KOMMUNALS SKYDDSOMBUD I OLIKA BRANSCHER OM SITT UPPDRAG OCH SIN ARBETSMILJÖ
HAMPUS ANDERSSON
Innehåll
Sammanfattning... 5
Inledning...7
Syfte och upplägg... 7
Skyddsombuden–enbakgrund....8
Vad gör ett skyddsombud?... 9
Vad menas med systematiskt arbetsmiljöarbete?... 10
Vad är värdet av en god arbetsmiljö?...11
Metodbeskrivningavundersökningen...13
Skyddsombudensförutsättningar...14
Utbildning... 14
Det systematiska arbetsmiljöarbetet... 18
Att påpeka brister i arbetsmiljön... 20
Stöd till skyddsombuden... 22
Företagshälsovård... 24
Skyddsombudensbedömningavarbetsmiljönpåsinarbetsplats...26
Fysisk arbetsmiljö... 26
Psykosocial arbetsmiljö... 26
Arbetskläder, skyddsutrustning och tekniska stöd... 34
Diskussion...37
Kommunalvill...39
Referenser...41
Bilagor...42
Sammanfattning
Rapporten bygger på en totalundersökning utskickad till Kommunals samtliga skyddsombud.
Skyddsombuden har fått svara på frågor som grovt kan kategoriseras som frågor om förutsättningar i rollen som skyddsombud samt frågor som rör skyddsombudens bedömning av arbetsmiljön på arbetsplatsen. Nedan följer en summering av några av de viktigaste resultaten i undersökningen:
Skyddsombudens förutsättningar att utföra sitt uppdrag
• Behov av utbildning. Strax under hälften (49 procent) av skyddsombuden uppger att de har fått grundutbildningen BAM (Bättre arbetsmiljö), vilket är en något större andel än de som uppger sig ha fått utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi Rätt arbetsmiljö (43 procent) eller en annan relevant utbildning (43 procent). Bara en dryg fjärdedel (26 procent) uppger att de har fått Suntarbetslivs arbetsmiljöutbildning.
• Brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet.Mer än var femte skyddsombud, 22 procent, uppger att de sällan eller aldrig medverkar i det systematiska arbetsmiljöarbetet.
En lika stor andel uppger att skyddsronder sällan eller aldrig tillämpas.
• Avsaknad av skyddskommitté trots lagkrav.På arbetsplatser med fler än 50 anställda uppger 11 procent av skyddsombuden att det inte finns en skyddskommitté eller samverkansgrupp. Detta trots att lagen stipulerar att det ska finnas på samtliga arbetsplatser med fler än 50 anställda.
• Vanligt med brister i arbetsmiljön.Hela 76 procent av skyddsombuden uppger att det under de senaste 12 månaderna uppstått brister i arbetsmiljön som de behövt påpeka för arbetsgivaren.
• Bristande rutiner vid verksamhetsförändringar.En stor majoritet uppger att ändringar har genomförts på arbetsplatsen. Av dessa uppger 31 procent att det inte gjorts någon riskbedömning alls i samband med förändringen. Många riskbedömningar vägleder inte handlandet. En stor andel förändringar genomförs trots bedömda risker för arbetsmiljön.
Värst är situationen inom äldreomsorgen där hela 35 procent uppger att risker för ohälsa identifierades men att ändringen av verksamheten genomfördes utan åtgärd.
• Närapå inget inflytande vid upphandling av företagshälsovård.93 procent av skyddsombuden uppger att de aldrig medverkat i upphandlingen av
företagshälsovård. Det kan bero på att upphandlingen sker på sektionsnivå, men att skyddsombuden på arbetsplatserna helt saknar inflytande och kännedom är problematiskt. Vidare uppger endast 19 procent att företagshälsovården medverkar i det riskförebyggande eller hälsofrämjande arbetsmiljöarbetet.
Skyddsombudens bedömning av arbetsmiljön på arbetsplatsen
• Tuff arbetsmiljö psykiskt och fysiskt. En sammantagen bild utifrån skyddsombudens bedömning är att många medlemmar i Kommunal har en arbetsmiljö som är tuff både psykiskt och fysiskt. Vanligt förekommande arbetsmiljöproblem är låg bemanning, mycket stress, bristande arbetsledning och lite eller inget inflytande över schemaläggningen.
• Mycket stress.36 procent av skyddsombuden uppger att det på deras arbetsplats är så pass mycket att göra att anställda dagligen eller minst en gång per vecka är tvungna att dra in rasten, måltidsuppehållet eller pausen. Hela 47 procent uppger att arbetet på deras arbetsplats är så stressigt att anställda dagligen eller minst en dag per vecka inte hinner prata om eller ens tänka på något annat än arbetet.
• Många medlemmar möter våld och hot om våld i sitt arbete.19 procent uppger att våld eller hot om våld förekommer dagligen eller minst en dag per vecka. Bara 30 procent uppger att de aldrig upplever våld eller hot om våld.
• Trakasserier förekommer, främst från brukare, kunder eller anhöriga. 4 procent (258 svarande) uppger att sexuella trakasserier från anhöriga, vård- och omsorgstagare eller kunder förekommer minst en dag per vecka och ytterligare 1 procent (80 svarande) uppger att det förekommer varje dag. Trakasserier av rasistisk eller diskriminerande karaktär är ännu vanligare. 8 procent (489 svarande) av skyddsombuden uppger att trakasserier med rasistiska eller diskriminerande ord eller handlingar förekommer minst en gång per vecka eller dagligen och endast 51 procent uppger att det aldrig förekommer.
Inledning
Hur arbetsmiljön ser ut på olika arbetsplatser beror på typ av verksamhet, med vilka resurser verksamheten bedrivs samt hur arbetet inom verksamheten organiseras. En bra arbetsmiljö bidrar till social harmoni på arbetsplatsen och en god hälsa för arbetstagarna. Brister i arbetsmiljön leder till sjukdomar och olyckor som i första hand orsakar stort personligt lidande men också höga kostnader för såväl den berörda verksamheten som för samhället i stort.
Arbetsmiljöbrister förekommer i varierande grad inom alla branscher och yrken där medlemmar i Kommunal arbetar, men genom ett systematiskt arbetsmiljöarbete kan risker förebyggas och arbetsmiljön förbättras. Ett systematiskt arbetsmiljöarbete förutsätter att arbetsmiljön hanteras som en naturlig del av verksamheten, vilket i sig betyder att arbetsmiljön inkluderas i verksamhetens planering på samma sätt som frågor om kvalitet och lönsamhet. Det finns ett tydligt stöd för detta i Arbetsmiljölagen och i föreskriften om systematiskt arbetsmiljöarbete. Trots det orsakar medlemmars arbetsmiljö både fysisk och psykisk ohälsa, vilket under de senaste tre årtiondena visats i en ökad sjukfrånvaro.
Inom forskningslitteraturen är sambandet mellan en bristfällig arbetsmiljö och ohälsa idag bättre belyst. En central drivkraft bakom den arbetsrelaterade ohälsan anses vara obalans mellan krav och förutsättningar, något som många av medlemmarna i Kommunal känner igen sig i. Bland ytterligare riskfaktorer nämns ofta små möjligheter att påverka arbetssituationen, mobbning i arbetet,
bristande stöd från arbetsledning och kolleger, pressande arbete, allt för lite belöning och oro för sin anställning.
Kommunal anser att välgrundade fakta och forskning i arbetslivsfrågor stärker det fackliga arbetsmiljöarbetet och Kommunals arbetsmiljöexperter strävar ständigt efter mer kunskap och bättre insikter. Denna inställning ligger bakom beslutet att regelbundet undersöka skyddsombudens förutsättningar att utföra arbetsmiljöuppdraget samt att lyssna till skyddsombudens bedömning av arbetsmiljön inom skyddsområdet.
SYFTE OCH UPPLÄGG
Syftet med Arbetsmiljöbarometern är att få bättre kunskap om skyddsombudens förutsättningar och utmaningar samt ökad kunskap om skyddsombudens bedömning av medlemmarnas arbetsmiljö. Utöver detta syftar rapporten till att utvärdera arbetsmiljöstrategin Rätt
arbetsmiljö. Det övergripande målet på längre sikt är att stärka skyddsombuden och därigenom arbetsmiljöarbetet – för en friskare arbetsmiljö och ett jämlikare arbetsliv.
Rapportens upplägg följer i stora drag en typisk rapportuppdelning i teori, metod, resultat och diskussion. Den teoretiska bakgrundsbeskrivningen innefattar en överblick över skyddsombudens betydelse och uppdrag, grunderna i det systematiska arbetsmiljöarbetet samt en diskussion om värdet av en god arbetsmiljö. Metodavsnittet beskriver hur undersökningen har genomförts och vilka som har deltagit. Resultaten från enkätundersökningen är grovt uppdelade i två huvudkategorier: (1) skyddsombudens förutsättningar och (2) skyddsombudens bedömning av arbetsmiljön på sin arbetsplats. Rapporten avslutas med en diskussion om lärdomar från undersökningen samt möjliga slutsatser i relation till förbundets politik och arbetsmiljöstrategi.
Skyddsombuden -- en bakgrund
VAD GÖR ETT SKYDDSOMBUD?
Skyddsombud har funnits i Sverige i över 100 år. De utses i regel av en facklig organisation som har kollektivavtal med arbetsgivaren. Skyddsombudets befogenheter har förändrats och vidgats över tid, men kärnuppgiften är och har alltid varit att företräda sina arbetskamrater i arbetsmiljöfrågor samt verka för en god arbetsmiljö. Genom sin yrkeserfarenhet och kunskap om arbetsplatsen har skyddsombuden stor betydelse för såväl arbetstagare och arbetsgivare som för samhället i stort.
Det är Kommunal som beslutar om hur många skyddsombud som behöver utses på respektive arbetsplats inom Kommunals organisationsområde. Det ska finnas minst ett skyddsombud på varje arbetsplats. Det går inte att kombinera ett fackligt heltidsuppdrag och samtidigt vara skyddsombud på sin arbetsplats. För att vara skyddsombud måste man arbeta på arbetsplatsen och ha ett fastställt skyddsområde. Skyddsombud inom Kommunals organisationsområde ska vara medlemmar i Kommunal, dela Kommunals värdegrund, vara anställd av den berörda arbetsgivaren, ha insikt och intresse för arbetsmiljöfrågor samt ha god kunskap om arbetsförhållandena inom sitt skyddsområde.1 Skyddsombudens övergripande uppgifter finns föreskrivna i Arbetsmiljölagen (6 kap. 4§ AML):
”Skyddsombud företräder arbetstagarna i arbetsmiljöfrågor och ska verka för en
tillfredsställande arbetsmiljö. I detta syfte ska ombudet inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall samt över att arbetsgivaren uppfyller kraven i 3 kap. 2a §…
…Skyddsombud ska delta vid planering av nya eller ändrade lokaler, anordningar,
arbetsprocesser, arbetsmetoder och av arbetsorganisation liksom vid planering av användning av ämnen som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Skyddsombud ska vidare delta vid
upprättande av handlingsplaner enligt 3 kap. 2a §.
Arbetsgivaren ska underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för arbetsmiljöförhållandena inom ombudets område.
Arbetsgivare och arbetstagare svarar gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbildning.”
Skyddsombuden är arbetskamraternas representant och talesperson när det gäller arbetsmiljöfrågor i förhållande till arbetsledare, chefer, företagshälsovård och Arbetsmiljöverket. För att utföra sitt uppdrag att verka för en god arbetsmiljö har skyddsombudet en rad lagstadgade rättigheter och befogenheter, varav några framgår i utdraget ovan. Det genomgripande temat för skrivningarna inom skyddsombudsrätt är arbetsgivarens ansvar att arbetstagarna genom skyddsombudet ska involveras och konsulteras i alla frågor som rör arbetsmiljön på arbetsplatsen.
Förutom att systematiskt samverka med arbetsgivaren i arbetsmiljöfrågor, exempelvis genom närvaro vid möten där arbetsmiljön diskuteras, innebär rollen som skyddsombud också en aktivt kontrollerande funktion. Som framgår av Arbetsmiljölagen ska skyddsombudet vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall inom sitt skyddsområde samt bevaka att arbetsgivaren tar sitt ansvar och uppfyller kraven i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Om risker eller missförhållanden upptäck
1 Kommunal (2018) Rätt arbetsmiljö – Kommunals arbetsmiljöstrategi 2018, s. 40
ska skyddsombudet omedelbart rapportera detta till närmaste arbetsledare eller, i brist på åtgärd, ta ärendet vidare – i första hand till högre chef och i sista instans som en prövningsbegäran till Arbetsmiljöverket.
Skyddsombudet innefattas inte av någon särskild straffrättslig skyldighet att göra det. Ett skyddsombud kan till exempel inte dömas för arbetsmiljöbrott för att ha avstått eller missat att rapportera om en arbetsmiljörisk. I det avseendet ligger det yttersta rättsliga ansvaret alltid hos arbetsgivaren.2
VAD MENAS MED SYSTEMATISKT ARBETSMILJÖARBETE?
Systematiskt arbetsmiljöarbete (SAM) handlar om hur Sveriges cirka 350 000 arbetsgivare ska leda sitt arbetsmiljöarbete och därigenom den arbetsrelaterade hälsan. SAM bygger på en insikt om att arbetsmiljöarbetet är en process som hela tiden måste fortgå och att arbetsmiljöarbetet därför aldrig blir ”färdigt”. Diskussionen om SAM föranleddes av utvärderingar som menade att 70-talets reformer inte fått arbetsmiljöaktörerna att samverka effektivt. Man pekade också på att hälsorisker på jobbet i stor utsträckning hanterades i den så kallade sidovagnen, avskilda från verksamheten, vilket hade alltför lite effekt på styrningen av verksamheten och därigenom arbetsmiljön.
Kravet på SAM infördes i två steg 1991 (som internkontroll) och 1993 (som föreskrift) och anger hur arbetsgivaren, som den viktigaste arbetsmiljöaktören, ska ta sitt ansvar och styra verksamheten på ett sätt som skapar en sund och säker arbetsmiljö. Det grundläggande syftet med kravet på systematiskt arbetsmiljöarbete är följande:3
• Sakföreskrifternas många och olika krav på arbetsmiljön ska följas bättre.
• De mer svårgripbara psykosociala problemen ska tas upp och åtgärdas mer.
• Upplysning om lämpliga åtgärder ska i större utsträckning omsättas i handling.
• Anställda och deras skyddsombud ska få en aktivare samverkanspart.
Kravet på SAM regleras i Arbetsmiljöverkets förskrift över systematiskt arbetsmiljöarbete (AFS 2001:1). Bilden nedan illustrerar det systematiska arbetsmiljöarbetet som en kontinuerlig process med återkommande aktiviteter. Alla delar hänger ihop och varje enskild åtgärd är en förutsättning för nästa steg i processen. En riskbedömning kan göras baserat på en föregående undersökning av verksamheten. Riskbedömningen leder i sin tur vidare till åtgärder för att minska risker, som sedan ska kontrolleras för att säkerställa att de faktiskt bidragit till en bättre arbetsmiljö.
2 Steinberg, M. (2016) Skyddsombuds- och arbetsmiljöombudsrätt, Fjärde upplagan, Nordstedts Juridik, s. 26-27
3 Frick, K. (2002) ”Sweden: Occupational health and safety management strategies from 1970-2001”, i Walters Regulating Health and Safety Management in the European Union, P.I.E. Peter Lang
De centrala aktiviteterna som undersökning, riskbedömning, åtgärder och kontroll ska också kompletteras av övergripande stödfunktioner – exempelvis årliga uppföljningar och en tydlig arbetsmiljöpolicy - samt ledningsprocesser för utbildning, arbetsfördelning, rutiner och arbetsmiljösamverkan på arbetsplatsen.4
VAD ÄR VÄRDET AV EN GOD ARBETSMILJÖ?
En god arbetsmiljö främjar hälsa, trygghet och välbefinnande. De flesta spenderar en stor del av dygnet på arbetsplatsen och arbetsmiljön har stor påverkan på människors tillvaro. Ytterst är därför värdet av en god arbetsmiljö detsamma som värdet av ett gott liv. Det fackliga arbetsmiljöarbetet utgår aldrig från någon lönsamhetskalkyl utan i första hand från alla människors rätt till en god arbetsmiljö med rimliga villkor.
Med det sagt tyder det mesta på att ett systematiskt arbetsmiljöarbete också är en vinstaffär rent ekonomiskt, även om mer forskning behövs. De flesta studier undersöker individuella hälsofaktorer, medan studier av organisatoriska konsekvenser av arbetsmiljöarbetet är mindre vanligt. Därtill är det också betydligt vanligare med studier av fysiska snarare än psykosociala arbetsmiljöfrågor. En genomgång av forskningsläget gällande arbetsmiljöarbetets lönsamhet kan sammanfattas i några övergripande slutsatser:
1. Hälsofrämjande åtgärder har positiv effekt
Omfattande vetenskapliga forskningsöversikter har visat starka samband mellan ohälsa hos perso- nalen och dålig ekonomi för företaget eller verksamheten.5 Vidare har översikter visat att hälsofräm- jande investeringar i exempelvis arbetsmiljön har en ekonomiskt positiv effekt på arbetsgivarens kostnader för sjukvård, hälsovård och sjukfrånvaro. Några studier rapporterar att arbetsmiljöinsat-
4 En sammanställning av kravnivåerna i SAM finns i Bilaga 2.
5 Se exempelvis Pelletier, K. (1999) ”A Review and Analysis of the Clinical and Cost-effectiveness Studies of
Comprehensive Health Promotion and Disease Management Programs at Worksites: 1995-1998 update”, American Journal of Health Promotion, vol 13: 333-345; Golaszewski, T. (2001) ”Shining Lights: Studies That Have Most Infuenced the Understanding of Health Promotion’s Financial Impact”, American Journal of Health Promotion, vol 15(5):
332-340; Goetzel, R., Juday, T. & Ozminkowski, R. (1999) ”What’s the ROI? A Systematic Review of Return-on- investment Studies of Corporate Health and Productivity Management Initiatives”, AWHP’s Worksite Health, vol 6: 12-21
un ders ökning ris kb ed ning öm ko
ro ll nt
åtgärder
Alla
arbetsmiljö-
förhållanden
ser har gett en ekonomisk avkastning på tre till åtta gånger investeringskostnaden.6 Orsakssamban- den är ibland svåra att helt belägga, men den sammantagna bilden är att investeringar i arbetsmiljö och personalhälsa ger stora möjligheter till ökad lönsamhet/mindre kostnader.
2. Produktivitetsvinsterna är sannolikt stora
Det saknas högkvalitativa experimentstudier på relationen mellan ohälsa och produktivitet, men bland forskare finns en bred samsyn kring att produktivitets- och kvalitetsförluster hör till de allra mest kostsamma konsekvenserna av ohälsa i arbetskraften.7 I en stor svensk studie av arbetsmiljöin- vesteringar upplevdes produktivitetsvinsten vara den i särklass största effekten av hälsofrämjande investeringar.8 I genomsnitt bedömdes 72 procent av de produktivitetsförbättringar som gjorts kunna härledas till investeringarna i arbetsmiljön. Översatt i kronor beräknades produktivitetsef- fekterna vara cirka fem gånger större än effekten på minskad sjukfrånvaro.
Vi vet också från andra studier att ett arbetsmiljöperspektiv i planeringen av arbetsmetoder har po- sitiva effekter på hälsa och därigenom på verksamhetens ekonomi. Ett exempel på detta är en studie på företaget Volvo, som visade sig göra stora kostnadsbesparingar efter att i ett tidigt stadium ha involverat ergonomer i utvecklingen av produktionsmetoder.9
3. Svårt att värdera kostnader och bedöma orsakssamband
Ett problem när det gäller utvärderingar av arbetsmiljöarbetets lönsamhet är att indirekta effekter ofta förbises. Flera forskare har påpekat vikten av att analysera lönsamheten ur flera perspektiv, exempelvis genom att komplettera utvärderingar av effekten på enskilda verksamheter och företag med analyser av effekterna på såväl samhälls- som individnivå.10 I de fall där en enskild verksamhet mot förmodan kan bättra den egna lönsamheten genom att spara på personalens arbetsmiljö sker det genom en indirekt samhällskostnad, typiskt sett i form av sjukvård, hälsovård och ökade utgifter för socialförsäkringarna.
4. Klara samband mellan god personalpolitik och ekonomiskt utfall
Det finns klara samband mellan tillämpningen av en god personalpolitik och ekonomiskt utfall.
Indikationerna både i forskningsutvärderingar och i företagsinterna databaser pekar entydigt på att arbetsmiljöarbete är lönsamt.11
6 Aldana, S. (2001) ”Financial Impact of Health Promotion Programs: A Comprehensive Review of the Literature”, American Journal of Health Promotion, vol 15(5): 296-320; Bertera, R.L. (1990) ”The effects of workplace health promotion on absenteeism and employment costs in a large industrial population”, American Journal of Public Health, vol. 80: 1101-05
7 Arbetsmiljöverket (2013) Systematiskt arbetsmiljöarbete (Kunskapssammanställning), rapport 2013:11, s. 12
8 Johanson, U. (1997) ”The proftability of investments in work life oriented rehabilitation: A measurement of perceptions”, Personnel Review, vol 26(5): 395-415
9 Falck, A. C. (2009) ”Ergonomics Methods and Work Procedures in Car Manufacturing for Improvement of Quality”, Productivity and Health at Work, Chalmers University of Technology, Göteborg
10 Tompa,E.,J. Verbeek, M van Tulder och A. de Boer (2010) ”Developing guidelines for good practice in the economic evaluation of occupational safety and health interventions”, Scandinavial Journal of Work Environment Health, vol 36(4):
313–318
11 Arbetsmiljöverket (2013) Systematiskt arbetsmiljöarbete (Kunskapssammanställning), rapport 2013:11, s. 13
Metodbeskrivning av undersökningen
Arbetsmiljöbarometern är en totalundersökning utskickad till 20 338 skyddsombud. Urvalet innefattar samtliga lokala skyddsombud och huvudskyddsombud men inte regionala skyddsom- bud, eftersom dessa inte är knutna till en specifik arbetsplats.
6 384 skyddsombud genomförde undersökningen, en svarsfrekvens på 31,28 procent. Ytterligare 1 839 skyddsombud, cirka 9 procent av det totala urvalet, har påbörjat undersökningen men inte avslutat den. Detta leder till viss variation i svarsfrekvensen mellan olika frågor.
81 procent av de svarande är kvinnor och 19 procent är män. En stor majoritet, 70 procent, har arbetat i sitt nuvarande yrke i 10 år eller mer och endast 2 procent har arbetat färre än 2 år i nuva- rande yrke. I linje med detta tillhör också majoriteten den äldre delen av arbetskraften. 71 procent faller i åldersspannet 45 till 64 år medan de yngre än 35 år utgör 11 procent av totalen. Tydliga tendenser syns också för födelseland (88 procent födda i Sverige) och arbetsgivare (87 procent kommun eller landsting, 11 procent privat och 1 procent kooperativ).
När det gäller tiden som skyddsombud är det mer varierat. 26 procent har varit skyddsombud i 1 år eller mindre, 36 procent har haft rollen i 2 till 5 år, 16 procent i 6 till 10 år och 22 procent i 10 år eller längre.
Den genomsnittlige deltagaren i undersökningen är alltså en kvinna, 45–64 år, född i Sverige och arbetandes i offentligt styrd verksamhet inom någon av branscherna äldreomsorg, hälso- och sjukvård, funktionshinder eller förskola och skola. En mer detaljerad sammanställning av delta- garna i undersökningen finns i Bilaga 1.
Skyddsombudens förutsättningar
UTBILDNING
Rätt utbildning är en förutsättning för ett fungerande arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöutbildning ger såväl trygghet som legitimitet och är av yttersta vikt för att stärka skyddsombud i sin roll som fackligt förtroendevalda. För att Kommunals skyddsombud ska kunna utföra sina uppdrag på bästa sätt behöver de erbjudas utbildning i ett tidigt skede, samt få tillgång till löpande vidareutbildning för att bibehålla och utveckla sin kompetens. Kommunals målbild för arbetsmiljöutbildning finns beskriven i arbetsmiljöstrategin Rätt arbetsmiljö. Följande krav rör utbildning för skyddsombuden:
Kommunal vill:
• att skyddsombud får en introduktion och tydlig information om uppdraget och facket redan första dagen som skyddsombud eller senast inom två veckor
• att alla nya skyddsombud ges grundutbildning, som omfattar minst 24 timmar eller mer, inom tre månader efter tillträde
• att alla skyddsombud får vidareutbildning inom områden där det finns särskilda behov på arbetsplatsen samt kontinuerlig vidareutbildning, minst en gång per år, för att upprätthålla och utveckla sina kompetenser
• att alla som utses till huvudskyddsombud får utbildning i sitt uppdrag
• att regionala skyddsombud får utbildning och vidareutbildning anpassat för uppdraget
• att behovet av arbetsmiljöutbildning bland skyddsombud, arbetsledare och arbetstagare årligen analyseras, samt att en handlingsplan för utbildning upprättas.
I arbetsmiljöstrategin framgår att förbundskontoret rekommenderar partsgemensamt
utbildningsmaterial. För skyddsombud inom privat verksamhet rekommenderas grundutbildningen Bättre arbetsmiljö (BAM) som ges av Prevent. För skyddsombud som arbetar inom kommuner, landsting, regioner eller Sobonaföretag rekommenderas Suntarbetslivs arbetsmiljöutbildning. Det är viktigt att de rekommenderade utbildningarna anordnas och genomförs för att ge samtliga skyddsombud en gemensam grund att stå på och för att säkerställa de av parterna framtagna kvalitetskraven.
Arbetsgivare och Kommunal ansvarar gemensamt för att skyddsombud får rätt utbildning.
Det innebär att parterna ska se till att det finns tillgång till kurser och att skyddsombuden får de utbildningar som de behöver för att fullgöra sitt uppdrag. Finns en skyddskommitté är det skyddskommitténs uppgift att inventera utbildningsbehovet bland skyddsombud, arbetsgivarens representanter samt arbetstagare. Skyddskommittén ska även planera arbetsmiljöutbildningar.
Uppnås målen för arbetsmiljöutbildning?
Frågorna i Tabell 1 och Tabell 2 ger en fingervisning om skyddsombudens förutsättningar när det gäller den introduktion, vägledning och utbildning de fått för att utföra sitt uppdrag och verka för en bättre arbetsmiljö. I den mest grundläggande frågan uppger en klar majoritet, 84 procent, att de har fått tydlig introduktion om skyddsombudsuppdraget av Kommunal. 12 procent – 762 personer
i urvalet – uppger att de inte har fått en tydlig introduktion. Vidare uppger 44 procent att de haft en mentor eller liknande som stöttat dem i rollen som skyddsombud.
Totalt sett svarar strax under hälften (49 procent) att de fått grundutbildningen BAM (Bättre arbetsmiljö), vilket är en något större andel än de som uppger sig ha fått utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi Rätt arbetsmiljö (43 procent) eller en annan relevant utbildning (43 procent). Bara en dryg fjärdedel (26 procent) uppger att de har fått Suntarbetslivs arbetsmiljöutbildning.
På frågor om de specifika utbildningarna svarar en betydande andel, från 15 upp till 24 procent, att de inte vet om de fått utbildningen. Hur de svarsalternativen ska tolkas är inte givet, men vi får anta att de flesta som inte vet om de har fått en utbildning inte har fått den. För det enskilda skyddsombudet är det i praktiken samma sak. Utbildning syftar till att rusta och det är svårt att se hur det syftet uppfyllts om mottagaren inte har registrerat att den fått utbildningen.
Tabell 1. Stämmer följande om dig?
Rekommendationerna för privat respektive offentligt driven verksamhet verkar ha visst genomslag, vilket framgår av Tabell 2. Något fler skyddsombud inom privat verksamhet har fått grundutbildningen BAM jämfört med skyddsombud i offentligt driven verksamhet – 54 procent jämfört med 48 procent.
Det omvända gäller för Suntarbetslivs arbetsmiljöutbildning, som nått 28 procent av skyddsombuden i offentlig verksamhet jämfört med 12 procent av skyddsombuden inom privat verksamhet. Resultaten från Arbetsmiljöbarometern tyder också på att Kommunals arbetsmiljöstrategi har nått ut till en klart större andel av skyddsombuden anställda inom kommuner, regioner eller landsting (44 procent) jämfört med skyddsombud anställda i privat verksamhet (34 procent).
Tabell 2. Arbetsmiljöutbildning uppdelat på typ av arbetsgivare.
Den sammantaget viktigaste bakgrundsvariabeln för att förklara skillnader i skyddsombudsutbild- ning är hur länge personen i fråga har varit skyddsombud. Figur 1 och Figur 2 visar andelen som fått grundutbildningen BAM respektive utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi, uppdelat på tid som skyddsombud. Figurerna visar tydligt att andelen som fått utbildningarna i genomsnitt ökar ju längre personen varit skyddsombud. Av de som varit skyddsombud i 1 år eller mindre uppger 17 procent att de har fått grundutbildningen BAM och 24 procent att de fått utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi. För de som varit skyddsombud i 10 år eller mer är andelen klart högre – 33 pro- cent har fått grundutbildningen BAM och 58 procent har utbildats i Kommunals arbetsmiljöstrategi.
Det är samtidigt viktigt att påpeka att det, oavsett tid som skyddsombud, finns betydande andelar skyddsombud som inte nåtts av de fackliga och partsgemensamma utbildningarna.
Figur 1. Andel som uppger att de fått grundutbildningen BAM (Bättre arbetsmiljö), uppdelat på tid som skyddsombud. (n=6035
Figur 2. Andel som uppger att de fått utbildning i Kommunals arbetstidsstrategi (Rätt ar- betsmiljö), uppdelat på tid som skyddsombud. (n=6042)
Bland de skyddsombud som känner till och har fått utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi är bilden övervägande positiv, vilket illustreras av resultaten i Figur 3. 80 procent av de som svarade att de har fått utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi uppger att dokumentet är ett stort eller ganska stort stöd för dem i rollen som skyddsombud. Bara 4 procent uppgav att strategin gav lite stöd och endast 1 procent att den inte var till stöd alls. Att de som genomgått rätt utbildning i hög grad upplever den vara ett viktigt stöd understryker behovet av att utbildningen når ut till fler.
Sammanfattningsvis visar resultaten i undersökningen att Kommunal tillsammans med arbetsgivarna har ett jobb att göra för att se till att samtliga skyddsombud får rätt utbildning och därigenom rätt förutsättningar att verka för en bättre arbetsmiljö.
Figur 3. Hur stort stöd upplever du att Kommunals arbetsmiljöstrategidokument, Rätt ar- betsmiljö, är i din roll som skyddsombud? (n=2582)
DET SYSTEMATISKA ARBETSMILJÖARBETET
Som framgår av Figur 4 uppger mer än var femte skyddsombud, 22 procent, att de sällan eller aldrig medverkar i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det är en uppseendeväckande hög siffra som måste analyseras närmare. En lika stor andel uppger att skyddsronder sällan eller aldrig tillämpas. En ännu större andel, mer än en tredjedel av de svarande skyddsombuden, uppger att tillbud sällan eller aldrig anmäls på deras arbetsplats.
På större arbetsplatser är skyddskommittéer ett viktigt stöd för skyddsombuden och det sammantagna arbetsmiljöarbetet. En skyddskommitté består av företrädare för arbetsgivare och arbetstagare och minst en av skyddskommitténs ledamöter ska vara ett skyddsombud. Skyddskommitténs viktigaste uppgift är att delta i arbetsmiljöarbetet och bevaka att det fungerar enligt arbetsmiljölagen. Syftet är att skapa ett forum för samverkan i övergripande och principiella frågor i arbetsmiljöarbetet.
Skyddskommittéer ska exempelvis behandla upphandling av företagshälsovård samt ansvara för att följa upp att såväl chefer som skyddsombud deltar i de rekommenderade arbetsmiljöutbildningarna.
Lagen stipulerar att det ska finnas en skyddskommitté på samtliga arbetsplatser med fler än 50 anställda. Kommunal menar att det inte räcker utan att skyddskommittéer ska finnas på arbetsplatser med fler än 40 anställda.
Figur 4. Hur väl stämmer följande om ett systematiskt arbetsmiljöarbete på din arbetsplats?
(n=6085)
Figur 5 visar andelen skyddsombud i Arbetsmiljöbarometern som uppger att det finns en skydds- kommitté eller samverkansgrupp där de arbetar, uppdelat på antalet anställda på arbetsplatsen. I linje med lagstiftningen varierar andelen beroende på arbetsplatsens storlek. Bland skyddsombud på arbetsplatser med färre än 10 anställda uppger 59 procent att det finns en skyddskommitté eller samverkansgrupp, medan siffran från arbetsplatser med fler än 50 anställda är 80 procent. Givet att resultaten är riktiga betyder det att mellan 11 och drygt 20 procent av berörda arbetsplatser med fler än 50 anställda bryter mot arbetsmiljölagens krav på skyddskommitté. Även detta är resultat som tydligt avviker från det önskvärda och därför måste analyseras och följas upp närmare.
Tabell 3. Finns det en skriftlig arbetsmiljöpolicy/skriftliga rutiner att tillgå?
Finns det en skriftlig arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena
ska vara för att ohälsa och olycks- fall i arbetet ska förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås?
Finns det skriftliga rutiner som beskriver hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska gå till?
Ja 4587 76% 4580 76%
Nej 509 8% 554 9%
Vet ej 976 16% 931 15%
Totalt 6072 100% 6065 100%
Arbetsmiljöbarometern undersöker också läget vad gäller skriftliga riktlinjer och rutiner på
arbetsplatsen. Resultaten redovisas i Tabell 3. 76 procent av de svarande skyddsombuden uppger att det på deras arbetsplats finns en skriftlig arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena ska vara för att förebygga ohälsa och olycksfall samt säkra en tillfredsställande arbetsmiljö. 8 procent uppger att det inte finns en sådan skriftlig arbetsmiljöpolicy och 16 uppger att de inte vet. Resultaten är i princip identiska på frågan om det finns skriftliga rutiner som beskriver hur det systematiska arbetsmiljöarbetet ska gå till. Som framgår i bakgrundsavsnittet är skriftliga riktlinjer och rutiner viktiga delar i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Att mellan 8 och 24 procent av arbetsplatserna enligt skyddsombuden inte följer Arbetsmiljöverkets föreskrifter om arbetsmiljöpolicy och rutiner riskerar därför påverka arbetsmiljön negativt.
Figur 5. Finns det en skyddskommitté eller samverkansgrupp kopplad till din arbetsplats? (n=6073)
Finns det en skriftlig arbetsmiljöpolicy som beskriver hur arbetsförhållandena ska vara för att ohälsa och olycks- fall i arbetet ska förebyggas och en tillfredsställande arbetsmiljö uppnås?
Finns det skriftliga rutiner som beskriver hur det sys- tematiska arbetsmiljöarbe- tet ska gå till?
ATT PÅPEKA BRISTER I ARBETSMILJÖN
76 procent av skyddsombuden i Arbetsmiljöbarometern uppger att det under de senaste 12 månaderna uppstått brister i arbetsmiljön som de behövt påpeka för arbetsgivaren. Det är en väldigt hög andel, men det ligger samtidigt i linje med det vi redan vet om arbetsmiljön inom många av Kommunals branscher. Som exempel genomförde Arbetsmiljöverket under perioden 2017 till 2019 en omfattande tillsynsinsats inom äldreomsorgen.12 Resultaten visar att hela 87 procent av de inspekterade arbetsställena fick krav på att åtgärda brister i arbetsmiljön.13 Arbetsmiljöverket konstaterar i sin rapport att det finns ett stort behov av att förbättra det förebyggande
arbetsmiljöarbetet inom hemtjänst och äldreboenden.
De flesta skyddsombuden känner sig trygga med att rapportera arbetsmiljöproblem till
arbetsgivaren, vilket Figur 7 visar. 75 procent av de som påpekat brister uppger att de är bekväma eller mycket bekväma med att rapportera arbetsmiljöproblem till arbetsgivaren. Samtidigt är det oroande att 9 procent av de som påpekat arbetsmiljöproblem uppger att de inte alls var bekväma med att påpeka bristerna för arbetsgivaren. Att skyddsombuden är trygga med att utföra sin roll och påpeka observerade brister är grundläggande för ett effektivt arbetsmiljöarbete.
12 Arbetsmiljöverket (2020) Projektrapport Äldreomsorgen 2017-2019
13 Observerade brister innefattade till exempel att arbetstagare använder egen bil, mobiltelefon och dator för att åtgärda brist på dessa, att delar av arbetet inte synliggörs (exempelvis receptuttag, transport av prover, tvätt av arbetskläder eller städning av personallokal), emotionella påfrestningar till följd av kontakt med brukare och anhöriga, tydliga brister i arbetsmiljökunskap, att arbetsgivaren inte har undersökt hälsorisker med personal som förväntas vara tillgänglig utanför arbetstid, och så vidare.
Figur 6. Har det, under de senaste 12 månaderna, uppstått brister i arbetsmiljön som du behövde påpeka för arbetsgivaren? (n=6097)
Ett moment som är särskilt viktigt att bevaka och analysera ur arbetsmiljösynpunkt är när det genomförs förändringar i verksamheten på en arbetsplats. 76 procent av skyddsombuden uppger att arbetsgivaren genomfört ändringar i verksamheten de senaste 12 månaderna, vilket framgår av Figur 8. Figur 9 visar att bara 54 procent av dessa uppger att arbetsgivaren, vid planeringen av ändringarna i verksamheten, genomförde en bedömning av om förändringen kunde skapa risker för ohälsa. Att skyddsombuden involveras och en ordentlig riskbedömning genomförs är en lagstadgad skyldighet som arbetsgivaren enligt Arbetsmiljölagen ska följa. Att en stor andel av arbetsgivarna inte uppfyller dessa krav utgör, förutom själva lagbrottet, en betydande arbetsmiljörisk.
Figur 7. Hur bekväm var du med att påpeka för arbetsgivaren, om de arbetsmiljöbrister som upp- stått under de senaste 12 månaderna? (n=4621)
Figur 8. Har arbetsgivaren, under de senaste 12 månaderna, gjort ändringar i verksam- heten på din arbetsplats? (n=6082)
Att göra en riskbedömning är i sig inte tillräckligt. Om risker upptäcks måste detta också hanteras på rätt sätt. Det är därför oroande att skyddsombuden uppger att en stor del av bedömningarna identifierade risker som sedan inte åtgärdades, vilket Figur 10 visar. Problemet verkar vara allvarligast inom äldreomsorgen, där det i hela 35 procent av bedömningarna identifierades risker för ohälsa som sedan inte blev åtgärdade innan ändringen av verksamheten genomfördes.
Figur 9. Har arbetsgivaren, vid planeringen av ändringar i verksamheten på din arbetsplats, gjort en bedömning av risker för ohälsa? (n=4586)
Figur 10. Välj det svarsalternativ som stämmer på din arbetsplats beträffande riskbedöm- ningen inför genomförda ändringar i verksamheten (n=2052)
STÖD TILL SKYDDSOMBUDEN
Skyddsombuden har som representanter för arbetskamraterna en särskilt viktig roll i arbetsmil- jöarbetet, men det är viktigt att understryka att ett effektivt arbetsmiljöarbete är ett lagarbete. Att skyddsombuden stöttas av sina arbetskamrater är viktigt såväl för det enskilda skyddsombudets välmående som för det representativa arbetsmiljöarbetets legitimitet och effektivitet.
Figur 11 och Figur 12 illustrerar hur skyddsombuden i Arbetsmiljöbarometern svarar på frågor om att söka stöttning hos arbetskamrater. 56 procent uppger att de sökt stöd hos kollegor någon gång de senaste 12 månaderna. Av skyddsombud som sökt stöd hos kollegor uppger 80 procent att de har fått stort eller ganska stort stöd. 13 procent uppger att de fått ganska litet stöd och bara 1 procent menar att de inte fick något stöd alls av kollegorna.
Figur 12. Hur stort stöd upplever du att du fått? (n=3419)
Figur 11. Har du under de senaste 12 månaderna sökt stöd hos dina kolleger i din roll som skyddsombud? (n=6107)
FÖRETAGSHÄLSOVÅRD
Företagshälsovården är ett viktigt stöd till skyddsombuden och genom sitt arbete kan den bidra till att upptäcka, förebygga och minimera arbetsmiljörisker. Företagshälsovårdens insatser är särskilt viktiga för arbetsplatsens arbete med arbetsanpassning och rehabilitering.
Tabell 4 visar att de allra flesta skyddsombuden, 82 procent, uppger att de anställda på arbetsplatsen har tillgång till företagshälsovård. Mindre upplyftande är att endast 4 procent av skyddsombuden uppger att de någon gång medverkar i upphandlingen av företagshälsovård. Frågor om upphandlingar av företagshälsovård ska enligt Kommunal behandlas i skyddskommittén och därigenom också, direkt eller indirekt, involvera samtliga skyddsombud. Att det fackliga inflytandet finns på en högre nivå försvarar inte att inflytandet är så lågt bland skyddsombud ute på arbetsplatserna.
I Tabell 5 framgår mer hur företagshälsovården involveras och upplevs fungera på arbetsplatser där den finns att tillgå. På arbetsplatser med företagshälsovård uppger 19 procent av skyddsombuden att företagshälsovården medverkat i riskförebyggande eller hälsofrämjande arbetsmiljöarbete, medan 60 procent uppger att den inte har det. En större andel, 36 procent av skyddsombuden på arbetsplatser med företagshälsovård, uppger att företagshälsovården har medverkat i rehabilitering.
Att företagshälsovården inte involveras mer kan bero på att arbetsgivare anser sig kunna hantera situationen själva, men med tanke på hur arbetsmiljön ser ut är det viktigt att kompetensen hos företagshälsovården tas tillvara i större utsträckning.
I teorin ska företagshälsovården vid sidan av arbetsgivaren, anställda (och deras representanter) och tillsynsmyndigheter vara den stora aktören för att främja ett effektivt systematiskt
arbetsmiljöarbete, enligt definitionen av företagshälsovård i Arbetsmiljölagen.14 Branschen avreglerades dock vid 90-talskrisen, vilket bland annat resulterat i att den idag fokuserar starkt på individinriktade insatser som hälsokontroller, friskvård och rehabilitering.15 Parterna har
14 Arbetsmiljöverket (2013) Systematiskt arbetsmiljöarbete (Kunskapssammanställning), rapport 2013:11
15 SOU 2011:63 Framgångsrik företagshälsovård – möjligheter och metoder
Tabell 4. Vad gäller på din arbetsplats i följande frågor?
Tabell 5. Har något av följande varit aktuellt på din arbetsplats de senaste 12 månaderna?
gemensamt sökt främja att företagshälsovården ger mer förebyggande stöd, men resultaten i undersökningen bekräftar bilden av att detta förblir mindre vanligt.
Skyddsombudens bedömning av arbetsmiljön på sin arbetsplats
Följande avsnitt behandlar skyddsombudens bedömning av arbetsmiljön på sin arbetsplats. Avsnit- tet kan med fördel jämföras med resultaten från Kommunals stora medlemsundersökning, som finns beskrivna i flera av förbundets publikationer.16
FYSISK ARBETSMILJÖ
Arbetsmiljöbarometern innehåller ett stort antal frågor om skyddsombudens bedömning av den fysiska arbetsmiljön. De specifika fysiska förutsättningarna, till exempel förekomsten av vissa fysiska moment, skiljer sig åt mellan olika branscher men att redovisa branschmässig variation för alla frågor skulle ge en väldigt omfattande resultattabell. Tabell 6 redovisar därför det sammanvägda resultatet för samtliga svarande skyddsombud. Resultaten från undersökning kommer finnas tillgängliga att brytas ned på branschnivå närhelst det efterfrågas.
Som framgår av tabellerna är det enligt skyddsombudens bedömning relativt vanligt att medlemmar i Kommunal i sitt arbete utför tunga, monotona rörelser samt exponeras för mänskliga utsöndringar (såsom saliv, blod, urin, avföring eller kräkningar), buller och rengöringsmedel som kommer i kontakt med huden. Det är däremot relativt ovanligt att medlemmar i sitt arbete handskas med frätande kemikalier, skärvätskor eller vibrerande maskiner och verktyg.
16 https://www.kommunal.se/rapporter
Tabell 6. Hur vanligt förekommande är följande arbetsförhållanden på din arbetsplats?
PSYKOSOCIAL ARBETSMILJÖ
Den psykosociala arbetsmiljön har ofta förbisetts men är minst lika viktig som de fysiska förutsätt- ningarna på arbetsplatsen. En mycket stor andel av sjukfrånvaron och arbetsmiljöproblemen är psykosocialt relaterad, inte minst inom offentlig sektor.17 Stora översiktsstudier visar att höga psy- kiska krav i kombination med små möjligheter till inflytande leder till mer skadlig stress och sjukfrånvaro, medan stöd från chefer och kollegor dämpar de negativa effekterna.18
Social samvaro på arbetsplatsen
Tabell 7 redovisar skyddsombudens bedömning av förekomsten av en rad psykosociala arbetsmiljö- problem. Utifrån resultaten är det ungefär lika vanligt förekommande med konflikter mellan chefer och anställda som det är med konflikter och bråk kollegor emellan. Arbetsförhållanden som innefattar våld eller hot om våld uppges förekomma 1 dag i veckan eller mer på nästan en femtedel (19 procent) av arbetsplatserna, medan personlig förföljelse genom elaka ord från kollegor eller chefer är mindre van- ligt förekommande. Vi vet sedan tidigare att många av Kommunals yrkesgrupper är särskilt utsatta för hot och våld. Sammanställningen Hot och våld på den svenska arbetsmarknaden (2018) visade att flest arbetsolycksfall orsakade av hot och våld förekommer i yrkesgruppen ”undersköterskor, vårdbiträden, personliga assistenter m.fl.” och inom dessa grupper bedöms risken för hot och våld som ”ökande”.19 Sexuella trakasserier på arbetsplatsen förekommer och då i huvudsak från kategorin ”anhöriga, vård- och omsorgstagare eller kunder”. 4 procent (258 svarande) uppger att sexuella trakasserier från anhöriga, vård- och omsorgstagare eller kunder förekommer minst en dag per vecka och ytterligare 1 procent (80 svarande) uppger att det förekommer varje dag. Trakasserier av rasistisk eller
diskriminerande karaktär är ännu något vanligare. 8 procent (489 svarande) av skyddsombuden uppger att trakasserier med rasistiska eller diskriminerande ord eller handlingar förekommer minst en gång per vecka eller dagligen och endast 51 procent uppger att det aldrig förekommer.
17 Försäkringskassan (2018) Sjukfrånvaron på svensk arbetsmarknad, Socialförsäkringsrapport 2018:2
18 Allebeck & Mastekaasa (2004) ”Risk factors for sick leave – general studies”, Scandinavian Journal of Public Health, 32(63): 49–108
Tabell 7. Hur vanligt förekommande är följande arbetsförhållanden på din arbetsplats?
Andra psykologiska påfrestningar kan vara utsatthet vid ensamarbete samt en stressig arbetsmiljö.
Tabell 8 visar att 30 procent av skyddsombuden uppger att ensamarbete20 förekommer dagligen på deras arbetsplats. Ytterligare 11 procent uppger att det förekommer minst en dag per vecka.
I linje med svaren från medlemsundersökningen bedömer många skyddsombud att situationen på deras arbetsplatser är mycket stressig. 27 procent bedömer att det minst 1 dag i veckan är så mycket att göra att anställda blir tvungna att dra in på rasten, måltidsuppehållet eller pausen. 9 procent menar att denna typ av överbelastning uppstår dagligen. Vidare uppger 17 procent att det dagligen är så pass mycket göra på arbetsplatsen att man som anställd inte hinner prata eller ens tänka på annat än arbetet. Ytterligare 30 procent uppger att sådana situationer uppstår minst en gång per vecka.
Arbetsledning kopplat till arbetsmiljön
Arbetsmiljön påverkas mycket av hur verksamheten är organiserad och i vilket utsträckning som arbetsgivaren leder och ger stöttning i det dagliga arbetet. Tabell 9 sammanfattar några övergripande tendenser när det gäller arbetsledning kopplat till arbetsmiljön. De första två frågorna gäller i vilken utsträckning vikarier tas in vid sjuk- och semesterfrånvaro. Vi vet sedan tidigare att en stor andel av arbetsplatserna inom Kommunals avtalsområde är kraftigt underbemannade i normalfall, varför arbetsmiljörisken när tillfällig frånvaro inte ersätts är särskilt hög. Sett till samtliga svarande uppgav 26 procent att vikarier sällan eller aldrig togs in vid sjukfrånvaro och 23 procent att vikarier sällan eller aldrig tas in vid semesterfrånvaro.
20 Hela lydelsen i enkätundersökningen: ”Ensamarbete - med det menas här arbete, där man inte får kontakt med andra på arbetsplatsen utan att använda radio eller telefon, eller arbete där man befinner sig i bland andra människor men inte kan räkna med hjälp i en kritisk situation.”
Tabell 8. Hur vanligt förekommande är följande situationer på din arbetsplats?
Det är så pass mycket att göra att ni blir tvugna att dra in på rasten, måltidsuppehållet eller pausen
Arbetet kan vara så stressigt att ni inte hinner prata om eller ens tänka på något annat än arbetet.
Ensamarbete
Tabell 9. Hur vanligt förekommande är följande på din arbetsplats?
Mönstret gällande vikarier varierar något beroende på bransch, vilket framgår i Figur 13 och Figur 14. Att sjukfrånvaro inte täcks upp verkar vara ett särskilt stort problem inom branscherna hälso- och sjukvård samt förskola och skola, där 34 respektive 28 procent av skyddsombuden uppger att vikarier sällan eller aldrig tas in vid sjukfrånvaro. Samma branscher sticker också ut genom att en hög andel uppger att vikarier sällan eller aldrig tas in vid semesterfrånvaro – 30 procent inom hälso- och sjukvård och 34 procent inom förskola och skola. Här ska det påpekas att semester för anställda inom förskola och skola i väldigt hög grad sammanfaller med sommarsemester för barn och elever, varför det är naturligt att vikarier inte tas in för att täcka upp all semesterfrånvaro.
Figur 13. Vikarier tas in vid sjukfrånvaro. (n=4957)
Figur 14. Vikarier tas in vid semesterfrånvaro. (n=4958)
Schemaläggning
Schemaläggningen på jobbet sätter tidsmässiga ramar för vårt liv och påverkar såväl våra sociala relationer som vår hälsa. Forskningsgenomgångar tyder på att dagtidsarbete, framförhållning i schemat och inflytande över arbetstiden är positivt för hälsan. Utmärkande egenskaper för dåliga arbetsscheman är istället för lite inflytande över arbetstiden, låg bemanning, kort framförhållning, kort dygnsvila och delade turer.21 Flera av frågorna i Arbetsmiljöbarometern berör arbetstider och schemaläggningsfrågor på arbetsplatserna.
Delade turer
Figur 15 visar skyddsombudens bedömning av hur vanligt förekommande det är med delade turer.
Eftersom förekomsten varierar mycket baserat på yrke är resultaten uppdelade på branschnivå.
Förutom de fyra stora branscherna är också trafik med, trots lågt svarsantal, eftersom mönstret med mycket delade turer så tydligt sticker ut. Inom trafik uppgav 54 procent av skyddsombuden att delade turer förekommer dagligen och ytterligare 15 procent att det förekommer minst en dag i veckan.
Näst efter trafiken kommer äldreomsorgen där nära hälften av de svarande uppgav att delade turer förekommer dagligen eller minst en dag per vecka.
Siffrorna för delade turer bekräftar bilden av ett utbrett problem på svensk arbetsmarknad. Utifrån siffror från SCBs arbetskraftsundersökningar har det tidigare uppskattats att ungefär 150 000 människor arbetar delade turer i Sverige och i Kommunals egen utvärdering uppgav 45 procent av tillfrågade undersköterskor och vårdbiträden att de arbetade delade turer.22
Arbetspass med längre än 8 timmars skiftlängd
Långa arbetspass är också något som tydligt varierar mellan olika branscher. FIGUR X visar en branschbaserad uppdelning av andelen som dagligen eller minst en dag per vecka arbetar pass med längre än 8 timmars skiftlängd. Räddningstjänst och trafik sticker ut som de branscher där långa arbetspass är vanligast. Inom räddningstjänsten svarar 77 procent att arbetspass med längre än 8 timmars skiftlängd förekommer dagligen och ytterligare 17 procent att det förekommer minst en dag per vecka. Inom trafiken uppger 66 procent att arbetspass längre än 8 timmar förekommer varje dag och 20 procent att det förekommer minst en dag per vecka.
21 Kommunal (2020) Rätt arbetstid – Kommunals arbetstidsstrategi
22 Kommunal (2020) Rätt arbetstid – Kommunals arbetstidsstrategi
Figur 15. Hur vanligt förekommande är delade turer på din arbetsplats? (n=4952)
Andra branscher där arbetspass med skiftlängder över 8 timmar är vanliga är äldreomsorg, funktionshinder samt hälso- och sjukvård. Långa arbetspass är däremot relativt ovanligt inom branscherna trossamfund, kök och restaurang samt teknik, fastighet och underhåll.
Figur 16. Hur ofta förekommer arbetspass med längre än 8 timmars skiftlängd? (n=5847)
Inflytande över förläggningen av semesterledighet
Nästa fråga gällande schemaläggningen rör inflytande över semesterledigheten. Att kunna påverka när man är ledig kan vara av stor betydelse för planeringen av privatlivet och i förlängningen för den psykiska hälsan. Figur17 redovisar andelen som uppger att man på deras arbetsplats sällan eller aldrig har möjlighet att påverka förläggningen av semesterledigheten. Inom äldreomsorgen är inflytandet över förläggningen lägst. Där uppger 25 procent att man sällan har möjlighet att påverka när semestern infaller och ytterligare 9 procent att man aldrig har möjlighet att påverka.
Av resultatet att döma är inflytandet över semesterns förläggning något högre inom branscherna funktionshinder, förskola och skola samt hälso- och sjukvård.
Hur tillämpas regler om återhämtning?
Möjligheterna till ordentlig återhämtning mellan arbetspass är precis som många andra schemafrågor varierande mellan branscher. Figur 18 illustrerar tillämpningen av regeln om 11 timmars
sammanhängande dygnsvila för de fyra stora branscherna i svarsunderlaget. Äldreomsorgen sticker åter ut med en andel på nästan en tredjedel (28 procent) som uppger att man sällan eller aldrig tillämpar regeln om 11 timmars sammanhängande dygnsvila. Att regeln om dygnsvila inte tillämpas är också vanligt inom hälso- och sjukvård (22 procent uppger att regeln sällan eller aldrig tillämpas) medan det är mera ovanligt inom branscherna funktionshinder (11 procent) och förskola och skola (8 procent).
Figur 17. Möjlighet att påverka förläggningen av semesterledigheten. (n=4957)
Ett liknande mönster ses i tillämpningen av regeln om minst 36 timmars sammanhängande veckovila, vilket framgår av Figur 19. Inom både äldreomsorg samt hälso- och sjukvård uppger 10 procent att regeln om veckovila sällan tillämpas medan ytterligare 2 respektive 3 procent uppger att den aldrig tillämpas. Siffrorna är återigen lägre för förskola och skola och funktionshinder.
Figur 18. Regeln om minst 11 timmars sammanhängande ledighet under ett dygn, så kallad dygnsvila,tillämpas. (n=4938)
De som uppger att de har rätt till pauser utöver lunchrast/måltidsuppehåll fick också frågan om dessa pauser är schemalagda. Också här varierar svaren tydligt mellan olika yrkesgrupper, vilket framgår av Figur 20. Inom trafiken är det klart vanligast att pauser utöver lunchrast/
Återhämtning och flexibilitet på arbetsplatsen
Tabell 10 sammanställer resultaten för en rad frågor om tidsmässig flexibilitet och återhämtning på arbetsplatsen. På fråga om tidsmässig flexibilitet svarar 46 procent att det finns möjlighet att komma senare till eller gå tidigare från jobbet, medan 51 procent svarar att sådana möjligheter inte finns.
Efter det följer tre frågor om rast och paus. 79 procent av de svarande uppger att lunchrast gäller på arbetsplatsen. De tre branscherna där högst andel uppger att lunchrast inte gäller är räddningstjänst (71 procent), funktionshinder (47 procent) och trafik (24 procent). Följaktligen är måltidsuppehåll mindre vanligt sett till samtliga svarande (39 procent), men väldigt vanligt inom branscher som räddningstjänsten (85 procent svarar att måltidsuppehåll gäller).
60 procent av samtliga svarande uppger att de utöver lunchrast/måltidsuppehåll även har rätt till pauser, men svaren varierar efter yrke. I alla branscher utom tre uppger över 70 procent att de har rätt till ytterligare pauser och andelen är väldigt hög inom branscher som räddningstjänst (94 procent) och trafik (85 procent). De branscher som drar ner genomsnittet genom att relativt få har rätt till ytterligare pauser är äldreomsorg (48 procent), förskola och skola (51 procent) samt funktionshinder (56 procent).
Figur 19. Regeln om minst 36 timmars sammanhängande ledighet under en vecka, så kallad veckovila, tillämpas. (n=4936)
Tabell 10. Stämmer följande på din arbetsplats?
ARBETSKLÄDER, SKYDDSUTRUSTNING OCH TEKNISKA STÖD
Rätt utrustning är avgörande för en god arbetsmiljö. I Arbetsmiljöbarometern uppger 78 procent av skyddsombuden att de har arbetskläder på sin arbetsplats och 79 procent uppger att de har rätt skyddsutrustning, vilket framgår av Figur 21. Här är det såklart viktigt att understryka att frågorna ställdes innan coronapandemin slog till och innebar andra krav på skyddsutrustning inom många branscher. I Novusundersökningar gjorda under våren 2020 uppgav så många som 37 procent av medlemmarna inom äldreomsorgen att de arbetat utan skyddsutrustning.23
23 https://www.kommunal.se/nyhet/fortsatt-stor-brist-pa-skyddsutrustning-i-aldreomsorgen
måltidsuppehåll är schemalagda, medan pauser inom funktionshinder och äldreomsorg nästan aldrig är schemalagda. Ett generellt mönster på branschnivå är att en hög andel med rätt till paus korrelerar med att pauser i större utsträckning är schemalagda.
Figur 20. Är pauserna schemalagda? (n=3500)
Figur 21. Stämmer följande på er arbetsplats? (n=6093)
Arbetsmiljön kan också påverkas av olika typer av tekniska hjälpmedel och en klar majoritet av skyddsombuden uppger att tekniska stöd används på deras arbetsplats. 87 procent av samtliga uppger att datorer används dagligen och 69 procent att smartphones används dagligen. 16 procent uppger att smartphones aldrig används i arbetet och bara 1 procent uppger att datorer aldrig används.
När det gäller användarvänligheten uppger de allra flesta av skyddsombuden att de tekniska stöden är lätta att använda. 77 procent uppger att datorerna som brukas i arbetet är enkla eller ganska enkla att använda, medan 72 procent av de som använder smartphones uppger att de är enkla eller ganska enkla att använda. Andelen som uppger att de tekniska stöden är svåra eller ganska svåra att använda är 14 procent för datorer och bara 8 procent för smartphones.
Figur 22. Hur ofta används tekniska stöd på din arbetsplats? (n=6095)
Figur 23. Hur användarvänligt upplevs de tekniska stöden av anställda på din arbetsplats? (n=5729)
Diskussion
Genom sin kunskap och sitt engagemang har skyddsombuden stor betydelse för arbetsmiljön på svenska arbetsplatser. Tillsammans med den fackliga organisationen skapar skyddsombuden så goda förutsättningar som möjligt för att värna de anställdas intresse av och rätt till en god arbetsmiljö. Avgörande faktorer för att skyddsombuden ska kunna stärka det systematiska
arbetsmiljöarbetet är att de har rätt utbildning, goda möjligheter till medverkan och inflytande samt att de får stöd i sin roll - från arbetsgivare, den fackliga organisationen och arbetskamrater.
Att skyddsombuden ges rätt stöd och rätt utbildning är en förutsättning för enhetlighet och effektivitet i uppdraget. Många skyddsombud har ännu inte fått utbildning i Kommunals arbetsmiljöstrategi, varför insatser för att nå ut med politiken måste prioriteras och följas upp under kommande verksamhetsår. De skyddsombud som har fått utbildning i Rätt arbetsmiljö uppger i stor utsträckning att strategidokumentet har varit ett stöd i uppdraget, vilket under- stryker betydelsen av att utbildningen kommer alla till del. Stödet måste också komma i form av uppmuntran och uppbackning eftersom skyddsombudsuppdraget många gånger kan kän- nas tufft och ensamt. Hela Kommunals organisation har ett stort ansvar i att stötta skydds- ombuden både mentalt och kunskapsmässigt.
När det gäller skyddsombudens möjlighet till medverkan och påverkan visar den genomförda undersökningen att det finns tydligt utrymme för förbättring. Det är mycket alarmerande att en stor andel av skyddsombuden inte involveras i ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Mer än var femte skyddsombud uppger att de sällan eller aldrig medverkar i det systematiska arbetsmiljöarbetet och en lika stor andel uppger att skyddsronder sällan eller aldrig tillämpas. Detta går stick i stäv med såväl lagstiftning som befintlig kunskap inom arbetsmiljöforskningen. I förlängningen leder denna avsaknad av ett systematiskt arbetsmiljöarbete oundvikligen till ökade risker för brister i arbetsmiljön. Att skyddsombuden ges rätt förutsättningar samt att lagstiftning och kunskap hörsammas är av yttersta vikt för att främja säkrare och mer harmoniska arbetsplatser.
Bristande arbetsmiljöarbete går hand i hand med en bristande arbetsmiljö. Resultaten i föreliggande undersökning bekräftar bilden av en bristfällig arbetsmiljö för många arbetstagare inom de
branscher som Kommunal organiserar. Mer än tre fjärdedelar av skyddsombuden i undersökningen uppger att det under de senaste 12 månaderna uppstått brister i arbetsmiljön som de behövt påpeka för arbetsgivaren. Resultaten visar också att många verksamheter genomfört ändringar utan att ha bedömt eventuella risker för arbetsmiljön samtidigt som det i andra fall har identifierats arbetsmiljörisker men att ändringar trots det har genomförts utan åtgärd. Det är en ohållbar och lagvidrig ordning som hela Kommunals organisation tillsammans med arbetsgivarna måste arbeta för att belysa, analysera och förändra.
I sammanhanget är det viktigt att påpeka att det systematiska arbetsmiljöarbetet inte kan lösa alla arbetsmiljöproblem. Mycket av den stress och press som medlemmar i Kommunal möter beror på strukturella problem som ofta ligger bortom beslutsrummen för den enskilda arbetsplatsen.
Skyddsronder, policydokument, rutiner och arbetsmiljösamverkan kan aldrig ensamt neutralisera effekterna av underbemanning och nedskärningar. Ett tydligt exempel är äldreomsorgen där uppräkningen av de ekonomiska anslagen inte följt den demografiska utvecklingen. I brist på politiskt ansvarstagande har det lett till att biståndsbedömare och verksamhetschefer är satta att
hantera ökande behov med allt knappare resurser.24 Kommunals politik för att möta de strukturella arbetsmiljöutmaningarna finns beskrivna i flera rapporter, bland andra Rätt arbetsmiljö (2018), Rätt arbetstid (2020) och Styrning för välfärdsproffs (2016).
Sammanfattningsvis ger föreliggande undersökning en viktig inblick i skyddsombudens vardag. Rapporten belyser skyddsombudens utmaningar och varför dessa behöver överbryggas. I det systematiska arbetsmiljöarbetet är och förblir skyddsombuden centrala strategiska aktörer. Direkt deltagande och kontakt mellan arbetstagare och chefer stöds av samtliga parter, men för att främja en god arbetsmiljö behöver arbetstagare även skyddsombuden som särskilda representanter.25 Arbetet med att stärka skyddsombuden och det systematiska arbetsmiljöarbetet måste ges hög prioritet.
24 Kommunal (2018) Mer tid – en rapport om kvalitet och bemanning i äldreomsorgen, s. 11-12
25 Frick, K. (2013) ”Resilience within a weaker work environment system - The position and infuence of Swedish safety representatives.” i Walters och Nichols (red.) Safety or Proft? - International Studies in Governance, Change and the Work Environment, Baywood, Amityville
Kommunal vill
Vad gäller skyddsombudens roll
• att skyddsombudens identitet, legitimitet och status stärks inom Kommunal samt hos arbetskamrater och chefer
• att antalet skyddsombud i Kommunal ökar i enlighet med förbundets beslut
• att ingen ska uppleva att uppdraget som skyddsombud medför risker i form av till exempel försämrade arbetsvillkor eller utanförskap på arbetsplatsen
• att arbetstagare och chefer har kunskap om skyddsombudets lagstadgade rättigheter och befogenheter
• att alla skyddsombud känner till de stödstrukturer som finns i Kommunal samt hur de kan använda dem
• att skyddsombudets viktiga funktion uppmärksammas i centrala och lokala samverkansavtal/arbetsmiljöavtal
Vad gäller skyddsombudens utbildning
• att skyddsombud får en introduktion och tydlig information om uppdraget och facket redan första dagen som skyddsombud eller senast inom två veckor
• att alla nya skyddsombud ges grundutbildning, som omfattar minst 24 timmar eller mer, inom tre månader efter tillträde
• att nyvalda skyddsombud får en mentor i form av ett erfaret skyddsombud under första mandatperioden
• att alla skyddsombud får vidareutbildning inom områden där det finns särskilda behov på arbetsplatsen samt kontinuerlig vidareutbildning, minst en gång per år, för att upprätthålla och utveckla sina kompetenser
• att alla som utses till huvudskyddsombud får utbildning i sitt uppdrag
• att regionala skyddsombud får utbildning och vidareutbildning anpassat för uppdraget
• att behovet av arbetsmiljöutbildning bland skyddsombud, arbetsledare och arbetstagare årligen analyseras, samt att en handlingsplan för utbildning upprättas
Vad gäller skyddskommitté
• att skyddskommittéer fungerar som en pådrivande och policyskapande aktör som hanterar övergripande och principiella frågor i arbetsmiljöarbetet
• att frågor som upphandlingar av företagshälsovård behandlas i skyddskommittén
• att man behandlar och följer upp deltagande arbetsmiljöutbildningar för chefer och skyddsombud
• att Kommunals ledamöter ska genomgå en skyddskommittéutbildning
• att en skyddskommitté ska finnas på alla arbetsställen med fler än 40 anställda
Referenser
AFA Försäkring (2018) Hot och våld på den svenska arbetsmarknaden
Aldana, S. (2001) ”Financial Impact of Health Promotion Programs: A Comprehensive Review of the Literature”, American Journal of Health Promotion, vol 15(5): 296-320
Allebeck & Mastekaasa (2004) ”Risk factors for sick leave – general studies”, Scandinavian Journal of Public Health, 32(63): 49–108
Arbetsmiljöverket (2011) Arbetsmiljölagen och dess förordning med kommentarer i dess lydelse den 1 augusti 2011
Arbetsmiljöverket (2013) Systematiskt arbetsmiljöarbete (Kunskapssammanställning), rapport 2013:11
Bertera, R.L. (1990) ”The effects of workplace health promotion on absenteeism and employment costs in a large industrial population”, American Journal of Public Health, vol. 80: 1101-05 Ericson, B. & Gustafsson, K. (2012) Arbetsmiljölagen
Falck, A. C. (2009) ”Ergonomics Methods and Work Procedures in Car Manufacturing for Improvement of Quality”, Productivity and Health at Work, Chalmers University of Technology, Göteborg
Frick, K. (2013) ”Resilience within a weaker work environment system - The position and infuence of Swedish safety representatives.” i Walters och Nichols (red.) Safety or Proft? - International Studies in Governance, Change and the Work Environment, Baywood, Amityville
Frick, K. (2002) ”Sweden: Occupational health and safety management strategies from 1970-2001”, i Walters Regulating Health and Safety Management in the European Union, P.I.E. Peter Lang Försäkringskassan (2018) Sjukfrånvaron på svensk arbetsmarknad, Socialförsäkringsrapport 2018:2
Goetzel, R., Juday, T. & Ozminkowski, R. (1999) ”What’s the ROI? A Systematic Review of Return- on-investment Studies of Corporate Health and Productivity Management Initiatives”, AWHP’s Worksite Health, vol 6: 12-21
Golaszewski, T. (2001) ”Shining Lights: Studies That Have Most Infuenced the Understanding of Health Promotion’s Financial Impact”, American Journal of Health Promotion, vol 15(5): 332-340 Johanson, U. (1997) ”The proftability of investments in work life oriented rehabilitation: A
measurement of perceptions”, Personnel Review, vol 26(5): 395-415
Kommunal (2016) Styrning för välfärdsproffs – en rapport om välfärden efter New Public Management
Kommunal (2018) Mer tid – en rapport om kvalitet och bemanning i äldreomsorgen Kommunal (2018) Rätt arbetsmiljö – Kommunals arbetsmiljöstrategi 2018
Kommunal (2020) Rätt arbetstid – Kommunals arbetstidsstrategi
Pelletier, K. (1999) ”A Review and Analysis of the Clinical and Cost-effectiveness Studies of Comprehensive Health Promotion and Disease Management Programs at Worksites: 1995-1998 update”, American Journal of Health Promotion, vol 13: 333-345
SOU (2011) Framgångsrik företagshälsovård – möjligheter och metoder, SOU 2011:63
Steinberg, M. (2016) Skyddsombuds- och arbetsmiljöombudsrätt, Fjärde upplagan, Nordstedts Juridik Tompa,E.,J. Verbeek, M van Tulder och A. de Boer (2010) ”Developing guidelines for good practice in the economic evaluation of occupational safety and health interventions”, Scandinavial Journal of Work Environment Health, vol 36(4): 313–318
