Materialflödesanalys av kasserade plastförpackningar i Stockholm
Hantering, återvinning, och framtida scenarier JESPER KARLSTRÖMER
MARCUS GRASS
KTH
SKOLAN FÖR ARKITEKTUR OCH SAMHÄLLSBYGGNAD
Abstract
Sweden has for a long time worked towards improving its sustainability, and reducing negative climate impact (Naturvårdsverket, 2016). According to research performed by robecosam, Sweden was the most environmentally sustainable country in the world, as of May 2017 (Robecosam, 2017).
An important step in the direction of further improving environmental sustainability is reducing the usage of fossil fuels, and in extension plastics. In Europe between 4 to 6 percent of oil or natural gas goes into the production of plastics (PlasticsEurope, 2016). Percentage-wise plastics make up a small part of fossil fuel use, however the production of plastics have continually increased for 50 years (PlasticsEurope, 2015), and with demands for 49 million tonnes of plastics in Europe for the year 2015 it is important that the tools for end of life-cycle management of plastics are handled well.
Through the method of substance flow analysis (SFA) the report aims to answer the following questions: How large a part of the plastic containers in Stockholm are recycled into usable plastic material, how can that number be improved, and what would those improvements mean in terms of environmental impact?
The method used in the report is regional substance flow analysis, SFA is a material flow analysis applied to a specific substance, over a specific time period, and generally within a specific region. The method is used to find sources, leaks, sinks, and accumulations of materials within a flow (Moberg, et al, 1999).
The results as shown in the report are that the effective recycling rate in Stockholm is 38.2%.
Determined as the total amount of plastic containers that were recycled into usable plastics, divided by the total amount of plastic containers entering the system the year 2015.
Furthermore two leakages were found in the system, the plastic containers that were not entered into the recycling system (discarded plastic not properly sorted for recycling), and the plastic containers that could not be recycled for reasons of quality, mixing of materials, or other contamination.
Analysis of these leakages showed that vast improvements to Stockholm's environmental impact concerning plastic containers can be made by addressing these leakages.
The leakage stemming from the discarded plastics not being properly sorted for recycling being the easiest and most impactful one to remedy, whereas the leakage stemming from materials that cannot currently be recycled was found to be exceedingly difficult to repair.
Innehållsförteckning
1. Introduktion 1
2. Definitioner och företagskontakter 1
2.1. Ordlista 2
2.2. Kontaktade företag 2
3. Metod 4
3.1 Substansflödesanalys 4
3.1.1 Avgränsningar 5
3.1.2 Insamling av data 6
3.1.3 Uppskattningar i flödesanalys 6
3.2 Livscykelanalys för tolkning av resultat 7
4. Resultat 10
4.1. Diagram och visualisering av resultat 10
4.2 Klimatpåverkan 13
5. Diskussion 15
5.1. Nyckelfaktorer för att öka Stockholms återvinningsgrad 15
5.2. Reliabilitet 19
5.3. Fortsatt arbete 20
Referenslista 21
Bilaga 1 24
1
1. Introduktion
Sverige var, enligt en löpande undersökning av robecosam, det mest hållbara landet i världen maj 2017 (Robecosam, 2017). En viktig del av Sveriges miljöarbete är minskandet av användandet av fossila bränslen, och i förlängning användandet av plast. Plastproduktionen är en procentuellt liten del av användandet av fossila bränslen, inom Europa så går mellan 4 till 6% av den producerade oljan och naturgasen till plastproduktion (PlasticsEurope, 2016). Trots detta uppgick efterfrågan av plast i Europa år 2015 till 49 miljoner ton plast. Den globala efterfrågan av plast har ökat kontinuerligt i 50 år, och visar inga tecken på att minska (PlasticsEurope, 2015), det är därför av stor vikt för miljön att plasten i dagens samhälle hanteras på ansvarsfullt sätt. Även om återvinningsgraden av plast har förbättrats avsevärt inom Europa de senaste åren, så hamnade fortfarande över 30% av all plast som kastades på deponi medan knappt 30% materialåtervanns i Europa år 2014 (PlasticsEurope, 2016).
Sverige har idag har en rapporterad återvinningsgrad av plast på 45%. Även om Sverige överstiger det europeiska snittet med 15 procentenheter är det fortfarande mycket arbete kvar för att nå naturvårdsverkets 2020 mål om en materialåtervinningsgrad på 50% (Naturvårdsverket, 2016).
Den 4 april 2016 antogs det senaste miljöprogrammet i Stockholms stad, för perioden 2016-2019 (Stockholms stad, 2017), i detta miljöprogram har Stockholm stad valt att inte ha några konkreta mål om återvinningsgrad av plast. Stockholms stad i tidigare miljöprogram för 2012–2015 tog däremot upp ett långsiktigt mål om att ha en materialåtervinningsgrad av plastförpackningar på 50 procent år 2020, samt att minst 50% av den tillverkade energin ska vara förnybar år 2030 (Stockholms stad, 2016).
Sveriges miljöstatistik har dock kritiserats för att räkna energiåtervinning i form av förbränning som återvinning (Hogg, 2016), och outsourcande av miljöpåverkande processer till andra länder (Wangel, 2013). Under hösten 2016 riktades skarp kritik mot att sveriges återvinningsprocesser inte lever upp till sin kontrakterade återvinningsgrad, vilket har lett till att förtroendet för hanteringen av
återvinningen minskat. (Avfall Sverige, 2017).
I Storstockholm finns 26 kommuner med mer än två miljoner medborgare år 2015 (SCB, 2017).
Som ett begränsat system med en handfull mängd aktörer inom plaståtervinning, ett identifierbart omland, och god tillgänglighet av data är Stockholm ett lämpligt objekt för analys
materialflödesanalys i form av stadsmetabolism.
Syftet med denna rapport är att;
Identifiera flöden och läckage av kasserade plastförpackningar i Stockholm, och således bestämma plastförpackningarnas klimatpåverkan
Utvärdera olika flödesscenarier för plastförpackningar och deras klimatpåverkan
Utifrån dessa resultat så presenteras förslag på eventuella förbättringar av flödet för att förbättra återvinningsgraden, och således plastförpackningarnas klimatpåverkan.
2. Definitioner och företagskontakter
Nedan följer en lista över begrepp och definitioner samt en lista över samtliga kontaktade aktörer inom återvinningssystemet i Stockholm.
2.1. Ordlista
Felsortering: Material som inte hamnar i återvinningssystemet. Det kan vara material som inte källsorterats, ett exempel är plast som hamnar i hushållsavfall. Detta material går i regel till förbränning.
Hårdplast: Plast av formbar hårdhet, används i stor utsträckning i både industri och konsumentplast.
Ineffektivitetsförbränning: Material som hamnar hos återvinnare men ej kan återvinnas, detta kan bero på undermålig kvalitet som i tur kan stamma från down-grading. Detta material bränns i regel till fjärrvärmesändamål, i Swerecs fall skickas materialet till Cementa AB i Slite ute på Gotland för cementproduktion.
Läckage: Inom denna rapport definierat som den plast som energiåtervinns trots möjligheten för materialåtervinning.
Materialinsamlare: De aktörer som sköter insamling till materialåtervinnare eller förbränning. Återvinningsstationer och återvinningscentraler faller under denna titel.
Materialåtervinnare: De aktörer som behandlar plastavfallet och skapar ny råvara. Vanligtvis sker detta genom krossning av plastförpackningar till “flakes” som sedan kan säljas vidare till producenter av plastmaterial.
Mjukplast: Plast av den sort som finns i till exempel soppåsar och plastfolie, utgör viktmässigt en låg fraktion av plastförpackningar.
Svinnförbränning: Materialet som förbränns på grund av felaktigt sorterat material.
Plastförpackningar: Plastförpackningar är alla sorters förpackningar gjorda av plast. Består till största del av hårdplast, men även mjukplastförpackningar förekommer. Exempel på hård- och
mjukplastförpackningar PETflaskor respektive sopsäckar. Plastförpackningar utgör den största delen av plastkonsumtionen och mäts som en egen kategori då hushållsplastkonsumtionen utgörs i majoritet av plastförpackningar. (Europakommissionen, 2017)
“Med förpackning avses en produkt som har framställts för att innehålla, skydda eller presentera en vara eller för att användas för att leverera eller på annat sätt hantera en vara, från råmaterial till slutlig produkt och från producent till användare.” - (Naturvårdsverket, 2016).
Återvinningstation: En lokal källsorteringsstation, dessa återfinns ofta runt bostadsområden för att förenkla källsortering för hushåll. I Stockholm, och även i Sverige överlag, drivs dessa i stor utsträckning av Förpacknings och Tidningsinsamlingen - FTI.
Återvinningscentral: En större anläggning för källsortering, ofta belägen längre bort från
bostadsområden. Dessa tar vanligtvis emot avfall från både företag och privatpersoner. I Stockholm är de majoriteten av återvinningscentralerna ägda av Stockholm vatten & avfall och Sörab.
2.2. Kontaktade företag
Cementa AB. I sista nivån av systemet är Cementa AB, från Slite, Gotland. Den plast Swerec inte kan materialåtervinna skickas till Cementa, där den används som bränsle för cementproduktion.
(Kontaktperson 1, 2017)
3
Cleanaway. Cleanaway, beläget i Norrköping, behandlas likt Swerec som materialåtervinnare i systemet. Företaget som tar emot och återvinner materialet från Returpack. Cleanaway har delgett information om sin återvinningsgrad, var plasten skickas vidare, och information som hjälpte analysera Returpacks data. (Kontaktperson 10, 2017)
FTI, förpacknings och tidningsinsamlingen. FTI ansvarar för otaliga återvinningsstationer och arbetar tillsammans med lokala insamlare i hela Sverige. Detta innebär att det inte är själva FTI som gör majoriteten av dess insamling, utan kontrakterad arbetskraft som t.ex. avfallshanteringsföretaget Ragn Sells. (Kontaktperson 6, 2017)
HAR, Hans Andersson Recycling. Hans Andersson Recycling är en materialåtervinnare som köper, säljer, och återvinner plast. De tar emot SVOAs mjukplast och kunde lösa ett dataproblem från SVOA. (Kontaktperson 5, 2017)
Naturvårdsverket. Ej beläget inom systemet är Naturvårdsverket. Naturvårdsverket har ett stort intresse av plaståtervinning och en god insikt. Naturvårdsverket har bidragit med en stor mängd information, och ovärderliga råd för arbetet. Bland annat informationen om plastindelning mellan olika industrier och deras 2020-mål som används framåt som ett analysobjekt.
(Kontaktperson 2, 2017)
Returpack/pantamera. Ansvariga för Pantamera-kampanjen, även dessa en stor aktör inom Stockholms avfallsinsamling, specifikt inom PET-flaskor. Information om hur mycket insamlad plast var tillgänglig men krävde behandling. Information om vart plastförpackningarna skickades vidare kunde också samlas in. (Kontaktperson 3, 2017)
SVOA, Stockholm vatten och avfall. Det tredje företaget är Stockholm vatten & avfall, en
avfallsinsamlare av bland annat plastförpackningar i Stockholm. SVOA ansvarar för sophämtning, återvinningsstationer, återvinningscentraler och mer. Genom dem erhölls data för mängd insamlad mjukplast och hårdplast, vilken krävde databehandling för att en uppskattning av
plastförpackningsinsamlingen av SVOA skulle bli möjlig, uppskattningen redovisas under uppskattningar. Vart plasten skickades vidare kunde även erhållas. (Kontaktperson 4, 2017)
Swerec. Till Swerec skickas plasförpackningarna för sortering innan återvinning.
Swerec, en plastsorteringsanläggning i Småland, över 30% av de tidigare nämnda företagens plastförpackningar skickas till Swerec. Det för detta projekt intressant, var Swerecs sorteringsgrad och var plasten efter behandling skickas. Swerec som sorterare har en unik plats, de behandlas i den här rapporten som materialåtervinnare då den sorterade plasten kan gå vidare till
materialåtervinnare med nära 100% återvinningsgrad, detta innebär att Sörab i effekt fungerar som materialåtervinnare. (Kontaktperson 1, 2017)
Sörab, ägt av kommunerna Danderyd, Järfälla, Lidingö, Sollentuna, Solna, Stockholm, Sundbyberg, Täby, Upplands Väsby och Vallentuna, sköter 7 fasta återvinningscentraler i Stockholm. Sörab tar emot plastförpackningar från FTI. Sörab mottar enbart plastförpackningar i formen av hårdplast.
Insamlad data visade att all insamlad plast för år 2015 i form av plastförpackningar egentligen kom förmedlade genom FTI. Under senare år har Sörab fastställt egen insamling av plastförpackningar. (Kontaktperson 8, 2017)
TMR. Ett Stockholmsbaserat företag som erbjuder helhetslösningar till företag för förpackningar.
TMR:s erbjudande innefattar källsortering, insamling och återvinning. (Kontaktperson 11, 2017) 3. Metod
Den metod som används i denna rapport är en regional substansflödesanalys.
Substansflödesanalysen(SFA) är en materialflödesanalys över en specifik substans, inom en tidsram och generellt sett inom en region. Metoden används till att finna källor, läckage, sänkor och
upplagringar av material inom ett flöde (Moberg, Å, et al, 1999).
3.1 Substansflödesanalys
Van der Voet (1996, s 18-26, s 196-198) anser att det inte kan skapas någon standardiserad
metodologi för substanslödesanalysen, då studier gjorda med metoden skiljer sig alltför mycket åt, mer passande för metodologin är istället generella riktlinjer. Van der Voet (1996) beskriver dessa generella riktlinjer i tre steg. Det första steget är defintion av systemet, där region, tid, substans och eventuella subsystem presenteras. För denna rapport är regionen Stockholm, tiden är året 2015, substansen är kasserade plastförpackningar och subsystemen presenteras i figur 1. Det andra steget är kvantifiering av data, som för denna rapport presenteras i form av sankeydiagram. Det sista steget är tolkning av resultaten. För att tolka resultaten i denna studie appliceras en norsk livscykelanalys för plastförpackningar (Raadal, H. et al., 2010) på den resulterande datan för att utvärdera klimatpåverkan av de olika flödena.
Figur 1: Schematisk bild över de moment i Stockholms återvinningssystem för vilka data samlas in, presenteras och analyseras i substansflödesanalysen.
Substansflödesanalysen medför begränsningar. Då metoden endast analyserar en substans och region kan inte problem som överförs utanför systemet till till exempel andra substanser eller regioner påvisas. Inom substansanalysen görs inte heller någon värdering av substansen, utan endast dess flöden (Moberg, et al. 1999).
5
3.1.1 Avgränsningar
Ett flertal avgränsningar görs för att få en så bra bild över plaståtervinningssystemet som möjligt, med tillgänglig data. Den första är att enbart behandla kasserad plast, definierad som plastmaterial efter det att användningen av plasten avslutats, och att materialet hamnat någonstans i
avfallssystemet. Man kan visualisera detta som två separata system (se figur 2) systemet av brukbar plast och systemet av kasserad plast. I denna rapport analyseras system 2 över kasserad plast som lämnat system 1.
Figur 2: Visualiserar två separata system av plast. Ett system av brukbar plast och ett system av kasserad plast. I denna rapport analyseras system 2 över kasserad plast som lämnat system 1.
Detta innebär att när plasten visas gå igenom systemet (se Figur 6,7,8 och 10,11,12) är det värde som presenteras uppströms den mängd plastförpackningar som lämnat konsument och ankommit till avfallssystemet i någon kapacitet. Detta kan vara källsorterat, eller kastat i en soptunna. Det första systemet, brukbar plast, som innehåller plast som ännu kan användas består både av primärproducerad plast och materialåtervunnen plast.
Detta leder till den andra avgränsningen; brukbar plast som befinner sig i det första systemet, stannar där tills dess att den kasseras, typisk plast som används flera gånger inom systemet innan kassering är PVC använt inom byggindustrin, eller upprepad återanvändning av industriellt plastfolie (Kontaktperson 11, 2017). Således innehåller denna rapport inte information om återanvändning.
Regionen för denna substansflödesanalys är Stockholms 26 kommuner. Rapporten genomförs under våren 2017, information för 2016 är därmed inte fullständigt tillgänglig. Då konsekvens i vilket år som analyseras är viktig för resultatsäkerheten används data från år 2015.
Denna studie tar inte heller hänsyn till downgrading. Downgrading är det faktum att vid upprepade återvinningscykler sker en kvalitetssänkning av materialet vilket till slut leder till material som inte längre kan återvinnas. Tumregeln är tre återvinningscykler till bristande kvalitet för plast
(Kontaktperson 11, 2017). I denna studie anses de plastförpackningar som materialåtervinns kunna ersätta primärproducerad plast till 100%.
3.1.2 Insamling av data
Den data som ligger till grund för resultatet härstammar från telefon- och mailintervjuer med olika kontaktpersoner hos aktörer inom systemet för kasserad plast. Den data efterfrågats från de olika aktörerna var:
Hur många ton plastförpackningar som samlats upp år 2015?
Hur stor del av dessa som gick vidare till materialåtervinning?
Specifikt vilka materialåtervinnare skickades förpackningarna till?
Hur effektiva är dessa materialåtervinnare?
Var är avsättningsmarknader för den återvunna plastråvaran?
Då aktörer inom samtliga nivåer i systemet kontaktas för insamling av data kan samma data räknas på två nivåer systemet, inom denna substansflödesanalys är differentieringen av data en viktig komponent för att säkerställa information.
3.1.3 Uppskattningar i flödesanalys
Vissa uppskattningar av flödet utförs efter på den data erhållen från företagsintervjuer.
Den första uppskattningen appliceras på Stockholm Vatten och Avfalls (SVOA) data över insamlad plast (Kontaktperson 4, 2017). Deras data var formulerad som hårdplast och mjukplast, mätt i ton.
Plockanalyser av hårdplast hade utförts, vilken visade andelen plastförpackningar som utgjorde hårdplasten. Svoa hade utfört någon plockanalys på hur stor del av mjukplasten som var
plastförpackningar. Genom data från Hans Andersson Recycling (Kontaktperson 5, 2017), som visar hur stor del av mjukplasten de mottar som utgörs av förpackningar, görs en uppskattning på hur många ton mjukplastförpackningar som samlats in av SOVA.
Den andra uppskattningen är över antal ton insamlade plastförpackningar från Returpack. Deras data bestod av antal insamlade PET-flaskor per person, denna data fanns för både Stockholm och Sverige i helhet. För att omvandla antalet flaskor till antal ton plastförpackningar kontaktades Cleanaway, företaget som tar emot all Returpacks insamlade plast, de mäter sina mängder i ton.
Från SCB kunde data över populationssiffror erhållas (SCB, 2017), detta gav en total mängd insamlade PET-flaskor i Stockholm och Sverige . Denna data kombinerad med mängden ton rapporterad från Cleanaway gav en uppskattning över vikt per flaska, vilken sedan applicerades på Returpacks data över insamlade flaskor i Stockholm. Denna, kombinerad med SCBs populationsdata för Stockholm gav till slut Returpacks insamlade plastförpackningar i Stockholms 26 kommuner, mätt i ton.
Den tredje enklare uppskattning är på FTI’s data, den bestod av insamlade plastförpackningar i kg, per invånare, sorterade efter kommun. Genom att använda SCBs populationsdata än en gång kunde mängden insamlade plastförpackningar i Stockholms 26 kommuner uppskattas.
Den fjärde uppskattning är på EU-kommissionens plan 2016 för plaststrategi. Den visar hur plast fördelas på olika industrier, denna data applicerades på Sverige och Stockholm.
Den femte uppskattning är över hur stor del av plastförpackningarna som hamnat i Stockholm, gentemot resten av Sverige. Detta uppskattas genom att applicera FTI:s data för hela Sverige på Stockholm. FTI hanterar ca 93% av all plastinsamling i Sverige, exklusive PET. Därmed utgår denna rapport ifrån att FTI:s insamling i Stockholm är 93% av den totalt insamlade plasten i Stockholm.
Den sjätte uppskattningen är på hur stor del av PET-flaskorna som hamnat i Stockholm. Här appliceras Returpacks insamlingsdata, av de 20000 insamlade ton PET-flaskor insamlade nationellt var 3926 ton insamlade i Stockholm (Kontaktperson 3, 2017. Kontaktperson 10, 2017). Vilket gav andelen PET-flaskor i Stockholm värdet 19.6% av de totala insamlade i Sverige.
3.2 Livscykelanalys för tolkning av resultat
Tolkningen av resultaten har i denna studie valts att utvärderas efter klimatpåverkan av olika processer i flödet. Klimatpåverkan har vidare valts att utvärderas som koldioxidutsläpp och koldioxidekvivalenter. De processer som genererar koldioxidutsläpp i icke försumbar mängd är transport av material, förbränning och återvinning av material. Data för dessa utsläpp har baserats på en norsk studie (Raadal, H. et al., 2010) och framtagna värden gäller således för plasthantering i Norge. Tolkningarna av resultaten bör därför inte ligga till underlag för några beslut eller
åtgärder, utan endast ge en indikation om den faktiska klimatpåverkan.
För att rättvist utvärdera materialåtervinning mot förbränning beräknas utsläppen vid materialåtervinning mot de som uppkommer vid förbränning på följande vis. Utsläppen som anknyts till materialåtervinning beräknas som de utsläpp som genereras vid insamling plus de CO2 ekvivalenter av energi som tillförs i material-återvinningsprocessen. Då det materialåtervunna materialet ersätter primärproducerat material dras de utsläpp som uppkommer vid
primärproduktion bort från materialåtervinningens koldioxidutsläpp.
Förbränning, eller energiåtervinning, beräknas istället som summan av den mängd CO2 som skapas vid förbränning minus den mängd CO2-ekvivalenter av energi som hade genererats om elen/värmen hade producerats på annat sätt.
Figur 3: Visuell förklaring av vilka processer som tillräknas de olika återvinningsprocesserna, där processer i rutor är de vars klimatpåverkan räknas. Baserad på bild från: K. Hillman, et al. Climate
Benefits of Material Recycling.
Utifrån den flödesanalyser utvärderas sedan klimatpåverkan av plastförpackningarnas flöde. Utifrån detta tas även ett antal scenarier över hur klimatpåverkan, mätt i CO2-utsläpp, skulle förändras om hantering av plastförpackningar år 2015 sett annorlunda ut. De scenarios som tagits fram
presenteras i form av stapeldiagram. Det flödet som tagits fram för 2015 och dess klimatpåverkan har använts som referens och beskrivs som scenario 1. De övriga scenarierna baserade på de läckage som finns i plastförpackningarnas flöde och presenteras nedan i tabell 1.
9
Tabell 1: Scenarier för olika effektiv hantering av kasserad plast.
scenario system Fokus Förändring
0 ingen sortering Konsument (A) Mänsklig faktor Ingen
materialåtervinning
1 Referens - - -
2 Ideal återvinning Materialåtervinnare Industriell effektivitet Hundra procent
(C) återvinningsgrad
3 Ideal insamling Konsument (A) Mänsklig faktor Ingen felsortering
4 Ideal allt båda båda Ingen felsortering
hundra procent
återvinningsgrad
4. Resultat
Nedan följer den data som sammanställts från intervjuer med personal från de olika
återvinningsaktörerna i Stockholm. Resultatet presenteras i form av sankey-digram med tillhörande analyser av klimatpåverkan.
4.1. Diagram och visualisering av resultat
Tre Sankeydiagram har tagits fram för att presentera olika perspektiv av plastflödet. Perspektivet börjar övergripande och slutar detaljerat. Det största perspektivet visas i figur 4. Mängderna anges alla i ton och är precisa med insamlad grunddata med en mycket låg avvikelse.
Figur 4. Sverigeperspektivet, visar hur stor del av andelen kasserade PET- respektive andra plastförpackningar i Sverige som samlas in i Stockholm.
Denna data är Naturvårdsverkets översikt på den Svenska plastförpackningskonsumptionen. Data från Naturvårdsverket visar att 45% av plastförpackningar från konsument källsorteras, FTIs data visar 40%, resterande mängd felsorteras och slutar i majoriteten av fallen i förbränning
(Naturvårdsverket, 2016. FTI, 2015). Konsument kan i detta fall vara företag som hushåll, data från Returpack gav andelen insamlat i Stockholm. För insamling och felsorteringsdata användes den totala mängden insamlade plastförpackningar och PET-flaskor, från SVOA, FTI, och Returpack.
Elimineringsmetoden användes för att fastställa mängden felsorterat.
11
Figur 5. Det översiktliga Stockholmsperspektivet. Inkluderar data från materialåtervinnarna, vilket visar hur stor del av plastförpackningarna i Stockholm som material- respektive energiåtervinns.
Kontakt med återvinningscentraler, SVOA och Sörab, gav data för insamling av plastförpackningar.
SVOA samlade under år 2015 in 724,24 ton hårdplastförpackningar och 43,85 ton total mjukplast (Kontaktperson 4, 2017). Med hjälp av uppskattningen att ca 5% av mjukplasten utgörs av
plastförpackningar erhölls en mjukplastvikt på 2.19 ton totalvikt av plastförpackningar. Sörab samlar enbart in hårdplastförpackningar och dessa utgjorde år 2015 2088 ton(Kontaktperson 8, 2017). Då Sörabs insamling är enbart behandling av material från FTI, elimineras Sörab som en del av
plastförpackningskedjan, för att undvika dubbel data. FTI som sköter återvinningsstationer samlade år 2015 in 9591 ton plastförpackningar i Stockholm (FTI, 2015). Returpack, samlade in 11 603 482 st PET-flaskor från Stockholm, med medelvikt 33.8 gram uppskattas totalt 3926 ton PET-flaskor insamlade i Stockholm (Kontaktperson 3, 2017).
Från FTI erhölls informationen att de samlat in 9591 ton plastförpackningar i Stockholm, på deras hemsida visas att 61,54% av insamlade plastförpackningar går till materialåtervinnare i Tyskland, resterande går till det småländska företaget Swerec (FTI, 2016. FTI, 2015).
Från SVOA och Sörab går alla hårdplastförpackningarna enbart till Swerec (Kontaktperson 4, 2017.
Kontaktperson 8, 2017). Vilket ger en kombinerad massa av 5902.3 ton plastförpackningar till Tyskland, och 4412 ton till Swerec.
Returpack skickar sina 3926 ton insamlade plastförpackningar till
materialåtervinningsföretaget Cleanaway beläget i Norrköping (Kontaktperson 3, 2017).
För att sortera vilken av den mottagna plasten som kan material- respektive energiåtervinnas använder sig återvinnarna av olika metoder. Det hårda plastmaterialet som Swerec tar in sorteras sedan genom att mäta materialets våglängd med nära infraröd strålning (NIR). För andra fraktioner använder de sig av sug/blås för sortering, samt en del manuell sortering (Kontaktperson 1, 2017).
Avsättningsmarknaden för plastråvaran som Swerec och FTI säljer till är framförallt länder i Europa, där Tyskland är den största köparen av plastråvaran (Kontaktperson 9, 2017). Cleanaway anger däremot att de avsätter all återvunnen plastråvara på den Svenska marknaden (Kontaktperson 10, 2017).
De 20% av inkommen plast som inte kan återvinnas av Swerec går huvudsakligen till Cementa AB i Slite på Gotland. Denna plast, bedömd som opassande för materialåtervinning, används där som substitut för andra bränslen i cementproduktion (Kontaktperson 9, 2017). De 12% som Cleanaway inte kunnat återvinna går till förbränning i form av fjärrvärme (Kontaktperson 10, 2017).
Materialåtervinnaren Swerec och de tyska aktörerna inom materialåtervinning ska ha en återvinningsgrad på minimum 80%, enligt kontrakt (FTI, 2016). Detta resulterar i 8252 ton återvunnen plastråvara hos dessa återvinnare.
Cleanaway återvinner år 2015 88% av det inkommande plastmaterialet, vilket resulterar i 3455 ton återvunnen plastråvara för det 2015 (Kontaktperson 10, 2017). Denna data insamlad från de olika återvinningsaktörerna presenteras i detaljperspektivet i figur 6, den mest kompletta illustreringen av plastens resa genom Stockholm.
Figur 6. Detaljperspektivet visualiserar all insamlad data om plastens resa genom Stockholm
Plastförpackningarna delas upp i PET och andra förpackningstyper nämnda som “PET exkluderat”.
Plasten fördelas på insamlingsföretagen FTI, SVOA, och Returpack, resten felsorteras. Insamlarna
13
skickar sedan vidare plasten till materialåtervinnarna i Tyskland, Cleanaway i Norrköping, samt Swerec i Småland.
Materialåtervinnarna återvinner det som går, resten ineffektivitetsbortsorteras. Det återvunna materialet avsätts på de svenska och europeiska marknaderna. Det bortsorterade går till förbränning i form av allmän förbränning (i regel fjärrvärme) och cementproduktion hos Cementa AB i Slite på Gotland (Kontaktperson 9, 2017).
4.2 Klimatpåverkan
Notera att följande data är baserad på en norsk studie och gäller således för plasthantering i Norge.
Att materialåtervinna plast genererar enligt Raadal, H. L., et al, (2010) 0,18 ton CO2 via transport, 0,666 ton via behandling och -1,783 ton för ersatt material. Att materialåtervinna ett ton plast genereras således -0,937 ton CO2. Vid förbränning genereras växthusgaser om 0,044 ton CO2 via transport, 2,841ton vid behandling och -0,878 via ersatt energi per ton plast. Vid förbränning av ett ton plast genereras således 2,008 ton koldioxid (Raadal, H. L., et al, 2010).
Detta medför att av 30654 ton plastförpackningar som kasserades i Stockholmsområdet år 2015 så genererades en total mängd koldioxid om 27070,2 ton, varav 38041,6 ton koldioxid kom från förbränning av 18945 ton plastförpackningar och -10971,3 ton koldioxid från materialåtervinning av 11709 ton plastförpackningar.
Figur 7: Klimatpåverkan av olika återvinningsmetoder av plastförpackningar i Stockholm år 2015.
Med utsläppsdata för de olika återvinningsprocesserna (Raadal, H. L., et al, 2010) kan de olika scenerierna, redovisade i tabell 1, utvärderas efter deras respektive koldioxidutsläpp. Exakta data för figur 8 och 9 redovisas i bilaga 1. I figur 9 illustreras att ett avskaffande av materialåtervinning skulle ha mer än fördubblat utsläppen av koldioxid från 27070,23 ton till 61553,23. I relation skulle ett
idealt scenario där all kasserad plast materialåtervanns ha minskat klimatpåverkan med över 5500 ton från 27070,23 ton till -28722,8 ton koldioxid.
Figur 8: klimatpåverkan av de olika scenarierna beskrivna i tabell 1, uppdelade efter återvinningsmetod.
Figur 9: Totala koldioxidutsläppen vid de olika scenarierna redovisade i tabell 1.
15
5. Diskussion
Här följer en tolkning och analys av studiens resultat, samt en diskussion kring reliabilitet och reproducerbarheten av denna rapport. Utöver detta tas det även upp förslag på fortsatta arbeten inom ämnet.
5.1. Nyckelfaktorer för att öka Stockholms återvinningsgrad
Naturvårdsverkets 2020-mål (Naturvårdsverket, 2016) ämnar uppnå en återvinningsgrad av 50% vad gällande plastförpackningar exklusive PET, och 90% inklusive PET. Dagens siffror är enligt
Naturvårdsverket 45% respektive 83%. Värt att notera är att återvinning enligt Naturvårdsverket enbart innebär material skickat till materialåtervinnare, det sekundära läckaget, benämnt i denna rapport som massan som hamnar i ineffektivitetsförbränning, tas därmed inte med. Den skillnaden som kvarstår mellan dagens återvinningsgrad och målet för 2020 är därmed på fem procentenheter från målet för plastförpackningar exklusive PET, respektive sju procentenheter inklusive PET.
Ett stort problem inom plaståtervinningen är läckage. Optimalt sätt skulle all plast återvinnas, orsaken till att detta är en omöjlighet inom det nuvarande systemet är läckage. De moment inom flödet där det sker läckage är där plast hanteras på ett sådant sätt att det energiåtervinns trots att det finns en möjlighet att materialåtervinna plastförpackningarna. I det analyserade systemet identifieras två läckage, från felsortering och ineffektivitet hos materialåtervinnare. Differensen mellan kasserade plastplastförpackningar och insamlade plastplastförpackningar för återvinning är den första och med marginal det största. Naturvårdsverket anger att 55% av plasten inte ankommer till insamlare, FTIs data visar 60% (FTI, 2016. Naturvårdsverket 2016). Detta läckage är från felaktig sortering, det vill säga hushåll och företag som inte källsorterar. Förutsatt att systemet klarar av den enorma ökningen av återvinningsbar plast, och en optimal plastinsamling skulle det översiktliga Stockholmsperspektivet se ut som i figur 5.
Figur 10: Det insamlingsideala Stockholmsperspektivet illustrerar hur flödet av plast skulle se ut i Stockholm år 2015 om alla plastförpackningar källsorterades.
Vid ideal insamling ökar materialåtervinningen med över 100%, och är det bästa alternativet för att uppnå en högre återvinningsgrad överensstämmande med Naturvårdsverkets 2020-mål, enligt analys av information insamlad i denna rapport.
I informationssökningen tillfrågades många av parterna i plaståtervinningssystemet om hur de tänkte på 2020-målen, i avseende på hur dessa kunde uppnås. TMR beskrev de befintliga läckagen och förslog social förändring inom tre kategorier: Utbildning, tillit, och service (Kontaktperson 11, 2017). En fransk studie visar att en kombination av vädjan till återvinning, feedback på hur bra återvinningen är (i år återvann vi så här mycket), och komparativ feedback (Så här bra var våra resultat jämfört med grannkommunen) drastiskt ökade återvinningsbeteendet i den observerade omgivningen (Dupré & Meineri, 2016).
Utbildning; öka allmänhetens kunskap om potentiell återvinning, vilket är relevant även för andra material än plast. Genom kampanjer som pantamera kan allmänheten utbildas om behovet och möjligheten för återvinning. Även utbildning om detaljprocessen av återvinning kan hjälpa att tackla problemen med felsortering. Tydligare instruktioner om vad som kan återvinnas och exakt hur detta ska sorteras är steg i rätt riktning. Returpack har från 2009 till 2016 ökat insamlingen av PET- flaskor med dryga 30% delvis med hjälp av utbildning i form av reklamkampanjer, andra faktorer som ökat antal PET-flaskor på marknaden väger dock även in (Kontaktperson 3, 2017). Baserat på Dupré och Meineris (2016) studie skulle även en reklamkampanj i slutet av varje år där de tio bästa kommunerna på återvinning kunna vara effektiv för att öka återvinningsbeteendet, genom
komparativ feedback.
Tillit; Enligt kontaktperson 11 (2017) är en annan möjligheten för förminskat läckage genom
felsortering ett utökande av tilliten. Tilliten är definierad inom detta arbete som konsumentens tillit att det källsorterade materialet behandlas moraliskt och effektivt, att hela systemet fungerar som det ska och att slutprodukten är värd mödan. Tilliten till Sveriges återvinnare har nyligen skadats efter att en av Sveriges materialåtervinnare har anklagats för att skicka mer plast till förbränning än vad de har kontrakt för (Avfall Sverige, 2017), huruvida detta influerat mängden källsortering är svårt att fastställa.
Service; öka tillgängligheten av återvinningsstationer. I en amerikansk studie visas att återvinningsgraden ökar när fler återvinningscentraler i en omnejd ökar, och återvinningsstationer nära lägenhetskomplex upprättas (Viscusi et al.). FTI jobbar inom service för att få sina stationer belägna lokalt och lättillgängligt.
Men vad som är en lättillgänglig återvinningsstation är subjektivt, ett hushåll med en låg mängd sopor kan med enkelhet avlämna dem ett par hundra meter bort, men större hushåll kan ha stora problem med samma sträcka. Olika personers möjlighet att bära sopor en längre sträcka influerar även vad som kan anses vara lättillgängligt. Likt matkassarna som blivit ytterst populära och hemleveranser av praktiskt taget alla produkter, skulle återvinnare kunna organisera heminsamling. Denna existerar i nuläget i viss mån inom nätverket av reguljär sophämtning. För villa- och radhusområden är det vanligtvis ett kärl som hämtas antingen utanför huset, eller på en plats av bekvämlig närhet. Problemet är att detta kärl innehåller en stor andel olika sorters avfall som inte, utan mycket stor svårighet, kan sorteras efter insamling. Dessa kärls innehåll
17
går under namnet hushållsavfall och hamnar i förbränning (Kontaktperson 12, 2017). I vissa fall erbjuds två olika kärl, ett för matavfall och ett för hushållssopor, ett steg i rätt riktning.
Det uppstår dock problem om denna sortens tjänst skall utökas. För privatpersonen är att använda två kärl signifikant mer krävande än ett, och ifall utsträckningen av sortering skall utökas från ett kärl för hushållssopor, ett för matavfall, till ett för plast, glas, metall, batterier, mat, och alla andra former kommer denna möda förstoras, inte bara för privatpersonen.
Sopinsamlingen av de i nuläget bestående två kärlen sker genom en sopbil med två olika behållare, ett för generellt hushållsavfall, och ett för matavfall. Tippningen av behållarna sker sedan på olika platser för respektive sorts avfall. En ökning av olika sorters kärl skulle medföra en dramatiskt utökad sopinsamlingstid, dvs ett förödande slag till effektiviteten hos sopåkarna både under insamlingscykel och avlämningscykel. Den enda praktiskt implementerbara slutsatsen dragen från detta arbete med avseende på service är en utökad mängd återvinningsstationer.
Det andra läckaget i systemet är materialåtervinnarnas återvinningsgrad. Denna är signifikant svårare att förbättra än läckaget från felsortering, då det beror på en blandning av de
inkommande materialets kvalitet, sammansättning av material, och felsorteringsgrad. I
sankeydiagrammen (Se figur 5, 6 och 7) är denna mängd definierad som ineffektivitetsförbränning och allt material som hamnar under den benämningen anses vara plast, och bli förbränd. I
verkligheten är det mer komplext än så, och att kalla det materialet förbränd plast är något missvisande. Massan som hamnar under ineffektivitetsförbränning är i vissa fall lågkvalitativ plast som inte kan återvinnas, i vissa fall plast blandad med andra material, och i andra fall kan massan utgöras av fukt (Kontaktperson 10, 2017). Detta innebär att detta andra läckage är svårt att definiera, det är omöjligt att bestämma exakt hur stor del av massan som faktiskt är plast utan vidare arbete med materialåtervinnarna.
Den förbättringsmöjlighet som adresserar detta är bättre produkter. Produkter som består av en kombination av olika material bör optimalt göras lättdemonterade för förenklad källsortering.
Detta skulle medföra att produkter som består av flera olika material inte hamnar hos plaståtervinnare, utan att varje del hamnar hos rätt materialåtervinnare. Även bättre sorteringsmetoder kan hjälpa. Figur 6 visar det ideala plaståtervinningssystemet.
Figur 11. Det återvinningsideala Stockholmsperspektivet illustrerar hur flödet av plast skulle se ut om materialåtervinnarna hade 100% återvinningsgrad.
I praktiken är eliminationen av dessa två läckage omöjlig, av uppenbara skäl som den mänskliga faktorn men även på grund av downgrading.
Detta medför att perfekt återvinning är omöjlig, en viss del av plasten kommer alltid att vara för låg kvalitet för vidare bruk.
Figur 12: Det ideala perspektivet illustrerar flödet av plast i Stockholm om alla kasserade plastförpackningar i Stockholm materialåtervanns.
19
5.2. Reliabilitet
Följande insamlade värden kan tänkas vara osäkra, försök har gjorts för att få så nära data som möjligt inom en bransch med någorlunda svåråtkomlig data.
Den första osäkerhetsaspekten att ta hänsyn till uppstår vid beräkning av utsläpp av koldioxid. Den data över återvinningsprocessernas utsläpp av koldioxid och koldioxidekvivalenter är helt tagna från en norsk studie. Denna norska studie beräknar denna utsläppsdata baserad på transportsträckor i Norge, med norska aktörer och en emissionsfaktor baserad på norsk el. Således kan resultaten i denna studie inte tolkas som något mer än en indikation på de faktiska koldioxidutsläppen. (Raadal, H. L, et al, 2010)
Många av uppskattningarna genomfördes genom att ta den tillgängliga datan: plast i kg per konsument (FTI, 2015) eller andel insamlade PET-flaskor per person (Kontaktperson 3, 2017) och sedan använda SCB’s invånarstatistik (SCB, 2017) för att få en uppskattning av siffrorna.
Andelen kasserade plastförpackningar exkl. PET inkommande till Stockholm är uppskattad med viss osäkerhet. Det som slutligen används för att uppskatta detta var data från FTI. I FTIs nätverk ligger (år 2015) närmare 93% av alla sveriges plastförpackningar (exklusive PET). Då data för deras insamling i Stockholm fanns, samt data för deras insamling i hela landet, användes denna andel för att bestämma andelen inkommande plast till Stockholm.
Data för PET-flödet in i Stockholm fanns att tillgå hos Returpack.
FTIs nätverk innehåller 190900 ton plastförpackningar (av 206126 ton totalt nationellt, år 2015), av dessa samlades 76391 ton in, varav 9591 ton var inom Stockholm.
Med denna information dras slutsatsen att ungefär 12,5% av Sveriges konsumtion av plastförpackningar år 2015 skedde i Stockholm.
En ytterligare osäkerhet är materialåtervinnarnas angivna återvinningsgrad. I detta arbete räknas på den fraktion som gavs. Cleanaway, vars återvinningsgrad anges retroaktivt, har en god uppskattning.
Swerec och de tyska materialåtervinnarna anger å andra sidan enbart dess kontrakterade återvinningsgrad, hur nära den stämmer överens med verkligheten är svåruppskattat.
Ännu en osäkerhet är förbränningsmängden och plastinnehållet av felsorterat och
ineffektivitetsförbränt material. Inom detta arbete anses denna mängd vara 100% plastmaterial vars återvinning ej kan ske på grund av orsaker som materialblandning och kvalitetsskäl. I verkligheten innehåller denna massa även en andel helt annat material, och fukt, som kan missvisande öka vikten. En stor del av restmaterialet är även saker som etiketter och liknande spillror, för denna rapport skapar detta inget problem, då detta material skickas till förbränning och därmed kan ses som kopplat till plasten. Detta innebär att, trots att restmaterialet inte exklusivt är plast, bränns det som följd av plaståtervinning. Denna direkta koppling gör att det kan räknas in som en direkt del av den miljöpåverkan som orsakas av plastförpackningsåtervinning. All data över massan av
plastförpackningar i avfallssystemet lider av denna fundamentala osäkerhet på hur mycket av massan som egentligen är plastmaterial. Plastförpackningar har ofta en etikett, detta stämmer den överväldigande majoriteten av fallen i PET-flaskor, men även för andra sorters plastförpackningar.
5.3. Fortsatt arbete
Burström et al (1997) påstår att systemflödesanalyser försvåras av det faktum att
miljöövervakningen och administreringen av information i Stockholm är bristfällig, detta menar däremot Burström et al (1998) leder till att systemflödesanalysen uppfyller ytterligare en funktion, nämligen att påvisa bristen av data och information. De följande föreslagna arbetena skulle presentera data som inte än finns framtagna för regionen Stockholm eller Sverige. Att genomföra dessa arbeten skulle därför komplimentera översikten av återvinningssystemet i Stockholm och således resultaten presenterade i denna studie.
Denna rapport baserar sin utsläppsdata på en Norsk studie. Utsläppsdata baseras på
transportsträckor, aktörer och en emissionsfaktor gällande i Norge. Vid vidare arbete bör en livscykelanalys utföras för plastförpackningar i den region som analyseras, för att faktiskt kunna utvärdera klimatpåverkan av plastförpackningar i regionen.
Swerec och de tyska materialåtervinnarna antas i denna studie återvinna de plastförpackningar som inkommer till dem till den exakta grad till vilken de är kontrakterade. Vid fortsatt arbete bör den faktiska återvinningsgraden bestämmas, då detta direkt påverkar hur stor del av
plastförpackningarna som materialåtervinns respektive energiåtervinns. Detta skulle kräva ett samarbete med dessa aktörer för att analysera deras in- och utflöden av material.
Slutligen så anses det i denna rapport att allt material bortsorterat av materialåtervinnare som 100%
plast, trots att denna massa även innehåller en andel helt annat material, samt fukt. Att fastställa denna andel är nästintill omöjligt utan att faktiskt analysera restmaterialet hos materialåtervinnarna, något som föreslås vara värdefullt för kommande projekt för att få mer specifika värden.
21
Referenslista
1. Kontaktperson 1, Swerec. Kontaktad 2017 via mail.
2. Kontaktperson 2, Naturvårdsverket. Kontaktad 2017 via mail.
3. Kontaktperson 3, Returpack. Kontaktad 2017 via mail och telefon.
4. Kontaktperson 4, Stockholm vatten och avfall. Kontaktad 2017 via mail.
5. Kontaktperson 5, Hans Andersson Recycling. Kontaktad 2017 via mail.
6. Kontaktperson 6, FTI. Kontaktad 2017 via mail.
7. Kontaktperson 7, Sysav. Kontaktad 2017 via mail.
8. Kontaktperson 8, Sörab. Kontaktad 2017 via mail.
9. Kontaktperson 9, Swerec. Kontaktad 2017 via mail och telefon.
10. Kontaktperson 10, Cleanaway. Kontaktad 2017 via telefon.
11. Kontaktperson 11, TMR. Kontaktad 2017 via telefon.
12. Kontaktperson 12, Ragnsells, kontaktad 2017 via telefon.
13. Avfall Sverige. (2017). Nya uppgifter om plaståtervinning skadar förtroendet. [online]
http://www.avfallsverige.se/nyhetsarkiv/nyhetsvisning/artikel/felaktiga-uppgifter-om- plastaatervinning-skadar-foertroendet/ [Besökt 2017-05-19].
14. Dupré & Meineri (2016). Increasing recycling through displaying feedback and social comparative feedback. Journal of Environmental Psychology. Volume 48, December 2016, Pages 101-107
15. Europakommissionen. (2017). Strategy on Plastics in a Circular Economy. [online]
http://ec.europa.eu/smart-
regulation/roadmaps/docs/plan_2016_39_plastic_strategy_en.pdf [Besökt 15-05-17].
16. FTI. (2015). Insamlingsstatistik. [online] http://www.ftiab.se/179.html [Besökt 15-05-17].
17. FTI. (2015). Återvinningsstatistik. [online] http://www.ftiab.se/180.html [Besökt 15-05-17].
18. FTI. (2016). AVTALSUPPFÖLJNING HAR AVSLÖJAT VILSELEDANDE REDOVISNING. [online]
http://www.ftiab.se/1261.html [Besökt 15-05-17].
19. FTI. (2016). Bakgrund och fördjupning. [online]
http://www.ftiab.se/download/18.ce77d2d1548d3e905410a/1462964817942/Bakgrund+oc h+f%C3%B6rdjupning+20160504.pdf [Besökt 15-05-17].
20. Hillman. K., Damgaard. A., Eriksson. O., Jonsson. D., Fluck. L., (2015), Climate Benefits of Material Recycling, University of Gävle
21. Hogg, D,. (2016). d Z Œ l š Œ µ š Z Z + v ^ Á v * • Z Œ À } hemes.The independent. [online]
http://www.independent.co.uk/voices/sweden-recycling-rates-revolutionary-dark-truth-behind-uk-wales- incineration-a7471861.html [Besökt 2017-06-04].
22. Robecosam. (2017). Country Sustainability Ranking. [online]
http://www.robecosam.com/en/sustainability-insights/about-sustainability/country- sustainability-ranking/index.jsp [Besökt 2017-06-04].
23. Moberg Å, Finnveden G, Johansson J, Steen P. Miljösystemanalytiska verktyg—en introduktion med koppling till beslutssituatione. Stockholm, Sweden: Naturvårdsverket;
1999
24. Naturvårdsverket. (2016). SVERIGES ÅTERVINNING AV FÖRPACKNINGAR OCH TIDNINGAR Uppföljning av producentansvar för förpackningar och tidningar 2015. [online]
http://www.naturvardsverket.se/upload/stod-i-
miljoarbetet/vagledning/avfall/forpackningar/Forpackningsrapport161028.pdf [Besökt 15-05-17].
25. Plastics Europe. (2015) Plastics - The Facts 2014: An Analysis of European Plastics Production, Demand and Waste Data [online]
http://www.plasticseurope.org/documents/document/20150227150049- final_plastics_the_facts_2014_2015_260215.pdf [Besökt 2017-06-04]
26. Plastics Europe. (2016). Plastics - the Facts 2016: an analysis of European plastics production, demand and waste data. [online]
http://www.plasticseurope.org/documents/document/20161014113313- plastics_the_facts_2016_final_version.pdf [Besökt 2017-05-19]
23
27. Raadal, H. L., Modahl, I. S., Lyng, K., (2010)., Klimaregnskap for avfallshåndtering Fase I og II:
Glassemballasje, metallemballasje, papir, papp, plastemballasje, våtorganisk avfall, treavfall og restavfall fra husholdninger. Avfall Norge, Oslo, Norway.
28. SCB. (2017). Invånarstatistik 2015. [online] http://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter- amne/befolkning/befolkningens-sammansattning/befolkningsstatistik/pong/tabell-och- diagram/kvartals--och-halvarsstatistik--kommun-lan-och-riket/kvartal-4-2015/ [Besökt 15- 05-17].
29. Stockholms stad. (2016). Stockholms åtgärdsplan för klimat och energi 2012-2015 med utblick till 2030. [online] http://www.stockholm.se/OmStockholm/Stadens-klimat-och- miljoarbete/minskadevaxthusgaser/Stockholms-atgardsplan-for-klimat-och-energi/
[Besökt 15-05-17].
30. Stockholms stad. (2017). Miljöprogrammet. [online]
http://www.stockholm.se/OmStockholm/Stadens-klimat-och- miljoarbete/Miljoprogrammet1/ [Besökt 22-05-17].
31. Van der Voet E., (1996). Substances from cradle to grave. Development of a methodology for the analysis of substance flows through the economy and the environmnet of a region with case studies on cadmium and nitrogen compounds. Doctoral thesis, CML, Leiden University, Nederländerna
32. Viscusi, W. Kip; Huber, Joel; Bell, Jason (2012). Alternative Policies to Increase Recycling of Plastic Water Bottles in the United States. Review of Environmental Economics and Policy, 2012, Vol. 6(2), pp.190-211
33. Wangel, Josefin. Manuskript till kapitlet ”Hur hållbara är hammarby Sjöstad och Norra Djurgårdsstaden?” I Teleman, H., Caldenby, C., Ullstad, E., von Platen, F. (Red.)
2013.Hållbarhetens villkor. Arena: Malmö, Sweden.
Bilaga 1
Ton koldioxidutsläpp av processer vid scenarier
TRITA -IM-KAND 2017:34
www.kth.se
