Miljöinventering av industriområden i
Österåker
Miljö- och hälsoskyddsenheten
Rapport oktober 2016
Innehållsförteckning
Sammanfattning ... 3
Bakgrund... 3
Syfte ... 3
Utförande och metod ... 4
Följande aspekter har kontrollerats ... 5
Typ och omfattning av verksamheten ... 5
Hantering av kemiska produkter ... 5
Avfallshantering ... 5
Cisterner ... 5
Oljeavskiljare ... 5
Avloppsvatten ... 5
Egenkontroll ... 6
Resultat ... 6
Diskussion ... 7
Sammanfattning
Miljö- och hälsoskyddsenheten (MHE) har under våren 2016 inventerat flera mindre industriområden i Österåker, Smedby industriområde, Stationsvägen, Svinninge marina och Hacksta industriområde. Alla verksamheter som bedömts kunna ha någon typ av miljöpåverkan har besökts och fokus vid tillsynen har legat på avfall- och kemikaliehantering.
De vanligaste bristerna som noterades vid inspektionerna gällde förvaring av kemikalier som ofta saknade invallning samt hantering av avfall där företaget inte anmält egen transport av avfall till Länsstyrelsen. Säkerhetsdatablad för de kemikalier som användes i verksamheten saknades ofta.
Bakgrund
Det var många år sedan miljötillsyn bedrevs på dessa industriområden och flera verksamheter hade miljö- och hälsoskyddsenheten aldrig tidigare besökt. De områden som besöktes 2016 är de sista kvarvarande industriområden i kommunen som inte inventerats tidigare. Det finns dock ett fåtal miljöfarliga verksamheter som inte är placerade i industriområden som kan komma att besökas i framtida
tillsynsprojekt.
MHE har besökt alla verksamheter i området som skulle kunna ha någon typ av miljöpåverkan. Efter sammanställning vid avslutad inventering bedömdes 13 stycken vara miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalkens definition.
Syfte
Syftet med projektet var att få kunskap om vilka miljöfarliga verksamheter som bedrivs i kommunen och att öka förståelsen hos verksamhetsutövaren för den miljöpåverkan som finns i deras verksamhet samt att infomera om och kontrollera efterlevnaden av gällande lagkrav. MHE behövde också uppdatera sitt tillsynsregister med kontaktuppgifter till de olika verksamheterna.
Kontrollområden
• Typ av verksamhet och omfattning
• Hantering samt förvaring av avfall och farligt avfall
• Hantering och förvaring av kemiska produkter
Utförande och metod
MHE utförde först en arkivstudie och därefter besöktes området för att säkerställa att inga företag missats. De besökta verksamheterna är av olika typer och
branscherna är vitt skilda. Detta innebar att det inte gick att förbereda tillsynen mot en specifik bransch utan istället har en checklista utformats som hanterar ett flertal olika verksamhetstyper.
Ett utskick gjordes sedan till alla verksamheter som inte helt uppenbart saknade miljöpåverkan. I utskicket bifogades ett frågeformulär med tillhörande svarskuvert.
Frågeformuläret skickades för att redan före inspektionerna ge verksamhetsutövarna bättre förståelse för vad som skulle kontrolleras samt ge dem möjlighet att förbereda sig inför inspektionerna. Därefter utfördes platsbesök och efter besöket gjordes bedömningen om verksamheten var att betrakta som en miljöfarlig verksamhet.
Inspektionsprotokoll skrevs till de verksamheter som bedömdes vara miljöfarliga verksamheter.
För tillsynen har MHE fakturerat de miljöfarliga verksamheterna en avgift motsvarande 1-3 timmar beroende på verksamhetens omfattning.
Följande verksamheter har inspekterats och bedömts ha miljöpåverkan
Namn Typ av verksamhet
Jungner RM Maskinmontering
RM Legotjänst Tillverkningsindustri
Anwars Bilservice Bilverkstad
Sjö/Landservice Volvo Penta Båtverkstad
Swecomposite Båtservice
Autonoma Bilverkstad
Fair Marin Båtservice
Plastskador och montage Båtreparationer
Marin Verkstaden Båtservice
Metal-Fach Försäljning av jordbruksmaskiner
RJ bilservice Bilverkstad
KVD Bilförsäljning och bilverkstad
SCS Bilverkstad Bilverkstad
Följande aspekter har kontrollerats
Typ och omfattning av verksamheten
Verksamheterna som bedömdes ha miljöpåverkan var i huvudsak olika typer av verkstäder, framförallt båt- och bilverkstäder. Generellt var bedömningen att ju mer omfattande verksamhet ju bättre kunskap hade verksamhetsutövaren om sin egen miljöpåverkan.
Hantering av kemiska produkter
Verksamheterna hanterar kemiska produkter av olika typer beroende på verksamhet.
Kemikalier ska hanteras och förvaras invallat och utan risk för spridning till avloppsnätet, det ska finnas säkerhetsdatablad lättillgängligt och miljöfarliga produkter ska kontinuerligt bytas mot miljömässigt bättre alternativ.
Avfallshantering
Alla besökta verksamheter hanterar i någon omfattning avfall samt farligt avfall.
Detta ska hanteras enligt gällande regler vad gäller förvaring, sortering, borttransport samt journalföring av mängd och typ av avfall.
Cisterner
Cisterner ska vara placerade på ett sådant sätt att de inte riskerar att köras på, det ska finnas ett tråg som fångar upp läckage om cisternen inte är dubbelmantlad och det ska ske periodiska besiktningar av cisternen. Det ska också finnas absorbent lättillgängligt för att suga upp eventuellt spill.
Oljeavskiljare
Oljeavskiljare ska finnas i verksamheter med utsläpp av avloppsvatten som innehåller petroleumprodukter. Kontroll sker av oljeavskiljarens funktion, skötsel, larm,
tömning och vad som är anslutet till oljeavskiljaren.
Avloppsvatten
Kontroll av hur avloppsvatten som uppkommer i verksamheten hanteras, t ex om det finns en lokal avloppsreningsanläggning. Avloppsvatten leds normalt till det kommunala avloppsreningsnätet men om avloppsvattnet innehåller förhöjda föroreningsnivåer behöver det renas innan det leds till det kommunala avloppsreningsnätet. Om det finns risk för att miljöfarliga ämnen kan nå
Egenkontroll
Beroende på verksamhetens typ och omfattning ska egenkontroll utföras för att säkerställa att miljöpåverkan minimeras. Egenkontrollen kan t ex omfatta rutiner för avfallshantering, kemikaliehantering och utbyte av farliga kemikalier samt skötsel av oljeavskiljare eller annan reningsutrustning.
Resultat
Det var totalt ca 20 verksamheter som besöktes och 13 av dessa bedömdes vara miljöfarliga verksamheter enligt miljöbalken. Den miljöfarliga verksamhet som skedde var i huvudsak förvaring, hantering och transport av kemikalier och avfall.
Bristerna som upptäcktes redovisas i tabell 1.
I alla 13 verksamheterna skedde förvaring av farligt avfall. Det handlade framförallt om spillolja, batterier och lysrör. Flera av verksamheterna transporterade avfallet själva till återvinningscentralen och saknade tillstånd till detta. Dock rörde det sig om mycket små mängder. Ett fåtal av verksamheterna sparade kvitton från sina
transporter av farligt avfall. Den främsta bristen i förvaringen har varit avsaknad av invallning av kemikalier och avfall. Det har även förekommit brister vad gäller märkning av avfallskärlen där det inte tydligt framgår avfallstyp. Alla verksamheter fick anmärkning på något i hanteringen av farligt avfall.
På flera av verksamheterna skedde förvaring av kemikalier, framförallt glykol och olja. Säkerhetsdatablad fanns inte alltid lättillgängligt vilket är en risk vid ett eventuellt tillbud samt risk för felaktig hantering av produktförpackningen. Kemikalierna saknade i flera fall invallning men oftast hade förvaringsrummet ingen golvbrunn vilket gjorde att det ändå inte fanns risk för läckage till avlopp eller mark. På tre platser fanns det dock risk för markförorening då spill riskerade att förorena marken eftersom förvaringen var utomhus på icke hårdgjord yta.
Golvbrunnar fanns i de flesta av verksamhetslokalerna. Kunskaperna om hur och var dessa var kopplade var inte fullständiga hos verksamhetsutövaren och de hänvisade istället till fastighetsägaren. De verksamheter med risk för utsläpp av oljeförorenat vatten till avloppet hade alla oljeavskiljare. Det fanns däremot brister vad gällde larm och tömningsfrekvens av oljeavskiljaren. Alla verksamheter var dock torra
verksamheter utan större utsläpp till avlopp eller golvbrunnar förutom skurvatten och spill.
Ett par verksamheter hade cisterner som behövde besiktigas eller förses med någon typ av spillskydd.
Det saknades i vissa verksamheter en egenkontroll för att säkerställa att
verksamheten inte orsakade miljöskada. Främst gällande uppsikt av förvaringen av det farliga avfallet som i vissa fall var tillgängligt för allmänheten och då ibland nyttjades av andra än verksamhetsutövaren själv.
Det förekom på vissa verksamheter att farligt avfall delvis hanterades felaktigt som att trasor som använts för att torka upp olja kastades i brännbart istället för att sorteras som farligt avfall. I en verksamhet tömdes däcktvätten i avloppsbrunnen dock med en efterföljande oljeavskiljare men vattnet ska istället sugas upp och hanteras som farligt avfall.
Tabell 1: Visar de vanligaste bristerna och hur många verksamheter som fått anmärkning på aktuell brist
Diskussion
Trots att de flesta verksamheter fått anmärkning på ett flertal punkter har de inte en
0 2 4 6 8 10 12 14
Alla verksamheter hanterar farligt avfall i någon form. I de flesta fall handlar det om mycket små mängder som verksamheterna själva har transporterat bort. Riskerna för miljön med avfallstransporter av denna typ är små men då det inte finns någon nedre mängdgräns för egen transport av farligt avfall i lagstiftningen, har alla verksamheter som transporterar farligt avfall själva fått anmärkning på denna punkt om de inte anmält transporterna till länsstyrelsen. På verkstäderna där det uppstår spillolja i större mängd hämtas den i regel av inhyrd entreprenör i samband med leverans av ny olja.
Kemikalier av någon typ fanns på de flesta av verksamheterna. Det var i de flesta fall inga stora mängder som användes. Avsaknad av säkerhetsdatablad var vanligt och framförallt var de inte lättillgängliga vid en eventuell olycka. Att säkerhetsdatablad inte finns tillgängliga i verksamheterna, innebär risk att avfallet inte hanteras på ett korrekt sätt. Samt att det minskar möjligheten att utvärdera valet av det mest
miljövänliga alternativet då verksamhetsutövaren inte har kännedom om kemikaliens risker. De verksamheter som inte förvarat kemikalierna invallat har oftast haft dem i en lokal utan risk för läckage till golvbrunn. I verkstäderna bedöms det dock finnas en risk för tillbud med större läckage av olja och diesel från fordon. För att minska risken för läckage till avloppet bedöms den bästa lösningen vara att ha en
tätningsmatta över golvbrunnen. I flera fall har förvaringen av farligt avfall skett utomhus och i vissa fall innebär detta en risk för spridning till marken och därmed risk att orsaka en markförorening. Sådan risk finns även på de verksamheter som har en cistern. I tillsynen hittades två cisterner där besiktning behövde utföras för att säkerställa dess funktion.
Egenkontroll är viktigt i alla typer av verksamheter det är dock bara
anmälningspliktiga verksamheter som har krav på en skriftlig egenkontroll. Av de verksamheter vi besökt hade enbart en skriftlig egenkontroll men i övrigt bedömdes egenkontrollen fungera för de flesta av verksamheterna genom ett strukturerat arbetssätt med muntliga rutiner. Vissa verksamheter har dock fått anmärkning på bristande egenkontroll och det har i huvudsak handlat om att de inte har full kontroll på sin lagring av avfall.
Sammanfattningsvis är bedömningen att trots anmärkningar vid de flesta inspektionerna är miljöriskerna med de besökta verksamheterna små. De
verksamheter som var lite större hade i regel bättre kunskaper om sina skyldigheter som miljöfarlig verksamhet och förståelse för hur verksamheten påverkade miljön.
Erfarenheterna av tillsynen visar att det finns ett behov av att höja kunskapen om miljöfrågor hos miljöfarliga verksamheter och att infomera om gällande lagkrav i syfte att minska riskerna för påverkan på miljön. Det är därför viktigt att vi fortsätter med vår tillsyn och även återkommer med rimliga intervall till de verksmheter som vi redan har besökt. Vid återbesöket kan högre krav ställas på verksamheten då de har fått information om sina skyldigheter vid det tididgare besöket.
