kvinnor före och efter #metoo.
En kvantitativ innehållsanalys
Av: Joakim Lindqvist och Denice Mörth
Handledare: Cecilia Aare Examinator: Kristina Riegert
Södertörns högskola | Institutionen för samhällsvetenskaper Kandidatuppsats 15 hp
Journalistik C | Höstterminen 2021
Programmet för journalistik och digitala medier
Abstract
Syftet med den här studien är att analysera artiklar från Dagens Nyheter och Aftonbladet som rör våld mot kvinnor. Mer specifikt att titta på om rapporteringen och gestaltningen har förändrats över tid, före och efter metoo. Samt om vi kan hitta några skillnader eller likheter mellan
tidningarna och dess nyhetsartiklar och opinionsartiklar. Undersökningen består av en kvantitativ innehållsanalys där ett slumpmässigt urval av artiklar från tidsperioderna 2015 och 2020/2021 har gjorts.
Studien prövas mot tidigare forskning om mediernas rapportering om våld mot kvinnor. De teoretiska ramverk som har använts är dagordningsteorin, gestaltningsteori och teorin om det ideala offret. Resultatet visar att metoo har haft en måttlig påverkan på rapporteringen av våld mot kvinnor. Antalet artiklar som skrivs har ökat efter metoo men själva innehållet är relativt lika som före metoo. Resultatet visar dock att större skillnader finns mellan tidningarna och hur de väljer att rapportera om fenomenet våld mot kvinnor.
Nyckelord: våld mot kvinnor, metoo, kvantitativ innehållsanalys, gestaltningsteori, Dagens Nyheter, Aftonbladet
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 5
2. Bakgrund ... 6
2.1 Våld mot kvinnor historiskt ... 6
2.2 Metoo-rörelsens uppkomst samt dess betydelse för samhället ... 7
2.3 Mediernas roll och betydelse ... 8
3. Syfte och frågeställningar ... 9
3.1 Syfte ... 9
3.2 Forskningsfrågor ... 10
4. Tidigare forskning ... 11
4.1 Mediebevakning av våld mot kvinnor i media ... 11
4.2 Metoo och brott i media ... 12
4.3 Nyhetskällor ... 14
5. Teoretisk ram ... 15
5.1 Dagordningsteorin ... 15
5.2 Gestaltningsteorin ... 16
5.3 Teorin om det ideala offret ... 17
6. Metod och material ... 18
6.1 Kvantitativ innehållsanalys som metod ... 18
6.2 Urval och avgränsningar ... 19
6.3 Tillvägagångssätt ... 21
6.4 Variabler ... 22
6.5 Validitet och reliabilitet ... 23
7. Resultat ... 24
7.1 Vilken typ av artikel används i rapporteringen av våldet? ... 24
7.2 Nyhetsartiklar ... 24
7.3 Opinionsartiklar ... 30
7.4 Resultat av hur brottsoffer, våldet och förövaren lyfts fram i nyhetsartiklar ... 33
8. Analys ... 40
8.1 Mediebevakningen av mäns våld mot kvinnor ... 40
8.2 Källor ... 45
8.3 Metoo och brott i media ... 45
9. Slutsatser och diskussion ... 46
9.1 Förslag till vidare forskning ... 49
10. Referenser ... 50
Bilagor ... 52
1. Inledning
“En 26-årig kvinna blev brutalt och oprovocerat attackerad med kniv
[...] Kvinnan var på väg hem från jobbet när hon blev nedhuggen av mannen…”
Ovanstående citat är en del av Aftonbladets nyhetsartikel publicerad den 4 februari 2015.
Kvinnan, en småbarnsmamma, utsattes för grovt våld av en okänd man. Hon blev den dagen ett av många kvinnliga brottsoffer i Sverige, och detta är bara en av tusentals rapporteringar om våldet mot kvinnor i svensk mediehistoria. Rapporteringen ser mer eller mindre ut att fortsätta, inte minst under coronapandemin med ofrivillig isolering som följd, något som anses ha varit en bidragande faktor till det ökade våldet mot kvinnor (Brå, 2020). Enligt statistik från
Brottsförebyggande rådet, BRÅ, ökade antalet misshandelsbrott mot kvinnor med tre procent under 2020 jämfört med året innan. 80 procent av alla misshandelsbrott mot kvinnor begicks av en närstående eller bekant.
Våld mot kvinnor har länge varit och är fortfarande ett allvarligt samhällsproblem världen över.
En av tre kvinnor i världen utsätts någon gång under sin livstid för våld (Un Women Sverige 2021) i olika former. År 2020 miste 25 kvinnor sina liv i Sverige till följd av våld (Brå, 2020) och samtalen till den nationella stödtelefonen Kvinnofridslinjen ökade med tio procent samma år jämfört med året innan (NCK, 2020).
I samband med metoo-rörelsens slagkraftiga genombrott år 2017 uppmärksammades fenomenet våld mot kvinnor och fick genast stort fokus i mediala sammanhang. Med anledning av rörelsens starka avtryck på samhället har vi valt att undersöka hur detta fenomen har skildrats i media, tiden före metoo-rörelsen (2015) samt tiden efter metoo-rörelsen (2020/2021). Under den utvalda tidsperioden efter metoo-rörelsen rådde dessutom en pandemi, som även den resulterade i ett större medialt fokus på våld mot kvinnor. Vi är nyfikna på om det skedde en förändring mellan 2015 och 2020–2021 när det gäller hur medierna rapporterade om kvinnliga brottsoffer. Går det att hitta tydliga skillnader som skulle kunna förklaras med en metoo-effekt? Har ämnet blivit mer uppmärksammat? Används andra källor efter metoo? Eller har inte rapporteringen påverkats alls?
För att söka ett svar på dessa frågor kommer vi att undersöka rapporteringen i Aftonbladet och Dagens Nyheter under de två tidsperioderna. Eventuella upptäckter och förändringar i medias språkanvändning presenteras i kapitlet Resultat, som vidare diskuteras djupare i kapitlet Slutsatser och diskussion.
2. Bakgrund
I detta kapitel presenteras en kort sammanfattning av våldet mot kvinnor ur ett historiskt
perspektiv. Därefter redogörs bakgrunden för metoo-rörelsens framväxt och vilken påverkan som rörelsens starka genomslag har haft på det svenska samhället. Slutligen lyfts mediernas roll och betydelse fram.
2.1 Våld mot kvinnor historiskt
Fenomenet våld mot kvinnor har en lång historia bakom sig och är än i dag ett känt
samhällsproblem. Överallt kan vi ta del av detta fenomen i olika former, verkliga som fiktiva - i tidningar/tv, sociala medier, filmer/tv-serier eller vid direkta samtal mellan människor. Varför våld utövas är för många omöjligt att begripa och enligt Österberg & Lindstedt (2005) krävs det en tillbakablick i historien för att kunna besvara denna fråga. De belyser vikten av att ge våldet ett historiskt perspektiv med syftet att problematisera fenomenet i det moderna samhället, se likheter och olikheter samt att se kopplingar mellan då-et och nu-et (Österberg & Lindstedt 2005, s. 7). Genom att granska de situationer där våldet förekommer och hur det uppfattas, ökar vår kunskap om våldet och vår förståelse för dess plats i samhället. Anton Blok, en holländsk antropologen, menar att våld ofta sammankopplas med maskulinitet och att våld uttrycker en maktrelation mellan mannen och kvinnan (Österberg & Lindstedt 2005, s. 24).
Under 1800-talet utökades kvinnans rättigheter i samhället, som tidigare varit extremt
begränsade. År 1810 blev skälen till att bevilja skilsmässa vid våld allt fler (Lindstedt Cronberg 2009, s. 54). Innan dess fanns endast två skäl föreskrivna i lagen för att begära skilsmässa, vilka var otrohet samt övergivande av äktenskap. På den tiden ansågs en relation vara för evigt, misshandel ansågs inte som ett rimligt skäl för skilsmässa och mannens misshandel mot sin
hustru var inte en straffbar gärning (Lindstedt Cronberg 2009, s. 53). Mannens våld mot kvinnan kan därför uppfattas som ett sätt för mannen i huset att upprätthålla sitt husbondevälde (Lindstedt Cronberg 2009, s. 58).
Senare under 1800-talet, år 1864, infördes en strafflag i Sverige som innebar att allt våld mellan äkta makar kriminaliserades (Österberg & Lindstedt 2005, s. 24–25). Innan lagen trädde i kraft var det tillåtet för mannen att utsätta sin kvinna för aga i tillrättavisande syfte, då mannen hade all makt över hushållet. Lagförändringen ställde därmed krav på männen i rättssalen att behöva tänka på våldet som något kriminellt och allvarligt, i stället för en acceptabel handling (Österberg
& Lindstedt 2005, s. 45).
I slutet på 1800-talet och i början på 1900-talet förändrades mannens maktposition i hushållet. I takt med industrialiseringens framväxt under 1800-talets andra hälft började husbondemakten gradvis att avta. Med marknadens snabba utveckling förväntades mannen försörja familjen i offentligheten, medan hustrun intog rollen som moder och omsorgsgivare i hemmet. Under samma period expanderades även kvinnors rättigheter ytterligare till att omfatta bland annat ägande, myndighet, utbildning och försörjning (Lindstedt Cronberg 2009, s. 50).
2.2 Metoo-rörelsens uppkomst samt dess betydelse för samhället
Den 5 oktober 2017 blev startskottet för den rörelse som några dagar senare skapades under hashtaggen #metoo. Allt började med att New York Times publicerade en granskning där den amerikanska filmproducenten Harvey Weinstein, som ansågs vara en av Hollywoods mäktigaste män, anklagades för att ha utsatt kvinnor för maktmissbruk, sexuella trakasserier och övergrepp.
I samband med avslöjandet trädde fler och fler kvinnor fram och berättade öppet om hur de har blivit utsatta av Weinstein. När skådespelerskan Alyssa Milano fick höra om sina kollegors utsatthet tog hon ett beslut som snabbt skulle komma att förändra världen. Några dagar senare, den 15 oktober, skrev hon på sin twitter “If you’ve been sexually harassed or assaulted write
“me too” as a reply to this tweet”. Det dröjde inte många minuter förrän tweeten delades vidare och fick en viral spridning på sociala medier under hashtaggen #metoo (MeToo-hösten som förändrade Sverige, 2021)
Hashtaggen #metoo har medfört att kvinnor världen över har vågat träda fram i ljuset och berätta om sina personliga berättelser av utsatthet. Tillsammans har de brutit tystnadskulturen kring sexuella övergrepp, som tidigare har varit något skamfyllt för kvinnor att tala om. Syftet med rörelsen har varit att försöka förebygga och bekämpa diskriminering, sexuella trakasserier och ojämlikhet i samhället. Metoo-rörelsens framväxt har hjälpt till att synliggöra denna problematik och ämnet har kommit upp till ytan i många branscher samt i övriga sammanhang i samhället (Jämställdhetsmyndigheten 2019). Den uppmärksamhet som rörelsen har väckt i sociala medier och i massmedia har även lett till ett enormt engagemang hos människor genom deltaganden i demonstrationer samt debatter, vars ändamål har varit att sprida och lyfta metoo-kampanjen viktiga budskap till allmänheten.
Effekter av fenomenet #metoo har varit påtagliga runt om i världen med bland annat nya skärpta lagstiftningar, och även klimatet i det svenska samhället har påverkats och förändrats efter rörelsens kraftiga genomslag. Enligt svenska Yle har metoo-upproret bidragit till en ökad
medvetenhet om sexuella trakasserier hos människor, där massmedias dagliga rapportering kring ämnet har haft en betydande roll. Ett flertal personer misstänkta för sexuella trakasserier på arbetsplatser har fått sparken eller självmant avgått från sin tjänst (Söderlund 2017), och stora arbetsgivare i Sverige har tagit ett större ansvar i att försöka förebygga samt åtgärda sexuella trakasserier. Detta genom att införa nya rutiner, förändrade möjligheter att anmäla incidenter, informationsinsatser och nya arbetsmiljöundersökningar (Örstadius 2018)
2.3 Mediernas roll och betydelse
Mäns våld mot kvinnor är idag politiskt erkänt som ett omfattande samhällsproblem (Hällen &
Sinisalo 2018, s. 15.) Enligt Hällen & Sinisalo präglas våra attityder och inställningar till mäns våld mot kvinnor av det som rapporteras i medierna. De menar att medierna har en möjlighet att ge en nyanserad bild av verkligheten genom att inte bara skriva om de problem som existerar utan också om positiva nyheter inom ämnet, som att lyfta fram brottsoffer som i dag hjälper andra utsatta kvinnor eller lyfta fram satsningar som görs i samhället för att motverka våld mot kvinnor. En parameter i medielogiken är annars att en negativ nyhet anses ha ett högre
nyhetsvärde än en positiv och att det ovanliga och spektakulära får en stor plats i media är i hög grad något som avspeglas när det gäller våld mot kvinnor (Nevelius & Sandell 2019, s. 376). Att
journalistiken är inriktad på att skildra det som avviker i stället för det normala kan leda till att allmänheten får en snedvriden bild av verkligheten. Vissa mediekonsumenter har inga
erfarenheter av våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Det betyder att många tar del av skildringar av våld och skapar sig en bild av vad det är via media. Att medierna då i stället väljer att skildra det som avviker i stället för det överrepresenterade våldet mot kvinnor i
brottsstatistiken, det som sker i hemmen, påverkar i sin tur allmänhetens uppfattning enligt Nevelius & Sandell.
När vi som mediekonsumenter kommer i kontakt med vissa frågor upprepade gånger kan det leda till att frågorna fastnar hos oss och att vi uppfattar dem som viktiga samhällsfrågor. Att medierna då, som Nevelius & Sandell beskriver, ofta rapporterar om de mer onormala och grova våldhistorierna som råa våldtäkter utförda av väldigt kriminella eller psykiskt sjuka män leder det till att vi tror att detta är representativa bilder av mäns våld mot kvinnor. Det visar också att medierna ibland framställer det som att “vanliga män” inte begår denna typ av brott. Enligt Nevelius & Sandell kan medierna göra skillnad. De menar att reportrarna har ett ansvar för vad de rapporterar och att det krävs kunskap om ämnet våld mot kvinnor för att ha en informativ rapportering (Nevelius & Sandell 2019, s. 388).
3. Syfte och frågeställningar
Här presenteras syftet med studien och dess frågeställningar.
3.1 Syfte
Syftet med vår studie är att undersöka hur två svenska tidningar rapporterar och gestaltar våld mot kvinnor. Vi kommer studera två olika tidsperioder, en period som representerar en tid före metoo (2015) samt en period som representerar en tid efter metoo (2020/2021). Anledningen till att vi har valt just dessa två tidsperioder är för att tidsperioden år 2015 infaller cirka två år före uppkomsten av #metoo samt att tidsperioden år 2020/2021 infaller cirka två år efter metoo- rörelsens första år som ett globalt känt fenomen. Vi kommer att titta på specifika delar i
tidningarnas artiklar för att kunna besvara frågorna om hur rapporteringen och gestaltningen ser ut. Dessa delar består bland annat av vilken vinkel som artikeln har, vem som är huvudkällan i
artikeln, vem artikeln skuldbelägger för våldet samt om passivt eller aktivt språk har använts i beskrivningen av våldet. Vi fokuserar dessutom på att analysera hur det kvinnliga brottsoffret, den manliga förövaren och våldet lyfts fram i texterna. Väljer man att lyfta fram dessa med ord som bara konstaterar rena fakta eller med ord som lyfter fram egenskaper?
Vidare ämnar studien undersöka skillnader och likheter mellan våra utvalda tidningar samt deras nyhetsartiklar och opinionstexter under de valda tidsperioderna. Slutligen vill vi undersöka om det går att spåra förändringar över tid som skulle kunna förklaras med att rapporteringen tagit intryck av den debatt som metoo ledde till.
3.2 Forskningsfrågor
1. Hur rapporterar och gestaltar Aftonbladet och Dagens Nyheter våld mot kvinnor årtalen 2015 samt 2020/2021, före och efter metoo?
1b. Finns det några skillnader mellan Aftonbladets och Dagens Nyheters skildring av det kvinnliga offret och våldet?
1c. Finns det några skillnader mellan nyhetsartiklar och opinionsartiklar i tidningarnas skildring av det kvinnliga offret och våldet?
2. Finns det någon förändring i hur tidningarna skildrar det kvinnliga offret och våldet mellan de två utvalda tidsperioderna?
4. Tidigare forskning
I det här kapitlet går vi igenom relevant tidigare forskning för vår studie. Vi har för avsikt att svara på om det har skett en förändring från tiden före och till tiden efter metoo i svensk nyhetsrapportering om våld mot kvinnor. Tidigare har det gjorts lite forskning på hur medier rapporterar kring fenomenet våld mot kvinnor. Därför har vi även valt att ta med annan forskning som kan förklara våldet och forskning om källor.
4.1 Mediebevakning av våld mot kvinnor i media
Petra Dahlgren (2014) tar i sin studie om mediebevakning av mäns våld mot kvinnor upp hur våld, kvinnor och förövare beskrivs i rapporteringen. Syftet är att få fram vilken betydelse mediernas rapportering har för allmänheten. Med dagordningsteorin och en kritisk diskursanalys som teori och metod kommer hon fram till att våld mot kvinnor oftast förminskas och beskrivs som “bråk” eller “familjedrama”. Enligt Dahlgren betyder det att mannens våld hade kunnat undvikas om kvinnan avstått från bråket. Hon kommer fram till att kvinnorna till exempel beskrivs som rädda eller hotade och menar att mediernas sätt att beskriva offren som hjälplösa och männen som aktiva gärningsmän planterar traditionella synsätt på könsroller. Hon kommer även fram till att så som medierna rapporterar idag riskerar våldet att göras till ett individuellt problem i stället för strukturellt.
I sin forskning har Dahlgren studerat 78 artiklar under 2012. Hennes analysschema är uppbyggt av olika kategorier som “Hur beskrivs våldet?”, “Hur beskrivs offret när offret är en kvinna?”
och ”Hur beskrivs förövaren?”. Kodschemat byggdes upp vartefter hon läste varje artikel och olika ord som enligt henne beskrev till exempel våldet lades till i kodschemat artikel för artikel, sedan slogs vissa ord ihop om de kunde tolkas likadant och blev till en underkategori. Slutligen har hon analyserat hur de olika kategorierna kan tolkas. Vi kommer att använda hennes metod när vi tar fram våra variabler. Vi kommer att kunna jämföra och diskutera vårt resultat med hennes.
Los och Chamard (1997) har kommit fram till att medierna har en mer öppen syn på våld mot kvinnor när ämnet är aktuellt, som i deras fall i artikeln om rapportering om sexuellt våld
“selling Newspapers or Educating the Public? Sexual Violence in the Media”, då Kanada var på väg att anta en ny lag om sexuella övergrepp. Under den här perioden kom fler kvinnor till tals och problemet med våldtäkter uppmärksammades. Forskarna beskriver dock att feministiska röster minskade markant i medierna ett år efter att kampanjen om lagen avslutades. Forskningen visar också att innan lagen infördes uppmärksammades inte sexuellt våld i hemmet då det inte var av nyhetsvärde utom när det handlade om utomhusvåldtäkter som innehöll de mer
“smaskiga” detaljerna som skulle ge tidningarna läsare. Vi kommer att ställa våra resultat mot deras och se om metoo påverkat rapporteringen, om exempelvis en feministisk rörelse förändrar rapporteringen som den gjorde till viss del i Kanada.
Gabriella Nilsson (2018) studerar hur olika våldtäktsberättelser gestaltades i olika svenska dagstidningar mellan 1990 och 2015. I sin artikel “Rape in the news: on rape genres in Swedish news coverage” fastställer hon fyra teman “The lonley pervert rape”, “the sex slavery rape”,
“the celebrity rape” och “the suburb rape”. Med hjälp av dessa teman analyserar hon hur våldtäktsmän och våldtäktsoffer beskrivs i svensk nyhetsrapportering.
Studiens resultat visar att flera av dessa teman leder till debatter och olika samhällsengagemang, samtidigt undviks det att prata om våldtäkt kopplat till vissa särskilda teman. Hon menar att problemet ofta beskrivs som patriarkala strukturer. Hon visar dessutom att dessa patriarkala strukturer kan ligga till grund för att män inte alltid skuldbeläggs för ett våldsbrott mot en kvinna.
4.2 Metoo och brott i media
Vinita Chandra (2020) skriver i handboken “The Routledge Handbook of the Politics of the
#MeToo Movement” om det sexuella våld som kvinnor upplever världen över. Från att män stirrar, förföljer och trakasserar kvinnor på gatan - till övergrepp och våldtäkter. Våldet och dess medföljande trauma är normaliserat och även naturaliserat av kvinnor själva. Chandra menar att våldet är ett sätt för män att uttrycka sin rättighet över kvinnors kroppar som objekt. #MeToo- rörelsen har för första gången tillåtit kvinnor att berätta sina historier med sina egna röster om detta våld (Chandra 2020, s. 172). Historierna florerar överallt - på webben, i sociala medier, på
tv och i tidningar. Historiskt sett har kvinnors sanningar varken fått något utrymme eller
åskådare. Kvinnors röster har i stället tystnads ned med hjälp av hot och våld (Chandra 2020, s.
173).
Män är orsaken till uppkomsten av #metoo, och listan över mäns relation till våld kan göras lång.
Det våld som män utövar är planerat, upprepande, hårt/kraftigt, psykiskt skadade, sexuellt.
Våldet grundar sig i makt och kontroll, upprätthållande av patriarkalisk dominans eller ständig bekräftelse i en intim relation. Våldet kan även utlösas på grund av förlorad eller minskad makt (Chandra 2020, s. 73). Mäns problem med bland annat depression, psykisk (o)hälsa och alkohol är ytterligare en orsak som kan ligga till grund för våldet (Chandra 2020, s. 74).
Att undersöka hur den manliga förövaren och våldet lyfts fram i Dagens Nyheter och Aftonbladet under två tidsperioder är en del av vår studie. Vi kommer att analysera författarnas beskrivningar av våldets uppkomst med våra egna resultat. Kommer vi att kunna upptäcka likheter i
jämförelsen av beskrivningen?
Ester Pollack (2001) nämner i sin avhandling medier och brott om brottens representation i media samt vilka brott som dominerar i svenska tidningarnas rapportering. Enligt studien presenterade kvällstidningarna fler bilder av brott än morgontidningarna. Detta menar hon utgör den bild som ger läsarna en föreställning om det normala brottsläget i landet. Hennes studie visar vidare på att en minoritet av den registrerade brottsligheten får utrymme i media och ses därmed vara en orsak till att människor får en skev syn på denna samhällsproblematik.
Studien påpekar att redaktionerna vanligtvis lyfter det udda, det mest dramatiska och det mest spännande händelserna, för att sedan ibland dramatisera dessa ytterligare (Pollack 2001, s. 75).
Pollack (2001) skriver även att kvinnor haft och fortfarande har rollen i brottsskildringar som offer för våldsbrott (Pollack 2001, s. 203). I hennes studie presenteras ett resultat som visar att temat offrets lidande får en framträdande plats i skildringarna av brottsligheten år 1995, där det i de flesta fall handlar om att en kvinna utsätts för brott av en man (Pollack 2001, s. 263–264).
Under detta år uppmärksammar media mer frekvent fall om slagna och misshandlade kvinnor, flickor som utnyttjas sexuellt av sina fäder, om våldtagna kvinnor samt om massmördarens
kvinnliga offer (Pollack 2001, s. 264). I dessa texter dominerar offerperspektivet, där man oftare får läsa om brottsoffer som får komma till tals än förövaren. Pollack (2001) skriver att åren före 1995 hade offren länge nonchalerats, att de bemötts illa av samhällets olika rättsinsatser och att lagstiftningen inte tagit tillräcklig hänsyn till offrets lidande och situation (Pollack 2001, s. 264).
Denna aspekt är intressant att jämföra med våra resultat eftersom vi bland annat avser att undersöka vilka som får komma till tals i artiklarna. Pollacks avhandling kan hjälpa oss att kartlägga en eventuell utveckling mellan hennes undersökningsperiod och vår egen
undersökningsperiod, och därefter se om det finns några likheter samt olikheter när det gäller hur media skildrar kvinnliga brottsoffer.
4.3 Nyhetskällor
I Anders Sahlstrands avhandling (2000) Nyhetskällor i svensk storstadsmorgonpress betonar han den stora betydelse som nyhetskällorna i journalistiken har. Han menar att låta olika nyhetskällor komma till tals i nyhetsmedier är en viktig del yttrandefriheten i vårt demokratiska samhälle (Sahlstrand 2000, s. 11). Att ställa upp som källa i en artikel är inte en självklarhet för alla människor. Och människor väljer att ställa upp som källa och uttala sig av olika anledningar.
Sahlstrand förklarar att det viktiga för vissa källor är att dela med sig av information och uttala kritik. Men för vissa andra källor kan i stället ett uttalande bli problematiskt och leda till något negativt. Detta ofta i samband med källor som brottslingar eller misstänkta personer (Sahlstrand 2000, s. 130).
Vidare i Sahlstrands studie visar han med diagram hur fördelningen mellan kvinnliga och manliga källor i olika ämnen samt i olika texttyper ser ut. Enligt resultaten som presenteras kommer kvinnor till tals i mindre än 20 procent av det analyserade materialet (av det totala antalet, 656 källor) i rapportering om brott, och 13 kvinnliga källor av totalt 55 källor får komma till tals i reportage (Sahlstrand 2000, s. 136).
I vår studie kommer vi delvis att studera vilka som används som huvudkällor i artiklarna. Av den anledningen är Sahlstrands avhandling relevant för oss att ta del av och jämföra våra resultat med.
5. Teoretisk ram
I det här kapitlet går vi igenom teorierna för vår studie. Tre teorier som vi kommer att pröva våra resultat emot är dagordningsteori, gestaltningsteori och teorin om det ideala offret.
5.1 Dagordningsteorin
Dagordningsteorin, även kallad agenda setting, går ut på vilka frågor och nyheter som tas upp i medierna. Teorins huvudtes är att journalistiken påverkar vilka frågor som människor bedömer som viktiga samhällsproblem. Genom att exponeras för en särskild sakfråga i
nyhetsrapporteringen kommer vi troligen att minnas denna fråga bättre än annars (Shehata 2019, s. 338–339). Å andra sidan betyder det att frågor som inte tas upp på agendan får mindre
uppmärksamhet och inte anses lika viktiga, vissa frågor tenderar att helt glömmas bort. Av det kan man dra slutsatsen att våld mot kvinnor får mer utrymme i samhällsjournalistiken kommer allmänheten anse det som en viktig samhällsfråga, likaväl om den får mindre utrymme kommer frågan att anses som mindre viktig.
Mediernas val av vad som tas upp på agendan är minst lika viktigt för debatten som det är för att upptäcka problemområden i vårt samhälle. Det som debatteras kan slutligen skapa förändring i politiken (Dahlgren 2014, s. 5). Vilket i sin tur betyder att det är av stor betydelse att sätta våld mot kvinnor på agendan för att kunna skapa en politisk förändring.
Inom dagordningsteorin finns ett annat begrepp kallat “agenda building”, på svenska
dagordningsbyggande, som handlar om hur mediernas dagordnings formas (Strömbäck 2004, s 38). Det finns forskning som visar att mediernas dagordning kan påverkas av personliga erfarenheter bland samhällets eliter och människor i allmänhet. Strömbäck menar alltså att det inte alltid är medierna som har makten över allmänheten utan allmänheten kan även påverka vad som sätts på agendan och vad som skrivs i media. Samhället kan därför påverka dagordningen.
Medierna är trendkänsliga och det som sker i samhället har en stor betydelse för vilket
genomslag en nyhet får (Nevelius & Sandell 2018, s. 382). Metoo startades av allmänheten och hamnade på medborgarnas dagordning för att sedan ta sig till mediernas dagordning. Det blir
därför intressant att se i vår studie hur rapporteringen och dagordningen har förändrats perioden före och efter metoo.
5.2 Gestaltningsteorin
Gestaltningsteorin, även kallad framing på engelska, hänger nära ihop med dagordningsteorin.
Till skillnad från dagordningsteorin som handlar om vad som befinner sig på agendan, i det här fallet våld mot kvinnor, så handlar gestaltningsteorin om hur olika aktuella frågor framställs av journalister och sen kan uppfattas av publiken (Shehata 2019, s. 342). Teorin började användas i journalistikforskning på 1970-talet. Gaye Tuchman var en av de första som använde teorin, i hennes forskning använde hon framing som en metafor, där hon menar att nyhetsrapportering är ett fönster för omvärlden men att fönstret aldrig kan objektivt spegla verkligheten (Tuchman 1978, s.1). På senare år har Robert Entman preciserat begreppet framing, i en artikel från 1993 skriver han att gestaltningar handlar om urval, uppmärksamhet och att definiera ett problem (Shehata 2019, s. 343).
För att samla alla analyserade gestaltningar brukar man dela in dem i generic frames och political/issue specific frames. Generella gestaltningar förekommer i all typ av
nyhetsrapportering och redaktionella rutiner leder till att vissa gestaltningar prioriteras i media (Shehata 2019, s. 343). Semetko & Valkenburg (2000) forskade på gestaltningsteorin och kom fram till att de fem mest förekommande gestaltningar var, conflict frame, morality frame, economic consequences frame, responsibility frame och human interest frame. När man pratar om politiska eller sakfrågespecifika gestaltningar så har de en direkt koppling till ämnet som har satts på agendan (Shehata 2019, s. 344).
Enligt Shehata (2019) är det oundvikligt att gestalta i nyhetsrapportering, men att gestaltningarna ibland skapas omedvetet av journalisten. När ett samhällsproblem gestaltas kan det handla om allt från den journalistiska infallsvinkeln, vilka källor som får uttala sig och hur värdeladdade ord används.
Mer praktiskt kan det förklaras som att medierna spelar en roll i hur vi ska tänka kring till exempel våld mot kvinnor. I redaktionen och den enskilda reporterns val av att framställa
någonting eller att beskriva våldet. Exempelvis som Dahlgren (2014) beskriver det, om medierna använder “lägenhetsbråk” eller “det började som ett gräl”, i stället för att vara tydliga med att det är ett brott som har begåtts, så skapar det en uppfattning hos läsaren om våldet.
Shehata skriver att gestaltningsteorin har använts i experimentell design där deltagaren har fått titta på olika gestaltningar och sedan svarat på frågor kring hur de uppfattar något. Resultaten har visat att gestaltningen har effekter på opinionen. Exempelvis visade experimenten att
nyhetskonsumenter tolkar politiska kampanjer olika och att det kan leda till politisk misstro.
5.3 Teorin om det ideala offret
Alla människor som utsätts för brott karaktäriseras inte alltid som brottsoffer. Begreppet brottsoffer kopplas ofta ihop med olika typer av brott, som våld, stöld, skadegörelse och med särskilda gärningsmän. Den norske kriminologen Nils Christie skrev en artikel år 1986, “The Ideal Victim”, som kom att bli mycket omtalad. Christie genomförde en undersökning om föreställningar kring “det ideala brottsoffret” och presenterade sedan sin teori om detta i artikeln (Åkerström & Sahlin 2001, s. 11). Hans teori avser att förklara vilka brottsutsatta personer eller kategorier av individer som ges en befogad status som just offer (Åkerström & Sahlin 2001, s.
47). Enligt teorin har det idealiska brottsoffret åtminstone fem egenskaper. Dessa egenskaper innebär att offret är svagt, att offret gör något respektabelt (exempelvis är hjälpsam mot någon i behov av hjälp), att offret befinner sig på en plats som hon inte borde vara på, att
gärningsmannen är stor och ond samt att gärningsmannen är okänd och inte har personlig relation till offret (Åkerström & Sahlin 2001, s. 48).
Christie betonar även att det krävs att offret väcker någon slags uppmärksamhet men samtidigt inte framstår som en stark individ för att kunna definieras som ett idealiskt offer. Han menar att
“den berusade flickan” som ger sig in i situationer med okända män som sedan våldtar henne inte anses som ett idealiskt offer. Eller hustrun som misshandlas vid upprepade tillfällen av sin man men som ändå inte tar ett beslut om att lämna honom (Åkerström & Sahlin 2001, s. 12). Vidare beskriver Christie innebörden av det verkliga offret och hur de flesta idealiska offer inte är de som oftast blir verkliga offer. Han menar att de verkliga offren står för en minoritet av dem som får representera offer (Åkerström & Sahlin 2001, s. 57). De brottsoffer som blir utsatta för brott
som är vanligt förekommande är de brottsoffer som blir definierade som verkliga brottsoffer. De brottsoffer som däremot blir utsatta för brott som inte förekommer lika frekvent är de brottsoffer som blir definierade som det ideala brottsoffret.
Christie förklarar att det idealiska offret behöver och skapar den ideala förövaren, vilket betyder att dessa två är beroende av varandra. Ju mer idealiskt ett offer är, desto mer idealisk blir
förövaren - och tvärtom (Åkerström & Sahlin 2001, s. 54). Han menar att de flesta förövarna som begår våldsbrott inte kan definieras som idealiska av anledningen att offret i de flesta fall har någon slags relation till förövaren. Den manliga idealiska förövaren som utför våldsbrott beskrivs som farlig med ett ursprung från ett annat land. Christie konstaterar att detta är den allmänna bilden av förövaren (Åkerström & Sahlin 2001, s. 55). Ju mer främmande och mindre mänsklig den manliga förövaren är, desto större är sannolikheten att förövaren kan likna den så kallade “idealistiska förövaren” (Åkerström & Sahlin 2001, s. 59).
Vi kommer att kunna jämföra Nils Christies offerteori med våra egna resultat som visar vilka ord det kvinnliga brottsoffret och den manliga förövaren lyfts fram med i Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar. Teorin skulle kunna vara till hjälp för oss att förstå varför vissa
kvinnliga brottsoffer och vissa manliga förövare lyfts fram mer än andra.
6. Metod och material
I det här kapitlet går vi igenom metodvalet för undersökningen. Vidare beskrivs urval och avgränsningar, tillvägagångssätt, kodschema samt studiens validitet och reliabilitet.
6.1 Kvantitativ innehållsanalys som metod
En kvantitativ innehållsanalys är en produktiv metod för undersökningar som frågar efter
samband, skillnader och likheter och i vilken utsträckning något förekommer i ett medieinnehåll.
Syftet med en kvantitativ innehållsanalys är att studera och mäta frekvensen av hur ofta något förekommer. Metoden fick sin moderna form i och med Bernard Berelsons bok Content analysis in communication research från 1952 (Karlsson & Johansson 2019, s.171).
Grundidén med metoden är att göra det möjligt att sammanställa en stor mängd insamlad data.
Det krävs då att allt innehåll översätts till siffror för att sedan presentera resultatet i diagram eller tabeller (Karlsson & Johansson 2019, s. 173). I en kvantitativ innehållsanalys kvantifierar man innehållet. Enligt Karlsson och Johansson innebär kvantifiera innehåll i grund och botten att översätta innehållets språkliga och formmässiga uttryck till siffror med syfte att kunna göra statistiska bearbetningar, beskriva övergripande mönster och dra generella slutsatser (Karlsson &
Johansson 2019, s. 172).
Kvantitativ innehållsanalys använder ett bredare perspektiv än en kvalitativ undersökning och resultaten är vanligtvis mer generaliserbara. Vilket i sin tur betyder att innehållsanalys inte kan gå på djupet och eller ta fasta på detaljer (Neuendorf 2002, s. 15). Precis som andra metoder så har innehållsanalys brister. Karlsson och Johansson lyfter fram två delar av innehållsanalysen som fått kritik. Den första är att något vitalt går förlorat när texten översätts till siffror. Texter måste förstås som bakgrund av en större kontext. Den andra kritiken handlar om objektivitet. Då undersökningen handlar om att få fram en tolkning av materialet och människor tolkar texter på olika sätt, resultatet skulle då kunna ifrågasättas (Karlsson & Johansson 2019, s. 172).
6.2 Urval och avgränsningar
Urvalet består av artiklar från de svenska tidningarna Dagens Nyheter och Aftonbladet.
Tidningarna har valts ut för att Dagens Nyheter kategoriseras som dagspress och Aftonbladet som kvällspress. Den politiska beteckningen skiljer sig åt men i den här undersökningen har vi tittat mer på skillnader mellan dags- och kvällspress och dess betydelse än mediets politiska färg.
Tidningarna är bland de mest lästa i landet och båda är rikstäckande, vilket också är en faktor i valet av medier.
Eftersom vi jämför rapporteringen före och efter metoo så har vi som undersökningsperioder valt hela året 2015 och 1 maj 2020 - 1 maj 2021. Uppdelningen av den sista tidsperioden motiveras av att våldet mot kvinnor har ökade i takt med coronapandemin då många arbetade hemifrån (BRÅ, 2020)
I studien används endast webbartiklar som underlag, då vi i undersökningen vill inkludera alla våldsbrott mot kvinnor som publicerats. Med anledning att inte alla våldsbrott får utrymme i papperstidningen och att majoriteten av läsarna idag tar del av nyheter på webben. Sökorden är misshandel, våldtäkt, övergrepp, mordförsök, mord, ofredad, hedersbrott, slagen och i
kombination med dessa har sökordet kvinna använts. Det gav en träff på totalt cirka 3000 artiklar. Därefter valde vi att göra ett obundet slumpmässigt urval för att minska det empiriska antalet. I ett obundet slumpmässigt urval har alla i en population lika stor chans att komma med och det är en av de vanligaste urvalsmetoderna som används (Karlsson & Johansson 2019, s.
178). Tre månader per period slumpades fram. Varje månad fick ett nummer och med hjälp av en slumpgenerator fick vi fram månaderna februari, maj och december 2015 samt juni, oktober 2020 och mars 2021. Totalt 728 artiklar.
Sist gjorde vi ett klusterurval, där alla artiklar från de framslumpade månaderna kunde användas efter diverse avgränsningar. Det finns i dag inget universellt kriterium för hur många
analysenheter som behövs i kvantitativ analys (Neuendorf 2002, s. 89). Men Neuendorf menar att forskaren behöver räkna ut en felmarginal gentemot populationen för att undersökningen ska bli så relevant som möjlig. Det gör man med hjälp av matematiska formler där man tar roten ur den totala populationen. För att undvika felmarginal i vår undersökning valde vi i stället att göra ett klusterurval och slumpa fram månader där alla artiklar i de månaderna används som Karlsson
& Johansson (2019) beskriver. Eftersom vi gjorde ett urval av alla artiklar under den slumpade perioden blir det ingen felmarginal.
Vi använde oss av olika avgränsningar för att en artikel skulle platsa i undersökningen och för att vi på det viset skulle bli av med irrelevanta artiklar. Artikeln behövde handla om våld mot en kvinna där en man är förövare. Artikeln skulle vara en nyhetsartikel eller opinionstext. Texten behövde ha en byline från en reporter/TT eller opinionsbildare där även gästkrönikörer räknades in. Det fick alltså inte vara en insändare skriven av en privatperson. Artikel behövde innehålla minst 80 ord. Efter att dessa avgränsningar gjorts återstod 251 av 728 artiklar, som alla har analyserats.
6.3 Tillvägagångssätt
För att få tillgång till material användes Retriever research. Med hjälp av valda urvalsmetoder, avgränsningar och sökord fick vi fram 251 artiklar. Vid operationaliseringen av materialet infördes våra variabler i en kodbok (för att se kodschema, se kapitel 6.4). Först infördes våra formvariabler, som publiceringsdatum och artikelns rubrik. Efter detta infördes de
innehållsmässiga variablerna som har syftet att besvara forskningsfrågorna. I det här fallet handlade de bland annat om huvudkällan i artiklarna och om artikeln menar att grunden till våldsbrottet i artikeln är någons fel och i så fall, vems fel samt vilka ord som används för att lyfta fram offret, våldet och förövaren.
I stort sett alla variabler togs fram vartefter vi läste artiklarna. Men framför allt de sista
variablerna som rör ord som används när tidningarna lyfter fram offret, våldet och förövaren togs fram under aktiv närläsning av alla artiklar. Vi fick inspiration av Dahlgren (2014) i
framtagningen av dessa ord. Flera ord liknar dem som hon har kommit fram till, men vi har även hittat andra ord i vår studie som Dahlgren inte nämner i sin forskning. Orden kan vara
faktabaserade eller beteckna egenskaper, som att kvinnan är “död” respektive “utsatt”. Om offret till exempel lyfts fram som “död” i texten lades det ordet till i vårt kodschema. Även synonymer och snarliknande ord till död lades också in under variabelvärdet “död”. På liknande sätt kodades allt som rör dessa tre variabler.
Innan vi satte i gång med arbetet gjordes en pilotstudie där vi kunde formulera om vissa variabler för att få fler träffsäkra variabler och för att minska antalet “övriga” i vårt slutresultat. Efter att vi arbetade vidare kom vi även fram till att vi behövde lägga till fler variabler och omformulera några av dem. Det ledde till att vi behövde analysera om vissa artiklar två gånger vilket i sin tur ökar validiteten för resultatet då analysen har granskats en extra gång. Hela undersökningen gjordes på distans med ett online Excel-dokument som verktyg till kodningen. Här matades alla variabler och variabelvärden in under arbetets gång. Med kodboken som underlag kunde vi jobba enskilt på distans och med vissa digitala möten.
6.4 Variabler
Våra variabler valdes ut efter en pilotstudie som vi tidigare nämnt. Variabelvärdena kom fram allt eftersom vi läste artiklarna. För att förstå hur rapporteringen och gestaltningen har sett ut under de valda tidsperioderna har vi valt att titta närmare på artikeltyp, artikelns vinkel i rubrik och ingress, vem som är huvudkällan i artikeln, om artikeln framställer händelsen som någons fel, vems i så fall, används passivt eller aktivt språk i ingressen samt vilka ord som används när brottsoffret, våldet och förövaren lyfts fram. Hela vårt kodschema finns bifogat som bilaga men vi kommer här presentera och diskutera några av variablerna här.
Vi är nyfikna på om språket har förändrats efter metoo, därför vill vi se hur passivt och aktivt språk används i ingresserna för att beskriva brottet. Om till exempel brottet belyses mer efter metoo, som att mannen gör något mot kvinnan (aktivt språk) eller om kvinnan har blivit utsatt för något (passivt språk). Ett exempel på passivt språk i en artikels ingress “En kvinna
attackerades av en man i lördags kväll under en motionsrunda” [Aftonbladet 04-05-15].
Ingressens inledning har ett fokus som riktas på att något har “drabbat” det kvinnliga brottsoffret.
Denna framställning gör kvinnan synlig i första hand och den manliga förövaren görs synlig i andra hand. Ett exempel på aktivt språk i en artikels ingress “En man försökte i morse knivhugga en kvinna på en fest i Malmö” [Aftonbladet 30-05-15]. Här säger ingressen att någon har agerat och utfört en brottslig handling. Förövarens brottsliga handling får första fokus, som sedan efterföljs av att ingressen berättar vem som har blivit drabbad.
Vi har endast tittat på passivt och aktivt språk i ingresserna för att vi inte hade tillräckligt med tid att analysera språket för alla variabler. I stället valde vi att fokusera på de sista variablerna som rör ord som används när tidningarna lyfter fram offret, våldet och förövaren. Dessa variabler växte fram under aktiv närläsning av alla artiklar. Vi fick inspiration av Dahlgren (2014) i
framtagningen av dessa ord. Flera ord liknar dem som hon har kommit fram till, men vi har även hittat andra ord i vår studie som Dahlgren inte nämner i sin forskning. Orden kan vara
faktabaserade eller beteckna egenskaper, som att kvinnan är “död” respektive “utsatt”. Om offret till exempel lyfts fram som “död” i texten lades det ordet till i vårt kodschema. Även synonymer och snarliknande ord till död lades också in under variabelvärdet “död”. På liknande sätt kodades allt som rör dessa tre variabler. Dessa variabler kan kopplas till teorin om det ideala offret.
Variabeln huvudkällan har kodats efter den källan som framträder mest i texten. Vem som kommer till tals kan kopplas till gestaltningsteorin och tidigare forskning om källor och även brott i media som nämnts i tidigare kapitel. I variablerna vinkel och vems fel fokuserar vi på om texten tar upp det enskilda brottet eller till exempel samhällsstrukturer samt vem som beskylls för det brottet, om det är mannens fel, samhällets fel med mera. Det kan kopplas till tidigare forskning, där till exempel Dahlgren (2014) har kommit fram till att brotten görs till individuella problem medan Nilsson (2018) menar att brotten oftast beskylls på samhällsstrukturer.
6.5 Validitet och reliabilitet
För att bedöma kvaliteten på en kvantitativ innehållsanalys finns det vissa kriterier, som validitet och reliabilitet. Validitet handlar om ifall forskarna har analyserat det som de har för avsikt att göra. Genom vår operationalisering ökade vår studies validitet. Studien har haft ändamålet att svara på forskningsfrågorna och variabelvärdena som använts är olika varandra, vilket ökar validiteten.
Reliabilitet står för trovärdigheten i forskningen. Enligt Johansson & Karlsson (2019) är ett interkodarreliabilitetstest ett bra tillvägagångssätt för att öka studiens reliabilitet. Eftersom vi är två personer som gjorde den här studien började vi kodningen med att analysera samma artiklar för att se om vi fick samma resultat och om kodboken behövde förtydligas. Vi valde ut 20 artiklar vilket var ungefär 15 procent av det totala antal artiklar som undersöktes. I över 90 procent av fallen kodade vi likadant, vilket enligt Karlsson & Johansson (2019) är en tumregel i ett interkodarreliabilitetstest. Genom det genomförda interkodarreliabilitetstestet har även vår reliabilitet ökat.
7. Resultat
Här presenteras resultatet av vår undersökning. Vi börjar med att visa vilken typ av artiklarna som används i rapporteringen. Sedan går vi in djupare och presenterar resultat filtrerat på varje artikeltyp och ser på skillnader mellan tidningarna och tidsperioderna.
7.1 Vilken typ av artikel används i rapporteringen av våldet?
Figur 1 visar i vilken typ av artikel som Aftonbladet och Dagens Nyheter har rapporterat kring våldet mot kvinnor år 2015 respektive år 2020/2021. Diagrammen presenterar ett liknande resultat där procenttalen mellan de båda tidsperioderna endast skiljer sig åt med en procent.
Under den senare tidsperioden kan vi se en minimal ökning av opinionstexter jämfört med tidigare tidsperiod.
Figur 1.
7.2 Nyhetsartiklar
Här presenteras resultatet filtrerat endast på nyhetsartiklar som publicerats under de valda perioderna. Först visas en överblick över antal artiklar per tidsperiod. I figur 2 ser vi att under den senare tidsperioden efter metoo har det publicerats fler nyhetsartiklar än tidsperioden före metoo.
Figur 2.
7.2.1 Vad har rubriken och ingressen för vinkel?
I figur 3 visas vilken vinkel som Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar har i rubrik samt ingress i rapporteringen före metoo (2015) samt efter metoo (2020/2021). Det som kan konstateras utifrån detta resultat är att en vinkel på det enskilda brottet dominerar under de båda tidsperioderna. Däremot har rapporteringens vinkel blivit mer inriktad på samhällsstrukturer år 2020/2021 jämfört med 2015, med en ökning på 5 procent. Även vinkeln på hederskultur har minskat sedan år 2015.
Figur 3.
7.2.2 Vilken är huvudkällan i artiklarna?
I figur 4 framgår det med tydlighet att både Dagens Nyheter och Aftonbladet har en polis eller åklagare/advokat som huvudkälla i majoriteten av artiklarna år 2015. Aftonbladet sticker ut i användningen av närstående/vittnen och brottsoffer. Det vi kan se är att Aftonbladet har överlag en större variation av huvudkällor.
Figur 4.
Figur 4.1 visar att en förändring har skett gällande vilket utrymme båda tidningarna ger polisen.
Dagens Nyheter har en polis som huvudkälla betydligt mer frekvent år 2020/2021 jämfört med år 2015. Däremot visar Aftonbladets rapportering ett omvänt resultat där en polis används som huvudkälla betydligt färre gånger år 2020/2021 jämfört med år 2015. Resultatet påvisar även en ökning av antal brottsoffer för båda tidningarna som huvudkällor 2020/2021, tiden efter metoo.
Figur 4.1.
7.2.3 Visar artikeln att våldet är någons fel, vems i så fall?
Majoriteten av alla nyhetsartiklar som publicerats under båda tidsperioderna påvisar att det är mannens fel. Figur 5 och 5.1 redogör för skillnaden mellan tidningarna och vem som pekas ut som orsaken till våldsbrottet. Aftonbladet anger oftare att brottet är mannens fel innan metoo (2015) än Dagens Nyheter, men efter metoo (2020/2021) visar resultatet att Dagens Nyheters nyhetsartiklar pekar på att det är mannens fel i större utsträckning än den tidigare perioden.
Medan Aftonbladet anger att brottet är mannens fel färre gånger jämfört med år 2015 och i stället pekar ut samhället som orsaken till våldsbrottet.
Figur 5.
Figur 5.1.
7.2.4 Beskrivs brottet med ett passivt eller aktivt språk i ingressen?
I figur 6 presenteras ett resultat som visar Aftonbladets och Dagens Nyheters sammanlagda användning av passivt och aktivt språk 2015 i ingresser i de nyhetsartiklar där brottet beskrivs.
Resultatet “Inte alls” utgör de nyhetsartiklar där skribenten inte har givit en beskrivning av brottet i ingressen. Majoriteten av artiklarna skrivs med aktivt språk.
Figur 6.
Figur 6.1 visar ingen större förändring i användningen av passivt och aktivt språk. Vi kan se att resultaten är relativt lika under båda tidsperioderna.
Figur 6.1
7.3 Opinionsartiklar
Här presenteras resultatet filtrerat endast på opinionstexter som publicerats under de valda perioderna i både Aftonbladet och Dagens Nyheter. Resultatet presenteras inte i procent här till skillnad mot den tidigare delen. Då det totala antalet analyserade opinionsartiklar var 21, väljer vi i stället att presentera resultatet i siffror. Först tittar vi på en överblick över antalet artiklar publicerade per tidsperiod.
Figur 8 visar att det publicerades fler opinionstexter perioden efter än innan metoo.
Figur 8.
7.3.1 Vad har rubriken och ingressen för vinkel i opinionstext?
Figur 9 visar vilken vinkel som opinionstexter har i rubrik samt ingress före metoo (2015) samt efter metoo (2020/2021). Majoriteten av opinionstexterna är vinklade på samhällsstrukturer under båda tidsperioderna. År 2020/2021 kan vi se en ökning på tre artiklar av vinkeln samhällsstrukturer. Dessutom representerar vinkeln hederskultur en del av tidningarnas rapportering år 2020/2021, jämfört med år 2015 där vinkeln hederskultur inte förekom i rapporteringen.
Figur 9.
7.3.2 Vilken är huvudkällan i opinionstexter?
Figur 10 presenterar ett resultat som visar huvudkällan i publicerade opinionstexter år 2015 respektive år 2020/2021. Det framgår med tydlighet att det främst är journalisten själv som är huvudkällan/vem som får komma till tals i tidningarnas opinionstexter. År 2020/2021 kan man dock se en ökning av politiker som källor, perioden efter metoo.
De som inte används som huvudkälla i opinionstexter är förövare, brottsoffer, närstående/vittnen, åklagare/advokat samt polis, vilka får utrymme i tidningarnas nyhetsartiklar som figur 3 och figur 3.1 påvisar.
Figur 10.
7.3.3 Visar opinionsartikeln att våldet är någons fel, vems i så fall?
Figur 11 visar ett sammanslaget resultat av båda tidningarnas publicerade opinionstexter under våra utvalda tidsperioder. Totalt har 21 opinionstexter förekommit i analysens urval av båda tidsperioderna i Aftonbladet och Dagens Nyheter. Här redovisas siffror över vem som
skuldbeläggs för våldet. Vi kan se att majoriteten av opinionstexterna skuldbelägger samhället under båda tidsperioderna. Den förändring som har skett över tid innebär att hederskulturen skuldbeläggs mer frekvent i den senare perioden. Även att det förekommer skuldbeläggning av kvinnan, mannen samt polisen i opinionstexter år 2020/2021, vilka inte alls skuldbeläggs år 2015.
Figur 11.
7.3.4 Beskrivs brottet med ett passivt eller aktivt språk i opinionstextens inledning?
Figur 12 illustrerar ett resultat som visar om Aftonbladets och Dagens Nyheters opinionstexters skribenter har beskrivit våldet med ett passivt eller aktivt språk i textens inledning. “Inte alls”
innebär att skribenten inte har beskrivit våldet i textens inledning överhuvudtaget. Diagrammet påvisar att opinionstexternas skribenter mestadels inte alls beskriver våldet i inledningen. När skribenterna väl beskriver våldet används ett passivt språk i 4 av 21 opinionstexter.
Figur 12.
7.4 Resultat av hur brottsoffer, våldet och förövaren lyfts fram i nyhetsartiklar
Här presenteras hur brottsoffer, våldet och förövaren lyfts fram med särskilda ord som antingen är fakta eller som innehåller egenskaper. Det här resultatet inkluderar enbart undersökta
nyhetsartiklar och utesluter opinionsartiklar. Båda tidningarna har slagits samman i det här resultatet och fokus ligger på att se skillnader eller likheter före och efter metoo.
7.4.1 Hur lyfts det kvinnliga brottsoffret fram?
I figur 13 visas resultatet av vilka ord som främst förekommer i Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar år 2015 i vad vi får veta om det kvinnliga brottsoffret. Topp tre
vanligaste orden som tidningarna använder när de lyfter fram det kvinnliga brottsoffret är fysiskt skadad, “inte alls” och död/avliden. Det är vanligast att hon inte alls lyfts fram i de kortare artiklarna. När journalisten lyfter fram kvinnan med ord som betecknar egenskaper används främst utsatt, hotad och rädd/orolig.
Figur 13.
I figur 13.1 visas resultatet av vilka ord som främst förekommer i Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar år 2020/2021 i vad vi får veta om det kvinnliga brottsoffret. Detta år har vissa ord bytt plats och förekommer därmed mer/mindre i rapporteringen än år 2015. De tre främsta orden som tidningarna lyfter fram om det kvinnliga brottsoffret är även detta år “inte alls”, död/avliden och fysiskt skadad. År 2020/2021 var det däremot vanligare att inte alls lyfta fram det kvinnliga brottsoffret, där vi ser en ökning på 29 procent jämfört med år 2015. Det har även skett en stor förändring när det gäller användningen av ordet “fysiskt skadad” då
förekomsten har minskat med 16 procent från 2015 till 2020/2021. Till sist hittar vi ett
nytillkommet ord år 2020/2021, efter metoo, längst ned i tabellen - ordet “ofredad” - ett ord som inte förekom i någon av nyhetsartiklarna år 2015, innan metoo.
Figur 13.1.
7.4.2 Hur lyfts våldet fram?
I figur 14 framgår det att det i Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar är vanligast att vi inte får veta så mycket om våldet alls. Det är främst i kortare artiklar som våldet inte alls lyfts fram. Det är mer intressant att titta längre ned på listan. Där dominerar orden “brutalt/grovt” och
“våld i nära relation” i hur våldet lyfts fram i rapporteringen. Våldet beskrivs alltså med ord som betecknar både fakta och egenskaper.
Figur 14.
Figur 14.1 visar att orden “brutalt/grovt” behåller sin placering sedan år 2015 men med en minskning på sex procent. Det som mer kan konstateras utifrån tabellen är att våldet lyfts fram som “våld i nära relation” färre gånger under 2020/2021, tiden efter metoo. Dessutom har ordet
“upprepat” ökat med tre procent sedan år 2015 och nämns därmed fler gånger än “våld i nära relation”.
Figur 14.1.
7.4.3 Hur lyfts förövaren fram?
Figur 15 föreställer en tabell som visar hur förövaren lyfts fram i Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar om våld mot kvinnor år 2015. Det är tydligt att det vanligast
förekommande är att medierna inte väljer att lyfta fram förövaren överhuvudtaget, likt tidigare så är detta i artiklar som är kortare. Om vi i stället tittar på när förövare väl lyfts fram så görs han det med ord som både är faktabaserade och som betecknar egenskaper. Vanligast förekommande är att förövaren antingen beskrivs som “känd hos polisen” och som “hotfull/aggressiv”.
Figur 15.
Figur 15.1 föreställer en tabell som visar hur förövaren lyfts fram i Aftonbladets och Dagens Nyheters nyhetsartiklar om våld mot kvinnor år 2020/2021. Det som utmärker sig extra mycket i resultatet för tidsperioden efter metoo är att förvaren lyfts fram som “framstående/känd”.
Variabeln har ökat med sju procent och intar därmed en andra placering i tabellen.
Figur 15.1.
8. Analys
Analysen av den kvantitativa studien syftar till att undersöka om den tidigare forskning som har tillämpats överensstämmer med resultatet från vår innehållsanalys och pröva våra resultat mot gestaltningsteorin, dagordningsteorin och teorin om det ideala offret.
8.1 Mediebevakningen av mäns våld mot kvinnor
Medierna har möjligheten att styra vilka frågor medborgarna tycker är viktiga och sedan hur medborgarna tänker kring dessa frågor. Dagordningsteorin handlar just om vilka frågor som sätts på agendan och som sedan hamnar i fokus enligt Shehata. När det gäller metoo-rörelsen har det blivit ombytta roller, då medierna i stället hängde på vågen som startades av en privatperson på sociala medier. När det gäller hur medierna förmedlar och framställer dessa frågor som satts på agendan kommer vi in på gestaltningsteorin. Teorin innebär att gestaltningen ger en vinkel som allmänheten kan tro på eller inte tro på utifrån hur reportern väljer att framställa dem. I vår undersökning innebär det hur tidningarna rapporterar och gestaltar våld mot kvinnor och närmare hur kvinnliga brottsoffer, våldet och förövare lyfts fram i Dagens Nyheter och Aftonbladet.
Till att börja med visar redan vårt första urval och vårt resultat att det publicerades både fler nyhets- och opinionsartiklar efter än före metoo (se figur 2 & 8). Att det publiceras fler
nyhetsartiklar kan bero på att våld mot kvinnor har ökat de senaste fem åren (BRÅ, 2020). Men att fenomenet diskuteras mer på mediernas agenda skulle kunna kopplas till dagordningsteorin.
Enligt Strömbäck (2004) kan i vissa fall medborgarnas agenda påverka mediernas agenda. Vår studie skulle kunna tolkas som att metoo, som startades av allmänheten, har präglat mediernas agenda, då tidningarna i den senare perioden består av fler opinionsartiklar kring våld mot kvinnor. Det är ingenting som vår studie kan bevisa utan det är endast en tolkning av vårt resultat.
Vi har kommit fram till att brotten i nyhetsartiklar ofta gestaltas som enskilda händelser som beskrivs med ett aktivt språk. Samtidigt vinklas artiklarna oftast som att brottet är den enskilde
mannens fel och att de viktigaste källorna är polis och åklagare/advokat. De skadade kvinnorna används i mindre omfattning som huvudkällor. En skillnad finns mot opinionsartiklar där vinkeln i stället är mot samhällsstrukturer. I dessa opinionsartiklar beskylls samhället som orsak till brottet.
Enligt Shehata (2019) delas gestaltningsteorin upp i generella och sakfrågespecifika
gestaltningar. Opinionstexternas vinkel hamnar på samhällsstrukturer och gestaltas oftast som samhällets fel. Dessa texter kan delas in i sakfrågespecifika gestaltningar eller politiska
gestaltningar som bygger på Entmans idé om att gestaltningar handlar om att definiera problem.
Dessa gestaltningar är även kopplade direkt till de ämnen som befinner sig på agendan. Eftersom metoo blev en politisk fråga som än idag präglar mediernas agenda kan dessa opinionstexter kategoriseras som sakfrågespecifika gestaltningar.
Vi har även hittat skillnader mellan tidningarna, framför allt när det kommer till vilken huvudkälla som tidningarna använder. Aftonbladet använder framför allt fler vittnen och
brottsoffer i sin rapportering. Dagens Nyheters rapportering urskiljer sig i hur de perioden innan metoo lät fler förövare komma till tals än perioden efter, då de i stället använder fler poliser som huvudkällor medan Aftonbladet använder färre poliser som huvudkällor perioden efter metoo.
Dock är polis och åklagare/advokat de mest förekommande huvudkällorna under båda tidsperioderna. Enligt Shehata (2019) bygger gestaltning på till exempel vilka källor som får uttala sig och gestaltning ska vara som ett fönster för omvärlden och spegla verkligheten i största möjliga mån. Vidare skriver han dock att det är omöjligt för journalister att spegla hela
verkligheten utan journalisten tolkar det som hen har upplevt eller fått beskrivet för sig av sina källor. Att polis och åklagare/advokat är de som främst lyfts fram som källor i artiklarna betyder då att journalisten ger deras version av vad som hänt företräde i de flesta fall av rapporteringen.
Brotten gestaltas därför oftast från polisens sida vilket leder till att allmänheten uppfattar våldet utifrån polisens beskrivning av våldet.
Enligt gestaltningsteorin kan medias framställning av detta samhällsproblem komma att påverka människors bild av våldet mot kvinnor. Vad resultatet påvisar i figur 13 och figur 13.1 är att det kvinnliga brottsoffret vanligast lyfts fram med ord som bara konstaterar rena fakta i båda
tidningarna innan och efter metoo. Orden “fysiskt skadad” och “död/avliden” representerar de ord som främst förekommer när det kvinnliga brottsoffret väl lyfts fram i artikeln. Detta resultat skulle dels kunna förklaras utifrån Nils Christies teori om det ideala offret. Christies offerteori pekar på att det inte är alla brottsoffer som definieras som det så kallade ideala brottsoffret, som utgör majoriteten av dem som får representera offer (Åkerström & Sahlin 2001, s. 57). Vår studie visar dock att det kvinnliga brottsoffret i tidningarnas rapportering inte kan kategoriseras som ett
”idealt offer” utifrån de egenskaper som Christie nämner i sin offerteori. Det kan exempelvis innebära att offret är svagt eller att offret befinner sig på en plats som hon inte borde vara på (Åkerström & Sahlin 2001, s. 48). Vidare kan resultatet bero på att majoriteten av de kvinnliga brottsoffren som blivit utsatta för våldsbrott inte väcker en tillräcklig stark uppmärksamt, vilket Christie även menar är en avgörande faktor till varför ett brottsoffer ges en befogad status som just offer (Åkerström & Sahlin 2001, s. 12).
Under den senare tidsperioden visar resultatet däremot att det är vanligare att det kvinnliga brottsoffret lyfts fram med ord som betecknar egenskaper. Det främst förekommande ordet som beskriver kvinnan med en egenskap är “utsatt” under båda tidsperioderna.
Enligt gestaltningsteorin och “human interest framing”, översatt till “mänskliga öden-
gestaltningar” på svenska, lyfts ett mänskligt ansikte eller en emotionell vinkel fram till ett fall eller problem (Semetko & Valkenburg 2000, s. 95). Semetko & Valkenburg (2000) förklarar att denna typ av gestaltning är ett sätt att fånga och behålla publikens intresse genom att
personifiera, dramatisera samt emotionalisera nyheter (Semetko & Valkenburg 2000, s. 96).
Metoo kan därför vara en förklaring till varför antal ord som betecknar egenskaper ökade 2020/2021 jämfört med 2015. Metoo-rörelsen bidrog till att tystnadskulturen kring sexuell utsatthet delvis bröts, vilket ledde till att fler kvinnor vågade träda fram i det offentliga ljuset med sina personliga historier.
Som nämnts tidigare visar vårt resultat att det kvinnliga brottsoffret vanligtvis lyfts fram i
tidningarna med ord som återger fakta, men våldet lyfts främst fram som “brutalt/grovt”, vilka är ord som i stället betecknar egenskaper. Ordet “upprepat” är även ett återkommande ord som förekommer när våldet lyfts fram under båda tidsperioder. Även detta resultat skulle kunna
förstås utifrån “human interest framing”. När tidningarna väl lyfter fram våldet med ord som brutalt/grovt/kraftigt skulle det kunna ha ett samband med att medier ofta förmedlar nyheter med dramatik och starka känslor.
En av de största förändringarna som har skett mellan tidsperioden före metoo och efter metoo är hur den manliga förövaren har lyfts fram i tidningarna. Under år 2015 lyftes förövaren oftare fram med ord som betecknar egenskaper, som “hotfull/aggressiv” och “sinnesförvirrad”. I Nils Christies offerteori beskriver han hur förövaren bör vara för att klassas som en idealisk förövare.
Han skriver bland annat att ju mer främmande och mindre mänsklig förövaren är, desto större chans har förövaren att klassas som en idealisk förövare (Åkerström & Sahlin 2001, s. 59).
Rapporteringen om våld mot kvinnor under den tidigare tidsperioden kan förklaras utifrån Christies offerteori då dessa vanligt förekommande ordval kan tolkas som att den manliga förövaren lyfts fram som en mindre mänsklig individ. De egenskaper som dessa ord betecknar frångår en människas “normala” egenskaper, vilket enligt Christie därför har större chans att få representera en idealisk förövare (Åkerström & Sahlin 2001, s. 59), och därmed få större utrymme i media.
Under 2020/2021 skedde det en tydlig förändring i hur förövaren lyftes fram, då
“hotfull/aggressiv” och “sinnesförvirrad” användes mer sällan och förövaren lyftes i stället fram i första hand som “framstående/känd”. Två exempel på när mannen lyfts fram som
framstående/känd kan vara ”Toppjuristen satt rak i ryggen och såg spänd ut där han satt i häktets gröna kläder bredvid sin advokat Ola Salomonsson när beslutet meddelades”
[Aftonbladet 11-03-21] och”Ansel Elgort förnekar anklagelse om sexuellt övergrepp. Stjärnan försvarar sig själv på Instagram” [Aftonbladet 21-06-20].
Vi kan dock inte hitta några likheter mellan denna utveckling och Christies offerteori. Två av de fem egenskaper som det så kallade idealiska brottsoffret bör ha är att gärningsmannen är okänd samt att gärningsmannen inte har en personlig relation till offret (Åkerström & Sahlin 2001, s.
48). Resultatet av rapporteringen under den senare tidsperioden visar dock att just dessa egenskaper hamnar lite i skymundan, då det många gånger framkommer att den manliga
förövaren inte är helt okänd för det kvinnliga brottsoffret i rapporteringen om fall där förövaren lyfts fram som framstående/känd.
Dahlgren (2014) kommer fram till att brotten i rapporteringen riskerar att göras till ett
individuellt problem i stället för ett strukturellt problem. I vår studie har vi kommit fram till ett liknande resultat. Vår studie bekräftar att i mer än hälften av alla nyhetsartiklar från båda perioderna vinklas texten på det enskilda brottet. Men om vi tittar på opinionsartiklarna så är majoriteten av dem vinklade på samhället och strukturella problem, även nyhetsartiklar vinklas mer på strukturella problem efter metoo. Det tyder ändå på att rapporteringen idag har förändrats en del och att resultatet ser annorlunda ut beroende på vilken typ av artikel som analyseras.
Dahlgrens resultat visar att kvinnliga brottsoffer ofta lyfts fram som fysiskt skadade eller döda.
Vilket vår forskning kan bekräfta (se figur 13 och 13.1). Det betyder att kvinnan lyfts fram med konstaterande faktaord och utesluter ord som innehåller subjektiva egenskaper.
Ord som betecknar egenskaper används också, till exempel “hotad” och “rädd” i både Dahlgrens och vår studie. Till skillnad från Dahlgrens resultat så har vi hittat andra faktaord som används när kvinnan lyfts fram, som orden “slagen” och “våldtagen”. Vi har även stött på andra ord som betecknar egenskaper, till exempel “ofredad”, vilket är ett ord som enbart kunde hittas i artiklar från den senare tidsperioden, efter metoo.
Enligt Dahlgrens forskning (2014) lyfts den manliga förövaren främst fram som kriminell eller känd av polisen, vilket även vår forskning kan bekräfta (se figur 15 & 15.1). Vidare lyfts den manliga förövaren fram som bland annat hotfull/aggressiv, sinnesförvirrad, berusad,
kontrollerande och besatt. Med den informationen menar Dahlgren att “den vanliga mannen” inte verkar begå våldsbrott, utan den bakomliggande orsaken till våldsbrottet läggs på beteenden som
“vanliga” män inte ägnar sig åt, som exempelvis kan vara överdriven alkoholkonsumtion, extremt kontrollbehov eller liknande. När dessa beteenden presenteras i media avlägsnas ansvaret för våldsbrottet från förövaren eftersom våldet då skylls på förövarens beteende eller sinnesstämning.
