AKADEMIN FÖR HÄLSA OCH ARBETSLIV
Avdelningen för vårdvetenskap
Sjuksköterskors erfarenhet av att införa och
använda kommunikationsverktyget SBAR
inom kommunal äldreomsorg
En intervjustudie
Susanne B. Svensson
2021
Examensarbete, Avancerad nivå (magisterexamen), 15 hp Omvårdnad
Specialistsjuksköterskeprogrammet, inriktning vård av äldre Omvårdnad- Examensarbete inom vård av äldres kunskapsområde
Sammanfattning
Bakgrund: För att ge god och säker vård behövs ett säkert och strukturerat sätt att kommunicera mellan olika vårdgivare. Kommunikationsverktyget SBAR skall enligt Sveriges kommuner och Regioner, implementeras inom kommunal verksamhet. Sjuksköterskor och omvårdnadspersonal har behov att kunna rapportera utifrån en patientsäker struktur där patientinformation sker mellan olika vårdgivare och inom den egna verksamheten.
Syfte: Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att införa och använda kommunikationsverktyget SBAR inom kommunal äldreomsorg.
Metod: Studien hade en beskrivande design med kvalitativ ansats. Datainsamlingen skedde genom semistrukturerade intervjuer med åtta sjuksköterskor inom kommunal äldreomsorg. Analys gjordes med en manifest innehållsanalys.
Huvudresultat: I resultatet framkom två kategorier och fyra subkategorier.
De två kategorierna var hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR och hinder
och förutsättningar för användandet av SBAR. Sjuksköterskorna upplevde att
SBAR-utbildningen liknade en kortfattad information, inte som en utbildning i ett nytt kommunikationsverktyg. De saknade uppföljning och att ny personal fick utbildning i SBAR. Samtliga sjuksköterskor uppgav att SBAR skulle ha fungerat bättre om fler inom organisationen, dvs omvårdnadspersonal, använde det, samt att det var
fördelaktigt och användbart då kommunikationsverktyget har en tydlig struktur på vad som ska rapporteras. Sjuksköterskorna beskrev att det var stor variation i hur och antalet omvårdnadspersonal som använde och rapporterade utifrån SBAR. Detsamma gällde för sjuksköterskorna.
Slutsats: Studien visar att det finns vissa steg i implementeringsprocessen som bör utvecklas och förstärkas och att det är viktigt och värdefullt att involvera vårdpersonalen i samtliga steg. Genom att involvera personalen kan införandet och användandet
underlättas.
Abstract
Background: In order to provide high-quality, safe care, a safe and structured way of communicating between different care providers is needed. According to Sweden's municipalities and regions, the communication tool SBAR must be implemented in municipal operations. Nurses and nursing staff need to be able to make their reports based on a patient-safe structure, both when there is a transfer of patient information between different care providers, and within their own operations.
Aim: The aim of the study was to describe nurses' experiences of introducing and using the communication tool SBAR in municipal elderly care.
Method: The study had a descriptive design with a qualitative approach. The data collection took place through semi-structured interviews with eight nurses in municipal elderly care. Analysis was conducted using a manifest content analysis.
Main results: The results showed two categories and four subcategories.
The two categories were obstacles and conditions for the introduction of SBAR and
obstacles and conditions for the use of SBAR. The nurses felt that the SBAR training
was similar to a brief information, not equivalent to receiving training in using a new communication tool. They lacked follow-up, and new staff lacked training in SBAR. All nurses stated that SBAR would have worked better if more people within the
organization, i.e. nursing staff, used it, and that it was beneficial and useful as the communication tool provides a clear structure for what is to be reported. The nurses described that there was great variation in the number of nursing staff who used SBAR for their reports, and in the way it was used. The same was true for the nurses.
Conclusion: The current shows that there are certain steps in the implementation process that should be developed and strengthened, and that it is important and valuable to involve the care staff in all steps. By involving the staff, the introduction and usage can be improved.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 1
Bakgrund ... 1
Kommunikation ... 1
SBAR inom slutenvården ... 2
SBAR ... 2 Kommunsjuksköterskans roll ... 3 Patientsäkerhetslagen... 5 Problemformulering ... 5 Syfte ... 6 Metod ... 6 Design ... 6 SBAR i kommunen ... 6
Urvalsmetod och undersökningsgrupp ... 7
Tillvägagångssätt ... 8
Datainsamlingsmetod ... 8
Dataanalys ... 9
Forskningsetiska överväganden ... 9
Resultat ... 11
Hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR ... 12
Ny kunskap ... 12
Behov av uppföljning ... 12
Hinder och förutsättningar för användandet av SBAR ... 13
Verktygets struktur ... 13
Egen och övrig vårdpersonals informationsöverföring ... 13
Diskussion... 16
Huvudresultat ... 16
Resultatdiskussion ... 16
Hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR ... 16
Hinder och förutsättningar för användandet av SBAR ... 19
Metoddiskussion ... 21
Kliniska implikationer för omvårdnad ... 23
Förslag på fortsatt forskning ... 23
Slutsats ... 23
1
Introduktion
Skador i vården är ett återkommande problem som delvis beror på bristande kommunikation mellan olika vårdinstanser. Kommunikationsbrister kan leda till utebliven vård, felaktiga läkemedel, att patienten inte förstår information om sitt
tillstånd eller vart hen kan vända sig vid behov enligt Sveriges Kommuner och Regioner (2017). Kommunikationsbrister beskrivs vara större orsak till vårdskador än medicinsk kompetensbrist. Enligt Patientsäkerhetslagen (2010: 659) har vårdgivaren skyldighet att på ett säkert sätt bedriva systematiskt patientsäkerhetsarbete. Vanliga vårdrelaterade skador är infektioner, trycksår, fallskador och läkemedelsrelaterade skador av mindre allvarlig art men kan även vara allvarliga och bli bestående eller i sämsta fall döden som utgång (Socialstyrelsen SOSFS 2011: 9). SKR (2020a) beskriver att brister som är relaterade till följsamhet i kommunikation och information inom organisationer har kunnat undvikas. En stor del av misstagen sker där arbetsmiljön är stressig och många personer är involverade enligt SKR (2018). SBAR är ett kommunikationsverktyg med fastställd struktur för hur informationsöverföring och kommunikation ska ske säkert mellan personal och patient och mellan olika vårdgivare. Vårdhandboken (2018) och SKR (2018) beskriver att SBAR är skapat av amerikanska marinen utifrån tidspressade situationer. SBAR har vidareutvecklats och implementerats i vården då strukturen i rapportering har liknande behov vid snabba beslut i akuta situationer.
Bakgrund
Kommunikation
En förutsättning för att trygg och säker vård ska råda bör personal inom hälso- och sjukvård kunna rapportera till annan vårdgivare utifrån ett säkert kommunikations-system, då informationsöverföring mellan olika vårdgivare utgör en risk för patienten. Kommunikationsbrister beskrivs vara orsak till vårdskador som infektioner, fallskador, läkemedelsmisstag och trycksår som har kunnat undvikas. Verktyg behövs för att stärka patientsäkerheten (SKR 2017; Patientsäkerhetslagen 2010: 659) vid överrapporteringar vårdgivare emellan och ska anpassas till aktuell vårdsituation och inte ges
2 skriftligt, behöver kompetensutveckling och handledning i överrapportering
implementeras ordentligt inom de olika verksamheterna (Socialstyrelsen 2015; SKR 2017). Att ha ett utvecklat kommunikationsverktyg förbättrar informationsöverföring mellan läkare och sjuksköterskor inom olika områden som mellan primärvård och sjukhus och vid överlämnandet mellan ambulans och akutsjukvård. Det styrker också patientsäkerheten och förtroendet (Singh m. fl 2016; Randmaa, Mårtensson, Leo Swenne & Engström 2014; Fitzpatrick m. fl 2018; Romijn, D de Bruijne, Teunissen, M de Groot & Wagner 2016). Renz, Bolt, Wagner, Capezuti & Lawrence (2013) menar att sjuksköterskor inom vårdhemsboenden upplever att ineffektiv kommunikation
förekommit då sjuksköterskor har upplevt hinder att kunna kommunicera på ett tillfredsställande sätt i att ta viktiga kliniska beslut som kan vara avgörande för
patienten, främja för tidig identifiering av symtom, bedömningar och att vidta åtgärder. I och med ökat engagemang hos vårdpersonal förbättras patientvården genom
implementering av kommunikationsverktyg (Spielman, Hsueh, Choi & Bent 2017). Socialstyrelsen (2015) beskriver att råd finns till att främja för god och säker vård genom god kommunikation mellan patient, personal och närstående och att det är vårdgivarens ansvar att organisationen har kunskap och möjlighet att uppfylla sin informationsskyldighet. Rutiner i verksamheten bör också vara vägledning för hur, när och på vilket sätt olika information ska ges, vare sig det är muntligt eller skriftlig (Socialstyrelsen 2019; Socialstyrelsen 2015). SKR (2017) beskriver att ett ramverk ska tydliggöra vad i en organisation som behövs för att öka patientsäkerheten. Inom
kommunal vård beskrivs att vården ska vara kunskapsbaserad, patientfokuserad och organiserad. Med detta menar SKR (2017) att kommunen som organisation har ett övergripande ansvar av att arbeta patientsäkert och att varje enskild medarbetare har skyldighet att medverka till patientsäkert arbete.
SBAR inom slutenvården
3 av bristande kommunikation.Vardaman m. fl (2012) presenterar i sin studie att
kommunikationsbrister får stora konsekvenser i vårdinrättningarna mellan
sjuksköterskor och läkare i akuta vårdsituationer. Studiens syfte var att undersöka genomförandet av SBAR-protokollet och dess påverkan på sjuksköterskors erfarenheter. En ytterligare konsekvens från implementeringen i SBAR var att kostnadseffektiviteten ökade, schemautvecklingen effektivare och nyanställda sjuksköterskor blev snabbare socialiserad på avdelningarna. Det man också såg var att förbättrad kommunikation mellan sjuksköterskor och läkare och att sjuksköterskors beslutsfattande blev snabbare. Därav menar de att SBAR har ytterligare funktion än att enbart vara ett verktyg för standardiserad kommunikation. SBAR kan vara ett verktyg som är en vidareutveckling av verksamheten. En intervjustudie ägde rum på ett barnsjukhus i Colorado där
deltagarna var sjuksköterskor och läkare (Reese, Simmons & Barnard 2016). De beskrev att kommunikationsverktyget SBAR hade implementerats i olika
vårdorganisationer. Studiens syfte var att efter implementering av SBAR, få en ökad förståelse för vad som hindrar sjuksköterskor och läkare emellan att kommunicera problem. Resultat i studien visade att det var viktigt med samordnad kommunikation för samtliga i vården då de medverkande skulle förstå målen för god vård, problem och förståelse för vem som borde ha kommunicerats med vem. Ytterligare studier finns om sjuksköterskors kommunikationssvårigheter i olika situationer (Narayan 2013) som visar att rapportering från sjuksköterskor blir bättre över tid och ökad patientnöjdhet efter träning i kommunikation utifrån SBAR (Townsend-Gervis, Cornell, Vardaman & Yates 2014; Renz m.fl. 2013).
SBAR
4 2016). Förkortningen av SBAR står för: S= situation, om vem som kontaktar, varför kontakten tas. B: Bakgrund, information om vårdtagaren. A: aktuellt tillstånd, R: rekommendation, vad som rekommenderas att göras. Processen vidareutvecklades i att integrera standardverktyg för beteenden och för att förbättra säkerhet i att effektivisera kommunikationen. Systemets utveckling utgjorde att sjuksköterskor fick lättare att organisera sina tankar, ge bättre information och samordna sjukvården så att patientsäkerheten och vårdkvaliteten förbättrades. I slutändan förbättrades även patientens tillfredsställelse och förtroende för sjukvården (Ardoin & Broussard 2011). SBAR-verktyget är dessutom användarvänligt och kan anpassas utifrån
verksamhetsområdet struktur enligt Merten, Lubberding, Wagtendonk, Johannesma & Wagner (2011). De menar att SBAR-verktyget har en fastställd kommunikationsstruktur som leder till fokusering på problemområdet då ovidkommande information utelämnas, missuppfattningar undviks samt viktig information inte glöms bort, som även beskrivs av Vårdhandboken (2018) och SKR (2018). Ozekcin, Tuite, Willner & Hravnak (2015) beskriver i deras studie att SBAR-verktyget förbättrade kommunikationen vid kritiska situationer, då de menade att SBAR föranledde till tidigare identifiering och behandling av försämrade patienter och därmed blev patientsäkerheten förbättrad. SBAR är
speciellt användbart inom kommuner och landsting vid informationsöverföring mellan olika vårdgivare, speciellt i akuta oförväntade situationer. Därav fastställde SKR att strukturen SBAR ska användas för att säkra vården, förebygga för skador och öka patientsäkerheten. År 2010 beslutades att strukturen SBAR ska implementeras inom Sveriges kommuner och landsting (SKR 2018).
Kommunsjuksköterskans roll
Kommunsjuksköterskan har sin verksamhet i hemsjukvård, vilket menas inom Vård och omsorgsboenden och eget boende. Hen arbetar ofta självständigt och tar egna beslut som mestadels gäller äldre multisjuka patienter som är den större andelen vårdtagare inom kommunen (Dehlin & Rundgren 2007; Kirkevold, Brodkorb & Hylen Ranhoff 2010). Sjuksköterskor i kommunal regi ska kunna erbjuda olika hälso- och
sjukvårdsinsatser i hemmet (SFS 2017:30; Socialstyrelsen 2017). Att ha god
kommunikations-förmåga är en av sjuksköterskans främsta egenskaper, då hens roll och ansvar är att förmedla information om patienten i olika kontexter (Blomquist m. fl 2017; Tabloski 2010; Svensk sjuksköterskeförening 2017; SFS 2017:30). Utifrån
5 vårdteamet kring patienten, främst då flertalet vårdgivare är involverade (Reese m. fl 2016). Kommunsjuksköterskan behöver ha kommunikationsfärdigheter i kritiska situationer (Socialstyrelsen 2013), särskilt när familjer har en anhörig som är i slutet av livet, vilket ingår i sjuksköterskan roll (Shannon, Long-Sutehall & Coombs 2011). För multisjuka åldrade människor som överflyttas mellan äldreboenden och
akutavdelningar, finns informationsbrister trots standardiserade
överrapporteringssystem i kommunikation (Campell, Stirling & Cummings 2016). Blomquist m. fl (2017) beskriver att kommunikation mellan olika huvudmän är en svårighet. Sjuksköterskor i olika verksamheter har problem att förstå varandras förutsättningar beroende på om sjuksköterskan arbetar inom hemsjukvård eller på sjukhus. Svårigheter beskrivs i samordningssammanhang (Reese m. fl 2016) vid olika vårdkedjor som ex vid utskrivning från sjukhus där hemsjukvård ska planeras för att få vård i hemmet enligt Hälso -och sjukvårdslag (SFS 2017:30).
Patientsäkerhetslagen
Enligt Patientsäkerhetslagen (2010: 659) har Sveriges kommuner och regioner ansvar för att främja och förbygga för god och säker vård och att sörja för kompetens hos vårdpersonal kring patienten för att kunna tillgodose hens omvårdnadsbehov. Med patientsäkerhet menas att patienten ska skyddas mot vårdskada, som beskrivs vara skada som kunnat undvikas inom Hälso- och sjukvården om åtgärder vidtagits.
Vårdskadan kan vara av olika slag, fysiskt eller psykiskt lidande. Vårdskadan kan vara av allvarlig art och beskrivs enligt Patientsäkerhetslagen (2010: 659) som bestående, att skadan lett till ökat vårdbehov för patienten eller att skadan lett till döden.
”En väl fungerande vårdkedja” (SKR 2020b), är ett ramverk som påvisar vikten av säkerhetskultur och all berörd personal kring patienten tar sitt ansvar för att ge god och säker vård genom kommunikation. SKR (2020b) menar att all aktuell information om patienten ska vidareförmedlas för att säkerställa att vårdskador kan undvikas som uppkommit i samband med vård enligt Socialstyrelsen (2020a).
Problemformulering
6 Vid litteratursökning inom området hur vårdgivare emellan kommunicerar utifrån kommunikationsverktyget SBAR, upptäcktes att de flesta studier var inom slutenvården. Litteraturen handlade mestadels om sjuksköterskor erfarenhet och kunskap om säker rapportering utifrån SBAR. Få studier finns om SBAR inom kommunal äldrevård som beskriver sjuksköterskor erfarenheter om SBAR.
Förhoppningen är att resultatet leder till ökade kunskaper om hur SBAR används inom äldreomsorgen och kan leda till säkrare kommunikation och minska risken för
vårdskador.
Syfte
Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att införa och använda kommunikationsverktyget SBAR inom kommunal äldreomsorg.
Metod
Design
Studien har en beskrivande design med kvalitativ ansats (Polit & Beck 2016). Valet av design, gjordes med grund av att de med egna ord fått beskriva personliga erfarenheter (Polit & Beck 2016).
SBAR i kommunen
SBAR har införts inom omvårdnadsverksamheten i den kommun där studien
genomförts och har anpassats till verksamheten enligt SKR (2017). Detta då det fanns ett behov att överrapportering skulle ske på ett säkert sätt mellan olika
7 läkemedelsdelegering. I utbildningssammanhangen ska personal få ett SBAR-kort i fickformat för att enkelt ha det med sig.
Urvalsmetod och undersökningsgrupp
Deltagare i studien valdes ut genom ett bekvämlighetsurval, enligt Polit & Beck (2016). Informanter som rekryterades var fyra sjuksköterskor från Hemsjukvård och fyra från Vård och Omsorgsboenden i en kommun i mellan Sverige. Ambitionen var att få spridning i urvalet av presumtiva deltagare utifrån ålder, kön, specialistutbildning och olika arbetsplatserfarenheter som kunde bidra till variation i studien. Inklusionskriterier för studien var att deltagarna skulle ha arbetat minst 2 år inom kommunen i rollen som legitimerad sjuksköterska och arbeta kvällar och helger eller nätter. Detta beroende på att SBAR introducerades 2 år innan studien planerades och att önskemål fanns att samtliga deltagare skulle ha genomgått utbildningen i SBAR, arbeta kvällar och helger eller nätter då omvårdnadspersonal kontaktar sjuksköterskor vid behov. Beroende på att sjuksköterskorna dessa tider har stort arbetsområde och inte har kännedom om
patienterna, får SBAR en tydlig funktion utifrån hur verktyget är uppbyggt.
Exklusionskriterier var att deltagarna inte skulle ha varit aktiv i att implementera SBAR i verksamheten eller enbart arbetar dagtid och inte är verksam med rådgivning kvällar, helger och nätter eftersom dessa deltagare vanligtvis endast har en stationär arbetsplats och har god kännedom om ”sina egna” patienter. Undersökningsgruppen bestod av sju kvinnor och en man, totalt åtta personer. Beskrivning av deltagarna redovisas i tabell 1.
Tabell 1: Beskrivning av deltagare N=8
Medel (min-max)
Ålder 45,1 (31–57)
Antal år som sjuksköterska 15,1 (6–34)
Antal anställningsår i kommunen 9,3 (2–21)
8 Tre av informanterna hade en specialistkompetens varav en var distriktssköterska och två var specialistsjuksköterskor inom äldrevård. Samtliga informanter hade fått utbildning i SBAR, varav en hade fått utbildningen inom regionen. Övriga hade fått utbildning i kommunen i samma tidsperiod. Två av informanterna hade endast arbetat inom kommunen som legitimerade sjuksköterskor, övriga sex informanter hade arbetat inom regionen i olika verksamheter.
Tillvägagångssätt
För att få tillåtelse att genomföra studien sökte författaren kontakt med områdeschef för kommunal Hemsjukvård och för Vård och Omsorgboende. Kontakten togs av
författaren först via telefon och därefter via E-post. Information gavs till områdeschefen först muntligt om studiens syfte och dess bakgrund, därefter skriftligt. Efter att skriftligt tillstånd erhållits från områdeschef, tog författaren kontakt med enhetschefer från aktuella verksamheter först muntligt och sedan via E-post. Information gavs om studiens syfte och dess bakgrund. Vid förfrågan om presumtiva deltagare utifrån inklusionskriterier, tillfrågades enhetscheferna av författaren, om att via e-post, maila till möjliga informanter om intresse av att delta i studien då de hade kännedom om deltagarna. De två enhetscheferna mailade möjliga deltagare om förfrågan, varav några svarade via enhetscheferna, andra kontaktade författaren själv. Två av de tillfrågade sjuksköterskorna tackade nej till medverkan, varav ytterligare erbjudanden skickades ut tills sju sjuksköterskor hade tackat ja. En av sjuksköterskorna tillfrågades muntligen vid ett möte av författaren själv, därav fanns åtta presumtiva informanter, som tillfrågades av att medverka och kontaktades därefter av författaren inom ramen av tre veckor. Informanterna fick själva bestämma tid och plats för intervjuerna. Alla deltagare valde att befinna sig på den egna arbetsplatsen i ostört rum på arbetstid utom en som valde att intervjuas i författarens hem på fritid. Tidsmässigt varade intervjuerna mellan 15–28 minuter, medeltiden var 23 minuter. Innan intervjuerna startade, informerades
deltagarna ytterligare om forskningsetiska aspekter, och de gav muntliga samtycken till författaren att medverka i förekommande studie. Informanterna har erbjudits att få tillgång till studien då den är godkänd och publicerad.
Datainsamlingsmetod
9 intervjuguide användes,med möjlighet till följdfrågor för att få ett djupare svar från informanten enligt Kvale & Brinkmann (2009). Författaren samlade in
bakgrundsinformation om informanten som kön, ålder, antal år som legitimerad sjuksköterska samt antal år som verksam sjuksköterska i kommunen, i vilken verksamhet sjuksköterskan arbetar samt var de har arbetat tidigare. Därefter följde intervjufrågor om hur sjuksköterskorna har upplevt sina erfarenheter att arbeta med kommunikationsstrukturen SBAR inom äldreomsorgen och om införandet. Fyra huvudfrågor fanns i frågeformuläret. Huvudfrågorna var om hur de upplevde att
använda SBAR, för och nackdelar, vilka kunskaper de hade om SBAR, hur de upplevde utbildningen i SBAR samt hur sjuksköterskorna upplevde rapporteringen utifrån SBAR. Intervjun avslutades med att informanten fick frågan om hen vill tillägga något mera. Författaren ställde följdfrågor utifrån svaren från informanten, vars syfte var att vidareutveckla och fördjupa svaren: hur menar du nu… …kan du beskriva…
…vidareutveckla … Intervjuerna spelades in med två digitala ljudinspelningar
(mobiltelefon) för att säkra att de spelades in.
Dataanalys
Intervjumaterialet har bearbetats utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim & Lundman (2004). De beskriver att i manifest innehållsanalys abstraheras innehållet i texten. Författaren har lyssnat igenom ljudfilerna upprepade gånger.
10
Forskningsetiska överväganden
I studier där människor deltar ska etiska överväganden ligga till grund och beaktas. Författaren har följt Vetenskapsrådets publikation God Forskningssed (2017) för att skydda deltagarna, dvs följa lagstiftning och etiska krav och rekommendationer mot bakgrund av frågor som inbegriper principer och krav. Polit & Beck (2016) beskriver principer som rättviseprincipen, autonomiprincipen och godhetsprincipen. Det
grundläggande individskyddskravet inbegriper informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet enligt God forskningssed (2017).
Informationskravet tillgodosågs, genom att författaren har informerat informanterna om studien, att samtliga har fått både muntlig och skriftlig information om studien, dess syfte och genomförandet. Rättviseprincipen tillgodosågs genom att informanterna blev respekterade som individer och behandlades lika. Samtyckeskravet tillgodosågs genom att informanterna informerades både muntligen och skriftligt om att samtycke måste ges till att medverka i studien, att de har full rätt att tacka nej till medverkan samt att de har rätt att avbryta sin medverkan när helst de vill utan förklaring. Samtycke har medgivits muntligen från samtliga informanter och att det är informanten själv som avgör sin medverka till studien. Därmed har autonomiprincipen tillgodogjorts då informanten själv fått bestämma sin medverkan. Konfidentialitetskravet tillgodosågs genom att informanterna har informerats om att personuppgifterna förvarades så obehöriga inte kan ta del av dem och att allt inspelat material och transkriptioner kommer att destrueras efter att studien är publicerad. Alla personuppgifter avidentifierades, inga
personnummer har använts. Namnen och övriga personuppgifter har avkodats från samtliga transkriptioner. Endas författaren känner till vilka som medverkat i studien. Enhetschef som medverkat i urvalet har informerats om konfidentialitetskravet som gäller och uppger sig vara införstådd i att inte avslöja vilka som blivit tillfrågade i att medverka i studien. Alla uppgifter om intervjuer och transkription har förvarats på USB-minne i författarens hem på sådant sätt att ingen utomstående fått tillgång till materialet under studiens gång. Förutom författaren är det endast handledaren som haft tillgång till det transkriberade materialet. Nyttjandekravet är tillgodosett genom att insamlandet om enskilda personer endast får användas i denna studie, vilket samtliga informanter informerats om. Godhetsprincipen tillgodosågs genom att ingen
11 godkända examensarbetet och arbetet kommer även att publiceras i DiVA. Informanter har själva fått bestämma tid och plats för när intervjuerna skulle ske.
Resultat
Resultatet i studien presenteras i löpande text och figur 1 (nedan). Två kategorier ”Hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR” och ”Hinder och förutsättningar
för användandet av SBAR”, och fyra sub-kategorier beskriver resultaten.
Figur 1. Presentation av kategorier och sub-kategorier
Hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR Behov av uppföljning Hinder och förutsättningar för användandet av SBAR
Egen och övrig vårdpersonals informationsöverföring
Ny kunskap
12
Hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR
Ny kunskap
Sjuksköterskornas beskrev att det fanns både hinder och förutsättningar vid införande av SBAR. Det första som de beskrev som både hinder och förutsättning vid införande var SBAR-utbildningen. Den genomfördes som en diskussion och var en kort beskrivning om hur SBAR-kortet [kort beskrivning av vad det är] ska användas i verksamheten, inte på djupet. De beskrev vidare att de vid utbildningen fick information om hur de skulle använda SBAR som ett verktyg för att få struktur på samtalet. Utdelandet av SBAR-kortet, i samband med utbildningen, beskrevs som en förutsättning och upplevdes positivt då det också var något som vårdpersonalen kunde ha med sig. En sjuksköterska beskrev det som: ”Vi fick liksom alltid bra med ”Handout”, en liten laminerad bricka
[SBAR kort] liten lapp, så här bokstäverna fanns med, alltid bra att ha nåt med som är fysiskt” (sjuksköterska 2).
Ett hinder som sjuksköterskors beskrev var möjligheten att få kunskap om när
införandet av SBAR skulle ske: ”Men det blev liksom aldrig nåt så här att -Nu så kör vi
igång! Eller så blev det det… och då var inte jag där den dagen… (sjuksköterska 5). Ett
annat hinder var att sjuksköterskorna inte upplevde utbildningen som positiv och inspirerande, vilket också gjorde att de sedan inte använde sig av SBAR.
Sjuksköterskorna beskrev att SBAR utbildningen genomfördes som en del av en dokumentationsutbildning och upplevdes därför otydlig och att utbildningen i SBAR försvann i mängden av annan information.
Behov av uppföljning
Sjuksköterskornas beskrev att de hade behov av uppföljning efter genomgången utbildning i SBAR och det var en förutsättning för att införandet skulle bli bra, då det var länge sedan utbildningen gavs. Sjuksköterskorna beskrev också att de frågat efter uppföljning i SBAR, men att de inte fått det. En del sjuksköterskor menade att all vårdpersonal hade fått upprepad information och SBAR- kort utdelat. Dock beskrev de att det behövdes uppföljning, främst till omvårdnadspersonal men även för
sjuksköterskorna. Sjuksköterskorna saknade också att det inte hade varit någon
utbildning i SBAR till ny vårdpersonal: ”Nej, vet inte om uppföljning har erbjudits men
13
behövs om SBAR-rapportering ska fungera då det är hög personalomsättning”
(sjuksköterska 3). Detta upplevdes som ett hinder. Efter genomgången utbildning beskrev några sjuksköterskor att de fick påbörja användandet av SBAR direkt och upplevde sig bli ”utkastad” i verksamheten. Detta sågs dock som en förutsättning. Andra sjuksköterskor beskrev att SBAR glömdes bort efter utbildningen då det dröjde innan det skulle verkställas och upplevdes då som ett hinder i införandet, ”-Inom
kommunen så har vi fått en utbildning och vi har fått utdelat [SBAR-kort] att vi ska rapportera utifrån SBAR… men… det är något som har runnit ut i sanden [att rapportera utifrån SBAR], ja, det finns, men används inte…(sjuksköterska 3).
De menade att regelbunden och frekvent repetition behövs i SBAR och är en förutsättning för att strukturen inte ska glömmas och rapporteringen ska vara
patientsäker, ”Därför att det behövs [om uppföljning erbjudits] bearbetas, påminnas
och gås igenom för att det är så när man ska implementera [SBAR] någonting”
(sjuksköterska 3). Sjuksköterskorna beskrev att både sjuksköterskor och omvårdnadspersonal behöver mer utbildning då implementering tar lång tid att genomföra och att SBAR, som en sjuksköterska beskrev: ”behöver nötas in” (sjuksköterska 8) för att bli manifest i verksamheten. Sjuksköterskorna sa att
uppföljning behövs för att SBAR ska bli en rutin som ska fortsätta att användas och inte försvinna, idag upplevs det inte som en inarbetad vana: ”Man kanske kan ta det… att
det blir inkört uppifrån och ner… kanske… så det inte glöms bort… det är alltid bra med uppföljningar… det kan ju faktiskt dyka upp frågor och sånt…” (sjuksköterska 8).
Ett hinder är att det gick lång tid mellan utbildning och införande och att det behövdes upprepad utbildning: ”ja, jag tänkte bara dom informerar alla på hemtjänsten… ja, all
personal. För där felade det ju lite, ja det vet, ja, att dom fick göra omtag” [i SBAR-utbildningen] (sjuksköterska 7).
Hinder och förutsättningar för användandet av SBAR
Verktygets struktur
Sjuksköterskornas beskrev att SBAR:s struktur var fördelaktigt och en förutsättning då rapporten utifrån SBAR gjorde att de fick en helhetsbild av patientens/personens situation. ”man glömmer inget om man går efter det där [SBAR-kort], inget viktigt då.
Och då kan man väl kanske göra en bedömning där” (sjuksköterska 5). Vidare beskrev
14 kändes säkert för att ingen viktig information om ärendet glömdes bort då alla delar som skulle rapporteras fanns med, … allt är ju med här som behövs” (sjuksköterska 4). När situationen, bakgrunden och aktuell händelse beskrevs av omvårdnadspersonal, blev det lättare för sjuksköterskorna att bilda sig en uppfattning av hela ärendet och kunde då komma överens med omvårdnadspersonalen om rekommendation, d.v.s. vilken åtgärd som ska utföras. De menade att det finns ingen nackdel om alla använder SBAR.
Det fanns också sjuksköterskor som upplevde hinder med SBAR då omvårdnadspersonal inte kunde rapportera information från anteckningar i patientjournal på grund av att de inte hade behörighet. Ett annat hinder som
sjuksköterskor beskrev var att man kände sig låsta av SBAR, att små detaljer inte kunde beskrivas, utan behövde ses. Detta tydliggörs av en sjuksköterska som: ”man [ssk] åker
hem till någon [patient] eh, kliniska blicken, hur ser, hur uppfattar jag patienten, hur mår patienten… liksom det är olika sätt som… som det är ju lite olika sätt som man ställer dom här [SBAR-frågorna], alltså, (sjuksköterska 2).
Egen och övrig vårdpersonals informationsöverföring
Sjuksköterskornas beskrev att det är olika hur omvårdnadspersonalen rapporterar utifrån SBAR. De menar att en förutsättning för att kunna använda SBAR är att
omvårdnadspersonalen använder det på ett strukturerat sätt. Detta innebär att
omvårdnadspersonalen presenterade sig med namn och vilken verksamhet de ringde ifrån, vilket sjuksköterskorna upplevde att några gjorde. Några sjuksköterskor uppgav att omvårdnadspersonal kunde rapportera helt utifrån SBAR och de kom tillsammans överens om rekommendation, d.v.s. vilken åtgärd som skulle utföras. Sjuksköterskorna uppgav dock att omvårdnadspersonalen mestadels inte rapporterade utifrån SBAR. Omvårdnadspersonalen var inte förberedda inför samtalen och hade bristande fakta för att kunna presentera händelsen, vilket upplevdes som ett hinder för att använda SBAR. De kunde inte beskriva situationen, bakgrundsinformation eller vad som var aktuellt. Sjuksköterskorna erfor också att omvårdnadspersonalen inte alltid hade
patientkännedom och att det fanns omvårdnadspersonalen som använde ”gula lappen [patientdokumentation som följer vårdtagaren]” för att få kännedom om
15 rapporterade ostrukturerat och otydligt så att sjuksköterskan inte hann uppfatta viktiga fakta, ”man blir så osäker på vad det är [aktuell situation] då åker man [ssk till
patienten] i stället för man fattar inte vad det är frågan om” (sjuksköterska 4).
Det förekom också bristfälliga samtal då omvårdnadspersonalen inte kunde uppge sitt telefonnummer eller vilken verksamhet de ringde ifrån om sjuksköterskan behövde återkomma, ”[ssk] frågar … -vad har du för telefonnummer, jag måste ringa upp… så
vet man inte vad man har för telefonnummer… det är väldigt mycket som det är så”
(sjuksköterska 8).
Sjuksköterskor beskrev olika erfarenheter i att själva använda SBAR. Det fanns
sjuksköterskor som inte hade någon förklaring till varför de inte använde SBAR. En del sjuksköterskor uppgav att de inte går exakt uppifrån och ner efter SBAR-strukturen, att det används ostrukturerat eller att de inte använt SBAR-kortet så mycket. Några
sjuksköterskor beskriver att ett hinder för att de ska använda SBAR är för att rapporten ska gå fort, ”Ja man måste skynda sig för att man har jättemycket att göra… då kanske
man [sjuksköterskan] inte … alla gånger tar sig tid och går igenom alla …[SBAR] kriterier (sjuksköterska 1). Det fanns någon sjuksköterska som inte använde sig av
SBAR då hen ansåg sig vara en erfaren rådgivare inom professionen omvårdnad, men ändå delvis frågat utifrån SBAR, ”Alltså som sagt, jag har inte utgått så noga från det
där [SBAR-strukturen], så nej det kan jag väl inte tycka. Jag har väl haft ändå, jag har jobbat så länge med rådgivningen så att man har ju frågat dom här frågorna, sen kanske jag har, jag vet inte, har missat någonting” (sjuksköterska 5). Sjuksköterskorna
16
Diskussion
Huvudresultat
Syftet med studien var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att införa och använda SBAR inom kommunal äldreomsorg. Det framkom att Sjuksköterskorna upplevde att SBAR-utbildningen liknade en kortfattad information, inte som en utbildning i ett nytt kommunikationsverktyg. Sjuksköterskorna beskrev att de saknade uppföljning och utbildning till ny personal. Det framkom att SBAR-verktyget upplevdes vara användbart då verktyget har en tydlig struktur på vad som ska rapporteras men att nackdelar upplevdes med SBAR, att detaljer behövde upplevas och inte enbart
beskrivas. Det framkom att sjuksköterskor använder SBAR på olika sätt, några
sjuksköterskor använder det delvis, ostrukturerat, inte alls eller för att få tydlig rapport från omvårdnadspersonal. Det framkom även att sjuksköterskorna upplevde att omvårdnadspersonal rapporterade olika, några helt efter SBAR, några inte alls.
Sjuksköterskorna beskrev att SBAR skulle fungera bättre om all vårdpersonal inom den kommunala äldreomsorgen rapporterade utifrån SBAR-strukturen.
Resultatdiskussion
Hinder och förutsättningar vid införandet av SBAR
Sjuksköterskor beskriver i föreliggande studie att SBAR-utbildningen var som en diskussion som inte gick in på djupet. De menade att utbildningen försvann i mängden av annan information som gavs i samband med en dokumentationsutbildning och att det var otydligt när SBAR skulle börja användas. SKR (2018) beskriver att
SBAR-strukturen är variabel och kan anpassas för olika verksamheter. SBAR-SBAR-strukturen kan anpassas och användas för att stärka patientsäkerheten (SKR 2017;
Patientsäkerhetslagen 2010: 659) vid bl.a. överrapportering. När nya arbetsmetoder ska införas, som att SBAR-verktyget ska användas vid rapportering i olika
omvårdnadssituationer, beskriver Socialstyrelsen (2012) och Folkhälsoguiden (2019) att forskning påvisar att införandeprocessen blir framgångsrik om den är väl planerad i olika faser med en tydlig målbild för just införandet. Fas 1 är ”Beskrivning av
17 Randmaa m. fl (2014) beskriver i en studie införandeprocessen i SBAR, från
organisationens beslut för inventering, genomförandet och uppföljningen. En
framgångsfaktor för att införandeprocessen fungerat, menar Randmaa m.fl. (2014), är uppföljningen efter en tid, vilket även bekräftas i en studie av Renz m.fl. (2013).
En sjuksköterska menade att SBAR inte används då det inte blivit en naturligt och inarbetad vana att rapportera utifrån SBAR. Whittingham & Oldroy (2013) beskriver att klininsk träning bord vara en del av SBAR-utbildningen. Detta bekräftas från studier (Cropp, Beall, Buckner, Wallis & Barron 2018; MacDougall-Davis, Kettely & Cook 2016; Kotsakis, Mercer, Mosheni, -Bod, Gaiteiro & Agbeko 2015; Thomas, Bertram & Johnsson 2009), att simulerade situationer utifrån SBAR är lärande, effektivt och säkert. Randmaa m.fl. (2014) och Chaharsoughi, Ahrari, & Alikhah (2014) menar i sin studie att rollspel är att föredra i studenters lärande i SBAR.
Sjuksköterskorna beskrev också, hur SBAR-kortet skulle vara en hjälp att strukturera samtalet mellan dem och omvårdnadspersonal. Syftet med SBAR-kortet är dess användarenkelhet att ha kortet med sig för att på ett strukturerat sätt förhålla sig till strukturen som SBAR har, vilket är patientsäkert då ingen information glöms bort (Patientsäkerhetslagen 2010: 659; Socialstyrelsen 2015; SKR 2017).
Sjuksköterskorna i föreliggande studie beskrev att det inte hade varit någon uppföljning eller att de inte blivit erbjuden någon uppföljning. Socialstyrelsen (2012) och
Folkhälsoguiden (2019) beskriver att uppföljning är en del vid införanden av nya arbetssätt och ska finnas med när utbildningen planeras. Detta för att SBAR-verktyget ska användas som led i att stärka säkerheten (SKR 2017; Patientsäkerhetslagen 2010: 659) i kommunikation kring patientens omvårdnadsbehov (Socialstyrelsen 2015; SKR 2017). I studier (Randmaa m. fl 2014; Ashcraft & Owen 2017) där SBAR har inarbetats för att säkerställa kommunikationen mellan sjuksköterskor och andra medarbetare, beskrivs utbildning vara en del i införandet av SBAR. Sjuksköterskorna i studien beskriver också att både sjuksköterskor och omvårdnadspersonal behöver mer utbildning då införandet av SBAR tar lång tid att genomföra och att SBAR behöver ”nötas in” för att bli en rutin i verksamheten. Utifrån vad Socialstyrelsen (2012) och Folkhälsoguiden (2019) beskriver i olika faser, att ”vidmakthållande av metoden”, vilket menas i införandeprocessen att inom 1–2 år ska mer än hälften av de
18 rutin. Studier beskriver att uppföljning och repetition är av värde vid införandet av SBAR (Randmaa m.fl. 2014; Ashcraft & Owen 2017) för att det ska bli inarbetat. Sjuksköterskorna i studien menade att SBAR-utbildningen inte var inspirerande och orsak till att SBAR inte används samt att det var oklart när SBAR skulle börja
användas. Socialstyrelsen (2012) och Folkhälsoguiden (2019) menar att ”Användningen av metoden”, är en del i införandet att hitta ”kärnkomponenter”, dvs att använda SBAR. Uppföljning vid införande av nya säkerhetsrutiner som beror på tydlig kommunikation, är av relevant värde vilket styrkas av tidigare studier (Randmaa m.fl. 2014; Ashcraft & Owen 2017) när nya kunskaper förvärvas. Socialstyrelsen (2019) beskriver att
kompetensbrist förekommer inom kommunal hälso-och sjukvård vad gäller
kommunikation och informationsöverföring mellan olika vårdaktörer och verksamheter. De menar att det ställs stora krav på kommunens sjuksköterskor och
omvårdnadspersonal, att ha kompetens och kännedom om patientens hälsotillstånd som ska överrapporteras. Sjuksköterskorna i föreliggande studie beskrev att ny personal inte erbjudits utbildning i SBAR. Enligt SKR (2017) och Patientsäkerhetslagen (2010: 659) ska all personal arbeta patientsäkert med omvårdnaden i samband med rapportering utifrån SBAR (SKR 2018). Vardaman m.fl. (2012) beskriver att SBAR stärker sjuksköterskans roll i legitimitet och socialt kapital och även att nyutexaminerade sjuksköterskor stärks i sin legitimerade identitetsutveckling och lättare blir individuellt socialiserad i sin nya arbetsmiljö. Vad gäller nyutexaminerade sjuksköterskor, kan det antas att träning i SBAR borde vara standard. Studier av Ursel (2014) och Fassett (2011) beskriver att SBAR har en betydande roll i kommunikation för studenter att förstå av olika patientsituationer.
Kotsakis m. fl (2015) beskriver i en studie inom pediatrisk akutsjukvård, att samarbete i integrerade team från olika professioner, stärkte kommunikationen mellan olika
vårdgivare utifrån SBAR. Även för nyutexaminerade sjuksköterskor kan SBAR-verktyget stärka hens roll i sammanhanget då det finns studier som beskriver att viss hierarki finns inom vården (Reese m.fl. 2016). Det finns också studier som beskriver att då vårdprofessioner saknar erfarenhet inom kommunikation behövs
kommunikationsstöd, som kan leda till förbättring i att få ett gemensamt språk som genom kommunikationsverktyget SBAR (Thomas, Bertram & Johnsson 2009;
19 därmed vidare i introducering av ny personal för att de ska får rutin i att rapportera omvårdnadssituationer utifrån patientsäkerhet.
Utifrån vad Patientsäkerhetslagen (2010: 659) beskriver så har hälso- och
sjukvårdspersonalen själva ansvaret för hur hen utför sina arbetsuppgifter som bland annat innebär säker överrapportering.Undersköterskor, dvs omvårdnadspersonal, är centrala rapportörer inom kommunal äldrevård som ska använda SBAR för att rapportera omvårdnadshändelser till sjuksköterskan. Kompetensbrist hos
omvårdnadspersonal kan tyckas höra ihop med kommunikation, då detta ofta beskriv i litteraturen som ett återkommande problem (Blomquist m.fl. 2017; Dehlin & Rundgren 2007). Sjuksköterskorna i studien beskriver att även att övrig omvårdnadspersonal har behov av uppföljning. Hilmarsson (2017) beskriver att samtalet har betydelse för god kommunikation, förståelse och kommunikationsteknik. Det beskrivs även i en studie av Miller, Riley & Davis (2009), vikten av att SBAR har betydelse för kommunikation som kan vara avgörande i patientsäkerhet vilket även var anledning till införandet inom äldrevården i Sveriges kommuner och regioner (Socialstyrelsen 2015; SKR 2017).
Hinder och förutsättningar för användandet av SBAR
Sjuksköterskorna i föreliggande studie beskrev att SBAR var fördelaktigt och de fick en helhetsbild av omvårdnadssituationen utifrån verktygets struktur. De menade att SBAR- strukturen var tydlig och säker utifrån vad som skulle rapporteras. Säkerhet och kvalitet är beroende av kommunikation och förståelse mellan vårdpersonal emellan och även externa aktörer i samarbetar kring omvårdnaden om patienten (Barnett, Nagy & Hakim 2017; Fasett 2011). Sjuksköterskorna i studien beskriver att omvårdnadspersonal inte rapporterar utifrån SBAR-strukturen och att information inte framkommer om
20 få en bild av situationen utifrån rapport från omvårdnadspersonalen, SBAR-rapportören, för att upprätthålla patientsäkerheten. I en studie av Ting, Peng, Lin & Hsiao (2016) beskriver de att efter införandet av SBAR på en förlossningsavdelning, har effekten blivit tydlig vid överrapportering då sjuksköterskorna fick skatta i studien de
säkerhetsattityder som förbättrades. Kommunala sjuksköterskan behöver utvecklade färdigheter att kunna rapportera säkert för att undvika vårdskador och säkra
informationsöverföringen, vilket syftet var med den nya kunskapen i användandet av SBAR (SKR 2018). Några sjuksköterskor i studien uppgav att det inte fanns några nackdelar med SBAR då allt väsentligt som skulle rapporteras fanns med i strukturen. En sjuksköterska beskrev var att hen kände sig låst av SBAR, små detaljer inte kunde beskrivas, utan behövde ses. Utifrån Patientsäkerhetslagen (2010: 659) att trygg och säker vård ska råda, är det just av den anledning som SBAR introducerats för verktygets användbarhet då det finns möjlighet att beskriva detaljer (Socialstyrelsen 2015; SKR 2017; SKR 2018).
Sjuksköterskor i studien beskriver olikheter i hur omvårdnadspersonal rapporterar utifrån SBAR. Cornell, Townsend-Gervis, Vardaman & Yates (2014) beskriver i en studie från en medicin-kirurgavdelning, att efter att SBAR hade införts, har
kommunikationen och patientnöjdheten förbättras då det visade sig att SBAR
underlättade informationen kring patienten. Därav kan det tyckas vara relevant att en tydlig struktur ska finnas för strukturerad rapportering. Några sjuksköterskor menar att en del omvårdnadspersonal rapporterar strukturerat och bra med presentation om vilka de är och var de ringer ifrån. Några omvårdnadspersonal rapporterade helt utifrån SBAR och de kom tillsammans med sjuksköterskan överens om rekommendation. De flesta sjuksköterskor i föreliggande studien menande att omvårdnadspersonalen mestadels inte rapporterade utifrån SBAR, ofta förekommande var att
21 verktyget är användarvänligt, vilket är syftet med SBAR. Dessutom är SBAR-kortet enkelt att ha med sig, lätt att förstå och ska användas för säker omvårdnad (SKR 2018). Vårdhandboken (2018) och SKR (2017) beskriver att SBAR-verktyget är framtaget för att det ska underlätta, säkerställa och förenkla för omvårdnadspersonal att på ett
patientsäkert sätt rapportera, främst i akuta situationer. Sjuksköterskor i föreliggande studie beskrev att de inte hade någon förklaring till varför de inte använde SBAR, någon sjuksköterska beskrev sig inte använda SBAR för att rapporten ska gå fort. Det
framkom att sjuksköterskor inte går exakt efter SBAR-strukturen, eller att de använt SBAR-kortet som SKR (2018) rekommenderar. Socialstyrelsen (2015) och SKR (2017) beskriver att samtliga vårdgivare som är involverad i vårdkedjan ska arbeta
patientsäkert. Bristfällig överrapportering kan vara avgörande för om en vårdkedja blir säkerställd och vårdskador kan undvikas. Det framkommer i en av studie Campell, Stirling & Cummings (2017) att äldre människor med komplexa sjukdomstillstånd, ofta flyttas mellan olika vårdgivare. Därav har SBAR introducerats (Socialstyrelsen 2015; SKR 2017) för ökad trygghet och patientsäker vård utifrån Patientsäkerhetslagen (2010: 659).
Metoddiskussion
Graneheim & Lundman (2004) beskriver att i en studie med kvalitativ innehållsanalys kan trovärdigheten bedömas utifrån, begreppen giltighet, tillförlitlighet och
överförbarhet. Begreppen ligger till grund till föreliggande studies trovärdighetsdiskussion.
Med giltighet menas att resultatet ska vara trovärdigt utifrån författarens noggrannhet, att resultatet ska stämma överens med textens innehåll. Utifrån Graneheim & Lundman (2004) har intervjutexterna analyserats utifrån manifest kvalitativ innehållsanalys. För att stärka studiens tillförlitlighet har ordagranna citat från informanterna bifogats resultatet. Författaren till föreliggande studie har lite erfarenhet att intervjua sjuksköterskor i studiesyfte som tidigare beskrivet, vilket kan ses som en svaghet i studien. Dock finns erfarenhet att intervjua patienter. En svaghet i studien kan vara att författaren hade viss förförståelse i ämnet vilket författaren var medveten om.
22 studieprocessens gång haft kontinuerliga diskussioner med handledaren för vägledning i analysens olika steg, vilket kan ses som en styrka i studien.
Tillförlitlighet beskrivs av Graneheim & Lundman (2004) som författaren har beskrivit urvalsmetod, undersökningsgrupp och tillvägagångssätt, datainsamlingsmetod och förutsättningar under processens gång. Vidare beskriver Graneheim & Lundman (2004) att förändringar och förutsättningar kan ändras. Urval av deltagare har varit
bekvämlighetsurval då urvalet av presumtiva deltagare varit att de har erfarenhet att använda SBAR, vilket kan stärka studiens trovärdighet enligt Graneheim & Lundman (2004). Vid förfrågan om presumtiva deltagare utifrån inklusionskriterier, tillfrågades enhetscheferna om möjliga informanter om delta i studien, vilket kan ses som en styrka i studien då enhetscheferna hade kännedom om vilka sjuksköterskornas som hade erfarenhet att arbeta med SBAR. En svaghet i studien kan vara att sjuksköterskorna fick frågan om att medverka i studien först från enhetscheferna och inte från författaren själv då risk fanns att de kände sig uppmanade att medverka. Dock har de sjuksköterskor som ville medverka i studien själva kontaktat författaren, vilket författaren anser stärka trovärdigheten i studien då de presumtiva deltagarna själva fick kontakta författaren som bygger på frivillig medverkan. Informanter som rekryterats är fyra sjuksköterskor från Hemsjukvård och fyra från Vård och Omsorgsboenden i en kommun i Hälsingland. En styrka i studien kan vara att sjuksköterskorna kommer från olika verksamheter inom kommunen. För att få spridning i urvalet av informanter har ålder, kön,
specialistutbildning och olika arbetsplatserfarenheter bidragit till variation i studien, vilket kan styrka studiens trovärdighet enligt Graneheim & Lundman (2004). En
intervjuguide användes som bestod av frågor med öppna följdfrågor för att få ett djupare svar från informanten som med egna ord fått beskriva personliga erfarenheter, vilket kan stärka studiens trovärdighet enligt Graneheim & Lundman (2004). Alla individuella intervjuer utfördes av författaren själv. En provintervju gjordes som senare inkluderades i studien. Pilotintervjun sågs även vara ett övningstillfälle för författaren och som enligt Kvale & Brinkman (2009) beskrivs vara ett tillfälle för lärande och erfarenhet samt att intervjuteknik och frågor kunde diskuteras, vilket kan ses som en styrka.
23 för andra sammanhang eller grupper. Graneheim & Lundman (2004) menar att det är upp till läsaren själv att avgöra om studien är överförbar till annan kontext.
Kliniska implikationer för omvårdnad
Sjuksköterskorna beskrev att SBAR-utbildningen liknade en kortfattad information. De saknade uppföljning och utbildning till ny personal. Det var ett bra
kommunikationsverktyg i att få tydlig information, men det fanns brister i att använda det. Sjuksköterskorna beskrev att de använder SBAR olika, och att omvårdnadspersonal rapporterade olika, några helt utifrån strukturen, några använde det inte alls. Genom att uppmärksamma sjuksköterskornas erfarenheter vid införandet och deras erfarenheter om hur de och omvårdnadspersonalen använder SBAR kan det vara lärande att ta tillvara kunskaperna. Därav föreslår författaren att studien kan ligga som grund till
förbättringsmöjligheter att utbilda i SBAR, att det behöver inarbetas och följas upp genom teoretiska och praktiska övningar av särskilt utbildningsansvarig person.
Förslag på fortsatt forskning
Det finns lite forskat om SBAR inom kommunal vård och omsorg. Författaren menar att forskning är viktigt beroende på de vårdskador som uppkommer och som ligger som grund till brister i överrapportering. Föreliggande studie är en liten studie med 8 deltagare från en kommun. Det skulle vara önskvärt att göra en studie med ett större antal deltagare med ett bredare geografiskt område för att belysa om och hur SBAR används landstäckande för att se skillnader eller likheter, om det har blivit infört enligt SKR:s avsikt. Det framkom också i studien att omvårdnadspersonal rapporterar
bristfälligt utifrån strukturen. Detta gör det önskvärt att göra ytterligare en studie utifrån deras upplevelser och erfarenheter för att jämföra med sjuksköterskornas, för att få en bild av SKR:s avsikt att det ska var infört i alla regioner och kommuner.
Slutsats
Studien visar att det finns brister i vissa steg i implementeringsprocessen och att det därigenom är viktigt att involvera personalen i samtliga steg. Detta kan då underlätta införandet och användandet av ny rutin.
24
Referenser
Ardoin, K. B. & Broussard, L. (2011). Implementing handoff communication. Journal
for Nurses in Staff Development, 27(3), ss. 128–135.
doi: 10.1097/NND.0b013e318217b3dd.
Ashcraft, A. S. & Owen, D. C. (2017). Comparison of standardizied SBAR communication tools to prevent nursing home resident transfer. Applied Nursing
Research 38, ss. 64–69. doi: 10.1016/j.apnr.2017.09.015.
Blomquist, K., Edberg, A-K., Ernst Bravell, M. & Wijk, H. (2017). Omvårdnad &
äldre. Studentlitteratur AB: Lund.
Barnett, S., Nagy, M. W. & Hakim, R. C. (2017). Integration and assessment of the situation-background-assessment-recommendation framework into a pharmacotherapy skills laboratory for interprofessional communication and documentation. Currents in
Pharmacy Teaching and Learning, 9, ss. 794-801. doi: 10.1016/j.cptl.2017.05.023
Campell, B., Stirling, C. & Cummings, E. (2016). Continuity matters: Examining the 'information gap' in transfer from Residential Aged Care, ambulance to emergency triage in southern Tasmania. International Emergency Nursing, 32, ss. 9-14. doi: 10.1016/j.ienj.2016.05.001
Chaharsoughi, N. T., Ahrari, S. & Alikhah1, S. (2014). Comparison the effect of teaching of SBAR technique with role play and lecturing on communication skill of nurses. Journal of Caring Sciences, 3(2), ss. 141-147. doi: 10.5681/jcs.2014.015
25 Cropp, D., Beall, J., Buckner, E., Wallis, F. & Barron, A. (2018). Interprofessional pharmacokinetics simulation: Pharmacy and Nursing Students’ Perceptions, Pharmacy 6(3), ss.70. doi: 10.3390/pharmacy6030070
Dehlin, O. & Rundgren, Å. (2007). Geriatrik. Lund: studentlitteratur AB.
Fasett, W. E. (2011). Key performance outcomes of patient safety curricula: Root cause analysis, faliure mode and effects analysis, and structured communication skills.
American Journal of Education Oct 10; 75(8),164. doi: 10.5688/ajpe758164
Fitzpatrick, D., McKenna, M., Duncan, E. A. S., Laird, C., Lyon, R. & Corfeld, A. (2018). Critcomms: a national cross-sectional questionnaire based study to investigate prehospital handover practices between ambulance clinicians and specialist prehospital teams in Scotland. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation and Emergency
Medicine, Jun 1, ss. 26–45 doi: 10.1186/s13049-018-0512-3.
Folkhälsoguiden (2019). Leda implementering – vilka beteenden ökar chanserna för att
lyckas? Hämtad 21-05-08 från
https://www.folkhalsoguiden.se/amnesomraden1/implementering-och-utvardering/implementering1/
Graneheim, U. H. & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworhiness. Nurse
Education Today, Feb 24(2), ss 105–112. doi: 10.1016/j.nedt.2003.10.001.
Hilmarsson, H. T. (2017). Samtal med känslomässig intelligens. Studentlitteratur AB: Lund. ss. 16-53.
Hudson Garett, J. (2016). Effective perioperative communication to enhance patient care. AORN Journal, 104 (2), ss. 112-120.doi: 10.1016/j.aorn.2016.06.001.
Kirkevold, M., Brodkorb, K. & Hylen Ranhoff, A. (2010). Geriatrisk omvårdnad: God
26 Kotsakis, A., Mercer, K., Mosheni-Bod, H., Gaiteiro, R. & Agbeko, R. (2015). The developement and implementation of an inter-professional simulation based pediatric acute care curriculum for ward healt care providers. Journal of Interprofessional Care, 29(4), ss.392-394. doi: 10.3109/13561820.2014.984018
Kvale, S. & Brinkmann, S. (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Studentlitteratur AB: Lund.
MacDougall-Davis, S. R., Kettely, L. & Cook, T. M. (2016). The `go-between´ study: a simulation study comparing the `traffic lights´ and SBAR´ tools as a means of
communication between anaesthetic staff. Anaesthesia , Jul;71 (7), ss. 764-772. doi: 10.1111/anae.13464.
Merten, H., Lubberding, S., Wagtendonk, I.V., Johannesma, P. C. & Wagner, C. (2011). Patient safety in elderly hip fracture patients: design of a randomized controlled trial Hanneke. BMC Health Services Research, 11(59). doi: 10.1186/1472-6963-11-59
Miller, K., Riley, W. & Davis, S. (2009). Identifying key nursing and team behaviors achieve high reliability. Journal of Nursing Manangment, Mar17 (2), ss. 247–255. doi: 10.1111/j.1365-2834.2009.00978.x.
Narayan, M. (2013). SBAR communications in efforts to prevent patient rehospitalizations: Home Healthcare Nurse, 31(9), ss. 504-515.
doi: 10.1097/NHH.0b013e3182a87711.
Ozekcin, L. R., Tuite, P., Willner, K. & Hravnak, M. (2015). Simulation education: Early identification of patient physiologic deterioration by acute care nurses. Clinical
Nurse Specialist, 29(3), ss.166–173. doi: 10.1097/NUR.0000000000000123.
Patientsäkerhetslag (2010: 659). Hämtad 21-05-08 från:
27 Polit, D. F. & Beck, C. T. (2016). Nursing Research. Generating and assessing evidence for nursing practice. 10. Uppl. Philadelphia: Lippinkott, Williams and Wilkins.
Randmaa, M., Mårtensson, G., Leo Swenne, C. & Engström, M. (2014). SBAR improves communication and safety climate and decreases incident reports due to communication errors in an anaesthetic clinic: a prospectiv intervention study. BMJ
Open, 4(1) ss. 2044–6055. doi:10.1136/ bmjopen-2013-004268
Reese, J., Simmons, R. & Barnard, J. (2016). Assertion practices and beliefs among nurses and physicians on an inpatient pediatric medical unit. Hospital Pediatrics, 6(5), ss. 275-282. doi: 10.1542/hpeds.2015-0123.
Renz, S. M., Bolt, M. P., Wagner, L. M., Capezuti, E. A. & Lawrence, T. E. (2013). Examining the feasibility and utility of an SBAR protocol in long-term care. Geriatric.
Nursing, 34 (4), ss. 295-301.doi: 10.1016/j.gerinurse.2013.04.010
Romijn, A., De Bruijne, M., Teunissen, P., J M de Groot, C. & Wagner, C. (2016). Complex social intervention for multidisciplinary teams to improve patient referrals in obstetrical care: protocol for a stepped wedge study design. BMJ Open, 2016 (6). doi:10.1136/ bmjopen-2016-011443
SFS (2017:30). Hälso- och sjukvårdslagen. Hämtad 21-05-08 från: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/halso--och-sjukvardslag_sfs-2017-30
Shannon, S. E., Long-Sutehall, T. & Coombs, M. (2011). Conversations in end-of-life care: communication tools for critical care practitioners. Nursing in Critical Care, 16(3), ss 124-130. doi: 10.1111/j.1478-5153.2011.00456.x.
28 Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) (2017). Skador i vården, 2013–2017. Hämtad 21-05-08 från: https://webbutik.skr.se/bilder/artiklar/pdf/7585-030-6.pdf?issuusl=ignore
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) (2018). SBAR-kommunicera strukturerat i
vården. Hämtad 21-05-08 från:
https://skr.se/halsasjukvard/patientsakerhet/sbarstruktureradkommunikation.748.html
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) (2020a). Hälso -och sjukvårdsrapport 2020. Hämtad 21-05-08 från: https://webbutik.skr.se/bilder/artiklar/pdf/7585-833-3.pdf
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) (2020b). SBAR – Kommunicera strukturerat i
vården. Hämtad 21-05-08 från:
https://skr.se/halsasjukvard/patientsakerhet/sbarstruktureradkommunikation.748.html
Socialstyrelsen (SOSFS 2011: 9). Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om
ledningssystem och systematiskt kvalitetsarbete. Hämtad 21-05-08 från:
https://www.socialstyrelsen.se/regler-och-riktlinjer/foreskrifter-och-allmanna-rad/konsoliderade-foreskrifter/
Socialstyrelsen (2012). Om implementering. Hämtad 21-05-08 från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/ovrigt/2012-6-12.pdf
Socialstyrelsen (2013). Nationellt kunskapsstöd för god palliativ vård i livets slutskede. Hämtad 21-05-08 från:
https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/kunskapsstod/2013-6-4.pdf
Socialstyrelsen (2015). Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig. Hämtad 21-05-08 från: https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/handbocker/2015-4-10.pdf
Socialstyrelsen (2017). Kommunalt finansierad sjukvård. Hämtad 21-05-08 från:
29 Socialstyrelsen (2019). Kommunikation och informationsöverföring. Hämtad 21-05-08 från:
https://patientsakerhet.socialstyrelsen.se/risker-och-vardskador/riskomraden/kommunikation-och-informationsoverforing/
Spielman, D. B., Hsueh, W. D., Choi, K.Y. & Bent, J. P. (2017). From morbidity and mortality to quality improvement: Effects of a structured and interactive otolaryngology conference. American Academy of Otolaryngology- head and neck surgery, 1(5). doi:10.1177/2473974X17692775
Svensk Sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerade
sjuksköterskor. Hämtad 21-05-08 från
https://www.swenurse.se/publikationer/kompetensbeskrivning-for-legitimerad-sjukskoterska
Tabloski, P. (2010). Gerontological nursing. New Jersey: Saddle River.
Thomas, C. M., Bertram, E. & Johnson, D. (2009). The SBAR communication technique teaching nursing students’ professional communication. Nurse Educator, 34(4), ss. 176-180. doi: 10.1097/NNE.0b013e3181aaba54.
Ting, W-H., Peng, F-S., Lin, H-H. & Hsiao, S-M. (2016). The impact of situation-background-assessment-recommendation (SBAR) on safety attitudes in the obstetrics department. Taiwanese Journal of Obstetrics and Gynecology, 56(2), ss.171–174. doi: 10.1016/j.tjog.2016.06.021.
Townsend-Gervis, M., Cornell, P. & Vardaman, J. M. (2014). Interdisciplinary rounds and structured communication reduce re-admissions and improve some patient
outcomes. Western Journal of Nursing Research, 36(7), ss. 917–928. doi: 10.1177/0193945914527521
Ursel, K. L. (2014). Theory to practice: The human becoming leading-following model.
30 Vardaman, J. M., Cornell, P., Gondo, M. B., Amis, J. M., Townsend-Gervis, M. & Thetford, C. (2012). Beyond communication: The role of standardized
protocols in a changing health care environment. Health Care Management Review, 37(1), ss. 1550–5030. doi: 10.1097/HMR.0b013e31821fa503.
Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed.
https://www.vr.se/download/18.2412c5311624176023d25b05/1555332112063/God-forskningssed_VR_2017.pdf
Vårdhandboken (2018). SBAR. Hämtad 21-05-08 från:
https://www.vardhandboken.se/arbetssatt-och-ansvar/samverkan-och- kommunikation/teamarbete-och-kommunikation/situation-bakgrund-aktuell-bedomning-rekommendation---sbar
Whittingham, K. A. & Oldroy, L. E (2013). Using an SBAR — Keeping it real! Demonstrating how improving safe care delivery has been incorporated into a top-up degree programme. Nurse Education Today, 34(6), ss. 47–52.
