Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Grönbok om en ökad användning av e-upphandling i EU”
KOM(2010) 571 slutlig (2011/C 318/16)
Föredragande: Vincent FARRUGIA
Den 18 oktober 2010 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 304 i EUF-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om
”Grönbok om en ökad användning av e-upphandling i EU”
KOM(2010) 571 slutlig.
Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 juni 2011.
Vid sin 473:e plenarsession den 13–14 juli 2011 (sammanträdet den 13 juli 2011) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 110 röster för, 1 röst emot och 4 nedlagda röster.
1. Slutsatser och rekommendationer
1.1 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkom
nar kommissionens grönbok om e-upphandling och dess grön
bok om EU:s politik för offentlig upphandling.
1.2 Kommitténs ståndpunkt kan sammanfattas på följande sätt:
a) Genomförande av en Europaomfattande ram för e-upphand
ling är en mycket viktig faktor för att få handeln på inre marknaden att fungera väl med tanke på hur väsentlig of
fentlig upphandling är med avseende på medlemsstaternas BNP.
b) Genomförande av e-upphandling även på de lokala myndig
heternas nivå bör betraktas som ett viktigt strategiskt instru
ment eftersom e-upphandling
— minskar kostnaderna för företagen och den offentliga förvaltningen,
— innebär ett rationellt upphandlingsförfarande, särskilt om man väljer e-upphandlingsinstrument som e-auktioner och dynamiska inköpssystem, vilket leder till snabbare beslutsfattande,
— ger större öppenhet och minskar verkliga och upplevda oegentligheter i samband med upphandling,
— utgör ytterligare ett steg på vägen mot informationssam
hället.
1.3 EESK anser att en översyn av e-upphandlingsramen inte kan utföras utan att man samtidigt gör en översyn av den rättsliga ramen för offentlig upphandling. E-upphandling är en kanal som gör det möjligt att genomföra politiken för offentlig upphandling på ett bättre, effektivare och mer ekonomiskt sätt.
Kommittén drar slutsatsen att det är viktigt att det finns sam
manhållning och en gemensam strategi i det avseendet.
1.4 EESK konstaterar att genomförandet av e-upphandling i medlemsstaterna inte har uppfyllt de förväntningar som fanns i handlingsplanen från 2004. Trots detta konstaterar kommittén att det finns exempel på bästa praxis. Ett sådant är den helhets
syn på genomförandet av e-upphandling som Portugal antagit, ett arbetssätt som är lovvärt.
1.5 EESK drar slutsatsen att det diversifierade angreppssätt som använts och som inneburit att varje medlemsstat har fast
ställt sin egen tidsram för genomförandet av e-upphandling inte har fått önskade resultat utan i stället lett till att vi befinner oss längre från det önskade målet om ett gemensamt, enhetligt system. Kommittén anser att det nu är av största vikt att kom
missionen genom GD Inre marknaden och tjänster och GD Informationssamhället visar starkt och effektivt ledarskap (så
som i samband med initiativet e-Europa) så att det kan skapas en integrerad, kompatibel ram för e-upphandling som är stan
dardiserad med avseende på teknik och företag i alla medlems
stater. Därmed skulle man säkerställa att inga enskilda medlems
staters åtgärder påverkas, vilket ytterligare skulle äventyra upp
nåendet av det önskade målet, och att de åtgärder som genom
förs i praktiken bidrar till genomförandet inom en överenskom
men tidsram och med ett godkänt, sammanhållningsbaserat ar
betssätt. Dock vill EESK betona behovet av att utforma lämpliga, väl anpassade ramar för e-upphandling för särskilda sektorer särskilt inom den sociala ekonomin och sektorn för sociala tjänster. Detta då de tjänster som upphandlas inom dessa sek
torer ofta är komplexa och inbegriper unika särvärden som det måste finnas utrymme för även i ett e-upphandlingsförfarande.
1.6 EESK rekommenderar att en mekanism för övervakning av genomförandet införs så att man kan övervaka framsteg, hinder, korrigerande åtgärder m.m. i förbindelse med införandet av e-upphandling i medlemsstaterna.
1.7 EESK anser också att kommissionen för att understödja genomförandet av e-upphandling bör uppmuntra medlemssta
terna att finna innovativa lösningar för affärsmetoder och språk
frågor.
1.8 Kommissionen bör i linje med sin ledande roll fungera som föregångare genom att inom sina enheter övergå till e- upphandling.
1.9 Kommittén vill påpeka vikten av e-upphandling som en faktor som kan stimulera alleuropeisk handel på inre mark
naden för stora företag, små och medelstora företag samt mik
roföretag. EESK vill understryka att affärsmetoder och teknik bör stimulera handeln på inre marknaden och inte vara utfor
made så att de fungerar som handelshinder.
1.10 Kommittén vill understryka att små och medelstora företag samt mikroföretag är ryggraden i EU:s näringsliv. Det är av största vikt att översynen av offentlig upphandling och ramen för e-upphandling båda är inriktade på att frigöra de små och medelstora företagens samt mikroföretagens förmåga att konkurrera i en miljö där e-upphandling används. EESK rekom
menderar följande:
— Alla anbudsförfaranden i medlemsstaterna, både under och över tröskelvärdena, ska offentliggöras på den nationella upphandlande myndighetens portal.
— De små och medelstora företagen bör få stöd antingen di
rekt genom initiativ för kapacitetsuppbyggnad och stöd
centra för e-upphandling som inrättats av nationella eller regionala upphandlande myndigheter, eller genom nationell finansiering och EU-finansiering via organ som inrättats som företrädare för de små och medelstora företagen. Detta för att säkerställa att de små och medelstora företagen samt mikroföretagen tar till sig och utnyttjar e-upphandling.
1.11 Kommittén rekommenderar att strukturen för e-upp
handling säkerställer interoperabilitet och baseras på öppna standarder och programvara med öppen källkod.
2. Inledning
2.1 Den 18 oktober 2010 offentliggjorde kommissionen
”Grönbok om en ökad användning av e-upphandling i EU” ( 1 ).
Grönboken åtföljdes av ett arbetsdokument från kommissionen som innehöll en utvärdering av 2004 års handlingsplan för elektronisk offentlig upphandling ( 2 ).
2.2 Grönboken är ett första steg mot en sammankopplad infrastruktur för e-upphandling, som är en del av kommissio
nens digitala agenda. I grönboken ges en överblick över fram
gångar och problem i samband med genomförandet av e-upp
handling i medlemsstaterna. Den tar upp politiska frågor som rör hur unionens åtgärder ska anpassas för att stödja genom
förandet av e-upphandling i nationella, regionala och lokala offentliga förvaltningar.
2.3 År 2005 fastställde EU:s ministrar målet att minst 50 % av den offentliga upphandlingen skulle genomföras elektroniskt senast 2010. Enligt kommissionen tilldelas emellertid mindre än 5 % av medlemsstaternas upphandlingsbudgetar genom e-upp
handling.
2.4 Grönboken e-upphandling följdes den 27 januari av
”Grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphand
lingsmarknad” ( 3 ). Kommittén fokuserar för närvarande på denna fråga och på e-fakturering, och kommer så småningom att anta ett paket bestående av tre sammanhängande yttranden.
3. Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs svar på de strategiska frågor som tas upp i grönboken.
Här följer EESK:s svar på de strategiska frågor som tas upp i grönboken.
3.1 Fråga 1: EESK prioritetsordnar de utmaningar som för
tecknas i grönboken på följande sätt:
3.1.1 Offentlig upphandling är ibland en kontroversiell fråga som ger upphov till beskyllningar om korruption och oegent
ligheter. Med tanke på att e-upphandling är ett nytt förfarande har vissa förvaltningar kanske känt tveksamhet inför använd
ningen. Brist på politisk vilja kan vara en orsak men även andra faktorer som t.ex. nivån av e-användning i de olika medlems
länderna och komplexiteten i vissa sektorer att tillämpa e-upp
handling är troligtvis några av de bakomliggande faktorerna.
3.1.2 När e-upphandling infördes konstaterade EESK att de upphandlande myndigheterna ibland ställde högre tekniska krav än när det traditionella förfarandet användes.
Ibland krävdes till exempel en avancerad elektronisk signatur (en signatur som stöddes av ett elektroniskt certifikat) för att få tillgång till e-upphandlingsportalen och därmed till anbuds
infordringar, anbudsdokumentation osv.
3.1.3 Angreppssättet gjorde det möjligt för medlemsstaterna att skapa egna, specifika IKT-plattformar för e-upphandling.
( 1 ) KOM(2010) 571 slutlig.
( 2 ) SEK(2010) 1214 slutlig, ”Evaluation of the 2004 Action Plan for Electronic Public Procurement” (ej översatt till svenska).
( 3 ) KOM(2011) 15 slutlig, ”Grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphand
lingsmarknad” (Se sidan 113 i detta nummer i EUT).
Interoperabilitet på enhetsnivå, och i ännu högre utsträckning på medlemsstatsnivå, kan uppnås endast om standarder fast
ställs och respekteras. Detta skedde inte eftersom varje med
lemsstat antog sin egen autentiseringsmekanism.
Landskapet präglas av fragmentering mellan medlemsstaterna.
Detta gör det svårt för nationella elektroniska lösningar att bli erkända i flera medlemsstater. Medlemsstaterna bör här få riktlinjer och standarder utarbetade av kommissionens arbets
grupp för interoperabilitet.
3.1.4 Ett EU-övergripande nätverk för e-upphandling kräver ett standardiserat arbetssätt i IKT-arkitekturen ( 4 ) och affärs
processen ( 5 ).
Medlemsstaterna kan tillämpa olika affärsprocesser inom ramen för traditionell upphandling. Affärsprocesserna måste standar
diseras.
3.1.5 Så här i efterhand kan EESK konstatera att den tolerans som GD Inre marknaden och tjänster och GD Informations
samhället visade i fråga om införlivande med skilda hastighe
ter i samband med e-upphandling resulterade i en mängd olika arbetssätt på regional och lokal nivå inom medlemsstaterna.
Om genomförandet av e-upphandling på nationell och gräns
överskridande i nivå ska vara en strategisk målsättning rekom
menderar EESK att genomförandet prioriteras högre av kom
missionen och ges mera stöd i form av starkare och effektivare övervakningsmekanismer baserade på förebyggande och korri
gerande åtgärder, på samma sätt som inom andra politikområ
den som rör e-förvaltning.
3.2 Fråga 2: EESK noterar följande utmaningar:
3.2.1 Det politiska och administrativa ledarskapet i genom
förandet av e-upphandling. Även om detta diskuterades ovan vill EESK lyfta fram det som en egen fråga.
De jämförande undersökningar som EU genomfört om bered
skapen att införa e-förvaltning visar att de flesta medlemssta
terna har gjort stora insatser för att kunna placera sig i front
linjen i fråga om e-förvaltningstjänster. Fokus ligger i första hand på G2C-tjänster (mellan myndigheter och medborgare) och traditionella G2B-tjänster (mellan myndigheter och företag).
En användning av e-upphandling (som är en G2B-tjänst) på 5 % över hela EU visar att det saknades innovativ G2B-verksamhet (med undantag för till exempel Portugal) trots att litteraturen visar att ett införande av denna form av upphandling skulle sänka kostnaderna, öka öppenheten osv. En portugisisk studie jämförde de bästa anbuden för byggentreprenader som upp
handlats av 50 offentliga sjukhus under 2009 med traditionella upphandlingsmetoder och 2010 via e-upphandling. Undersök
ningen visar att en kostnadsbesparing på 18 % hade uppnåtts 2010 med den ökade konkurrens som uppstått genom e-upp
handlingen. I grönboken finns exempel på besparingar från 10 % till 45 % på projekt som omfattade miljarder euro. Detta innebär besparingar på hundratals miljoner som skulle kunna användas för att tillhandahålla ytterligare samhällstjänster ( 6 ).
Kommittén vill tillägga att kommissionen i ett sådant strategiskt initiativ borde ha föregått med gott exempel och när handlings
planen för e-upphandling löpte ut infört en upphandlingsplatt
form för e-upphandling för alla kommissionens direktorat och kontor.
3.2.2 I riktning mot en teknisk miljö som präglas av inter
operabilitet. Detta diskuteras i avsnitt 3.1.
Beslutet att standardisera autentiseringsmekanismer till en lämp
lig säkerhetsnivå kan i dag inte fattas utan hänsyn till de inve
steringar som medlemsstaterna redan har gjort i autentiserings
mekanismer på nationell nivå eller för enskilda tjänster.
Medlemsstaterna har redan investerat delvis eller fullt ut (till exempel Portugal) i e-upphandlingssystem som kan vara kopp
lade till autentiseringsmekanismer som är nationella eller speci
ella för upphandlingsenheten.
Mot denna bakgrund rekommenderar EESK att alla metoder som går ut på att integrera medlemsstaterna i en standardiserad, EU-övergripande autentiseringsmekanism bör baseras på princi
pen om att den utvalda mekanismen ska utformas för att åters
pegla den risknivå som behöver hanteras i hela upphandlings
kedjan.
3.3 Fråga 3:
EESK instämmer i att nationella offentliga förvaltningar och upphandlande myndigheter bör stimuleras till att införa en ram för e-upphandling. Kommittén betonar än en gång att kommissionens strategi att låta medlemsstaterna införliva e-upp
handling i olika takt inte längre bör tillämpas. Kommittén anser att erfarenheterna sedan 2005 och de svaga resultat som upp
nåtts på grund av avsaknaden av en effektiv övervakningsmeka
nism nu borde få kommissionen att nå enighet med medlems
staterna om att de strategier för e-upphandling som man avtalat om ska följas. Dock vill EESK betona att medlemsstaterna fort
sättningsvis bör utforma lämpliga, väl anpassade ramar för sär
skilda sektorer, särskilt inom den sociala ekonomin och sektorn ( 4 ) IKT-arkitektur är ett utkast till en systematisk och fullständig defini
tion av nuvarande IKT-ramar (basen) och/eller önskade IKT-ramar (mål) som ska åstadkomma maximal prestanda på basis av effekti
vitet, normer, skalbarhet, kompatibilitet, enhetlighet, öppen miljö osv.
( 5 ) Till exempel kräver vissa upphandlande myndigheter omständliga förfaranden, t.ex. auktoriserade, certifierade översättningar med apos
tille.
( 6 ) Fler exempel finns på s. 5 i grönboken om ökad användning av e- upphandling i EU (SEK(2010) 1214), http://ec.europa.eu/internal_
market/consultations/docs/2010/e-procurement/green-paper_sv.pdf.
för sociala tjänster. Detta då de tjänster som upphandlas inom dessa sektorer ofta är komplexa och inbegriper unika särdrag som det måste finnas utrymme för även i ett e-upphandlings
förfarande.
Med tanke på stimulansåtgärder för att uppmuntra företag att använda e-upphandling vill EESK peka på följande frågor:
a) Införandet av e-förvaltningstjänster, inbegripet e-upphand
ling, beror på hur lätta tjänsterna är att använda. Onödig användning av komplex teknik, t.ex. PKI, motverkar in
förande och användning i organisationerna. Utformningen av en EU-övergripande ram för e-upphandling får inte vara onödigt tekniskt avancerad.
b) De små och medelstora företagen är ryggraden i europeiskt näringsliv. Kommissionen och medlemsstaterna får inte för
utsätta att småföretagen har samma kapacitet, resurser och tekniktillgång som stora företag.
Med tanke på b) ovan rekommenderar kommittén att kommis
sionen finansierar initiativ i medlemsstaterna i syfte att
— säkerställa tillgången till teknik, t.ex. genom teknikcentra som förvaltas av de myndigheter som ansvarar för närings
livspolitik eller av organ som inrättats för att företräda små och medelstora företag,
— genomföra initiativ för att bygga upp kunskaper och kapa
citet med inriktning på små och medelstora företag och med stöd av rådgivningstjänster som tillhandahålls av organ som inrättats med hjälp av nationella eller europeiska stimulans
åtgärder för att ansvara för de små och medelstora företa
gen,
— genomföra utbildning i användningen av e-upphandling och färdighetsträning, inbegripet tillhandahållande av utbild
ningsverktyg, till exempel datorbaserad utbildning, genom inrättandet av stödcentra för e-upphandling.
3.4 Fråga 4:
De upphandlande myndigheterna är offentliga myndigheter och ska följa regeringens riktlinjer. Medlemsstaterna bör på lämpligt sätt stödja sina upphandlande myndigheter i arbetet med att utforma och införa e-upphandling. Medlemsstaterna kan behöva skriva in strategier för genomförandet av e-upphandling i sina näringslivsstrategier och nationella IKT-strategier, och fastställa delmål som ska uppnås inom vissa tidsramar ( 7 ).
Frågan är om e-upphandling bör vara den enda kanalen för att delta i offentlig upphandling. EESK anser att medlemsstaterna i möjligaste mån bör ange e-upphandling som prioriterad kanal
för offentlig upphandling. En förutsättning är dock att utform
ningen är intelligent och återspeglar vissa sektorers särskilda behov. Detta gäller i synnerhet sociala tjänster, som är särskilt komplexa vad gäller upphandlingen. E-upphandlingen för dessa tjänster måste utformas utifrån det behov som upphandlingen ska fylla och tjänstens specifika särdrag.
Strategier för införandet av i e-upphandling bör i det avseendet också kompletteras av kapacitetsuppbyggnad och kompetens
höjning bland tjänstemän i offentliga myndigheter samt av lätt
tillgängliga stödcentra för e-upphandling för små och medels
tora företag.
3.5 Fråga 5:
Användningen av e-auktioner visar att de elektroniska förfaran
dena för viss upphandling redan finns reglerad i direktiv 2004/17 och 2004/18, om detta instrument väljs.
EESK stöder ett sådant upphandlingsinstrument som e-auktio
ner. Själva formen innebär att det krävs en ram för e-upphand
ling. En förutsättning är emellertid att ramen stöder de små och medelstora företagen, i linje med vad som sades i punkt 3.3 ovan, och att de endast används när det är lämpligt.
Kapacitetsuppbyggnad i syfte att bygga upp den nödvändiga stödjande ramen är av största vikt eftersom detta kommer att säkerställa lika konkurrensvillkor för e-handeln mellan å ena sidan små och medelstora företag och icke-statliga organisatio
ner, och å andra sidan stora företag.
EESK vill understryka faran för en ”digital klyfta” som kommer att skapa orättvisa konkurrensvillkor eftersom de små och me
delstora företagen och de icke-statliga organisationerna kan missgynnas i samband med offentlig upphandling på grund av
”tekniska” hinder.
3.6 Fråga 6:
Kommittén anser att offentlig upphandling i första hand bör skötas via e-upphandling, under förutsättning att utformningen av upphandlingen återspeglar de specifika särdrag och komplexa behov som kännetecknar vissa sektorer, till upphandling av B- tjänster.
Rättvisa konkurrensvillkor kan emellertid bara säkerställas om de små och medelstora företagen och de icke-statliga organisa
tionerna har kapacitet att fungera i en B2G-miljö. Detta är eventuellt inte fallet idag, och kommissionens och medlemssta
ternas insatser för kapacitetsuppbyggnad bör utformas med detta i åtanke.
( 7 ) Det finns exempel på bästa praxis inom EU i Italien, Portugal, Dan
mark, Österrike och Storbritannien.
3.7 Fråga 7:
Onödiga och oproportionerliga hinder för gränsöverskridande deltagande i fråga om e-upphandling kommer i första hand att bero på följande:
— Autentiseringsmekanismer.
— Affärsprocesser.
— Språkproblem.
— Viljan att öppna den lokala marknaden för konkurrens.
EESK föreslår att kommissionen utformar och antar en hand
lingsplan som man enats om och kompletterar denna med ett system för övervakning av genomförandet i syfte att säkerställa att sådana hinder undanröjs.
3.8 Fråga 8:
Att inte offentliggöra upphandlingar som ligger under tröskel
värdet väl synligt inom ramen för e-upphandlingsförfarandet skulle troligen begränsa det gränsöverskridande deltagandet i e-upphandling på inre marknaden till i första hand stora företag.
Det är viktigt att understryka att ett väl synligt offentliggörande på inre marknaden av möjligheter till offentlig upphandling som ligger under tröskelvärdet är av stor betydelse för små och medelstora företag samt mikroföretag, eftersom de specifikatio
ner som fastställs i sådana anbudsinfordringar ofta faller inom ramen för dessa företags kompetensområde samt organisato
riska och ekonomiska kapacitet. Små och medelstora företags samt mikroföretags deltagande i gränsöverskridande handel ge
nom offentlig upphandling under tröskelvärdet för offentlig e- upphandling kommer därför att stärka inre marknaden.
Eftersom e-upphandlingsramen består av olika steg, från e-med
delande till e-fakturering rekommenderar kommittén att EU:s strategi i fråga om e-upphandling fastställer att alla anbudsinfor
dringar – både över och under tröskelvärdena – bör offentlig
göras väl synligt på inre marknaden och på en nationell central portal som stöds av en e-meddelandetjänst.
3.9 Fråga 9:
EESK anser att den rättsliga ramen för e-upphandling är heltäc
kande. Svårigheter har sitt ursprung i bristande vilja i fråga om genomförandet.
3.10 Fråga 10:
Alltför ofta drivs lösningar av den tekniska arkitekturen och inte av affärsprocessen. Den säkerhetsnivå som tillämpas bör åters
pegla risknivån, och de investeringar som görs i den säkerhets
nivå som antas bör vägas mot denna risk.
Den säkerhetsstrategi man har beslutat att använda i utform
ningen av autentiseringsmekanismen för e-upphandling baserar sig på avancerade elektroniska signaturer. Avancerade elektro
niska signaturer är emellertid dyra, såväl när det gäller införande som kostnader för de elektroniska certifikaten osv.
Frågan uppstår om e-upphandling i praktiken bör kopplas till en autentiseringsmekanism med avancerade elektroniska sig
naturer.
Kommittén anser att riskerna med e-upphandling bör diskuteras mer ingående av kommissionen och medlemsstaterna innan man fattar beslut om att autentiseringsmekanismen för e-upp
handling bör kopplas till avancerade elektroniska signaturer.
Man kan notera att ett bankkort eller kreditkort (som utgör en ekonomisk risk för en person om det förloras eller blir stulet) måste ha en fyrsiffrig personlig kod. EESK ställer följande frågor:
— Måste alla steg i e-upphandlingskedjan autentiseras med avancerade elektroniska signaturer? Krävs det en sådan sä
kerhetsnivå för att komma in på portalen, se information om anbudsinfordringar och aktivera e- eller m-tjänster som t.ex. meddelanden?
— Om inte – bör autentiseringsmekanismen ha två nivåer:
enkel registrering för de processer i värdekedjan som offent
liggörs i traditionella affärsprocesser, och en högre autenti
seringsnivå för dem som vill lämna ett anbud eller delta i en e-auktion?
— Om man använder autentiseringsmekanismer med två ni
våer – måste då den högre autentiseringsnivån baseras på avancerade elektroniska signaturer, eller bör man använda en mindre komplicerad men säker autentiseringsmekanism?
— Bör autentiseringsmekanismen baseras på ett starkt alfa
numeriskt lösenord tillsammans med en stark numerisk sä
kerhetskod, eller bör man dessutom kräva ett unikt lösenord som genereras av en modul på samma sätt som vid e-bank
affärer?
EESK anser att en säkerhetsmekanism måste finnas i samband med e-upphandling, men att lösningen måste stå i proportion till risken och vara så okomplicerad som möjligt att genomföra.
Om man beslutar att de avancerade kvalificerade certifikaten är den bästa säkerhetsmodellen för e-upphandling föreslår kom
mittén att man baserar arbetet på den Virtual Company Dossier (VCD) som Pan European Public Procurement Online (PEPPOL) arbetar med ( 8 ).
( 8 ) http://www.peppol.eu/
EESK konstaterar att det av det nuvarande direktivet framgår att motsvarigheten till certifikaten måste erkännas av de upphand
lande myndigheterna. Faktum är att det i praktiken ofta är svårt att finna motsvarigheterna, och vissa medlemsstater kräver komplicerade förfaranden, till exempel tillhandahållande av auk
toriserade översättningar, certifierade, med apostille eller origi
naldokument. Det är besvärligt och dyrt, inte bara för företagen utan också för de upphandlande myndigheterna.
3.11 Fråga 11:
Det finns verkliga hinder när det gäller språk. De kan inte finnas någon EU-övergripande e-upphandlingsram om inte kommuni
kation om anbudet går fram i de 27 medlemsstaterna. Å andra sidan skulle krav på översättning av ett upphandlingsdokument från den nationella upphandlingsmyndighetens sida till de offi
ciella EU-språken eller, ännu värre, alla språk i de 27 medlems
staterna, i syfte att göra anbudsinfordran tillgänglig för företag i alla medlemsstater, vara besvärligt, dyrt och hämmande för den offentliga upphandlingen.
Det är viktigt att de företag eller enskilda som vill lägga ett anbud är medvetna om vilka anbudsinfordringar som finns till
gängliga, och denna information måste finnas tillgänglig utan språkliga hinder. Det blir i så fall företagets sak, oavsett om det är ett stort företag, ett litet eller medelstort företag eller ett mikroföretag, att ta fram ytterligare information genom de stöd
centra som föreslås i detta yttrande, och besluta om huruvida man vill bekosta mer detaljerade översättningar utöver vad som kan erhållas med användning av de föreslagna språkverktygen.
En möjlig lösning kan vara att kommissionen utvecklar ett verktyg för online-översättning för upphandling som är särskilt utformat och skräddarsytt för det tekniska språkbruket i upp
handlingsdokumenten, dvs. med särskild uppmärksamhet på att tekniska ord som ”kan”, ”obligatorisk”, osv. översätts korrekt, utan betydelseförskjutningar som kan leda till feltolkningar.
Dock får ett sådant instrument endast användas för ytterst enkla upphandlingar med en garanterad tydlighet, så att resultatet inte blir en ökad administrativ börda utan verkliga resultat för både den upphandlande myndigheten och anbudsgivare.
3.12 Fråga 12:
EESK rekommenderar att kommissionen uppmuntrar medlems
staterna att konstruera ramen för e-upphandling med hjälp av öppna standarder.
Kommittén rekommenderar att kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att använda den öppna plattformen e-Prior som kommissionen har gjort tillgänglig och som består av kost
nadsfria, öppna källkomponenter som kan integreras i alla i upphandlingslösningar som utformas.
3.13 Fråga 13:
EESK rekommenderar att kommissionen uppmuntrar och ökar tillhandahållandet av lösningar som bygger på öppen källkod för integrering i e-upphandlingssystem som redan finns eller som är under utveckling.
3.14 Fråga 14:
Kommittén instämmer i att kommissionen bör fortsätta att ut
veckla sitt paket av tillämpningar av samma slag som e-Prior, och göra dessa tillgängliga för medlemsstaterna.
3.15 Fråga 15:
Som redan nämnts måste kommissionen och medlemsstaterna genomföra långsiktiga initiativ för kapacitetsuppbyggnad som kan stödja de små och medelstora företagen så att de klarar e-handel av B2G-typ. Språkfrågan är ett mycket större hinder för de små och medelstora företagen för deltagandet i e-upp
handling över hela EU.
Bryssel den 13 juli 2011
Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande
Staffan NILSSON
