Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Emelie Eriksson, Kristina Franzén
Title Stadens kyrkliga silhuett
Issue 46
Year of Publication 2003
Pages 47–64
ISSN 0349−2834 ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Stadens kyrkliga silhuett
Av Emelie Eriksson & Kristina Franzén
FIGUR I.Kartaöver delavStockholms innerstad ochnorra
förorter. Platserna för
detrekyrkorsom behandlasitextenär utmärkta.
grafik:Katarina Strömdahl, Kulturgeo¬
grafiskainstitutionen, Stockholmsuniversi¬
tet, 2004.
Inledning
Syftetmed dennatextärattstuderaomochiså fall hur den fysiska planeringen avstäder har korrele¬
rat med Svenska kyrkans ambitioneri frågor om
nyetableringar av kyrkobyggnader och värnandet
av redan befintliga kyrkomiljöer. Våra frågor har
varitföljande: Varför ligger kyrkorna där deligger?
Hur påverkas kyrkans verksamhet av den fysiska omgivningenoch samhälletssociala strukturer och,
iförlängningen,hur påverkas kyrkans rollsomsym¬
bol och identitetsskapare åt en plats då platsen
förändras?
I första hand ärdetkyrkotomtensomär intres¬
sant. Hur den väljs och argumenten kring valet.
Intressant är också samarbetet mellan kommun och kyrka i den fysiska planeringen, dess konse¬
kvenseristadsrummet och förkyrkans verksamhet.
Förutom beträffande kyrkobyggnadernas expone-
ringsgrad ochmonumentalitetistadslandskapetär således de arkitektoniska idealen avunderordnad
betydelse.
Tre Stockholmskyrkor har valts ut, vilka repre¬
senterarolikaepokerisåväl kyrkobyggandets histo¬
riasomistadensfysiskaplanering. DessaärKlara kyrkaicity,GustafVasakyrkaiVasastanochKista kyrka i Västerort. Kyrkorna representerar också
var sitt geografiska mönster då de följer årsring-
arnaför stadens tillväxt. Genomkyrkorna kommer
sålunda både historiska och nutida perspektiv på planeringattbelysas. (Figur i)
Fysisk planering är komplex med flera olika
aktörersomrepresenterarskildaintresseområden.
Härutgörsaktörerna delsavSvenskakyrkan, dels
av stadens planerare. Huvudtesen är att inflytan¬
detövertomtfrågan har ändratkaraktär. Deförsta kyrkorna var sannolikt privatbyggda gårdskyrkor;
senare blev kyrkobyggnaden en sockenangelägen¬
het, förattslutligen bli ettkommunal- och i vissa fall stadsdelsärende. Själva kyrkobyggnaden utgör dessutom en ”privat” enhet och bekostas därför
heller inte med statliga eller kommunala medel,
vilket gör etableringsfråganän mer ”delikat”.
Planering och kyrkobyggade
innanför tullarna
Generellt växte den medeltida staden fram kring kyrkan och torget, vilka naturligt kom att utgöra stadenscentrumundermångahundra år. Allt efter
stadens ökaderollsomekonomisk och administra¬
tivnodisamhället komjämtekyrka ochtorgäven rådhus och skolaatt gemensamt utgöra självklara utgångspunkterför stadens planering.
Stockholms första kyrkor utgjordes av Sankt
Nicolai(Storkyrkan), Sankta Gertrud för den tyska befolkningen, samtde tvåklosterkyrkorna på Grå-
munkeholmen och norra Malmen, vilka båda långt efter reformationens klosterrivningar kom
att omdanas. Den första till kunglig begravnings- kyrka mednytt namn- Riddarholmskyrkan. Den
andrabehöllsittnamnochskyddshelgon-Sankta
Clara'.
Församlingsstrukturer har aldrig varit statiska,
och vad som hänt ifråga om gränsdragningarna
före medeltidens utgång vet vi inte mycket om.
Före 1260 tillhörde emellertid både Stadsholmen ochdetsenareNorrmalm Solnaförsamling(Riks¬
skatteverket1989). Därefter genomfördes ett fler¬
talomstruktureringar. Avbetydelsevarden stadga
somutfärdadesavjohanIII år1575och somstatu¬
erade att en kyrka på varje malm skulle byggas.
Ännufanns bara Sankt Nicolai för hela den svenska
befolkningen; de tyska och finska församlingarna
varicke-territoriella. Sankta Clarablev, efterentid
som annextill SanktNicolai,egenförsamling1587.
Kyrkanstod klar1590.
Kyrkornas lägen i staden anpassades under
seklernasgångefter ändamål och behov ochitakt
med stadensexpansionövermalmarna. Nya kapell byggdes där behovenfanns och därmanhade lämp¬
ligmark för begravningsplatser.Närkapellensena¬
re skulle ersättas av permanenta kyrkobyggnader
fanns utrymme för arkitekternas visioner om hur
enkyrka skulleframtonaistadsbilden.Denna möj¬
lighetökadesävenavde skärpta reglernaförjord¬
begravningaristädernasominfördes under1800- taletssenare hälft. Hädanefter kunde kyrktomten väljas utan hänsyn till de grundförhållanden som
begravningsplatser krävde.
Detvardockilandsbygdssocknarnasomdenya arkitektoniskaidealen först kom tilluttryck,isam¬
band med denstörsta kyrkobyggnadsvågsom lan¬
detsett sedan medeltiden. En tidvis bitterdebatt
utspeladesigmellan arkitekter, förespråkandevitt
skildakyrkobyggnadsideal. Även från kyrkligthåll
diskuterades den sakrala arkitekturen. - Kyrko¬
byggnadens heliga allvar erinrar om det syfte för vilket hon är uppförd medan den mot rym¬
den uppstigandetornspiranhänvisar till denövre,
himmelska världen,skrev biskop Uddo Ullman i Strängnäs (Eckerdal 1992). Detta intresse för ett monumentaltformspråk harkopplats till den kris
somkyrkan genomled kring sekelskiftet 1800 (Lin¬
dahl1955). Samtidigt brottadesmanihuvudstaden
med detilltagandesociala problemen.
Under1800-talet kom Stockholms invånarantal
attökadramatiskt, varför bosättningen spredsmer permanent ut över malmarna. Samtidigt blev det
allt svåraremed expansion och nyetableringarför
kontor och detaljhandel på Stadsholmen. Under
1800-talets andrahälft blev därförutflyttningen till
Nedre Norrmalmettfaktum. Vid sekelskiftet1900
flyttade ävenstadens bankkontor till Nedre Norr¬
malm,någotsomdefinitivt markerade stadensnya
centrum påkartan (William-Olsson 1984).
1800-taletsnyastadsplaneidealhadeblandannat förebilder i de stadsplaner som Haussmann pre¬
senteradeför Paris. Kännetecknandevarettmonu¬
mentaltformspråk med boulevardersommöttes i s.k.stjärnplatser. Grundeni gatumönstretvardock
fortfarande rutnätsmönstret. I Stockholmpresen¬
terades densåkalladeLindhagenplanen1866,upp¬
kallad efter sin upphovsman Älbert Lindhagen.
I planen föreslogs genomgripande förändringar enligt tidens nya ideal på både Norr- och Söder¬
malm. StoradelaravLindhagenplanen komattför¬
verkligas, och detvarockså denna plan somlade grunden för det Stockholmsom vikänner idag.
Mankan således konstateraattmedan1800-talets
stadsplaneideal hadesinaförebilderistorstäder så
somexempelvisParis,skaffadesigkyrkobyggandets
arkitektersinafrämsta erfarenheter från densvens¬
kalandsbygden. Under 1800-talet börjar åtskillna¬
den synliggöras mellan den offentliga stadsplane¬
ringenoch kyrkans byggnadsverksamhet. Var ochen arbetarfrånsitthåll förutom dåmarkägandettving¬
arframkompromisser.
Ihuvudstadenvarde socialaproblemen övermäk¬
tigaochenperiodisk förlamning verkar ha drabbat
den beslutsfattande stadsapparaten. Röken från
stadens fabriksskorstenar, lukten från latrin och
sopor som slängdes på gatorna, den täta bebyg-
gelsen och den generellt dåliga bostadsstandarden
varfaktorersom gemensamtpräglade stadens liv.
Längtanefter luft och ljus blev allt starkare.Dröm¬
men om detta kom delvis att förverkligas med Lindhagenplanen. Andåvardet långt kvar tillmins¬
kade klasskillnader ochen sundare stad.
Inte heller den kyrkliga organisationen hade
kunnatväxaikapp med i8oo-talets kraftiga befolk¬
ningsökning. Församlingsarbetet blev lidande och de få kyrkorna blev för trånga. Prästerna hade ingenmöjlighetatttillhandahålla de kyrkligatjäns¬
terde borde. Trots detotroliga befolkningstrycket
komdetattdröjainpå1900-taletinnankyrkobris-
tenvarbortbyggd (Kåring 1984).
Densociala nödenvarsåledes storiStockholm vid slutet av 1800-talet - större än i flertalet av Europas storstäder. Kyrkan medverkade aktivt i den kommunala fattigvårdsverksamheten. Kyrkan
hade ju haft huvudansvaret för praktiskt taget all
socialhjälp fram till1862 årskommunreform.Både den sociala och den ”kyrkliga” nöden var emel¬
lertid svår att överblicka och hantera i de stora
församlingarna och med inspiration från Tysk¬
land och Danmarkgenomfördes omstrukturering¬
ar. Lokala distriktsom arbetade med diakoni och verkade förattlokala mindrekyrkobyggnaderupp¬
fördesimoderförsamlingarnas utkanter inrättades.
Detta var grunden till ”Småkyrkorörelsen”, vars
normervarattantaletförsamlingsmedlemmar ald¬
rigskulle överstiga5 000 (Eckerdal 1992).
Odenplan och GustafVasa kyrka
ILindhagenplanen finns både Karlbergsvägen och Odengatan med som esplanader, båda utlagda enligt rådande stadsbyggnadsideal. I skärningen
mellan dessa och Västmannagatan bildades där¬
med ett torg. Torget förväntades utvecklas till
en trafikknut. Odengatan nämns som den givna naturliga öst-västliga huvudförbindelsen, vilken torde hava enförallframtid tillräcklig breddoch något så när tillfredsställande profil (Lindhagens generalplan för Stockholm 1866).Enkyrkavarmed
störstasannolikhetganska lämpligattplaceraifon¬
den sett från Odengatans östra del. Ändå finns inget explicit uttrycktomdettaiplanen. Enkyrka
skulle emellertid kunnases som ettmonumentalt
inslagistadsbilden, alltenligt rådande stadsplane-
ideal.
Den ur Sankta Clara år 1774 utbrutna Adolf
Fredriksförsamling hade vid sekelskiftet1900 ca.
60000medlemmar. Underperioden1850till1900 hade befolkningen ökat med över 500%. Endast
FIGUR 2.Karta över områdetkringGustaf
Vasa kyrka, Odenplan
ochVasaparken.Kvar¬
terenSnöklockan och Syrenenerhöllförsam¬
lingengenomett tomt¬
byte med staden 1896.
Påen tomtiVasapar¬
ken, mittemotGästri¬
kegatanplaneradeför¬
samlingenattuppföra
enkyrka. Matteus kyrkaöverst ibild.
FIGUR3-Odenplan med GustafVasakyrka, från öster, i^oo-talets början, foto:okändfotograf,
okäntdatum, ata.
var åttonde församlingsbo fick samtidigt plats i kyrkan (Kåring 1984).
Förslagetattbyggaenkyrka vid Odenplan hade
framförts första gången vid en kyrkostämma i Adolf Fredrik redaninovember1889.1den inläm¬
nademotionenpåpekade sjökaptenen och försam¬
lingsbon Gustaf Edvard Westermark att försam¬
lingeninomensnarframtid skulle omfatta50 000 medlemmar. En nykyrka måste således inom en intealltföravlägsen framtid uppföras.Men,påpe¬
kadeWestermark, stadsplanen förövreNorrmalm
ochVasastan saknade bådekyrka ochöppnaplat¬
ser. Vore det inte klokt att börja planera för en
kyrka vid Odenplan och snarast möjligt försäkra sig om en tomt innan de blev upptagna? De två
tomterna vid torget hade för detta ändamål ett idealiskt läge. (Eigur2) Genomettmarkbyte med
Staden1896, somgällde Sveavägens dragning, fick församlingen blandannatdessatomter-kvarteren
Snöklockan och Syrenen. Några konkreta planer påkyrkobygge vidOdenplan fanns dockännu inte (Kåring 1984).
Församlingen anammadeförslagetmenlade det
snartpåis.Etthandlandesom vartypiskt för plane¬
ringsprocessen inomdensvenska socken- och kyr¬
kostämman; närdet gällde stora byggnadsprojekt
måste man skynda långsamt. Det gällde att kon¬
solidera varje beslut som innebar ett gemensamt ekonomiskt åtagande. Detta var i allmänhet inte lätt. Emellertid beställdes såsmåningom ritningar för dennyakyrkan.
När väl planeringen för ett kyrkobygge i för¬
samlingens norra utkant tog fart på allvar visade
det sig att markförhållandena i kvarteret Syrenen
varsådåligaattgrundläggningskostnadernaskulle fördyra bygget med nästan 50 procent. Man bör¬
jadegenastförhandla med Stockholms stadomett
markbyte, mellan kvarteretSyrenenoch en tomti Vasaparkensvästradel-ettmindre bergspartimitt
emotGästrikegatan.Samtidigt ändrades de redan framtagna ritningsförslagen för att passaden nya
platsen,men arkitekteroch församlingvarintealls på samma linje. Den ekonomiskt hårt ansträngda församlingen önskade enbillig, rymligkyrka med god akustik. Arkitekternaå sinsida vurmademest för de monumentala dragen i kyrkobyggnadens
karaktär.
Ar 1900 tillstyrktes församlingens förslag till
tomtbyteiDrätselnämnden,menistadsfullmäktige
stötte det på patrull. Det visade sig nu att hela
områdetkringden tänkta kyrktomten, iLindhagen- planen,varavsattsomparkmark.Församlingenvar
nuåterhänvisade tillattuppföra dennyakyrkanpå
tomtenvidOdenplan.Ånyofickritningarnamodi¬
fieras,varpåföljdeettåravsegdragnaförhandlingar kring det lämpligaste förslaget. I en vända tänkte
mansigexempelvisattbygga dennyakyrkanpåen tomt straxnorr om densenareuppförda Matteus kyrka.Här skulle all strävan efter monumentalitet gåttförlorad ochkyrkan skulle haförsvunnit bland
de redanbyggda bostadskvarteren. Kvarteret Syre¬
nenvidOdenplan föreslogssamtidigt anläggassom
park, förattsenare,då församlingenvariettbättre
ekonomiskt utgångsläge bebyggas med en kyrka
som voredennaplats värdig. Den 6maj1901beslu¬
tade dockkyrkostämman,utanvotering,attbygga kyrkan vidOdenplan. Det vinnandeförslaget hade
ritats avAgiLindegren.Förattfåenentré fråntor¬
getorienteradeskyrkobyggnaden såattkoretkom
att ligga i väster (Figur 3). Ar 1906 genomfördes
slutligenentredelningavAdolf Fredrikförsamling,
varvid GustafVasa,JohannesochMatteusförsam¬
lingar bildades(Kåring1984). (Figur 3)
Cityplaneringen och Klara kyrka
Lindhagenplanen hade tillkommit vid en tid då
radikalaregreppefterfrågades, eftersom malmarna
hade vuxit mer eller mindre oplanerat. Planens storslagna boulevarder visade sig så småningom
kunna svälja stora trafikmängder och kom därför
med tiden att utvecklas till lämpliga trafikleder
genom staden.
1928 presenterades ett nytt förslag till general¬
planförStockholm avAlbert Lilienberg. Dennya
planen blev ett medel för att vidareutveckla den genomgripande förändringsomredan hade påbör¬
jats. Trafiken var framträdande i planen varför
den också främstbör betraktassom en trafikleds- plan(Gullberg2001). Även omdenna planuppvi¬
sadestorslagna visioner, så måste den således ses
som enutvecklingav Lindhagenplanen från 1866.
ILilienbergs generalplandiskuteras storaombygg-
FiGUR4.Sankta Klarakyrkafrånnorr,omkring1870. tryck:ata.
FIGUR5.Sankta
Karta övercity¬
området. Klara
kyrka medomgi¬
vande kvarter. Till
höger Jakobs kyrka ochförsam¬
lingsom år 1643 brötsurKlaraför¬
samling.
nadsförslag, men inte hur dessa egentligen skulle
komma att påverka enskilda kyrkor. Visionerna
dominerades fortfarandeavpampigabreda gator,
menhärtalades iställetuttryckligenomtrafikleder.
Plandiskussionen rörde således snarare hur bästa
framkomlighet skulle kunna åstadkommas,än om hur befintliga miljöer skulle kunna bevaras. Här
nämndes exempelvis inte Klara kyrka. Inte heller
GustafVasakyrka vid Odenplan omtalades.
1945 fattade Stockholms kommunfullmäktige
det förstaochavgörande beslutetom en förnyelse
avStockholms cityområde. I och med detta hade
man också beslutatom riktlinjerna för förnyelse¬
arbetetsom helhet,även om denförsta detaljpla¬
nenkomförstettår senare-City-46(Hall 1999, Sidenbladh 1981, Detframtida Stockholm1946).
Degamla Klarakvarteren skulle rivas för attge
platsåtstadensnyacity. Gamla miljöerutplånades
för att istället ge plats åt framtiden. Vägledande
förplaneringenvarbiltrafiken, tunnelbanan,detalj¬
handeln och kontoren. För dessa eftersträvades
en ändamålsenligt ljus och luftig stadsmiljö, med
bredatrafikleder och nymodernbebyggelse.
Klarakyrka diskuteradesinteexplicit. Denangavs inte som ett särskilt vackert inslag i stadsmiljön,
somkontrasttill allt detnya.Istället måladesvisio¬
nen om Klarabergsgatan som bred trafikled upp,
somenligtplanen skulle gåtättintill kyrkan. Mel¬
lankyrkanoch trafikleden planeradeskontorsbygg¬
nadervarssyfte delvisvarattavskärma kyrkanfrån
biltrafiken-attskydda den heliga platsen från bil¬
bruset. (Figur4och 5)
1946årscityplan med dess utformningavområ¬
det kring Klara kyrka gav upphov till debatt och arkitekttävlingar förkyrkansomgivande byggnader
ordnades. När Klarabergsgatan var breddad och
husen längs med denna skulle byggas vid 1950- taletsbörjan,diskuteradesom manskulle ha bygg¬
naderlängs medgataneller lämna kyrkogårdenfri
och öppen mot denna. Exempelvis motsatte sig
både Skönhetsrådetoch SamfundetS:tErikattkyr¬
kan avskärmades avbyggnader. En arkitekttävling utlystes, vars resultat bland annat presenterades i
”Byggmästaren” 1956,omhurmanpåbästamöjliga
sätt skulle ta hänsyn till kyrkan. Resultatet blev
att byggnader längs med Klarabergsgatan skulle uppföras, då dettatrotsalltansågsvaraden bästa lösningen. Måletvarattkyrkoområdet skulle vara avskiltfrån biltrafiken. Vidare villemantahänsyn
till kyrkans arkitektur och området som helgad
mark. Därförutformadesbebyggelsenruntkyrkan
med tämligen släta fasader och medsmå fönster (Westman 2000, Byggmästare1956).
Intressant är att några av kommunens tjänste¬
mängenomfördeenstudieresa1958,dåmanbland
annatbesökte London.Vid denna tid diskuterades livligt i London det område som kallas för ”the City” norr om S:tPauls Cathedral. Idebatten dis¬
kuterades hur ochivilkenomfattning hänsyn skulle
tas till S;t Pauls Cathedral. Den svenska delega¬
tionenkommenteraderesonemangeti sinreserap¬
port och sade där att ... området kring S:t Paul
ärdetmestfruktansvärda exempelpåengelsmän¬
nenskonservatismnärdenärsomvärst(Westman
1958). Uppenbartär attden svenska delegationen ansåg att de engelska planerarna kunde havarit
merradikala.
Diskussionerna runt arkitekttävlingen och täv¬
lingsdirektiven låg till grund för den cityplan som antogs 1962.Liksomiföregående plan utgårreso¬
nemanget här från Klarabergsgatans breddning
och dess funktion som en av flera större trafikle¬
dergenomNorrmalm. Klara kyrkanämnsendasti desammanhang där denäravbetydelse förorien¬
tering på kartan, dvs. i anslutning till de resone¬
mang somfördesomombyggnadsprojektikyrkans
direktanärhet. Hurdessa,i vissafalltämligen radi¬
kalaplaner, skulle kunna tänkas påverka kyrkoom-
rådetnämnssåledesinte.
Inte hellerkyrkogårdentas upp som enparkre¬
surs i City-62, men resonemang om detta tycks
emellertid ha förts.Inuvarande skick med denför¬
hållandevis gamla trädvegetationen och despar¬
samtförekommandegravarna avskalderna och
andramärkligamän,har Klarakyrkogårdenunik
och för stämningar mycket inbjudande atmos¬
fär.Dettorde havaritettavmotivenför bebyggel¬
se i kvarteret Klockställetattkyrkogårdens miljö därigenomskulle skyddas från det bullrande och
rastlösa livet på Klarabergsgatan. (Inbjuden täv¬
ling 1956).Här antydsen förändrad syn påkyrko¬
gården. Från atttidigare enbart ha fungerat som begravningsplats börjar den istället uppfattassom ett grönområde och en lugn oas för storstads¬
bon.
Området kring Klara kyrka kan ses som ett
exempelpåhurensvängningiplanering, eller kan¬
ske snarare i den allmännasynen påkyrkan, kom
attpåverka stadslandskapet under 1900-talet. Den avskildhet som eftersträvades för Klarakyrka har idag istället lett tillattsocialaproblemavolika slag
ostörtkanexisterapåkyrkogården.Dettapåverkar
i sin tur kyrkans verksamhet dagligen. Kyrkan är heltinstängd bakom byggnader, endasttornspiran
synsövertakåsarna.
Planering och kyrkobyggande
i stadens förorter
Samarbetet -Småkyrka iförort
I juni 1941 fattade man i fullmäktige beslut om attbygga entunnelbana i Stockholm (Sidenbladh
1981). Frågan hade utretts sedan sekelskiftet och
fåttmognalänge, men för enstad avStockholms
storlek var detta ändå ett tämligen vågat beslut.
1957varde förstaetappernafärdigbyggda. Utefter
tunnelbanan växte de nya förorterna fram, och
tunnelbanan skulle kommaattgeytterstaden dess
struktur och karaktär.Mansatsadestortpå såkal¬
lad grannskapsplanering, med England som före¬
bild. Stadsdelarnas bebyggelse skulle grupperas
kring en förortsstation, intill denna skulle ett
centrum ligga med gemensam service, skola och idrottsplats. Under detta arbete växte nya tankar fram, tankarom större centrasom ikombination medarbetsplatserna skullegöraförorterna obero¬
ende - nu var idén om ABC-staden född (arbete- bostad-centrum). Satsningenpåparker,sompåbör¬
jades iinnerstaden redanpå1930-talet, följde med
utiförorterna och komattlöpasomenröd trådi planeringenavdessa(Sidenbladh 1981).
Denmedeltidaförsamlingsstrukturen kring sta¬
den blev successivt för grovmaskig då förorterna byggdes och folkmängden ökade. De befintliga församlingarna delades därför upp i småkyrkodi- strikt, medenlitenkyrkai varjesådan enhet.Detta
varockså huvudteseni”Småkyrkorörelsen”.Denna rörelse verkade för ökade kontakter med stads-
planemyndigheterna. Rörelsen låg väl i tiden, och
somexempel kannämnasattstadsplaneingenjören
i Göteborg, där idén tidigt praktiserades, genast
insåg att det nya kyrkobyggnadsidealet passade
utmärkt välin iplanerarnasegnaidéeromhursta¬
den skulle delas uppimindre områden -ABC-stä- derna.11959årsgeneralplan för Göteborg uttrycks
samarbetet sålundaattvarjebebyggelsegrupp med
flerän8000invånareskall hatillgång tillegenkyrk¬
sal med kompletterande lokaler, avsedda för de
nya verksamhetsområden som tillkommit under 1900-talet, såsom exempelvis barn- och ungdoms¬
aktiviteter (Eckerdal1992).
Vad betydde då Småkyrkorörelsen för kyrko¬
byggnaden som sådan? Svaret finner vi i idétäv¬
lingen för småkyrkobyggnader1953.Efterenlängre periodavsystematisk utplåningtogsmedeltidskyr¬
kan åter till heders; även Ungkyrkorörelsen tog
”stenkyrkan” tillsitthjärta. Skillnadenvarattkoret
intelängre behövde liggai öster. (Något som för övrigtbiskopEsaiasTegnér hade hävdatöverhund¬
raårtidigare.)Denfriaorienteringenavkyrkorum¬
metunderlättadeinplaneringibostadskvarteren.
Skisser tilltypkyrkor arbetadesframavrörelsens
anlitadearkitekter.Enviktig delavstrateginvaratt
kyrkan placerades centralt i bostadsområdet. Det
varocksåviktigtattnåutmed informationomkyr¬
kans verksamhet. I programmetför idétävling för småkyrkotyp 1953 ges arkitekternavissa riktlinjer
förbyggnadens utformning:
Kyrkokroppen skall äga kyrkokaraktär... vårakyrkobyggna¬
dermåstetalaettenhetligt språk från vilken tiddeän äro.
Vihart. ex.iSverigeensvensk kyrkstil,somvaritbärande
genomårhundraden, ochsomockså kanvaradet förvårt modernasmåkyrkobyggande. Det är iioo-taletsenkla, raka kyrkamed denhöga,djärva takresningen,sådansomden
möterossi den uppländska och västgötska bondkyrkan.
Enkel, rak, värdig, sådanskall den evangeliska kyrkobygg¬
nadenvara.(eckerdal1992. s.97).
Hur såg mandå från statsmaktens sida på strate¬
gin att indela de territoriellt storaförsamlingarna
i små enheter med egen liten kyrka? Svaret blir tydligtdåviserresultatetavdenpastoratsreglering
som genomfördes 1950. Syftet med dennavar att
nedbringa antalet pastorat genom sammanslag¬
ningar till än större enheter. Biskop Giertz kom¬
menterade detta:
Dethar också blivitenödesdiger benägenhet hosstatsmak¬
terna att taden försummadesjälavårdenistorstaden med dess jätteförsamlingaroch dess alltför fåtaligaprästertill
mönsterför vadman anserskäligt attkosta på vårt folk ifrågaomkyrkligomvårdnad, (eckerdal1992. s. 91)
Kyrkofullmäktige och den aktiva församlingen
hade när det kom till kritan inte samma syn på behovetavkyrkorum. Från kyrkanssida hoppades
manändåpåattdet politisktsammansatta organet så småningom skulle få upp ögonen för de nya
småkyrkornas betydelse för de nya stadsdelarna (Eckerdal1992).
Dettyckssom omstatsmaktentarentredjeväg här.Förde kommunalaplanerarnasdelpassarsmå¬
kyrkan välin iförortsplanerna, eftersom den kräver
sålitentomt.Aandra sidanansträngermansig inte hellernuattfåinenkyrkaiplanerna. Statsmakten
däremotarbetade fören annan typavgemenskap
än den på religiösa grunder byggda. Detvar det
undersocialdemokratiskledning etniskt-nationellt
baseradefolkhemmet (Thidevall 2000).
Kista kyrka
Järvafältet blev stadens sista utbyggnadsområde.
Byggandet inleddes med Tensta ochRinkeby1964,
fortsattes sedan med ÅkallaochHusby1973.Kista invigdes1977 och kanses somStockholms senast
byggda kompletta ABC-stad. (Figur i)
Värt att poängtera äratt det här hade skett en markant förskjutning i prioriteringen avverksam¬
hetericentrum.Ävenom enkyrka komattplaceras
merellermindre centralt såvarden allsinte avgö¬
rande förlokaliseringenavett centrum.Avgörande
varistället tunnelbanansomkom att markera det nyacentrumetshjärta. Kyrkannämns intespecifikt
i planer för ABC-städer i allmänhet; dess belägen¬
hetäralltsåingenprioriterad frågaiplaneringssam- manhangen.
Kistakyrka invigdes den1oktober1978,och till¬
sammansmed bostadsområdenaÅkalla ochHusby
brötsKistaurSpångaförsamling. Kistakyrka blev huvudkyrka, medan mindre kyrkor och försam¬
lingslokaler uppfördesiÅkalla och Husby.
Kyrkan ligger vidKista torgs södra hörn (Figur 6). Kring torget grupperar sig tunnelbana, skola
FIGUR6.
Bearbetatutdrag
urstadsplan
överKista 1974.
Längstnertill
vänster syns
kyrkanspla¬
neradeläge.
Pilenvisarden
slutligatomten.
original:Stock¬
holmsstadsbygg-
nadskontor.
FIGUR7.Kistakyrka frånnorr. foto;KristinaFranzén, 1999.
och bibliotek- attkyrkanskulle ligga där verkade rimligt. Torget sluttar ner mot tunnelbanan och
inomhuscentrumet inordostochkyrkan ligger på
så sätt något högre än bebyggelsen närmare cen¬
trum. Kyrkan har emellertid ingen framträdande position och exponerar sig knappast alls. Den är
inte högre än de kringliggande husen och har
heller ingen avskild eller utmärkande tomt. Här
synstydligt det kyrkobyggnadsidealsomväxtefram
från1950-talet. Kyrkan skulleinteavvika frånövrig bebyggelsegenom sin storlekellersittmonumen¬
talaläge utan genom en tidlös,men gärna intres¬
sant,arkitekmr.Kyrkan skullevaraenvardagskyrka
ochvittna om ro. Den skullevara till för den lilla människan och en naturlig delavvardagen (Kista församling). Det är uppenbart att småkyrkorörel-
sens arkitektoniska kyrkoideal — den ”svenska”
iioo-talskyrkan- ärborta. (Figur 6)
Torsten Westmanbeskriver Kistakyrkas arkitek¬
tur som osvensk. Genomarkitekturen får kyrkan
hävdasig,samtidigtsomdenmåstesmältain i övrig bebyggelse och infoga sig i skalan. Kyrkans makt
var enannan,denfick hållasigtill Ordet ochinte tillstadsplanen,somWestmanuttryckte saken. Det
var det antimonumentala sättet att placera in en
kyrkaiett centrum.Mankan emellertid konstatera
attmed denöverlagnyaarkitektureniområdetför¬
tas en delavkyrkans avvikande formspråk. (Figur 7)
Detvarijuni1972 som Spångaförsamlings kyr¬
koråd i sitt remissyttrande över områdesplan för
Kistabeslutadeattgodkänna inplaneringenavden
nyakyrkan; planensynesväl tillgodose Spånga för¬
samlings önskemål (Spånga församling). I april
1973 presenterade församlingsdelegerade ett för¬
slag till enförsamlingsbyggnad. Byggnaden skulle planerassom enförsamlingskyrka,men tills vidare fungerasom stadsdelskyrka. Redan tidigare hade Spånga församling yrkat att de nya stadsdelarna Åkalla, Husby och Kista så småningom skulle
avsöndras förattbildaegenförsamling. Avståndet
mellanSpångacentrumochNorra Järvavarnäm¬
ligen ca9 km och restiden med buss ca45 minu¬
ter.Efterenbefolkningsprognos beslutadeSpånga församlings kyrkorådattdennyaförsamlingsbygg-
naden skulle omfatta 1450 m^. Den kommande folkmängden beräknades vid en första prognos i
mittenav1960-talet till40 000. Detta innebaratt
tre stadsdelskyrkor skulle behövas, dvs. en kyrka
perdryga12 000invånare.Sedermera reviderades
