Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap Vårdvetenskap
Kartläggning av depressiva symtom hos patienter med arytmi
Författare: Handledare:
Karin Gannedahl Christine Leo Swenne
Cecilia Stenhammar
Examinator:
Ewa Billing Examensarbete i Vårdvetenskap, 15 hp
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp
VT 2011
SAMMANFATTNING
Syfte: Syftet med föreliggande studie var att kartlägga förekomst av depression bland patienter med arytmiproblem på en vårdavdelning, samt att se om det förelåg någon skillnad mellan män och kvinnor i studiepopulationen gällande depression. Vidare avsågs även skillnader gällande depression mellan studiepopulationen och normalbefolkningen att
undersökas. Metod: Självskattningsformuläret MADRS-S delades ut under två veckor till 24 patienter med arytmi på en kardiologisk vårdavdelning. Tjugoen patienter fullföljde studien.
Resultat: 28,5 % av deltagarna uppvisade symtom på någon grad av depression. Ingen av deltagarna ansågs dock ha svår depression. Ingen signifikant skillnad kunde ses mellan könen.
Jämförelse mellan studiepopulationen och normalbefolkningen gällande depression gick inte att utföra. Slutsats: Resultatet av denna studie visar att depressiva symtom förekommer hos 28,5 % av patienter med arytmi på avdelning. Mer forskning behövs gällande skillnad mellan män och kvinnor samt mellan studiepopulationen och normalbefolkningen i denna fråga.
Nyckelord: Arytmi, livskvalitet, depression, kön
ABSTRACT
Objective: The aim of this study was to study the prevalence of depression among patients with arrhythmia, and to investigate if there was any gender difference in the study population regarding depression. Furthermore, differences considering depressive symptoms between patients with arrhythmia and the general population were to be investigated. Method: The self-rating scale MADRS-S was distributed during two weeks to 24 patients with arrhythmia.
Twenty-one patients completed the study. Results: 28.5 % of the participants showed symptoms of some level of depression. No one was considered as severe depressed. No significant difference was seen between genders. Comparison between participants and the general population was not possible to investigate. Conclusion: The results of this study show that depressive symptoms appears in 28.5 % of the patients with arrhythmia. More research is needed regarding gender differences and differences between this patient group and the general population in this subject.
Key words: Arrhythmia, quality of life, depression, gender
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INTRODUKTION………. 1
Arytmi………... 1
Symtom……… 1
Förmaksflimmer……….. 1
Behandling………...…… 2
Psykosocialt………. 2
Depression………. 3
Könsskillnader gällande depression………. 4
Arytmi och depression……….. 4
Könsskillnader gällande arytmi och depression………... 5
Problemformulering……….. 5
Syfte……….. 5
Frågeställningar………. 6
METOD………. 6
Design………... 6
Urval……….. 6
Inklusionskriterier……… 6
Exklusionskriterier………... 6
Datainsamlingsmetod………...……… 7
Tillvägagångssätt………... 7
Bearbetning och analys………. 8
Etiska överväganden……..………... 8
RESULTAT………..… 9
Prevalens av depressiva symtom hos patienter med arytmi………....10
Könsskillnader gällande depressiva symtom hos patienter med arytmi………. 11
Skillnader mellan studiepopulationen och normalbefolkningen gällande förekomst av depressiva symtom………..… 13
DISKUSSION……….. 13
Resultatdiskussion………... 14
Metoddiskussion………. 14
Klinisk betydelse………. 16
Slutsats………. 16
REFERENSER….……… 17
BILAGA 1……… 20
BILAGA 2……… 21
BILAGA 3……… 23
INTRODUKTION
Arytmi
Definitionen av begreppet hjärtarytmi är en oregelbunden rytm eller en frekvens som är under 50 eller över 100 (Persson & Stagmo, 2008). Sinusknutan utlöser inte längre impulsen och hjärtat slår därför inte i sinusrytm. (Arytmiguiden, 2011). Arytmier kan uppkomma på flera olika sätt. Organiskt orsakad arytmi innebär att förändringar skett i själva hjärtat, Funktionellt betingad arytmi innebär att störningar skett i hjärtats autonoma styrning. Arytmier kan även orsakas av extrakardiella sjukdomstillstånd, exempelvis hypertyreos, anemier, feber och hypoxi, eller vissa farmaka. Begreppet arytmi är ett samlingsnamn för flera diagnoser såsom förmaksflimmer, förmaksfladder, sinustakykardi, sinusbradykardi, supraventrikulära och ventrikulära extraslag, ventrikeltakykardi, ventrikelflimmer och AV-block (Persson &
Stagmo, 2008).
Symtom
Arytmier kan av patienten upplevas som hjärtklappning, obehag i bröstet, panikångest, yrsel, svimning, andfåddhet och trötthet (Hjärt- och lungsjukas riksförbund, 2010). Snabb rytm gör att hjärtat får jobba hårdare och därmed kan cirkulationen försämras. Detta kan i sin tur leda till hjärtsvikt och ischemi. Långsam rytm kan upplevas genom svimning, yrsel och hjärtsvikt vilket beror på försämrad vävnadsgenomblödning. Arytmier, ofta i form av ventrikelflimmer, kan leda till kranskärlsjukdom och plötslig död. Ventrikelflimmer inleds ofta av
ventrikeltakykardi som sedan övergår i ventrikelflimmer och till slut asystoli. De flesta typer av arytmier är dock mer godartade än dessa (Vasko, 2007).
Förmaksflimmer
En till två procent av Sveriges befolkning är diagnostiserade med förmaksflimmer som är den vanligaste formen av arytmi. Vid förmaksflimmer fungerar inte synkroniseringen mellan förmak och kammare normalt och patienten får oregelbunden rytm och hög hjärtfrekvens.
Förmaken hinner inte fylla och tömma blod normalt vid kontraktionerna och hjärtats
pumpförmåga försämras. Den försämrade cirkulationen gör att man känner sig trött, andfådd, yr och orkeslös. Det finns tre stadier av förmaksflimmer: paroxysmalt, persistent och
permanent. Paroxysmalt förmaksflimmer innebär att patienten får korta flimmerepisoder med sinusrytm däremellan. Detta är ofta det första stadiet som om obehandlad kan utvecklas till
persistent med längre episoder av förmaksflimmer. Detta kan i sin tur utvecklas till permanent förmaksflimmer då man inte längre kan återfå sinusrytm. Vid permanent förmaksflimmer behandlas patienten ofta endast med frekvensregleringsläkemedel (Arytmiguiden, 2011).
Behandling
Arytmi diagnostiseras vanligen med olika former av EKG-undersökningar. Alla patienter med arytmi behöver inte behandlas och för vissa räcker det med farmaka (Gizurarson &
Edvardsson, 2010). Betablockare, kalciumantagonister och digitalis är farmaka som används för sänkning av hjärtfrekvensen, dock har de ingen dokumenterad effekt på omslag till
sinusrytm. Antiarytmika används för farmakologisk konvertering till sinusrytm. Insättande av antiarytmika bör ske under övervakning på sjukhus. Elkonvertering anses vara den mest effektiva och snabbaste behandlingen för omslag till sinusrytm vid förmaksflimmer och förmaksfladder. Vid elkonvertering ges elstötar genom bröstkorgen under narkos. Behandling med antikoagulatia så som Waran är vanligt till följd av den ökade risken för
tromboembolism (Hornestam, 2010). Kateterburna interventioner, så kallade ablationer, har visat sig vara en mycket effektiv och säker behandling vid vissa typer av arytmier (Gizurarson
& Edvardsson, 2010). Kirurgiskt alternativ finns även i form av så kallad mazeoperation som visat sig vara en botande behandling med bra långtidsresultat (Hornestam, 2010). En
implanterbar defibrillator (ICD) opereras in i syfte att övervaka och behandla allvarliga arytmier. Detta kan vara aktuellt för de patienter som tidigare fått hjärtstillestånd eller bedöms ligga i riskzonen för att få det (Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering [SBU], 2003).
Psykosocialt
Att drabbas av en fysisk sjukdom påverkar även patienten mentalt. Påverkan på tankar, känslor, beteende, relationer, fritid och arbetsförmågan är vanligt vid insjuknande i
hjärtsjukdom (Lindström, 2006). Kopplingen mellan psykosociala faktorer och hjärtsjukdom är sedan tidigare känd. Bland annat finns ett samband mellan alkoholmissbruk och
förmaksflimmer. Depression, oro och ångest förekommer ofta hos patienter före och efter sjukdomsdebuten (Vasko, 2007). Enligt Hjärt- och lungsjukas riksförbund (2010) är det vanligt bland patienter med arytmi att den första tiden efter hemkomst från sjukhuset känna sig deprimerad, ensam och lättretlig. Även koncentrationssvårigheter, mardrömmar och minnesluckor förekommer ofta. Dessa reaktioner går i de flesta fall över med tiden (Hjärt- och lungsjukas riksförbund, 2010). Vanliga känslomässiga reaktioner vid insjuknande i
hjärtsjukdom är rädsla inför framtiden, ångest då man skrivits ut från tryggheten på sjukhuset
och ska klara sig själv, sorg och hopplöshet över den nya livssituationen, trötthet och orkeslöshet samt nedstämdhet och depression. Depression är ofta underdiagnostiserat hos hjärtpatienter då symtomen för depression och hjärtsjukdom kan likna varandra (Lindström, 2006).
Depression
Det är väldigt ovanligt att aldrig ha upplevt nedstämdhet. För att en person ska få diagnosen depression krävs flera symtom. Det finns inte någon klar gräns mellan depression och vanlig nedstämdhet men gällande depression är symtomen varaktiga och påverkar personens vardag negativt, dagarna blir svåra att hantera. Symtom på depression kan vara sorgsenhet, ångest, överdriven självkritik, håglöshet, sömnsvårigheter och koncentrationssvårigheter. Dessa symtom behöver inte alltid vara depression utan naturliga reaktioner på till exempel någons bortgång, en separation, olika konflikter eller sjukdomar. Enligt WHO är depression den fjärde vanligaste orsaken till global ohälsa, efter luftvägsinfektioner, diarrésjukdomar och nyföddhetssjukdomar (SBU, 2004). Kroppsliga sjukdomar tillsammans med depression kan komplicera vårdförloppet genom försämrad livsstil. En annan aspekt är att personen kan låta bli att ta livsviktiga mediciner som behövs vid till exempel diabetes och hjärtsjukdomar. Att gå med depression en längre tid utan hjälp kan vara farligt. Att sluta äta och dricka är förenat med livsfara. Är personen suicidbenägen kan obehandlad depression leda till döden (SBU, 2004).
Egentlig depression är den vanligaste formen av depression och kan delas in i tre stadier. I WHO:s system ICD-10 ges definitioner för lindrig, måttlig och svår egentlig depression:
• Lindrig egentlig depression: Personen kan fortfarande utföra dagliga sysslor och att arbeta trots svårigheter.
• Måttlig egentlig depression: Personen kan inte sköta vardagslivet.
• Svår egentlig depression: Personen kan glömma bort grundläggande behov som att äta och dricka, ofta förekommer också grava självmordstankar (SBU, 2004).
Idag är depression så vanligt förekommande att det kan kallas en folksjukdom,
underdiagnostisering sker dock ofta. Det är även vanligt att patienter med depression inte söker hjälp för sina symptom (Svanborg & Åsberg, 1995). Ångest och depression är vanligt förekommande hos patienter som legat inne på sjukhus relaterat till somatisk sjukdom. Om
patienternas problem varit allvarliga och oförutsägbara är risken ännu större för ångest och depression (Mlynarski, Wlodyka & Kargul, 2009).
Könsskillnader gällande depression
Kvinnor löper högre risk att drabbas av depression enligt många studier (Angst, Gamma, Gastpar, Lépine, Mendlewicz & Tylee, 2002; Leach, Christensen, Mackinnon, Windsor &
Butterworth, 2008). En psykologisk förklaring kan enligt studier vara att kvinnor tenderar att tänka mer på negativa erfarenheter i livet än vad män gör. Grubblande i sig kan vara en anledning varför det förekommer skillnader mellan könen gällande depression. Även
hjälplöshet och vanmakt kan vara en psykisk förklaring till varför kvinnor har benägenhet att känna sig mer nedstämda än män. Dåligt självförtroende och brist på beslutsamhet kan vara andra faktorer (Leach et al., 2008). Kvinnor tar ofta mer ansvar i familjen och får därmed en stressigare vardag. Eftersom stress kan leda till depression kan detta vara bidragande orsak till fenomenet. Kvinnor tjänar dessutom ofta sämre vilket har visat sig vara en aspekt till ökad benägenhet till depression (Leach et al., 2008). I en australiensisk studie mättes nedstämdhet i olika generationer och det konstaterades att kvinnor är mer nedstämda än män i alla mätta generationer. En orsakande faktor till detta ansågs vara skillnader i utbildning mellan könen (Leach et al., 2008).
I en annan studie kunde författarna se att kvinnor tenderade att i högre utsträckning drabbas av djupare depressioner men att det inte fanns någon skillnad gällande de mildare symtomen.
Deprimerade män visade betydligt färre symtom än en deprimerad kvinna. De sportade och drack mer alkohol som copingstrategi medan en deprimerad kvinna i högre utsträckning kände sig psykiskt lättade genom emotionella utlopp så som skratt och gråt (Angst et al., 2002).
Arytmi och depression
Patienter med förmaksflimmer upplever ofta ett flertal symtom som kan påverka deras livskvalitet negativt (Guédon-Moreau et al., 2010). Enligt Thrall, Lip, Carroll & Lane (2007) har patienter med förmaksflimmer sämre livskvalitet jämfört med friska kontrollpersoner, den generella populationen och andra patienter med kranskärlssjukdom. I deras studie fann man att ungefär en tredjedel av patienter med förmaksflimmer hade symtom av depression och ångest, vilket kvarstod vid ny undersökning sex månader senare. Ett starkt samband mellan depression och försämrad livskvalitet kunde ses, och grad av depressionssymptom ansågs
kunna förutsäga hur patientens framtida livskvalitet skulle bli (Thrall et al., 2007). I studien av Dabrowski et al. (2010) konstaterades att förekomsten av depressionssymtom var signifikant högre bland patienter med förmaksflimmer än i kontrollgruppen som bestod av friska
personer. De beskriver vidare att förmaksflimmer har en betydande negativ effekt på livskvalitet, med påverkan på det dagliga livet som resulterar i mentala hälsoproblem (Dabrowski et al., 2010). Enligt Herbst, Goodman, Feldstein & Reilly (1999) upplever patienter behandlade med antiarytmika sämre livskvalitet och mer psykologisk stress än patienter med andra behandlingsformer. Personer med en implanterbar defibrillator (ICD) kan uppleva osäkerhet relaterat till när denna ska defibrillera, samt en känsla av att tappa
kontrollen. Detta kan leda till en reducerad aktivitetsnivå. Stöd från anhöriga och vårdpersonal är av stor vikt (Morken, Severinsson & Karlsen, 2010). Rädsla, ångest och maktlöshet är även vanliga känslor för patienter med ICD (Eckert & Jones, 2002).
Könsskillnader gällande arytmi och depression
Kvinnliga patienter med förmaksflimmer har sämre livskvalitet (Thrall et al., 2007) samt depression i högre utsträckning än motsvarande manliga patienter (Dabrowski et al., 2010).
Detta sågs även i studien av Ong et al. (2006), där könsskillnader och livskvalitet undersöktes hos patienter med förmaksflimmer. Kvinnorna i studien rapporterade högre poäng på
depressionsskalan och sämre fysisk livskvalitet jämfört med männen, vilket förklarades med att kvinnor är mer benägna att uppleva sjukdomssymtomen som stressande, betungande och påträngande än män (Ong et al., 2006).
Problemformulering
Ett flertal studier gällande depression hos patienter med förmaksflimmer har utförts, dock behövs mer forskning gällande depression hos patienter med alla typer av arytmi. Då underdiagnostisering av depression bland patienter med arytmi är vanligt är det viktigt att vårdpersonal är uppmärksamma på symtomen och tar detta på allvar för att kunna hjälpa dessa patienter till en förbättrad livskvalitet.
Syfte
Syftet med föreliggande studie var att kartlägga förekomst av depression bland patienter med arytmiproblem på en vårdavdelning, samt att se om det förelåg någon skillnad mellan män och kvinnor i studiepopulationen gällande depression. Vidare avsågs även skillnader gällande depression mellan studiepopulationen och normalbefolkningen att undersökas.
Frågeställningar
1. Hur många av patienterna med hjärtarytmi som har vårdats på vårdavdelning har depressiva symtom?
2. Föreligger någon skillnad mellan män och kvinnor i studiepopulationen gällande förekomst av depressiva symtom?
3. Föreligger någon skillnad mellan studiepopulationen och normalbefolkningen gällande förekomst av depressiva symtom?
METOD
Design
Empirisk kvantitativ tvärsnittstudie
Urval
Alla patienter som uppfyller inklusionskriterierna samt var inlagda på en kardiologisk vårdavdelning på ett universitetssjukhus i Mellansverige under vecka 9 och 10 våren 2011 inkluderades i studien.
Inklusionskriterier
Patienter med arytmiproblem oberoende ålder och kön som förstår svenska i tal och skrift.
Exklussionskriterier
Annan dödlig sjukdom eller en psykiatrisk sjukdom till exempel tidigare känd depression.
Tjugosju patienter tillfrågades om deltagande i studien. Tre patienter valde att avstå varav två var kvinnor och en var man, medelåldern var 67,7 år (min: 56 år och max: 74 år). Anledningar som uppgavs till att avstå från deltagande var orkeslöshet och tidsbrist.
Av de 24 patienter som från början valt att delta avbröt tre sitt deltagande under studiens gång. Detta meddelade de till sin ansvariga sjuksköterska som sedan vidarebefordrade
informationen till författarna. Av dessa var en kvinna och två män, medelåldern var 52 år (min: 35 år och max: 70 år). Information om varför de avbröt sitt deltagande nådde aldrig författarna. Då 21 av 24 enkäter besvarades uppmättes svarsfrekvensen till 87,5 %.
Datainsamlingsmetod
Montgomery Åsberg Depression Rating Scale (MADRS-S) är en självskattningsskala bestående av nio frågor som kan användas för att mäta depression (bilaga 3). Det är dock endast ett hjälpmedel för behandlingsuppföljning och ett komplement till diagnostisering av depression. Instrumentet är väl studerat och används i studier främst i Europa (Montgomery &
Åsberg, 1979) men även i världen över (Netdoktor, 2010).
MADRS-S användes i denna studie för att skatta symtom på depression hos patienter med arytmi. I MADRS-S har frågor som är relaterade till känslostämning formulerats för att patienterna själva kan gradera hur de mått de senaste tre dagarna. Frågorna berör sinnesstämning, oroskänslor, sömn, matlust, koncentrationsförmåga, initiativförmåga, känslomässigt engagemang, pessimism och livslust. Patienten graderar från noll till tre, ju högre poäng resultatet blir desto mer nedstämd är patienten. Författarna sammanställde resultatet när MADRS-S var ifylld för att se vilken svårighetsgrad av depression patienterna hade: 0-6 poäng: ingen depression, 6,5-9,5 poäng: mild depression, 10-17 poäng: måttlig depression och >17 poäng: svår depression. Kön, ålder och boendesituation fylldes även i av patienterna.
Tillvägagångssätt
Författarna av studien kontaktade koordinatorn på vårdavdelningen för uppgifter om patienter som stämde in på efterfrågade inklusionskriterier. Koordinatorn informerades om studiens exklusionskriterier och uteslöt därför de patienter som stämde in på dessa. Sjuksköterskor och undersköterskor på vårdavdelningen informerades om studien av avdelningschefen innan studien påbörjades. Patienter informerades om studien muntligt av författarna och genom ett informationsbrev (bilaga 2) på inskrivningsdagen. Författarna återkom dagen därpå och tillfrågade patienterna om de vill delta i studien och därmed ge sin underskrift på
informationsbrevet. De som valde att delta fick ett kuvert bestående av enkäten MADRS-S självskattningsskala (bilaga 3) samt ett frankerat svarskuvert som de fick fylla i efter utskrivning och sedan posta tillbaka till vårdavdelningen. Svarskuverten postades till lådan Hjärta & Känsla på avdelningen där författarna sedan kunde komma och hämta dem. Enkäten, kuvert och informationsbrev var kodade med en gemensam kod. Denna kod registrerades på
en lista tillsammans med patientens namn och personnummer. Listan förstördes senare för att säkerställa anonymiteten. De underskrivna informationsbreven samt ifyllda enkäter
arkiverades hos ansvarig handledare. Deltagarnas diagnos uppsöktes via journalsystemet Cosmic med tillstånd från verksamhetschefen. De patienter som valde att inte delta i studien meddelade sekreterare eller ansvarig sjuksköterska på avdelningen. Om inte kuvertet kommit tillbaka till avdelningen två veckor efter att patienten skrivits ut planerades en påminnelse att skickas ut till dessa patienter. Detta var dock aldrig nödvändigt då de tre som inte skickade in enkäten hade meddelat ansvarig sjuksköterska att de inte längre önskade delta i studien.
Bearbetning och analys
Då studien var kvantitativ genomfördes statistisk analysering. Dataanalys utfördes i
statistikprogrmmet SPSS 17,0 (Statistical Package for the Social Sciences). Summan av de index som deltagarna fått på frågorna i MADRS-S beräknades och sammanställdes av författarna.
1. Hur många av patienterna med hjärtarytmi som har vårdats på vårdavdelning är deprimerade?
Analyserades med beskrivande statistik, det vill säga medelvärde och standardavvikelse.
2. Föreligger någon skillnad mellan män och kvinnor i studiepopulationen gällande förekomst av depression?
Analyserades med oberoende t-test
3. Föreligger någon skillnad mellan studiepopulationen och normalbefolkningen vad gäller depression?
Kunde inte analyseras då studier som använt sig av MADRS-S frågeformulär på normalpopulationen inte hittades.
Etiska överväganden
Studien är godkänd av den valda vårdavdelningens verksamhetschef (se bilaga 1).
Eftersom medverkan i studien var helt frivillig och skett anonymt fann författarna inte några etiska problem med studiens genomförande. Mer forskning och undersökning inom ämnet hjälper patienter med depression relaterat till arytmier i längden och kan därför ses som positivt av deltagarna. Depression kan dock, som många andra psykiska sjukdomar, vara
något skamfullt som man inte talar högt om. Det var därför viktigt att poängtera att
personuppgifter behandlades konfidentiellt så deltagarna kunde känna sig trygga att uppge sanningsenliga uppgifter i enkäten. Ingen förberedelse fanns för agerande om någon eller några av deltagarna hade klassats som svårt deprimerade enligt MADRS-S.
RESULTAT
Av de 24 patienter som valde att delta i studien var 6 kvinnor (25 %) och 18 män (75 %).
Medelåldern var 59,1 år (SD= 11,5, min: 35 år och max: 84 år), se figur 1.
Figur 1. Fördelning på ålder i studiepopulationen
Tjugoen deltagare var sammanboende och tre var ensamboende. Fjorton deltagare hade förmaksflimmer (58,3 %), fyra deltagare hade förmaksfladder (16,7 %), tre deltagare hade en implanterbar defibrillator (ICD) (12,5 %), två deltagare hade supraventrikulär takykardi (8,3
%) och en deltagare hade ventrikeltakykardi (4,2 %), se figur 2.
Figur 2. Fördelning av arytmidiagnoser bland studiepopulationen.
Tre av dem som från början deltog valde att avbryta studien, av dessa var en kvinna och två män, medelåldern var 52 år (min: 35 år och max: 70 år). Två var diagnostiserade med förmaksflimmer och en med ventrikeltakykardi.
Prevalens av depressiva symtom hos patienter med arytmi
Resultatet från genomförd enkätstudie visade att 71,4 % (n=15) av studiepopulationen inte uppvisade några symtom på depression. Nitton procent (n=4) av deltagarna visade symtom på mild depression och 9,5 % (n=2) visade symtom på måttlig depression. Detta innebär att symtom på någon grad av depression förekom i 28,5 % av fallen. Ingen i studiepopulationen visade symtom på svår depression. Se tabell 1 samt figur 3.
Tabell 1. Fördelning av depression bland studiepopulationen enligt MADRS-S Grad av depression Antal Procent
Ingen depression <6 15 71,4 Mild depression 6,5-9,5 4 19,0 Måttlig depression 10-17 2 9,5
Totalt 21 100,0
Figur 3. Fördelning av depressionsgrad bland studiepopulationen enligt MADRS-S
Lägst skattade poäng enligt MADRS-S var 0 och högst skattade poäng var 15. Medelvärdet beräknades till 4,9 (SD=4,03). Se tabell 2.
Tabell 2. Statistik från MADRS-S poäng Uppnådd poäng MADRS-S (n=21)
Medelvärde 4,9
Standardavvikelse 4,03
Minimum 0
Maximum 15
Könsskillnader gällande depressiva symtom hos patienter med arytmi
Utifrån MADRS-S uppdelning gällande grad av depression visade resultaten att 1 kvinna (20
%) och 14 män (87,5 %) i studiepopulationen saknade symtom på depression. Tre kvinnor (60
%) och en man (6,25 %) visade symtom på mild depression. En man (6,25 %) och en kvinna (20 %) ansågs lida av måttlig depression. Ingen i studiepopulationen angav så höga poäng att de kunde klassas som svårt deprimerade enligt MADRS-S frågeformulär. Se tabell 3 och figur 4.
Tabell 3. Förekomst av depression fördelat på kön
Ingen depression Mild depression Måttlig depression Svår depression
Kvinna 1 3 1 0
Man 14 1 1 0
Total 15 4 2 0
Figur 4. Förekomst av depression fördelat på kön
Kvinnornas lägsta poäng utifrån MADRS-S var 0 poäng och den högsta skattningen var 10,5.
Bland männen var det lägsta poängen 0 och det högsta 15. Medelvärdet för kvinnorna var 7,3 (SD=4,2) poäng och motsvarande för männen var 4,2 (SD= 3,8). Det fanns ingen skillnad mellan män och kvinnor gällande symtom på depression (p=0,131), se tabell 4.
Tabell 4. Könsskillnader gällande resultat från MADRS-S Kön Antal Lägst
värde
Högst värde
Medelvärde Standardavvikelse p-värde
Kvinna 5 0 10,5 7,3 4,1773 0,131
Man 16 0 15 4,156 3,8110
Skillnader mellan studiepopulationen och normalbefolkningen gällande förekomst av depressiva symtom
Då inga studier som undersökt depressiva symtom hos normalbefolkningen med hjälp av MADRS-S kunde hittas går frågan inte att besvara. För att kunna analysera skillnaden mellan studiepopulationen och normalbefolkningen gällande förekomst av depressiva symtom krävs användning av samma mätinstrument. Två studier hittades som mätte egentlig depression respektive nedstämdhet hos normalbefolkningen (Ayuso-Mateos et al., 2001; Landstinget i Uppsala län, 2008).
Ayuso-Mateos et al. (2001) genomförde en studie i syfte att undersöka prevalensen av egentlig depression hos normalbefolkningen i Europa. 8764 slumpvis utvalda deltagare i åldrarna 18-64 år från fem europeiska länder deltog i studien. Bland annat användes Beck Depression Inventory för att identifiera möjliga fall av depression. Resultatet visade att förekomsten av egentlig depression var 8,56 % hos studiepopulationen (10,05 % av
kvinnorna och 6,61 % av männen). Högst prevalens av depression uppmättes i stadsmiljöer i Irland och Storbritannien och lägst prevalens i stadsmiljöer i Spanien (Ayuso-Mateos et al., 2001).
I studien Liv och hälsa 2008 deltog 9507 personer mellan 18 och 79 år i Landstinget i Uppsala län. Deltagarna fick besvara en enkät gällande upplevd nedstämdhet. Resultatet från studien visade att 15 % av deltagarna upplevde sig nedstämda. Studien genomfördes även 2000 samt 2004, vid dessa tillfällen upplevde 17 % respektive 15 % sig nedstämda (Landstinget i Uppsala län, 2008).
DISKUSSION
Resultatet i föreliggande studie visade att 28,5 % av deltagarna enligt MADRS-S uppgav symtom på någon grad av depression. Ingen deltagare ansågs lida av svår depression. Ingen skillnad mellan män och kvinnor gällande depression kunde påvisas (p=0,131). Jämförelse med normalbefolkning gick inte att utföra då relevanta studier för detta inte kunde hittas.
Resultatdiskussion
Enligt studien av Thrall et al (2007) upplever ungefär en tredjedel av patienter med förmaksflimmer depressiva symtom eller ångest som vid senare undersökningstillfälle kvarstod. I föreliggande studie förekom det milda symtom på depression hos 19 % av deltagarna och hos 9,5 % av deltagarna påvisades måttlig depression. Alltså konstaterades sammanlagt 28,5 % av studiepopulationen lida av mild depression eller mer. Studiens resultat liknar således tidigare studier huruvida arytmipatienter löper högre risk för psykisk ohälsa.
Studiens resultat visade att 80 % av kvinnorna hade någon grad av depression enligt MADRS- S frågeformulär. Motsvarande siffra för männen var 12,5 %. Dock kunde ingen skillnad mellan kvinnor och män gällande nedstämdhet och depression påvisas i föreliggande studie (p=0,131). Tidigare studier visar dock att kvinnor ofta mår sämre än män (Leach, 2008).
Då inga studier som undersökt depression med självskattningsformuläret MADRS-S hos normalbefolkningen kunde hittas vid sökande i databas kunde inte föreliggande studies resultat jämföras med normalbefolkningen.
Metoddiskussion
Av de från början 24 patienter som godkände sin medverkan i studien valde tre att inte fullfölja sitt deltagande, vilket gav en svarsfrekvensen på 87,5 % (n=21). Detta anser författarna vara en relativt hög svarsfrekvens, vilket är till fördel för denna studie. Då 20 deltagare från början eftersträvades anses det slutgiltiga deltagarantalet på 21 patienter vara tillfredsställelse. Den höga svarsfrekvensen tror författarna beror på att informationen gavs muntligt till deltagarna och enkäten överräcktes personligen. Patienterna verkade då känna ett ansvar att bidra till forskningen för att kunna förbättra framtida vård. Om enkäten hade skickats hem till patienter som stämde in på inklusionskriterierna hade förmodligen fler deltagare kunnat rekryteras, samtidigt som svarsfrekvensen troligtvis blivit betydligt lägre då många troligtvis skulle ha kastat brevet utan att läsa igenom.
Flera patienter uppgav, både muntligt och skriftligt, att MADRS-S formulär var otydligt och svårt att förstå hur det skulle fyllas i. Om deltagarna missförstod och fyllde i formuläret felaktigt kan resultatet ha påverkats. Några deltagare hade inte svarat på alla frågorna i formuläret, ett medelvärde från övriga frågor räknades då ut och fylldes i där svar saknades.
En av frågeställningarna i denna studie rörde skillnaden mellan män och kvinnor gällande depressiva symtom. Antal kvinnor i studien var dock endast fem (23,8 %) jämfört med männen som var 16 (76,2 %). Detta berodde på att de flesta arytmipatienterna på avdelningen var män vid tillfället för rekrytering av deltagare. Enligt flera studier löper kvinnor högre risk att drabbas av depression (Angst et al., 2002; Leach et al., 2008). I föreliggande studie kunde dock ingen skillnad ses mellan män och kvinnor gällande depression. Detta berodde
förmodligen på det lilla deltagarantalet. Om deltagarantalet varit större hade det varit mer troligt att signifikans påvisats.
Tjugosju patienter på vårdavdelningen tillfrågades om deltagande i denna studie, av dessa var det tre som avböjde på grund av orkeslöshet och tidsbrist. Författarna av denna studie
spekulerar i om resultatet blivit annorlunda ifall dessa tre deltagit. Med tanke på de anledningar som uppgavs skulle de eventuellt ha skattat sig relativt högt på MADRS-S självskattningsskala.
För att jämföra förekomst av depression mellan studiepopulationen och normalbefolkningen skulle en studie utförd med hjälp av MADRS-S på normalbefolkningen ha varit nödvändigt.
Om detta funnits hade resultaten kunnat jämföras och analyseras i statistikprogram. Detta kunde dock inte hittas tillgängligt i databaser. Om mer tid funnits hade en kontrollgrupp kunnat inkluderas i studien och därmed hade resultatet varit jämförbart med befintlig studiepopulation.
Inom begreppet arytmi ingår ett flertal diagnoser. I denna studie finns fem av dessa
representerade vilket ger en bred och representativ studiepopulation. Om mer tid funnits hade det varit intressant att djupare undersöka om det förelåg skillnader i depressionsgrad mellan patienter med olika arytmidiagnoser. Det kan tänkas att de med diagnoser som ger fler och värre symtom är mer stressade och nedstämda.
MADRS-S självskattningsformulär mäter grad av depression och anses därför relevant för studiens syfte. Dock uttryckte flera patienter att de hade svårigheter med att förstå hur detta formulär skulle fyllas i, därmed skulle en enkät med ett enklare upplägg och mer lättolkade frågor kunna vara aktuell om en liknande studie genomförs på nytt. Om misstolkningar skett vid ifyllande av enkät kan resultatets reliabilitet ha påverkats negativt.
Om mer tid funnits hade fler deltagare kunnat rekryteras till studien och resultatet hade då troligtvis blivit mer tillförlitligt. Resultatet av denna studie visar att mild och måttlig
depression förekommer hos 28,5 % av deltagarna. En utökad studie skulle kunna undersöka orsaker till depression bland patienter med arytmi samt innefatta faktorer som diagnos, typ av behandling, boendeform samt demografiska aspekter.
Klinisk betydelse
Depression, från mild till svår, innebär lidande för patienten och bör uppmärksammas och tas på allvar. För att förbättra livskvaliteten för arytmipatienter är det viktigt att kartlägga och identifiera depressiva symtom för att kunna ge optimal behandling. Genom att synliggöra detta problem kan personalen bli mer uppmärksamma på symtomen och erbjuda hjälp och stöd i tid. Detta skulle minska lidandet för patienten samt kostnaderna för samhället.
Slutsats
Förekomsten av depressiva symtom i studiepopulationen var 28,5 %, av dessa uppvisade två tredjedelar symtom på mild depression och en tredjedel symtom på måttlig depression. Ingen av deltagarna visade symtom på svår depression. På grund av att så få kvinnor ingick i studien så kan inga slutsatser dras avseende skillnader mellan könen.. Jämförelse mellan
studiepopulationen och normalbefolkningen gällande depression kunde inte utföras då relevanta studier inte hittades. Mer forskning behövs inom ämnet för att öka tillförlitligheten då denna studie var liten.
REFERENSER
Angst, J., Gamma, A., Gastpar, M., Lépine, J.P. Mendlewicz, J., Tylee, A. (2002). Gender differences in depression. Epidemiological findings from the European DEPRES I and II studies. European archives of psychiatry and clinical neuroscience. Volume 252, Number 5, 201-209, DOI: 10.1007/s00406-002-0381-6
Arytmiguiden. (2011). Arytmier. Tillgänglig 7 mars, 2011, från http://www.arytmiguiden.se/vaardpersonal/arytmier/
Arytmiguiden. (2011). Vad är förmaksflimmer? Tillgänglig 7 mars, 2011, från http://www.arytmiguiden.se/allmaenhet/foermaksflimmer/
Ayoso-Mateos, JL., Vazques-Barquero, JL., Dowrick, C., Lehtinen, V., Dalgard, S., Casey, P... ODIN GROUP. (2001). Depressive disorders in Europe: prevalence figures from the ODIN study. British Journal of Psychiatry 179, 308-316.
Dabrowski, R., Smolis-Bak, E., Kowalik, I., Kazmierska, B., Wójcicka, M. & Szwed, H.
(2010). Quality of life and depression in patients with different patterns of atrial fibrillation.
Kardiologia Polska, 68(10), 1133-1139.
Eckert, M. & Jones, T. (2002). How does an implantable cardioverter defibrillator (ICD) affect the lives of patients and their families? International Journal of Nursing Practise, 8(3), 152-157. doi: 10.1046/j.1440-172X.2002.00357.x
Gizurarson, S. & Edvardsson, N. (2010). Takykardi. Internetmedicin AB. Tillgänglig 7 mars, 2011, från http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=1890
Guédon-Moreau, L., Capucci, A., Denjoy, I., Morgan, C.C., Périer, A., Leplège, A. & Kacet, S. (2010). Impact of the control of symptomatic paroxysmal atrial fibrillation on health- related quality of life. European Society of Cardiology, 12, 634-642. doi:
10.1093/europace/euq007
Herbst, J.H., Goodman, M., Feldstein, S. & Reilly, J.M. (1999). Health-Related Quality-of- Life Assessment of Patients with Life-Threatening Ventricular Arrhythmias. Pacing and Clinical Electrophysiology, 22(6), 915-926. doi: 10.1111/j.1540-8159.1999.tb06816.x
Hjärt- och lungsjukas riksförbund (2010). Att leva med arytmi. Hjärt- och lungsjukas riksförbund. Tillgänglig 27 november, 2010, från http://www.hjart-
lung.se/hjartlung/uploads/Dokument/Att_leva_med_arytmi_komp.pdf
Hornestam, B. (2010). Förmaksflimmer/fladder. Internetmedicin AB. Tillgänglig 7 mars, 2011, från http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=315
Landstinget i Uppsala län, Hälso- och sjukvårdsavdelningen, Samhällsmedicinska enheten.
(2008). Psykisk hälsa i Uppsala län. Uppsala: Landstinget i Uppsala län. Tillgänglig 8 mars, 2011, från
http://www.lul.se/upload/6947/Detaljerad%20statistik%20om%20psykisk%20h%C3%A4lsa,
%20uppsala%20l%C3%A4n.pdf
Leach, L., Christensen, H., Mackinnon, A., Windsor, T., Butterworth, P. (2008). Gender differences in depression and anxiety across the adult lifespan: the role of psychosocial mediators. Social psychiatry and psychiatric epidemiology. Volume 43, Number 12, 983- 998, DOI: 10.1007/s00127-008-0388-z
Lindström, M. (2006). Psykiska reaktioner vid hjärtsjukdom. Fortbildning Österbotten.
Tillgänglig 27 november, 2010, från
http://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache:Zbn67PgHeYoJ:www.fortbildning.o sterbotten.fi/medialibrary/data/Psykiska_reaktioner_vid_en_hjaertsjukdom_-_M-_Lind-
%257Bjoycq-wsojg-
7boqn%257D.doc+depression+och+hj%C3%A4rtsjukdom&cd=1&hl=sv&ct=clnk&gl=se
Mlynarski, R., Wlodyka, A. & Kargul, W. (2009). Changes in the mental and physical components of the quality of life for patients six months after pacemaker implantation.
Cardiology Journal, 16(3), 250-253.
Montgomery, S.A. & Åsberg, M.A. (1979). A new depression scale designed to be sensitive to change. British Journal of Psychiatry, 134, 382-389. Tillgänglig från Pubmed som abstract.
Morken, I.M., Severinsson, E. & Karlsen, B. (2010). Reconstructing unpredictability:
experiences of living with an implantable cardioverter defibrillator over time. Journal of Clinical Nursing, 19(3-4). 537-546. doi: 10.1111/j.1365-2702.2009.02898.x
Netdoktor.se (2010). MADRS självskattning för depression. Netdoktor.se AB: Stockholm.
Tillgänglig 1 december, 2010, från http://www.netdoktor.se/depression/?_PageId=1856 .
Ong, L., Irvane, J., Nolan, R., Cribbie, R., Harris, L., Newman, D… Dorian, P. (2006).
Gender differences and quality of life in atrial fibrillation: the mediating role of depression.
Journal of Psychosomatic Research, 61(2006), 769-774.
doi:10.1016/j.jpsychores.2006.08.003
Persson, J. & Stagmo, M. (2008). Perssons kardiologi: Hjärtsjukdomar hos vuxna. (6:e uppl.). Studentlitteratur.
Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering. (2003). Implanterbar defibrillator. Stockholm:
Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering.
Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering. (2004). Behandling av depressionssjukdomar:
En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: Statens Beredning för Medicinsk Utvärdering.
Svanborg, P. & Åsberg, M. (1995). Psykiatrisk egenbedöming: En självskattningsskala för ångest- och depressions-syndrom Helsingborg: Pär Svanborg, Marie Åsberg och H. Lundbeck AB.
Thrall, G., Lip, G.Y.H., Carroll, D & Lane, D. (2007). Depression, anxiety, and quality of life in patients with atrial fibrillation. Chest Journal, 132, 1259-1264. doi: 10.1378/chest.07-0036
Vasko, P. (2007). Hjärt- kärlsjukdomar. I N. Grefberg & L. Johansson (red.), Medicinboken – Vård av patienter med invärtes sjukdomar (s. 55-142). Stockholm: Liber AB.
BILAGA 1 Tillstånd att genomföra studie
BILAGA 2 Informationsbrev
KARTLÄGGNING AV STRESS OCH NEDSTÄMDHET BLAND PATIENTER MED HJÄRTSJUKDOM
Du tillfrågas härmed om Du vill delta i ett forskningsprojekt där vi skall undersöka
förekomsten av stress och nedstämdhet bland patienter med förmaksflimmer, implanterbar defibrillator (ICD), kranskärlssjukdom och hjärtsvikt.
Varför görs studien?
Att drabbas av hjärtsjukdom innebär stor påfrestning både fysiskt och psykiskt. Tidigare forskning har visat att stress och nedstämdhet är vanligt förekommande bland patienter med hjärtsjukdom. Syftet med detta projekt är att kartlägga förekomsten av depression bland patienter som drabbats av förmaksflimmer, implanterbar defibrillator (ICD),
kranskärlssjukdom och hjärtsvikt.
Vad innebär studien för mig?
Du kommer att få besvara tre olika enkäter. Vi kommer att ställa frågor till Dig som berör sinnesstämning, oroskänslor, sömn, matlust, koncentrationsförmåga, initiativförmåga, känslomässigt engagemang, pessimism och livslust. Du kommer att få ta enkäterna med Dig hem och besvara dem hemma och sedan skicka tillbaka den i ett redan frankerat kuvert. Det tar cirka 20 minuter att besvara enkäterna.
Hur garanteras anonymiteten?
Dina uppgifter kommer att behandlas konfidentiellt och Dina svar kommer inte att kunna identifieras. Efter registrering av data i protokollet kommer namn och personuppgifter att avlägsnas från protokollet. Du har enligt personuppgiftslagen (PUL) rätt att gratis få ta del av
de uppgifter om Dig som hanteras och vid behov få eventuella felaktigheter rättade. Vid sådant önskemål kontakta projektansvarig, Gunilla Burell, telefonnummer 018/471 34 83. Ditt deltagande är frivilligt och Du har rätt att avbryta din medverkan när du vill.
Ansvariga för studien
Huvudansvarig för studien är Gunilla Burell, forskare vid Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, tel 018/471 34 83, e-post: gunilla.burell@pubcare.uu.se.
Du kan även kontakta Christine Leo Swenne, klinisk lektor vid Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet, telefon 018/471 66 19, e-post:
christine.leo.swenne@pubcare.uu.se.
***************************************************************************
JAG GER MITT SAMTYCKE TILL DELTAGANDE
I UNDERSÖKNINGEN OM STRESS OCH NEDSTÄMDHET
Du har enligt personuppgiftsslagen rätt att få ta del utav uppgifter om Dig som registreras i samband med studien. Om Du har önskemål om detta, kontakta Gunilla Burell, forskare vid Institutionen för Folkhälso- och vårdvetenskap, telefonnummer 018/471 34 83 som är huvudansvarig. Vid behov kan Du få eventuella felaktigheter i de registrerade uppgifterna korrigerade.
Uppgifter registrerade i samband med studien skyddas av gällande lagstiftning om sekretess.
Ditt deltagande är helt frivilligt. Även om Du först tackar ja, kan Du när som helst avböja medverkan utan motivation varför. Deltagandet i forskningsstudien påverkar inte Din vanliga vård.
2010- ___ - ___
Namn
BILAGA 3 MADRS-S
Sinnesstämning
Här ber vi dig beskriva din sinnesstämning, om du känner dig ledsen, tungsint eller dyster till mods. Tänk efter hur du har känt dig de senaste tre dagarna, om du har skiftat i humöret eller om det har varit i stort sett detsamma hela tiden, och försök särskilt komma ihåg om du har känt dig lättare till sinnes om det har hänt något positivt.
0 Jag kan känna mig glad eller ledsen, allt efter omständigheterna.
0,5
1 Jag känner mig nedstämd för det mesta, men ibland kan det kännas lättare.
1,5
2 Jag känner mig genomgående nedstämd och dyster. Jag kan inte glädja mig åt sådant som vanligen skulle göra mig glad.
2,5
3 Jag är totalt nedstämd och olycklig att jag inte kan tänka mig värre.
Oroskänslor
Här ber vi dig markera i vilken utsträckning du haft känslor av inre spänning, olust och ångest eller odefinierad rädsla under de senaste tre dagarna. Tänk särskilt på hur intensiva känslorna varit, och om de kommit och gått eller funnits hela tiden.
0 Jag känner mig mestadels lugn.
0,5
1 Ibland har jag obehagliga känslor av inre oro.
1,5
2 Jag har ofta en känsla av inre oro som ibland kan bli mycket stark, och som jag måste anstränga mig för att bemästra.
2,5
3 Jag har fruktansvärda, långvariga eller outhärdliga ångestkänslor.
Sömn
Här ber vi Dig beskriva hur bra du sover. Tänk efter hur länge du sovit och hur god sömnen varit under de senaste tre nätterna. Bedömningen skall avse hur du faktiskt sovit, oavsett om du tagit sömnmedel eller ej. Om du sover mer än vanligt, sätt din markering vid 0.
0
Jag sover lugnt och bra och tillräckligt länge för mina behov. Jag har inga särskilda svårigheter att somna.
0,5
1
Jag har vissa sömnsvårigheter. Ibland har jag svårt att somna eller sover ytligare eller oroligare än vanligt.
1,5
2
Jag sover minst två timmar mindre per natt än normalt. Jag vaknar ofta under natten, även om jag inte blir störd.
2,5
3 Jag sover mycket dåligt, inte mer än 2-3 timmar per natt.
Matlust
Här ber vi dig ta ställning till hur din aptit är, och tänka efter om den på något sätt skilt sig från vad som är normalt för dig. Om du skulle ha bättre aptit än normalt, markera då det på 0.
0 Min aptit är som den brukar vara.
0,5
1 Min aptit är sämre än vanligt.
1,5
2 Min aptit har nästan helt försvunnit. Maten smakar inte och jag måste tvinga mig att äta.
2,5
3 Jag vill inte ha någon mat. Om jag skall få någonting i mig, måste jag övertalas att äta.
Koncentrationsförmåga
Här ber vi dig ta ställning till din förmåga att hålla tankarna samlade och koncentrera dig på olika aktiviteter. Tänk igenom hur du fungerar vid olika sysslor som kräver olika grad av koncentrationsförmåga, t ex läsning av komplicerad text, lätt tidningstext och TV-tittande.
0 Jag har inga koncentrationssvårigheter.
0,5
1 Jag har tillfälligt svårt att hålla tankarna samlade på sådant som normalt skulle fånga min uppmärksamhet (till exempel läsning eller TV-tittande).
1,5
2 Jag har påtagligt svårt att koncentrera mig på sådant som normalt inte kräver någon ansträngning från min sida (till exempel läsning eller samtal med andra människor).
2,5
3 Jag kan överhuvudtaget inte koncentrera mig på någonting.
Initiativförmåga
Här ber vid dig försöka värdera din handlingskraft. Frågan gäller om du har lätt eller svårt för att komma igång med sådant du tycker du bör göra, och i vilken utsträckning du måste över vinna ett inre motstånd när du skall ta itu med något.
0 Jag har inga svårigheter med att ta itu med nya uppgifter.
0,5
1 När jag skall ta itu med något, tar det emot på ett sätt som inte är normalt för mig.
1,5
2 Det krävs en stor ansträngning för mig att ens komma igång med enkla uppgifter som jag vanligtvis utför mer eller mindre rutinmässigt.
2,5
3 Jag kan inte förmå mig att ta itu med de enklaste vardagssysslor.
Känslomässigt engagemang
Här ber vi dig ta ställning till hur du upplever ditt intresse för omvärlden och för andra människor, och för sådana aktiviteter som brukar bereda dig nöje och glädje.
0 Jag är intresserad av omvärlden och engagerar mig i den, och det bereder mig både nöje och glädje.
0,5
1 Jag känner mindre starkt för sådant som brukar engagera mig. Jag har svårare än vanligt att bli glad eller svårare att bli arg när det är befogat.
1,5
2 Jag kan inte känna något intresse för omvärlden, inte ens för vänner och bekanta.
2,5
3 Jag har slutat uppleva några känslor. Jag känner mig smärtsamt likgiltig även för mina närmaste.
Pessimism
Frågan gäller hur du ser på din egen framtid och hur du uppfattar ditt eget värde. Tänk efter i vilken utsträckning du ger dig självförebråelser, om du plågas av skuldkänslor, och om du oroat dig oftare än vanligt för till exempel din ekonomi eller din hälsa.
0 Jag ser på framtiden med tillförsikt. Jag är på det hela taget ganska nöjd med mig själv.
0,5
1 Ibland klandrar jag mig själv och tycker att jag är mindre värd än andra.
1,5
2 Jag grubblar ofta över mina misslyckanden och känner mig mindervärdig eller dålig,
även om andra tycker annorlunda.
2,5
3 Jag ser allting i svart och kan inte se någon ljusning. Det känns som om jag var en alltigenom dålig människa, och som om jag aldrig skulle kunna få någon förlåtelse för det hemska jag gjort.
Livslust
Frågan gäller din livslust, och om du känt livsleda. Har du tankar på självmord, och i så fall, i vilken utsträckning upplever du detta som en verklig utväg?
0 Jag har normal aptit på livet.
0,5
1 Livet känns inte särskilt meningsfullt men jag önskar ändå inte att jag vore död.
1,5
2 Jag tycker ofta det vore bättre att vara död, och trots att jag egentligen inte önskar det, kan självmord ibland kännas som en möjlig utväg.
2,5
3 Jag är egentligen övertygad om att min enda utväg är att dö, och jag tänker mycket på hur jag bäst skall gå tillväga för att ta mitt eget liv.
Ditt resultat:
0-6 poäng Ingen depression 6,5-9,5 poäng Mild depression 10-17 poäng Måttlig depression
>17 poäng Svår depression
Referens: Montgomery SA, Asberg M. A new depression scale designed to be sensitive to change. Br J Psychiatry 1979 Apr;134:382-9
