jag kunde få av barnen kunde se ut på flera olika sätt vad skelettet gjorde i vår kropp. Nedanstående citat visar några av barnens olika svar.
Det gör så att kroppen blir hård, om vi inte hade de skulle kroppen vara lika mjukt som det är vid magen. (Flicka sju år)
Det är skelettet i kroppen som gör att vi liksom kan röra armarna och benen och så. (Flicka
sju år)
Utan det skulle vi inte kunna röra oss. Då skulle vi bara vara som en stor hög. (Flicka sju år) Det gör kroppen hård så att inte hela kroppen ramlar ihop. (Pojke åtta år)
Det håller ihop kroppen och skinnet. (Flicka sex år)
Om vi inte hade skelettet skulle vi ramla isär och vi skulle inte kunna stå upp och så. (Flicka
sju år)
Fråga 5. Vad gör hjärnan i kroppen?
Eftersom alla barnen ritade hjärnan på sina teckningar föll det sig naturligt att fråga vad hjärnan gjorde i kroppen. Det jag kunde se var att hjärnan var bland det första barnen ritade på sin teckning. Sju av barnen svarade att det är hjärnan som gör att vi kan tänka. Sedan fanns det också ett barn som svarade att det var hjärnan som styrde i vår kropp.
Hjärnan styr och bestämmer över hela kroppen. (Flicka åtta år)
vi kan prata, blunda, titta och röra oss och sådana saker. Den gör så att hela kroppen fungerar. Men jag vet inte hur hjärnan fungerar det tycker jag är konstigt. (Flicka sex år)
Denna flicka gav mig också svaret att det var hjärnan som gjorde att vi kunde andas.
Fråga 6. Vad är viktigast att ha i kroppen och varför?
Alla barn ritade flera olika organ på den tomma teckningen av människokroppen de fick av mig. Min fråga blev då eftersom de ritat så många organ på sina teckningar vilket eller vilka de trodde var viktigast att ha i kroppen och varför just de. Åtta av barnen tyckte att det viktigaste att ha i kroppen var hjärnan eller hjärtat och i vissa fall båda.
Hjärnan och hjärtat, hjärtat är viktigt för om det slutar dunka så dör man och utan hjärnan kan man inte tänka. (Pojke sju år)
En sju - årig flicka svarade att allt i kroppen var lika viktigt för annars skulle vi människor dö. Det fanns också ett barn som svarande att hjärtat, hjärnan och lungorna var det viktigaste att ha i kroppen. Pojken som svarade detta tyckte
att hjärtat gör så att vi lever, lungorna gör så att vi andas och hjärnan gör så att vi tänker.
(Pojke sju år)
Fråga 7. Hur fungerar det inne i kroppen, arbetar alla organ tillsammans eller arbetar de var för sig?
Denna fråga var inte lätt för barnen. Detta kunde jag märka för när de fick frågan förstod inte vissa av barnen vad jag menade och alla barnen satt en lång stund och funderade innan de svarade. Kanske hade de aldrig har reflekterat över hur det fungerar inuti oss människor. Dock svarade alla barnen hur de trodde att det fungerade inuti den mänskliga kroppen. Det var blandat vad barnen trodde på denna fråga. Sju av barnen hade uppfattningen att alla delar arbetade tillsammans i kroppen
Alla delar arbetar tillsammans, för annars skulle man bli yr i huvudet också skulle man få
åka till doktorn. (Flicka sju år).
Sedan var det ett av barnen som var lite tveksamt om hur det kunde fundera. Hon kom fram till efter lite resonemang med sig själv att alla delarna arbetade nog tillsammans ändå.
Hjärnan och hjärtat arbetar tillsammans och sen så arbetar tarmarna och magen tillsammans. Eller nej alla delar i kroppen arbetar tillsammans. Annars skulle det bli väldigt jobbigt. Då skulle vi inte må så bra. Det skulle inte fungera. (Flicka sex år)
Sedan fanns det också tre barn som trodde att allt i kroppen arbetade för sig självt och inte tillsammans med något annat.
Fråga 8. Var tar maten vägen i kroppen som vi äter varje dag?
På denna fråga svarade nio av barnen att den åkte ner i vår magsäck. Som man också kan se i diagramet var det just nio av barnen som ritade detta organ på sin teckning. Barnen viste att det var till magsäcken som maten kom.
Det fanns dock en sju årig flicka som urskiljde sig lite från de andra svaren hon svarade att
maten går ner i strupen till magsäcken sen till tarmarna.
Det fanns också en flicka som svarade lite luddigt på frågan om vart maten tog vägen i vår kropp. Hon svarade magen och hon kunde inte specificera sitt svar.
Fråga 9. Växer de olika organen inuti vår kropp?
När jag ställde denna fråga kunde jag se på barnen att de blev fundersamma. De satt länge och funderade innan de svarade. Detta var inte något självklart för dem att organen växte eller inte. Det var fyra barn som svarade att organen inte växte.
&ej ingenting inuti kroppen växer (Pojke sju år).
Det fanns också två av barnen som trodde att några av organen växte medan andra inte gjorde det.
&ej det tror jag inte. Men magsäcken växer och skelettet växer. Om inte skelettet växte skulle kroppen inte kunna stå. (Pojke åtta år)
&ej inte alla, hjärtat växer (Flicka åtta år)
Sedan fanns det också fyra barn som förstod att självklart växer organen inuti oss.
Ja de blir större när vi växer.(Pojke sju år)
Fråga 10. Var har du lärt dig allt som du har berättat för mig?
Barnen svarade blandat på denna fråga. Nio av de tio barnen svarade att de lärt sig det som de berättat för mig i skolan, de hade tittat på film, sett när fröknarna spelade teater bland annat. Bland dessa nio barn fanns det tre som också fått mycket berättat för sig hemma av mamma, pappa eller någon annan familjemedlem. Två av dessa barn hade också lärt sig det de berättat genom att tittat på barnprogram och tittar i böcker de hade hemma. Sedan fanns det en flicka som lärt sig allt det hon berättat för mig genom en bok som hon hade hemma. En pojke som svarade att han lärt sig mycket i skolan hade också lärt sig lite hos doktorn, för hans doktor hade visat honom benen i kroppen.
I skolan, fröken har berättat om kroppen ibland (Pojke sex år)
Ja vi har haft tema i skolan, vi har kollat på film och fröknarna spelade teater också. Vi fick skriva och rita det vi trodde att vi hade i kroppen. (Flicka sju år)
Ibland berättar mamma för mig, jag har en bok hemma som handlar om kroppen, i skolan också har jag sett på barnprogram. (Flicka sju år)
Sammanfattning av resultat forskningsfråga nummer ett.
Skelettet i kroppen ritade alla barnen på sin teckning. Samtliga barnen förklarade att skelettet hade en funktion i vår kropp t.ex. gjorde det så att kroppen var hård. Hjärnan ritade också alla barnen på sin teckning och den gjorde så vi kunde röra oss, tänka med mera. Vad som var viktigast att ha i vår kropp var hjärtat, hjärnan, lungorna. Det fanns också barn som menade att allt var lika viktigt. På frågan ifall det som de rita på sin teckning i kroppen växte eller inte svarade barnen att allt växte eller något av det växte i alla fall. Sedan fanns det också de barn som menade det växte inte alls.
Det visade sig att barnen hade relativt bra kunskap om var maten tar vägen i vår kropp som vi äter. De viste att den hamnade i vår magsäck eller i magen som ett av barnen svarade. Sedan fanns det också ett barn som kunde förklara var maten tog vägen efter magsäcken, vidare till våra tarmar.
Var barnen hade lärt sig det de berättade för mig var genom att de tittat på tv, hade gjort något i skolan, hade böcker hemma, via besök hos doktorn eller att någon familjemedlem hade berättat för dem.
Min andra forskningsfråga var: Hur går pedagoger i lågstadiet tillväga i undervisningen om människokroppen?
Fråga 1. Hur ser undervisningen ut när ni undervisar om människokroppen?
Alla pedagoger svarade att de använder sig av olika arbetssätt i undervisningen. De pratar, målar, tittar på filmer som handlar om kroppen, spelar teater, sjunger, läser och skriver. En av pedagogerna förklarade att
ibland kan vi starta upp med en film och sedan pratar vi om det vi sett och sedan får barnen ett arbetsblad som handlar om det vi sett.
En annan pedagog svarade att
innan vi börjar vår undervisning om kroppen tar vi reda på vad barnen har för funderingar
och tankar om kroppen. Utifrån detta bygger vi sedan vidare vår undervisning.
Fråga 2. Har ni laborationer vid undervisningen om den egna kroppen? Hur påverkar laborationer elevernas lärande tycker du?
Alla pedagoger hade haft olika sorters laborationer när de arbetar med människokroppen. Laborationer som att mäta pulsen i viloläge, prova att uppskatta hur mycket blod det finns i kroppen med hjälp av vatten, haft olika laborationer för att testa de olika sinnen vi människor har med flera. Samtliga pedagoger kunde tydligt se att laborationer var någon som var mycket positivt för elevernas lärande. En pedagog förklarade det på följande sätt att
när barnen får uppleva något som till exempel en laboration kan man se att de kommer ihåg bättre efteråt och det hjälper till med deras förståelse.
Fråga 3. Vad använder ni er av för material och varför det materialet?
Torson är något som vi använt oss av mycket för den kan barnen själv plocka ur organen i kroppen och känna och se på dem. Sedan har vi också använt oss av en tygdocka där barnen kunde dra ut tarmarna för att de ska få uppleva hur lång tarmen på till exempel åtta meter är.
Detta var ett av de argument som en av pedagogerna angående varför de använde det material som de gjorde. Dock var samtliga pedagoger överens om att de försökte ha så mycket blandat material som möjligt och att det skulle vara så konkret som möjligt.
Fråga 4. Varför använder ni er av konkret material i undervisningen?
Det är bättre ju mer konkret det är. Eftersom det är små barn som vi undervisar är det viktigt att de har tillgång till det konkreta materialet eftersom det kan bli för abstrakt om vi som pedagoger bara skulle stå och prata.
Detta citat fångar varför samtliga pedagoger använder sig av konkret material. De menade att små barn behöver det konkreta, att känna, se, och att höra för att förstå det som sägs och görs.
Fråga 5. Var genomför du din undervisning om den egna kroppen?
Bara man lägger upp sin undervisning på rätt sätt kan man genomföra den både inne och ute. Sedan är gymnastiksalen väldigt bra vid undervisning om människokroppen för där har barnen möjligheten att röra på sig. &är man till exempel pratar om muskler kan man gå till gymnastiksalen för att barnen ska få känna musklerna till exempel genom att de lyfter eller liknande.
Detta citat sammanfattar det som pedagogerna svarade. De menade alla att undervisningen behövde absolut inte vara bunden till klassrummet och att variation var gynnsamt.
Fråga 6. Hur går du tillväga för att barnen ska lära sig alla nya begrepp som kan komma upp under undervisningen om människokroppen?
Pedagogerna hade samma strategier för att lära barnen nya begrepp. Det som de gjorde var att de pratade mycket med barnen om de nya begreppen, ritade och diskuterade dem. Sedan repeterade de också de nya begreppen efter någon dag.
Fråga 7. När du undervisar om människokroppen, tänker du då på att använda de ”rätta” begreppen?
Ja eftersom detta med begrepp är i ropet idag att använda de rätta begreppen så tänker jag på att använda mig av de riktiga begreppen. Man försöker ju föra in nya begrepp hela tiden så att barnen ska ha en förståelse för det de kommer möta högre upp i åldrarna.
Samtliga pedagoger svarade att de försökte tänka på att använda sig av de rätta begreppen eftersom det visat sig vara positivt i barnens lärande.
Sammanfattning av resultat forskningsfråga två
.
Pedagogerna använde sig av flera stycken olika arbetssätt när de arbetade med människokroppen. De tittade på film, sjöng tillsammans, spelade teater, läste, pratade, målade och skrev. Under lektioner som handlade om människokroppen hade de också ibland laborationer. Laborationerna kunde se ut på följande sätt att man skulle mäta pulsen. En av pedagogerna menade att barnen kommer ihåg bättre efteråt och laborationer kan hjälpa till med förståelsen hos barnen. De tyckte också att själva undervisningen inte behövde vara bunden till klassrummet utan kunde genomföras både utomhus och i gymnastiksalen. De menade att undervisningen kunde man genomföra överallt bara man hade gjort en planering.
4. Diskussion
När jag bad barnen rita det som de trodde fanns i vår kropp var de vanligaste organen som ritades hjärtat, hjärnan, skelettet, magsäcken och lungorna. Detta resultat skiljer sig alltså inte så mycket ifrån annan forskning som jag redovisat i min bakgrund. Kunskapen hos barnen idag om människokroppen inte är så mycket större än hos ett barn som intervjuades i den undersökning som genomfördes av Tait och Ascher´s 1955 (citerad i Tamm, 1996), där de mest förekommande organen på barnens teckningar var hjärta, hjärna, skelett, blodkärl och lungor. Något som dock fanns med på de teckningar som jag fick av barnen som inte fanns i Tait och Ascher´s studie var magsäcken. Kanske vet barnen mer idag om matens väg genom kroppen eftersom det pratas mer om hälsa och vikt och kroppens välmående idag.
När barnen blev tillfrågade vad de olika organen i vår kropp gjorde kunde jag se att alla barnen kopplade ihop dem med ett syfte. T.ex. hjärnan hade vi så att vi skulle kunna tänka, röra oss, magsäcken hade vi för det var dit som maten åkte som vi äter varje dag, skelettet hade vi för det gjorde bland annat så att kroppen hölls upp. Hjärtat hade vi för att vi skulle kunna leva, utan det skulle vi dö, det är med hjärtat som vi andas. Just detta med hjärtat finner jag det intressant att vissa av barnen formulerade det som att utan hjärtat skulle vi dö medan andra formulerade sig så att utan det skulle vi inte kunna leva. Tycker barnen att det är något skillnad på dö och inte kunna leva? Jag vet inte svaret på denna fråga men det vore intressant att veta om de tycker att det är någon skillnad. När några av barnen svarar att inte kunna leva istället för att dö börjar jag fundera på varför de väljer den formuleringen. Tycker de att ordet dö är något obehagligt och otäckt? Ordet dö är för de flesta ett laddat ord och kanske är det de som gör att barnen väljer att formulera sig med att inte kunna leva. Detta gör mig nyfiken och detta är något jag gärna skulle vilja ha svar på.
Jag frågade också barnen vad det viktigaste var att ha i kroppen. Barnen tyckte att det viktigaste var lungorna, hjärtat och hjärnan. Några av barnen trodde att allt var lika viktigt annars skulle vi inte må bra t.ex. Detta är intressant tycker jag att se att barn kan ha föreställningar om att vi människor klarar oss med bara hjärtat t.ex. Vad är det som får dem att tro att det ena i kroppen är viktigare än något annat? Jag tror att det beror på vad de har för tidigare erfarenheter i sitt liv. Har de läst och hört mycket om hjärtat så tror de nog att det är viktigast eftersom de hört så mycket om det. Allt som sägs och görs påverkar givetvis våra barns kunskaper och detta tycker jag som blivande pedagog är viktigt att komma ihåg. När jag genomför min undervisning om människokroppen måste jag komma ihåg att även om vi pratar om hjärtat som en viktig del i kroppen måste vi komma ihåg att berätta att alla delar i kroppen är lika viktiga för att kroppen ska fungera korrekt.
När barnen fick frågan om de trodde att delarna i vår kropp växte eller inte kunde jag som det står skrivet i resultatet se att barnen tyckte att denna fråga var svår att svara på eftersom de flesta funderade längre på denna fråga än på de andra innan de svarade. Alla barnen förstod att vi människor växer, vi blir längre, vi får större fötter, händer m.m. Dock var svaren olika, några av barnen tyckte att det på insidan av kroppen växer medan några tyckte att något av det vi har på insidan växer medan andra inte alls tyckte att det växte. Jag tycker att det är intressant att alla barnen är helt med på att vi växer på utsidan men det är däremot är det inte självklart att vi växer på insidan. Är det kanske för abstrakt på insidan av kroppen för vi inte kan se när det växer medan vi kan se på utsidan genom att vi t.ex. blir längre genom att byxor blir för korta också vidare. Eller handlar det om att barnen inte kommit till det stadiet i sitt liv där de förstår att hela kroppen är en, att de förstår att kroppens insida hänger samman med kroppens yttre.
Något som också får mig att fundera är svaren då några av barnen svarade att några av organen växte medan andra inte gjorde det. En flicka svarade att hjärtat växer men inget annat. Denna flicka visade mig också att hennes hjärta var lika stort som hennes knutna knytnäve. Jag funderar på om hon kunde förstå att eftersom min hand växer och blir större när jag knyter den borde också mitt hjärta bli större. Att hon sa just att hjärtat växer kanske beror på att man kan ”se” storleken på det genom att på det klassiska sättet knyter sin hand. De andra organen har vi inga andra direkta referenser till och det kanske är därför det är svårt att se att de växer. Det fanns också en pojke som svarade att skelettet och magsäcken växer. Han menade att om inte skelettet växte skulle han inte kunna stå. Han svarade att skelettets funktion var att göra så att kroppen blev hård och så att den inte ramlade ihop som en enda stor hög. Denna pojke tycker jag börjar se en koppling mellan att när vi växer på utsidan av kroppen växer det även på insidan.
Jag frågade också barnen var maten tog vägen som vi äter varje dag för jag ville se vad de hade för kunskap om matens väg genom vår kropp. I Teixieras undersökning från 2000 visade det sig att de barn som ingick i den studien tyckte att det som fanns med i matspjälkningssystemet var mun, strupe, magen och anus. De barn som jag intervjuade svarade de flesta att maten åker till magen men sedan var det inte mer. Det var som om de inte reflekterade över att det som vi äter måste faktiskt komma ut på ett eller annat sätt och att det måste komma ner till själva magen på något sätt. Dock fanns det en sjuårig flicka som svarade att det åker ner i strupen till magen och sedan vidare till tarmarna. Denna flicka visade på enligt mig lite större kunskaper om matspjälkningssystemet än de barn som svarade enbart magen. Frågan är om matspjälkningssystemet är så självklart för barnen att de inte reflekterar över det. De vet bara att den maten jag äter tar kroppen hand om sedan är det inte mer med det. Dock tycker jag att det är konstigt att ingen av barnen svarade att det vi äter bajsar vi sedan ut. Bajs och kiss är något som jag tycker barn blir lätt fascinerade över. Så att ingen nämnde detta tycker jag är konstigt. Eller förstår de inte kopplingen till att det vi äter kommer ut som avföring? Om de inte gör det skulle jag tycka det vore ytterst intressant att veta vad de tror händer med all mat vi äter och vad de tror att vår avföring är för något.
jag kunde lägga märke till vid intervjuerna med sju och åttaåringarna. De svarade väldigt verklighetstroget på mina frågor och ingen av dem lät fantasin skena iväg. Däremot kunde jag se tendenser hos den sexåriga pojken som medverkade att han inte hade kommit till det stadiet än. Pojken jag intervjuade pratade mycket om att det fanns en färg inuti hans ben och benet ändrade färg beroende på vad han bestämde och vilket humör han var på. Just vid detta tillfälle blev det så påtagligt med dessa olika utvecklingsstadier.
Dock anser jag inte att det bara har med vilket utvecklingsstadie som barnet befinner sig i vad de förväntas ha för kunskaper om människokroppen. Något som jag lade märke till under de olika intervjuerna var hur olika barnens kunskap var beroende på deras bakgrund. I slutet av varje intervju frågade jag barnen var de hade lärt sig det de berättat för mig. De barn som hade fått mycket berättat för sig hemma eller hade någon bok hemma var ofta de barn som berättade mest för mig. Detta var väldigt tydligt med den flicka som nämnde organ som nerver, strupe och körtlar utöver det som visas i diagramet. Denna flicka hade fått mycket berättat för sig hemma av mamma och hon hade också en bok. Detta kanske är en självklarhet för de flesta, att ju mer man får med sig hemifrån desto större blir ens kunskap. Men det blev så påtagligt vilken stor skillnad det var. Detta fick mig att fundera på hur man som blivande pedagog skulle kunna hjälpa de barn som kanske inte får svar på sina frågor och funderingar som andra kanske får i sitt hem. Då kommer jag tillbaka till det jag redan varit inne på till viss del. Jag tror att det är viktigt att lyssna på barnen om de har frågor och funderingar. Om inte barnet kan få hjälp med att besvara sin nyfikenhet vare sig i skolan eller i hemmet tror jag att barnets nyfikenhet tillslut slocknar. Visst kan det vara så att i dagens skola att pedagogerna kanske inte hinner svara på alla frågor och funderingar men då tycker jag att man ska försöka gå tillbaka när det finns en lucka någonstans på dagen. Vi pedagoger ska finnas där för att barnet ska kunna känna nyfikenhet och lust till att lära.
När barnen fick frågan var de lärt sig det de berättat för mig kunde svaren vara som jag skrivit ovan att de hade någon bok eller att någon berättat för dem hemma. Det fanns också de barn svarade att de lärt sig det i skolan. Två av de pedagoger jag intervjuade undervisar de barn som medverkade i intervjuerna. När barnen svarade att de lärt sig det i skolan kunde jag se att det arbetssätt som pedagogerna använde hade gett barnen kunskap. Svaren från barnen kunde vara att de hade lärt sig genom att de tittat på film i skolan, fröknarna hade spelat teater, de hade ritat, fröken hade pratat om det m.m. Det var dessa sätt som pedagogerna använde sig av i sin undervisning. Detta anser jag pekar på att en varierad undervisningsform är gynnsamt för elevernas lärande. Intressant är dock att ingen av eleverna nämnde något av de konkreta material som pedagogerna använde sig av. Små barn behöver konkret material eftersom det abstrakta tänkandet blir välutvecklat först vid högre ålder. När jag pratat med barn tidigare inte just om människokroppen kommer de ofta ihåg det de känt, sett, luktat på, saker som är väldigt konkret. Varför inget av barnen nämnde något om det konkreta materialet kanske var en slump eller så finns en annan orsak. Jag vet dock inte vad den andra orsaken skulle vara. Jag har svårt att tro att det konkreta materialet var obetydligt för barnens lärande eftersom de är yngre.
arbetssättet i klassrummet. Trots att undervisningen ska se ut på annat sätt idag än förr finns det fortfarande mycket av det traditionella kvar i skolan fast att det visat sig endast gynna ett fåtal av barnen som vi pedagoger undervisar varje dag. Jag anser också att pedagogerna jag intervjuat gör ett ytterst bra arbete med de resurser som de har att tillgå. På den skola jag genomfört mina intervjuer finns det inte alltid möjligheter att genomföra laborationer, bristen på laborationssalar är bara en sak. Dock genomför de laborationer ändå för de har sett att det är gynnsamt för sina elevers lärande. Detta är något jag anser att alla pedagoger ska ta med sig att även om förutsättningarna talar emot så bör man ändå försöka genomföra det på bästa sätt. För vi är där för barnens skull, vi ska göra lärandet till något roligt och spännande och då måste man bland gå utanför de givna ramarna. Det var som en pedagog menade att bara man har en bra planering så kan man genomföra undervisningen både utomhus så som inomhus. Detta får mig att tänka att vi måste våga och pröva för att uppnå de bästa resultaten av vår undervisning.
När jag nu har sammanställt mina intervjuer med barnen blir jag förvånad att barnen inte kan mer om människokroppen idag. Jag trodde innan mina intervjuer att barnen idag skulle kunna mer än det som barn kunde för 50 år sedan. Jag trodde att det informationssamhälle vi lever i idag skulle ha haft mer inverkan på barnens kunskap. Barnen idag nås av kunskap överallt via tv, radio, dataspel med mera än vad de gjorde förr. Men vad är det som gör att de inte har tagit till sig mer kunskap idag?
Är det för mycket kunskap som de erbjuds genom alla dataspel, barnprogram osv? Är det så mycket att barnen inte orkar bearbeta det själva och ta in all den information? Dessa frågor ställer jag mig själv. Var är det som det brister? Är det kanske att vi vuxna både som föräldrar och som pedagoger i skolan inte hjälper våra barn bearbeta all den information de får? Jag tror att detta är en viss del av problemet. Vi vuxna tar oss inte tiden att prata och hjälpa barnen att bearbeta informationen. Om vi vuxna kunde bli bättre på att hjälpa våra barn med detta tror jag personligen att barnen skulle lära sig mer. Genom att bara titta på sig själv kan man se att för att man ska lära sig något behövs där något att diskutera och reflektera tillsammans med. Jag som blivande pedagog känner att detta är något som bör tänkas på i min blivande yrkesroll. Att prata med barnen vad de hört, läst, sett också vidare. Att prata och ventilera sina tankar med någon annan anser jag vara en viktig och stor del i lärandet.
Jag tycker att det vore intressant att arbeta vidare på min uppsats på det viset att man gjorde en större undersökning inom samma område. Jag hade funnit det väldigt intressant att intervjua barn i samma åldersgrupper fast på olika skolor för att se vad de hade för kunskap om människokroppen. Sedan skulle jag tycka det vore intressant att intervjua de pedagoger som undervisar barnen och se hur de lägger upp sin undervisning om människokroppen. Detta för att se hur olika pedagogers arbetssätt påverkar barnens kunskap och lärande.
Referenslista
Andersson Björn, (2001). Elevers tänkande och skolans naturvetenskap, Kalmar: Skolverket
Andersson Björn, (2008). Grundskolans naturvetenskap – Helhetssyn, innehåll och
progression, Polen: Studentlitteratur
Andersson Björn, Emanuelsson Jonas, Zetterqvist Ann (1993). Na- Spektrum, Studier av naturvetenskapen i skolan, Nr 6, &ationell utvärdering – Åk 9 Vad kan eleverna om ekologi
och människokroppen? Göteborgs universitet
Cuthbert J. Anthony (2000). Do children have a holistic view of there internal body maps? The journal of science education 11-19, 82 [299]
Dimenäs Jörgen & Haraldsson Sträng Monica, (1996). Undervisning i naturvetenskap, Lund: Studentlitteratur
Doverborg Elisabeth & Samuelsson Pramling Ingrid, (2007). Att förstå barns tankar –
Metodik för barnintervjuer, Falköping: Liber AB
Helldén Gustav, Lindahl Britt, Redfors Andreas, (2005). Lärande och undervisning i
naturvetenskap – en forskningsöversikt, Uppsala: ORD & FORM AB
Johansson Bo & Svedner Per Olof, (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen –
Undersökningsmetoder och språklig utformning, Uppsala: Kunskapsföretaget i Uppsala AB,
2006
Tamm Maare, (1996). Hälsa och sjukdom i barnens värld, Falköping: Liber
Teixeira Martins Francimar (2000). What happens to the food we eat? Children’s conceptions
of the structure and function of the digestive system. International Journal Of Science
Education 507-520, VOL 22, no 5.
Reiss Michael J & Tunniecliffe Dale Sue, (2001). Students´ Understandings of Humans
Organs and Organ Systems, Research in Science Education 31: 383-399
Rödstam Monika, (1991). Barns utveckling 7-12 år, Kristianstad: Almqvist & Wiksell
Skolverket, Kursplan för biologi år 2000 hämtad från www.skolverket.se den 29 september 2009 kl:13:29
Utbildnings- och kulturdepartementet (1998). Läroplan för det obligatoriska skolväsendet,
Bilaga 2
- Vad finns inuti vår kropp?
- Är hjärtat viktigt att ha i kroppen och vad gör hjärtat i kroppen? - Vad är det i kroppen som gör att vi människor kan andas? - Vad gör skelettet i vår kropp?
- Vad gör hjärnan i kroppen?
- Vad är viktigast att ha i kroppen och varför?
- Hur fungerar det inne i kroppen, arbetar alla organ tillsammans eller arbetar de var för sig?
- Var tar maten vägen i kroppen som vi äter varje dag? - Växer de olika organen inuti vår kropp?
Bilaga 3
- Hur ser undervisningen ut när ni undervisar om människokroppen?
- Har ni laborationer vid undervisningen om den egna kroppen? Hur påverkar laborationer elevernas lärande tycker du?
- Vad använder ni er av för material och varför det materialet? - Varför använder ni er av konkret material i undervisningen? - Var genomför du din undervisning om den egna kroppen?
- Hur går du tillväga för att barnen ska lära sig alla nya begrepp som kan komma upp under undervisningen om människokroppen?
