Examensarbete
Socionomprogrammet
Den tillgängliga informationen på internet – ett hinder bort
En översikt av svenska kommuners digitala tillgänglighet avseende deras webbsidor om våld i nära relationer
The accessible information on the internet – a obstacle away An overview of Swedish municipalities’’ digital accessibility regarding their websites on violence in close relationships
Författare: Elin Ganebo Eriksson och Emilia Sjöstrand Handledare: Peter Nilsson
Examinator: Maria Fjellfeldt Ämne: Socialt arbete
Kurskod: GSA2AF Poäng: 15 hp
Examinationsdatum: 2021-03-26
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet.
Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Högskolan Dalarna – SE-791 88 Falun – Tel 023-77 80 00
Sammanfattning
Avsaknaden av digital tillgänglighet i en alltmer digitaliserad värld bidrar till en exkludering av personer med olika funktionsnedsättningar, trots att dessa
människor skulle kunna dra stor nytta av internet. Sveriges kommuner är skyldiga att erbjuda digitalt tillgängliga hemsidor enligt Lagen (2018:1937) om
tillgänglighet till digital offentlig service. Syftet med denna studie var att kartlägga kommunernas digitala tillgänglighet rörande deras webbsidor om våld i nära relationer. Studien var av deskriptiv karaktär med en kvantitativ strategi.
Begreppet digital tillgänglighet operationaliserades till 23 indikatorer som fick utgöra det granskningsprotokoll som webbsidorna sedan granskades efter.
Resultatet visade att ingen av Sveriges kommuner uppmätte full digital
tillgänglighet. Vidare visade resultatet att kommunerna i regel var bättre på digital tillgänglighet för motorik och synnedsättningar, än för hörselnedsättning. Utöver det var kommunerna bättre på att uppfylla lagkrav än andra aspekter av digital tillgänglighet. Den digitala tillgängligheten tycktes inte ha något samband med kommunens befolkningsmängd.
Nyckelord: Digital tillgänglighet, funktionshinder, våld i nära relationer, digital exkludering, Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service
Abstract
The lack of web accessibility risks excluding people with different disabilities.
Sweden's municipalities are legally obliged to offer digitally accessible websites.
The purpose of this study was to examine the municipalities' web accessibility regarding their websites about intimate partner violence. The study was descriptive in nature with a quantitative strategy. The concept of web accessibility was
operationalized into 23 indicators which constituted the protocol according to which the web pages were then reviewed. The results showed that none of
Sweden's municipalities measured full web accessibility. Furthermore, the results showed that the municipalities were generally better at fulfilling web accessibility for some impairments, such as vision, than others. The municipalities were also better at meeting legal requirements than other aspects of web accessibility. The web accessibility did not seem to have anything to do with the municipality's population.
Key words: Web accessibility, disability, intimate partner violence, digital exclusion
Tack till
Vi vill rikta ett särskilt tack till vår handledare Peter Nilsson som trott på oss från första stund och givit oss det lugn vi behövt.
Vidare vill vi tacka Kevin McKee som tog sig tiden att på ett pedagogiskt sätt lotsa oss i SPSS-djungeln.
Vi vill även tacka Jerry Norlin som peppat oss att tänka utanför vår box och på så vis hjälpt oss att växa med vår uppsats.
Avslutningsvis vill vi tacka alla nära och kära som på olika sätt bidragit till möjliggörandet av detta arbete.
Innehåll
1. Bakgrund ... 8
2. Syfte och frågeställningar ... 10
2.1. Syfte ... 10
2.2. Frågeställningar ... 10
3. Centrala begrepp ... 11
3.1 Funktionsnedsättning och funktionshinder ... 11
3.2 Våld i nära relationer ... 11
3.3 Digital tillgänglighet ... 11
3.3.1 Tillgänglighetsfunktioner ... 11
3.3.2 Att mäta digital tillgänglighet ... 13
3.3.3 WCAG 2.1 ... 13
3.3.4 Lag (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service ... 14
4. Tidigare forskning ... 15
5. Tolkningsram ... 18
5.1 Olika perspektiv på funktionshinder ... 18
5.1.1 Medicinska modellen ... 18
5.1.2 Sociala modellen ... 18
5.1.3 Relativa modellen ... 19
5.1.4 Funktionshinder i detta arbete ... 19
5.2 Diskussion kring vald tolkningsram ... 20
6. Metod ... 22
6.1 Design ... 22
6.2 Datainsamlingsmetod ... 22
6.3 Material ... 23
6.3.1 Operationalisering av digital tillgänglighet ... 23
6.4 Population och urval ... 24
6.4.1 Urval av kommuner ... 24
6.4.2 Urval av sidor om våld i nära relationer ... 24
6.4.3 Variabeln befolkningsmängd ... 25
6.5 Tillvägagångssätt ... 25
6.6 Databearbetning och analys ... 25
6.7 Validitet och reliabilitet ... 27
6.8 Metoddiskussion ... 29
7. Etik ... 30
8. Resultat ... 31
8.1 Kommunernas digitala tillgänglighet för personer med ... 31
funktionshinder ... 31
8.2 Digital tillgänglighet för olika funktionsnedsättningar ... 34
8.3 DOS-krav och ej DOS-krav ... 35
8.4 Korrelationen mellan kommunens befolkningsmängd och den digitala tillgängligheten ... 37
9. Diskussion ... 38
10. Referenser ... 42
Bilagor ... 50
Bilaga 1. Granskningsprotokollet ... 50
Bilaga 2. Riktlinjer använda i granskningsprotokollet ... 52
Bilaga 3. URL-länkar till granskade webbsidor ... 55
Bilaga 4. Etisk egengranskning ... 68
Bilaga 5. Tabeller och figurer ... 70
8
1. Bakgrund
Funktionshinderomsorgen har gått från separation, där personer som ansågs “sinnesslöa” eller
“invalider” skulle institutionaliseras, till en strävan efter integration där personer med
funktionsnedsättningar ska bli en del av samhället (Förhammar, 2004, s. 45; Lindqvist, 2012, s. 11).
I och med den nya funktionshinderomsorgen som växte fram under 1960-talet gick Sverige från ett medicinskt och delvis pedagogisk syn på funktionshinder - där den funktionshindrade skulle botas och “uppfostras” - till det miljörelativa perspektivet (Lindqvist, 2012, s. 11; Förhammar, 2004, ss. 36 - 38). Fokuset skiftade från individuella egenskaper till förhållandet mellan individen och brister i omgivningen. Begrepp som integrering och normaliseringsprincipen blev viktiga i debatten (Lindqvist, 2012, s. 18).
Bristerna i omgivningen ansågs kunna elimineras och på så sätt även konsekvenserna av funktionshindret. Fokuset skiftade även från ett omvårdnadsperspektiv till ett
samhällsperspektiv och handikappfrågor blev därmed politik.
Från och med 90-talet och framåt har ännu en skiftning skett i de handikappolitiska policymålen - från normaliseringsprincipen till begrepp såsom “delaktighet”, “tillgänglighet”,
“allas lika värde” och “självbestämmande” (Lindqvist, 2012, s. 21). Rättighetslagar såsom Lagen om stöd och service till funktionshindrade (LSS) är ett exempel på hur dessa begrepp tog uttryck.
Den för tillfället mest relevanta internationella lag inom funktionshinderområdet är Förenta nationernas Convention on the Rights of Persons with Disabilites (UNCRPD) (Ferri
& Favalli, 2018). UNCRPD fungerar som ett riktmärke när internationella lagar stiftas, och vikten av tillgänglighet betonas i denna konvention. Även digital tillgänglighet betonas.
Digital tillgänglighet syftar till att möjliggöra användandet av internet och mobilappar för användarna - främst personer med funktionshinder (Myndigheten för digital förvaltning, u.åa). Detta innebär att även personer med funktionsnedsättningar ska kunna förstå, navigera, uppfatta och interagera och bidra till internet (Ferri & Favalli, 2018). Digital tillgänglighet är ännu ingen självklarhet för alla och personer med funktionsnedsättningar löper större risk att stöta på hinder i användandet av internet. Denna otillgänglighet har skapat en så kallad
“digital klyfta”, som bidrar till att personer med funktionshinder exkluderas i en alltmer digitaliserad värld där vi har tillgång till information, utbildning, sociala kontakter samt varor och tjänster via internet. I ett försök att minska denna klyfta har Europeiska unionen tagit till
9
en rad åtgärder, bland annat genom Web Accessibility Act som trädde i kraft 2016. I Sverige resulterade direktivet i Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service (DOS) som trädde i kraft 2019 (Myndigheten för digital förvaltning, u.åb)
Ferri & Favalli (2018) menar dock, även om det saknas någon bra sammanställd statistik över Europas digitala tillgänglighet, att den digitala tillgängligheten för personer med funktionshinder är fortsatt låg. I Sverige har det varit en rekommendation att göra statliga myndigheters hemsidor tillgängliga sedan tidigt 2000-tal (Myndigheten för digital förvaltning, u.åc). I och med DOS-lagen är tillgängligheten för kommunernas hemsidor inte längre en rekommendation, utan ett krav.
I detta arbete var ambitionen att undersöka Sveriges kommuners hemsidors digitala tillgänglighet. För att avgränsa området har fokus lagts på kommuners webbsidor om våld i nära relationer. Detta då kvinnor med funktionshinder anses ha extra sårbarhetsfaktorer när det kommer till att utsättas för våld i nära relationer (Moser Hällen & Sinisalo, 2018, s. 56).
Detta innebär att dessa personer riskerar att utsättas för mer våld, fler typer av våld och har svårare att söka hjälp samt bli trodda på än andra. Kvinnans funktionsnedsättning kan bland annat försvåra möjligheten till att lämna den våldsamma relationen till följd av hinder i omgivning, såsom otillgänglig information (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2021).
Kvinnor med funktionsnedsättningar antas utsättas för våld i samma eller högre utsträckning än kvinnor utan funktionsnedsättningar, vilket gör det till ett samhällsproblem (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2021). Att synliggöra våldet som ett samhällsproblem tydliggör även behovet av insatser på strukturell nivå, något som riskeras att förbises till följd av stereotypa föreställningar om kvinnor med funktionsnedsättningar där fokuset läggs på individuella egenskaper (Nationellt centrum för kvinnofrid, 2021; Brottsförebyggande rådet, 2007). Enligt 5 kap 11 § Socialtjänstlagen (SoL, 2001) har kommunerna det yttersta ansvaret att bistå med stöd och hjälp för brottsoffer och särskilt beakta våldsutsatta kvinnor och barns behov.
Mot bakgrund av detta bör det vara av yttersta vikt att kommunernas webbsidor om våld i nära relationer är digitalt tillgängliga för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av informationen utan att möta hinder.
10
2. Syfte och frågeställningar
2.1. Syfte
Syftet med studien är att undersöka om webbsidorna om våld i nära relationer på Sveriges kommuners hemsidor är digitalt tillgängliga för personer med funktionsnedsättningar.
2.2. Frågeställningar
• I vilken grad har svenska kommuner webbsidor som är eller går att anpassa så informationen blir digitalt tillgänglig?
• I vilken utsträckning är webbsidorna anpassade för olika funktionsnedsättningar, såsom syn-, hörsel- och motoriska nedsättningar?
• Hur skiljer sig webbsidorna åt i vilken mån de uppfyller lagkrav respektive icke- lagstadgade aspekter gällande digital tillgänglighet?
• Vilken korrelation förekommer mellan kommunens befolkningsmängd och webbsidans digitala tillgänglighet?
11
3. Centrala begrepp
3.1 Funktionsnedsättning och funktionshinder
Socialstyrelsen (2019) beskriver en funktionsnedsättning som en nedsättning av en persons psykiska, fysiska eller intellektuella funktionsförmåga. Funktionshinder är i sin tur det hinder eller begränsning som en person med en funktionsnedsättning möter i relation till sin
omgivning. För vidare definiering och användningen av begreppen i detta arbete, se avsnitt 5.
Tolkningsram.
3.2 Våld i nära relationer
Våld i nära relationer är våld som sker mellan närstående, och utförs oftast av någon som den våldsutsatta har en stark känslomässig relation till (Nationellt centrum för kvinnofrid, u.å).
Den vanligaste formen är att en man utövar våld mot en kvinna som han har eller haft en kärleksrelation med. Skillnaden från andra typer av övergrepp är att våld i nära relationer i regel sker under en längre tid och successivt trappas upp.
3.3 Digital tillgänglighet
Digital tillgänglighet syftar till att alla, oavsett funktionshinder, ska ha tillgång till digital offentlig service (Myndigheten för digital förvaltning, u.åd). Detta gäller dels i betydelsen att information och tjänster ska kunna nås (såsom att filformatet är läsbart och servern åtkomlig), dels i betydelsen - vilket är fokuset för svensk lagstiftning - att människor oavsett
funktionsnivå ska kunna nyttja tjänsten eller informationen. Exempel på detta är att koda hemsidan på ett sådant sätt att den kan användas av personer som har en skärmläsare. Ett annat exempel är att möjliggöra eller förenkla användandet av tangentbordet för att navigera, såsom att göra tabbordningen (den ordning rubriker hamnar i fokus när man navigerar via tabb-tangenten) logisk (Myndigheten för digital förvaltning, 2018a).
3.3.1 Tillgänglighetsfunktioner
Tillgänglighetsfunktioner är funktioner vars syfte är att öka en hemsidas digitala
tillgänglighet. Tillgänglighetsfunktioner kan vara separata hjälpmedel (Myndigheten för digital förvaltning, 2020), men i denna studie kommer fokuset ligga på fyra
tillgänglighetsfunktioner som webbsidor själva kan erbjuda: Skärmläsare/Lyssnarfunktion, teckenspråksalternativ, lättläst svenska och textalternativ till video.
En skärmläsare bygger på tekniken talsyntes och läser upp innehållet på skärmen för användaren (Myndigheten för digital förvaltning, 2018b). En skärmläsare är ett synhjälpmedel
12
som antigen kan tillgås via Regionen, vilket kräver att personens synnedsättning utreds och bedöms, eller att personen själv köper programvaran (Vårdguiden, u.å). Det finns även skärmläsare som är gratis för användaren, till exempel erbjuder Microsoft en skärmläsare för Windows 10 (Microsoft, u.å). Vissa webbplatser erbjuder även en skärmläsarfunktion, vilket i de fallen ibland refereras till som en lyssnarfunktion (Myndigheten för digital förvaltning, 2018b). Det är denna term som kommer användas i detta arbete.
Personer som från födseln är döva har i regel teckenspråk som modersmål (Sveriges dövas riksförbund, 2012). Eftersom svenskan är denna grupps sekundära språk kan vissa svårigheter med att läsa och tillgodose sig information på skriven svenska förekomma.
Organisationen Funka (u.åa) exemplifierar genom att jämföra det med att en hörande
svensktalande person endast har tillgång till samhällsviktig information på engelska - även om personen förstår kan det upplevas krångligt att till fullo förstå texten. Att erbjuda ett alternativ på teckenspråk, till exempel genom en så kallad teckenspråksfilm, kan därför underlätta för personer som är dövfödda (Sveriges dövas riksförbund, 2012).
Alternativ på lättläst svenska är texter anpassade för personer som av olika anledning har lässvårigheter (Myndigheten för tillgängliga medier, u.å). Ett alternativ på lättläst svenska kan behövas trots att originaltexten är skriven på ett klart och begripligt språk. En lättläst text ska vara kortare och ha ett enklare språk utan att utelämna viktiga delar från den ursprungliga texten. Lättläst svenska är däremot omdiskuterat och det råder viss meningsskillnad över vem som egentligen gynnas av att ett lättläst alternativ erbjuds (Funka, u.åb). Personer med en intellektuell funktionsnedsättning kan ha stor nytta av ett alternativ på lättläst, och ibland även dyslektiker. Däremot förutsätts detta av att alternativet på lättläst svenska är relevant för gruppen, informationen är aktuell - och att alternativet går att finna för användaren. Texterna på lättläst finns oftast på separata sidor på hemsidan och endast för delar av all information hemsidan erbjuder. Detta innebär att användarna i regel behöver växla mellan flera olika sidor vilket kan bidra till att alternativet på lättläst är svårfunnet.
Personer som saknar förutsättningar för att ta del av innehållet i en videoinspelning kan behöva ett alternativ (Myndigheten för digital förvaltning, 2018c). Detta görs oftast genom en text som beskriver innehållet i videoinspelningen. Om en video däremot saknar ljud kan en ljudinspelning utgöra ett alternativ för att göra videons innehåll tillgängligt.
13 3.3.2 Att mäta digital tillgänglighet
Med hjälp av olika testverktyg kan en hemsidas digitala tillgängligheten testas automatiskt.
Fördelen med en automatisk granskning är att den är tidseffektiv och kan ge en indikation på hur hemsidans tillgänglighet brister (Myndigheten för digital förvaltning, u.åe). Det finns ett antal olika testverktyg (se bland annat W3C:s lista: https://www.w3.org/WAI/ER/tools/ ) med en rad olika funktioner och speciella inriktningar. Att endast använda ett automatiskt
testverktyg ger däremot inte en fullgod granskning eftersom ett automatiskt testverktyg inte kan mäta alla aspekter av den digital tillgängligheten (Web Accessibility Initiative, 2017;
Myndigheten för digital förvaltning, u.åf). En annan nackdel med automatiska testverktyg är att de ibland kan ge falska eller vilseledande resultat. Web Accessibility Initiative (2017) sammanfattar det på följande sätt; “Web accessibility evaluation tools can not determine accessibility, they can only assist in doing so” (st. 3).
En manuell granskning av den digitala tillgängligheten kan ske på olika sätt - ett sätt är att utföra en expertutvärdering utav hemsidan. Med hjälp av en expertutvärdering kan både hemsidans innehåll och utformning granskas utifrån standarder. En adekvat expertutvärdering kräver expertis från en rad olika områden, såsom tillgänglighetsriktlinjer, webbdesign, olika sätt att utvärdera digital tillgänglighet samt funktionshinder och tillgänglighetsteknik (Web Accessibility Initiative, 2019). Web Accessibility Initiative rekommenderar därför att expertutvärderingar görs av en tvärdisciplinär grupp, eftersom de menar att det inte är så troligt att en person besitter kunskap inom alla områden.
Dock menar Myndigheten för digital förvaltning (u.åf) att det bästa sättet att utvärdera en hemsida är genom så kallad användarutvärderingar. En användarutvärdering innebär att användare, i detta fall personer med olika funktionsnedsättningar, får testa hemsidan. Detta sätt är bland annat fördelaktig eftersom den skapar möjligheten att upptäcka brister som andra utvärderingar eller tester inte skulle kunnat identifierat (Web Accessibility Initiative, 2020).
I denna studie granskades webbsidorna manuellt av studiens författare.
3.3.3 WCAG 2.1
Den harmoniserade europeiska standarden (EN 301 549), och även de svenska riktlinjerna avseende digital tillgänglighet, utgår från Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) 2.1 (Myndigheten för digital förvaltning, u.åg). WCAG 2.1 består av 50 kriterier som är fördelade på nivåerna A, AA och AAA. A-nivån representerar den lägsta ambitionsnivån. AA-nivån är den nivå som verksamheter som inkluderas av Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service bör uppnå.
14
3.3.4 Lag (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service 2016 publicerades EU-direktivet (2016/2102) om tillgänglighet avseende offentliga
myndigheters webbplatser och mobila applikationer. Sverige genomförde direktivet genom Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service (DOS) som trädde i laga kraft 1 januari 2019 (Myndigheten för digital förvaltning, u.åb).
Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service är mycket övergripande och detaljerna står istället beskrivna i de föreskrifter och riktlinjer som publicerades i maj 2019 (Myndigheten för digital förvaltning, u.åb). Dessa föreskrifter har Myndigheten för digital förvaltning (DIGG) föreskriftsrätt om. Totalt är det 59 riktlinjer som delvis grundar sig på den harmoniserade europeiska standarden (EN 301 549) och WCAG 2.1 för AA-nivå, men även riktlinjer som är specifika för Sverige. Sammanfattningsvis innebär lagen att alla offentligrättsliga organ (med vissa undantag) samt privata aktörer som utför tjänster med offentlig finansiering ska erbjuda digital service som är robust, begriplig, hanterbar och möjlig att uppfatta. Detta anses uppfyllas genom att följa tidigare nämnda riktlinjer. Aktörerna måste även ge användare möjlighet att påpeka brister utifrån riktlinjerna samt kunna kräva åtgärder utav dessa. Dessutom behöver aktörerna regelbundet publicera en tillgänglighetsredogörelse som bland annat ska beskriva hur de uppfyllt kraven.
Utöver de 59 riktlinjer som är DOS-krav finns ytterligare 84 riktlinjer. Dessa har Myndigheten för digital förvaltning kategoriserat utifrån prioritet, med 1 som högsta och 5 som lägsta (Myndigheten för digital förvaltning, u.åh).
15
4. Tidigare forskning
I följande avsnitt kommer tidigare forskning avseende ämnet att presenteras. I
litteratursökningen för studien har bland annat följande sökord används i olika kombinationer:
access*, disabilit*, internet, “web site”, “intimate partner violence”, women, “help seek*”, web accessibility, ”PWD”, ”digital exclusion”. Litteratursökningen skedde i databaserna
”Sociological Abstracts”, ”Sociology Database” och ”Social Services Abstracts”. Alla artiklar var peer-reviewed och en avgränsning gjordes till studier utförda i kontexter jämförbara med Sverige. Även referenslistorna på artiklar genomsöktes för att hitta fler relevanta artiklar.
Detta avsnitt kommer börja med en kort sammanställning kring forskning avseende kvinnor med funktionshinders extra sårbarhet gällande våld i nära relationer. Vidare kommer forskning om hjälpsökande via internet presenteras och därefter studier om hinder och fördelar med internet för personer med olika funktionsnedsättningar. Avslutningsvis berörs studier som granskat hemsidors digitala tillgänglighet.
Kvinnor med ett funktionshinder anses vara en särskild sårbar grupp. Detta innebär att dessa personer riskerar att i högre grad bli utsatta för våld, flera typer av våld och ha svårare att söka hjälp än andra (Socialstyrelsen, 2011; Shah, Tsitsou & Woodins, 2016). I Shah et al.
studie framkommer även att våldet tycks börja i en tidigare ålder. Författarna lyfter vidare att en av förklaringarna till att kvinnor med funktionshinder är extra sårbara är att de kan vara beroende av relationerna runt omkring sig för sin grundläggande omsorg. I deras studie belyses det även hur detta bidrar till svårigheter med att söka hjälp.
Kvinnor med funktionshinder beskrivs även kunna utsättas för våld som är unikt för personer med ett funktionshinder; “disability specific violence” - det vill säga våld riktat mot funktionshindret (se b.la. Shah et al., 2016; McCarthy, Hunt & Milne- Skillman, 2017, Trogny, 2008). Ett exempel på detta våld återger Trogny (2008) genom en kvinnas berättelse om att tvingas bära högklackade skor – trots stora svårigheter att gå i dessa till följd av sin synskada.
I Nationell strategi mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck (SOU 2015:55) beskrivs beroendet till andra som en risk för att våldet yttrar sig i
försummelse, vilket till exempel kan ta uttryck genom att kvinnan inte får tillgång till sina mediciner eller hjälpmedel. Myndigheterna har även sämre möjlighet att kunna erbjuda rätt stöd och hjälpa till våldsutsatta kvinnor med funktionshinder. Kännedomen om deras utsatthet befaras vara låg och det förväntas finnas ett mörkertal. Till exempel antas kvinnor med grava
16
funktionsnedsättningar eller kvinnor med kommunikationssvårigheter sakna tillräcklig representation i studier som gjorts (SOU 2015:55).
Vi har inte funnit någon forskning om, och i så fall hur, våldsutsatta personer med ett funktionshinder söker hjälp via internet. Studier om våldsutsatta kvinnors hjälpsökande via internet visar däremot flera potentiella fördelar för den våldsutsatta. Studier om appar som erbjuder information om våld i nära relationer visar fördelar såsom att undvika risken att bli dömd eller känna sig tvingad att ta ett beslut (Taiza, Iyer, Thrower & Hegarty, 2017; Lindsay, Messing, Thaller, Baldwin, Clough, Bloom, Eden & Glass, 2013). Dessutom är informationen tillgänglig dygnet runt och personen kan bearbeta den i sin egen takt (Taiza et al.).
Flertalet artiklar diskuterar den digitala klyfta som riskerar att uppstå mellan personer med ett funktionshinder och personer som saknar ett funktionshinder (se t.ex. Chadwick, Wesson & Fullwood, 2013; Ferri & Favalli, 2018). Chadwick et al. (2013) menar att personer med intellektuella funktionsnedsättningar är en av grupperna i samhället som skulle kunna ha stor användning av internet, men i stället riskerar att inte få tillgång eller kunna dra full nytta av det. Även Alfredsson Ågren, Kjellberg & Hemmingsson (2020) påpekar hur denna grupp hamnar efter när det kommer till tillgången till internet.
Avsaknaden av tillgång till internet beror bland annat på ekonomiska hinder (se t.ex.
Alfredsson Ågren et al., 2020; Chadwick et al., 2013; Vicente & Jesús Lopéz, 2010), samt för personer med intellektuella funktionsnedsättningar kan avsaknaden bero på attityder från föräldrar och vårdpersonal som kan se internet som olämpligt (Chadwick et al.). Även om personerna har tillgång till internet så finns det dock hinder med tillgängligheten. Alfredsson Ågren et al. (2020) tar upp exempel med svårigheter att läsa, skriva och förstå samt internets ombytlighet (till exempel att appar ändrar utseende efter en uppdatering) som hinder för ungdomar med intellektuella funktionshinder i deras användande av internet. Chadwick et al.
(2013) tar även upp läskunnighet och språkförmåga, men nämner även hur abstrakta begrepp som har flera betydelser (såsom “fönster” och “mappar”) kan vara svåra att förstå. Chadwick et al. belyser också att en försvagad visuell uppfattningsförmåga och motorik kan göra hanteringen av muspekaren svår. I Karras & Rintamaki (2012) studie med döva personer framkom att en anledning till att respondenterna undvek att söka information på internet var avsaknaden av alternativ på teckenspråk. Detta visade sig vara ett extra stort hinder i sökande av hälsoinformation som oftast är skriven på ett mer komplext språk.
Argument för fördelarna med internet för personer med funktionshinder är främst den sociala inkludering den skulle kunna innebära – Barak & Sadovsky (2008) lyfter till exempel
17
hur internet möjliggör för personer med en hörselskada att kommunicera med det hörande samhället på ett effektivt sätt, vilket i deras studie även verkade vara förknippat med en ökad känsla av kontroll och oberoende. I Valentine & Skelton (2009) studie framkom att internet erbjuder enklare sätt att kommunicera för hörselskadade, såsom e-post, vilket öppnar upp möjligheter till ökad delaktighet i samhället. I Williamson, Albrecht, Schauder & Bows (2002) studie framkommer det att internet även skulle kunna öppna upp liknande möjligheter till kommunikation och inhämtande av information för personer med andra typer av
funktionshinder.
I detta arbete hittades inte några studier med liknande syfte som i denna studie utförda i Sverige eller på svenska hemsidor. Däremot hittades ett antal studier som granskat den digitala tillgängligheten i andra länder. Kamoun & Almourad (2013) granskade Dubais 21 e- förvaltningars hemsidor och kom fram till att ingen av hemsidorna nådde upp till
minimikraven på WCAG 2.0 nivå A. Däremot menade de att bristerna skulle vara lätta att åtgärda för webbdesigners. Även Taylor & Bicak (2019) påvisade i sin studie att ingen av de 325 granskade college-hemsidorna var i linje med WCAG nivå A eller AA, vilket innebar att de inte uppfyllde amerikansk lagstiftning gällande digital tillgänglighet. I Taylors (2019) studie så stred 94 av 100 granskade HBCU-hemsidor mot amerikansk lagstiftning. Den genomsnittliga hemsidan hade 62 WCAG-fel, däremot menar Taylor, likt Kamoun &
Almourd, att majoriteten av felen var av lättare karaktär.
I Internetstiftelsens rapport (2019) Svenskarna och internet 2019 framkom att 98 % av respondenterna hade internetuppkoppling i hemmet. Detta var en ökning med 13
procentenheter från 2010. En ökning har skett sedan mätningen började 1995. Detta kan tyda på en ökad tillgång till internet och att den sker relativt snabbt. Det är därmed möjligt att ifrågasätta aktualiteten hos resultatet av några de äldre artiklar som presenterats i detta avsnitt.
18
5. Tolkningsram
5.1 Olika perspektiv på funktionshinder
Inom socialvetenskaplig forskning dominerar och kontrasterar den medicinska modellen och sociala modellen varandra över förståelsen om funktionshinder (Lindqvist, 2020, s. 95).
Nedan följer en kort beskrivning av respektive modell som avslutas med arbetets tolkningsram; den relativa modellen.
5.1.1 Medicinska modellen
I den medicinska modellen har diagnosen en central roll och utgångspunkten är en fastställd skada, sjukdom eller funktionsnedsättning (Lindqvist, 2017, s. 154). Funktionsnedsättningar och sjukdomar ses som en avvikelse medan hälsa är det normala tillståndet. Detta leder till begränsningar i de sedvanliga aktiviteterna som i sin tur blir ett funktionshinder. Den
medicinska modellen är förknippad med sociologen T. Parsons “Sjukroll” (Lindqvist, 2017, s.
155), vilket innebär att en sjukroll skapas för att hantera det onormala och i den rollen befrias personen från en del annars nödvändiga plikter. Personen måste i stället samarbeta med medicinskt kunniga. Lösningen på problem, det vill säga funktionsnedsättningen, ges i form av fysisk rehabilitering, medicinsk intervention och individuella hjälpmedel.
5.1.2 Sociala modellen
I den sociala modellen ligger inte fokus på den avvikande kroppen utan hinder och barriärer i samhället (Lindqvist, 2020, s. 132). Dessa barriärer är inte endast fysiska och materiella, utan kan även vara attityder, praktiker eller institutioner. Problemet är därmed hur samhället är organiserat efter normen, det vill säga personer utan funktionshinder (Lindqvist, 2020, s.
133). Den sociala modellen uppkom inom funktionshinderrörelsen i Storbritannien och bygger på en motreaktion på den tidigare dominerande medicinska modellen (Lindqvist, 2020, s. 130). Upphovsmakarna ställde sig kritiska till fokuset på de individuella kroppsliga begräsningarna och diagnoser, och ville att mer fokus skulle ges till personernas upplevelse av funktionshindret (Lindqvist, 2020, s. 131). Den sociala modellens betoning på brister i
samhällets utformning möjliggjorde en tydlig politisk strategi och funktionshinder belystes som ett socialt problem snarare än tidigare medicinska tillstånd.
19 5.1.3 Relativa modellen
Den relativa modellen delar många likheter med den social modellen och växte även den fram ur funktionshinderrörelsen under 1960-talet (Lindqvist, 2020, s.146; Jeppson Grassman &
Olin Lauritzen, 2018, s. 21). Forskare i skandinaviska länder bidrog till att den relativa modellen tog plats inom funktionshinderforskningen och modellen är starkt förankrad inom funktionshinderspolitiken i Sverige. Den relativa modellen anser att det finns ett glapp mellan funktionsförmåga och omgivningens utformning (Lindqvist, 2020, s. 146). Den relativa modellen har fortfarande ett socialt perspektiv på funktionshinder, men lägger även viss vikt vid funktionsnedsättningen till skillnad från den sociala modellen (s. 129, 147).
I Sverige återfinns den relativa modellen i ICF - Internationell klassifikation av
funktionstillstånd, funktionshinder och hälsa (Lindqvist, 2020, s. 147; Socialstyrelsen, 2020).
ICF är ett klassifikationsschema som skapar ett standardiserat språk för att kunna beskriva funktionshinder i relation till hälsa. ICF möjliggör att på ett vetenskapligt sätt redovisa olika hälsotillstånd, men även dess konsekvenser. Användningen av ICF inom olika områden av vård och omsorg är en rekommendation sedan 1 mars 2019 (Socialstyrelsen, 2020). ICF anses vara en markör i användandet av ett socialt synsätt på funktionshinder som komplement till ett medicinskt (Lindqvist, 2020, s. 147).
5.1.4 Funktionshinder i detta arbete
I detta arbete används den relativa modellens definition för att förstå funktionshinder.
Denna definition innebär att en stor andel människor inkluderas i begreppet. Problemet med att, som i detta arbete, använda funktionshinder som ett samlingsbegrepp är att personer med funktionshinder inte är en homogen grupp. Bland annat Chadwick, Wesson & Fullwood (2013) ställer sig kritisk till detta och menar att personer med funktionshinder har olika behov och möter olika typer av hinder i användandet av internet. Chadwick et al. menar vidare att mer forskning kring specifika grupper, såsom personer med intellektuella funktionshinder, behövs för att kunna belysa hinder och utmaningar som är unika för enskilda grupper av personer med funktionshinder.
Främsta fokus i denna studie är att undersöka den digitala tillgängligheten för personer med en funktionsnedsättning som rör motoriken, hörseln och synen. Till viss del kommer även vår undersökning fånga in aspekter som gynnar tillgängligheten för personer med andra typer av funktionsnedsättningar, såsom personer med intellektuella eller neuropsykiatriska.
Exempel på detta är teckenspråksalternativ som kan gynna både personer med
20
hörselnedsättning och personer med intellektuella funktionsnedsättningar (Ferri & Favalli, 2018). Ett annat exempel är ljud- och videoalternativ som kan gynna flera grupper som av olika skäl har lässvårigheter (Funka, u.åa).
5.2 Diskussion kring vald tolkningsram
Tolkningsramen i denna uppsats är den relativa modellen, men tar även delvis avstamp i Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service.
Som tidigare nämnt är den medicinska modellen och den sociala modellen vanliga inom funktionshinderforskning. Utifrån studiens syfte ansågs den medicinska modellen vara
motsägelsefull. Eftersom det i denna studie fanns en strävan om att kartlägga kommunernas digitala tillgänglighet fanns en underliggande antydan om att detta är ett ansvar kommunerna bär. Enligt den medicinska modellen hade kanske en troligare tolkning varit att det låg på individen att införskaffa sig diverse digitala hjälpmedel, eller rent utav gått en kurs i
rehabiliterande syfte att “lära sig” använda internet. Ett mer passande syfte hade för en sådan tolkningsram möjligtvis varit att testa funktionaliteten i olika digitala hjälpmedel.
En annan möjlig tolkningsram hade varit att använda den sociala modellen i en vidare bemärkelse än den relativa. Däremot kan viss kritik riktas mot den sociala modellen i stort.
Enligt Lindqvist (2017, s.167) ser den sociala modellen inte till den personliga upplevelsen i den mån att personer med samma funktionsnedsättning kan uppleva sitt funktionshinder olika.
Personer med funktionshinder ses därmed som en homogen grupp och att deras individuella förmågor, svårigheter och upplevelser förbises. Den sociala modellen kritiseras även över avsaknaden av förståelse för att personer med funktionshinder har olika villkor beroende på bland annat vilken klasstillhörighet, kön, sjukdom eller skada personen har. Till exempel Tsatsous (2020) studie tyder på att selektivism och individualism spelar roll när det kommer till digital tillgänglighet för personer med funktionshinder. Med hjälp av fokusgrupper
framkom det att personer med samma funktionsnedsättning föredrog och använde sig av olika tillvägagångssätt för att övervinna hinder vid användningen av internet. Detta menar Tsatsou (2020) är en indikator på att det inte är helt oproblematiskt att diskutera digital inkludering för personer med funktionshinder på gruppnivå.
Den relativa modellens medvetandegörande av betydelsen av funktionsnedsättningen skulle kunna väga upp för den kritik som den renodlade sociala modellen mottagit. Lindqvist (2020, s. 143) tar exempelvis upp digitaliseringen som ett exempel på när
funktionsnedsättningen spelar roll, eftersom en person med en synskada kommer uppleva hindret annorlunda jämfört med en person som har en intellektuell funktionsnedsättning.
21
I Sverige är det relativa synsättet starkt förankrat inom funktionshinderspolitiken, och då studien dels tar avstamp från svenska lagstiftning om digital tillgänglighet upplevdes denna modell som lämplig. Den relativa modellen möjliggör även att undersöka den digitala
tillgängligheten utifrån olika funktionsnedsättningar - vilket inte hade rymts inom ramarna av en “radikal” social modell. Dessutom kan vi fortfarande ta med den sociala dimensionen, det vill säga hur funktionshindret skapas i kontakt med den omgivande miljön och på så vis även kan elimineras vid en anpassning utav denna, vilket användandet av en medicinsk modell som tolkningsram inte tillåtit.
Detta arbete tar även avstamp från Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service. Det EU-direktiv, The Web Accessibility Directive, samt WCAG 2.1 som lagen bygger på har kritiserats. Ferri & Favalli (2018) sammanfattar delar av kritiken och påpekar bland annat att WCAG inte lyckas skapa digital tillgänglighet för alla typer av nedsättningar. Bland annat täcks inte tillgängligheten för personer med intellektuella eller kognitiva funktionsnedsättningar, då inte lättläst eller teckenspråk berörs. Vidare riktas kritik mot avsaknaden av personer med funktionsnedsättningars delaktighet under
skapandeprocessen av riktlinjerna (Chadwick et al., 2013; Ferri & Favalli, 2018). Trots kritiken har valet gjorts att utgå från lagen. Detta motiveras utifrån att det är den rådande lagstiftningen inom området. Det är även de riktlinjer som kommunerna har att förhållande sig till när de ska skapa digitalt tillgängliga hemsidor.
22
6. Metod
6.1 Design
Syftet med denna studie var att undersöka om webbsidorna om våld i nära relation på Sveriges kommuners hemsidor är digitalt tillgängliga för personer med
funktionsnedsättningar. Utifrån studiens syfte gjordes valet att använda en tvärsnittsdesign med kvantitativ ansats samt en deskriptiv metod. Ambitionen med en deskriptiv metod är att beskriva eller redogöra ett fenomen och passar studier med frågeställningar av allmän karaktär samt översikter (Ejvegård, 2009, s. 34), vilket överensstämde med syftet i denna uppsats.
Då syftet med studien inte var att undersöka kausala samband, ansågs en
tvärsnittsdesign lämplig. Bryman (2018, s. 87) beskriver tvärsnittsdesign som en design där målet är att samla in kvantifierbar data från mer än ett fall, vid en tidpunkt för att kunna undersöka relationen mellan variabler. I denna studie samlades data in från hemsidor (n=290) i avsikt att kunna undersöka korrelationen mellan kommunens befolkningsmängd och den digitala tillgängligheten.
I detta fall har kvantifierbar data samlats in genom ett granskningsprotokoll, som fungerat som ett standardiserat mätinstrument som möjliggjort en systematisk datainsamling.
6.2 Datainsamlingsmetod
I denna studie har kommuners webbsidor om våld i nära relationer granskats utifrån ett granskningsprotokoll med slutna frågor/kategorier (se Bilaga 1 för granskningsprotokollet utformning). Granskningsprotokollet kan jämföras med det Bryman (2018, s. 369) kallar schema. Detta innebär att kategorierna utformades innan datainsamlingen och möjliggjorde att datainsamlingen kunde ske systematiskt. Då granskningsprotokollet bestod av slutna frågor kunde den förkodas. Förkodning, även kallad pre-coding, innebär att man i förväg kodar sitt material. Förkodning är fördelaktig då kodningen annars riskerar att inte bli likvärdig om den kodas i efterhand (Bryman, s. 316). Slutna frågor är även tidseffektivt när det kommer till datainsamling (Bryman, s. 316). Detta möjliggjorde ett totalurval, vilket vägde tungt i val av tillvägagångssätt. Författarna har utifrån detta granskningsprotokoll granskat kommunernas webbsidor om våld i nära relationer.
23
6.3 Material
6.3.1 Operationalisering av digital tillgänglighet
För att mäta den digitala tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning skedde en operationalisering av begreppet. Denna process resulterade i granskningsprotokollet (se bilaga 1).
Utgångspunkten var riktlinjerna till Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service och främst de så kallade DOS-kraven. Riktlinjer valdes ut utifrån deras möjlighet att kvantifieras. Exempel på riktlinjer som inte valdes ut var sådana som berörde förmågan att utläsa HTML-kod, som författarna saknade kunskap i, eller aspekter som var svåra för författarna att objektivt bedöma (exempelvis riktlinje 136: “Gör en logisk tabb- ordning”). Inspiration hämtades även från Myndigheten för digital förvaltnings manuella självtest (u.åi), detta i ett försöka att avgöra vilka riktlinjer som berörde de viktigaste aspekterna av digital tillgänglighet.
Detta resulterade avslutningsvis i 23 frågor som indikerar olika aspekter av digital tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar. 16 av indikatorerna utgick från DOS- krav, 6 indikatorer från riktlinjer som inte var lagkrav och en indikator bearbetades fram utifrån diskussioner med sakkunnig (se Bilaga 2 för använda riktlinjer). Varje fråga hade två eller tre svarsalternativ; (Ja, Nej), (Ja, Delvis, Nej) (Ja, Nej, Inte relevant). Varje
svarsalternativ tilldelades mellan noll och två poäng, där noll innebar ingen/dålig tillgänglighet och två poäng indikerade på bra tillgänglighet.
Granskningsprotokollets reliabilitet kontrollerades genom två pilotstudier. Dessa pilotstudier utfördes inte på hemsidor tillhörande kommuner, däremot ingick några statliga sidor som faller in under Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digital offentlig service.
Under den första pilotstudien granskade författarna fem sidor separat för att sedan jämföra samstämmigheten i resultaten. Utifrån detta reviderades granskningsprotokollet och ett antal frågor arbetades om eller togs bort. Därefter utföres en ny pilotstudie (n=5) på samma sätt.
24
6.4 Population och urval
6.4.1 Urval av kommuner
Studiens målpopulation var alla Sveriges kommuner och deras webbsidor om våld i nära relationer.
I denna studie gjordes ett totalurval och därmed granskades alla Sveriges kommuner (n=290). Lista över samtliga Sveriges kommuner har inhämtas från Statistiska centralbyråns Befolkningsstatistik kvartal 2 2020.
Argumentet för att utföra en stickprovsundersökning i stället för en totalundersökning är vanligtvis tids- och resursbrist (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2018, s.101). Efter att tidigare nämnda pilotstudier genomförts gjordes bedömningen att tiden, och därmed
möjligheten, att granska alla kommuners hemsidor fanns. Barmark & Djurfeldt (2020, ss. 65 - 67) menar att fördelen med ett totalurval är att undvika osäkerheter kring bland annat
generaliserbarhet som annars är vanliga vid en stickprovsundersökning.
6.4.2 Urval av sidor om våld i nära relationer
Det var endast en webbsida om våld i nära relationer som granskades på varje kommuns hemsida. Anledningen till detta var dels arbetets tidsram, dels ett försök att göra de granskade sidorna jämförbara med varandra. Valet motiverades även utifrån tillgängligheten genom att välja ut de sidor som det var möjligt att nå först eller enklast. Detta eftersom att navigera på hemsidor kan vara mycket ansträngande eller rent av smärtsamt för vissa personer med till exempel motoriska svårigheter (Myndigheten för digital förvaltning, 2018e).
De kommuner som hade flera sidor om våld i nära relationer hade oftast dessa sidor samlade. Valet gjordes därmed att “startsidan/första sidan” för sidorna valdes ut för
granskning. Sidorna söktes efter på två sätt; manuellt där studiens författare klickade sig igenom kommunens hemsida samt genom att använda den sökfunktion många kommuner erbjöd. I första hand användes sökorden “våld i nära relation” och i andra hand “våld”. I de fall där sidorna om våld i nära relation inte var samlade valdes den sida som krävde minst klick att komma till samt var det sökresultat som hamnade först vid en sökning.
Ett annat kriterium var att sidorna skulle rikta sig till våldsutsatta vuxna. Detta har uteslutit eventuella styrdokument (hur kommunerna beskriver att de ska arbeta med våld i nära relationer) samt “nyheter” (till exempel artiklar om våld i nära relationer eller
information om temaveckor).
För en lista med URL-länkar till de granskade webbsidorna, se bilaga 3.
25
Syftet med denna studie har varit att granska den digitala tillgängligheten för personer med funktionsnedsättningar. Därför har ingen värdering eller granskning av sidornas innehåll i sig gjorts. De valda sidorna kunde därmed skilja sig i innehåll.
6.4.3 Variabeln befolkningsmängd
För att möjliggöra undersökningen av korrelationen med kommunens digitala tillgänglighet hämtades data om kommunens befolkningsmängd från Statistiska centralbyråns (2020) befolkningsstatistik.
6.5 Tillvägagångssätt
Granskningen gjordes med webbläsarna Mozilla Firefox och Microsoft Edge.
För att testa möjligheten att navigera med tangentbordet användes i denna studie TAB-, Enter- samt piltangenterna. Möjligheten att zooma har testats genom att använda Ctrl-
tangenten samt +/-.
Data samlades in under perioden 2021-02-04 - 2021-02-17. Författarna granskade hemsidorna separat. Efter var tjugonde granskning gjordes en jämförelse av samstämdheten i insamlad data. Vid motstridigheter diskuterades frågan till konsensus. Ingen av
motstridigheterna berodde på utformningen eller tolkningen av granskningsprotokollet. Detta möjliggjorde att den mänskliga faktorn till viss grad kunde uteslutas, såsom missar till följd av trötthet. Det kunde även konstateras om motstridigheterna berodde på webbläsaren.
6.6 Databearbetning och analys
Totalt granskades alla Sveriges kommuner och en av deras webbsidor om våld i nära
relationer (n=290). Datamaterialet kodades in i statistikprogrammet SPSS för Windows. Först utfördes en univariat analys. Detta gjordes för att dels upptäcka felaktigheter, dels för att kunna se hur data var fördelad. Då studien var av deskriptiv karaktär behövdes även en univariat analys utföras för att besvara delar av studiens frågeställningar.
För att besvara frågeställningen ”I vilken grad har svenska kommuner webbsidor som är eller går att anpassa så informationen blir digitalt tillgänglig?” konstruerades en totalpoäng för respektive kommun. Varje fråga i granskningsprotokollet kunde ge max två poäng. Det sammanräknade antalet tvåor blev kommunens totalpoäng. För att undgå snedfördelning
26
räknades endast primära frågor (hädanefter kallat ”Huvudfunktioner”) ihop. Sekundära frågor eller ”följdfrågor” uteslöts. Frågor som inkluderades presenteras i tabell 1.
En grupp för indikatorerna ”Tillgänglighetsfunktioner” (se tabell 1) skapades även och delgavs totalpoäng enligt ovan.
För att besvara frågeställningen ”I vilken utsträckning är webbsidorna anpassade för olika funktionsnedsättningar, såsom syn-, hörsel- och motoriska nedsättningar?” delades data utifrån funktionsnedsättning in i grupperna ”motorik”, ”hörsel” samt ”syn”, se tabell 1. Även här konstruerades en totalpoäng på samma sätt som tidigare.
Tabell 1
Översikt över gruppering av frågor för analysen (se bilaga 1 för frågornas utformning)
Grupp Frågor
Huvudfunktioner 1–7, 11–12, 14, 16–19,
21–22 Tillgänglighetsfunktioner 7, 11–12, 21
Motorik 1–6
Hörsel 7–11
Syn 12–18
DOS-krav 1–4, 6, 8–11, 13–18, 20
Ej DOS-krav 5, 7, 12, 19, 21–23
För att besvara frågeställningen ”Hur skiljer sig webbsidorna åt i vilken mån de uppfyller lagkrav respektive icke-lagstadgade aspekter gällande digital tillgänglighet?” beräknades ett
”totalmedelvärde” för grupperna ”DOS-krav” respektive ”Ej DOS-krav” (se tabell 1 för indelning). Totalmedelvärde bedömdes ge ett mer rättvisande värde än totalpoäng.
Exempelvis för att fråga 7 (”Finns det ett alternativ med teckenspråk i stället för textad information?”) inte är ett DOS-krav, men däremot följdfrågan 8 (”Går alternativet på teckenspråk att starta?”). Det innebar att om det inte fanns ett alternativ på teckenspråk (svarsalternativet ”Inte relevant”) så har kommunen inte sämre tillgänglighet utifrån en
”DOS-synvinkel”. Däremot om en kommun hade ett teckenspråksalternativ som inte gick att starta (svarsalternativ ”nej” på fråga 8) levde kommunen inte upp till DOS-kravet.
Totalmedelvärdet påverkades om en kommun svarat ”Nej” (0). Dock påverkades
totalmedelvärdet inte av svarsalternativet ”inte relevant” som var kodat som missing. En totalpoäng där endast tvåor räknas hade däremot resulterat i att en kommun som saknade
27
teckenspråksalternativ endast kunnat få 15 av 16 möjliga totalpoäng, trots att kommunen inte brutit mot något av de mätta DOS-kraven.
För att besvara frågeställningen ”Vilken korrelation förekommer mellan kommunens befolkningsmängd och webbsidans digitala tillgänglighet?” utfördes en bivariat analys med hjälp av Spearmans rho. Enligt Bryman (2018, s. 419) kan Spearmans rho användas när variablerna har olika skalnivå, vilket var fallet i denna studie gällande variabeln
”befolkningsmängd” och ”huvudfunktioner”. Pearsons r användes för att räknas ut
korrelationen mellan ”befolkningsmängd” och ”DOS-krav” respektive ”ej DOS-krav”, detta då den anses lämplig för när variablerna är på intervall- och kvotnivå (Bryman, 2018, s. 417).
För både Pearsons r och Spearmans rho kan koefficienten variera mellan 0 och 1, där 1 innebär ett perfekt samband (Bryman, 2018). Detta innebär att desto närmare ett värde är noll desto svagare är korrelationen. Värdet kan även vara negativt eller positivt, vilket visar korrelationens riktning.
Då ett totalurval använts räknades inget värde för signifikans ut för korrelationanalyserna.
6.7 Validitet och reliabilitet
Två av de viktigaste bedömningskriterier för samhällsvetenskapliga studier är validitet och reliabilitet (Bryman, 2018, s. 71). Nedan följer en kort redogörelse för studiens validitet och reliabilitet.
Validiteten innebär kortfattat att man mäter det man avser att mäta i en studie (Bryman, 2018, s. 209). I vårt fall innebar det om vi verkligen mätt digital tillgänglighet för personer med funktionsnedsättningar. Eftersom granskningsprotokollet utgick från Lagen (2018:1937) om tillgänglighet till digitalt offentlig service och dess riktlinjer, vars syfte är att garantera digital tillgänglighet på kommunernas hemsidor, bedömde studiens författare det till viss grad som tillförlitligt. Däremot är det inte en garanti att lagen lyckas täcka alla aspekter när det kommer till digital tillgänglighet. WCAG 2.1 har kritiserats för sin oförmåga att skapa digital tillgänglighet för alla typer av funktionshinder (se till exempel Ferri & Favalli, 2018), och sannolikheten finns att liknande kritik kan riktas mot den svenska lagstiftningen. Studiens granskningsprotokoll berörde inte alla riktlinjer eller aspekter rörande digital tillgänglighet, vilket innebär att höga totalpoäng inte är likställt med att berörd kommun uppfyller svensk lagstiftning eller inte har brister i sin digitala tillgänglighet. Däremot kan brister i den digitala tillgängligheten påvisas med hjälp av granskningsprotokollet.
28
När ett nytt mått skapas krävs att åtminstone ytvaliditeten kan stärkas och ett sätt att göra detta är att rådfråga experter (Bryman, 2018, s. 210). För att säkerhetsställa ytvaliditeten för granskningsprotokollet konsulterades tre sakkunniga; en arbetsterapeut med tidigare erfarenhet inom habilitering, en arbetsterapeut som arbetade med digitala hjälpmedel samt en representant från Myndigheten för digital förvaltning. Granskningsprotokollet reviderades därefter, bland annat tillkom fråga 23 och fråga 18 (se bilaga 1 för frågornas utformning).
Utöver detta ansåg sakkunniga att granskningsprotokollet mätte digital tillgänglighet.
Granskningsprotokollet kan därmed anses ha adekvat ytvalidetet.
Den interna validiteten handlar om orsakssamband, det vill säga om x orsakar y (Bryman, 2018, s. 73). I denna studie har endast korrelationen mellan till exempel
kommunernas befolkningsmängd och den digitala tillgängligheten undersökts. Därmed kunde inte svar ges på vad som var orsaken till eventuella korrelationer. Den interna validiteten är därmed låg.
Den externa validiteten handlar om studieresultatets generaliserbarhet till övriga populationen (Bryman, 2018, s. 74). Då studien har ett totalurval är generaliserbarheten mycket god mellan kommunerna. Däremot kan generaliserbarheten för alla webbsidorna om våld ifrågasättas eftersom det endast var en webbsida som granskades.
Reliabiliteten beskriver Bryman (2018, s. 207) som följdriktigheten eller stabiliteten på ett mått. Som tidigare nämnt testades detta genom pilotstudierna, vilka gav tillfälle till att upptäcka oklarheter i granskningsprotokollet. Detta resulterade i ett granskningsprotokoll som bedömdes mäta samma sak, oavsett tidpunkt eller vem som använde protokollet. Därmed kan granskningsprotokollet anses hålla en relativt hög reliabilitet.
29
6.8 Metoddiskussion
Digital tillgänglighet innefattar inte endast en hemsidas funktioner eller uppbyggnaden utan även hur begriplig dess innehåll är (Myndigheten för digital förvaltning, 2018d). Ett sätt att möjliggöra undersökningen av dessa aspekter hade varit genom en kvalitativ strategi med exempelvis en innehållsanalys. En möjlig lösning till att bättre kunna undersöka den digitala tillgängligheten hade därför varit att använda sig av en mixed method, vilket hade öppnat upp för möjligheten att på ett djupare plan försöka analyser innehållet på sidan och dess
begriplighet.
Nackdelen med en mixed method är att den hade blivit mer tidskrävande och därmed påverkat möjligheten till ett totalurval. Med en kvalitativ forskningsstrategi finns oftast en strävan att förstå studiens respondenters sociala verklighet (Bryman, 2018, s. 477). Att kunna mäta den subjektiva upplevelsen över hur begriplig en hemsida är för en person med en funktionsnedsättning vore omöjligt utan en användarutvärdering. Det hade varit en fördel för studiens resultat om personer med funktionsnedsättning kunnat testa och utvärderat
granskningsprotokollet. Dock saknades förutsättningarna för detta, sett till det resurser, tid och etiska ramar som studien hade att förhålla sig till. Beslutet togs därmed att endast använda sig av en kvantitativ strategi.
30
7. Etik
De etiska principer som i regel behövs ta ställning till vid forskning är informationskravet, konfidentialitetskravet, nyttjandekravet samt samtyckeskravet (Bryman, 2018). Denna studie behandlar varken fysiska personer eller personuppgifter som kan härledas till enskilda
personer. Dessa principer var därmed svåra att applicerbara på denna studie. Däremot har stor vikt lagts vid opartiskhet i vår datainsamling och analys. Ett problem som vi uppmärksammat och diskuterat är att egna värderingar av enskilda kommuners hemsidor skulle kunna påverka vår tolkning av forskningsmaterialet. För att undvika detta har vi granskat varandras
bedömningar. Detta är i led med god forskningssed genom att inte gå privata ärenden och på så sätt vara opartisk i sin studie (Vetenskapsrådet, 2017). Vidare har hänsyn tagits till god forskningssed genom att inte manipulera studiens resultat eller på annat sätt fara med osanning.
Slutligen har blanketten för etisk egengranskning från Högskolan Dalarna fyllts i (se bilaga 4). Då endast svarsalternativ “Nej” på alla frågor var aktuellt för denna studie behövdes ej en etikprövningsansökan till Forskningsetiska nämnden vid Högskolan Dalarna göras.
31
8. Resultat
Syftet med detta arbete var att undersöka om webbsidorna om våld i nära relationer på Sveriges kommuners hemsidor är digitalt tillgängliga för personer med
funktionsnedsättningar. Nedan presenteras resultatet med utgångspunkt i studiens frågeställningar.
8.1 Kommunernas digitala tillgänglighet för personer med funktionshinder
Under följande rubrik presenteras resultatet för studien första fråga; ”I vilken grad har svenska kommuner hemsidor som är eller går att anpassa så att informationen blir digitalt tillgänglig?”. I tabell 2 presenteras resultatet för ”huvudfunktioner” (se avsnitt 6.6
Databearbetning och analys för beskrivning av ”huvudfunktioner”).
Tabell 2
Resultat för ”huvudfunktioner”
Medelvärde Median Standardavvikelse Min. Max.
Huvudfunktioner 9,0897 9 1,42356 5 12
Notering: Min. = minsta värdet. Max=högsta värdet
För kategorin ”Huvudfunktioner” var högsta möjliga totalpoäng 16. Ingen av
kommunerna hade mindre än 5 eller fler än 12 totalpoäng, vilket går att utläsa i tabell 2. I den kan även utläsas att den genomsnittliga kommunen hade 9 totalpoäng. Flest kommuner (28,6%) hade däremot 10 totalpoäng, vilket presenteras tillsammans med resterande fördelning av totalpoäng i bilaga 4 tabell 1. Detta innebär att ingen kommun uppmätte full digital tillgänglighet.
Resultatet visade däremot att kommunerna hade god tillgänglighet på ett antal
indikatorer. En av dessa var att de i regel presterade bra på de indikatorer som användes för att undersöka tydligheten på länkar. Endast fem kommuner hade markerat länkar med understrykningar samtidigt som understrykningar fanns i övrig text. Något fler, tolv kommuner, indikerade blå länkar endast med blå färg, något som kan skapa problem för personer med nedsatt färgseende som kan ha svårigheter att urskilja blå och svart text.
På knappt 98% av sidorna kunde ett klick ångras, något som kan öka den digitala tillgängligheten för personer som motoriska svårigheter. Att det finns klickbara ytor kring en
32
länk kan även det underlätta för denna målgrupp, vilket alla kommuner till viss del kunde erbjuda.
Figur 1
Deskriptiva data för fråga 1, 2, 3, 4 (se bilaga 1 för frågornas utformning)
Möjligheten att navigera med hjälp tangentbordet i stället för muspekaren var god på majoriteten av hemsidorna, vilket kan utläsas i figur 1. Nästan alla kommuner, drygt 99%, kunde tillhandahålla en sökfunktion. Vidare aspekter som mättes för att undersöka
möjligheten att navigera med tangentbordet på hemsidorna presterade kommunerna något sämre på. Exempelvis kunde man till viss mån nå alla länkar på sidan via tangentbordet, men på endast cirka 66% av webbsidorna kunde man följa alla länkar. Ytterligare något sämre var kommunerna på att erbjuda en möjlighet att hoppa direkt till sidans innehåll när man
navigerar med tangentbordet, vilket 41% av kommunerna inte gjorde.
Utöver detta som kommunerna i regel presterade relativt bra på, så fanns indikatorer som kommunerna presterade sämre på. Dessa kommer att presenteras under kommande rubriker.
Hemsidor kan göras mer digitalt tillgängliga med hjälp av så kallade
tillgänglighetsfunktioner (för definition, se avsnitt 3. Centrala begrepp). I denna studie mättes fyra tillgänglighetsfunktioner; lyssnarfunktion, teckenspråksalternativ, alternativ på lättläst svenska och ett alternativ för videoklipp. I tabell 3 presenteras hur många
tillgänglighetsfunktioner kommunerna erbjöd.
0%
10%
20%
30%
40%
50%
60%
70%
80%
90%
100%
Möjligt att nå alla sidans länkar
Möjligt att följa alla sidans länkar
Möjligt att hoppa direkt till sidans innehåll
En sökfunktion finns
Ja Delvis Nej
33 Tabell 3
Fördelning av antalet tillgänglighetsfunktioner
Antal N %
0 33 11,4
1 225 77,6
2 30 10,3
3 2 0,7
Notering: antal = antal tillgänglighetsfunktioner n = antal kommuner
Resultatet visade att ingen kommun hade alla fyra tillgänglighetsfunktioner och endast två kommuner erbjöd tre. Majoriteten av kommunerna (77,6%) erbjöd en. Därefter var det vanligast (11,4 %) att inte ha någon alls, tätt följt av att erbjuda två tillgänglighetsfunktioner (10,3 %).
Förekomsten av de olika tillgänglighetsfunktioner presenteras i figur 2. Den vanligaste funktionen var en lyssnarfunktion, vilket 87,6% av alla kommuner erbjöd. I knappt 95% av fallen av webbsidorna kunde lyssnarfunktionen även startas. Näst vanligast var att erbjuda information om våld i nära relationer på lättläst svenska (11,4%). Endast 1 % av kommunerna hade information om våld i nära relationer på teckenspråk, vilket motsvarar 3 kommuner. Av de tretton kommuner som hade videoklipp erbjöd endast en kommun ett alternativ till
videoklippen i textform.
Figur 2
Förekomsten av de olika tillgänglighetsfunktionerna i %
0 20 40 60 80 100
Lyssnarfunktion Alternativ på lättläst svenska Textalternativ för videoklipp Teckenspråksalterntiv
34
8.2 Digital tillgänglighet för olika funktionsnedsättningar
Under följande rubrik presenteras resultatet för studiens andra fråga; ”I vilken utsträckning är hemsidorna anpassade för olika funktionsnedsättningar, såsom syn, hörsel och motoriska nedsättningar?” I tabell 4 ges en överblick över resultatet.
Tabell 4
Sammanställning av resultat för grupperna ”motorik”, ”syn” och ”hörsel”
Grupp Medelvärde Median Standardavvikelse Min. Max.
Motorik 3,8862 4 1,14856 1 5
Syn 4,0448 4 ,99552 1 7
Hörsel ,0517 0 ,27731 0 2
Notering: min.=minsta värdet max.= högsta värdet
För gruppen ”motorik” var skattningsskalan 1–6 poäng. Resultatet visade att
kommunernas totalpoäng varierade mellan 1 – 5, varav den genomsnittliga kommunen hade ett värde om knappt 4 totalpoäng (se tabell 4). Däremot nådde många av kommunerna (41,7%) upp till fem poäng, och 82,3 % av kommunerna hade hälften eller mer av möjliga totalpoängen (se bilaga 4 tabell 2).
För gruppen ”syn” var högsta möjliga totalpoäng 7. Kommunernas lägsta totalpoäng var 1 och högsta var 7, vilket presenteras i tabell 4. Majoriteten (46,6%) hade 4 totalpoäng, vilket även var vad den genomsnittliga kommunen hade. I gruppen ”syn” hade 79% av kommunerna hälften eller mer av möjliga totalpoäng (se bilaga 4 tabell 3).
För gruppen ”hörsel” mättes två saker; om det fanns ett alternativ på teckenspråk samt huruvida eventuella videos var anpassade. Resultatet visade att 96,2% av kommunerna hade ingen av dessa funktioner (se bilaga 4 tabell 4). Av de nio kommuner som hade videoklipp med tal, hade sju kommuner textat vad som sades. Av de tio kommuner hade videoklipp som innehöll andra ljud, så som musik eller andra bakgrundsljud, hade en kommun textat ljuden.
Som redovisats under tidigare avsnitt var det endast en kommun som erbjöd ett alternativ i textform för videoklipp.
35
99% av kommunerna saknade teckenspråksalternativ, men däremot kunde teckenspråk startas på alla de hemsidor som erbjöd detta alternativ.
8.3 DOS-krav och ej DOS-krav
Under följande rubrik presenteras resultatet för studiens tredje fråga; ”Hur skiljer sig hemsidorna åt i vilken mån de uppfyller lagkrav respektive icke lagstadgade aspekter gällande digital tillgänglighet?”. I tabell 5 presenteras en jämförelse av resultaten för det totala medelvärdet för DOS-krav respektive ej DOS-krav.
Tabell 5
Sammanställning fördelning av medelvärden för grupperna ”DOS-krav” och ”ej DOS-krav”
DOS-krav Ej DOS-krav
Medelvärde N % n %
>1 1 0,3 11 3,8
1–1,49 79 27,3 251 86,6
<1,5 210 72,4 28 9,6
Notering: n = antal kommuner
För grupperna DOS-krav och icke DOS-krav var högsta möjliga medelvärde 2, vilket innebar att en kommun fått högsta möjliga tillgänglighet på alla de indikatorer som mättes.
Cirka en femtedel (21%) av kommunerna fick värdet 2 för gruppen ”DOS-krav”, vilket indikerar på att dessa kommuner uppfyllde de DOS-krav som granskades. Den genomsnittliga kommunen hade däremot ett värde om 1,6 för gruppen ”DOS-krav” (se bilaga 4, tabell 5).
Detta innebar att den genomsnittliga kommunen inte uppfyllde de DOS-krav som granskades.
Av alla kommuner var det 72,4 % som fick ett medelvärde på 1,5 eller högre, det vill säga att man uppfyllde minst 75% av de indikatorer som mätte “DOS-krav” (se tabell 5).
Kommunerna tycktes dock uppfylla olika aspekter av samma DOS-krav olika bra.
Exempelvis DOS-kravet riktlinje 127, vars resultat presenteras i bilaga 4 figur 1. Resultatet visade att det gick att zooma 200% utan att brödtext försvann på majoriteten av webbsidorna om våld i nära relationer (99% av sidorna). Att zooma 200% utan att funktioner eller menyer försvann var däremot bara möjligt på 65,2 % av hemsidorna.
Ett annat exempel var resultatet för riktlinje 117, som presenteras i tabell 6. Resultatet visade att sju av de totalt nio kommuner som hade videoklipp som innehöll tal även hade
36
textat det som sades. Jämförelsevis var det (av de tio kommuner som hade videoklipp med ljud) endast en kommun som textat andra ljud i videoklipp.
Tabell 6
Deskriptiva data för frågorna nio och tio (se bilaga 1 för frågornas utformning) Det som sägs i ett videoklipp
är textat
Andra ljud i videoklipp är textade
N % n %
Ja 7 2,4 1 0,3
Nej 2 0,7 9 3,1
Inte relevant 281 96,9 280 96,6
Totalt 290 100 290 100%
Notering: Inte relevant = ingen videoklipp förekom på webbsidan n = antal kommuner
Resultatet visade att totalt 77 kommuner (26,7%) hade bilder på sin webbsida. Att beskriva bilder i text är ett DOS-krav, däremot är det inte ett krav att erbjuda en
lyssnarfunktion. Trots detta beskrevs bilderna på webbsidorna oftare i lyssnarfunktionen (25 kommuner), än i text (sex kommuner).
Det genomsnittliga medelvärdet för gruppen ”Ej DOS-krav” var 1,2, vilket presenteras i bilaga 4 tabell 5. Kommunernas medelvärde låg mellan 0,7–1,8. Totalt var det 9,6% av kommunerna som fick ett medelvärde på 1,5 eller högre, vilket presenteras i tabell 5.
Resultatet visar därmed att kommunerna i regel var bättre på att uppfylla DOS-krav än aspekter som inte var DOS-krav.
De indikatorer som drog ner totalmedelvärdet för gruppen ”Ej DOS-krav” var
avsaknaden av alternativ på lättläst svenska och teckenspråk. Ingen kommun hade heller en hemsida där alla länkar var klickbara runt om.
